30.7.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/89

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020, som bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i Europa.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (3), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 29 juni 2012 beslutade medlemsstaternas stats- och regeringschefer om en tillväxt- och sysselsättningspakt, som ger ett enhetligt ramverk för insatser på nationell nivå, EU-nivå och euroområdesnivå med hjälp av alla tänkbara medel, instrument och politiska åtgärder. De beslutade om insatser som ska utföras på medlemsstatsnivå och uttryckte i synnerhet sitt fulla åtagande att uppnå målen i Europa 2020-strategin och genomföra de landsspecifika rekommendationerna.

(4)

Den 10 juli 2012 antog rådet en rekommendation (4) om Nederländernas nationella reformprogram för 2012 och avgav sitt yttrande om Nederländernas uppdaterade stabilitetsprogram för 2012–2015.

(5)

Den 28 november 2012 antog kommissionen den årliga tillväxtöversikten, som markerar inledningen av 2013 års europeiska planeringstermin för samordning av den ekonomiska politiken. Den 28 november 2012 antog kommissionen, på grundval av förordning (EU) nr 1176/2011, även rapporten om varningsmekanismen, i vilken Nederländerna identifierades som en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning.

(6)

Europaparlamentet har vederbörligen involverats i den europeiska planeringsterminen, i enlighet med förordning (EG) nr 1466/97, och antog den 7 februari 2013 en resolution om sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2013 och en resolution om bidraget till den årliga tillväxtöversikten 2013.

(7)

Den 14 mars 2013 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för att säkerställa finansiell stabilitet, budgetkonsolidering och åtgärder för att främja tillväxt. Europeiska rådet betonade behovet av att eftersträva differentierad och tillväxtvänlig budgetkonsolidering, återställa normala villkor för utlåning till näringslivet, främja tillväxt och konkurrenskraft, ta itu med arbetslösheten och krisens sociala följdverkningar samt modernisera den offentliga förvaltningen.

(8)

Den 10 april 2013 offentliggjorde kommissionen resultaten av sin fördjupade granskning av Nederländerna i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011. Av analysen drog kommissionen slutsatsen att Nederländerna har makroekonomiska obalanser, även om dessa inte är alltför stora.

(9)

Den 29 april 2013 lämnade Nederländerna in sitt nationella reformprogram för 2013 och sitt stabilitetsprogram för perioden 2012–2017. I syfte att beakta deras inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt.

(10)

Baserat på bedömningen av stabilitetsprogrammet i enlighet med förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att Nederländerna har genomfört betydande konsolideringsinsatser under perioden 2011–2013, men att den finanspolitiska ansträngningen förmodligen inte kommer att räcka för att korrigera det alltför stora underskottet till 2013, främst i ljuset av den sämre än väntade ekonomiska utvecklingen. Det makroekonomiska scenariot för budgetprognoserna i stabilitetsprogrammet är i stora drag trovärdigt. För 2013 och 2014 förutspår stabilitetsprogrammet en real ekonomisk tillväxt på -0,4 % respektive 1,1 %, vilket är ganska nära kommissionens avdelningars vårprognos 2013, som var -0,8 % respektive 0,9 %. Stabilitetsprogrammets uttalade mål är att på ett hållbart sätt minska det nominella underskottet till under 3 % av BNP från 2014. Stabilitetsprogrammet innehåller inga uttryckliga hänvisningar till det medelfristiga budgetmålet, vilket tyder på att det medelfristiga budgetmål på -0,5 % som angavs i förra årets stabilitetsprogram bekräftas. Det medelfristiga budgetmålet är i linje med kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Medan stabilitetsprogrammet, för 2015, planerar en minskning av strukturbalansen med 0,5 % av BNP i strukturella termer, i enlighet med de årliga strukturella minimikraven, förväntas strukturbalansen dessutom för 2016 försämras med 0,4 % av BNP och att förbättras med 0,1 % av BNP under 2017, varigenom den lämpliga anpassningen inte följs. Utgående från kommissionens avdelningars vårprognos 2013 är den genomsnittliga finanspolitiska insatser på ca 0,7 % av BNP under perioden 2010–2013 i linje med den finanspolitisk insatser på ¾ % av BNP som rådet föreslagit. Budgetanpassningen under 2011 och 2012 var i första hand inriktad på utgiftssidan, men byggde under 2013 i stor utsträckning på intäktsåtgärder. Det planerade nominella underskott som stabilitetsprogrammet innehåller är förenligt med en korrigering av det alltför stora underskottet till 2014, ett år efter den tidsfrist som rådet satte i samband med förfarandet vid alltför stora underskott den 2 december 2009. Rådet anser att den finanspolitiska ansträngning som myndigheterna planerat inte är förenlig med en faktisk korrigering av det alltför stora underskottet till 2014. Tänkbara ytterligare konsolideringsåtgärder som angetts i stabilitetsprogrammet har tillfälligt dragits tillbaka, och skulle i alla händelser vara otillräckliga. Nederländerna måste definiera ytterligare åtgärder för att på ett hållbart sätt få ned det nominella allmänna offentliga underskottet under referensvärdet på 3 % av BNP till 2014. Enligt stabilitetsprogrammet förväntas skuldkvoten i förhållande till BNP öka ytterligare under 2013, till 74 % av BNP, och att sedan ytterligare växa en aning till 75 % av BNP 2014. Skuldkvoten förväntas således ligga kvar en bra bit över referensvärdet på 60 %. För 2015 förväntas det i stabilitetsprogrammet att skuldkvoten ska sjunka till 71,4 % av BNP och sedan fortsätta att sjunka en aning, till 70,8 % 2017. Denna minskning av skuldkvoten efter 2014 är emellertid otillräckligt underbyggd av politiska åtgärder.

(11)

I syfte att främja Nederländernas framtida tillväxtpotential är det av största vikt att den konsolidering som krävs genomförs så att tillväxtfrämjande utgifter skyddas, om man vill garantera en hållbar korrigering av det alltför stora underskottet och uppnå det medelfristiga budgetmålet på kort till medellång sikt. I synnerhet kommer åtgärder för att främja innovation och forskning, inbegripet grundforskning, och utbildning att vara avgörande för en välavvägd anpassning. Det skulle inte bara bidra till en ekonomisk återhämtning, utan också till att underbygga innovation och humankapital, förbättra konkurrenskraften och tullväxtutsikterna på medellång och lång sikt.

(12)

Bostadsmarknaden är en stor utmaning; stelhet och snedvridande incitament har byggts upp över årtionden och präglar nu bostadsfinansieringen och sparmönstren inom sektorn. Hushållens tendens att öka på sina bostadslån i takt med stigande fastighetsvärden speglar i stort omfång de skatteincitament som länge givits, särskilt att räntan på bostadslån är helt avdragsgill. Sedan april 2012 har en serie åtgärder delvis genomförts. Vissa av dessa har att göra med en anpassning av skattebestämmelserna för bostadsfinansiering. Den stegvisa övergång till begränsad avdragsrätt för bostadslåneräntor och en ökning av incitamenten att amortera lånen är berättigad, men utfasningen är för långsam för att i nämnvärd utsträckning påverka amorteringsbeteendet. Hyresmarknaden är inskränkt av reglering och av en mycket stor socialbostadssektor med långa väntelistor. Det nyliga införandet av hyresskillnader beroende på inkomst inom den sociala bostadssektorn är ett steg i rätt riktning, men effekterna är begränsade. Även om de föreslagna åtgärderna går åt rätt håll går reformerna därför i allmänhet sakta när det gäller att ta itu med grundläggande problem, och de måste därför skyndas på; samtidigt som hänsyn tas till konsekvenserna i det rådande ekonomiska läget måste man samtidigt se till att sociala bostäder förblir tillgängliga för mindre gynnade personer som inte kan hitta bostad på marknadsvillkor, till exempel i områden med hög efterfrågan på bostäder.

(13)

Pensionssystemets långsiktiga hållbarhet har ökat till följd av den stegvisa höjningen av den lagstadgade pensionsåldern från 65 år 2012 till 67 år 2021. Därigenom har Nederländerna till fullo följt den del av 2012 års rekommendationer som avser höjningen av den lagstadgade pensionsåldern och koppling av denna till den förväntade livslängden, både för den första och för den andra pensionspelaren. Bland de problem som fortfarande återstår märks avsaknaden av en lämplig fördelning av kostnader och risker inom och mellan generationer. En översyn av förvaltningen av den andra pelarens pensionsfonder borde redan ha genomförts för att bidra till att göra samhället tåligare för problemet med en åldrande befolkning. De offentliga finanserna skulle därför vara hållbarare om planerna för en reform av långvården genomfördes så att de snabbt ökande kostnaderna för den åldrande befolkningen kunde begränsas. Samtidigt måste långtidsvårdens kvalitet och tillgänglighet bevaras på tillräcklig nivå.

(14)

De reformer av arbetsmarknaden som Nederländerna föreslagit syftar till att öka delaktigheten på arbetsmarknaden och främja rörlighet. Reformen av lagen om deltagande är ambitiös och kan kraftigt stimulera deltagandet på arbetsmarknaden. Däremot är reformerna ännu inte införda i lagstiftningen. Det krävs dessutom ytterligare insatser för att öka arbetstagares anställbarhet i arbetsmarknadens utkant, inbegripet kvinnor, personer med migrationsbakgrund, funktionshindrade, ungdomar och äldre. Nederländerna har anmält reformer av arbetslöshetsförmånssystemet och landets relativt stränga anställningsskyddslagstiftning. I kombination med skattelättnader för rörlighet (mobiliteitsbonus) för arbetsgivare som anställer personer över 50 som erhåller socialförsäkringsstöd eller personer med funktionsnedsättning är dessa reformer mycket väl inställda på grupper med låg delaktighet på arbetsmarknaden. Men även om åtgärderna går åt rätt håll kan de först bedömas i sin helhet när de är antagna. Om man slutligen drev på undanröjandet av hindren för den person som inte tjänar huvudinkomsten i hushållet att öka sin arbetstid skulle man ytterligare kunna lindra framtida arbetskraftsbrister.

(15)

Betydande framsteg har gjorts med 2012 års rekommendationer om innovation och kopplingen mellan företag och forskning. Det företagspolitiska initiativet To the Top inbegripet dess sektorsvisa metod för offentlig-privata partnerskap inom forskning, innovation och utbildning (top-sektorn) håller nu på att genomföras. Utöver sektorsinriktade innovationsstrategier krävs också strategier för tvärvetenskaplig forskning och innovation, och en tillräcklig nivå av offentlig finansiering måste bibehållas för grundforskning som inte öronmärkts.

(16)

Kommissionen har inom ramen för den europeiska planeringsterminen genomfört en omfattande analys av Nederländernas ekonomiska politik. Den har bedömt det nationella reformprogrammet och stabilitetsprogrammet, samt lagt fram en fördjupad granskning. Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Nederländerna utan även i vilken utsträckning som EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet av att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att beakta synpunkter på EU-nivå när framtida nationella beslut fattas. Kommissionens rekommendationer inom ramen för den Europeiska planeringsterminen återspeglas i rekommendationerna 1–4 nedan.

(17)

Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat stabilitetsprogrammet och dess yttrande (5) avspeglas särskilt i rekommendation 1 nedan.

(18)

Mot bakgrund av kommissionens fördjupade granskning och denna bedömning har rådet granskat det nationella reformprogrammet och stabilitetsprogrammet. Rådets rekommendationer enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser avspeglas i rekommendation 2 nedan.

(19)

I samband med den europeiska planeringsterminen har kommissionen dessutom analyserat den ekonomiska politiken i euroområdet som helhet. På dessa grunder har rådet utfärdat särskilda rekommendationer till de medlemsstater vars valuta är euron (6). Även Nederländerna bör se till att man genomför dessa rekommendationer snabbt och fullständigt.

1.

Förstärka och genomföra budgetstrategin, kompletterad med tillräckligt specificerade åtgärder, för år 2014 och därefter, för att på ett hållbart sätt garantera en snabb korrigering av det alltför stora underskottet till 2014 och uppnå de strukturanpassningar som specificeras i rådets rekommendationer enligt förfarandet vid alltför stora underskott. Skydda utgifterna på områden som direkt inverkar på tillväxten, som utbildning, innovation och forskning. Efter korrigering av det alltför stora underskottet, fortsätta strukturanpassningarna så att Nederländerna kan uppnå det medelfristiga budgetmålet till 2015.

2.

Öka insatserna för att stegvis reformera bostadsmarknaden genom att skynda på den planerade minskningen av möjligheterna för skatteavdrag för bostadslåneränta, samtidigt som hänsyn tas till konsekvenserna i det rådande ekonomiska läget och införandet av en mer marknadsinriktad prissättningsmekanism på hyresmarknaden, samt anpassa hyrorna till hushållens inkomster inom den sociala bostadssektorn. Se över socialbostadsföreningarnas principer för att stödja de hushåll som mest behöver det.

3.

Anpassa den andra pensionspelaren, i samråd med arbetsmarknadens parter, för att bibehålla en lämplig kostnads- och riskfördelning inom och mellan generationerna. Komplettera den stegvisa höjningen av den lagstadgade pensionsåldern med åtgärder för att öka anställbarheten för äldre arbetstagare. Genomföra den planerade reformen av långtidsvården för att göra det systemet kostnadseffektivt, och komplettera den med ytterligare åtgärder för att begränsa kostnadsökningen, i syfte att garantera hållbarhet.

4.

Vidta ytterligare åtgärder för att öka deltagandet på arbetsmarknaden, i synnerhet för personer i arbetsmarknadens utkant. Fortsätta att minska skattehindren för arbete bland annat genom att fasa ut överförbara skatteavdrag för den person som inte tjänar huvudinkomsten i hushållet. Främja övergångar på arbetsmarknaden och ta itu med stelheter på marknaden, bland annat genom att reformera anställningsskyddslagstiftningen och arbetslöshetsförmånssystemet.