EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/100/EG

av den 16 september 2009

om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart

(kodifierad version)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I enlighet med artikel 21 i direktiv 2006/87/EG ska detta direktiv tillämpas på fartyg som används för godstransport, med en samlad dödvikt på 20 metriska ton eller däröver, på inre vattenvägar,

Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av föreskrifterna i förordningen om tillsyn av sjöfarten på Rhen eller i överenskommelsen om transport av farligt gods på Rhen (ADNR).

Artikel 2

1.   Medlemsstaterna ska i den omfattning som krävs besluta om förfaranden som är nödvändiga för att utfärda fartcertifikat.

En medlemsstat får emellertid göra undantag från detta direktiv för fartyg som inte lämnar statens inre vattenvägar.

2.   Fartcertifikat ska utfärdas av den medlemsstat där fartyget är registrerat eller har sin hemort eller, om så inte kan ske, av den medlemsstat där fartygets ägare har sin hemort. Varje medlemsstat får begära att en annan medlemsstat utfärdar fartcertifikat för fartyg som drivs av den förstnämnda statens medborgare. Medlemsstaterna får delegera sina befogenheter till godkända organisationer.

3.   Fartcertifikatet ska avfattas på något av Europeiska unionens institutioners officiella språk samt innehålla minst de uppgifter som anges i bilaga I, varvid bilagans numrering ska användas.

Artikel 3

1.   Om inte annat följer av punkterna 36 ska varje medlemsstat för färd på sina nationella vattenvägar godta de fartcertifikat som utfärdats av en annan medlemsstat enligt artikel 2 på samma grunder som om den förstnämnda staten själv hade utfärdat certifikatet.

2.   Punkt 1 ska tillämpas endast om certifikatet utfärdats eller senast förlängts mindre än fem år dessförinnan och ännu inte upphört att gälla.

Det intyg som utfärdas i enlighet med förordningen om tillsyn av sjöfarten på Rhen ska under hela sin giltighetstid godtas som bevis i den mening som avses i punkterna 3 och 5.

3.   Medlemsstaterna får begära att de tekniska specifikationer som fastställts i förordningen om tillsyn av sjöfarten på Rhen ska uppfyllas. Som bevis på detta får de begära det intyg som avses i punkt 2 andra stycket.

4.   Medlemsstaterna får begära att fartyg som fraktar farligt gods, enligt definitionen i ADNR, ska uppfylla de krav som fastställts i denna överenskommelse. Som bevis på detta får de begära att det tillstånd som stadgas i överenskommelsen visas upp.

5.   De fartyg som uppfyller kraven i förordningen om tillsyn av sjöfarten på Rhen ska tillåtas trafikera alla inre vattenvägar i gemenskapen. Bevis på att kraven är uppfyllda kan lämnas genom det intyg som åsyftas i punkt 2 andra stycket.

Särskilda villkor för transport av farligt gods ska anses uppfyllda på alla gemenskapens vattenvägar om fartygen motsvarar kraven i ADNR. Bevis på detta kan lämnas genom det tillstånd som åsyftas i punkt 4.

6.   Medlemsstaterna får begära att ytterligare villkor, motsvarande dem som krävs för deras egna fartyg, ska uppfyllas på inre vattenvägar som används av havsgående fartyg. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sina inre vattenvägar för havsgående fartyg och kommissionen ska upprätta en förteckning över dessa, på grundval av uppgifterna från medlemsstaterna.

Artikel 4

1.   Varje medlemsstat får återkalla ett fartcertifikat som den har utfärdat.

2.   Varje medlemsstat får avbryta ett fartygs resa, om fartyget vid inspektion befinns vara i ett sådant skick som klart utgör en fara för omgivningen, till dess bristerna avhjälps. Denna medlemsstat får också avbryta fartygets resa, till dess bristerna avhjälps, om fartyget eller dess utrustning vid inspektion visar sig inte uppfylla kraven i fartcertifikatet eller i övriga dokument som åsyftas i artikel 3.

3.   En medlemsstat som avbrutit ett fartygs resa, eller som meddelat sin avsikt att göra detta om bristerna inte avhjälps, ska underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fartcertifikatet eller övriga dokument som åsyftas i artikel 3 utfärdats om skälen till det beslut den har fattat eller avser att fatta.

4.   Alla beslut att avbryta ett fartygs resa som fattats i enlighet med de åtgärder som beslutats för att genomföra detta direktiv ska motiveras utförligt. Ett beslut ska meddelas den berörda parten som samtidigt ska underrättas om sina möjligheter att överklaga enligt gällande lag i medlemsstaterna och om de tidsfrister som gäller för överklagande.

Artikel 5

Direktiv 76/135/EEG, i dess lydelse enligt det direktiv som anges i bilaga II del A, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga II del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 6

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 7

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

(1)  EUT C 204, 9.8.2008, s. 47.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 17 juni 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 13 juli 2009.

(3)  EGT L 21, 29.1.1976, s. 10.

(4)  Se bilaga II del A.

(5)  EUT L 389, 30.12.2006, s. 1.