BILAGA I

Jordbruksprodukter i bilaga I till fördraget avsedda att användas som livsmedel

Klass 1.4

Andra produkter av animaliskt ursprung: honung

SPANIEN

Miel de Galicia eller Mel de Galicia (SGB)

BILAGA II

ÖVERSIKT

Rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

MIEL DE GALICIA eller MEL DE GALICIA

EG nr: ES/PGI/005/0278/19.02.2003

SUB ( ) SGB ( X )

Denna sammanfattning innehåller de viktigaste delarna av produktspecifikationen och tillhandahålls i informationssyfte.

1.

   Behörig myndighet i medlemsstaten

Namn	:	Subdirección General de Denominaciones de Calidad, Dirección General de Alimentación, Secretaria General de Alimentación del Ministerio de Agricultura, Pesca y Alimentación, España
Adress	:	Paseo Infanta Isabel 1, E-28071-Madrid
Tfn	:	(34-913) 47 53 94
Fax	:	(34-913) 47 54 10
E-post	:	sgcaproagro@mapya.es

2.

   Ansökande grupper

Namn	:	Mieles Anta, SL
Adress	:	C/Ermita, 34 Polígono de A Grela-Bens. A Coruña
Tfn	:	—
Fax	:	—
E-post	:	—

Namn	:	Sociedad Cooperativa ”A Quiroga”
Adress	:	Avenida Doctor Sixto Mauriz, no 43, Fene. A Coruña
Tfn	:	—
Fax	:	—
E-post	:	—
Sammansättning	:	Producenter/bearbetningsföretag ( X ) Andra ( )

3.

   Produkttyp

Klass 1.4

Andra produkter av animaliskt ursprung: honung

4.

   Produktspecifikation (sammanfattning av kraven i artikel 4.2 i förordning (EG) nr 510/2006)

4.1   Produktnamn Miel de Galicia eller Mel de Galicia

4.2   Beskrivning Den produkt som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen (SGB) Miel de Galicia eller Mel de Galicia definieras som honung med de egenskaper som beskrivs i produktspecifikationen och som under produktion, bearbetning och tappning har uppfyllt alla de krav som ställs i produktspecifikationen, i kvalitetshandboken och i gällande lagstiftning. Honungen produceras i bikupor med rörliga ramar, för självrinning eller slungning. Den har flytande, kristalliserad eller krämig form. Den kan också finnas i honungskakor.

Alltefter botaniskt ursprung klassificeras honungen i följande kategorier:

Blandhonung.

Eukalyptushonung.

Kastanjehonung.

Björnbärshonung.

Ljunghonung.

Den honung som omfattas av SGB skall, utöver vad som anges i kvalitetsnormen för honung, ha följande egenskaper:

Fysikalisk-kemiska egenskaper:

—	Vattenhalt: högst 18,5 %.

—	Diastasaktivitet: minst 9 på Schade-skalan. Honung med litet enzyminnehåll skall uppnå minst 4 på nämnda skala, såvitt koncentrationen av hydroximetylfurfural inte överskrider 10 mg/kg.

—	Hydroximetylfurfural: högst 28 mg/kg.

Pollenets egenskaper:

I allmänhet skall pollenspektrumet i sin helhet motsvara pollenspektrumet för honung från Galicien.

I inget fall får pollenkombinationen Helianthus annuus–Olea europaea–Cistus ladanifer utgöra en större andel än 5 % av det totala pollenspektrumet.

Beroende på botaniskt ursprung för de olika nämnda honungstyperna skall pollenspektrumen dessutom uppfylla följande krav:

—	Blandhonung: Huvuddelen av pollenet skall komma från följande växter: Castanea sativa, Eucalyptus sp., Ericaceae, Rubus sp., Rosaceae, Cytisus sp., Ulex sp., Trifolium sp., Lotus sp., Campanula, Centaurea, Quercus sp., Echium sp., Taraxacum sp. och Brassica sp.

—

Sorthonung: — ”Eukalyptushonung”: Andelen pollen från eukalyptus (Eucalyptus sp.) skall vara minst 70 %. — ”Kastanjehonung”: Andelen pollen från kastanj (Castanea sp.) skall vara minst 70 %. — ”Björnbärshonung”: Andelen pollen från björnbär (Rubus sp.) skall vara minst 45 %. — ”Ljunghonung”: Andelen pollen från ljung (Erica sp.) skall vara minst 45 %.

Organoleptiska egenskaper:

I allmänhet skall honungen ha de organoleptiska egenskaper som motsvarar det botaniska ursprunget beträffande färg, doft och smak. Beroende på botaniskt ursprung är följande organoleptiska egenskaper mest betydelsefulla:

—	Blandhonung: Färgen kan variera från bärnstensfärgad till mörkt bärnstensfärgad. Blom- eller växtaromen är av olika intensitet och varaktighet. Smaken kan vara lätt syrlig och sträv.

—	Eukalyptushonung: Bärnstensfärgad, lätt vaxartad blomarom. Aromen är av medelintensitet och inte ihållande. Smaken är mild och lätt syrlig.

—	Kastanjehonung: Bärnstensfärgad, ibland med rödtoner. Aromen skall helst ha en intensitet som är medel till låg och inte vara ihållande. Denna honung är lätt syrlig och bitter, ibland lite kryddig. Oftast med en viss strävhet.

—	Björnbärshonung: Bärnstensfärgad till mörkt bärnstensfärgad. Denna honung är aromatisk med ihållande blomdoft. Smaken är mycket fruktig, uttalat mild med en intensitet och varaktighet som är medel till hög.

—	Ljunghonung: Mörkt bärnstensfärgad eller mörk med inslag av rött, smaken är något bitter och ihållande, med en ihållande blomarom. Doftens intensitet är i allmänhet medel till låg och inte ihållande.

4.3   Geografiskt område Området för produktion, bearbetning och tappning av honung som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen Miel de Galicia utgörs av hela den autonoma regionen Galicien.

4.4   Bevis på ursprung Endast honung som kommer från anläggningar som är registrerade hos kontrollorganet, som har producerats i enlighet med de normer som anges i produktspecifikationen och i kvalitetshandboken och som uppfyller alla relevanta villkor, kan omfattas av den skyddade geografiska beteckningen Miel de Galicia.

Kontrollorganet håller följande register:

Register över biodlare, där kontrollorganet för in de biodlare som är verksamma i den autonoma regionen Galicien och som vill inrikta sin produktion på honung som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen Miel de Galicia.

Register över anläggningar för utvinning, lagring och/eller tappning, där kontrollorganet för in de anläggningar som ligger i den autonoma regionen Galicien och som sysslar med någon verksamhet för bearbetning av honung som kan omfattas av den skyddade geografiska beteckningen.

Alla fysiska och juridiska personer med egendomar som är införda i registren, liksom biodlingar, anläggningar eller produkter, skall omfattas av kontrollorganets kontroller i syfte att säkerställa att produkter med den skyddade geografiska beteckningen Miel de Galicia uppfyller kraven i tillämpningsföreskrifterna och i produktspecifikationen.

Kontrollorganet skall varje saluföringsår kontrollera hur stora kvantiteter honung med den skyddade geografiska beteckningen som släpps ut på marknaden av varje företag som är infört i registret över anläggningar för utvinning, lagring och/eller tappning, för att verifiera att kvantiteterna stämmer överens med de kvantiteter honung som producerats eller köpts av biodlare som är införda i registret över producenter och av andra registrerade företag.

Kontrollerna grundar sig på inspektioner av biodlingar och anläggningar, granskning av dokumentation samt analyser av råvaror och av slutprodukter.

Som redan nämnts måste honungen produceras, utvinnas, lagras och tappas i det avgränsade geografiska området.

Honungen från Galicien tappas i det geografiska område som den traditionellt är knuten till för att garantera att dess särskilda kännetecken och kvalitet bevaras. Dessa garantier ges genom att den behöriga myndigheten kontrollerar villkoren för transport, lagring och tappning.

Dessutom får tappningen endast ske i behållare med sådana kännetecken som anges i produktspecifikationen och i anläggningar som är avsedda uteslutande för tappning av honung från de biodlare som är införda i registret för den skyddade geografiska beteckningen. Märkningen på fram- och baksida måste också ske i dessa anläggningar under kontrollorganets översyn. Genom alla dessa åtgärder säkerställs kvaliteten och spårbarheten för produkten i fråga.

Certifieringen gäller enhetliga partier och inbegriper analytiska och organoleptiska undersökningar och inspektioner som genomförs av kontrollorganet. Mot bakgrund av de tekniska rapporter som utarbetas, avgör kontroll- och certifieringsorganet om det kontrollerade honungspartiet skall godkännas eller underkännas, eller om beslutet skall skjutas upp.

Om någon typ av förändring som ger försämrad kvalitet konstateras eller om bestämmelserna i förordningen om skyddade geografiska beteckningar eller i annan relevant lagstiftning inte har följts under produktion, bearbetning och tappning, skall kontrollorganet inte certifiera honungen, vilket innebär att rätten att använda den skyddade geografiska beteckningen går förlorad.

4.5   Framställningsmetod Den praktiska skötseln av bikuporna syftar till att ge högsta kvalitet på den honung som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen. Kemisk behandling av bikuporna får inte utföras under den tidsperiod då honungen skördas och under samma tidsperiod får ingen utfodring av bina ske.

Bina avlägsnas från vaxkakorna med traditionella metoder och företrädesvis med bitömmare eller genom inblåsning av luft, utan överdriven användning av rökpust och aldrig med hjälp av kemiska produkter som verkar avskräckande på bina.

Honungen får utvinnas genom slungning eller självrinning, men aldrig genom pressning.

Arbetet med att utvinna honungen skall alltid utföras med största noggrannhet och hygien och i en sluten lokal som är ren och särskilt avsedd för detta syfte. En vecka dessförinnan inleds torkning med hjälp av avfuktare eller vädring tills den relativa luftfuktigheten underskrider 60 %.

Metoderna för avtäckning av vaxkakorna får under inga omständigheter försämra honungens kvalitet. Avtäckningsknivarna skall vara väl rengjorda, torra och får inte vara varmare än 40 °C.

Sedan honungen har utvunnits och silats genom ett dubbelt filter skall den genomgå en klarning och därefter skummas före lagring och tappning.

Skörd och transport av honungen skall ske under hygieniska förhållanden, med användning av kärl som är avsedda för livsmedel och godkända i kvalitetshandboken och i gällande lagstiftning, så att produktens kvalitet garanteras.

Tappning av honungen skall ske i anläggningar som är inskrivna i motsvarande register hos kontrollorganet. Burkar för honung som är avsedd för direkt konsumtion innehåller i allmänhet mellan 500 g och 1 000 g.

Burkens lock skall vara hermetiskt tillslutet för att förhindra att honungen förlorar sin naturliga arom och att den tar till sig andra lukter eller fukt, vilket kan förändra produkten.

4.6   Anknytning till området

Historik

Biodlingen i Galicien hade störst omfattning innan sockret gjorde sitt inträde, och honungen ansågs vara mycket värdefull eftersom den kunde användas som sötningsmedel och hade speciella medicinska egenskaper. I markisen av Ensenadas jordebok från åren 1752–1753 uppges för Galicien sammanlagt 366 339 traditionella bikupor, även kallade trobos eller cortizos, som på många ställen finns kvar ännu i dag. Denna uppgift visar tydligt att biodlingen sedan gammalt har haft stor betydelse i Galicien, vilket har lämnat spår i de galiciska ortnamnen.

Cortin, albar, abellariza, albiza eller albariza kallas en byggnad på landsbygden utan tak som är oval, rund eller ibland fyrkantig och består av höga murar som har till syfte att skydda bikuporna och försvåra för djur (främst björnar) att ta sig in. Dessa byggnader minner om en svunnen tid och är ännu i dag synliga och i vissa fall brukbara i många bergsområden, framför allt i de östliga bergskedjorna Ancares och Caurel och i Sierra del Suido.

Det första verket om biodling som gavs ut i Galicien var troligen den biodlingsmanual som D. Ramón Pimentel Méndez (1893) skriv särskilt för de galiciska biodlarna.

År 1880 installerade prästen i Argozón (Chantada, Lugo), Don Benigno Ledo, den första bikupan med rörliga ramar, och några år senare byggde han den första bikupan för förmering av bisamhällen genom delning och drottningodling, vilken han kallade uppdrivningskupa. Som vittnesbörd om hans betydelse för inte bara den galiciska utan även den spanska biodlingen kan nämnas att i Roma Fábregas bok i ämnet anges att den förste spanjoren som hade bikupor med rörliga ramar var den galiciske ”biprästen” Don Benigno Ledo.

Honungen från Galicien beskrivs i den inventering av traditionella spanska produkter som det spanska ministeriet för jordbruk, fiske och livsmedel offentliggjorde 1996 (sidorna 174 och 175). Produkten utgör en av de mest eftertraktade produkterna under höstfestivalen.

1988 genomförde ministeriet för jordbruk och fiske en studie om handeln med honung i Spanien. Studien avslöjade att konsumtionen av honung är större i nordvästra delen av landet (Galicien) än i andra delar av landet och att priset på honung också är högre där. Sedan antiken har konsumenterna i Galicien uppskattat honungen från den egna autonoma regionen, vilket ger den ett högre marknadsvärde. Detta är inte fallet i grannregionerna.

Naturförhållanden

Galicien ligger i det nordvästra hörnet av Iberiska halvön och utgör en av de äldsta territorialområdena i Spanien. Regionens namn har praktiskt taget inte förändrats sedan romarnas tid (de gav regionen namnet Gallaecia) och gränserna har varit i stort sett desamma i mer än åttahundra år. Regionens administrativa gränser sammanfaller med de naturliga geografiska gränser som från norr till söder och från öster till väster har skilt dem från grannregionerna, något som också förklarar varför regionen har bevarat ett eget språk.

Dessa geografiska gränser bestämmer också klimatet i Galicien. Klimatet i regionen får sina särdrag när det gäller temperatur och nederbörd dels från regionens flodmynningar och floddalar, som skickar havets påverken på vädret in i landets inre från sydväst mot nordost (ett fenomen som man inte finner någon annanstans längs den spanska kusten), dels från bergskedjorna, som utgör en barriär för olika väderfronter.

På samma sätt skiljer sig den största delen av Galicien också på områdena geomorfologi, litologi och pedologi från andra Medelhavsregioner med traditionell biodling. Den sura jordmånen är förhärskande och avgörande för den lokala vegetationen och därmed också för produktionen av nektar och honungens kännetecken.

Regionens natur skiljer sig klart och tydligt från resten av Iberiska halvön. Skillnaden ger geomorfologiska, klimatiska, biologiska och marktekniska förhållanden som har skapat en flora som är anpassad efter dessa naturvillkor.

Galicien är tämligen homogent när det gäller de växter som ger nektarn till honungsproduktionen. De mest betydande skillnaderna hos de olika galiciska honungstyperna orsakas av den stora artrikedomen växter som kan anvädas vid honungsframställning. Fem viktiga växtgrupper ingår vid framställningen av de flesta honungstyper från Galicien: Castanea sativa, Rubus, t. Cytisus, Erica och Eucalyptus. Vid kusten växer det stora mängder eucaluptusträd. I inlandet är utgör följlande på tre arter basen i honungsframställningen: Castanea Sativa, Erica och Rubus.

Galiciens geografiska placering och särskilda förhållanden ger en honung med utpräglade egenskaper som skiljer sig från annan spansk honung.

Pollenanalys är en av de mest användbara analysmetoderna för att fastställa honungens geografiska ursprung. En sådan analys av de särskilda egenskaperna hos galicisk honung ger följande resultat jämfört med honung av annat urspung:

—	Förekomst av typiska och exklusiva pollenkombinationer, som gör att dessa honungstyper skiljer sig från honung från grannregionerna. Dessa kombinationer anges i bilaga 1.

—	Frånvaro eller endast ringa förekomst (mindre än 1 %) av pollen av labiater och av Lavandula, Rosmarinus, Thymus, Mentha m.fl.

—	Frånvaro eller endast ringa förekomst (mindre än 0,1 %) av pollen av Helianthus annuus, Citrus eller Olea europaea.

—	Frånvaro eller endast ringa förekomst (mindre än 1 %) av pollen av Cistus ladanifer.

—	Frånvaro av Hedysarum coronarium, Hypecoum procumbens och Diplotaxis erucoides.

Honung från Galicien har alltså flera särskilda egenskaper som kan tillskrivas den särskilda naturen där. En närmare beskrivning av dessa egenskaper finns i motsvarande avsnitt av produktspecifikationen och tillhörande bilagor.

4.7   Kontrollorgan

Namn	:	Consejo regulador de la Indicación Geográfica Protegida ”Miel de Galicia”
Adress	:	Pazo de Quián s/n, Sergude. 15881-Boqueixón. A Coruña.
Tfn	:	(34-981) 51 19 13
Fax	:	(34-981) 51 19 13
E-post	:	info@mieldegalicia.org

Kontrollorganet uppfyller kraven i den europeiska standarden EN 45011, i enlighet med artikel 11 i förordning (EG) nr 510/2006.

4.8   Märkning De honungssorter som saluförs med den skyddade geografiska beteckningen Miel de Galicia skall efter certifiering förses med den etikett som motsvarar varumärket för den aktuella förpackaren och som används uteslutande för skyddad honung samt en kontrolletikett med en alfanumerisk kod med löpande numrering, godkänd och utfärdad av kontrollorganet, med den officiella logotypen för den skyddade geografiska beteckningen. På etiketter och kontrolletiketter den skyddade geografiska beteckningen Miel de Galicia eller Mel de Galicia stå.