32004A0219(04)

Rådets yttrande

av den 10 februari 2004

om Frankrikes uppdaterade stabilitetsprogram för 2003-2007

(2004/C 43/04)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR AVGETT FÖLJANDE YTTRANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken(1), särskilt artikel 5.3 i denna,

med beaktande av kommissionens rekommendation, och efter att ha hört Ekonomiska och finansiella kommittén.

HÄRIGENOM FRAMFÖRS FÖLJANDE.

Den 10 februari 2004 behandlade rådet Frankrikes uppdaterade stabilitetsprogram 2003 för perioden 2003-2007. Det uppdaterade programmet uppfyller i huvudsak kraven i den reviderade "uppförandekoden" på stabilitets- och konvergensprogrammens innehåll och utformning. Även om det inte är obligatoriskt enligt uppförandekoden, skulle explicita beräkningar i programmet för offentliga intäkts- och kostnadsgrupper i nationalräkenskaperna ha möjliggjort en grundligare analys av den beräknade budgetanpassningens kvalitet.

På grundval av en rekommendation av kommissionen beslöt rådet den 3 juni 2003, i enlighet med artikel 104.6 i EG-fördraget, att det förelåg ett alltför stort underskott i de offentliga finanserna i Frankrike och utfärdade en rekommendation, grundad på artikel 104.7 i EG-fördraget, där Frankrike anmodades åtgärda denna situation före utgången av 2004. Den 8 respektive 21 oktober 2003 antog kommissionen, på grundval av artiklarna 104.8 respektive 104.9, två rekommendationer till rådet om att dels besluta att 1. Frankrike inte vidtagit effektiva åtgärder efter rekommendationen av den 3 juni, dels att 2. anmoda Frankrike att vidta nödvändiga åtgärder för att senast 2005 minska underskottet i de offentliga finanserna till under 3 % av BNP. Den 25 november 2003 antog rådet inte någon av kommissionens rekommendationer utan antog i stället ett antal slutsatser, där det bland annat godkände Frankrikes åtagande att minska det konjunkturrensade underskottet med 0,8 % av BNP under 2004 och med 0,6 % av BNP eller mer under 2005, för att säkerställa att det offentliga underskottet sänks till under 3 % av BNP under 2005.

I 2003 års uppdaterade program baseras de medelfristiga beräkningarna på samma budgetstrategi som i tidigare uppdateringar. Grundläggande för strategin är att fastställa fleråriga mål för ökningen av de offentliga utgifterna i reala termer, så att utgifternas andel av BNP sjunker och det offentliga underskottet minskar. I uppdateringen för 2003 kompletteras denna strategi med två nya budgetregler: 1. alla intäkter som till följd av en gynnsammare konjunkturutveckling blir högre än förväntat skall användas till att minska underskottet, och 2. eventuellt budgetutrymme till följd av långsammare utgiftsökningar än planerat skall gå till skattelättnader.

En strategi baserad på tydliga regler för utgiftsökningarna är lämplig eftersom den främjar överskådlig budgetanpassning. I detta avseende är den förmåga att hålla nere statens utgifter som visades år 2003 positiv, men tidigare mål för de offentliga finanserna som helhet, särskilt den sociala tryggheten, har dock långt ifrån uppnåtts. Lämpliga åtgärder bör vidtas i syfte att förbättra efterlevnaden av utgiftsmålen. Förutom sina möjliga effekter på underskottet kan systematiskt negligerande av utgiftstaken skada budgetstrategins allmänna trovärdighet, då den vilar på dessa regler. För att säkerställa att målen uppnås bör de franska myndigheterna införa ett system med automatisk kompensation fördelad över flera år för överskridanden inom den offentliga sektorn. Beträffande de första av de nya budgetreglerna skulle det vid en mer gynnsam konjunkturutveckling vara lämpligt att nedbringa det konjunkturrensade underskottet i snabbare takt genom ytterligare åtgärder. När det gäller den andra regeln, och med beaktande av behovet av att påskynda minskningen av underskottet, bör alla budgetmarginaler som har uppkommit genom att utgifterna ökat långsammare än planerat användas till att minska underskottet. I uppdateringen 2003 väntas den reala BNP-tillväxten öka från beräknade 0,5 % 2003 till 1,7 % 2004. För perioden 2005-2007 utgår de makroekonomiska budgetberäkningarna från samma två scenarion som i tidigare uppdateringar: ett "försiktigt" scenario, med en real BNP-tillväxt under perioden på i genomsnitt 2,5 % per år, och ett "gynnsamt" scenario, med en real BNP-tillväxt på 3 % per år. Konsumentprisinflationen väntas ligga kvar på måttliga 1,5 % under uppdateringens tidsperiod. Tillväxtprognosen för 2003 är föråldrad: kommissionens prognos om en real BNP-tillväxt på 0,1 % framstår som mer trolig. Prognosen för 2004 framstår som rimlig. För perioden 2005-2007 framstår prognoserna i det "försiktiga" scenariot som realistiska. Detta scenario användes därför som referensscenario vid bedömningen av budgetberäkningarna.

Målet i uppdateringen är ett offentligt underskott på 3,6 % av BNP 2004, jämfört med ett väntat underskott på 4,0 % av BNP 2003. För 2005, 2006 och 2007 beräknas faktiska underskott på 2,9 %, 2,2 %, respektive 1,5 % av BNP. Det primära saldot väntas bli bättre och förändras från 0,6 % av BNP år 2004 till 1,6 % av BNP år 2007. Enligt kommissionens beräkningar, på grundval av den allmänt vedertagna metoden, förbättras det konjunkturrensade underskottet med 0,6 procentenheter till 3,2 % av BNP år 2004. Under 2005, 2006 och 2007 uppgår detta underskott till 2,6 %, 1,9 % respektive 1,3 % av BNP.

Med rimliga makroekonomiska antaganden och budgetantaganden förefaller programmets budgetanpassning vara otillräcklig för att senast 2005 eliminera det alltför stora underskottet. Det finns flera riskmoment när det gäller att uppnå detta mål: 1. den reala BNP-tillväxten 2003 var sannolikt lägre än vad som antas i uppdateringen, varför det offentliga underskottet 2003 kan bli högre än väntat, 2. det är osäkert om utgiftsmålet för 2004 kan uppnås, vilket kräver att de införda åtgärderna genomförs konsekvent och med full effekt, 3. den förbättring av det konjunkturrensade saldot som planeras för 2005 förutsätter åtgärder som först måste utarbetas och vidtas, i synnerhet reformen av sjukförsäkringssystemet. Eftersom underskottet enligt planerna bara skall minska till strax under 3 % år 2005, skulle det räcka att bara en av de nämnda riskerna blev verklighet, om den inte kompenseras, för att minskningen av underskottet till under 3 % år 2005 skall äventyras. I ett sådant fall skulle ytterligare åtgärder behöva vidtas för att det alltför stora underskottet i de offentliga finanserna skulle rättas till senast 2005. Frankrike bör genomföra alla nödvändiga åtgärder i linje med rådets slutsatser av den 25 november 2003, särskilt för att säkerställa att underskottet understiger 3 % av BNP senast 2005.

Enligt kommissionens beräkningar i enlighet med den allmänt vedertagna metoden är den finanspolitiska strategin i uppdateringen otillräcklig för att säkerställa att stabilitets- och tillväxtpaktens medelfristiga mål med offentliga finanser nära balans eller med överskott uppnås under programperioden. Dessutom, med samma metod, skulle de offentliga finanserna först 2007 kunna erbjuda en tillräcklig säkerhetsmarginal för att undvika att underskottstaket på 3 % av BNP överskrids under normala makroekonomiska förhållanden.

Skuldkvoten väntas börja sjunka först 2006 och under hela programperioden ligga kvar över referensvärdet på 60 % i fördraget. Skuldkvoten skulle kunna utveckla sig sämre än väntat, till följd av ovannämnda risker för underskott.

Frankrike har nyligen antagit en omfattande pensionsreform, där antalet intjänande år för full pension ökats, där de ekonomiska incitamenten för fortsatt yrkesarbete till och efter den fastställda pensionsåldern har höjts och där den offentliga sektorns indexering av pensionerna ändrats från löner till priser. Även om Frankrike är betydligt bättre rustat än före reformen att hantera de budgetkostnader som förknippas med en åldrande befolkning, kan man inte utesluta risken för obalans på lång sikt. För att säkerställa hållbara offentliga finanser kommer det att vara viktigt att säkra ett tillräckligt primärt överskott. Detta bör kompletteras med åtgärder för att kontrollera utvecklingen av utgifterna, särskilt i samband med reformen av sjukförsäkringssystemet som skall utarbetas och genomföras under 2004.

Den ekonomiska politiken i uppdateringen 2003 överensstämmer delvis med rekommendationerna i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, särskilt dem som har budgetmässiga följder. Även om budgetplanerna för 2004 och 2005 innebär att det konjunkturrensade saldot förbättras så att det överstiger rådets rekommenderade minimum på 0,5 % av BNP, kan dess samlade förbättring ändå visa sig otillräcklig för att ens till 2005 få ner det nominella underskottet under 3 % av BNP. Dessutom förutspår uppdateringen 2003 inte att de offentliga finanserna under programperioden skall vara nära balans eller visa överskott. Frankrike bör därför se till att budgetkonsolideringen fortsätter åren efter 2005, nämligen genom en jämn minskning av det konjunkturrensade budgetunderskottet med minst 0,5 procentenheter av BNP per år eller mer om det blir nödvändigt för att uppnå medelfristiga budgetmål för offentliga finanser som är nära balans eller visar överskott och återfå en sjunkande skuldkvot.

(1) EGT L 209, 2.8.1997.