32003D0549

Kommissionens beslut

av den 17 juli 2003

om utvidgning av den period som avses i artikel 95.6 i EG-fördraget när det gäller de nationella bestämmelser om användning av klorparaffiner med kort kolkedja som anmälts av Nederländerna enligt artikel 95.4

[delgivet med nr K(2003) 2539]

(Endast den nederländska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2003/549/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95.6 i detta, och

av följande skäl:

I. SAKFÖRHÅLLANDEN

(1) Genom en skrivelse från Konungariket Nederländernas ständiga representation till Europeiska unionen av den 17 januari 2003 anmälde den nederländska regeringen med hänvisning till artikel 95.4 i fördraget till kommissionen sina nationella bestämmelser om användning av klorparaffiner med kort kolkedja (SCCP, Short Chain Chlorinated Paraffins) som den anser det nödvändigt att behålla efter antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/45/EG av den 25 juni 2002 om ändring för tjugonde gången av rådets direktiv 76/769/EEG(1).

1. Artikel 95.4 och 95.6 i fördraget

(2) I artikel 95.4 och 95.6 i fördraget fastställs följande:

"4. Om en medlemsstat efter det att rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd anser det nödvändigt att behålla nationella bestämmelser som grundar sig på väsentliga behov enligt artikel 30 eller som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd, skall den till kommissionen anmäla dessa bestämmelser samt skälen för att behålla dem.

[...]

6. Kommissionen skall inom sex månader efter en sådan anmälan [...] godkänna eller förkasta de ifrågavarande nationella bestämmelserna sedan den konstaterat huruvida dessa utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion.

Om kommissionen inte fattar beslut inom denna period skall de nationella bestämmelser som avses i punkterna 4 [...] anses godkända.

Om det är berättigat på grund av frågans komplexitet och om det inte finns någon fara för människors hälsa, får kommissionen meddela den berörda medlemsstaten att den period som avses i denna punkt kan förlängas med ytterligare högst sex månader."

2. Direktiv 2002/45/EG

(3) Genom rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar)(2), i dess ändrade lydelse, fastställs bestämmelser som begränsar användningen och utsläppandet på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat. Enligt artikel 1.1 skall direktivet tillämpas på de farliga ämnen och preparat som anges i bilaga I.

(4) Enligt artikel 2 skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de farliga ämnen och preparat som anges i bilaga I endast släpps ut på marknaden och används enligt de villkor som anges i bilagan.

(5) Direktiv 76/769/EEG har ändrats vid ett flertal tillfällen, bland annat för att nya farliga ämnen och preparat skall läggas till i dess bilaga I och för att det därmed skall införas sådana begränsningar för användning och utsläppande på marknaden av dessa ämnen och preparat som krävs för att skydda människors hälsa och miljön.

(6) Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/45/EG, vars rättsliga grund är artikel 95 i fördraget, har en ny punkt 42 om alkaner, C10-C13, klorerade (SCCP) införts i bilaga I till direktiv 76/769/EEG med bestämmelser om utsläppandet på marknaden och användningen av dessa ämnen.

(7) I skäl 1 i direktivet konstateras att "de begränsningar avseende användning av klorparaffiner med kort kolkedja (SCCP) som redan antagits eller som planeras av vissa medlemsstater till följd av Parcom-beslut 95/1 (konventionen om förhindrande av havsförorening från landbaserade källor) [...] direkt [påverkar] fullbordandet av den inre marknaden och dess funktion. Det är därför nödvändigt att tillnärma medlemsstaternas lagar på detta område, och följaktligen att ändra bilaga I till rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat, samtidigt som hänsyn tas till gemenskapsomfattande riskbedömningar och de vetenskapliga beläggen till stöd för Parcom-beslut 95/1."

(8) I skälen 2 och 3 erinras om bakgrunden till direktivet, och det konstateras att "SCCP klassificeras som miljöfarligt, eftersom det är mycket giftigt för akvatiska organismer och kan förorsaka långsiktiga skador på vattenmiljön" samt att "kommissionen har antagit en rekommendation inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen(3) i vilken det rekommenderas att konkreta åtgärder vidtas för att begränsa användningen av SCCP, främst i vätskor för metallbearbetning och läderbehandlingsprodukter, i syfte att skydda vattenmiljön".

(9) Enligt punkt 42.1 får SCCP inte släppas ut på marknaden för användning som ämne eller som beståndsdel i andra ämnen eller beredningar i koncentrationer högre än 1 %

- för metallbearbetning,

- för infettning av läder.

(10) Enligt punkt 42.2 skall samtliga återstående användningsområden för SCCP före den 1 januari 2003 ses över av Europeiska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och Ospar-kommissionen i ljuset av relevanta nya vetenskapliga rön om risker för hälsa och miljö genom SCCP, och Europaparlamentet skall underrättas om resultatet av denna översyn.

(11) I artikel 2.1 fastställs att medlemsstaterna senast den 6 juli 2003 skall anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, att de genast skall underrätta kommissionen om detta samt att de skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 6 januari 2004.

3. Nationella bestämmelser

(12) De nationella bestämmelser som anmälts av Nederländerna infördes genom ett beslut av den 3 november 1999 om förbud mot viss användning av klorparaffiner med kort kolkedja (Besluit gechloreerde paraffines WMS, Staatsblad van het Koninkrijk der Nederlanden, Jaargang 1999, 478).

(13) I artikel 1 fastställs att beslutet skall tillämpas på klorerade alkaner med en kolkedja på mellan 10 och 13 kolatomer och en kloreringsgrad på minst 48 viktprocent.

Enligt artikel 2.1 får de SCCP som nämns i artikel 1 inte användas

- som mjukgörare i färg, beläggningar eller tätningsmedel,

- i metallbearbetningsvätskor,

- som flamskyddsmedel i gummi, plast eller textil.

Enligt artikel 2.2 får SCCP dock fortsätta att användas till den 31 december 2004 i tätningsmedel för dammar eller som flamskyddsmedel för transportband som uteslutande används i gruvor.

(14) Dessa bestämmelser anmäldes till kommissionen den 8 mars 1999 då de ännu var på förslagsstadiet, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter(4). Nederländerna poängterade att det var nödvändigt att införa de föreslagna bestämmelserna för att landet skulle kunna fullgöra sina internationella skyldigheter enligt konventionen om förhindrande av havsförorening från landbaserade källor ("Pariskonventionen") och Pariskommissionens (Parcom) beslut 95/1 från juni 1995 om att successivt avveckla SCCP, som fattats inom ramen för konventionen och som Nederländerna anslutit sig till(5). Fem medlemsstater(6) samt Europeiska kommissionen lämnade synpunkter, och Spanien inkom med ett detaljerat utlåtande. Såväl dessa medlemsstater, utom Danmark och Österrike, som Europeiska kommissionen motsatte sig att de planerade nationella bestämmelserna infördes.

4. Faktaunderlag om SCCP

(15) Klorparaffiner är kemiska ämnen som framställs genom klorering av paraffiner eller alkaner med raka kolkedjor. De delas ofta in i olika grupper beroende på utgångsmaterialets kedjelängd och mängden klor i slutprodukten. De tre huvudgrupperna är kortkedjiga, mellankedjiga och långkedjiga klorparaffiner (SCCP, MCCP respektive LCCP). SCCP framställs av paraffiner med raka kolkedjelängder på mellan 10 och 13 kolatomer. SCCP för kommersiellt bruk kan ha ett klorinnehåll på i genomsnitt 49-71 %. De kan saluföras och användas i ren form eller förekomma som föroreningar i andra ämnen och preparat, till exempel i mellankedjiga klorparaffiner (MCCP)(7).

(16) Inom EU används SCCP huvudsakligen som additiv i metallbearbetningsvätskor. Andra användningsområden är som flamskyddsmedel i gummiberedningar och som tillsatser i målarfärg och andra beläggningssystem. I mindre utsträckning används de också som infettnings- och mjukningsmedel inom läderindustrin, som impregneringsmedel inom textilindustrin och som tillsatser i tätningsmedel.

(17) SCCP är klassade som farliga ämnen enligt rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen(8). De är i synnerhet klassificerade som cancerframkallande i kategori 3 och har tilldelats riskfras R40 (möjlig risk för bestående hälsoskador) och symbolen Xn (hälsoskadlig). De är dessutom klassificerade som miljöfarliga och har tilldelats riskfras R50/53 ("mycket giftigt för vattenlevande organismer" och "kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön") samt symbolen N ("miljöfarlig").

(18) Eftersom de är toxiska, långlivade och har benägenhet för bioackumulering hör SCCP till de ämnen som är föremål för åtgärder mot föroreningar i Pariskonventionen (numera Ospar-konventionen)(9). Under början av 1990-talet uttryckte Pariskommissionen farhågor om utsläppen av SCCP i den marina miljön, och började utarbeta lagstiftning om användningen av dessa ämnen. Vid samma tid lade de europeiska tillverkarna fram ett förslag till en frivillig överenskommelse i syfte att successivt avveckla leveransen av SCCP till användning i skärvätska vid metallbearbetning samt uppmuntra senare produktionsled inom industrin att använda produkter som var mindre skadliga för vattenmiljön. Förhandlingarna gav inget resultat och Pariskommissionen (Parcom) antog slutligen beslut 95/1. Förenade kungariket motsatte sig detta beslut med motiveringen att det inte fanns någon korrekt riskbedömning som underlag.

(19) Genom kommissionens förordning (EG) nr 1179/94(10) fördes SCCP upp på den första listan över prioriterade ämnen som skall genomgå riskbedömning enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen(11), och Förenade kungariket utsågs till rapportör.

(20) Förenade kungarikets riskbedömningsrapport har lagts fram för medlemsstaternas tekniska experter(12) för kommentar. Rapporten(13), som slutfördes i september 1997, innehöll samtliga vetenskapliga rön fram till 1996, inbegripet underlaget för Parcom-beslut 95/1. I rapporten belystes vissa miljörisker för vattenlevande organismer med att använda SCCP för metallbearbetning och läderberedning, och det föreslogs därför att man skulle vidta åtgärder för att begränsa riskerna. För de användningsområden som nu återstår ansågs det inte finnas någon anledning till oro för både vattenmiljö och människors hälsa, även om det ansågs nödvändigt med ytterligare information och tester för att kunna kartlägga vissa potentiella miljörisker med användning av SCCP i gummi.

(21) Riskbedömningsrapporten lades därefter fram för Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö (CSTEE) för utvärdering. I sitt yttrande av den 27 november 1998(14) bekräftade CSTEE att resultaten från riskbedömningen var vetenskapligt väl underbyggda. Dessa resultat och den motsvarande strategin för riskbegränsning antogs slutligen på gemenskapsnivå genom kommissionens rekommendation 1999/721/EG av den 12 oktober 1999 mot bakgrund av förordning (EEG) nr 793/93. Huvuddragen i rekommendationen anges nedan.

"I. RISKBEDÖMNING

A. Människors hälsa

Följande slutsats kan dras av utvärderingen av riskerna för ARBETSTAGARE, KONSUMENTER och MÄNNISKOR SOM EXPONERAS VIA MILJÖN

Det finns för närvarande inget behov av ytterligare uppgifter eller undersökningar, eller av några andra riskbegränsande åtgärder än de som redan vidtagits. Denna slutsats grundas på följande:

- Riskbedömningen visar att inga risker kan förväntas för ovannämnda befolkningsgrupper. I samband med framställning och användning av ämnena riskerar arbetstagare främst att exponeras via huden. Inandning av ämnena är också möjlig vid användning av metallbearbetningsvätskor och smältlim som innehåller dessa ämnen. De riskbegränsande åtgärder som redan vidtagits inom ramen för arbetarskydd eller annan relevant gällande gemenskapslagstiftning anses tillräckliga.

- Att konsumenter kan exponeras vid kontakt med lädervaror som behandlats med ämnena och vid icke-professionell användning av metallbearbetningsvätskor ansågs inte utgöra någon större risk.

B. Miljö

Följande slutsats kan dras av bedömningen av riskerna för AKVATISKA (sediment) och TERRESTRISKA EKOSYSTEM

Det finns behov av ytterligare uppgifter eller undersökningar. Denna slutsats grundas på

- att det finns behov av ytterligare uppgifter för att bättre kunna karakterisera riskerna för sediment i samband med framställning av ämnena, för jord och sediment i samband med beredning och användning av metallbearbetningsvätskor och produkter för finbearbetning av läder, samt för jord och sediment på regional nivå.

Följande uppgifter erfordras:

- Experimentell bestämning av Koc(15).

- Mätdata från jord och sediment i närheten av utsläppskällor.

- Toxicitetstester på organismer som lever i jord och sediment, om det inte av de ovannämnda uppgifterna framgår att det inte föreligger några risker för dessa miljöer.

Följande slutsats kan dras av bedömningen av riskerna för MIKROORGANISMER I AVLOPPSRENINGSVERK och för ATMOSFÄREN

Det finns för närvarande inget behov av ytterligare uppgifter eller undersökningar, eller av några andra riskbegränsande åtgärder än de som redan vidtagits. Denna slutsats grundas på

- att riskbedömningen visar att inga risker kan förväntas för ovan nämnda miljöer. De riskbegränsande åtgärder som redan vidtagits anses tillräckliga.

Följande slutsats kan dras av bedömningen av riskerna för AKVATISKA (utom sediment) EKOSYSTEM och ICKE OMRÅDESSPECIFIKA EFFEKTER AV BETYDELSE FÖR NÄRINGSKEDJAN

Det finns behov av särskilda åtgärder för att begränsa riskerna. Denna slutsats grundas på

- att effekter på ovannämnda lokala akvatiska miljöer kan uppkomma som en följd av exponering i samband med beredning och användning av metallbearbetningsvätskor som innehåller dessa ämnen och vid användning av läderberedningsprodukter i vilka de ingår,

- att icke områdesspecifika effekter av betydelse för näringskedjan kan uppkomma i samband med beredning och användning av läderberedningsprodukter som innehåller dessa ämnen och vid användning av metallbearbetningsvätskor i vilka de ingår.

II. STRATEGI FÖR ATT BEGRÄNSA RISKERNA för MILJÖN

Man bör överväga att på gemenskapsnivå begränsa användning och saluföring av dessa ämnen för att skydda miljön från användning och beredning av produkter, särskilt sådana som används vid bearbetning av metaller och läder. Det krävs ytterligare arbete för att fastställa för vilka användningsområden det kan vara berättigat att bevilja undantag. De åtgärder som vidtagits för att skydda miljön kommer också att minska exponeringen av människor."

(22) Den 20 juni 2000 antog kommissionen ett förslag till ändring av direktiv 76/769/EG i syfte att införa de begränsningar av användningen och utsläppandet på marknaden som föreslagits i gemenskapens riskbedömning. Detta resulterade slutligen i att Europaparlamentet och rådet antog direktiv 2002/45/EG.

(23) I enlighet med den punkt 42.2 i bilaga I till direktiv 76/769/EEG som infördes genom direktiv 2002/45/EG inledde kommissionen översynen av de återstående användningsområdena för SCCP. I samband med detta bad kommissionen Förenade kungariket i dess egenskap av rapportör för riskbedömningen av SCCP inom ramen för förordning 793/93/EG att samla in och se över alla nya relevanta uppgifter och vid behov uppdatera gemenskapens riskbedömningsrapport. Kommissionen kontaktade även Ospar-sekretariatet för att få reda på om det finns några vetenskapliga rön om risker med SCCP som skulle kunna ändra slutsatserna från den tidigare riskbedömningen. Avslutningsvis frågade kommissionen CSTEE om den kände till några nya vetenskapliga rön som skulle kunna påverka resultatet av riskbedömningen och som skulle kunna motivera att slutsatserna ändrades.

(24) I sitt yttrande av den 22 december 2002 drog CSTEE slutsatsen att översynen av nya rön om SCCP inte föranleder någon ändring av slutsatserna i gemenskapens riskbedömning(16).

(25) I februari 2003 lade Förenade kungariket fram ett utkast till uppdaterad riskbedömningsrapport om SCCP som en uppföljning till direktiv 2002/45/EG. I utkastet till rapport görs en översyn av de uppgifter som har framkommit sedan den ursprungliga riskbedömningen gjordes, när det gäller hur miljön utsätts för SCCP, vart ämnena tar vägen och hur de inverkar på miljön. Vidare görs en ny bedömning av riskerna från andra användningsområden än de som omfattas av de begränsningar av användningen och utsläppandet på marknaden som fastställs i direktiv 2002/45/EG. De bägge ovannämnda (punkterna 21 och 24) CSTEE-yttrandena har också tagits i beaktande. Till skillnad från den ursprungliga riskbedömningen omfattar det nya utkastet till uppdaterad riskbedömning riskerna för den marina miljön, och behandlar i detalj utsläppen av SCCP under hela livstiden för de produkter som innehåller ämnena i fråga.

(26) Nedan följer resultaten från utkastet till uppdaterad riskbedömning:

"(x) i) Det finns behov av ytterligare uppgifter eller undersökningar.

När det gäller ytvatten, sediment, jord och sekundär förgiftning samt de marina ekosystemen behövs fler specifika uppgifter om exponeringen för att det skall vara möjligt att förbättra uppgifterna om utsläpp på det lokala (gummi, färg/beläggningar och textil) respektive regionala (alla användningsområden) planet. Det skulle bland annat behövas uppgifter om

- de faktiska utsläppen från kompoundering och omvandling av gummi,

- mängden klorparaffiner med kort kolkedja som används vid typiska anläggningar för blandning (kompoundering) av textilier och textilbeläggningar,

- utsläpp från anläggningar för kompoundering av textilier och textilbeläggningar,

- utsläpp från anläggningar för framställning och applicering av färg, och

- utsläpp vid användning och bortskaffande av produkter.

Ämnet uppfyller granskningskriterierna för att betraktas som ett s.k. PBT-ämne (långlivat (persistent), bioackumulerande och toxiskt) så ett simuleringstest för bestämning av biologisk nedbrytbarhet kan också göras för att fastställa halveringstiden i den marina miljön. Ytterligare toxicitetsdata skulle göra det möjligt att se över PNEC-värdena för såväl havsvatten som sediment, men det är viktigare att fastställa beständigheten än att samla in sådana uppgifter. Dessutom skulle det kunna göras ytterligare tester för bestämning av den biologiska nedbrytbarheten hos kortkedjiga klorparaffiner i jorden.

Anm.:

Det finns mätningar som visar att ämnet är utbrett i miljön. Utvecklingstendensen är inte känd, och de uppmätta förekomsterna skulle kunna bero på tidigare användningsområden som nu är kontrollerade. Någon klar risk har heller inte konstaterats vid mätningarna. Icke desto mindre tyder emellertid förekomsten av kortkedjiga klorparaffiner i arktiska och marina rovdjur på att det fortfarande finns anledning till oro. Det finns inte tillräckligt med vetenskapliga belägg för att säga om det finns några miljörisker nu eller i framtiden. Mot bakgrund av

- uppgifter om förekomst i flora och fauna,

- ämnets påvisade beständighet (genom laboratorieundersökningar),

- den tid det skulle ta att samla in uppgifterna, samt

- det faktum att det kan bli svårt att minska exponeringen om de ytterligare uppgifterna bekräftar att det finns en risk,

kan det från politiskt håll dock övervägas om det finns behov av att redan nu, i brist på uppgifter om halveringstiden i miljön, undersöka möjligheterna med förebyggande riskhantering för att minska tillförseln till vatten (och jord genom användningen av avloppsslam), inbegripet från sådant avfall som stannar kvar i miljön. Detta bör på nytt övervägas om det genom ett miljösimuleringstest framgår att beständighetskriteriet inte är uppfyllt. I detta sammanhang bör påpekas att ämnet tycks uppfylla granskningskriterierna för att kunna klassificeras som en långlivad organisk förening (POP) enligt internationella konventioner.

(x) ii) Det finns för närvarande inget behov av ytterligare uppgifter eller undersökningar, eller av några andra riskbegränsande åtgärder än de som redan vidtagits.

Denna slutsats gäller bedömningen

- av det lokala ytvattnet för produktionsanläggningar, beredning och användning av tätningsmedel, beredning och användning av målarfärg och beläggningar, samt på regional nivå,

- av det lokala sedimentet för produktionsanläggningar, beredning och användning av tätningsmedel, beredning och användning av målarfärg och beläggningar, samt på regional nivå,

- av reningsverk för avloppsvatten från alla användningsområden,

- av atmosfären och rening av avloppsvatten för produktion och alla användningsområden,

- av den lokala jordmånen vid produktionsanläggningar, beredning och användning av tätningsmedel, beredning och användning av målarfärg, samt jordbruksmarken på regional nivå, samt

- av sekundär förgiftning från användning av tätningsmedel."

(27) Vid sidan av ovannämnda gemenskapsåtgärder behandlas SCCP i annan gemenskapslagstiftning. På grund av ämnenas humantoxicitet och akvatiska toxicitet, deras spridda förekomst i vattenmiljön och det faktum att de redan behandlas i Parcom-beslut 95/1, inkluderades SCCP genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2455/2001/EG av den 20 november 2001 om upprättande av en lista över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område och om ändring av direktiv 2000/60/EG(17) bland de prioriterade farliga ämnen som avses i artikel 16.3 i sistnämnda direktiv. Enligt det direktivet skall särskilda åtgärder antas på gemenskapsnivå så att utsläpp och spill upphör eller stegvis elimineras inom tjugo år efter åtgärdernas antagande. Hittills har inga sådana åtgärder vidtagits i fråga om SCCP.

II. FÖRFARANDE

(28) När direktiv 2002/45/EG antogs röstade den nederländska delegationen emot direktivet. I en röstförklaring av den 24 april 2002 motiverades detta med att genomförandet av direktivet om SCCP skulle göra det omöjligt för Nederländerna att fullgöra sina internationella skyldigheter enligt Pariskonventionen och Parcom-beslut 95/1.

(29) Genom en skrivelse från Konungariket Nederländernas ständiga representation till Europeiska unionen av den 17 januari 2003 anmälde den nederländska regeringen sina nationella bestämmelser om användningen av SCCP som den avser att behålla även efter det att direktiv 2002/45/EG antagits.

(30) Genom en skrivelse av den 25 mars 2003 underrättade kommissionen den nederländska regeringen om att den mottagit anmälan enligt fördragets artikel 95.4 och att sexmånadersperioden för handläggningen av ärendet enligt artikel 95.6 inleddes den 22 januari 2003, dagen efter det att anmälan inkommit till kommissionen.

(31) Genom en skrivelse av den 15 april 2003 underrättade kommissionen övriga medlemsstater om Nederländernas anmälan. Kommissionen tillkännagav dessutom anmälan i Europeiska unionens officiella tidning(18) för att upplysa andra berörda parter om de nationella bestämmelser som Nederländerna har för avsikt att behålla samt om anförda skäl.

III. BEDÖMNING

1. Huruvida ärendet kan tas upp till sakprövning

(32) Artikel 95.4 rör anmälan av nationella bestämmelser som har antagits och trätt i kraft före en harmoniseringsåtgärd på gemenskapsnivå och som skulle strida mot denna om de upprätthölls.

(33) De nationella bestämmelserna anmäldes med anledning av direktiv 2002/45/EG, en harmoniseringsåtgärd som antagits på grundval av artikel 95 i fördraget. De antogs och trädde i kraft under 1999, dvs. innan det nämnda direktivet antogs. När det gäller huruvida och i vilken utsträckning de nationella bestämmelserna strider mot direktivet, anser Nederländerna att de nationella bestämmelserna endast delvis är oförenliga med bestämmelserna i direktiv 2002/45/EG. Nederländerna menar att harmoniseringsbestämmelserna i direktiv 2002/45/EG endast avser de tillämpningar som uttryckligen nämns(19), dvs. användningen av SCCP för metallbearbetning och för infettning av läder. Denna tolkning bekräftas enligt Nederländerna av direktivets ordalydelse och är en logisk följd av försiktighetsprincipen(20). I detta avseende anför Nederländerna att om direktiv 2002/45/EG antas vara en åtgärd som syftar till fullständig harmonisering, måste nya användningsområden för SCCP som kan utgöra avsevärda risker för människors hälsa och för miljön tillåtas utan någon reglering. Nederländerna konstaterar avslutningsvis att de nationella bestämmelserna, i den mån de avser andra användningsområden än de som begränsas av direktiv 2002/45/EG, inte omfattas av direktivets harmoniseringskrav och således inte behöver behandlas enligt fördragets artikel 95.4.

(34) Kommissionen delar inte Nederländernas ståndpunkt. Enligt fast rättspraxis måste en gemenskapsåtgärd tolkas mot bakgrund av de mål som eftersträvas. Direktiv 2002/45/EG grundar sig på artikel 95.1 i fördraget, vilken är den rättsliga grunden för att anta harmoniseringsåtgärder som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera. Det framgår tydligt av skäl 1 i direktivet att dess huvudsyfte är att avlägsna de hinder för fullbordandet av den inre marknaden och dess funktion som uppstår på grund av begränsningar avseende användning av klorparaffiner med kort kolkedja som redan antagits eller som planeras av vissa medlemsstater till följd av Parcom-beslut 95/1. Vidare framgår av skäl 3 att direktiv 2002/45/EG grundar sig på resultaten från gemenskapens riskbedömning av SCCP, som omfattade alla nuvarande användningsområden för SCCP. Kommissionen anser därför att direktiv 2002/45/EG måste tolkas så som att en harmonisering införs av alla de nuvarande användningsområden för SCCP som omfattades av gemenskapens riskbedömning och att medlemsstaterna därmed inte får lov att införa eller behålla begränsningar av användningen av SCCP som sträcker sig längre än direktivets bestämmelser.

(35) I tabellen nedan görs en jämförelse mellan de anmälda nationella bestämmelserna och direktiv 2002/45/EG.

>Plats för tabell>

(36) Av ovanstående tabell framgår att de anmälda nationella bestämmelserna skiljer sig från kraven i direktiv 2002/45/EG på följande punkter:

- Användning och utsläppande på marknaden av SCCP med en kloreringsgrad på minst 48 % som mjukgörare i färg, beläggningar eller tätningsmedel och som flamskyddsmedel i gummi, plast eller textil begränsas inte i direktivet, men det är förbjudet i Nederländerna.

- Användning i metallbearbetningsvätskor av ämnen och preparat där SCCP med en kloreringsgrad på minst 48 % utgör en beståndsdel begränsas inte i direktivet om förekomsten av SCCP underskrider 1 %. Sådan användning är dock förbjuden i Nederländerna.

(37) De nationella bestämmelserna omfattar varken användningen av SCCP som ämne eller som beståndsdel i andra ämnen och preparat för infettning av läder, eller användningen av SCCP med en kloreringsgrad på mindre än 48 % som ämne eller som beståndsdel i andra ämnen eller preparat i metallbearbetningsvätskor. Enligt de uppgifter som står till kommissionens förfogande är dessa användningsområden ännu inte reglerade och därmed tillåtna i Nederländerna. I detta hänseende erinrar kommissionen om att artikel 95.4 endast kan åberopas när de nationella bestämmelserna är oförenliga med en harmoniseringsåtgärd på gemenskapsnivå, inte när det saknas nationell lagstiftning som är en skyldighet enligt gemenskapens harmoniseringsåtgärd. Den anmälan som Nederländerna gjort enligt artikel 95.4 påverkar därmed inte Nederländernas skyldighet att korrekt och inom föreskriven tid införliva bestämmelserna i direktiv 2002/45/EG med nederländsk rätt.

(38) Enligt artikel 95.4 skall anmälan av de nationella bestämmelserna dessutom innehålla en redogörelse för ett eller flera väsentliga behov enligt artikel 30 eller motiveras med miljö- eller arbetsmiljöskydd. Nederländernas anmälan innehåller en motivering som rör skydd av miljön och människors hälsa och som enligt Nederländerna skulle vara ett skäl att behålla de nationella bestämmelserna.

(39) Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att Nederländernas ansökan om att få behålla sina nationella bestämmelser om SCCP kan tas upp till behandling.

2. Prövning i sak

(40) I enlighet med fördragets artikel 95.4 och 95.6 första stycket måste kommissionen se till att alla villkor i artikeln är uppfyllda för att en medlemsstat skall få behålla sådana nationella bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd på gemenskapsnivå. Framför allt måste de nationella bestämmelserna vara motiverade med avseende på de väsentliga behov som avses i artikel 30 i fördraget eller avse miljö- eller arbetsmiljöskydd, får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innebära förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna, och får inte utgöra något hinder för den inre marknadens funktion.

(41) Enligt artikel 95.6 första stycket skall kommissionen fatta beslut inom sex månader efter anmälan. Enligt artikel 95.6 tredje stycket får kommissionen emellertid meddela den berörda medlemsstaten att denna period kan förlängas med ytterligare högst sex månader om det är berättigat på grund av frågans komplexitet och om det inte finns någon fara för människors hälsa.

2.1 Tillämpning som grundar sig på väsentliga behov enligt artikel 30 eller som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd

(42) Nederländerna anser att dess nationella bestämmelser är nödvändiga för att skydda vattenmiljön och människors hälsa från riskerna med de nuvarande användningsområdena för SCCP. Försiktighetsprincipen åberopas, och enligt Nederländerna måste principen tolkas så att man inte kan förmodas vänta tills ett allvarligt problem uppstår, särskilt när det gäller något så viktigt som grundvattnets och ytvattens kvalitet för folkhälsan. Nederländerna erinrar om att SCCP är extremt farliga ämnen. De är klassificerade som farliga för såväl människors hälsa som för miljön enligt direktiv 67/548/EEG. De anses dessutom vara långlivade och särskilt skadliga för vattenmiljön enligt Ospar-konventionen och eftersom de förekommer i miljön beslutades det att användningsområdena för dessa ämnen successivt skulle försvinna genom Pariskommissionens (numera Ospar-kommissionens) beslut 95/1. Nederländerna påpekar att SCCP utgör ett allvarligt hot mot den nederländska vattenmiljön. Detta klargjordes i en studie gjord av en nederländsk toxikolog som bifogades anmälan. Att både ytvattnet och grundvattnet i stor utsträckning används som dricksvattentäkt i Nederländerna anses även utgöra en risk för folkhälsan.

(43) När kommissionen bedömer huruvida de nationella bestämmelserna uppfyller villkoren i artikel 95.4 menar den att hänsyn måste tas inte bara till det faktaunderlag som Nederländerna åberopar, utan även till alla relevanta uppgifter och upplysningar som kommissionen förfogar över, i synnerhet resultaten från de riskbedömningar som gjorts inom ramen för förordning (EEG) nr 793/93 samt alla tillgängliga rön som avses i avsnitt I.4 i detta beslut.

2.2 Tillämpning av artikel 95.6 tredje stycket i fördraget

(44) Efter en noggrann genomgång av uppgifterna och informationen anser kommissionen att villkoren i artikel 95.6 tredje stycket är uppfyllda, vilket innebär att kommissionen får lov att förlänga den sexmånadersperiod som den enligt artikelns bestämmelser har på sig att godkänna eller förkasta de nationella bestämmelserna.

2.2.1 Tillämpning berättigad på grund av frågans komplexitet

(45) Vid granskningen av Nederländernas anmälan framgår att det enda faktaunderlag som landet stöder sig på är ovannämnda nederländska studie. Denna studie avslutades under 1996 och är inriktad på riskerna med SCCP i Nederländerna. I motsats till vad Nederländerna hävdar påvisar denna studie dock inte någon risk för den nederländska vattenmiljön och den nederländska befolkningen. Tvärtom stöder den slutsatserna i en tidigare rapport(21), nämligen att klorparaffiner inte tycks utgöra någon större risk för människor och ekosystem i Nederländerna enligt de knapphändiga uppgifter som finns att tillgå om exponering och dess effekter. Denna studie tycks med andra ord inte stödja de skäl som Nederländerna anför för att få behålla sina nationella bestämmelser.

(46) Såsom redan nämnts finns det inget i gemenskapens ursprungliga riskbedömningsrapport om SCCP från 1999 som talar för att det skulle finnas anledning till oro för både miljön och människors hälsa vid någon annan användning av SCCP än metallbearbetning och läderberedning och som skulle motivera några riskbegränsande åtgärder. Dessa slutsatser bekräftades av CSTEE i dess yttrande av den 27 november 1998. Efter att noggrant ha granskat de nya uppgifterna om SCCP konstaterade CSTEE i ett yttrande av den 22 december 2002, där bestämmelserna i direktiv 2002/45/EG också behandlas, att slutsatserna från gemenskapens riskbedömning inte behövde ändras.

(47) Slutsatserna från Förenade kungarikets utkast till uppdaterad riskbedömningsrapport från februari 2003 skiljer sig emellertid från slutsatserna i gemenskapens ursprungliga riskbedömningsrapport.

(48) Detta utkast till rapport innehåller ytterligare uppgifter och en mer heltäckande analys av riskerna från andra användningsområden för SCCP än de som omfattas av begränsningarna för användning och utsläppande på marknaden i direktiv 2002/45/EG. Även om detta dokument ännu bara är ett utkast som skall diskuteras och ses över av medlemsstaternas experter(22) inom ramen för förordning (EEG) nr 793/93, anser kommissionen att det är relevant för bedömningen av skälen till de nationella bestämmelserna enligt artikel 95.4.

(49) Utkastet till rapport belyser vissa tänkbara miljörisker som kan uppkomma från all slags användning av SCCP, utom i tätningsmedel. Emellertid lär det behövas ytterligare uppgifter om exponering och ytterligare provtagning för att få fram mer tillförlitliga resultat. I rapporten belyses även potentiella risker för den marina miljön med anledning av att SCCP antas vara ett så kallat PBT-ämne. Det har konstaterats att dessa ämnen kan vara långlivade eller mycket långlivade, mycket bioackumulerande och toxiska. I rapporten föreslås ytterligare provtagningar, men det skulle behövas mycket tid för att på en mer solid vetenskaplig grund kunna fastställa att ämnet verkligen är långlivat. Användning i gummi, färg och textil samt i produkter som används under lång tid har identifierats som möjliga källor och vägar ut i den marina miljön. I utkastet till rapport kartläggs även potentiella risker för förorening av jorden från olika källor, och det föreslås fler tester för bestämning av den biologiska nedbrytbarheten hos SCCP i denna miljö. Trots bristande vetenskapliga rön anser Förenade kungariket att de tillgängliga uppgifter som visar de potentiella riskerna för hav och jord belyser ett allvarligt problem, och det föreslås att man redan nu börjar överväga förebyggande riskhanteringsåtgärder.

(50) Resultaten från utkastet till uppdaterad riskbedömning visar att de relevanta tillgängliga uppgifterna och upplysningarna fortfarande inte är tillräckliga för att man skall kunna sluta sig till att miljöriskerna är ett faktum och att det skulle krävas ytterligare uppgifter och undersökningar för att minska osäkerheten kring riskbedömningen. Å andra sidan tycks den oro som Förenade kungariket gett uttryck för tyda på att dessa uppgifter och upplysningar kan vara ett skäl att överväga riskhanteringsåtgärder i förebyggande syfte. I utkastet till rapport kartläggs emellertid inte helt vilka användningsområden för SCCP som ger anledning till oro eller i vilken utsträckning riskhanteringsåtgärder skulle kunna vara ett lämpligt sätt att tackla problemet.

(51) Eftersom utkastet till uppdaterad riskbedömningsrapport endast är preliminärt och anvisningarna därför är något oklara, anser kommissionen att CSTEE bör granska utkastet samt alla andra tillgängliga uppgifter för att försöka klargöra de frågetecken som finns runt resultaten i utkastet till riskbedömningsrapport samt för att bedöma de anmälda nationella bestämmelserna. Kommissionen bör således invänta resultaten från denna översyn innan den fattar sitt beslut enligt artikel 95.6 första stycket. Under dessa omständigheter och eftersom kommissionen inte fick tillgång till utkastet till uppdaterad riskbedömningsrapport förrän efter det att de nationella bestämmelserna anmälts, anser kommissionen att det är motiverat att förlänga den sexmånadersperiod som den har på sig att godkänna eller förkasta de nationella bestämmelserna för att möjliggöra en noggrann bedömning av alla relevanta uppgifter som står till dess förfogande och för att den skall kunna fatta ett beslut avseende de nationella bestämmelserna. Därför bör fristen löpa fram till den 20 december 2003.

2.2.2 Ingen fara för människors hälsa

(52) Varken den studie som Nederländerna åberopar i sin anmälan eller de uppgifter eller den information som kommissionen har tillgång till talar för att det skulle finnas någon verklig risk för människors hälsa.

(53) Kommissionen anser därför att villkoret att det inte skall föreligga någon fara för människors hälsa är uppfyllt.

IV. SLUTSATS

(54) Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att Nederländernas anmälan av den 21 januari 2003, i vilken landet anhöll om att få behålla sina nationella bestämmelser om användningen av SCCP, kan tas upp till prövning.

(55) Med tanke på frågans komplexitet och att det inte finns något underlag för att det skulle utgöra någon fara för människors hälsa anser kommissionen att det är motiverat att förlänga den period som avses i artikel 95.6 första stycket till den 20 december 2003.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I enlighet med artikel 95.6 tredje stycket i fördraget skall den period som avses i första stycket i nämnda artikel för att godkänna eller förkasta de nationella bestämmelserna om SCCP som Nederländerna anmälde den 21 januari 2003 enligt artikel 95.4, förlängas till den 20 december 2003.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Konungariket Nederländerna.

Utfärdat i Bryssel den 17 juli 2003.

På kommissionens vägnar

Erkki Liikanen

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 177, 6.7.2002, s. 21.

(2) EGT L 262, 27.9.1976, s. 201.

(3) EGT L 84, 5.4.1993, s. 1.

(4) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.

(5) Parterna till Pariskonventionen åtog sig att vidta alla åtgärder för att förebygga och förhindra havsförorening från landbaserade källor. Alla EU:s medlemsstater utom Österrike, Grekland, Luxemburg och Italien har undertecknat konventionen. Europeiska gemenskapen är också fördragsslutande part. Pariskommissionen (Parcom), som består av företrädare för var och en av de fördragsslutande parterna, ansvarar för förvaltningen av konventionen. Enligt artikel 18.3 kan Pariskommissionen anta program och vidta åtgärder för att förhindra eller minska förorening från landbaserade källor genom vissa kemiska ämnen, vilka räknas upp i delarna I, II och III i bilaga A till konventionen. Enligt Parcom-beslut 95/1, vars rättsliga grund är artikel 18.3, skall vissa användningsområden för SCCP avvecklas successivt enligt följande tidsplan: som mjukgörare i färg, beläggningar, i metallbearbetningsvätskor, som flamskyddsmedel i gummi, plast och textil senast den 31 december 1999; som mjukgörare i tätningsmedel och som flamskyddsmedel för transportband som uteslutande används i gruvor senast den 31 december 2004. Av de elva EU-medlemsstater som undertecknat Pariskonventionen har alla utom Förenade kungariket förbundit sig att följa Parcom-beslut 95/1. Europeiska gemenskapen är inte part i Parcom-beslutet. Pariskonventionen ersattes av den nya konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (Ospar-konventionen från 1992). Genom den nya konventionen ersattes Pariskommissionen av en ny kommission, Ospar-kommissionen.

(6) Danmark, Tyskland, Italien, Österrike och Förenade kungariket.

(7) I direktiv 2002/45/EG fastställs att koncentrationen inte får vara högre än 1 % när de ingår i andra ämnen eller beredningar.

(8) EGT 196, 16.8.1967, s. 1.

(9) Se fotnot 5.

(10) Kommissionens förordning (EG) nr 1179/94 av den 25 maj 1994 om den första listan över prioriterade ämnen enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 (Commission Regulation (EC) No 1179/94 of 25 May 1994 concerning the first list of priority substances as foreseen under Council Regulation (EEC) No 793/93, EGT L 131, 26.5.1994, s. 3, ej översatt till svenska).

(11) EGT L 84, 5.4.1993, s. 1. Genom denna förordning fastställs bland annat ett gemenskapsförfarande för bedömning av riskerna med existerande ämnen, dvs. de ämnen som finns upptagna i EINECS-förteckningen (European Inventory of Existing Commercial Substances) (EGT C 146, 15.6.1990, s. 1). Enligt denna förordning skall listor över prioriterade ämnen som skall genomgå gemenskapens riskbedömning antas genom en kommissionsförordning där det för varje ämne anges vilken medlemsstat som skall ansvara för bedömningen. Vid bedömningen av de berörda ämnenas verkliga eller potentiella risker för människor och miljö skall särskilda förfaranden och metoder följas. Dessa framgår av kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 av den 28 juni 1994 om principer för bedömningen av risker för människor och miljö av existerande ämnen i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 793/93 (EGT L 161, 26.6.1994, s. 3). Resultaten från riskbedömningen och, vid behov, den rekommenderade strategin antas slutligen på gemenskapsnivå, vanligtvis i form av en rekommendation från kommissionen. Mot bakgrund av riskbedömningen och den på så sätt antagna rekommenderade strategin skall kommissionen sedan föreslå gemenskapsåtgärder inom ramen för direktiv 76/769/EEG eller andra relevanta befintliga gemenskapsinstrument.

(12) Medlemsstaternas experter träffas regelbundet för att se över riskbedömningsrapporter och utarbeta åtgärder som skall antas enligt det kommittéförfarande som fastställs i rådets förordning nr 793/93/EEG.

(13) "European Union Risk Assessment Report, alkanes, C10-13, chloro", Europeiska kemikaliebyrån, Institutet för konsumenthälsa och konsumentskydd, Gemensamma forskningscentret, Europeiska kommissionen.

(14) CSTEE:s yttrande om resultaten från riskbedömningen av SCCP inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 793/93 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen - yttrande från det sjätte plenarsammanträdet i Bryssel den 27 november 1998. http://europa.eu.int/comm/food/fs/sc/sct/out23_en.html (endast på engelska)

(15) Fördelningskoefficient för organiskt kol, en parameter som anger ett ämnes fördelning mellan organiskt kol i jord (t.ex. humussyra) och i vatten.

(16) CSTEE:s yttrande om SCCP - uppföljning av direktiv 2002/45/EG, yttrande från CSTEE:s 35:e plenarsammanträde i Bryssel den 17 december 2002. http://europa.eu.int/comm/food/fs/sc/sct/out23_en.html (endast på engelska)

(17) EGT L 331, 15.12.2001, s. 1.

(18) EGT C 188, 8.8.2002, s. 2.

(19) Se sidorna 2 och 6 i Nederländernas anmälan.

(20) Se sidan 3 i Nederländernas anmälan.

(21) "Explanatory report chlorinated paraffins" (Sloof et al., 1992).

(22) Se fotnot 12.