32002R1972

Rådets förordning (EG) nr 1972/2002

av den 5 november 2002

om ändring av förordning (EG) nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1) Genom förordning (EG) nr 384/96(1) antog rådet gemensamma regler för skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.

(2) Det bör ges vägledning i när parter kan anses vara närstående när det gäller att fastställa om dumpning förekommer. Artikel 143 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(2) innehåller en definition av begreppet, och den återspeglar definitionen i artikel 15.4 i avtalet om tillämpning av artikel VII i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994(3).

(3) Enligt artikel 2.3 i förordning (EG) nr 384/96 gäller bl.a. att om försäljningen av den likadana produkten på grund av den särskilda marknadssituationen inte möjliggör någon riktig jämförelse, skall normalvärdet beräknas på grundval av produktionskostnaden i ursprungslandet jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, eller på grundval av exportpriserna vid försäljning vid normal handel till ett lämpligt tredje land, förutsatt att dessa priser är representativa. Det bör klargöras vilka omständigheter som kan anses utgöra en särskild marknadssituation i vilken försäljningen av den likadana produkten inte möjliggör någon riktig jämförelse. Sådana omständigheter kan t.ex. uppkomma på grund av förekomsten av byteshandel och andra icke-kommersiella förädlingsförfaranden eller andra marknadshinder. Till följd av detta kan det hända att marknadssignalerna inte korrekt återspeglar utbud och efterfrågan, vilket i sin tur kan påverka de relevanta kostnaderna och priserna samt också kan leda till att de inhemska priserna inte ligger i linje med världsmarknadspriserna eller priserna på andra representativa marknader. Det är uppenbart att inget klargörande i detta sammanhang kan vara uttömmande, med tanke på mångfalden av de särskilda marknadssituationer som är möjliga och som inte tillåter en riktig jämförelse.

(4) Det bör ges viss vägledning i vad som måste göras om, i enlighet med artikel 2.5 i förordning (EG) nr 384/96, bokföringen inte på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten, i synnerhet i situationer där försäljningen av den likadana produkten på grund av en särskild marknadssituation inte möjliggör en riktig jämförelse. Under sådana omständigheter bör de relevanta uppgifterna erhållas från källor som inte påverkas av sådana snedvridningar. Sådana källor kan utgöras av kostnaderna för andra tillverkare eller exportörer i samma land eller, om sådana uppgifter inte finns tillgängliga eller inte kan användas, av någon annan skälig grund, inbegripet uppgifter från andra representativa marknader. Den relevanta informationen kan användas antingen för att justera vissa uppgifter i den berörda partens bokföring eller, om detta inte är möjligt, för att fastställa den berörda partens kostnader.

(5) I artikel 2.7 i förordning (EG) nr 384/96, ändrad genom förordningarna (EG) nr 905/98(4) och (EG) nr 2238/2000(5), föreskrivs bl.a. att normalvärdet vid import från Ryska federationen får bestämmas i enlighet med de gällande reglerna för länder med marknadsekonomi vad beträffar de tillverkare som påvisar att marknadsekonomiska förhållanden råder i samband med produktion och försäljning av den berörda produkten. Med tanke på de mycket betydande framsteg som Ryssland gjort när det gäller att upprätta marknadsekonomiska förhållanden, vilket erkänns i slutsatserna från toppmötet mellan Europeiska unionen och Ryssland den 29 maj 2002, bör normalvärdet för ryska exportörer och tillverkare bestämmas i enlighet med artikel 2.1-2.6 i förordning (EG) nr 384/96.

(6) I enlighet med artikel 2.10 i i förordning (EG) nr 384/96 skall justeringar av normalvärdet och exportpriset göras när provisioner utbetalas. Det bör påpekas att sådana justeringar, i linje med den praxis som kommissionen och rådet konsekvent tillämpar, också bör göras i fall där partnerna inte agerar i egenskap av uppdragsgivare och agent, utan når samma ekonomiska resultat genom att agera som köpare och säljare.

(7) I förordning (EG) nr 384/96 anges inte vilka kriterier som gäller för att en exportör för vilken ett normalvärde fastställs i enlighet med artikel 2.7 a skall kunna beviljas en individuell tullsats beräknad genom att detta normalvärde jämförs med exportörens individuella exportpriser. Tydliga kriterier för beviljande av sådan individuell behandling bör fastställas för att främja insynen och rättssäkerheten. Exportpriser från exportörer som omfattas av artikel 2.7 a i förordning (EG) nr 384/96 får därför beaktas om företaget bestämmer fritt över sin exportverksamhet, om företaget är tillräckligt oberoende med avseende på ägarförhållanden och kontroll och om den statliga inblandningen inte är av sådant slag att individuella antidumpningsåtgärder kan kringgås. Sådan individuell behandling får beviljas exportörer för vilka det på grundval av korrekt underbyggda ansökningar kan visas att de, om företaget helt eller delvis är i utländsk ägo eller är ett samriskföretag, fritt kan ta hem kapital och vinster, att exportörerna fritt kan bestämma exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor samt att valutaomräkningen sker till marknadskurser. Det bör också påvisas att majoriteten av aktierna eller andelarna i företaget tillhör enskilda personer och antingen att statliga tjänstemän i styrelsen eller i viktiga ledningspositioner utgör en minoritet eller att företaget är tillräckligt oberoende i fråga om statlig inblandning.

(8) Enligt artikel 18.5 i förordning (EG) nr 384/96 skall man i de fall där tillgängliga uppgifter används kontrollera de uppgifter som används genom hänvisning till uppgifter från flera källor. Det bör specificeras att dessa källor i tillämpliga fall även kan omfatta uppgifter som gäller världsmarknaden eller andra representativa marknader.

(9) Det bör i rättssäkerhetens intresse tillses att dessa ändringar så snart som möjligt tillämpas på alla nya undersökningar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 384/96 ändras enligt följandet:

1. I artikel 2.1 skall följande mening läggas till: "I syfte att bestämma om två parter är förbundna med varandra får hänsyn tas till definitionen av närstående parter i artikel 143 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(6)."

2. I artikel 2.3 skall följande mening läggas till: "En särskild marknadssituation för den berörda produkten kan anses förekomma på det sätt som avses i föregående mening bl.a. när priserna är onaturligt låga, när det förekommer omfattande byteshandel eller när icke-kommersiella förädlingsförfaranden förekommer."

3. I artikel 2.5 skall följande mening införas efter den första meningen: "Om kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten inte på ett rimligt sätt återspeglas i den berörda partens bokföring, skall dessa kostnader justeras eller fastställas på grundval av kostnaderna för andra tillverkare eller exportörer i samma land eller, om sådana uppgifter inte finns tillgängliga eller inte kan användas, på någon annan skälig grund, inbegripet uppgifter från andra representativa marknader."

4. I artikel 2.7 b första meningen skall texten "Ryska federationen," utgå.

5. I artikel 2.10 i skall följande mening läggas till: "Begreppet 'provisioner' skall anses inbegripa handlarens pålägg för produkten eller den likadana produkten, om handlaren fyller liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis."

6. Artikel 9.5 skall ersättas med följande: "5. En antidumpningstull skall på ett icke-diskriminerande sätt och med ett i varje enskilt fall lämpligt belopp införas på import av en produkt som, oavsett var den kommer ifrån, konstaterats vara dumpad och vålla skada, utom på import från de leverantörer vars åtaganden enligt denna förordning har godtagits. I den förordning genom vilken tullen införs skall tullen anges för varje leverantör eller, om detta är praktiskt ogenomförbart och som regel i de fall som avses i artikel 2.7 a, för varje berört leverantörsland.

I de fall där artikel 2.7 a är tillämplig skall emellertid en individuell tull fastställas för de exportörer som på grundval av korrekt underbyggda ansökningar kan visa att de uppfyller följande kriterier:

a) Exportören kan fritt ta hem kapital och vinster, i de fall företaget helt eller delvis är i utländsk ägo eller är ett samriskföretag.

b) Exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor bestäms fritt.

c) Majoriteten av aktierna eller andelarna i företaget tillhör enskilda personer. Statliga tjänstemän i styrelsen eller i viktiga ledningspositioner skall utgöra en minoritet, eller så måste det påvisas att företaget ändå är tillräckligt oberoende i fråga om statlig inblandning.

d) Valutaomräkning sker till marknadskurser.

e) Den statliga inblandningen är inte av sådant slag att åtgärderna kan kringgås om enskilda exportörer beviljas olika tullsatser."

7. I artikel 18.5 skall följande mening läggas till: "Dessa uppgifter får i tillämpliga fall inbegripa relevanta uppgifter som gäller världsmarknaden eller andra representativa marknader."

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas på alla undersökningar som efter dess ikraftträdande inleds enligt förordning (EG) nr 384/96.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 5 november 2002.

På rådets vägnar

T. Pedersen

Ordförande

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2238/2000 (EGT L 257, 11.10.2000, s. 2).

(2) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 444/2002 (EGT L 68, 12.3.2002, s. 11).

(3) EGT L 336, 23.12.1994, s. 119.

(4) EGT L 128, 30.4.1998, s. 18.

(5) EGT L 257, 11.10.2000, s. 2.

(6) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 444/2002 (EGT L 68, 12.3.2002, s. 11).