32002D0071

Kommissionens beslut

av den 3 juli 2001

om det statliga stöd som Tyskland har genomfört till förmån för KHK Verbindetechnik GmbH Brotterode

[delgivet med nr K(2001) 1781]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2002/71/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att ha gett berörda parter tillfälle att inkomma med synpunkter i enlighet med nämnda artiklar(1) och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I. FÖRFARANDE

(1) Genom en skrivelse av den 14 juni 1999 meddelades kommissionen att Tyskland hade beviljat stöd till förmån för KHK Verbindetechnik GmbH Brotterode (KHK). Tyskland gav kommissionen ytterligare upplysningar genom skrivelser av den 8 oktober 1999, 20 december 1999, 13 januari 2000, 27 mars 2000 och 3 juli 2000.

(2) Kommissionen meddelade Tyskland genom en skrivelse av den 17 oktober 2000 sitt beslut att med avseende på detta stöd inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget.

(3) Inledandet av förfarandet offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(2). Kommissionen uppmanade övriga berörda parter att inkomma med synpunkter om stödet.

(4) Tyskland har fått ta del av de synpunkter som kommissionen fått från de berörda parterna och har givits tillfälle att yttra sig.

II. DETALJERAD BESKRIVNING AV STÖDET

1. Företaget

(5) KHK grundades 1996 då konkursförvaltaren sålde tillgångarna i det konkursdrabbade företaget Metallverarbeitung Brotterode GmbH (MVB)(3).

(6) Konkursförfarandet för MVB inleddes den 1 juli 1996. Konkursförvaltaren fortsatte produktionen medan han sökte efter en ny investerare. Han inledde förhandlingar med sex potentiella investerare. Som bästa anbudsgivare bland investerarna utsågs slutligen fyra privatpersoner, varav tre var anställda i MVB. Dessa privata investerare grundade det nya företaget KHK. KHK förvärvade en del av MVB:s produktionsanläggningar genom en överlåtelse av tillgångar (Auffanglösung). Förvaltaren sålde MVB:s tillgångar, bland annat de nödvändiga byggnaderna och maskinerna, till KHK för 1,2 miljoner tyska mark.

(7) Företaget har sitt säte i Brotterode, Thüringen, ett stödområde enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget. KHK ingår i kategorin små och medelstora företag och framställer utrustning för att fästa värmeelement på väggen, metallstegar för att till exempel klättra uppför elstolpar och ankarbultar, som används inom byggnadsindustrin för att transportera monteringsfärdiga betongdelar.

2. Omstruktureringen

(8) De viktigaste punkterna i omstruktureringsplanen är

a) koncentrering av verksamheten till ett ställe,

b) modernisering av produktionsutrustningen,

c) automatisering av produktionsprocessen,

d) omfattande personalminskningar,

e) minskning av produktsortimentet och en begränsning till de produkter som genererar ett positivt kassaflöde,

f) utveckling av nya produkter.

(9) MVB bestod av fem separata produktionsställen som låg utspridda i staden Brotterode. KHK köpte en av de redan befintliga produktionshallarna med tillhörande tomtmark. Där slogs produktionsanläggningarna samman. KHK investerade i automatiseringen av de olika produktionslinjerna. Produktionen var datorstyrd. Genom ombyggnadsarbeten kunde energiförsörjningen och värmesystemet i produktionshallen skiljas från MVB:s övriga produktionsställen.

(10) Av de tre produktionslinjer som KHK övertog från MVB kunde två drivas vidare med framgång, nämligen tillverkningen av utrustning för att fästa värmeelement på väggen och metallstegar till elstolpar. Produktionslinjen för tryckluftsverktyg övergavs. År 1998 startade KHK produktionen av ankarbultar som används inom byggnadsindustrin för att transportera monteringsbara betongdelar. KHK:s produkter köps enbart av tyska grossister.

(11) Vid tiden för konkursen 1996 hade MVB 48 anställda och nådde en omsättning på 3,515 miljoner tyska mark. KHK sysselsatte i början av sin affärsverksamhet 1996 sammanlagt 18 personer. År 2000 bestod arbetsstyrkan av 27 anställda och omsättningen uppgick till 4,6 miljoner mark med en balansomslutning på 180000 mark.

(12) Omstruktureringen pågick enligt anmälan från 1996 till 1999, och de sammanlagda kostnaderna för saneringskonceptet uppgick till 2,291 miljoner mark.

>Plats för tabell>

(13) Finansieringen med offentliga medel av projektet fördelades enligt följande:

>Plats för tabell>

(14) Enligt uppgifterna i anmälan utgörs bidraget från investerarna av följande:

>Plats för tabell>

(15) KHK köpte MVB:s tillgångar med ett lån på 960000 mark. Därefter beviljade en privat bank företaget en checkräkningskredit på 213000 mark (max 300000 mark) och ett investeringslån som uppgick till 415000 mark. Båda dessa lån har samma säkerhet, det vill säga investerargarantier, ett hypotek på företagets fastigheter till ett belopp av 715000 mark, en säkerhetsöverlåtelse av anläggningstillgångarna och en överlåtelse av samtliga kundfordringar till följd av leveranser och tjänster. Investeringslånet har dessutom en säkerhet i form av en reservgaranti på 80 % (332000 mark) från Bürgschaftsbank Thüringen(4) och refinansieras dessutom helt av Kreditanstalt für Wiederaufbau (KfW) inom ramen för unionens godkända program för ekonomisk återhämtning(5).

(16) Kommissionen gav i sitt beslut om inledandet av förfarandet uttryck för sina tvivel på att investeringslånet på över 415000 mark till fullo kan betraktas som ett bidrag från investerarna enligt riktlinjerna om bedömning av statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter(6) (riktlinjerna), eftersom det - bortsett från säkerheten genom investeraren/företaget - till 80 % (332000 mark) täcks av en statlig reservgaranti. Vidare konstaterades att lånet har refinansierats av KfW inom ramen för det av kommissionen godkända programmet för ekonomisk återhämtning och även säkrats genom tillgångar som huvudsakligen förvärvats med de beviljade stödmedlen.

(17) Kommissionen tvivlar också på att lånet på 213000 mark (checkräkningskrediten) beviljades på marknadsmässiga villkor och således kan betraktas som ett bidrag från investerarna enligt innebörden i riktlinjerna, eftersom tillgångar som förvärvats med statligt stöd användes som säkerhet för lånet.

(18) Av den anledningen tvivlade kommissionen på att investerarnas bidrag till omstruktureringen kan betraktas som väsentligt enligt innebörden i riktlinjerna och att stödet står i proportion till kostnaderna och fördelarna med omstruktureringen.

III. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(19) Synpunkter från KHK har inkommit till kommissionen. KHK poängterar att omstruktureringsplanen har genomförts i sin helhet och att verksamhetsresultaten år 2000 med en omsättning på 4,6 miljoner mark och en balansomslutning på 180000 mark var bättre än väntat. Utan det finansiella stödet från BvS och delstaten Thüringen skulle bolaget dock inte ha kunnat bildas och då skulle samtliga arbetstillfällen ha gått förlorade. Företagets bolagsmän är fast beslutna att fortsätta driva verksamheten med framgång och har för övrigt genom personliga borgensförbindelser en ekonomisk bindning till bolaget.

IV. KOMMENTARER FRÅN TYSKLAND

(20) Tyskland konstaterar att kommissionens tvivel beträffande de båda lånen bottnar i att säkerheten för dessa är företagets tillgångar som åtminstone delvis har förvärvats genom det stöd som beviljades KHK. Enligt Tysklands uppfattning drar kommissionen slutsatsen att eftersom de tillgångar som förvärvats med hjälp av det statliga stödet sedan användes som säkerhet för ett lån från en privat bank, innehåller lånet i sig inslag av statligt stöd. Detta skulle innebära en otillbörlig dubbelräkning av stödet och därmed en otillbörlig slutsats. På det viset skulle till exempel BvS-lånet först betraktas som ett ad hoc-stöd till 100 % och sedan som ett stödinslag i affärsbankens lån.

(21) Enligt Tysklands framställning skulle kommissionen - oberoende av slutsatsens otillbörlighet - i ett sådant fall även fastställa stödinslagets storlek. Det skulle knappast gå att avgöra hur stor del av det statliga stödet som gick till förvärv av de tillgångar som senare användes som säkerhet. Det finns ingen kod för fastställandet av storleken på stödinslagets andel av lånet vilket gör att det inte går att få fram något användbart resultat.

(22) Tyskland påpekar att kommissionen i sina slutsatser inte tar hänsyn till att stödet till sin natur och sitt syfte skall göra det möjligt för stödmottagaren att delta i en ren marknadsekonomisk affärsverksamhet. Stödets "fortlevnad" i företagets ekonomiska utveckling ligger i stödet självt. Kommissionens slutsats skulle därför innebära att stödnivån höjs med varje ekonomisk aktivitet som har något samband med det ursprungligen beviljade stödet.

(23) Dessutom bör kommissionen enligt Tysklands uppfattning ta hänsyn till att lånet även säkras genom investerarnas personliga borgen, en säkerhetsöverlåtelse i form av anläggningstillgångar och överlåtelse av samtliga kundfordringar till följd av leveranser och tjänster. Därför bör förvärvet av förmögenhetstillgångar med hjälp av stödmedel inte innebära att lån med dessa tillgångar som säkerhet innehåller ytterligare stödinslag.

(24) Vad beträffar investeringslånet på 415000 mark konstaterar Tyskland att inslaget av stöd i lånet ur deras synvinkel på sin höjd utgörs av den statliga reservgarantin på 80 %, det vill säga 332000 mark.

(25) När det gäller företagskrediten på 213000 mark påpekar Tyskland att Deutsche Bank AG är en privat bank och att lånet beviljades på marknadsmässiga villkor. Det bör därför betraktas som ett bidrag från investerarna i överensstämmelse med kommissionens praxis. Tyskland förklarar att maximibeloppet för lånet ligger på 300000 mark och att låneräntan är på 9 % och att lånet har en säkerhet i form av investerargarantin (417000 mark), en inteckning i företagets fastigheter (715000 mark), en säkerhetsöverlåtelse av anläggningstillgångarna och en överlåtelse av samtliga kundfordringar till följd av leveranser och tjänster. Enligt Tysklands uppfattning motsvarar dessa förutsättningar de marknadsmässiga villkoren.

(26) Tyskland kommenterar vidare att lånet på maximalt 300000 mark som Deutsche Bank beviljade KHK i sin helhet bör betraktas som ett bidrag från investerarna. Företaget har hittills bara tagit 213000 mark av dessa i anspråk, men det kan inte uteslutas att företaget vid ett oförutsett behov av likvida medel även måste använda resterande 87000 mark. Hur som helst står hela beloppet på 300000 mark till företagets förfogande. Därför bör omstruktureringskostnaderna för företaget fastställas till 2,378 miljoner mark.

(27) I slutet av sina kommentarer uttalar sig Tyskland om storleken på företaget och området i fråga. Tyskland framhäver att det i KHK:s fall rör sig om ett mindre eller medelstort företag och ett så kallat management-buyout av företagets tidigare anställda. Företaget har sitt säte i ett stödområde enligt kriterierna i artikel 87.3 a i EG-fördraget som kännetecknas av för låg sysselsättning. I och med investeringarna i KHK bevaras de 24 arbetstillfällena i området och bidrar till områdets ekonomiska utveckling.

V. BEDÖMNING AV STÖDET

(28) Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är statliga medel eller alla former av beviljat stöd i form av statliga medel som genom gynnandet av vissa företag eller branscher snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen oförenliga med den gemensamma marknaden om det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Enligt EG-domstolens och förstainstansrättens etablerade praxis är kriteriet för handelspåverkan uppfyllt om stödmottagaren bedriver en affärsverksamhet som inbegriper handel mellan medlemsstaterna.

(29) Kommissionen konstaterar att det anmälda stödet beviljades i form av statliga medel till förmån för ett enskilt företag som gynnades i och med en minskning av de kostnader som det i normala fall skulle ha haft för att genomföra det anmälda omstruktureringsprojektet. Stödmottagaren KHK framställer dessutom metalldelar som är föremål för ett handelsutbyte mellan medlemsstaterna. Stödet i fråga omfattas därför av tillämpningsområdet för artikel 87.1 i EG-fördraget.

1. Omstruktureringsstöd

(30) Det anmälda projektet avser omstruktureringen av ett företag i enlighet med den omstruktureringsplan som lagts fram av investerarna. Kommissionen konstaterar att riktlinjerna skall tillämpas vid granskning av omstruktureringsstöd till företag i svårigheter.

(31) Kommissionen konstaterar att det nyregistrerade företaget KHK övertog delar av MVB:s tillgångar för att möjliggöra en omstrukturering. MVB:s tillgångar avyttrades inom ramen för ett öppet anbudsförfarande enligt bestämmelserna i den tyska insolvenslagstiftningen. Kommissionen sluter sig av dokumentationen i anmälan till att MVB:s tillgångar avyttrades till högstbjudande till marknadsmässiga priser.

(32) Begreppet "företag i svårigheter" är i regel inte tillämpligt på nybildade företag. Kommissionen har dock på grund av den omfattande omställningsprocessen i de nya delstaterna även förklarat(7) att riktlinjerna är tillämpliga vid så kallade överlåtelser av tillgångar om avyttrandet av delar av företagets tillgångar gör det möjligt att fortsätta affärsverksamheten i det insolventa företaget. Riktlinjerna tillämpande på företag av den typen kan motiveras med problemen i de nya delstaterna i allmänhet och i företagen i synnerhet.

(33) KHK har sitt säte i en av de nya delstaterna. Avyttrandet omfattade samtliga tillgångar i det tidigare MVB som krävdes för att fortsätta med de övertagna produktlinjerna. MVB:s ekonomiskt lönsamma verksamhet upprätthölls. Uppköpet av MVB:s tillgångar innebar således en äkta överlåtelse av tillgångarna, och åtgärderna till förmån för KHK kan därför betraktas som ett omstruktureringsstöd.

(34) Det bör påpekas att gemenskapens nya riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter(8) trädde i kraft den 9 oktober 1999. Kommissionen skall enligt punkt 101 i riktlinjerna granska förenligheten hos icke anmält stöd med de nya riktlinjerna, om stödet helt eller delvis har beviljats efter offentliggörandet av riktlinjerna och i övriga fall mot bakgrund av de riktlinjer som gällde vid tiden för stödets beviljande. Eftersom stödet i det aktuella fallet beviljades innan de nya riktlinjerna trädde i kraft prövas det med hjälp av 1994 års riktlinjer(9).

(35) Undsättnings- och omstruktureringsstöd kan enligt kommissionens uppfattning, så som fastställs i riktlinjerna, bidra till utvecklingen av branscher utan att handelsvillkoren ändras på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget när förutsättningarna som anges i riktlinjerna är uppfyllda.

(36) Kommissionen konstaterar att 653000 mark av de sammanlagt 1643000 mark offentliga medel som anmäldes för den andra omstruktureringen, är beviljat stöd mot bakgrund av de godkända ordningarna. Därför räknas detta stöd som redan befintligt stöd enligt artikel 1 b ii i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om särskilda bestämmelser för tillämpandet av artikel 93 i EG-fördraget(10) och kommissionen måste följaktligen inte i föreliggande beslut ta ställning till dess förenlighet med den gemensamma marknaden. Emellertid beaktas stödet på 653000 mark i bedömningen av stödets proportionalitet enligt riktlinjernas punkt 3.2.2 iii.

(37) Enligt riktlinjerna skall stödet stå i proportion till kostnaderna och fördelarna med omstruktureringen. Det fastställs i riktlinjernas punkt 3.2.2 iii att stödet skall begränsas till det som är absolut nödvändigt för omstruktureringen och stå i proportion till de fördelar som gemenskapen förväntar sig. Stödmottagarna förväntas själva bidra med ett väsentligt belopp till omstruktureringsplanen.

(38) I kommissionens beslut om inledandet av förfarandet tvivlade kommissionen på att de båda lån som företaget hade beviljats av Deutsche Bank kunde betraktas som bidrag från investerarna, eftersom säkerheten för lånen består av tillgångar som har förvärvats med hjälp av stödmedel. Kommissionen hyste därför tvivel om att investerarnas bidrag enligt riktlinjerna var att betrakta som väsentligt.

2. Investeringslånet på 415000 mark

(39) I samband med inledandet av förfarandet framfördes tvivel om huruvida investeringslånet på 415000 mark kunde betraktas som ett bidrag från investerarna, eftersom en statlig reservgaranti också ställts - utöver den säkerhet som tillhandahålls av investerarna/företaget(11) - motsvarande 80 % av beloppet (320000 mark). Dessutom refinansierades lånet med hjälp av ett godkänt stödprogram.

(40) Kommissionen konstaterar att den statliga garantin beviljades inom ramen för en godkänd stödordning(12). Enligt bestämmelserna i denna ordning kan garantier för företag i svårigheter uppgå till en stödnivå på upp till 100 %. Man påpekar att Tyskland i sina synpunkter om inledandet av förfarandet företrädde en annan uppfattning än i anmälan och där konstaterade att inslaget av stöd i lånet i fråga utgjorde max 80 % av det lånade beloppet, det vill säga max 332000 mark. Tyskland räknar endast resterande 83000 mark som bidrag från investerarna.

(41) Mot bakgrund av detta och det faktum att det i KHK:s fall handlade om ett företag i svårigheter när lånet beviljades och att banken krävde en reservgaranti anser kommissionen att reservgarantin på 80 % av lånet, det vill säga ett belopp på 332000 mark, är att betrakta som stöd.

(42) Bortsett från garantin vidhålls att lånet visserligen beviljades från en privat bank men refinansierades genom KfW inom ramen för programmet för ekonomisk återhämtning. Programmet är en godkänd stödordning för beviljande av räntesubventionerade lån till enskilda för övertagande av företag, om den fortsatta driften av företagets affärsverksamhet därmed säkerställs och de enskilda annars inte skulle förfoga över de finansiella medel som krävs.

(43) Kommissionen konstaterar att lånet beviljades på tolv år (1997-2009) med en årlig ränta på 5 % fram till den 31 mars 2007 och att lika stora delbetalningar skall göras under åren 2000-2009. Referensräntan låg i mars 1997, när lånet beviljades, på 6,86 %. Eftersom företagen vid den tidpunkten befann sig i svårigheter och ett krav för beviljandet av lånet i den godkända ordningen var att ingen annan finansieringsmöjlighet skulle stå till förfogande, kan man utgå från att ingen bank skulle ha varit beredd att bevilja företaget ett lån av den storleken på marknadsmässiga villkor.

(44) Med anledning av att en jämförelse med en marknadsmässig ränta inte är möjlig, jämförs i enlighet med kommissionens meddelande om metoden för att fastställa referens- och diskonteringsränta(13) den beviljade räntan på 5 % med referensräntan på 6,86 % + 4 %. Skillnaden mellan de båda räntesatserna på 5,86 % godkänns som stöd till förmån för företaget för de 20 % av lånet som inte säkrades genom garantin. Med lånetiden som utgångspunkt innebär det ett stödbelopp på 24966 mark efter en nedräkning av den subventionerade räntan till 1997 års nivå.

3. Checkräkningskrediten på 213000 mark (max 300000 mark)

(45) Kommissionen tvivlade vid inledandet av förfarandet på att det lånade beloppet på 213000 mark hade beviljats på marknadsmässiga villkor och därför kunde betraktas som ett bidrag från investerarna, eftersom säkerheten var de tillgångar som hade förvärvats med hjälp av statligt stöd.

(46) När kommissionen undersöker om ett lån har beviljats på marknadsmässiga villkor prövar den i regel lånevillkoren och de faktiska förhållandena enligt den bank som beviljat lånet. Kommissionen har kommit fram till att det rör sig om ett lån som beviljats på marknadsmässiga villkor, när banken är en privat bank, räntan motsvarar de marknadsmässiga villkoren, säkerheten överensstämmer med bankens gängse praxis och det är låntagaren som står för säkerheten.

(47) Kommissionen konstaterar att företag i regel lämnar sina tillgångar/framtida affärsintäkter som säkerhet för företagslån. Det är de vanligaste säkerheterna och även de som bankerna kräver. Utan insatsen i form av företagets tillgångar skulle en framtida finansiering av verksamheten och investeringar inte vara möjlig.

(48) Vidare konstaterar kommissionen att den i tidigare fall som omfattades av riktlinjerna har godkänt användningen av statligt stöd till förvärv av tillgångar till företag i svårigheter(14). Kommissionen håller med Tyskland om att stödet till sin natur och sitt syfte handlar om att göra det möjligt för stödmottagaren att delta i den marknadsekonomiska affärsverksamheten. Kommissionen håller också med om att företag i regel lämnar sina tillgångar, fordringar etcetera som säkerhet för den kontinuerliga externa finansieringen av sin affärsverksamhet och/eller för lån till ytterligare investeringar.

(49) Av detta skäl anser inte kommissionen att det faktum att de tillgångar som förvärvats med statligt stöd har använts som säkerhet för ett lån, i sig innebär att lånet inte beviljades på marknadsmässiga villkor eller att man kan dra slutsatsen att lånet har ett inslag av stöd.

(50) Kommissionen konstaterar att lånet - bortsett från byggnaderna och maskinerna - inte bara säkrades genom en överlåtelse av fordringarna och färdigvara till banken utan även genom en personlig säkerhet från de fyra bolagsmännen. Räntan är på 9 %. Följaktligen finns det i samband med det lånade beloppet inget som tyder på att lånet inte beviljades på marknadsmässiga villkor. Det betraktas därför av kommissionen som extern finansiering i enlighet med riktlinjerna.

(51) Kommissionen hänvisar vidare till Tysklands kommentar att det lånade beloppet på max 300000 mark som Deutsche Bank beviljade KHK i sin helhet bör betraktas som ett bidrag från investerarna, eftersom företaget visserligen hittills endast har tagit 213000 mark av dessa i anspråk, men den totala summan på 300000 mark står till dess förfogande för att täcka likviditetsbehovet under omstruktureringsprocessen.

(52) Kommissionen konstaterar att ett finansieringsbehov på totalt 2291000 mark uppgavs i den anmälda omstruktureringsplanen. I omstruktureringsplanen skall samtliga omstruktureringskostnader och deras fördelning på de statliga myndigheterna och stödmottagarna uppges. I anmälans fördelning uppgavs endast 213000 mark av likviditetslånet som ett bidrag från investerarna. Med tanke på att en förändring av omstruktureringsplanen endast kan prövas under särskilda omständigheter och att omstruktureringsperioden 1999 är slut drar kommissionen slutsatsen att det inte finns någon anledning att ändra den anmälda omstruktureringsplanen i efterhand. Därför beräknas 2291000 mark vara de totala kostnaderna för omstruktureringen och 213000 mark som bidrag från investerarna i form av ett lån från Deutsche Bank till finansieringen av dessa kostnader.

4. Stödets proportionalitet

(53) Mot bakgrund av redogörelsen i punkterna 39 till 52 ter sig den offentliga finansieringen av omstruktureringen enligt kommissionen som följer:

>Plats för tabell>

(54) Kommissionen konstaterar att stödet på 356966 mark till följd av den statliga reservgarantin och räntetillägget grundar sig på godkända stödordningar. Därför bedöms stödet som ett befintligt stöd enligt artikel 1 b iii i förordning (EG) nr 659/1999 och kommissionen behöver således inte i detta beslut ta ställning till dess förenlighet med den gemensamma marknaden. Däremot beaktas det befintliga stödet i bedömningen av stödets proportionalitet enligt punkt 3.2.2 iii i riktlinjerna.

(55) Då inslaget av stöd i lånet på 415000 mark uppgår till 356966 mark bör det undersökas om resterande 58034 mark enligt riktlinjerna är att betrakta som ett bidrag från investerarna.

(56) I riktlinjerna konstateras att stödmottagarna själva i normala fall förväntas bidra med ett väsentligt belopp till omstruktureringsplanen eller genom extern finansiering. Begreppet "extern finansiering" har enligt kommissionens praxis tolkats som finansiering på marknadsmässiga villkor.

(57) Kommissionen konstaterar att ett och samma lån i det aktuella fallet inbegriper olika inslag av stöd. Om lånet skulle granskas av kommissionen enbart utifrån en statlig reservgaranti eller ett räntetillägg skulle granskningen kunna leda till att den del av åtgärderna som inte täcks av offentliga medel och där risken täcks av privata banker/andra säkerheter betraktas som bidrag från investerarna, i den mån övriga lånevillkor motsvarar de marknadsmässiga villkoren.

(58) I det aktuella fallet kan dock inte den slutsatsen dras. För det första är inte de marknadsmässiga villkoren givna för den del som garantin inte täcker, eftersom räntan subventioneras av staten. För det andra kan lånets andra del på grund av den statliga reservgarantin efter prövning av stödinslaget i räntesubventionerna inte betraktas som marknadsmässiga villkor.

(59) Av den anledningen anser kommissionen att den kumulativa effekten av de olika stödinslagen talar mot att det resterande beloppet på 58034 mark värderas som finansiering på marknadsmässiga villkor.

(60) Mot bakgrund av redogörelsen i punkterna 55 till 59 är kommissionens uppfattning om investerarnas bidrag till omstruktureringen som följer:

>Plats för tabell>

(61) Kommissionen konstaterar att omstruktureringens stödnivå ligger på 86 % och investerarnas bidrag på 11,5 %(15).

(62) Kommissionen konstaterar att KHK är ett mindre eller medelstort företag med säte i ett stödområde som sysselsätter 27 personer. Kommissionens praxis i fall med östtyska företag har hittills varit att godkänna stöd till små och medelstora företag med lika höga investerarbelopp(16). I de fallen har det beviljade stödet haft en begränsad likviditetseffekt, något som förhindrade att outnyttjade likvida medel kom företagen tillgodo och därmed kunde användas i ett aggressivt och konkurrenssnedvridande agerande gentemot konkurrenterna. Dessutom hade investerarna bidragit till omstruktureringen med sina privata tillgångar.

(63) I det aktuella fallet har stödet huvudsakligen beviljats inom ramen för godkända stödordningar (1,01 miljoner mark). Ad hoc-stödet, ett villkorat återbetalningsbart lån på 960000 mark, användes till förvärv av företagets tillgångar. Därmed fick stödet en begränsad likviditetseffekt. Dessutom täcktes de båda lån som företaget beviljades av en personlig säkerhet från de fyra investerarna. På det viset har investerarna själva bidragit till omstruktureringen med sina privata tillgångar.

(64) Av dessa skäl anser kommissionen att stödmottagarens bidrag kan betraktas som väsentligt i riktlinjernas bemärkelse. Kommissionen företräder således uppfattningen att stödet uppfyller villkoren i riktlinjernas punkt 3.2.2 iii, enligt vilken stödet skall stå i proportion till kostnaderna och fördelarna med omstruktureringen.

VI. SLUTSATSER

(65) Kommissionen anser att Tysklands beviljande av stödet innebär en överträdelse av artikel 88.3 i EG-fördraget. Kommissionen finner dock att stödet är förenligt med artikel 87.3 c i EG-fördraget, eftersom det överensstämmer med 1994 års riktlinjer för bedömning av statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det stöd till ett belopp av 491000 euro (960000 mark) som Tyskland har beviljat till förmån för KHK Verbindetechnik GmbH Brotterode är enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget förenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Utfärdat i Bryssel den 3 juli 2001.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 27, 27.1.2001, s. 30.

(2) Se fotnot 1.

(3) Det konstateras i punkt 3 i kommissionens beslut om inledandet av det formella granskningsförfarandet att stödet i samband med den första privatiseringen är förenligt med den gemensamma marknaden, eftersom det överensstämde med Treuhandsordningen och andra stödordningar som godkänts av kommissionen. Därför beaktas i detta beslut endast stöd i samband med den andra privatiseringen. Se fotnot 1.

(4) Garantiförordning Aufbaubank Thüringen, statligt stöd nr N 117/96, godkänt av kommissionen den 27 december 1996.

(5) Investeringslån från Deutsche Bank, 100 % refinansierung av Kreditanstalt für Wiederaufbau (KfW) inom ramen för programmet för ekonomisk återhämting, statligt stöd nr 563/c/94, godkänt av kommissionen den 1 december 1994.

(6) EGT C 368, 23.12.1994, s. 12.

(7) Se kommissionens godkännanden av den 16 och 30 april 1997: statligt stöd nr N 874/96 och nr NN 139/96 till förmån för UNION Werkzeugmaschinen GmbH - skrivelse D/3428 av den 2 maj 1997, statligt stöd nr N 892/96 till förmån för FORON Haus- und Küchentechnik GmbH - skrivelse D/4047 av den 28 maj 1997. Den uppfattningen bekräftas i fotnot 10 till punkt 7 i den sedan 1999 gällande versionen av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EGT C 288, 9.10.1999, s. 2): "De enda undantagen från denna regel är fall som behandlas av Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben inom ramen för dess privatiseringsuppdrag och andra liknande fall i de nya delstaterna, dock endast i fall som avser företag som bildats genom en likvidation eller ett övertagande som ägt rum före den 31 december 1999."

(8) EGT C 288, 9.10.1999, s. 2.

(9) Se fotnot 6.

(10) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(11) En personlig säkerhet av investerarna, ett hypotek på företagets fastigheter, en säkerhetsöverlåtelse av anläggningstillgångarna och en överlåtelse av samtliga kundfordringar till följd av leveranser och tjänster.

(12) Garantiförordningen Aufbaubank Thüringen, statligt stöd nr N 117/96.

(13) EGT C 273, 9.9.1997, s. 3.

(14) Sysma Antriebstechnik GmbH (stöd nr N 220/98), FINOW Rohrleitungssystem- und Anlagenbau (stöd nr NN 3/98), Schiess Wema GmbH (stöd nr NN 68/98), Auerbach Maschinenfabrik GmbH (stöd nr NN 46/98), Thüringer Pianoforte GmbH (stöd nr N 18/2000).

(15) Det resterande lånebeloppet på 58034 mark som motsvarar 2,5 % av omstruktureringskostnaderna betraktas varken som bidrag från investerarna eller som stöd.

(16) Stödfråga nr NN 131/96 GMB Magnete Bitterfeld (12 %), NN 61/98 Stahl- und Maschinenbau Rostock (12 %) och C 27/98 Draiswerke (11 %).