32001R2423

Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2423/2001

av den 22 november 2001

om konsoliderade balansräkningar för monetära finansinstitut

(ECB/2001/13)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter(1), särskilt artiklarna 5.1 och 6.4 i denna,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver(2), särskilt artikel 6.4 i denna, och

av följande skäl:

(1) Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2819/98 av den 1 december 1998 angående en konsoliderad balansräkning för sektorn för monetära finansinstitut (ECB/1998/16)(3) har redan ändrats genom förordning (EG) nr 1921/200 (ECB/2000/8)(4). Eftersom nya omfattande ändringar nu görs är det önskvärt att sammanföra bestämmelserna i en enda rättsakt genom den här förordningen.

(2) För att kunna utföra sina uppgifter är Europeiska centralbankssystemet (ECBS) beroende av att det framställs konsoliderade balansräkningar för de monetära finansinstituten (MFI). Huvudsyftet med en sådan balansräkning är att Europeiska centralbanken (ECB) skall få en heltäckande statistisk bild av den monetära utvecklingen i de deltagande medlemsstaterna, vilka ses som ett enda ekonomiskt område. Statistiken omfattar de sammanlagda finansiella tillgångarna och skulderna, i form av stocksiffror (utestående belopp), tillförlitliga uppgifter i fråga om låneflöden samt förbättrad flödesstatistik för MFI:s värdepappersinnehav.

(3) Enligt bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan kallat fördraget) och enligt stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad stadgan) skall ECB utfärda förordningar i den utsträckning som behövs för att genomföra ECBS uppgifter sådana dessa anges i stadgan, och i vissa fall, i bestämmelser som antagits av rådet i enlighet med artikel 107.6 i fördraget.

(4) Enligt artikel 5.1 i stadgan skall ECB med stöd från de nationella centralbankerna samla in de statistiska uppgifter som behövs för utförandet av ECBS uppgifter, antingen från de behöriga nationella myndigheterna eller direkt från de ekonomiska aktörerna. Enligt artikel 5.2 i stadgan skall de nationella centralbankerna så långt som möjligt utföra de uppgifter som anges i artikel 5.1.

(5) Det kan bli nödvändigt, och minskar eventuellt rapporteringsbördan, att låta insamlingen av de statistikuppgifter från den faktiska uppgiftslämnande populationen som behövs för att uppfylla ECB:s statistikkrav utgöra en del av en mer omfattande datainsamling, som de nationella centralbankerna organiserar inom sitt eget ansvarsområde för andra syften i enlighet med gemenskapsrätten, nationell lag eller vedertagen praxis. Detta gäller under förutsättning att det inte finns risk för att ECB:s statistikkrav åsidosätts. För att främja öppenhet och insyn är det i sådana fall lämpligt att uppgiftslämnarna underrättas om att uppgifter samlas in även för andra statistikändamål. I särskilda fall kan ECB använda sig av sådan statistik för att uppfylla statistikkraven.

(6) Enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 2533/98 skall ECB specificera den faktiska uppgiftslämnande populationen inom ramen för referenspopulationen av uppgiftslämnare. Enligt samma artikel har ECB rätt att helt eller delvis befria särskilda kategorier av uppgiftslämnare från kraven på rapportering av statistiska uppgifter. Enligt artikel 6.4 i samma förordning får ECB utfärda förordningar som anger under vilka förutsättningar rätten att verifiera eller inhämta statistiska uppgifter skall få utövas.

(7) Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 2531/98 har ECB rätt att anta förordningar och beslut i syfte att undanta institut från kassakrav (kravet på minimireserver), att närmare ange hur skulder gentemot andra institut får uteslutas eller avräknas från kassakravsbasen och att fastställa skilda kassakravskvoter för vissa kategorier av skulder. Enligt artikel 6 har ECB rätt att från instituten samla in den information som behövs för tillämpningen av kassakravet och att kontrollera riktigheten och tillförlitligheten på den information som instituten tillhandahåller för att visa att de uppfyller kassakraven. För att minska den sammanlagda rapporteringsbördan för instituten är det önskvärt att de statistiska uppgifterna från de månatliga balansräkningarna även används för den återkommande beräkningen av kassakravsbasen för kreditinstitut som omfattas av ECBS kassakravssystem.

(8) Enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 2533/98 skall medlemsstaterna organisera sig själva på statistikområdet och samarbeta helt och fullt med ECBS för att garantera att förpliktelserna enligt artikel 5 i stadgan fullgörs.

(9) Även om de förordningar som ECB utfärdar med stöd av artikel 34.1 i stadgan inte medför några rättigheter eller skyldigheter för icke deltagande medlemsstater är ändå artikel 5 i stadgan tillämplig på såväl deltagande som icke deltagande medlemsstater. I förordning (EG) nr 2533/98 erinras om att artikel 5 i stadgan tillsammans med artikel 5 i fördraget medför en skyldighet för de icke deltagande medlemsstaterna att på nationell nivå utforma och genomföra alla de åtgärder som de anser lämpliga för att kunna inhämta de statistiska uppgifter som behövs för att uppfylla ECB:s rapporteringskrav och för att i tid fullborda förberedelserna på statistikområdet för att de skall bli deltagande medlemsstater.

(10) För att underlätta ECB:s och kreditinstitutens likviditetshantering skall kassakraven bekräftas senast den första dagen av uppfyllandeperioden. I undantagsfall kan behov uppstå för kreditinstitut att rapportera om ändringar av kassakravsbasen eller av kassakrav som har bekräftats. Förfarandena för att bekräfta eller godkänna kassakrav påverkar inte uppgiftslämnarnas skyldighet att alltid rapportera korrekta statistiska uppgifter eller ändra felaktiga statiska uppgifter som de eventuellt redan rapporterat.

(11) Det är nödvändigt att fastställa särskilda förfaranden för fusioner och uppdelningar som rör kreditinstitut för att klargöra institutens skyldigheter i fråga om kassakrav. Definitionerna av fusioner och uppdelningar i denna förordning baseras på definitioner som redan finns i gemenskapens sekundärrätt rörande publika aktiebolag. Dessa definitioner har anpassats för denna förordning. Dessa förfaranden påverkar inte möjligheten att inneha kassakravsmedel genom ombud.

(12) ECB:s monetära statistik grundar sig på balansräkningsstatistik som samlas in från MFI i enlighet med förordning (EG) nr 2819/98 (ECB/1998/16). Den utformades under den andra etappen av Ekonomiska och monetära unionen och ansågs innefatta endast ett minimum av de uppgifter som behövs för penningpolitiska ändamål. Förordningen omfattade dessutom bara insamling av balansräkningsstatistik över stockar, däremot inte sådana uppgifter om justeringar för omvärderingar som behövs för sammanställning av flödesstatistik för motposterna i det breda penningmängdsaggregatet M3, på vilken tillväxttakten beräknas. Eftersom dessa sammanställningar var så begränsade, har det blivit nödvändigt med en förbättring av MFI:s balansräkningsstatistik.

(13) Det är nödvändigt att utöka kraven på månadsvisa uppgifter till att omfatta en uppdelning av inlåning på undersektorer och dessutom på löptid/valuta och av utlåning på undersektorerna löptid och ändamål, eftersom dessa uppdelningar anses viktiga för penningpolitiska ändamål. Häri skall även ingå uppgifter som tidigare endast lämnats kvartalsvis.

(14) Det är nödvändigt att snabbt utarbeta stock- och flödesstatistik för penningmängdsaggregaten och motposterna. Utifrån den konsoliderade balansräkningen över stockar skall flödesstatistik tas fram med hjälp av kompletterande statistiska uppgifter om växelkursförändringar, övriga värdeförändringar på värdepapper, av- och nedskrivningar på lån och övriga justeringar såsom omklassificeringar.

(15) Det är nödvändigt att säkra tillgången på tillräckligt överensstämmande och högkvalitativa uppgifter om av- och nedskrivningar på lån genom att begära rapporter härom från uppgiftslämnarna. Även prisförändringar på värdepapper behöver rapporteras.

(16) Den särskilda kategorin penningmarknadspapper i balansräkningen tas bort och slås samman med uppgiftskategorin emitterade värdepapper under skulder. Instrument som hänförs till den kategorin kommer att föras in under emitterade skuldebrev och fördelas efter ursprunglig löptid. En motsvarande omfördelning har gjorts på tillgångssidan i MFI:s balansräkning.

(17) När termen inlåning definieras bör hänsyn även tas till saldon på kontantkort avseende elektroniska pengar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I denna förordning används termerna uppgiftslämnare, deltagande medlemsstat, hemvist/hemmahörande/inhemsk med den betydelse som framgår av artikel 1 i förordning (EG) nr 2533/98 avseende uppgiftslämnare, deltagande medlemsstat och som har sin hemvist.

Artikel 2

Faktisk uppgiftslämnande population

1. Den faktiska uppgiftslämnande populationen skall bestå av MFI med hemvist i de deltagande medlemsstaternas territorium. För statistiska ändamål avses med sådana MFI kreditinstitut enligt gemenskapsrättens definition samt alla andra finansinstitut vilkas verksamhet består i att de tar emot inlåning eller nära substitut till inlåning från andra enheter än MFI och i att de för egen räkning (åtminstone i ekonomisk bemärkelse) beviljar krediter eller placerar i värdepapper.

2. De nationella centralbankerna får bevilja undantag för små MFI med det förbehållet att de MFI som bidrar till den månatliga konsoliderade balansräkningen skall utgöra minst 95 % av den sammanlagda MFI-balansräkningen avseende stocksiffror i varje deltagande medlemsstat. De nationella centralbankerna skall kontrollera att detta villkor är uppfyllt i så god tid att de vid behov kan bevilja eller återkalla undantag med verkan från varje års början.

Artikel 3

Lista över MFI för statistiska ändamål

1. ECB skall upprätta och underhålla en lista över MFI för statistiska ändamål i enlighet med de klassifikationsprinciper som anges i del 1.I i bilaga I och med beaktande av de krav i fråga om frekvens och tidsramar som följer av att listan skall användas i samband med ECBS kassakravssystem. ECB:s direktion skall vara behörig att upprätta och uppdatera listan.

2. De nationella centralbankerna och ECB skall se till att listan över MFI för statistiska ändamål och uppdaterade versioner därav på lämpligt sätt hålls tillgänglig för de berörda instituten, bland annat på elektronisk väg, över Internet eller - på begäran av berörda uppgiftslämnare - på papper.

3. Listan över MFI för statistiska ändamål skall tjäna enbart som informationskälla. Om den senast tillgängliga versionen av listan enligt punkt 2 är felaktig skall ECB emellertid inte besluta om sanktioner för enheter som underlåtit att på ett korrekt sätt fullgöra sin rapporteringsskyldighet i den mån som underlåtenheten beror på att enheten i god tro utgått från den felaktiga listan.

Artikel 4

Skyldigheter i fråga om statistikrapportering

1. För att konsoliderade balansräkningar skall kunna upprättas regelbundet avseende stocksiffror och flöden för MFI-sektorn skall den faktiska uppgiftslämnande populationen varje månad lämna statistiska uppgifter om sin balansräkning vid månadens slut tillsammans med månadsvisa justeringar av flödessiffror för av- och nedskrivningar på lån samt justeringar för prisförändringar på innehav av värdepapper under rapporteringsperioden till den nationella centralbanken i den medlemsstat där MFI har sitt hemvist. Ytterligare detaljuppgifter om vissa av balansräkningens poster skall lämnas varje kvartal i form av stocksiffror.

2. De statistiska uppgifter som krävs anges i bilaga I till den här förordningen.

3. De nödvändiga statistiska uppgifterna skall lämnas i enlighet med de minimistandarder för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering som anges i bilaga IV till den här förordningen.

4. De nationella centralbankerna skall fastställa och genomföra de förfaranden som skall användas när den faktiska uppgiftslämnande populationen skall lämna sina uppgifter och därvid ta hänsyn till nationella förhållanden. De nationella centralbankerna skall säkerställa att de nödvändiga statistiska uppgifterna tillhandahålls genom dessa förfaranden och att de ger möjlighet till vederbörlig kontroll av att minimistandarderna enligt punkt 3 för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering följs.

5. De undantag som avses i artikel 2.2 skall minska MFI:s skyldigheter i fråga om statistikrapportering enligt följande:

- Kreditinstitut som omfattas av sådana undantag skall fullgöra de begränsade rapporteringsskyldigheter som anges i bilaga II till den här förordningen.

- Små MFI som inte är kreditinstitut skall fullgöra de begränsade rapporteringsskyldigheter som anges i bilaga III till den här förordningen.

Små MFI kan välja att inte utnyttja undantagen utan i stället fullgöra de fullständiga rapporteringsskyldigheterna.

6. Utan att det påverkar tillämpningen av undantaget enligt artikel 2.2 kan de nationella centralbankerna medge undantag för penningmarknadsfonder från rapporteringen om justeringar för omvärderingar och slopa skyldigheten för dem att rapportera om justeringar för omvärderingar.

7. De nationella centralbankerna kan medge undantag avseende tidsintervallet och tidsramarna för rapportering om prisomvärderingar avseende värdepapper och begära in dessa uppgifter kvartalsvis och enligt samma tidsramar som för stockuppgifter, under förutsättning att följande tvingande minimikrav uppfylls:

- Uppgiftslämnare skall lämna relevanta uppgifter till de nationella centralbankerna om värderingspraxis, inbegripet siffror på hur stor procentuell del av innehavet av dessa instrument som omfattas av de olika värderingsmetoderna.

- Om det görs en betydande prisomvärdering, skall de nationella centralbankerna ha rätt att begära kompletterande upplysningar från uppgiftslämnaren rörande den månad då detta inträffade.

8. Om det sker en fusion, en uppdelning eller någon annan omorganisation som kan påverka uppgiftslämnandet skall den berörda uppgiftslämnaren - så snart avsikten att genomföra en sådan åtgärd har offentliggjorts och i god tid innan fusionen, uppdelningen eller omorganisationen träder i kraft - underrätta berörd nationell centralbank om de förfaranden som planeras för att uppfylla rapporteringskraven enligt den här förordningen.

Artikel 5

Användning av inrapporterade statistiska uppgifter inom ramen för förordning (EG) nr 2818/98 (ECB/1998/15)

1. De uppgifter som kreditinstitut lämnar enligt den här förordningen skall användas av respektive kreditinstitut för att beräkna dess kassakravsbas i enlighet med Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2818/98 av den 1 december 1998 angående tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/1998/15)(5), ändrad genom förordning (EG) nr 1921/2000 (ECB/2000/8). Varje kreditinstitut skall särskilt använda uppgifterna för att kontrollera att det har uppfyllt sitt kassakrav under uppfyllandeperioden.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av uppgiftslämnarnas skyldigheter enligt artikel 4 och bilaga IV i den här förordningen får kreditinstitut som omfattas av kassakrav rapportera ändringar av kassakravsbasen och kassakravet enligt förfarandet i artikel 5 i förordning (EG) nr 2818/98 (ECB/1998/15).

3. Särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser för tillämpningen av ECBS kassakravssystem anges i bilaga II till den här förordningen. De särskilda bestämmelserna i den bilagan skall gälla framför bestämmelserna i förordning (EG) nr 2818/98 (ECB/1998/15).

Artikel 6

Kontroll och tvångsvis insamling

Rätten att kontrollera och att tvångsvis samla in de uppgifter som uppgiftslämnarna skall lämna i enlighet med kraven i fråga om statistikrapportering i den här förordningen skall utövas av de nationella centralbankerna, utan att detta påverkar ECB:s rätt att själv utöva denna rätt. Rätten skall särskilt utövas då ett institut som ingår i den faktiska uppgiftslämnande populationen inte uppfyller de minimistandarder för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering som anges i bilaga IV till den här förordningen.

Artikel 7

Övergångsbestämmelser

Övergångsbestämmelser för tillämpningen av delar av förordningen har tagits in i bilaga V till den här förordningen.

Artikel 8

Upphävande

1. Förordning (EG) nr 2819/98 (ECB/1998/16) skall upphöra att gälla.

2. Hänvisningar till den upphävda förordningen skall gälla som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 9

Slutbestämmelser

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 2002.

Utfärdad i Frankfurt am Main den 22 november 2001.

För ECB-rådet

Willem F. Duisenberg

Ordförande

(1) EGT L 318, 27.11.1998, s. 8.

(2) EGT L 318, 27.11.1998, s. 1.

(3) EGT L 356, 30.12.1998, s. 7.

(4) EGT L 229, 9.9.2000, s. 34.

(5) EGT L 356, 30.12.1998, s. 1.

BILAGA I

KRAV PÅ STATISTIKRAPPORTERING SAMT KLASSIFIKATIONSPRINCIPER

DEL 1

Statistikkrav för de monetära finansinstituten

Inledning

Syftet är att en ändamålsenligt uppställd konsoliderad balansräkning regelbundet skall tas fram för penningskapande finansinstitut i de deltagande medlemsstaterna, sedda som ett enda ekonomiskt område. Balansräkningen skall anges i stockar och flöden samt bygga på en heltäckande och homogen monetär sektor och uppgiftslämnande population.

Statistiksystemet för de deltagande medlemsstaterna avseende den konsoliderade balansräkningen för MFI-sektorn har därför följande två huvudkomponenter:

- En lista över MFI för statistiska ändamål.

- En specifikation av den statistik som dessa MFI skall lämna varje månad respektive varje kvartal.

Statistiken från MFI samlas in av de nationella centralbankerna enligt nationella förfaranden som bygger på de harmoniserade definitioner och klassifikationsprinciper som anges i den här bilagan.

I. Monetära finansinstitut

1. Europeiska centralbanken (ECB) skall upprätta och regelbundet uppdatera listan över MFI för statistiska ändamål enligt klassifikationsprinciperna nedan. En viktig aspekt i sammanhanget är innovationer på det finansiella området, vilka i sig är påverkade av den inre marknadens utveckling och övergången till den ekonomiska och monetära unionen. Båda dessa faktorer påverkar de finansiella instrumentens egenskaper och kan medföra att instituten ändrar inriktning på sin verksamhet. Rutiner för övervakning och fortlöpande kontroll säkerställer att MFI-listan alltid är aktuell, exakt, så homogen som möjligt och tillförlitlig för statistiska ändamål. I listan anges också huruvida de enskilda instituten enligt gällande regler omfattas av Europeiska centralbankssystemets (ECBS) kassakravssystem (krav på att hålla minimireserver).

2. Enligt definitionen i artikel 2.1 i den här förordningen inbegriper följaktligen MFI-sektorn två stora grupper av inhemska finansinstitut utöver centralbankerna, nämligen dels kreditinstitut enligt gemenskapslagstiftningens definition ("ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel(1) och att bevilja krediter för egen räkning eller institut för elektroniska pengar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/46/EG av den 18 september 2000 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet") (EGT L 275, 27.10.200, s.39)(2), dels andra MFI, dvs. andra inhemska finansinstitut som uppfyller kriterierna för ett MFI, oavsett vilken verksamhet de bedriver. Avgörande för klassificeringen är i vilken utsträckning instrument emitterade av sådana andra MFI kan räknas som substitut till sådan inlåning som kreditinstitut tar emot, detta förutsatt att instituten i övrigt uppfyller kriterierna för MFI.

3. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut undantas vissa enheter från fullständig tillämpning av direktivet. Dessa undantagna enheter skall omfattas av den här förordningen, förutsatt att de uppfyller kriterierna för MFI.

4. I vilken utsträckning instrument emitterade av andra finansinstitut än kreditinstitut kan räknas som substitut till inlåning beror på instrumentens likviditet, definierad som en kombination av faktorerna överförbarhet, konvertibilitet, värdesäkerhet och omsättningsbarhet, och där så är lämpligt även instrumentens löptid.

5. Vid fastställandet av i vilken utsträckning ett instrument kan utgöra substitut till inlåning enligt punkten ovan skall begreppen nedan användas med följande betydelser:

- överförbarhet: innebär att de medel som är bundna i ett finansiellt instrument kan lösgöras med hjälp av betalningsmedel som check, girering, direktdebitering eller liknande.

- konvertibilitet: avser möjligheten till och kostnaden för konvertering av instrumentet mot kontanter eller överförbar inlåning. De skattemässiga fördelar som går förlorade genom konverteringen kan ses som en straffavgift som minskar graden av likviditet.

- värdesäkerhet: innebär att ett finansiellt instruments exakta kapitalvärde i nationell valuta är känt i förväg.

- omsättningsbarhet: anses föreligga om värdepapper är föremål för offentlig notering och regelbunden handel på en reglerad marknad. För andelar i öppna värdepappersfonder finns det ingen marknad i sedvanlig mening. Placerarna får emellertid information om den dagliga noteringen för fondandelarna och kan ta ut sina andelar till den kursen.

6. Bland värdepappersfonderna (collective investment undertaking) uppfylls likviditetskravet av penningmarknadsfonder (money market funds), vilka därför räknas till MFI-sektorn. En penningmarknadsfond definieras som en värdepappersfond, vars andelar i fråga om likviditet utgör nära substitut till inlåning, och som huvudsakligen investerar i penningmarknadsinstrument, andelar i penningmarknadsfonder, andra överförbara skuldförbindelser med en återstående löptid upp till ett år, insättningar i bank, eller strävar efter en avkastning som ligger nära räntorna på penningmarknadsinstrument. De upplysningar som behövs för att fastställa om det rör sig om en penningmarknadsfond skall kunna utläsas av värdepappersfondens offentliga emissionsprospekt, liksom av fondregler, stiftelseurkund, stadgar, lokala bestämmelser, teckningsdokumentation, placeringsavtal, marknadsföringsmaterial eller andra handlingar med liknande status.

7. Vid fastställandet av om det rör sig om en penningmarknadsfond enligt punkt 6 skall begreppen nedan användas med följande betydelser:

- värdepappersfond: ett företag vars enda syfte är att företa kollektiva investeringar med kapital från allmänheten och vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses direkt eller indirekt med medel ur företagets tillgångar. Sådana företag kan bildas med stöd av lag, antingen på avtalsrättslig grund (värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag), enligt trustlagstiftning (unit trusts) eller på bolagsrättslig grund (investmentbolag).

- bankinlåning: kontantinsättningar hos kreditinstitut som återbetalas på anfordran eller efter en uppsägningstid upp till tre månader, eller efter en överenskommen löptid upp till två år, inbegripet belopp som betalas till kreditinstitut vid överlåtelse av värdepapper inom ramen för återköpstransaktioner eller i samband med värdepapperslån.

- nära substitut till inlåning likviditetsmässigt: möjligheten att under normala marknadsförhållanden på begäran av innehavaren kunna återköpa, inlösa eller överföra andelar i värdepappersfonder på ett sådant sätt att andelarnas likviditet är jämförbar med likviditeten hos inlåning.

- huvudsakligen: minst 85 % av investeringsportföljen.

- penningmarknadsinstrument: de kategorier av överförbara skuldförbindelser som normalt är föremål för handel på penningmarknaden (t.ex. bankcertifikat, företagscertifikat, bankväxlar och statliga och kommunala skuldförbindelser) eftersom de har följande egenskaper:

i) De är likvida, dvs. de kan återköpas, inlösas eller säljas till begränsad kostnad (låg provision och liten marginal mellan köp- och säljkurs) och avvecklas snabbt.

ii) De har en djup marknad, dvs. de är föremål för handel på en marknad som kan absorbera stora transaktionsvolymer, och handel med sådana stora volymer får bara begränsad inverkan på instrumentens pris.

iii) De har värdesäkerhet, dvs. deras värde kan exakt fastställas vid varje tid eller minst en gång i månaden.

iv) De medför en låg ränterisk, dvs. de har en återstående löptid på upp till ett år eller är föremål för regelbundna räntejusteringar mot bakgrund av utvecklingen på penningmarknaden minst en gång om året.

v) De medför en låg kreditrisk i den bemärkelsen att de antingen

- är noterade på en fondbörs eller är föremål för handel på andra reglerade, erkända marknadsplatser som bedriver regelbunden verksamhet och som är öppna för allmänheten,

- har emitterats enligt bestämmelser om skydd för investerare och insättningar,

- har emitterats

- av stater, delstater eller kommuner, centralbanker i deltagande medlemsstater, Europeiska unionen, ECB, Europeiska investeringsbanken, en icke-medlemsstat - eller om denna är en federal stat - även en av dess delstater, eller offentliga internationella organisationer som en eller flera medlemsstater tillhör,

- av enheter som är föremål för tillsyn enligt kriterier fastställda i gemenskapslagstiftningen, eller av enheter som omfattas av och efterlever tillsynsregler som av de behöriga myndigheterna anses vara minst lika stränga som gemenskapslagstiftningens, eller med garanti från en sådan enhet, eller

- av företag vilkas värdepapper är noterade på en fondbörs eller är föremål för handel på andra reglerade, erkända marknadsplatser som bedriver regelbunden verksamhet och är öppna för allmänheten.

8. I det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS 95) indelas finansinstitut klassificerade som MFI i två undersektorer, nämligen centralbanker (S.121)(3) och andra monetära finansinstitut (S.122).

II. Redovisningsregler

De redovisningsregler som MFI tillämpar finns i de nationella genomförandereglerna av rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut(4) och övriga tillämpliga internationella standarder. Utan att det påverkar rådande redovisningspraxis och nettningsrutiner i medlemsstaterna skall alla finansiella tillgångar och skulder redovisas brutto för statistiska ändamål.

III. En konsoliderad balansräkning byggd på månadsvisa ställningsuppgifter

Syfte

1. Syftet med balansräkningen är att tillhandahålla månadsdata om MFI:s verksamhet när det gäller ställningsuppgifter. Uppgifterna skall vara tillräckligt detaljerade för att ECB skall få en heltäckande statistisk bild av den monetära utvecklingen i de deltagande medlemsstaterna, sedda som ett enda ekonomiskt område, och få möjlighet att beräkna penningmängdsaggregat och motposter för hela området på ett flexibelt sätt. Den månadsstatistik avseende enskilda ställningsuppgifter som lämnas av kreditinstitut som omfattas av ECBS kassakravssystem används dessutom för beräkning av kassakravsbasen för dessa institut i enlighet med Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2818/98 av den 1 december 1998 angående tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/1998/15)(5), ändrad genom förordning (EG) nr 1921/2000 (ECB/2000/8)(6). Den månadsvisa rapporteringen av ställningsuppgifter skall ske enligt tabell 1. De uppgifter som skall redovisas i de tunnstreckade cellerna(7) lämnas endast av kassakravspliktiga kreditinstitut (se bilaga II för ytterligare detaljer). Denna rapportering är obligatorisk med undantag för rapporteringen avseende inlåning med uppsägningstid över två år, som tills vidare är frivillig. I del 3 i den här bilagan finns detaljerade definitioner av de instrument som omfattas.

Krav

2. ECB skall sammanställa penningmängdsaggregaten för de deltagande medlemsstaternas territorium i form av utestående belopp (stockar). Penningmängden omfattar sedlar och mynt i omlopp och MFI:s övriga monetära skulder (inlåning och andra finansiella instrument som är nära substitut till inlåning). Övriga poster i MFI-balansräkningen är motposter till penningmängden. ECB sammanställer även flöden som härrör från stockarna och från andra uppgifter, inklusive sådana som ges in av MFI (se avsnitt V).

3. ECB vill ha statistiken uppdelad på kategorier avseende instrument/löptider, valutor och motparter. Eftersom kraven är olika för skulder och tillgångar behandlas de båda sidorna i MFI-balansräkningen var för sig - se tabell A i del 2 av den här bilagan.

i) Instrument- och löptidskategorier

a) Skulder

4. För att penningmängdsaggregat skall kunna beräknas för de deltagande medlemsstaterna måste instrumenten klassificeras i lämpliga kategorier. Dessa är följande: utelöpande sedlar och mynt, inlåning, utgivna andelar i penningmarknadsfonder, emitterade värdepapper, eget kapital och reserver och övriga skulder. För att särskilja monetära och icke-monetära skulder delas inlåningen dessutom in i inlåning över natten, inlåning med överenskommen löptid, inlåning med uppsägningstid och återköpsavtal (repor).

5. Uppdelning efter ursprunglig löptid kan användas i stället för klassificering efter instrumenttyp i de fall där de finansiella instrumenten på de olika marknaderna inte är fullt jämförbara. Indelningen efter ursprunglig löptid (eller uppsägningstid) är följande: för inlåning med överenskommen löptid upp till ett år, över ett år och upp till två år och över två år, och för inlåning med uppsägningstid upp till tre månader, över tre månader och upp till två år och över två år. Repor delas inte upp efter löptid eftersom de i regel är mycket kortfristiga (oftast med en ursprunglig löptid under tre månader). Skuldebrev emitterade av MFI delas upp på löptidskategorierna upp till ett år, över ett år och upp till två år och över två år. Andelar i penningmarknadsfonder behöver inte delas upp efter löptid.

b) Tillgångar

6. MFI:s tillgångar indelas i följande kategorier: kassa, utlåning, obligationer och andra räntebärande värdepapper, andelar i penningmarknadsfonder, aktier och andra andelar, anläggningstillgångar och övriga tillgångar. En uppdelning efter ursprunglig löptid (upp till ett år, över ett år och upp till fem år och över fem år) skall göras av MFI-lån till motparter med hemvist i deltagande medlemsstater (andra än MFI och offentliga sektorn), allt efter underkategorier, och dessutom efter ändamål när det gäller MFI-lån till hushållen. En uppdelning efter löptid skall även göras av MFI:s innehav av skuldförbindelser emitterade av övriga MFI i de deltagande medlemsstaterna. Innehavet skall delas upp i löptidskategorierna upp till ett år, över ett år och upp till två år och över två år för att möjliggöra nettning av inbördes MFI-innehav av instrumentet i fråga vid beräkningen av penningmängdsaggregaten.

ii) Valutor

7. ECB måste ha möjlighet att definiera penningmängdsaggregaten på ett sådant sätt att de inbegriper saldon i samtliga valutor tillsammans eller endast saldon uttryckta i euro. Eurosaldon skall därför redovisas separat för de balansräkningsposter som kan användas för beräkning av penningmängdsaggregaten.

iii) Motparter

8. För beräkningen av penningmängdsaggregat och deras motposter för samtliga deltagande medlemsstater måste det fastställas vilka av motparterna i de deltagande medlemsstaternas territorium som bildar innehavarsektorn för penningmängden. Inhemska motparter och motparter i andra deltagande medlemsstater redovisas separat och behandlas på exakt samma sätt i alla statistikuppdelningar. Motparter utanför de deltagande medlemsstaternas territorium behöver inte delas upp efter land i månadsstatistiken.

9. Motparter i de deltagande medlemsstaterna särredovisas enligt ländernas nationella sektorsklassificering eller enligt deras indelning i institutionella enheter i enlighet med listan över MFI för statistiska ändamål och de riktlinjer för statistisk klassificering av kunder som ges i ECB:s "Money and Banking Statistics Sector Manual" ("Guidance for the statistical classification of customers"), som följer klassificeringsprinciper som överensstämmer med ENS 95 så långt det är möjligt. För att innehavarsektorn för penningmängden i de deltagande medlemsstaterna skall kunna avgränsas delas motpartsgruppen icke-MFI upp på offentlig sektor (S.13), varvid staten (S.1311) redovisas separat under inlåning totalt, och övriga inhemska sektorer. För att kunna beräkna en månatlig sektorsvis uppdelning av penningmängdsaggregaten och motposterna delas övriga inhemska sektorer upp i följande undersektorer: andra finansinstitut + finansiella serviceföretag (S.123 + S.124), försäkringsföretag och pensionsinstitut (S.125), icke-finansiella företag (S.11) och hushåll + hushållens icke vinstdrivande organisationer (S.14 + S.15). För inlåning totalt och kategorierna inlåning med överenskommen löptid över två år, inlåning med uppsägningstid över två år och repor görs en ytterligare uppdelning på kreditinstitut, övriga MFI-motparter och staten. Denna uppdelning behövs för ECBS kassakravssystem.

iv) Angivande av ändamål

10. Lån till hushållen (inklusive hushållens icke vinstdrivande organisationer) delas upp efter typ av lån (konsumtionskrediter, bostadslån, övriga krediter). En detaljerad beskrivning av konsumtionskrediter och bostadslån finns i del tre av den här bilagan, under rubriken Detaljbeskrivning av instrumentkategorier i den aggregerade månadsbalansräkningen för MFI-sektorn, under kategori 2 "Utlåning".

v) Inbördes förhållanden mellan instrument- och löptidskategorier respektive valutor och motparter

11. För sammanställning av penningstatistiken för de deltagande medlemsstaterna och för beräkning av kassakravsbasen för kreditinstitut som omfattas av ECBS kassakravssystem är det nödvändigt att balansräkningen innehåller vissa uppgifter om inbördes förhållanden mellan instrument/löptidskategorier/valutor och motpartskategorier samt för lån till hushållen även om ändamålet.

12. De mest detaljerade uppgifterna krävs för motparter som ingår i innehavarsektorn. Statistiska uppgifter om inlåning, uppdelade efter underkategori och löptid samt ytterligare efter valuta, är nödvändiga för att möjliggöra en närmare analys av utvecklingen för de utländska valutakomponenter som ingår i M3. Särskilt valutaanalysen av dessa komponenter underlättar undersökningar rörande i vilken utsträckning utländska valutor kan utgöra substitut för komponenter denominerade i euro i M3. Positioner gentemot andra MFI delas upp endast i den utsträckning som detta behövs för nettning av MFI-saldon inbördes eller för beräkning av kassakravsbasen.

13. Positioner gentemot övriga utlandet behöver uppges i fråga om inlåning med överenskommen löptid över två år, inlåning med uppsägningstid över två år och repor (för beräkning av den kassakravsbas för vilken kassakravsprocenten är större än noll) samt i fråga om inlåning totalt (för beräkning av externa motposter). När det gäller betalningsbalansen och finansräkenskaperna delas inlåning från och utlåning till övriga utlandet även upp på ursprunglig löptid upp till ett år och över ett år.

Tidsramar

14. En aggregerad månadsbalansräkning över MFI-positioner i varje deltagande medlemsstat skall vara ECB till handa före stängningsdags den femtonde arbetsdagen efter utgången av den månad som uppgifterna avser. De nationella centralbankerna bestämmer själva när de senast behöver få in materialet från de uppgiftslämnande instituten för att kunna lämna sina uppgifter till ECB i tid. De bör då även beakta tidsramarna för ECBS kassakravssystem.

IV. Balansräkningsstatistik byggd på kvartalsvisa ställningsuppgifter

Syfte

1. Vissa uppgifter behövs för närmare analys av den monetära utvecklingen och för andra statistikändamål, t.ex. för finansräkenskaperna och betalningsbalansen. Syftet är att ytterligare detaljer om vissa balansräkningsposter skall redovisas för dessa ändamål.

Krav

2. Kvartalsvisa uppdelningar skall redovisas endast avseende de viktigaste posterna i den aggregerade balansräkningen. ECB kan dessutom tillåta viss flexibilitet vad gäller beräkningen av aggregat i fall där inrapporterade uppgifter som insamlats på en högre aggregeringsnivå visar att de berörda uppgifterna sannolikt inte är signifikanta.

a) Uppdelning efter underkategori och löptid av utlåningen till icke-MFI i de deltagande medlemsstaterna

3. För uppföljning av den totala underkategori- och löptidsstrukturen hos MFI:s totala kreditgivning (utlåning och värdepapper) till innehavarsektorn skall utlåningen till offentliga sektorn med undantag för staten kvartalsvis delas upp efter ursprunglig löptid upp till ett år, över ett år och upp till fem år och över fem år, och innehavet av värdepapper emitterade av offentliga sektorn med undantag för staten delas upp efter ursprunglig löptid upp till ett år och över ett år, samtliga korsvis relaterade till en uppdelning efter underkategori (delstater (S.1312), kommuner (S.1313) och socialförsäkringsfonder (S.1314). En korsvis uppdelning av underkategorier med löptid upp till ett år och över ett år skall också göras av innehav av obligationer och andra räntebärande värdepapper, utställda av andra inhemska sektorer än MFI och offentliga sektorn. En uppdelning av MFI:s innehav av aktier och andra andelar efter undersektor skall göras efter följande undersektorer: andra finansinstitut + finansiella serviceföretag (S.123 + S.124), försäkringsföretag och pensionsinstitut (S.125) och icke-finansiella företag (S.11).

4. Totala beloppet för MFI:s lån och MFI:s innehav av obligationer och andra räntebärande värdepapper gentemot staten (S.1311) skall också rapporteras.

b) Uppdelning på undersektorer av MFI:s inlåning från den offentliga sektorn i de deltagande medlemsstaterna med undantag av staten

5. Inlåning från offentliga sektorn i de deltagande medlemsstaterna med undantag för staten skall delas upp på delstater (S.1312), kommuner (S. 1313) och socialförsäkringsfonder (S.1314).

c) Uppdelning efter land

6. En uppdelning av motparter efter medlemsstat görs för en vidare analys av den monetära utvecklingen och av skäl som sammanhänger med övergångskraven och kvalitetskontrollen rörande uppgifterna. För att få bättre information om de innehav av skuldförbindelser fördelade på utställande land som ingår i penningmängdsaggregaten krävs uppgifter om löptid upp till ett år, över ett år och upp till två år samt över två år.

d) Uppdelning efter valuta

7. De viktigaste balansräkningsposterna skall delas upp på de icke deltagande medlemsstaternas valutor och de viktigaste internationella valutorna (US-dollar, yen och schweiziska franc). Detta behövs för beräkningen av flödesstatistik för penningmängdsaggregat och motposter justerade för valutakursförändring i de fall aggregaten definieras så att de omfattar alla valutorna tillsammans. För betalningsbalansen och finansräkenskaperna ges uppdelning på valutor för inlåning från och utlåning till övriga utlandet tillsammans med en uppdelning på ursprunglig löptid upp till ett år och över ett år.

e) Uppdelning efter sektor av positioner gentemot motparter utanför de deltagande medlemsstaterna (icke deltagande medlemsstater och övriga utlandet)

8. Vad gäller MFI:s positioner gentemot motparter utanför de deltagande medlemsstaternas territorium måste positioner gentemot banker (eller MFI i icke deltagande medlemsstater) och icke-banker kunna särskiljas. Icke-bankerna skall indelas ytterligare i offentlig sektor och övriga inhemska sektorer. Sektorsindelning enligt ENS 93 tillämpas där ENS 95 inte gäller.

Tidsramar

9. Kvartalsstatistiken skall lämnas in till ECB av de nationella centralbankerna före stängningsdags den tjugoåttonde arbetsdagen räknat från utgången av den månad som statistiken avser. De nationella centralbankerna bestämmer själva när de senast behöver få in materialet från uppgiftslämnarna för att kunna lämna sina uppgifter till ECB i tid.

V. Sammanställning av flödesstatistik

Syfte

1. För att flödesstatistik över penningmängdsaggregat och motposter skall kunna sammanställas måste uppgifter om värdet av genomförda transaktioner ges in i god tid från de konsoliderade balansräkningarna i form av stockar som ger information om utestående tillgångar och skulder, och ytterligare statistiska uppgifter rörande omklassificeringar, valutaförändringar, andra värdeförändring och vissa justeringar som avskrivning av lån.

Krav

2. Finansiella transaktioner redovisas som skillnaden mellan stockuppgifterna vid utgången av respektive rapportmånad med avräkning för effekterna av förändringar som beror på andra faktorer än genomförda transaktioner. ECB behöver därför statistik över sådana faktorer för ett flertal poster i MFI-balansräkningen. Statistiken skall redovisas som justeringar uppdelade på omklassificeringar och andra justeringar, justering för valutakursförändringar och omvärderingar och av- och nedskrivningar på lån. ECB behöver också förklaringar till justeringar i kategorin omklassificeringar och andra justeringar.

3. De krav som genom den här förordningen ställs på den faktiska uppgiftslämnande populationen gäller uteslutande justeringar för omvärderingar, innefattande både av- och nedskrivningar på lån och prisomvärderingar rörande värdepappersinnehav under referensperioden.

4. För uppgiftslämnarna gäller de s.k. minimikrav i fråga om rapportering som anges i tabell 1A i del 2 av den här bilagan. Dessa minimikrav anses utgöra det minimum som behövs för en sammanställning och bedömning av justeringar avseende de samlade uppgifter som ECB behöver. De nationella centralbankerna kan samla in ytterligare uppgifter som inte omfattas av minimikravet. Dessa uppgifter kan gälla sådana uppdelningar i tabell A som inte ingår i minimikravet.

5. I de krav som ställs på uppgiftslämnarna ingår inte växelkursförändringar och justeringar för omklassificering. ECB beräknar den månadsvisa växelkursförändringen utifrån stockuppgifter valuta för valuta, som ges in av uppgiftslämnarna. Dessa uppgifter ges in kvartalsvis i enlighet med tabell 4 i del 2 i den här bilagan. De omklassificeringar som anges i punkt 1 undantas också, eftersom de nationella centralbankerna själva samlar in dessa uppgifter med hjälp av olika informationskällor som de redan har tillgång till.

Av- och nedskrivningar på lån

6. Uppgifter om av- och nedskrivningar på lån skall ges in för att flödesstatistiken skall kunna rensas från verkan av värdeförändringar av lånen på balansräkningen, som orsakas av av- eller nedskrivningar. Uppgifterna bör också visa förändringar av reserveringar för lån för de fall där en nationell centralbank beslutar att utestående stockar skall redovisas utan reserveringar. Av- och nedskrivningar som noteras när lån säljs eller överförs till tredje man skall också tas upp om de är kända.

i) Instrument- och löptidskategorier

7. Av- och nedskrivningar hänför sig till tillgångsposten utlåning. I minimikravet ingår ingen uppdelning på löptid. De nationella centralbankerna kan emellertid begära kompletterande uppgifter från uppgiftslämnarna om den uppdelning på löptider som anges för de månadsvisa stockuppgifterna.

ii) Valutor

8. En uppdelning av justeringar för omvärderingar efter lånevaluta (euro/övriga) ingår inte i minimikravet, men de nationella centralbankerna kan begära en uppdelning efter valuta.

iii) Motparter

9. I minimikravet ingår särskiljande av av- eller nedskrivna belopp, och förändringar i reserveringar om lånen rapporteras netto utan reservering, allt efter motpartens geografiska hemvist. Motparter i de deltagande medlemsstaterna delas dessutom upp efter sektor med separata uppgifter för MFI och övriga inhemska sektorer, varvid den senare delas upp ytterligare i andra finansinstitut + finansiella serviceföretag (S.123 + S.124), försäkringsföretag och pensionsinstitut (S.125), icke-finansiella företag (S.11) och hushåll + hushållens icke vinstdrivande organisationer (S.14 + S.15). Hushållssektorn delas dessutom upp efter ändamålet med lånen, dvs konsumtionskrediter, bostadslån och övriga (restpost). Totalbelopp anges för utlåning till övriga utlandet, utan någon ytterligare uppdelning.

iv) Tidsramar

10. Uppgifter om de sammanlagda justeringarna för omvärderingar avseende av- och nedskrivningar på lån för uppgiftslämnarna i varje deltagande medlemsstat skall ges in till ECB före stängningsdags den femtonde arbetsdagen räknat från utgången av den månad som uppgifterna avser. De nationella centralbankerna bestämmer själva när de senast behöver få in materialet från uppgiftslämnarna för att kunna ge in sina uppgifter till ECB i tid.

Prisförändringar rörande värdepapper

11. Justeringar för prisförändringar rörande värdepapper avser värdeförändring som uppkommer på grund av ändringar av det pris till vilket värdepapper noteras eller handlas. Däri ingår förändringar som uppkommer över tiden i stockarnas balansräkningsvärde på grund av vinster/förluster. Justeringarna kan även innefatta värdeförändringar till följd av värdepapperstransaktioner, dvs. vinster/förluster.

i) Instrument- och löptidskategorier

a) Skulder

12. Det antas att justeringar för övriga värdeförändringar endast kan avse tillgångssidan på grund av de allmänt tillämpade redovisningsreglerna när det gäller att sammanställa stockuppgifter. Därför anges inga minimikrav för rapportering rörande balansräkningens skuldsida.

b) Tillgångar

13. Justeringar för prisförändringar hämtas från MFI för posterna obligationer och andra räntebärande värdepapper och aktier och andra andelar. Minimikravet gäller obligationer och andra räntebärande värdepapper med en ursprunglig löptid över två år. De nationella centralbankerna kan emellertid gå utöver minimikraven och begära uppgifter rörande samma uppdelning på valuta och löptid som för de månadsvisa stockuppgifterna. För posten aktier och andra andelar avser minimikravet totalbelopp per sektor och sammanfaller med kraven i fråga om stockuppgifter.

ii) Valutor

14. En uppdelning av prisförändringarna ingår inte i minimikravet. De nationella centralbankerna kan gå utöver minimikravet vad gäller uppdelningen på valutor (euro/övriga).

iii) Motparter

15. När det gäller prisförändringar för posten obligationer och andra räntebärande värdepapper avser minimikravet en uppdelning av inhemska motparter respektive motparter hemmahörande i andra deltagande medlemsstater efter sektorer, dvs. MFI, offentlig sektor och övriga inhemska sektorer. För övriga utlandet anges totalbeloppet för justeringarna. De nationella centralbankerna kan gå utöver minimikravet och begära in samma uppdelningar som för de månadsvisa stockuppgifterna.

16. När det gäller prisförändringar för aktier och andra andelar avser minimikravet en uppdelning av inhemska och andra deltagande medlemsstater efter sektorer, dvs. MFI och övriga inhemska sektorer, och totalbelopp för justeringarna avseende övriga utlandet. Här sammanfaller minimikravet med de uppgifter som de nationella centralbankerna lämnar till ECB.

iv) Tidsramar

17. De sammanlagda justeringarna för omvärderingar som täcker prisförändringar på värdepapper avseende uppgiftslämnarna i respektive deltagande medlemsstat skall ges in till ECB före stängningsdags den femtonde arbetsdagen räknat från utgången av den månad som uppgifterna avser. De nationella centralbankerna bestämmer själva när de senast behöver få in materialet från uppgiftslämnarna för att kunna lämna sina uppgifter till ECB i tid.

DEL 2

Begärda uppdelningar

Tabell A

Översikt över uppdelningar för den aggregerade balansräkningen i MFI-sektorn

Instrument, löptidskategorier, motparter och valutor

(Månadsdata anges i fetstil med *)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>PIC FILE= "L_2001333SV.001601.TIF">

>PIC FILE= "L_2001333SV.001701.TIF">

>PIC FILE= "L_2001333SV.001801.TIF">

>PIC FILE= "L_2001333SV.001901.TIF">

>PIC FILE= "L_2001333SV.002001.TIF">

>PIC FILE= "L_2001333SV.002101.TIF">

>PIC FILE= "L_2001333SV.002201.TIF">

>PIC FILE= "L_2001333SV.002301.TIF">

>PIC FILE= "L_2001333SV.002401.TIF">

DEL 3

Definitioner av begrepp i den konsoliderade balansräkning som skall lämnas till ECB - klassificering av tillgångar och skulder

Allmänna definitioner

För sammanställningen av den konsoliderade balansräkningen för monetära finansinstitut (MFI) inom de deltagande medlemsstaterna består den uppgiftslämnande populationen av de MFI som är upptagna på listan över MFI för statistiska ändamål och som har hemvist inom de deltagande medlemsstaternas territorium(8). Dessa institut är följande:

- Institut som är inregistrerade och belägna inom territoriet, inbegripet dotterbolag till moderbolag utanför territoriet.

- Filialer till institut som har sitt huvudkontor utanför territoriet.

Dotterbolag är fristående inregistrerade enheter som någon annan enhet är majoritetsägare eller ende ägare till, medan filialer är oregistrerade enheter (de är inte självständiga juridiska personer) som i sin helhet ägs av moderbolaget.

MFI skall för statistikändamål sammanställa verksamheten vid alla sina kontor (inregistrerade kontor, huvudkontor eller filialer) inom samma nationella territorium. Sammanställning över nationsgränser är inte tillåten för statistiska ändamål.

Om ett moderbolag och dess dotterbolag är MFI och belägna inom samma nationella territorium får moderbolaget sammanställa dotterbolagens verksamhet i statistikmaterialet. Verksamheten i kreditinstitut och i andra MFI måste emellertid hållas isär för att kunna användas för ECBS kassakravssystem.

Om ett institut har filialer inom andra deltagande medlemsstaters territorium skall det inregistrerade kontoret eller huvudkontoret i en viss deltagande medlemsstat betrakta positioner gentemot alla dessa filialer som positioner gentemot hemmahörande i andra deltagande medlemsstater. Omvänt skall en filial i en viss deltagande medlemsstat betrakta positioner gentemot det inregistrerade kontoret eller huvudkontoret eller gentemot institutets övriga filialer inom de övriga deltagande medlemsstaternas territorium som positioner gentemot hemmahörande i andra deltagande medlemsstater.

Om ett institut har filialer utanför de deltagande medlemsstaternas territorium skall det inregistrerade kontoret eller huvudkontoret i en viss deltagande medlemsstat betrakta positioner gentemot alla dessa filialer som positioner gentemot hemmahörande i utlandet. Omvänt skall en filial i en viss deltagande medlemsstat betrakta positioner gentemot det inregistrerade kontoret eller huvudkontoret eller gentemot institutets övriga filialer utanför de deltagande medlemsstaterna som positioner mot hemmahörande i utlandet.

Institut i offshore-finanscentrum räknas statistiskt som hemmahörande inom det territorium där dessa finanscentrum är belägna.

Ursprunglig löptid avser den fasta överenskomna tid under vilken ett finansiellt instrument inte kan inlösas (t.ex. värdepapper) eller kan inlösas endast mot något slags straffavgift (t.ex. vissa typer av inlåning). Uppsägningstid är den tid som förflyter från det att innehavaren aviserar sin avsikt att lösa in instrumentet och det datum då innehavaren har rätt att byta ut instrumentet mot kontanter utan att behöva betala någon straffavgift. Endast då ett finansiellt instrument saknar överenskommen löptid klassificeras det efter uppsägningstid.

Definitioner av sektorer

Europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS 95) ligger till grund för sektorsindelningen. Sektorsindelningen av motparter som inte är MFI och som är belägna utanför det nationella territoriet beskrivs närmare i ECB:s statistikriktlinjer "Money and Banking Statistics Sector Manual".

Banker utanför medlemsstaterna kallas banker i stället för MFI. På samma sätt hänför sig icke-MFI bara till medlemsstaterna. För andra länder gäller termen icke-banker. Kategorin icke-MFI omfattar följande sektorer och undersektorer:

- offentlig sektor: inhemska enheter vilkas primära uppgift är att producera icke marknadsförda varor och tjänster som är avsedda för individuell och kollektiv konsumtion eller att omfördela nationella inkomster och förmögenhet (ENS 95, 2.68-2.70).

- staten: administrativa statliga departement och andra centrala myndigheter vilkas behörighet sträcker sig över hela det ekonomiska territoriet, utom vad avser administration av socialförsäkringsfonder (ENS 95, 2.71).

- delstater: separata institutionella enheter som utövar några av en regerings funktioner på en nivå mellan stat och kommun, utom vad beträffar socialförsäkringsfonder (ENS 95, 2.72).

- kommuner: allmänna administrativa enheter vilkas behörighet sträcker sig endast över en lokal del av det ekonomiska territoriet, och undantar lokala avdelningar av socialförsäkringsfonder (ENS 95, 2.73).

- socialförsäkringsfonder: statliga, delstatliga och kommunala institutionella enheter, vilkas huvudsakliga aktivitet är att tillhandahålla sociala förmåner (ENS 95, 2.74).

Sektorn övriga inhemska sektorer, dvs. andra inhemska icke-MFI än offentlig sektor, omfattar följande undersektorer:

- andra finansinstitut + finansiella serviceföretag: icke-monetära finansiella företag och företagsliknande enheter (utom försäkringsföretag och pensionsinstitut), som främst ägnar sig åt finansförmedling genom att ta upp lån i andra former än valuta, inlåning eller nära substitut till inlåning från andra institutionella enheter än MFI (ENS 95, 2.53-2.56). Häri ingår även finansiella serviceföretag, som utgörs av alla finansiella företag och företagsliknande enheter vars verksamhet huvudsakligen utgörs av finansiell serviceverksamhet (ENS 95, 2.57-2.59).

- försäkringsföretag och pensionsinstitut: icke-monetära finansiella företag och företagsliknande enheter, som främst ägnar sig åt finansförmedling som en följd av riskspridning (ENS 95, 2.60-2.67).

- icke-finansiella företag: företag och företagsliknande enheter, som inte ägnar sig åt finansförmedling utan främst åt produktion av marknadsförda varor och icke-finansiella tjänster (ENS 95, 2.21-2.31).

- hushåll: individer eller grupper av individer i deras egenskap av konsumenter och producenter av varor och icke-finansiella tjänster uteslutande för egen slutlig användning, och som producenter av marknadsförda varor och icke-finansiella och finansiella tjänster, förutsatt att deras aktiviteter inte är sådana som utförs av företagsliknande enheter. Hit räknas de av hushållens icke vinstdrivande organisationer som främst ägnar sig åt produktion av icke marknadsförda varor och tjänster avsedda för specifika grupper av hushåll (ENS 95, 2.75-2.88).

Definitioner av instrumentkategorier

I definitionerna av kategorierna tillgångar och skulder i den konsoliderade balansräkningen har de olika finansiella systemens särdrag beaktats. Uppdelning efter löptid kan ersätta klassificering efter instrumenttyp i de fall där instrumenten inte är fullt jämförbara mellan olika finansmarknader.

I tabellerna nedan ges en detaljerad beskrivning av instrumentkategorier som de nationella centralbankerna i enlighet med den här förordningen skall omvandla till kategorier som är tillämpliga på nationell nivå(9).

Detaljbeskrivning av instrumentkategorier i den aggregerade månadsbalansräkningen för MFI-sektorn

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

(1) Inklusive medel som härrör från försäjning till allmänheten av bankers skuldförbindelser.

(2) Artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 200/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 26.5.2000, s. 1), ändrat genom direktiv 2000/28/EG av den 18 september 2000 (EGT L 275, 27.10.2000, s. 37).

(3) Denna hänvisning liksom hänvisningarna längre fram avser sektorer och undersektorer enligt klassificeringen i ENS 95.

(4) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1.

(5) EGT L 356, 30.12.1998, s. 1.

(6) EGT L 229, 9.9.2000, s. 34.

(7) Kreditinstituten får rapportera positioner gentemot "MFI exklusive kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och NCB:er" i stället för gentemot "MFI " och "kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och NCB:er", förutsatt att detta inte innebär att detaljuppgifter går förlorade och att inga rubriker i fet stil påverkas.

(8) I tabellerna i del 2 av den här bilagan klassificeras ECB som ett MFI med hemvist i det land där ECB fysiskt är beläget.

(9) Dessa tabeller är således inte förteckningar över enskilda finansiella instrument.

BILAGA II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH BESTÄMMELSER RÖRANDE FUSIONERANDE KREDITINSTITUT I FRÅGA OM TILLÄMPNINGEN AV KASSAKRAVSSYSTEMET

DEL 1

Särskilda bestämmelser

I. Kreditinstitut med full rapporteringsskyldighet

1. För en korrekt beräkning av en kassakravsbas på vilken en positiv kassakravsprocent tillämpas krävs en månadsvis uppdelning på kreditinstituts inlåning med överenskommen löptid över två år, inlåning med uppsägningstid över två år och skulder avseende repoavtal gentemot (inhemska och andra deltagande medlemsstaters) MFI, kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och NCB:er samt staten och gentemot motparter i övriga utlandet. Kreditinstituten kan också rapportera positioner mot andra MFI än kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och NCB:er i stället för gentemot MFI och kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och NCB:er, förutsatt att uppgifterna är tillräckligt detaljerade och att inga poster i fetstil påverkas. Dessutom kan kreditinstitut som omfattas av kassakrav - beroende på de nationella systemen för insamling av statistiska uppgifter och förutsatt att de definitioner och klassifikationsprinciper för MFI-balansräkningen som anges i den här förordningen följs helt och fullt - alternativt välja att lämna de uppgifter som behövs för beräkning av kassakravsbasen, med undantag av uppgifter om omsättningsbara instrument, i enlighet med fotnot 5 till tabell 1 i bilaga I, förutsatt att inga poster i fetstil påverkas.

II. Rapporteringskrav för små kreditinstitut behandlade som "tail"

2. Små "tail"-klassificerade kreditinstitut skall som ett minimikrav rapportera de kvartalsdata som behövs för att i enlighet med tabellen i den här bilagan beräkna kassakravsbasen inom Europeiska centralbankssystemets (ECBS) kassakravssystem. "Tail"-klassificerade kreditinstitut skall säkerställa att rapporteringen i enlighet med tabellen överensstämmer helt med de definitioner och klassificeringar som används i tabell 1. Kassakravsbasen för tre (enmånaders) uppfyllandeperioder för de "tail"-klassificerade instituten beräknas på de kvartalsdata enligt ställningen vid utgången av kvartalet som samlas in av de nationella centralbankerna (NCB) med en rapporteringsfrist på 28 arbetsdagar från utgången av det kvartal som statistiken avser.

III. Rapportering av konsoliderade data på koncernbasis från kreditinstitut som omfattas av ECBS kassakravssystem

3. Efter tillstånd från Europeiska centralbanken (ECB) får kassakravspliktiga kreditinstitut tillämpa konsoliderad statistikrapportering för en koncern av kassakravspliktiga kreditinstitut inom samma nationella territorium, förutsatt att alla de berörda instituten har avstått från möjligheten att avräkna ett engångsavdrag från kassakravet. Avdragsmöjligheten kvarstår dock för koncernen som helhet. Alla sådana institut tas upp var för sig i ECB:s lista över MFI.

4. Om samtliga kreditinstitut i koncernen räknas som "tail" behöver den endast lämna in data enligt förenklade rapporteringskrav för sådana institut. Annars gäller full rapporteringsskyldighet för hela koncernen.

IV. Tabellkolumnen "varav kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och NCB:er"

5. Kolumnen "varav kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och NCB:er" skall inte innehålla uppgiftslämnarnas skulder mot institut som beviljats undantag från ECBS kassakravssystem, dvs. institut som har undantagits av andra orsaker än rekonstruktion.

6. Listan över undantagna institut innehåller endast institut som beviljats undantag av andra skäl än rekonstruktion. Institut som tillfälligt medgetts undantag från kassakrav på grund av att de är föremål för rekonstruktion behandlas som kassakravspliktiga institut, och skulder mot sådana institut skall därför ingå i kolumnen "varav kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och NCB:er". Skulder mot institut som i praktiken inte behöver hålla kassakravsmedel hos ECBS till följd av det generella avdraget skall också inräknas under den kolumnen.

DEL 2

Övergångsbestämmelser

7. Rapportering om inlåning med uppsägningstid över två år är tills vidare frivillig. Uppgiftslämnare har valfrihet, dvs. de får antingen rapportera verkliga siffror (inkl. nollpositioner) eller "uppgifter saknas" (med respektive symbol). De som en gång valt att rapportera verkliga siffror har inte längre möjlighet att rapportera "uppgifter saknas".

DEL 3

Fusioner där kreditinstitut ingår

8. I denna bilaga har termerna fusion, fusionerande institut och förvärvande institut den betydelse som anges i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2818/98 av den 1 december 1998 angående tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/1998/15)(1), ändrad genom förordning (EG) nr 1921/200 (ECB/2000/8)(2).

9. För den uppfyllandeperiod under vilken en fusion träder i kraft skall kassakraven för det förvärvande institutet beräknas och fullgöras i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 2818/98 (ECB/1998/15).

10. För de följande uppfyllandeperioderna skall kassakravet för det förvärvande institutet i tillämpliga fall beräknas på grundval av en kassakravsbas och av statistiska uppgifter som lämnats i enlighet med reglerna i tillägget till den här bilagan. I annat fall skall de vanliga reglerna för rapportering av statistiska uppgifter och beräkning av kassakrav i artikel 3 i förordning (EG) nr 2818/98 (ECB/1998/15) gälla.

11. Tillfälligt undantag från det förvärvande institutets normala rapportering

Utan att det påverkar skyldigheterna i föregående punkter kan berörd NCB ge det förvärvande institutet tillstånd att uppfylla sin skyldighet att lämna statistiska uppgifter genom ett tillfälligt förfarande, exempelvis separat för vart och ett av de fusionerande instituten under ett antal perioder efter det att fusionen trätt i kraft. Detta undantag från normala rapporteringsförfaranden måste begränsas till att gälla kortast möjliga tid och får inte överskrida sex månader räknat från det att fusionen trätt i kraft. Detta undantag påverkar inte det förvärvande institutets skyldighet att uppfylla sina rapporteringsskyldigheter enligt den här förordningen och, i förekommande fall, dess skyldighet att uppfylla de fusionerande institutens rapporteringsskyldigheter i enlighet med den här bilagan.

>PIC FILE= "L_2001333SV.003901.TIF">

(1) EGT L 356, 30.12.1998, s. 1.

(2) EGT L 229, 9.9.2000, s. 34.

TILLÄGG

Särskilda bestämmelser för beräkning av kassakrav för fusionerande kreditinstitut((I tabellen speciferas sådana mera omfattande förfaranden som gäller för vissa fall. Vanliga regler för rapportering av statistiska uppgifter och beräkning av kassakravet enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 2818/98 (ECB/1998/15) skall gälla för fall som inte tas upp i tabellen.))

>Plats för tabell>

BILAGA III

STATISTIKKRAV FÖR SMÅ MFI SOM INTE ÄR KREDITINSTITUT

Nationella centralbanker som beslutar medge små MFI som inte är kreditinstitut undantag från full rapporteringsskyldighet skall informera de undantagna instituten om sitt beslut, men fortsätta att som ett minimikrav årligen samla in uppgifter över institutens balansomslutning, så att storleken på rapporterande "tail"-klassificerade institut kan följas upp.

BILAGA IV

MINIMISTANDARDER SOM SKALL TILLÄMPAS AV DEN FAKTISKA UPPGIFTSLÄMNANDE POPULATIONEN

Uppgiftslämnarna skall tillämpa följande minimistandarder för att uppfylla ECB:s rapporteringskrav:

1. Minimistandarder för dataöverföring

a) Rapporteringen till de nationella centralbankerna skall ske snabbt och inom de tidsramar som fastställts av centralbankerna.

b) Rapporterna skall till form och uppställning följa de tekniska rapporteringskrav som fastställts av de nationella centralbankerna.

c) Kontaktperson(er) hos uppgiftslämnarna skall namnges.

d) De tekniska specifikationerna för dataöverföringen till de nationella centralbankerna skall följas.

2. Minimistandarder för noggrannhet

e) De statistiska uppgifterna skall vara exakta:

- uppgifterna skall stämma lineärt (t.ex. balansräkningarna måste gå jämnt ut, delsummorna skall sammanräknade stämma med totalsumman), och

- uppgifter som inrapporteras med olika frekvens skall stämma sinsemellan.

f) Uppgiftslämnarna skall kunna lämna information om den utveckling som inrapporterade data visar.

g) Statistiken skall vara fullständig, luckor i uppgifterna skall påpekas och förklaras för de nationella centralbankerna och i förekommande fall snarast möjligt rättas till.

h) Statistiken får inte innehålla fortlöpande och strukturella luckor.

i) Uppgiftslämnarna skall använda de enheter och antal decimaler som föreskrivits av de nationella centralbankerna för den tekniska överföringen av data.

j) Uppgiftslämnarna skall tillämpa de avrundningsregler som föreskrivits av de nationella centralbankerna för den tekniska överföringen av data.

3. Minimistandarder för begreppsmässig överensstämmelse

k) Statistiken skall överensstämma med definitioner och klassificeringar i den här förordningen.

l) Vid avvikande definitioner och klassificeringar skall uppgiftslämnarna i förekommande fall regelbundet följa upp och kvantifiera skillnaderna mellan använda mått och måtten enligt ECB:s förordning.

m) Uppgiftslämnarna skall kunna förklara avbrott i inrapporterade data jämfört med uppgifterna för föregående period.

4. Minimistandarder för revidering

n) De revideringsprinciper och -rutiner som fastställts av ECB och de nationella centralbankerna skall följas. Avvikelser från normala revideringsförfaranden skall förklaras i noter.

BILAGA V

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER FÖR TILLÄMPNINGEN AV FÖRORDNINGEN

1. Förordningen skall tillämpas från och med rapporteringen av månadsuppgifterna för januari 2003.

2. Under en övergångsperiod på tolv månader kan de nya månadsvisa stockuppgifterna rapporteras till ECB med en förskjutning på en extra månad från och med stängningsdags den femtonde arbetsdagen efter utgången av den månad som uppgifterna avser. De nationella centralbankerna bestämmer när de senast behöver få in uppgifterna för att kunna lämna dem till ECB i tid.

3. Under en övergångsperiod på tolv månader kan uppgifter om av- och nedskrivningar på lån och prisförändringar på värdepapper rapporteras till ECB med en förskjutning på en extra månad från och med stängningsdags den femtonde arbetsdagen efter utgången av den månad som uppgifterna avser. De nationella centralbankerna bestämmer när de senast behöver få in uppgifterna för att kunna lämna dem till ECB i tid.

4. För den månadsvisa uppdelningen på löptid av utlåning/inlåning gentemot övriga utlandet och den extra kvartalsvisa uppdelningen efter valuta av denna utlåning/inlåning som behövs för statistiken rörande betalningsbalansen, har varje medlemsstat möjlighet att utifrån sina egna behov fastställa en tidtabell för användningen av MFI:s balansräkningsuppgifter för betalningsbalansstatistiken.

5. En särskild övergångsföreteelse är övriga medlemsstaters införande av euron. MFI beaktar detta genom att behålla möjligheten att dela upp positioner gentemot hemmahörande i icke deltagande medlemsstater efter land. I princip borde dessa saldon även delas upp efter respektive valutor, och särskilja icke deltagande medlemsstaters valuta, euron och övriga valutor. För att minska den tämligen tunga rapporteringsbördan kan eventuellt uppgifterna rörande tiden före det att en ändring av sammansättningen av de deltagande medlemsstaterna blir känd framställas på ett mer flexibelt sätt, förutsatt att ECB gett sitt godkännande.

6. När utbytet av sedlar och mynt genomförs i samband med att en medlemsstat inför euron skall de poster i rapporteringsschemat som är uttryckta i medlemsstatens nationella valuta inkluderas i de poster som anges i euro från och med den dag medlemsstaten går in i den monetära unionen och innan utbytet av den berörda valutan till euro har avslutats.