32001R1601

Rådets förordning (EG) nr 1601/2001

av den 2 augusti 2001

om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på import av vissa linor eller kablar, av järn eller stål, med ursprung i Ryska federationen, Konungariket Thailand, Tjeckiska republiken och Republiken Turkiet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1), särskilt artikel 9 i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

1. Provisoriska åtgärder

(1) Genom förordning (EG) nr 230/2001(2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) införde kommissionen en preliminär antidumpningstull på import av vissa linor och kablar, av järn eller stål, med ursprung i Ryssland, Thailand, Tjeckien och Turkiet, och godtog åtaganden från vissa exporterande tillverkare i Tjeckien och Turkiet.

(2) Inga provisoriska åtgärder infördes för import från Sydkorea och Malaysia mot bakgrund av de minimala dumpningsmarginaler som konstaterats.

2. Efterföljande förfarande

(3) Efter underrättelsen om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa provisoriska antidumpningsåtgärder lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter. De parter som begärde det beviljades tillfälle att bli hörda.

(4) Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som ansågs nödvändiga för att fastställa de slutgiltiga undersökningsresultaten.

(5) Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för följande rekommendationer:

a) Införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av stållinor, med ursprung i Ryssland, Thailand, Tjeckien och Turkiet, och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen.

b) Avslutande av förfarandet rörande import av stållinor med ursprung i Malaysia och Sydkorea utan att åtgärder införs.

(6) De fick också möjlighet att inom en viss tid efter underrättelsen framföra synpunkter.

(7) De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades och i tillämpliga fall ändrades de slutgiltiga undersökningsresultaten i enlighet med dessa synpunkter.

B. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1. Berörd produkt

(8) I förordningen om preliminär tull beskrevs den berörda produkten som linor eller kablar, inbegripet slutet tågvirke, av järn eller stål, dock ej av rostfritt stål, med ett största tvärmått av mer än 3 mm, med eller utan anslutningar (i branschen kallade stållinor).

(9) Några berörda parter upprepade sin begäran att stållinorna borde indelas i två grupper. Några av parterna skilde mellan så kallade stållinor för allmänna ändamål och stållinor för särskilda ändamål, medan några andra skilde mellan standardlinor för allmänna ändamål och linor för särskilda ändamål. Det hävdades att dessa inte kan betraktas som en och samma produkt om hänsyn tas till deras särskilda fysiska och tekniska egenskaper, särskilda produktionsmetoder, den omständigheten att de inte är utbytbara på ett meningsfullt sätt, inriktningen på olika marknader och avsaknaden av betydande konkurrens.

(10) I det avseendet bör det först konstateras att fastän stållinor tillverkas i ett brett sortiment med vissa fysiska och tekniska skillnader har samtliga samma grundläggande fysiska egenskaper (dvs. ståltrådarna som bildar en kardel, kardelerna som är lindade kring en kärna och själva kärnan) och samma grundläggande tekniska egenskaper (samtliga har ett visst antal trådar i en kardel, ett visst antal kardeler i en lina, en viss diameter och en viss konstruktion). Medan produktgrupperna längst ner och högst upp i sortimentet inte är utbytbara, är produkterna i närliggande produktgrupper utbytbara. Följaktligen drogs slutsatsen att det förekommer en viss grad av överlappning och konkurrens mellan stållinor i olika grupper. Produkter i samma grupp kan dessutom ha olika användningar.

(11) För det andra grundar sig skillnaden mellan stållinor för allmänna ändamål och stållinor för särskilda ändamål på användningen av stållinorna, dvs. en stållina som är lämplig för olika ändamål till skillnad från en stållina som endast kan användas för särskilda ändamål. Det bör noteras att berörda parter inte kunde visa att det fanns någon tydlig skiljelinje mellan dessa två grupper. En sådan differentiering tar inte heller hänsyn till att det finns närliggande grupper i vilka stållinor för allmänna ändamål direkt konkurrerar med stållinor för särskilda ändamål och därför är utbytbara.

(12) Skillnaden mellan standardstållinor och stållinor för särskilda ändamål hänför sig till om de tillverkas i enlighet med en standard (ISO, DIN, osv.) eller inte följer standarden (stållinor för särskilda ändamål, vilka ibland utgör en modifiering av standarden), oavsett stållinornas specifika användning. Det bör noteras att de grundläggande fysiska och tekniska egenskaperna är gemensamma för båda grupperna, oavsett om det rör sig om standardstållinor eller stållinor för särskilda ändamål. Det finns dessutom närliggande grupper i vilka en standardstållina konkurrerar med en stållina för särskilt ändamål, eftersom de kan användas för samma ändamål och därför är utbytbara.

(13) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 9-13 i förordningen om preliminär tull.

2. Likadan produkt

(14) I förordningen om preliminär tull konstaterades det att de stållinor som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapens marknad var likadana produkter som de stållinor som exporterades till gemenskapen från de berörda länderna och de som tillverkades och såldes på de berörda ländernas hemmamarknader. Likaledes var de stållinor som tillverkades och såldes på hemmamarknaden i Sydkorea och de stållinor med ursprung i Ryssland som exporterades till gemenskapen att anse som likadana produkter.

(15) Några berörda parter hävdade att de stållinor som såldes av gemenskapsindustrin i gemenskapen inte var likadana produkter som de som importerades från de berörda länderna. I synnerhet hävdades det att de stållinor som importerades från de berörda länderna huvudsakligen var stållinor för allmänna ändamål, medan de som såldes av gemenskapsindustrin huvudsakligen var stållinor för särskilda ändamål. Därför borde förfarandet begränsas till stållinor för allmänna ändamål. Det begärdes även att projektstållinor inte skulle omfattas av åtgärderna eftersom gemenskapsindustrin praktiskt taget är den enda leverantören på gemenskapens marknad.

(16) Det bör noterats att i antidumpningsförfaranden definieras den berörda produkten och den likadana produkten med hänvisning till deras grundläggande fysiska, tekniska eller kemiska egenskaper och grundläggande användning. När den berörda produkten, dvs. den produkt som tillverkas i de berörda länderna och exporteras till gemenskapen, väl har definierats, måste det undersökas huruvida den produkt som tillverkas och säljs på de berörda ländernas hemmamarknader och den produkt som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin i gemenskapen är likadana produkter som den berörda produkten. Att en viss produkttyp inte tillverkas i gemenskapen är i detta avseende inte relevant.

(17) Rörande i synnerhet projektstållinor, vilka är utformade i enlighet med kundernas krav och tillverkade efter ingående av avtal som ofta tilldelats efter ett anbudsförfarande, bör det noteras att de också har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som andra stållinor. Även om gemenskapsindustrin har en klar fördel när det gäller närheten, bör det under alla omständigheter noteras att exporterande tillverkare inte hindras från att delta i anbudsförfarandena.

(18) Det konstaterades därför att de grundläggande fysiska och tekniska egenskaperna och den grundläggande användningen av de stållinor som importeras från de berörda länderna och de som tillverkas och säljs i gemenskapen av gemenskapsindustrin är likadana produkter.

(19) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de avgöranden som anges i skälen 14-16 i förordningen om preliminär tull.

C. DUMPNING

1. Allmän metod

a) Normalvärde

(20) Några samarbetsvilliga exporterande tillverkare ifrågasatte den metod som använts för att fastställa de vinstbelopp som lagts till tillverkningskostnaderna och till försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader i de fall där normalvärdet konstruerats. Genom att fastställa den sammanlagda nettovinsten enbart på grundval av försäljningen vid normal handel och inte på den sammanlagda försäljningen på hemmamarknaden av den berörda produkten skulle kommissionen, vad gäller de ryska och thailändska samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, på ett orimligt sätt blåsa upp vinstmarginalen. För den tjeckiska samarbetsvilliga exporterande tillverkaren borde kommissionen ha undantagit försäljningen på hemmamarknaden av de slag av stållinor vars volymer motsvarade mindre än 5 % av den volym av samma slag som exporteras till gemenskapen. Eftersom priserna vid sådan försäljning normalt inte beaktas vid fastställandet av normalvärdet på grund av att de inte är representativa, borde de inte heller tas med vid fastställandet av vinstmarginalen.

(21) Enligt ingressen till artikel 2.6 i förordning nr 384/96 (nedan kallad grundförordningen) skall vinsten baseras på faktiska uppgifter om tillverkning och försäljning, vid normal handel, av den likadana produkten på exportlandets hemmamarknad, om sådana uppgifter finns tillgängliga. Det finns följaktligen ingen anledning att basera den skäliga vinstmarginalen på uppgifter som innefattar försäljning som inte skall beaktas eftersom den inte skett vid normal handel. Därav följer även att när det fastställts att försäljningen på hemmamarknaden av den likadana produkten är representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen, är det lämpligt att ta hänsyn till all försäljning som skett vid normal handel. Den vinst som använts för att konstruera normalvärdet fastställs för företaget och för den likadana produkten. Försäljning av en viss modell på hemmamarknaden vid normal handel kan leda till felaktiga resultat när den försäljningen uppgår till kvantiteter som inte är representativa jämfört med exportvolymen. Ingen hänsyn tas därför till priset vid den försäljningen, eftersom det inte är representativt för fastställandet av normalvärdet för en jämförbar modell som exporteras. Inverkan från uppgifter som eventuellt inte är representativa upphävs när försäljningen av alla modeller på hemmamarknaden slås samman på företagsnivå, förutsatt att den sammanlagda försäljningen på hemmamarknaden vid normal handel överstiger 5 % av exporten till gemenskapen.

(22) Den thailändska samarbetsvilliga exporterande tillverkaren ifrågasatte även rimligheten i den vinstmarginal som tillämpningen av ovannämnda metod resulterat i. Den fastställda vinstmarginalen var resultatet av en korrekt tillämpning av den lämpliga metoden på de uppgifter som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren lämnat.

(23) Denna begäran avslogs följaktligen.

(24) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 18-25 och 68-70 i förordningen om preliminär tull.

b) Exportpris och jämförelse

(25) I avsaknad av nya uppgifter om den allmänna metoden för fastställande av exportpris och jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 26-28 i förordningen om preliminär tull.

c) Dumpningsmarginal för de undersökta företagen

(26) Den allmänna metod för fastställande av dumpningsmarginaler för de undersökta företagen som beskrivs i skäl 29 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(27) Det bör slutligen konstateras att i de fall där en exporterande tillverkare exporterade mer än ett produktslag till gemenskapen fastställdes den vägda genomsnittliga övergripande dumpningsmarginalen genom att den dumpning som konstaterats för varje slag beräknades utan att negativa skillnader mellan normalvärdet och exportpriset för enskilda slag utjämnades.

d) Dumpningsmarginal för icke samarbetsvilliga företag

(28) I avsaknad av nya uppgifter om den allmänna metoden för fastställande av dumpningsmarginalerna för övriga företag bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 30-34 i förordningen om preliminär tull.

2. Tjeckien

(29) I avsaknad av nya uppgifter om den bristande samarbetsviljan hos en exporterande tillverkare i Tjeckien bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skäl 35 i förordningen om preliminär tull.

a) Normalvärde

(30) Sedan provisoriska åtgärder införts gav ZDB a.s. en ytterligare förklaring av fördelningen av försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnader. Försäljnings- och administrationskostnaderna samt andra allmänna kostnader ändrades på så sätt att de poster undantogs som för kommissionen på ett tillfredsställande sätt bevisats inte ha något samband med tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten.

b) Exportpris

(31) ZDB a.s. hävdade att exporten till gemenskapen genom företagets närstående exportör borde undantas vid fastställandet av företagets exportpris. Detta grundade sig på påståendet att denna närstående exportör inte längre exporterade stållinor till gemenskapen eftersom ZDB a.s. hade avvecklat en av sina fabriker i september 2000 (efter utgången av undersökningsperioden), i vilken de flesta stållinor som såldes av den närstående exportören under undersökningsperioden tillverkades.

(32) Detta argument kunde inte godtas. Utvecklingen efter undersökningsperioden kan undantagsvis beaktas, förutsatt att införandet av en antidumpningstull som grundar sig på undersökningsperioden skulle vara uppenbart olämplig. Den utvecklingen kan i själva verket enbart beaktas om följderna är uppenbara, oomstridda, bestående, inte kan manipuleras och inte har framkallats genom en berörd parts avsiktliga handlande. Det faktum att en av fabrikerna varit stängd hindrar inte den närstående exportören från att sälja stållinor tillverkade i den andra fabriken som ZDB a.s. äger. Det bör även noteras att denna närstående exportör under undersökningsperioden emellanåt sålde stållinor tillverkade i den andra fabriken. Det konstaterades därför att villkoren inte var uppfyllda för att det vid fastställandet av exportpriset för ZDB a.s. skulle tas hänsyn till att exporten av stållinor från den närstående exportören påstods ha upphört.

(33) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skäl 38 i förordningen om preliminär tull.

c) Jämförelse

(34) ZDB a.s. invände mot justeringen på 5 % för den teoretiska provision som dragits ifrån den närstående exportörens priser till oberoende kunder i gemenskapen, eftersom det inte rörde sig om någon faktisk betalning av provision. Företaget hävdade vidare att den närstående exportören borde ha behandlats som ZDB a.s.:s exportavdelning. Eftersom båda företagen var närstående och utgjorde en och samma ekonomiska enhet var avdraget av en teoretisk provision inte motiverad.

(35) Vid undersökningen fastställdes att den närstående exportören inte ersätter ZDB a.s.:s exportavdelning. I själva verket hanterar ZDB a.s.:s exportavdelning även export utan inblandning från den närstående exportören. En rättvis jämförelse av priserna fritt fabrik kräver att avdrag görs från den närstående exportörens priser till oberoende kunder i gemenskapen, baserat på en teoretisk provision motsvarande den närstående exportörens utökade roll som handlare, vilken kan anses likna rollen av en handlare som agerar på provisionsbasis. Justeringen på 5 % bibehölls följaktligen.

(36) ZDB a.s. begärde att de konstruerade normalvärdena skulle justeras för förpackningskostnader, eftersom dessa kostnader ingick i försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader och en justering av exportpriset hade gjorts för kostnaden för rullarna. Kommissionen fastställde att de påstådda skillnaderna mellan de förpackningskostnader som ingick i exportpriset och i normalvärdet på nivån fritt fabrik inte existerade. De belopp som angivits för transport, försäkring och förpackningskostnader i försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader innefattade inte någon förpackningskostnad eftersom dessa belopp motsvarade de belopp som begärts som justering enbart för inhemsk frakt och försäkring. Även om man antar att ZDB a.s. hade underlåtit att bryta ned transport-, försäkrings- och förpackningskostnaderna när företaget begärde justeringar av normalvärdet, var kravet inte berättigat eftersom en justering gjordes med hänsyn till det angivna beloppet för inhemsk frakt och försäkring. Denna begäran avvisades därför.

(37) Justeringen av transportkostnader för en transaktion ändrades på så sätt att uppgifter om de faktiska kostnaderna användes, eftersom justeringen på det preliminära stadiet, i avsaknad av andra uppgifter, grundade sig på en uppskattning.

(38) Följaktligen bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 39 och 40 i förordningen om preliminär tull, med undantag för de ändringar som beskrivs ovan.

d) Dumpningsmarginal

(39) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje slag av den berörda produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande slag.

(40) Efter en översyn av beräkningarna fastställdes slutgiltigt följande dumpningsmarginal, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull:

- ZDB a.s.: 30,7 %.

(41) I avsaknad av nya uppgifter i detta avseende bekräftas den metod som anges i skäl 43 i förordningen om preliminär tull för fastställande av dumpningsmarginalen för övriga företag. På den grundvalen är den slutgiltiga dumpningsmarginalen för övriga företag 47,1 %.

3. Sydkorea

a) Normalvärde

(42) I avsaknad av nya uppgifter om metoden för fastställande av normalvärdet bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 45-49 i förordningen om preliminär tull.

b) Exportpris

(43) I avsaknad av nya uppgifter om metoden för fastställande av exportpriset bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skäl 50 i förordningen om preliminär tull.

c) Jämförelse

(44) I avsaknad av nya uppgifter om jämförelsemetoden bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 51-54 i förordningen om preliminär tull.

d) Dumpningsmarginal

(45) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje slag av den berörda produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande slag.

(46) Efter en översyn av beräkningarna fastställdes slutgiltigt följande dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull:

- Kiswire Ltd: 0 %

- Chung Woo Rope Co.: 0 %

- DSR Wire Corp.: 0 %.

(47) I skäl 57 i förordningen om preliminär tull fastställdes det att vid jämförelse med uppgifter från Eurostat föreföll de tre samarbetsvilliga exporterande tillverkarna att svara för all sydkoreansk export till gemenskapen av den berörda produkten. Den klagande hävdade att sydkoreanska tillverkare som inte samarbetade i undersökningen faktiskt hade exporterat till gemenskapen under undersökningsperioden och därför hävdade företaget att en tull för övriga företag måste införas. Kommissionen kunde sedan bekräfta att åtminstone en icke-samarbetsvillig tillverkare faktiskt hade exporterat till gemenskapen under undersökningsperioden.

(48) Fastän samarbetsviljan var god konstaterades det att en tillverkare avsiktligt inte hade samarbetat och därför fastställdes dumpningsmarginalen för övriga företag till den högsta dumpningsmarginalen för samarbetsvilliga exporterande tillverkares representativa transaktioner.

(49) Slutligen beräknades en ny vägd genomsnittlig dumpningsmarginal för Sydkorea. I enlighet med artikel 18 i grundförordningen måste därför andelen av de icke-samarbetsvilliga exportörernas export till gemenskapen uppskattas. I det syftet användes uppgifter från ett tidigare förfarande rörande samma produkt. Den omräknade dumpningsmarginalen för Sydkorea är mindre än 2 % uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull. I enlighet med artikel 9.3 i grundförordningen bör därför undersökningen rörande Sydkorea avslutas.

4. Malaysia

a) Normalvärde

(50) I avsaknad av nya uppgifter om metoden för fastställande av normalvärdet bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 59 och 60 i förordningen om preliminär tull.

b) Exportpris

(51) I avsaknad av nya uppgifter om metoden för fastställande av exportpriset bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skäl 61 i förordningen om preliminär tull.

c) Jämförelse

(52) I avsaknad av nya uppgifter om jämförelsemetoden bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 62 och 63 i förordningen om preliminär tull.

d) Dumpningsmarginal

(53) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje slag av den berörda produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande slag.

(54) Efter en översyn av beräkningarna fastställdes slutgiltigt följande dumpningsmarginal, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull:

- Kiswire Sdn. Bhd: 0 %.

(55) Den klagande hävdade att malaysiska tillverkare som inte samarbetade i undersökningen kan ha exporterat till gemenskapen under undersökningsperioden. Eftersom ingen bevisning lämnades till stöd för detta påstående kunde kommissionen inte bekräfta att export från icke-samarbetsvilliga tillverkare till gemenskapen faktiskt hade ägt rum under undersökningsperioden.

(56) De preliminära avgöranden som anges i skäl 66 i förordningen om preliminär tull bekräftas härmed. I enlighet med artikel 9.3 i grundförordningen bör undersökningen rörande Malaysia därför avslutas.

5. Thailand

a) Normalvärde

(57) I avsaknad av nya uppgifter om metoden för fastställande av normalvärdet bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 68 och 70 i förordningen om preliminär tull.

b) Exportpris

(58) Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade att kommissionen hade använt uppgifter om dess närstående importörers vinstmarginaler när den konstruerade exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. Företaget påstod att de närstående importörerna även agerade som icke-närstående importörer för import av den likadana produkten med ursprung i tredje land och att vinstmarginalerna vid den handeln skulle användas.

(59) Enligt artikel 2.9 i grundförordningen skall emellertid den vinstmarginal som används för att konstruera exportpriset vara skälig. Det bör noteras att en av de berörda närstående importörerna inte har någon vinstmarginal över huvud taget, och att vinstnivån för de övriga berörda närstående importörerna endast motsvarar 0,8 % av omsättningen. Dessa vinstnivåer kan inte betraktas som skäliga, i synnerhet vid jämförelse med vinstmarginalen för samarbetsvilliga icke-närstående importörer i ett tidigare förfarande rörande samma produkt.

(60) Det kan dessutom ifrågasättas om uppgifter om den vinstmarginal som en närstående importör erhåller i sin påstådda roll som icke-närstående importör kan anses som pålitliga då vinstmarginalen sannolikt kommer att påverkas av försäljning till transferpriser mellan närstående parter.

(61) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skäl 71 i förordningen om preliminär tull.

c) Jämförelse

(62) Den samarbetsvilliga tillverkaren hävdade att den metod som kommissionen använt för justering av normalvärdet för produktslag som enligt den exporterande tillverkaren skulle vara nära nog lika, i syfte att föra upp dem till en nivå som är jämförbar med exportpriserna, inte är korrekt då metoden utöver olikheter i tillverkningskostnader inbegriper försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst som inte borde ingå.

(63) I enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen motsvarar justeringen för olikheter i "fysiska egenskaper" en skälig uppskattning av olikhetens marknadsvärde. Följaktligen kan den skäliga uppskattningen inte begränsas till olikheter i tillverkningskostnader, utan den måste inbegripa ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst.

(64) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 72 och 73 i förordningen om preliminär tull.

d) Dumpningsmarginal

(65) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje slag av den berörda produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande slag.

(66) Efter en översyn av beräkningarna fastställdes slutgiltigt följande dumpningsmarginal, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull:

- Usha Siam Steel Industries Public Company Limited: 28,9 %.

(67) I avsaknad av nya uppgifter om den metod som använts för att fastställa dumpningsmarginalen för övriga företag bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skäl 76 i förordningen om preliminär tull och på den grundvalen är den slutgiltiga dumpningsmarginalen för övriga företag 42,8 %.

6. Turkiet

a) Normalvärde och exportpris

(68) I avsaknad av nya uppgifter om normalvärde och exportpris bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 78-80 i förordningen om preliminär tull.

b) Jämförelse

(69) Ny bevisning ingavs rörande den justering av normalvärdet som en exporterande tillverkare begärde för en skatt på 3 % som erlagts för importerade råvaror för vilka inköpsvillkoren medgav betalningsanstånd och som inte skulle tas ut för råvaror som används vid tillverkning av stållinor som så småningom skall exporteras. Det bevisades på ett tillfredsställande sätt för kommissionen att skatten på 3 % hänförde sig till råvaror som ingick i stållinor som såldes på hemmamarknaden, medan den inte hade tagits ut för de råvaror som ingick i stållinor som exporterades till gemenskapen. Begäran bifölls följaktligen.

(70) En exporterande tillverkare upprepade sin begäran om justeringar av normalvärdet för olika handelsled, eftersom all export till gemenskapen skedde till återförsäljare, medan försäljningen på hemmamarknaden skedde till återförsäljare och slutanvändare. Nya förklaringar och ny bevisning ingavs, varigenom den exporterande tillverkaren försökte påvisa att företaget utförde olika funktioner i de två distributionskanalerna. Uppgifterna lämnades i ett mycket framskridet skede av undersökningen och hade aldrig nämnts tidigare, fastän frågor om skillnader i funktioner vad gäller slutanvändare och återförsäljare på hemmamarknaden hade ställts efter genomgången av svaret på frågeformuläret och sedan på platsen. I svaret på frågeformuläret, svaret på begäran om ytterligare upplysningar och i de förklaringar som mottogs på platsen motiverades prisskillnaden enbart med att återförsäljare måste sälja produkten vidare och således inte kunde godta priser på användarnivå. Vidare kontrollerade kommissionen återigen huruvida det förelåg en genomgående prisskillnad genom att jämföra priserna till slutanvändare och återförsäljare för samma slag av stållinor och under samma månad, mot bakgrund av den höga inflationen i Turkiet under undersökningsperioden. Den jämförelsen visade stora prisvariationer inom samma kategori av kunder på hemmamarknaden och bekräftade inte att priserna till slutanvändare genomgående var högre. Under dessa omständigheter avvisas begäran och de preliminära avgöranden som anges i skäl 83 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(71) Därför bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 81 och 83-88 i förordningen om preliminär tull, med undantag för de ändringar som anges ovan.

c) Dumpningsmarginal

(72) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje slag av den berörda produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande slag.

(73) Efter en översyn av beräkningarna fastställdes slutgiltigt följande dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull:

- Celik Halat ve Tel Sanayii A.S: 55,2 %

- Has Celik ve Halat San Tic A.S: 17,8 %.

(74) I avsaknad av nya uppgifter i detta avseende bekräftas den metod som anges i skäl 91 i förordningen om preliminär tull för fastställande av dumpningsmarginalen för övriga företag. På de grundvalen fastställdes den slutgiltiga dumpningsmarginalen för övriga företag till samma nivå som den högsta marginalen för samarbetsvilliga företag, dvs. 55,2 %.

7. Ryssland

a) Allmänna aspekter

i) Analys av marknadsekonomisk status

(75) I avsaknad av nya uppgifter i detta avseende bekräftas avgörandet att en rysk exporterande tillverkare betraktades som icke-samarbetsvillig under undersökningen. Efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull lämnade de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna synpunkter på fastställandet av marknadsekonomisk status och upprepade huvudsakligen synpunkter som lämnats tidigare, efter underrättelsen om det föreslagna fastställandet av marknadsekonomisk status, och som besvarats i samband med underrättelsen om de preliminära avgörandena. Det bör noteras att eftersom JSC ChSPZ redan haft tillfälle att lämna synpunkter efter underrättelsen om det föreslagna fastställandet av marknadsekonomisk status, och eftersom dessa synpunkter inte gav upphov till några nya omständigheter eller överväganden som skulle kullkasta kommissionens avgöranden, fortsätter fastställandet av marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 c i grundförordningen att gälla under hela undersökningen. Invändningarna efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull skulle inte heller ha påverkat fastställandet av marknadsekonomisk status.

(76) Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren invände mot avslaget på sin ansökan om behandling som ett företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) av tre huvudsakliga skäl. Företaget hävdade att i) det faktum att tidsfristen på tre månader för fastställandet inte iakttagits stred mot dess rättsliga förväntningar, dess rätt till svaromål och god förvaltningspraxis, ii) begäran om ett fullständigt svar på frågeformuläret rörande dumpning (inbegripet uppgifter som är relevanta för fastställandet av normalvärdet) innebar en onödig arbetsbörda för företaget, och iii) fastställandet av marknadsekonomisk status grundade sig på en felaktig tolkning av artikel 2.7 c i grundförordningen och en felaktig tolkning eller analys av sökandens faktiska situation. Enligt företaget utgjorde exempelvis kostnader som inte i stort sett återspeglade marknadsvärden inte några viktiga indata. Företaget hade en enda uppsättning räkenskaper (nämligen den uppsättning som ställs samman enligt rysk lagstiftning). Företagets räkenskaper hade varit föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och olikheter mellan ryska och internationella redovisningsnormer skulle kunna leda till en justering eller en förlikning snarare än till ett avvisande av ansökan om marknadsekonomisk status. Betalningar genom skuldavskrivning under undersökningsperioden hade varit ytterst ovanliga, de hade skett på grundval av verkliga marknadsvärden, avsåg mindre kostnader som inte hänförde sig till den berörda produkten, och kunde inte betecknas som byteshandel eller kompensationshandel.

(77) Fastän det inte bestrids att kommissionen inte kunde slutföra fastställandet av marknadsekonomisk status inom tre månader från inledandet av undersökningen, underrättades företaget om avgörandena så snart kommissionen kunde göra detta enligt god förvaltningspraxis. Företagets rätt till svaromål och dess förväntningar att det skulle kunna lämna synpunkter på varje förslag och relevanta upplysningar för fastställandet påverkades inte på något sätt, eftersom företaget uppmanades att lägga fram sina synpunkter och eventuella motargument rörande det föreslagna fastställandet av marknadsekonomisk status och beviljades en skälig tidsfrist för detta. Företaget uppmanades även att lämna synpunkter på valet av jämförbart land. Som nämnts ovan gav de synpunkter som mottogs som svar på underrättelsen om fastställandet av marknadsekonomisk status inte upphov till några nya omständigheter och överväganden som skulle kunna kullkasta kommissionens avgöranden.

(78) Kommissionen ansåg det önskvärt att begära ett fullständigt svar på frågeformuläret för att göra det möjligt för den att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från företaget i händelse av att det var motiverat att bevilja marknadsekonomisk status. När det gäller arbetet med att besvara frågeformuläret borde en del av de uppgifter som krävdes för att besvara det även ha ingått i ansökan om marknadsekonomisk status. I alla händelser togs det vederbörlig hänsyn till företagets särskilda förhållanden och företaget beviljades två förlängningar på vardera en vecka av den ursprungliga tidsfristen.

(79) Tvärtemot företagets uppgifter avslöjade kontrollbesöket på platsen och förklaringar som lämnats av företaget i själva verket att kostnaderna för flera viktiga insatsvaror inte i stort sett återspeglade marknadsvärdet. Det är viktigt att notera att företaget hade metänn en uppsättning räkenskaper. Det lämnade in i) räkenskaper som var utarbetade i amerikanska dollar och sammanställda enligt internationella redovisningsnormer, men inte reviderade och ii) räkenskaper som reviderats enligt ryska normer, vilka skilde sig från internationellt accepterade redovisningsnormer. Fastän företaget vid flera tillfällen tillfrågats lämnade det inte någon förklaring till hur skillnaderna mellan dessa olika uppsättningar av räkenskaper skulle kunna stämmas av och företaget kunde således inte bevisa att det fanns en enda uppsättning räkenskaper. Dessutom lämnades ingen bevisning för att räkenskaperna varit föremål för en självständig revision enligt internationella redovisningsnormer. Förekomsten av ett flertal trepartstransaktioner nämndes i de räkenskaper för 1998 som var upprättade i amerikanska dollar. Företaget kunde inte lämna sådana räkenskaper för 1999 så att det kunde fastställas om metoden hade upphört under undersökningsperioden, och för ett betydande antal transaktioner (kostnad för användning av mark 1999, vattenförsörjning, dvs. allmänna kostnader som hänför sig till alla produkter) konstaterade kommissionen att betalningarna delvis hade gjorts av ett annat företag eller klarats upp ömsesidigt, en metod som företaget erkände att det använde.

ii) Val av jämförbart land

(80) Efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull ifrågasatte den klagande valet av Sydkorea som jämförbart land i stället för Tjeckien. I tillkännagivandet om inledande betraktades det senare landet (tillsammans med Brasilien) som ett lämpligt jämförbart land. Den klagande hävdade att valet av Sydkorea gynnade ryska exporterande tillverkare, vilket visade sig genom skillnaden mellan de preliminära dumpningsmarginalerna för Ryssland och Tjeckien. Det faktum att de tjeckiska och ryska tillverkarnas kataloger erbjuder samma urval av stållinor för inhemsk försäljning och exportförsäljning skulle också kullkasta resonemanget i skäl 99 i förordningen om preliminär tull för att inte välja Tjeckien.

(81) Samtliga berörda parter underrättades under undersökningsperioden i vederbörlig tid om skälen till att betrakta Sydkorea som ett lämpligt tredje land med marknadsekonomi. Synpunkter erhölls endast från de berörda exporterande tillverkarna, vilka godtog valet. Eftersom ingen invändning gjordes, valdes Sydkorea som lämpligt jämförbart land. Att de tjeckiska och ryska tillverkarnas kataloger innehöll samma slag av stållinor är helt ovidkommande i detta fall, eftersom det endast fanns en liten överlappning mellan de slag av stållinor som exporterades av den ryska exporterande tillverkaren till gemenskapen och de slag av stållinor som såldes av den tjeckiska samarbetsvilliga exporterande tillverkaren på dennes hemmamarknad under undersökninsperioden. Inga andra argument framfördes där Sydkoreas lämplighet som jämförbart land ifrågasattes.

(82) Under dessa omständigheter bibehölls beslutet att använda Sydkorea som ett lämpligt jämförbart land.

iii) Individuell behandling

(83) I avsaknad av nya uppgifter om individuell behandling bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 101-105 i förordningen om preliminär tull.

b) Normalvärde

(84) Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade att användningen av konstruerade normalvärden på ett oskäligt sätt blåste upp företagets dumpningsmarginal. Företaget föreslog att användningen av försäljningspriser på hemmamarknaden skulle utökas genom att det lättades på kraven på vissa egenskaper för att definiera olika modeller och slag av stållinor, och att antalet produktslag som säljs på den sydkoreanska marknaden och som är jämförbara med de produktslag som företaget hade exporterat till gemenskapen därigenom skulle öka.

(85) I artikel 2.7 a i grundförordningen föreskrivs att normalvärdet vid import från länder som Ryssland skall bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredje land med marknadsekonomi, såvida inte en exporterande tillverkare uppfyller de kriterier som anges i punkt c i samma artikel. Det var därför inte möjligt att bifalla denna begäran.

(86) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skäl 106 i förordningen om preliminär tull.

c) Exportpris

(87) I avsaknad av nya uppgifter om exportpris bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skäl 107 i förordningen om preliminär tull.

d) Jämförelse

(88) Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren ifrågasatte användningen av kostnader i det jämförbara landet för att fastställa justeringarna av exportpriserna för transportkostnader och anknytande kostnader (hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader). Företaget hävdade att dess egna kostnader borde användas, eftersom dessa erläggs till oberoende speditörer och försäkringsbolag och därför följer marknadspriserna. Ett sådant tillvägagångssätt skulle även överensstämma med kommissionens tillvägagångsätt när det gäller justeringar av kostnader för provisioner samt förpacknings- och kreditkostnader. Som ett alternativ bad den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren om en kontroll av eftergiften för transportkostnaden, vilken företaget ansåg vara oskälig.

(89) Begäran om att basera justeringen på den ryska exporterande tillverkarens transportkostnader och anknytande kostnader kunde inte godtas. Denna tillverkare beviljades inte marknadsekonomisk status. Inte heller lämnades någon bevisning för att kostnaderna återspeglade marknadssignaler. Eftergiften för transportkostnader grundade sig på uppgifter som inhämtats och kontrollerats i det jämförbara landet. På begäran kontrollerades resultatet på nytt och bekräftades.

(90) Till följd av ovannämnda begäran, och mot bakgrund av slutsatserna i föregående punkt, såg kommissionen över sitt tillvägagångssätt vad gäller förpackningskostnader och grundade justeringen på uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet.

(91) Justeringarna av exportpriserna med hänsyn till krediter och provisioner förblev oförändrade, eftersom de sannolikt inte var snedvridna av den icke marknadsekonomiska miljön.

(92) Därför bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 108 och 109 i förordningen om preliminär tull, med undantag för de ändringar som anges ovan.

e) Dumpningsmarginal

(93) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje slag av den berörda produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande slag.

(94) Efter en översyn av beräkningarna fastställdes slutgiltigt följande dumpningsmarginal, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull:

- Cherepovetsky Staleprokatny Zavod: 36,1 %.

(95) I avsaknad av nya uppgifter i det avseendet bekräftas den metod som anges i skäl 112 i förordningen om preliminär tull för fastställandet av dumpningsmarginalen för övriga företag. På den grundvalen är den slutgiltiga dumpningsmarginalen för övriga företag 50,7 %.

D. GEMENSKAPSINDUSTRIN

(96) I avsaknad av nya uppgifter om gemenskapsindustrin bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 114-120 i förordningen om preliminär tull.

E. SKADA

1. Inhämtande av uppgifter om skada

(97) Några berörda parter godtog inte den metod kommissionen använde för att begära uppgifter från hela gemenskapsindustrin om den berörda produkten med avseende på tillverkning, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljning, lagerhållning och sysselsättning, och att analysen av de övriga skadeindikatorerna grundade sig på ett urval av företag från gemenskapsindustrin. De hävdade att den metoden var otillräcklig för att uppfylla kommissionens skyldigheter enligt artikel 3.5 i grundförordningen.

(98) För att komma fram till sina preliminära avgöranden bedömde kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd i enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen, och tillämpade den stickprovsmetod som beskrivs i artikel 17 i grundförordningen. Stickprovsmetoden, som är fullständigt förenlig med kraven i artikel 3.5 i grundförordningen, var nödvändig med tanke på antalet klagande eller klagomålet understödjande gemenskapstillverkare och behovet att begränsa undersökningen till ett skäligt antal parter som rimligen kunde undersökas inom den tillgängliga tiden (ett stickprov med fem företag). Det bör noteras att valet av stickprov eller huruvida stickprovet var representativt inte ifrågasattes av någon berörd part.

(99) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas den metod som anges i skälen 123-125 i förordningen om preliminär tull.

2. Synbar förbrukning i gemenskapen

(100) En berörd part invände mot påståendet i skäl 128 att minskningen av den synbara förbrukningen under 1999 kunde förklaras med försäljning av lager som byggts upp under 1998 av importörer eller handlare. Företaget hävdade att orsakerna till minskningen av den synbara förbrukningen var beslut av sjöfarts- och fiskerisektorerna inom gemenskapen att köpa stållinor i tredje land utan tullklarering i gemenskapen, och vissa importörers beslut att öka försäljningen av stållinor till offshoreoljeriggar utanför gemenskapen för att undgå verkningarna av införandet av antidumpningsåtgärderna.

(101) För det första är det viktigt att notera att ingen bevisning lämnades till stöd för detta påstående.

(102) För det andra bör det erinras om att synbar förbrukning, dvs. volymen av den försäljning som sker från tillverkare i gemenskapen och volymen av den import till gemenskapen som har sitt ursprung i tredje land, inte nödvändigtvis återspeglar de berörda användarnas verkliga förbrukning.

(103) Mot bakgrund av att stållinor, såsom det konstaterades i samband med den tidigare undersökningen, motsvarar en liten del av användarnas totala kostnader är det inte sannolikt att fiskeri- och sjöfartssektorerna skulle besluta om köp av stållinor på grundval av sina rutter.

(104) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 126-128 i förordningen om provisorisk tull.

3. Sammantagen bedömning av den berörda importens verkningar

(105) I avsaknad av nya uppgifter om den sammantagna bedömningen av den berörda importens verkningar bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 129-132 i förordningen om preliminär tull.

4. Import från de berörda länderna

a) Volym och marknadsandel för den dumpade importen

(106) Den thailändska exporterande tillverkaren hävdade att dennes export till gemenskapen var försumbar under hela skadeundersökningsperioden.

(107) Importen av stållinor med ursprung i Thailand motsvarade 1,5 % under 1999 och 2 % under undersökningsperioden och var därför inte försumbar enligt artikel 9.3 i grundförordningen. Dessutom motsvarade den 4,6 % av gemenskapens importvolym av den berörda produkten med ursprung i tredje land under 1999 och 6,5 % under undersökningsperioden, och överskred således även det tröskelvärde på 3 % som fastställs i WTO-avtalet rörande antidumpning.

(108) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 133 och 134 i förordningen om preliminär tull.

b) Priserna för den dumpade importen

i) Prisutveckling

(109) I avsaknad av nya uppgifter om prisutvecklingen bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skäl 135 i förordningen om preliminär tull.

ii) Prisunderskridande

(110) En berörd part uppgav att den dubbla omräkning som kommissionen utför - från fakturans valuta till exportlandets nationella valuta och sedan till euro strider mot artikel 2.4.1 i WTO-avtalet rörande antidumpning.

(111) I det avseendet bör det noteras att artikel 2.4.1 i WTO-avtalet rörande antidumpning inte är relevant för beräkning av prisunderskridande utan endast för fastställande av dumpning. För att förhindra felaktigheter till följd av de två valutaomräkningarna granskades emellertid på begäran beräkningarna för alla exporterande tillverkare. Cif-värdena i de exporterande tillverkarnas valuta omräknades till euro med användande av lämpliga växelkurser.

(112) En turkisk exporterande tillverkade hävdade att justeringen för handelsled grundade sig på ett olämpligt val av importör, eftersom den senare varken var kund till den exporterande tillverkaren eller importör av stållinor från Turkiet. Vidare hävdade företaget att nivån på justeringen var alltför låg. Till stöd för detta påstående tillhandahöll den exporterande tillverkaren ett exemplar av sina försäljningsfakturor för vissa typer av stållinor till en icke-närstående importör i gemenskapen och dennes försäljningsfakturor till kunder i gemenskapen. Vid ett senare tillfälle överlämnades även den icke-närstående importörens räkenskaper till stöd för påståendet. Den marginal som på så sätt erhölls, vilken återspeglade den sammanlagda skillnaden mellan inköp och återförsäljning, var högre än den som kommissionen använde på det preliminära stadiet.

(113) Det bör först noteras att i avsaknad av styrkta uppgifter på denna punkt från den enda samarbetsvilliga icke-närstående importören justerades de exporterande tillverkarnas priser för skillnader i handelsled på grundval av tillgängliga uppgifter, dvs. uppgifter från en sammanslutning av importörer i gemenskapen, styrkta genom bevisning från en av dess medlemmar. I det avseendet är det värt att notera att den icke-närstående importör som den turkiska exporterande tillverkaren föreslog kontaktades av kommissionen vid inledandet av undersökningen, men denne besvarade inte frågeformuläret och tillhandahöll inte några upplysningar. Sammanslutningen av importörer underrättades om justeringen och gjorde inga invändningar. Justeringen tog dessutom hänsyn till alla relevanta kostnader som icke-närstående importörer haft mellan importen och försäljningen fritt fabrik och den återspeglade således inte den sammanlagda marginalen mellan inköp och återförsäljning, vilket den turkiska exporterande tillverkaren hävdade. Mot bakgrund av ovanstående anses det att justeringen på det preliminära stadiet på ett korrekt sätt återspeglar skillnaderna i handelsled. Begäran avvisades följaktligen.

(114) I motsats till kommissionens slutsats i skäl 137 i förordningen om preliminär tull hävdade några berörda parter att draghållfastheten var av stor betydelse för prissättningen och begärde att detta kriterium skulle användas för att undvika att marginalerna för prisunderskridande blåstes upp.

(115) Även om analysen av draghållfastheten för varje produktslag på företagsnivå inte visade något märkbart prismönster, visade en jämförelse av de exporterande tillverkarnas priser med gemenskapsindustrins priser att draghållfastheten faktiskt var en faktor som påverkade priset. Prisunderskridandet räknades därför om, varvid draghållfasthet inbegreps som ett kriterium för kategoriseringen av produkterna.

(116) Med utgångspunkt från den metod som anges i skälen 136-139 i förordningen om preliminär tull, och med beaktande av ovannämnda ändringar och rättelser av felaktigheter, återges skillnaden mellan priserna, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga pris (fritt fabrik), dvs. prisunderskridandemarginalen, i förteckningen nedan.

>Plats för tabell>

5. Gemenskapsindustrins situation

a) Investeringar och kapitalanskaffningsförmåga

(117) Några berörda parter hävdade att hänsyn inte enbart kan tas till verkningarna av investeringar med avseende på avskrivningar och den ränta som betalas för att finansiera investeringarna, utan analysen borde även omfatta kreditvärdighet, goodwill och kostnader och intäkter från användningen av finansiella medel.

(118) Det bör noteras att en analys av kreditvärdigheten görs i skäl 153 i förordningen om preliminär tull.

(119) Goodwill kan definieras som det tilläggsbelopp som måste betalas för att förvärva en del av eller ett helt företag som en fungerande affärsverksamhet, utöver värdet av företagets nettotillgångar (förvärvad goodwill bokförs som en tillgång). Goodwill skulle endast analyseras om avskrivningen av den hade påverkat lönsamheten, vilket inte är fallet.

(120) En kostnads- och intäktsanalys av gemenskapsindustrins investeringar som går utöver den analys som gjorts av investeringarnas inverkan på lönsamheten ligger utanför detta förfarande.

(121) Samma berörda parter hävdade att kommissionen under undersökningen av det tidigare antidumpningsförfarandet hade funnit att gemenskapsindustrins investeringar hade ökat väsentligt mellan 1994 och 1998, och att deras inverkan med avseende på avskrivningar och den ränta som betalats under skadeundersökningsperioden även borde analyseras.

(122) Även om avskrivningarna under skadeundersökningsperioden ökade med 9 %, minskade avskrivningarna på anläggningar och maskiner faktiskt med 3 %, vilket visar att investeringarna inte varit överdrivna utan behövdes för att ersätta de gamla redan helt avskrivna maskinerna. Avskrivningsbeloppen återspeglar även kostnaderna för avskrivningar på investeringar som gjorts före skadeundersökningsperioden. Som angavs i skäl 152 i förordningen om preliminär tull hade ökningen av avskrivningarna en begränsad inverkan på lönsamheten.

(123) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 151-153 i förordningen om preliminär tull.

b) Andra faktorer

(124) I avsaknad av nya uppgifter avseende övriga relevanta skadefaktorer bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 141-150 och 154-157 i förordningen om preliminär tull.

c) Slutsats om skada

(125) På grundval av ovanstående bekräftas det att efter införandet av antidumpningsåtgärder 1999 stabiliserades situationen för gemenskapsindustrin under undersökningsperioden, även om den fortfarande var svag. Produktionen var i stort sett stabil, kapacitetsutnyttjandet låg kvar på samma nivå och lagren var i stort sett oförändrade. Även om en blygsam försäljningsökning noterades, från 66331 ton 1999 till 67671 ton under undersökningsperioden, ökade inte gemenskapsindustrins marknadsandel, trots att en effektiv konkurrens från de länder som omfattades av antidumpningsåtgärder hade återställts. Gemenskapsindustrins försäljningspriser förblev också på det hela taget oförändrade, trots införandet av antidumpningsåtgärder 1999.

(126) Även om gemenskapsindustrins lönsamhet förbättrades något från en förlust på 1,4 % till breakeven under skadeundersökningsperioden, var den fortfarande så låg att gemenskapsindustrins långsiktiga bärkraft inte är säkrad.

(127) Gemenskapsindustrin kunde därför knappast dra fördel av införandet av antidumpningsåtgärder 1999 på grund av den ökade importvolymen från de berörda länderna till priser som väsentligt underskred gemenskapsindustrins priser.

(128) Med hänsyn till ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 158-161 i förordningen om preliminär tull, dvs. att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

F. ORSAKSSAMBAND

(129) Efter underrättelsen om de preliminära avgörandena hävdade några berörda parter att det inte fanns något orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit och att skadan borde tillskrivas en kombination av följande faktorer: en minskning av den synbara förbrukningen, självförvållad skada genom gemenskapsindustrins felaktiga beslut rörande investeringar och produktionskapacitet, och import från andra tredje länder, inbegripet import med ursprung i Sydkorea och Malaysia, för vilken ingen dumpning konstaterades.

(130) Eftersom inga nya uppgifter lämnades om de övriga gemenskapstillverkarnas situation och utvecklingen av råvarupriserna, bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 172, 173 och 180-182 i förordningen om preliminär tull.

1. Den synbara förbrukningens utveckling

(131) Några berörda parter hävdade att gemenskapsindustrins minskande försäljning och tillverkning följde trenden för den synbara förbrukningen, vilket bevisade att den senare, och inte den dumpade importen från de berörda länderna, var orsaken till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(132) När det gäller den synbara förbrukningens utveckling bör det erinras om avgörandena i skälen 126-128 och 169-171 i förordningen om preliminär tull.

(133) Även om den synbara förbrukningen ökade väsentligt 1998 (9 %) gynnade det knappast gemenskapsindustrin (2 % ökning av försäljningen till icke-närstående kunder i gemenskapen), medan de berörda länderna såg sin export till gemenskapen öka med 42 % samma år, vid en tidpunkt när inga antidumpningsåtgärder var införda. Den stora minskningen av den synbara förbrukningen 1999 (- 14 %), vilken inträffade samtidigt med införandet av antidumpningsåtgärderna, påverkade inte de berörda länderna, vilka noterade en ytterligare ökning på 89 % av exporten till gemenskapen. Detta visar tydligt att det inte är minskningen av förbrukningen som vållar gemenskapsindustrin skada, utan andra faktorer såsom den oavbrutna och stora ökningen av dumpad import med ursprung i de berörda länderna.

(134) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 169-171 i förordningen om preliminär tull.

2. Självförvållad skada genom felaktiga investeringsbeslut

(135) Några berörda parter hävdade att gemenskapsindustrins låga lönsamhet under undersökningsperioden (0 %) berodde på felaktiga beslut från gemenskapsindustrin att öka investeringarna.

(136) Som redan förklarats i skäl 122 ovan minskade avskrivningarna på anläggningar och maskiner med 3 % under skadeundersökningsperioden, vilket visar att investeringarna inte har varit alltför stora utan nödvändiga för att ersätta gamla och redan helt avskrivna maskiner. Den investeringen har naturligtvis ökat kapaciteten, men den var nödvändig för att gemenskapsindustrins konkurrenskraft skulle bibehållas. Gemenskapsindustrins låga lönsamhet är huvudsakligen en följd av mindre försäljningsvolymer och det faktum att den varit tvungen att anpassa sina priser till priserna för den billiga, dumpade importen med ursprung i de berörda länderna.

(137) Samma berörda parter hävdade även att vissa tillverkare inom gemenskapen hade underlåtit att positionera om sig gentemot konkurrenterna, liksom de underlåtit att investera i ny produktionsteknologi, att förnya sin produktlinje med avseende på forskning och utveckling och att rationalisera sin övergripande verksamhet.

(138) Det konstaterades att gemenskapsindustrin investerade i ny produktionsteknik, kunde införa förändringar och rationaliserade sin verksamhet. När det gäller den sista punkten bör omorganisationen av många gemenskapstillverkares tillverknings- och försäljningsverksamhet omnämnas.

(139) Slutsatsen kan därför dras att gemenskapsindustrins situation under undersökningsperioden inte kan tillskrivas några felaktiga beslut från gemenskapsindustrins sida rörande dess investeringar.

3. Import från andra tredje länder

(140) Beträffande andra tredje länder begärde några berörda parter att det borde säkerställas att inverkan av import från andra tredje länder inte tillskrevs importen från de berörda länderna. De ryska exporterande tillverkarna hävdade att import med ursprung i Rumänien inte bara underskred gemenskapsindustrins priser utan även deras egna priser.

a) Sydkorea och Malaysia

(141) För importen från Sydkorea och Malaysia noterades en betydande ökning under skadeundersökningsperioden (288 %). Marknadsandelen för denna import ökade från 2,4 % 1997 till 10 % under undersökningsperioden. Det konstaterades även att deras priser, med undantag av en sydkoreansk exporterande tillverkare, underskred gemenskapsindustrins försäljningspriser under undersökningsperioden.

(142) Även om ökningen av importen med ursprung i de berörda länderna var mindre under skadeundersökningsperioden (215 %), var deras marknadsandel under undersökningsperioden (10,8 %) fortfarande större än Sydkoreas och Malaysias. Vidare var den övergripande prisunderskridandemarginalen under undersökningsperioden för Sydkorea och Malaysia väsentligt lägre än den som konstaterats för de berörda länderna.

(143) Gemenskapsindustrin skulle därför sannolikt ha kunnat öka sin försäljningsvolym om import inte hade dumpats från de berörda länderna, trots konkurrensen från import med ursprung i Sydkorea och Malaysia. Verkningarna av den konkurrensen var därför inte sådan att den bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och gemenskapsindustrins situation.

b) Andra tredje länder än Sydkorea och Malaysia

(144) Försäljningsvolymen från andra tredje länder än de som omfattas av den aktuella undersökningen minskade med 63 % under skadeundersökningsperioden, huvudsakligen på grund av minskningen av importen från de länder som omfattas av antidumpningsåtgärderna. Marknadsandelen för andra tredje länder (ej inbegripet de berörda länderna, Sydkorea och Malaysia) minskade från 24,6 % 1997 till 9,7 % under undersökningsperioden. Bland de länder som enligt de berörda parterna hade vållat gemenskapsindustrin skada hade endast Polen och Rumänien en marknadsandel på minst 1 % under undersökningsperioden.

(145) Under skadeundersökningsperioden minskade Polens marknadsandel från 3,3 % till 2,9 % och dess försäljningspriser per kg ökade med 23 %. I det sammanhanget kan det inte hävdas att Polen bidrog till den väsentliga skada som gemenskapen vållats.

(146) Rumäniens marknadsandel var stabil under skadeundersökningsperioden (0,9 % 1997, 1,1 % 1998, 0,9 % 1999 och 1 % under undersökningsperioden), medan importen med ursprung i det landet ökade med 8 % från 1398 ton 1997 till 1510 ton under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden var priserna per kg för rumänska stållinor, med undantag för 1998, genomgående högre än de ryska exporterande tillverkarnas priser och genomgående lägre än gemenskapsindustrins priser. Med hänsyn till Rumäniens stabila marknadsandel (som var obetydlig 1997 och 1999) kan det antas att dess inverkan på gemenskapsindustrin inte var sådan att den bryter orsakssambandet mellan den berörda importen och gemenskapsindustrins situation.

(147) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 174-179 i förordningen om preliminär tull.

4. Slutsats

(148) Även om andra faktorer, dvs. importen från Sydkorea, Malaysia och Rumänien, kan ha inverkat negativt på gemenskapsindustrins situation under undersökningsperioden, bekräftas det att denna inverkan inte var sådan att den bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och gemenskapsindustrins situation. Det har därför konstaterats att importen från de berörda länderna, beaktad separat, vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada, såsom det beskrivs i skälen 164-168 i förordningen om preliminär tull.

G. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Inhämtande av uppgifter och gemenskapsindustrins intresse

(149) I avsaknad av nya uppgifter om inhämtande av uppgifter och gemenskapsindustrins intresse bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 186-196 i förordningen om preliminär tull.

2. Leverantörsindustrins intresse

(150) En berörd part hävdade att införandet av åtgärder skulle påverka råvaruleverantörerna negativt eftersom kommissionen inte tog hänsyn till de gällande antidumpningsåtgärdernas skadliga inverkan på situationen för de leverantörer av stållinor som exporterade till tillverkare i tredje land, vilka omfattades av åtgärderna.

(151) Den enda samarbetsvilliga råvaruleverantören (tillverkare av ståltråd) uppgav att införandet av åtgärder skulle vara fördelaktigt för hans affärsverksamhet. Företaget exporterade även till tredje land, inbegripet länder som omfattades av den tidigare och den aktuella undersökningen. Slutsatserna i förordningen om preliminär tull rörande leverantörsindustrins intresse ifrågasattes inte heller av någon råvaruleverantör.

(152) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 197-201 i förordningen om preliminär tull.

3. Importörernas och handlarnas intresse

(153) En sammanslutning av importörer hävdade att eftersom stållinor utgör den viktigaste affärsverksamheten för de flesta importörer är det således av avgörande betydelse för dem att upprätthålla en tillräcklig försäljningsvolym för att förbli lönsamma. Företaget hävdade vidare att tillverkare i gemenskapen har sina egna integrerade distributionskanaler och vägrar att sälja genom oberoende handlare. Importörernas situation kommer därför att bli alltmer oviss med hänsyn till antalet länder som omfattas av antidumpingsåtgärder.

(154) För det första tillhandahöll berörda parter inte några nya uppgifter rörande dessa punkter som skulle kunna ändra avgörandena från det preliminära stadiet.

(155) Det konstaterades dessutom att det fanns alternativa försörjningskällor som inte omfattades av åtgärderna, inbegripet gemenskapsindustrin. Även om det är riktigt att många tillverkare i gemenskapen har sina egna integrerade distributionskanaler, visar uppgifterna från gemenskapsindustrin att de även säljer till icke-närstående importörer eller handlare i gemenskapen. Argumentet bör därför avvisas.

(156) En annan berörd part hävdade att åtgärderna skulle undanröja konkurrens från import till förmån för sydkoreanska och malaysiska stållinor, som skulle komma att översvämma gemenskapens marknad. Detta skulle vålla gemenskapsindustrin ytterligare skada, begränsa försörjningskällorna och diskriminera mot köpare av stållinor med ursprung i de berörda länderna.

(157) Även om det är sannolikt att sydkoreanska och malaysiska exporterande tillverkare kommer att öka sina marknadsandelar, är det osannolikt att de kommer att översvämma gemenskapens marknad med tanke på deras nuvarande höga kapacitetsutnyttjande och det faktum att prisunderskridandet i dessa länder är mindre än prisunderskridandet i de berörda länderna (eller till och med obefintlig vad gäller en sydkoreansk exporterande tillverkare). Det är viktigt att notera att det inte förekommer någon diskriminering i detta avseende. Det har inte konstaterats att import från Sydkorea och Malaysia, till skillnad från de övriga berörda länderna, har dumpats. Argumentet bör därför avvisas.

(158) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 202-207 i förordningen om preliminär tull.

4. Användarnas intresse

(159) I avsaknad av nya uppgifter avseende användarnas intresse bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 208-211 i förordningen om preliminär tull.

5. Slutsats om gemenskapens intresse

(160) På grundval av ovanstående bekräftas de preliminära avgöranden som anges i skälen 212-215 i förordningen om preliminär tull, dvs. att det med tanke på gemenskapens intresse inte finns några tvingande skäl att inte införa antidumpningsåtgärder.

H. SLUTGILTIGA ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

1. Nivå för undanröjande av skada

(161) På grundval av den metod som beskrivs i skälen 216-219 i förordningen om preliminär tull, och med beaktande av de ändringar som nämns i skälen 111 och 115 ovan samt rättelsen av felaktigheter, jämfördes det vägda genomsnittliga exportpriset för stållinor med gemenskapsindustrins försäljningspriser på gemenskapens marknad, justerade för att återspegla en vinstmarginal på 5 %. Skillnaden uttrycktes sedan i procent av de exporterande tillverkarnas exportpriser cif vid gemenskapens gräns.

2. Slutgiltiga antidumpningsåtgärder

(162) Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att en slutgiltig antidumpningstull bör införas på nivån för de fastställda dumpningsmarginalerna, med undantag för två företag, ett i Thailand och det andra i Turkiet, för vilka tullen, i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör införas på nivån för skademarginalen, som i detta fall är lägre.

>Plats för tabell>

3. Avslutande av förfarandet när det gäller Sydkorea och Malaysia utan införande av åtgärder

(163) Mot bakgrund av resultaten av undersökningen rörande Sydkorea och Malaysia, och med hänsyn till att den dumpningsmarginal som konstaterats när det gäller dessa två länder understiger det tröskelvärde på 2 % som föreskrivs i artikel 9.3 i grundförordningen, bör förfarandet avslutas utan införande av antidumpningsåtgärder för import av den berörda produkten med ursprung i Sydkorea och Malaysia. Förfarandet angående import med ursprung i Sydkorea och Malaysia har avslutats genom kommissionens beslut 2001/602/EG av den 26 juli 2001 om godtagande av åtaganden som gjorts i samband med antidumpningsförfarandet avseende import av vissa linor och kablar, av järn eller stål, med ursprung i Republiken Korea, Malaysia, Ryska federationen, Konungariket Thailand och Tjeckiska republiken Turkiet samt om avslutande av förfarandet avseende import med ursprung i Republiken Korea och Malaysia(3).

4. Åtaganden

(164) Åtagandena från de exporterande tillverkarna i Tjeckien och Turkiet godtogs på det preliminära stadiet. De fastställda minimipriserna har ändrats för att återspegla de slutgiltiga undersökningsresultaten.

(165) Efter underrättelsen om de preliminära avgörandena gjorde exporterande tillverkare i Ryssland och Thailand prisåtaganden i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. De har därigenom gått med på att sälja den berörda produkten till, som lägst, priser på en nivå som innebär att de skadevållande verkningarna av dumpning undanröjs. Företagen kommer också att regelbundet lämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, vilket innebär att kommissionen effektivt kommer att kunna följa upp åtagandena. Produktens art, företagens struktur och deras försäljningsmönster är vidare sådana att risken för att åtagandena kommer att kringgås är begränsad.

(166) Åtagandena bedöms därför som godtagbara och de berörda företagen har underrättats om de huvudsakliga omständigheter, överväganden och skyldigheter på vilka godtagandet grundar sig.

(167) För att ytterligare underlätta för kommissionen att på ett effektivt sätt följa upp att företagen fullgöra sina åtaganden bör, vid uppvisandet av begäran om övergång till fri omsättning för den behöriga tullmyndigheten, befrielse från antidumpningstull endast beviljas under förutsättning att en faktura uppvisas som innehåller åtminstone de uppgifter som föreskrivs enligt bilagan till denna förordning. Denna uppgiftsnivå är nödvändig också för att tullmyndigheterna med tillräcklig säkerhet skall kunna förvissa sig om att leveransen motsvarar beskrivningen i de kommersiella dokumenten. Om det inte uppvisas någon sådan faktura eller om denna inte svarar mot den produkt som uppvisas för tullmyndigheterna, bör i stället den tillämpliga antidumpningstullen betalas.

(168) Det bör noteras att om åtagandet bryts eller återtas, eller om det finns en misstanke om att det har brutits, kan enligt artikel 8.9 och artikel 8.10 i grundförordningen en antidumpningstull införas.

(169) I enlighet med artikel 8.6 i grundförordningen fullföljdes undersökningen avseende dumpning, skada och gemenskapens intresse avseende de berörda länderna, trots godtagandet av åtaganden inom ramen för undersökningen. Åtagandena från två exporterande tillverkare i Thailand och Ryssland godtogs genom kommissionens beslut 2001/602/EG

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig antidumpningstull skall införas på import av linor och kablar, inbegripet slutet tågvirke, av järn eller stål, dock ej av rostfritt stål, med ett största tvärmått av mer än 3 mm, med eller utan anslutningar, enligt KN-nummer 7312 10 82, 7312 10 84, 7312 10 86, 7312 10 88 och 7312 10 99, med ursprung i Ryssland, Thailand, Tjeckien och Turkiet.

2. För produkter med ursprung i de nedan förtecknade länderna skall följande satser för den slutgiltiga antidumpningstullen tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns före tull:

>Plats för tabell>

3. De ovannämnda tullsatserna skall inte tillämpas på produkter som tillverkats av nedanstående företag, för vilka följande antidumpningstullsatser skall tillämpas:

>Plats för tabell>

4. Om inget annat anges skall gällande bestämmelser rörande tullar tillämpas.

Artikel 2

1. Import som omfattas av ett av följande Taric-tilläggsnummer och som tillverkats och direkt exporterats (dvs. sänts och fakturerats) av något av de företag som nämns nedan till ett företag i gemenskapen som agerar som importör skall vara befriad från de antidumpningstullar som införs genom artikel 1, förutsatt att den sker i enlighet med punkt 2 nedan.

>Plats för tabell>

2. Import som nämns i punkt 1 skall vara befriad från antidumpningstull förutsatt att

a) en faktura som innefattar åtminstone de uppgifterna som anges i bilagan uppvisas för tullmyndigheterna i medlemsstaterna i samband med inlämnandet av deklarationen om övergång till fri omsättning, och

b) de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar beskrivningen i fakturan.

Artikel 3

1. När det gäller import av den produkt som beskrivs i artikel 1.1, med ursprung i Thailand, Tjeckien och Turkiet, skall de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 230/2001 av den 2 februari 2001 tas ut till den slutgiltigt införda tullsatsen. De belopp för vilka säkerhet ställts och som överskrider den slutgiltiga antidumpningstullsatsen skall frisläppas.

2. När det gäller import av den produkt som beskrivs i artikel 1.1, med ursprung i Ryssland, skall de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 230/2001 tas ut till den preliminära tullsatsen.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 augusti 2001.

På rådets vägnar

L. Michel

Ordförande

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2238/2000 (EGT L 257, 11.10.2000, s. 2).

(2) EGT L 34, 3.2.2001, s. 4.

(3) Se sidan 47 i detta nummer av EGT.

BILAGA

Uppgifter som skall anges på fakturor avseende försäljning som omfattas av ett åtagande

1. Rubriken "FAKTURA SOM MEDFÖLJER VAROR VILKA OMFATTAS AV ETT ÅTAGANDE".

2. Namn på det företag i artikel 2.1 som utfärdat fakturan.

3. Fakturanummer.

4. Datum för utfärdandet av fakturan.

5. De TARIC-tilläggsnummer enligt vilka de fakturerade varorna skall tullklareras vid gemenskapens gräns.

6. En exakt beskrivning av varan med bland annat följande uppgifter:

- Produktkodnummer (PCN) (enligt vad som fastställts i åtagandet från den exporterande tillverkaren i fråga).

- Antal kardeler, antal trådar per kardel, läggningen av trådar per kardel (t.ex. standard, seal, warrington etc), egenskaper (grad av rotationsfrihet, kompakta, etc.).

- Företagets produktkodnummer (om tillämpligt).

- KN-nummer.

- Kvantitet (skall anges i kilogram och längd).

7. Beskrivning av försäljningsvillkoren, med bl.a. följande uppgifter:

- Pris per kilogram.

- Betalningsvillkor.

- Leveransvillkor.

- Sammanlagda rabatter och avdrag.

8. Namnet på det företag som agerar som importör och till vilket fakturan utfärdas direkt av det berörda företaget.

9. Namnet på den företrädare för företaget som har utfärdat fakturan samt följande undertecknade försäkran: "Jag intygar härmed att försäljningen för direkt export till Europeiska gemenskapen av de varor som avses i denna faktura omfattas av och sker enligt villkoren i det åtagande som gjorts av (företag) och som godtagits av Europeiska kommissionen genom beslut 2001/602/EG. Jag försäkrar att uppgifterna i denna faktura är fullständiga och korrekta."