31999D0143

KOMMISSIONENS BESLUT av den 14 juli 1998 om det statliga stöd som beviljats "Fabricantes Vascos de Herramientas SA" (Favahe SA) och dess efterföljare [delgivet med nr K(1998) 2362] (Endast den spanska texten är giltig) (Text av betydelse för EES) (1999/143/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93.2 första stycket i detta,

efter att i enlighet med artikel 93 i fördraget ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, och

av följande skäl:

I

Genom skrivelse SG (96) D/9851 av den 19 november 1996 meddelade kommissionen den spanska regeringen att den hade inlett ett förfarande enligt artikel 93.2 beträffande ett stöd till koncernen Fabricantes Vascos de Herramientas SA (Favahe) som är ett baskiskt företag som tillverkar handverktyg.

Favahes huvudkontor och produktionsanläggningar låg i Baskien (Vitoria och Irún), som är ett område som kan komma i fråga för regionalt stöd enligt artikel 92.3 c.

Koncernen bildades 1982 i syfte att rationalisera utbudet hos olika handverktygstillverkare i Baskien och att anpassa det till efterfrågan. De förväntade positiva resultaten uppnåddes emellertid inte. Koncernen vidtog olika omstruktureringsåtgärder fram till 1991 utan att lyckas förbättra den ekonomiska situationen. År 1990 noterade företaget en förlust på 457 miljoner spanska pesetas och 1991 uppgick förlusten till 686 miljoner pesetas.

År 1992 utarbetades en ny omstruktureringsplan enligt vilken koncernen skulle uppvisa ett positivt resultat 1994. Denna plan omfattade bland annat en optimering av utbudet hos de olika företagen i koncernen, en samordning av företagens administrativa funktioner, en omorganisering och rationalisering av produktionsverksamheten (som innebar att varje företag skulle koncentrera sig på ett enda marknadssegment) samt en minskning av antalet anställda från 1 153 år 1992 till 714 år 1994.

För att finansiera omstruktureringsåtgärderna ansökte Favahe om en garanti hos den baskiska regeringen enligt dekret nr 628/91. Denna garanti skulle täcka ett antal banklån på 825 miljoner pesetas, som skulle användas till att genomföra omstruktureringsplanen.

Genom detta dekret infördes en stödordning enligt vilken det var möjligt att bevilja omstruktureringsstöd till de företag som låg i regionen. Stödet kunde ges i form av garantier för belopp som stod i proportion till företagets problem. Genom en skrivelse av den 28 april 1992 informerade kommissionen de spanska myndigheterna om att den hade beslutat att inte göra några invändningar mot stödordningen, men att de garantier som beviljades företag med mer än 250 anställda måste anmälas till kommissionen.

Garantin till förmån för Favahe beviljades i december 1992 för en period av sju år med två ränte- och amorteringsfria år. Den spanska regeringen hade emellertid inte anmält stödet, trots att Favahes företag hade fler än 250 anställda.

Eftersom omstruktureringsplanen inte gav förväntat resultat och eftersom företaget fortsatte att gå med förlust - 1994 uppgick förlusten till 580 miljoner pesetas - begärde Favahe den 7 april 1995 att företaget skulle förklaras i konkurs.

Kommissionen mottog flera klagomål beträffande ett eventuellt stöd inom ramen för konkursförfarandet. Enligt de anmälande skulle Favahes tillgångar ha överförts till det nybildade företaget Herramientas Eurotools SA, i vars styrelse flera av Favahes direktörer ingick. Det nya företaget Herramientas Eurotools SA förvärvades sedan av det amerikanska multinationella företaget Snap-on, som betalade 1 200 miljoner pesetas till regionalregeringen i Baskien och till provinsialregeringarna i Guipúzcoa och Álava. Detta företag saluförde handverktyg av de märken som Favahe ursprungligen använde, nämligen Acesa, Irimo och Palmera.

Kommissionen ansåg att den garanti som den baskiska regeringen hade beviljat utgjorde stöd enligt artikel 92.1 i fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet och att den var olaglig, eftersom garantin hade beviljats av den spanska regeringen utan att denna hade uppfyllt den skyldighet som kommissionen hade föreskrivit i sitt godkännande av den 28 april 1992 att i enlighet med artikel 93.3 i fördraget anmäla beviljandet av garantier till företag med fler än 250 anställda.

Vid den tidpunkten lyckades inte kommissionen erhålla någon information från den spanska regeringen som skulle ha kunnat göra det möjligt för kommissionen att fastställa om det, efter det att villkoren i den godkända ordningen inte hade uppfyllts, vidtogs några åtgärder beträffande stödet och om garantin hade utnyttjats då företaget försattes i konkurs. Kommissionen kunde på grundval av den information som den hade tillgång till inte heller fastställa om det eventuellt förekom ytterligare ett stöd i samband med Favahes konkurs, bildandet av Herramientas Eurotools SA och Snap-ons förvärv av detsamma.

Kommissionen ansåg därför att det var nödvändigt att i enlighet med artikel 93.2 i fördraget genomföra en noggrannare undersökning av den garanti som Favahe beviljats liksom av alla eventuella nya inslag av stöd som skulle kunna ha förekommit i ett senare skede, i syfte att fastställa om stödet kunde anses förenligt med den gemensamma marknaden på grundval av de undantag som anges i artikel 92.3 i fördraget och i artikel 61.3 i EES-avtalet.

II

I den skrivelse till den spanska regeringen, som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (1) gavs övriga medlemsstater och andra berörda parter tillfälle att komma med synpunkter på åtgärderna i fråga. Kommissionen erhöll synpunkter från två av Favahes konkurrenter (en tysk och en brittisk) samt från de franska och italienska branschorganisationerna. Enligt dessa hade de stöd som företagen mottagit givit dem en otillbörlig konkurrensfördel som hjälpte dem att sälja sina produkter till lägre priser än marknadspriserna.

Den brittiska konkurrenten ansåg att Favahe hade erhållit ett stöd från de regionala myndigheterna som hade gjort det möjligt för Favahe att sälja sina produkter till låga priser och att konsolidera sitt utbud på marknaden. Enligt denna konkurrent hade Snap-on på detta sätt fått en otillbörlig konkurrensfördel i jämförelse med andra europeiska och brittiska tillverkare av handverktyg.

Den tyska konkurrenten påtalade att den erbjudit sig att förvärva Herramientas Eurotools men att den aldrig fått något svar på sitt erbjudande.

Enligt den italienska organisationen Assoutensili (Associazione Nazionale Industrie degli Utensili a Mano e Strumenti di Misura) hade dess medlemmar, vilka utgjordes av de främsta italienska tillverkarna av samma typ av produkter som Favahe tillverkade, utsatts för en aggressiv konkurrens från Favahe, vilken antagligen berodde på det stöd som företaget hade erhållit. Organisationen påpekade också att det inte hade förekommit någon anbudsinfordran avseende köpet av Favahe och att en "utvald" köpare hade kunnat dra nytta av en "favör" som snedvred konkurrensen.

Den franska branschorganisationen för verkstadsindustrin hävdade att bildandet av Herramientas Eurotools var en "konstgjord" transaktion som genomfördes i syfte att föra över Favahes tillgångar till Eurotools samtidigt som företagets skatte- och socialavgiftsskulder inte överfördes. På detta sätt kunde Eurotools konkurrera aggressivt i vissa medlemsstater, vilket ledde till att konkurrensen snedvreds och att företaget kunde sälja sina produkter till lägre priser än dem som rådde på resten av marknaden.

Den franska branschorganisationen tillhandahöll också uppgifter om de priser som olika konkurrenter från olika medlemsstater (t.ex. Spanien, Italien, Tyskland, Frankrike och Förenade kungariket) tillämpade och dessa jämfördes sedan med Palmeras och Acesas priser. Uppgifter om de kvantiteter (i ton) av olika "typiska" handverktygstyper från Tyskland, Frankrike, Italien, Förenade kungariket och Spanien som 1995 exporterades och importerades tillhandahölls också.

III

De spanska myndigheterna meddelade sina synpunkter på förfarandet genom skrivelser av den 24 juli 1997, den 9 oktober 1997, 20 oktober 1997 och den 30 oktober 1997.

I dessa framhöll de återigen den svåra ekonomiska situation som Favahe hade befunnit sig i i början av 1990-talet.

I syfte att komma till rätta med situationen utarbetades 1992 "Den strategiska planen". Denna plan, som kommissionen fått en kopia av, omfattade bland annat en översyn av alla produktionslinjer, en strategi för att förbättra saluföringen, införandet av ett system för totalkvalitet och ett fortsatt sökande efter en partner som skulle kunna förstärka företagets strategiska position på medellång och lång sikt. Däremot innehöll planen ingen information om marknadssituationen i den särskilda bransch som företaget var verksamt inom, ej heller någon information om den förväntade utvecklingen av utbud och efterfrågan på denna marknad eller några alternativa prognoser grundade på optimistiska, pessimistiska och neutrala antaganden.

Eftersom Favahe inte lyckades finansiera omstruktureringen själv, anhöll företaget om att den baskiska regeringen enligt dekret nr 628/91 skulle bevilja en garanti som skulle täcka lån på 825 miljoner pesetas vilka skulle finansiera genomförandet av den strategiska planen.

Den baskiska regeringen granskade planen och kom fram till att den uppfyllde villkoret att på lång sikt återställa företagets lönsamhet och att inom en rimlig tidsperiod återskapa dess betalningsförmåga. Därför beslutade den i december 1992 att bevilja garantin.

Vad gäller det faktum att det beviljade stödet skulle kunna betraktas som olagligt erkände de spanska myndigheterna att de inte hade uppfyllt skyldigheten att anmäla denna stödåtgärd, men hävdade att detta berodde på att den strategiska planen var tvungen att genomföras omgående, eftersom det hade hunnit gå ett år från det att stödet hade begärts till dess att planen hade lagts fram.

De spanska myndigheterna erkände också att försöken att återställa företagets lönsamhet hade misslyckats till följd av att marknaden hade utvecklat sig svagare än vad som hade förutsetts i planen och att den allmänna ekonomiska utvecklingen sedan 1991 hade haft negativa effekter på Favahe. Koncernens försäljning sjönk drastiskt och förlusterna steg. Den 27 april 1995 förklarades så koncernen i konkurs.

De spanska myndigheterna påpekade sedan att Herramientas Eurotools bildades innan konkursförfarandet inleddes och i enlighet med vanlig affärspraxis. Företagen i Favahekoncernen bidrog till utvidgningen av Eurotool med en del av sina tillgångar, men även med sina dåvarande skulder. Företagets kapital ökades för att täcka skillnaden mellan dessa. Allt detta återspeglades i räkenskaperna i Favahekoncernens företag. De skulder som hängde samman med tillgångarna kvarstod. Efter konkursen räknades andelarna i Eurotools och alla andra tillgångar till konkursboets tillgångar, vilka skulle användas till att täcka företagets skulder.

Domstolarna förklarade att konkursen var frivillig, vilket enligt spansk lagstiftning endast är fallet i Spanien när domstolen kommer fram till att bedrägeri inte har förekommit.

När Favahes konkurs blev känd visade det amerikanska företaget Snap-on sitt intresse för att förvärva de Eurotoolsaktier som ingick i konkursmassan liksom alla andra tillgångar som ingick i denna. Snap-on la fram en offert till konkursförvaltarna för de olika företagen enligt vilken Snap-on erbjöd sig att köpa samtliga aktier för 1 200 miljoner pesetas.

Snap-on erbjöd sig dessutom att finansiera den finansiella rekonstruktionen av Eurotools samt det avtal som träffats med de fackliga företrädarna på företagen om att betala de skulder som uppstått i samband med minskning av personalstyrkan och som hursomhelst utgör prioriterade skulder, vilka enligt spansk lag måste återbetalas oberoende av övriga faktorer. Det ytterligare finansiella tillskott som Snap-on erbjöd uppgick till 1 800 miljoner pesetas, vilket gjorde att företagets sammanlagda bidrag var ungefär 3 000 miljoner pesetas. På detta sätt minskades skuldökningen i konkursföretagen. Om detta inte skett skulle det ha varit omöjligt att återbetala fordringsägarna, bland vilka den baskiska regeringen återfanns.

När konkursförvaltarna väl hade godkänt Snap-ons erbjudande lades det fram för domstolarna som efter att ha fastställt att konkurserna var oförutsedda formaliserade försäljningen av aktierna. I enlighet med gällande lagstiftning upplöstes sedan de företag som ingick i koncernen.

När det gäller frågan om det hade förekommit andra dokumenterade konkreta anbud från andra eventuella köpare utöver Snap-on, vidhöll den spanska regeringen att försäljningen av aktierna hade skett i enlighet med tillämpligt konkursförfarande, utan inblandning från de företag som förklarats i konkurs. Två konkursförvaltare hade under förfarandets gång uppgivit för domstolarna att andra företag utöver Snap-on hade visat sig intresserade. Ett företag hade till exempel uttryckt intresse inledningsvis, men lade aldrig fram något definitivt anbud. Samtal hade även förts med andra företag, men de ledde inte till något förslag. De flesta av dessa företag ville betala endast ett symboliskt pris för aktierna, det vill säga en peseta. Konkursförvaltarna valde Snap-ons anbud, eftersom det var det fördelaktigaste.

IV

Som ett resultat av förfarandet enligt artikel 93.2 har Favahes situation och de omständigheter under vilka företaget mottog offentligt stöd retts ut. Vad beträffar de åtgärder som ledde till att ett förfarande enligt artikel 93.2 inleddes kan således följande konstateras:

a) Av den information som de spanska myndigheterna tillhandahållit framgår att konkursen ägde rum i enlighet med gällande lagstiftning och att försäljningen av företagets tillgångar var den lösning som gjorde det möjligt för fordringsägarna att erhålla ett så stort belopp som möjligt. Den baskiska regeringen inkluderade sin fordran i konkursmassan och försökte sedan inom ramen för konkursförfarandet återvinna så stor summa som möjligt. Ingen efterskänkning förekom och en nationell domstol fastslog att konkursförfarandet var helt lagligt och att den baskiska regeringen inte hade särbehandlats.

b) De spanska myndigheterna garanterade skriftligen att Eurotools inte hade erhållit någon form av stöd.

c) Utan tvivel utgör den garanti på 825 miljoner pesetas som beviljades 1992 ett stöd enligt artikel 92.1 i fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet. Stödinslaget i denna typ av garantier brukar uppgå till skillnaden mellan räntesatsen på ett lån som erhållits på normala marknadsvillkor och den räntesats som faktiskt erhållits tack vare garantin. Kommissionen har vid upprepade tillfällen klargjort att om till följd av ett företags svåra ekonomiska situation inget kreditinstitut är berett att bevilja något lån utan att det täcks av en statlig garanti, skall hela lånebeloppet anses utgöra stöd (Se kommissionens beslut 94/696/EG, Olympic Airways (2)).

Eftersom garantin var ett villkor för att bankerna skulle bevilja Favahe lån (de beviljade lån för att finansiera omstruktureringen av företaget) innehåller den ett uppenbart inslag av stöd. Till följd av den höga risk som garantin var förknippad med utgör summan av samtliga banklån till företaget stöd.

Stödet kan ha snedvridit konkurrensen och påverkat handeln mellan medlemsstaterna. Det förekommer handel med varor från handverktygssektorn mellan Spanien och andra medlemsstater. Enligt uppgifter från Eurostat (3) exporterade Spanien 11 262 ton produkter ur denna kategori till ett värde av 10,2 miljoner ecu till andra medlemsstater under 1996, medan 263 ton importerades till ett värde av 0,9 miljoner ecu. År 1997 steg den spanska exporten till 17 345 ton och värdet av densamma uppgick till 14,5 miljoner ecu, medan 277 ton importerades till ett värde av 0,8 miljoner ecu. Favahe deltog i denna handel, vilket framgår av parternas synpunkter och tillstås av de spanska myndigheterna. Således kunde varje stöd förbättra Favahes situation på den gemensamma marknaden i förhållande till de konkurrenter som inte fick någon form av statligt stöd.

Garantin beviljades olagligen, eftersom den spanska regeringen inte anmälde den, trots att regeringen enligt det regionalprogram på grundval av vilket Favahe beviljades garantierna 1992 var skyldig att enskilt anmäla garantier som beviljades företag med fler än 250 anställda.

Garantin kan inte anses förenlig med de undantag som anges i artikel 92.2 och 92.3 i fördraget.

Vad gäller möjligheten att stödet skulle kunna omfattas av något av de undantag som anges i artikel 92.2 i fördraget bör det påpekas att dessa med tanke på hur stödet är utformat inte är tillämpliga i detta ärende, eftersom stödet inte syftar till att uppfylla de villkor som krävs för att undantagen skall kunna tillämpas.

Dessutom bör det nämnas att Favahe inte ligger i ett område som kan komma i fråga för regionalstöd enligt artikel 92.3 a i fördraget.

Det bör även påpekas att även om Favahes huvudkontor och produktionsanläggningar låg i ett område på tillbakagång enligt artikel 92.3 c i fördraget, var syftet med stödet att hjälpa ett företag i ekonomiska svårigheter så att det kunde fortsätta sin affärsverksamhet, snarare än att underlätta den ekonomiska utvecklingen i ett område på tillbakagång.

Slutligen kan konstateras att garantin inte omfattas av det undantag som avses i artikel 92.3 c i fördraget i kombination med "Gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (4)

(4) EGT C 368, 23.12.1994, s. 12.".

När Favahe 1992 erhöll lånet var företaget utan tvivel ett företag i svårigheter enligt definitionen i ovannämnda riktlinjer (punkt 2.1 i dessa), eftersom det var oförmöget att med egna medel förbättra sin situation.

Syftet med den garanti som de baskiska myndigheterna beviljade var att hjälpa till att finansiera den omstruktureringsplan som koncernen utarbetat. För att godkänna ett sådant omstruktureringsstöd är det enligt punkt 3.2.2 i i ovannämnda riktlinjer emellertid ett nödvändigt villkor att det finns en lämplig omstruktureringsplan som läggs fram för kommissionen och som gör det möjligt att inom en rimlig tidsrymd återställa företagets lönsamhet. Planen måste framför allt grunda sig på realistiska antaganden beträffande företagets framtida verksamhetsvillkor. Vid utarbetandet av omstruktureringsplanen

a) de omständigheter som orsakade svårigheterna,

b) marknadssituationen i den specifika bransch som företaget är verksamt inom,

c) den förväntade utvecklingen av utbud och efterfrågan på denna marknad och alternativa prognoser grundade på optimistiska, pessimistiska och troliga scenarier,

d) företagets särskilda starka och svaga egenskaper.

I den omstruktureringsplan avseende Fahave som lades fram för kommissionen hänvisades inte särskilt till marknadssituationen i handverktygsbranschen eller till dess utveckling på grundval av olika scenarier. Om så hade skett skulle man vid utarbetandet av planen ha varit tvungen att beakta den kontinuerliga försvagningen av handverktygsmarknaden. Enligt den information som kommissionen har tillgång till (4) bestod försämringen i en nedgång i den årliga produktionen av handverktyg inom gemenskapen på 10 % under 1990 och 1994, vilket kan jämföras med en årlig ökning av produktionen på 9,1 % mellan 1985 och 1990.

En sådan ekonomisk utveckling i handverktygssektorn var förutsägbar när planen utarbetades, vilket skedde 1992, det vill säga mitt i marknadsnedgången. Med tanke på hur kort och nära i tiden den period var på vilken antagandena i planen skulle grunda sig (1992-1994), borde marknadsutsikterna för en industribransch ha kunnat bedömas tämligen noggrant.

Varken när själva omstruktureringsplanen utarbetades eller när de baskiska myndigheterna undersökte möjligheterna att återställa Favahes lönsamhet beaktades dessa branschförhållanden.

Kommissionen skulle däremot i enlighet med reglerna för godkännande av omstruktureringsstöd ha tagit dem i beaktande, om den hade beretts tillfälle att granska garantin innan den beviljades och kommissionen skulle inte ha godkänt den föreslagna garantin utan att först ha gjort en ingående analys av hur företaget skulle kunna överleva på en marknad som befinner sig i nedgång och som förväntas fortsätta att försvagas.

Med tanke på att kommissionen 1992 inte skulle ha godkänt omstruktureringsplanen eller den föreslagna garantin, kan den enligt ovannämnda riktlinjer hursomhelst inte göra det nu, år 1998.

Mot bakgrund av det ovan anförda kan kommissionen konstatera att den garanti på 825 miljoner pesetas som beviljats Favahe inte kan komma i fråga för något av de undantag som anges i artikel 93.2 och 93.3 i fördraget och att garantin är oförenlig med gemenskapsreglerna om statligt stöd.

V

Om stödet anses oförenligt med den gemensamma marknaden kräver kommissionen att medlemsstaten återkräver stödet från mottagaren (Kommissionens meddelande av den 24 november 1983 (5). Se även EG-domstolens domar i mål 70/72, kommissionen mot Tyskland (6) av den 12 juli 1973 och mål 310/85, Deufil mot kommissionen (7) av den 24 februari 1987). Eftersom så är fallet med de stödåtgärder till förmån för Favahe SA som är föremål för detta beslut, skall stödet återbetalas. Det faktum att Favahe SA gick i konkurs och försvann från marknaden påverkar inte på något sätt denna slutsats.

Återbetalningen av stödet skall ske i enlighet med spansk lag, bland annat bestämmelserna om dröjsmålsränta för obetalda skulder till staten, vilken beräknas från den dag stödet beviljades (Skrivelse från kommissionen till medlemsstaterna SG (91) D/4577 av den 4 mars 1991. Se även domstolens dom av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen (8)). I enlighet med domstolens praxis innebär återbetalningen av stöd att ovannämnda bestämmelser skall tillämpas på ett sådant sätt att de inte gör den återbetalning som krävs enligt gemenskapslagstiftningen praktiskt omöjlig. Eventuella problem av förfarandemässig eller annan art i samband med genomförandet av åtgärden kan inte påverka lagligheten i denna åtgärd (9).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den garanti på 825 miljoner pesetas som den baskiska regeringen beviljade Fabricantes Vascos de Herramientas SA och dess efterföljare är olaglig, eftersom den beviljades utan att de spanska myndigheterna uppfyllde sin skyldighet enligt artikel 93.3 i EG-fördraget att anmäla varje åtgärd som syftar till att vidta eller ändra stödåtgärder i så god tid att kommissionen kan yttra sig.

Detta stöd skall enligt artikel 92.1 i fördraget anses oförenligt med den gemensamma marknaden, eftersom det inte uppfyller de villkor som krävs för att något av undantagen i artikel 92.2 och 92.3 i EG-fördraget skall kunna tillämpas.

Artikel 2

Spanien skall tillse att det stöd, inklusive räntor, som avses i artikel 1 upphävs och återbetalas i sin helhet inom två månader från dagen för delgivningen av detta beslut.

Återbetalningen av stödet skall ske enligt förfaranden och bestämmelser i spansk lagstiftning. Ränta skall tas ut från och med den dag stödet betalades ut till och med den dag det är helt återbetalat varvid räntesatsen skall motsvara den referensränta för beräkning av nettobidragsekvivalenten för regionalstöd i Spanien som var tillämplig den dag stödet betalades ut.

Dessa bestämmelser skall tillämpas på ett sådant sätt att de inte gör den återbetalning som krävs enligt gemenskapslagstiftningen praktiskt omöjlig. Eventuella problem av förfarandemässig eller annan art i samband med genomförandet av åtgärden får inte påverka lagligheten i denna åtgärd.

Artikel 3

Den spanska regeringen skall inom två månader från dagen för delgivningen av detta beslut informera kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att efterkomma beslutet.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Konungariket Spanien.

Utfärdat i Bryssel den 14 juli 1998.

På kommissionens vägnar

Karel VAN MIERT

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 71, 7.3.1997, s. 2.

(2) EGT L 273, 25.10.1994, s. 22.

(3) Produkt nr 4417. Deklarant: Spanien.

(4) Panorama över EU:s industri 1997, kapitel 12.26.

(5) EGT C 318, 24.11.1983, s. 3.

(6) Rec. 1973, s. 813.

(7) Rec. 1987, s. 901.

(8) Rec. 1990, s. I-959.

(9) Se domen i fotnot 9, skäl 58-63.