31992R3759

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3759/92 av den 17 december 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 42 och 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (), och

med beaktande av följande:

De grundläggande bestämmelserna för organisationen av marknaden för fiskeriprodukter bör revideras för att ta hänsyn till marknadsutvecklingen, de senaste årens förändringar av fisket och de bristfälligheter som upptäckts i tillämpningen av de gällande bestämmelserna. De ändringar som behöver göras är många och invecklade, och om bestämmelserna inte ges en helt ny formulering kommer de därför att sakna den klarhet som är väsentlig i rättsliga sammanhang. I rådets förordning (EEG) nr 3687/91 av den 28 november 1991 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter () konsoliderades de gällande bestämmelserna för att öka klarhet och rationalitet, men inga sakförändringar vidtogs. Förordning (EEG) nr 3687/91 bör därför ersättas.

Den gemensamma jordbrukspolitiken bör särskilt omfatta en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna, som kan anta olika former beroende på produkten.

Fiskerinäringen är av särskild betydelse för jordbruksekonomin i vissa kustområden i gemenskapen. Näringen utgör den större delen av fiskarnas inkomster i dessa områden. Det är därför tillrådligt att främja marknadsstabilitet med lämpliga åtgärder.

En av de åtgärder som kan vidtas är att tillämpa gemensamma marknadsnormer för produkterna i fråga. Genom tillämpning av dessa normer bör produkter med otillfredsställande kvalitet kunna hållas borta från marknaden och handelsförbindelser baserade på rättvis konkurrens underlättas, vilket bör bidra till att produktionens lönsamhet förbättras.

För tillämpningen av dessa normer krävs inspektion av produkterna i fråga. Regler bör därför fastställas för sådan inspektion.

Det är önskvärt att vid reglering av marknaden inkludera åtgärder som gör det möjligt att avpassa utbudet till marknadens krav och att i möjligaste mån garantera producenterna en skälig inkomst. Med tanke på de särskilda förhållanden som råder på marknaden för fiskeriprodukter skulle dessa syften bäst tjänas genom bildandet av producentorganisationer vars medlemmar är bundna av vissa regler, särskilt vad beträffar produktion och avsättning.

För att stödja dessa organisationer i deras verksamhet på produktionssidan i syfte att uppnå bättre stabilitet på marknaden bör medlemsstaterna under vissa omständigheter tillåtas att utsträcka de regler som antagits av en organisation inom ett visst område på medlemmarnas vägnar att gälla också alla ej anslutna producenter som avsätter varor inom detta område, i synnerhet de regler som hänför sig till förvaltningen av de fastställda fångstkvoterna och avsättningen.

Tillämpningen av det ovan beskrivna systemet medför kostnader för den organisation vars regler fått utsträckt giltighet, och därför bör producenter som ej är anslutna bidra till att täcka dessa. De berörda medlemsstaterna bör också ges möjlighet att ge kompensation till dem som agerar på marknaden med avseende på produkter som uppfyller normerna men som inte kunnat avsättas och därför återtagits från marknaden.

Det är önskvärt att anta bestämmelser för att underlätta bildandet och drivandet av dessa organisationer och främja den investering som behövs för att tillämpa deras gemensamma regler. För detta ändamål bör medlemsstaterna tillåtas att ge organisationerna stöd som delvis finansierats av gemenskapen. Stödet bör emellertid vara av begränsad omfattning. Det bör också vara tillfälligt och gradvis avtagande på så sätt att producenternas ekonomiska ansvar gradvis ökar.

I alla händelser bör bestämmelser fastställas för att hindra att producentorganisationerna intar en dominerande ställning i gemenskapen.

För att bemästra marknadssituationer som är ägnade att leda till priser som kan orsaka störningar på gemenskapens marknad vad beträffar vissa fiskeriprodukter av särskild betydelse för producenternas inkomster, skall ett orienteringspris fastställas för var och en av dessa produkter. Detta pris bör vara representativt för produktionsområdena inom gemenskapen och skall användas vid fastställande av de prisnivåer vid vilka intervention sker.

I syfte att stabilisera priserna bör producentorganisationerna kunna intervenera på marknaden, i synnerhet genom att tillämpa ett återtagspris. Om detta pris ej uppnås skall medlemmarnas produkter återtas från marknaden.

Det är lämpligt att i vissa fall och under vissa förutsättningar stödja producentorganisationernas verksamhet genom att kompensera dem ekonomiskt för de kvantiteter som återtas från marknaden.

Denna intervention från producentorganisationernas sida skall begränsas till lokala överskott som marknaden inte kan absorbera och som inte kan undvikas genom åtgärder av annat slag. Den ekonomiska kompensationen skall därför begränsas till en produktionsvolym, som skall fastställas.

För att stimulera fiskarna till att avpassa sina leveranser bättre efter marknadens behov bör den ekonomiska ersättningen ha olika nivåer beroende på vilka mängder som återtagits från marknaden.

Förstöring av fisk av högt kommersiellt värde som har återtagits från marknaden bör om möjligt undvikas, i synnerhet som vissa arter är sparsamt förekommande. För detta ändamål bör stöd tillhandahållas för vissa mängder färska produkter som återtagits från marknaden vad avser dessas lagring och beredning för mänsklig konsumtion. Samtliga arter som kan återtas från marknaden skall kunna ifrågakomma för detta stöd.

För vissa arter är de regionala prisskillnaderna så stora att det inte är möjligt att redan nu låta dessa arter omfattas av programmet för ekonomisk kompensation till producentorga nisationerna. För att främja större marknadsstabilitet för produkterna i fråga bör dessa emellertid omfattas av ett gemenskapsprogram i form av ett prisstöd som avpassas till produkternas särskilda egenskaper. Därvid skall vederbörlig hänsyn tas till de skiftande omständigheter som hänger samman med produktionen och avsättningen.

Ett tillfälligt sådant program har redan införts på grundval av ett återtagspris som självständigt fastställts av producentorganisationerna. Det omfattar beviljande på vissa villkor av ett stöd enligt en enhetlig taxa till producentorganisationerna för produkter som varit föremål för självständig intervention genom att de återtagits från marknaden eller genom att de i begränsade mängder hållbarhetsbehandlats och lagrats i konsumtionssyfte. Om tillämpningen av ett sådant program leder till en utjämning av prisskillnaderna till följd av utvecklingen av produktions- och marknadsvillkoren för dessa arter, är det tänkbart att dessa arter kan inkluderas i programmet för ekonomisk kompensation.

Uppföljningen av marknaden för arterna i fråga har visat att det tillfälliga programmet har haft avsedd verkan. Programmet bör därför göras permanent och drivas efter samma principer men med en reviderad artlista.

Om priserna för vissa frysta produkter visar en märkbar tendens att sjunka bör möjlighet ges till beviljande av privat lagringsstöd till producentorganisationerna för sådana produkter som har sitt ursprung inom gemenskapen.

Programmet för privat lagringsstöd bör förbättras för att bli effektivare i synnerhet med tanke på den aktuella produktionens särskilda förhållanden. Även produktionsändringar kan nödvändiggöra att listan över de berörda produkterna anpassas därefter.

En nedgång av importpriserna för tonfisk för konservindustrin skulle kunna hota inkomstnivån för gemenskapens producenter av denna produkt. Det bör därför vara möjligt att vid behov ge kompensation till dessa producenter.

Vad beträffar tonfisk bör kompensationen, i syfte att rationalisera avsättningen av en enhetlig produkt, reserveras för sådana producentorganisationer som uppfyller vissa villkor.

För att kunna bedöma om det föreligger en situation på gemenskapsmarknaden med koppling till prisutvecklingen på världsmarknaden för tonfisk som motiverar kompensation, måste en kontroll göras att nedgången av gemenskapens marknadspriser beror på en nedgång av importpriserna.

För att motverka en onormal ökning av tonfiskproduktionen bör ramar fastställas inom vilka kompensationen till producentorganisationerna kan ges på grundval av de utbudsförhållanden som noterats på gemenskapsmarknaden.

Det ligger emellertid i gemenskapens intresse att uttag av tullar enligt den gemensamma tulltariffen tillfälligt upphävs helt för vissa produkter. Eftersom gemenskapens produktion av tonfisk är otillräcklig bör det tillses att råvarutillgången för de beredningsföretag som använder dessa produkter är jämförbar med den som råder i exporterande tredje land, så att dessa företags utveckling med hänsyn till de internationella konkurrensförhållandena inte hindras. Eventuella nackdelar som detta system kan medföra för tonfisksproducenterna kan kompenseras med de för ändamålet fastställda gottgörelsebeloppen.

Den nomenklatur som är nödvändig för tillämpningen av denna förordning ingår i den gemensamma tulltaxan. Denna förordning bör inkludera dessa ändringar i den gemensamma tulltaxan.

Erfarenheten har visat att tullåtgärder ibland måste vidtas mycket snabbt för att säkerställa tillförseln till gemenskapsmarknaden och för att tillse att gemenskapens internationella åtaganden uppfylls. För att gemenskapen skall kunna handla med den skyndsamhet som sådana situationer kräver bör ett förfarande fastställas enligt vilket nödvändiga åtgärder kan vidtas utan dröjsmål.

För att förhindra störningar på gemenskapsmarknaderna bör åtgärder vidtas beträffande vissa produkter som importeras från tredje land till onormalt låga priser. För att dessa åtgärder skall få större effekt är det lämpligt att dels förbättra systemet för fastställande av importpriser, dels utöka listan över de produkter som kan bli föremål för referensprissystemet.

För flertalet produkter innebär det sålunda införda systemet att man avstår från kvantitativa restriktioner vid gemenskapens yttre gränser och endast använder sig av den faktiskt uttagna tullen enligt den gemensamma tulltaxan.

För somliga produkter bör emellertid gemenskapen införa tillfälliga importarrangemang för att ge gemenskapens beredningsindustri möjlighet att anpassa sina produktionsförutsättningar så att konkurrensläget förbättras gentemot importen från vissa tredje länder. Syftet skall vara att begränsa den kvantitativa utvecklingen av importen av produkterna i fråga i enlighet med närmare fastställda kriterier utan att gemenskapens internationella förpliktelser därmed åsidosätts.

Under exceptionella förhållanden kan skyddsmekanismen visa sig otillräcklig. För att gemenskapsmarknaden inte skall stå försvarslös inför de störningar som skulle kunna uppstå vid en sådan eventualitet bör gemenskapen tillåtas vidta nödvändiga åtgärder.

Det är förbjudet enligt bestämmelserna i fördraget att vid handel inom gemenskapen lägga på tull eller annan avgift med motsvarande verkan och att tillämpa några som helst kvantitativa restriktioner eller andra åtgärder med motsvarande verkan.

Upprättandet av en gemensam inre marknad på grundval av ett gemensamt prissystem skulle äventyras om vissa typer av stöd beviljades. De bestämmelser i fördraget som föreskriver att stödåtgärder som beviljas av medlemsstaterna kan granskas och, om de befinns strida mot den gemensamma marknaden, förbjudas, bör tillämpas på fiskerinäringen.

Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter skall samtidigt ta vederbörlig hänsyn till de mål som anges i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

Vid genomförandet av denna gemensamma organisation skall hänsyn också tas till det faktum att det är i gemenskapens intresse att i möjligaste mån bevara fångstplatserna. Finansiering av åtgärder med avseende på kvantiteter som överskrider dem som eventuellt tilldelats medlemsstaterna bör därför inte tillåtas.

För att underlätta genomförandet av de föreslagna åtgärderna bör det inrättas ett förfarande för nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom en förvaltningskommitté.

De utgifter som medlemsstaterna ådrar sig som följd av åtagandena i samband med tillämpningen av denna förordning bestrids av gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 2 och 3 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken ().

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Härmed upprättas en gemensam organisation av marknaden för fiskeriprodukter omfattande ett pris- och handelssystem och gemensamma konkurrensregler.

I denna förordning avses med uttrycket fiskeriprodukter fångstprodukter och vattenbruksprodukter.

Denna organisation skall omfatta följande produkter:

>Plats för tabell>

AVDELNING 1

MARKNADSNORMER

Artikel 2

1. Gemensamma marknadsnormer och räckvidden av dessa normer kan fastställas för produkterna angivna i artikel 1 eller grupper av dessa produkter. Dessa normer kan i synnerhet omfatta klassificering efter kvalitet, storlek eller vikt, förpackning, presentation och märkning.

2. När marknadsnormerna har antagits får de produkter som normerna är tillämpliga på inte utbjudas till försäljning, säljas eller på annat sätt avsättas om de inte överensstämmer med dessa normer, med förbehåll för särskilda regler som eventuellt antas för handel med tredje land.

3. Marknadsnormerna och allmänna regler för deras tillämpning inklusive de särskilda regler som avses i punkt 2 skall antas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.

4. Andra detaljerade tillämpningsregler och i synnerhet justeringar av de gemensamma marknadsnormerna för att anpassa dem till förändringar i produktions- och försäljningsförhållandena, skall antas enligt förfarandet i artikel 32.

Artikel 3

1. Produkter för vilka gemensamma marknadsnormer har antagits skall bli föremål för inspektion av medlemsstaterna i enlighet med dessa normer.

Denna inspektion får äga rum i alla handelsled och under transporter.

2. Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att bestraffa överträdelser av artikel 2.

3. För varje marknadsföringsnorm skall medlemsstaterna senast en månad efter det att normen trätt i kraft meddela de andra medlemsstaterna och kommissionen namn och adress på de organ som har fått i uppdrag att inspektera den produkt eller produktgrupp för vilken en norm har antagits.

4. Tillämpningsföreskrifter till punkt 1 skall vid behov antas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 32, varvid hänsyn i synnerhet skall tas till behovet att garantera samordning av det arbete som utförs av de olika inspektionsorganen och enhetlig tolkning och tillämpning av de gemensamma marknadsnormerna.

AVDELNING 2

PRODUCENTORGANISATIONERNA

Kapitel 1

Producentorganisationernas roll

Artikel 4

1. I denna förordning avses med producentorganisation en godkänd organisation eller sammanslutning av organisationer som upprättats på producenternas eget initiativ i syfte att vidta sådana åtgärder att fisket bedrivs på ett rationellt sätt och att förhållandena för försäljning av deras produkter förbättras.

Dessa åtgärder, som i synnerhet skall vara avsedda att främja genomförande av fångstplaner, koncentration av utbudet och reglering av priserna, innebär att medlemmarna förpliktas att iaktta följande:

- De skall till organisationen överlåta hela sin fångst av den produkt eller de produkter med avseende på vilka de är medlemmar. Organisationen får besluta att göra avkall från detta krav om produkterna omhändertas i enlighet med på förhand uppställda gemensamma regler.

- De skall för produktion och avsättning tillämpa regler som antagits av organisationen med det särskilda syftet att förbättra produktkvaliteten, anpassa utbudsvolymen till marknadens behov och säkerställa rätt förvaltning av tilldelade fångstkvoter.

- Om medlemsstaten i fråga har helt eller delvis överlåtit förvaltningen av sin nationella fångstkvot eller uppsättning fångstkvoter till producentorganisationerna inom ramen för de kvantiteter som tilldelats den medlemsstaten från den totala volymen av tillåtna fångstmängder för beståndet eller beståndsgruppen i fråga, skall de vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa rätt förvaltning av tilldelade fångstmängder.

2. Producentorganisationerna får inte inta en dominerande ställning på den gemensamma marknaden annat än om detta är nödvändigt för att uppnå de mål som är fastställda i artikel 39 i fördraget.

3. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen anta allmänna tillämpningsföreskrifter till denna artikel.

Artikel 5

1. Om en producentorganisation betraktas som representativ för produktionen och avsättningen på en eller flera landningsplatser på en sträcka av en medlemsstats kust, kan medlemsstaten i fråga ålägga producenter, som inte är medlemmar av organisationen och som avsätter någon av de produkter som avses i artikel 1 inom det område för vilket producentorganisationen är representativ, att iaktta följande:

a) De i artikel 4.1 andra stycket andra strecksatsen avsedda avsättnings- eller produktionsreglerna.

b) De regler som antagits av organisationen i fråga angående återtagande från marknaden och förädling för de i artikel 1 tredje stycket a och c avsedda färska eller kylda produkterna.

Dessa regler får emellertid utsträckas till dem som ej är medlemmar för de i del A och D i bilaga 1 upptagna produkterna i den utsträckning återtagspriset är lika med det pris som fastställts enligt artikel 11, och när det gäller i bilaga 1 E upptagna produkter, om interventionspriset är lika med det pris som fastställts enligt artikel 13.

Det får beslutas att ovanstående regler inte skall gälla för vissa försäljningskategorier.

2. Medlemsstaterna skall anmäla till kommissionen vilka regler de ämnar göra obligatoriska i enlighet med punkt 1.

Kommissionen skall snarast möjligt och senast inom två månader efter anmälan av reglerna meddela den berörda medlemsstaten i ett motiverat beslut om de anmälda reglerna får göras obligatoriska.

Om kommissionen inte har fattat beslut inom den angivna tidsfristen får den berörda medlemsstaten göra de anmälda reglerna obligatoriska.

3. Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att

- se till att de i punkt 1 avsedda reglerna följs,

- straffbelägga överträdelser av dessa regler.

De skall genast informera kommissionen om sådana åtgärder.

4. Vid tillämpning av punkt 1 får den berörda medlemsstaten besluta att de som inte är medlemmar skall vara förpliktade att till organisationen helt eller delvis betala de avgifter som producenter som är medlemmar betalar i den utsträckning dessa avgifter är avsedda att täcka de administrativa kostnader som uppstår vid tillämpningen av det system som avses i punkt 1.

5. Vid tillämpning av punkt 1 skall medlemsstaterna vid behov ombesörja med hjälp av producentorganisationerna återtagandet av produkter som inte möter marknadsreglernas krav eller som inte kunnat säljas till ett pris som motsvarar minst återtagspriset.

6. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen anta allmänna tillämpningsföreskrifter till denna artikel.

Artikel 6

1. Vid tillämpning av artikel 5.1 får medlemsstaten ge kompensation till producenter som inte är medlemmar av någon organisation och som är etablerade i gemenskapen med avseende på produkter som

- inte kan avsättas i enlighet med artikel 5.1 a eller

- har återtagits från marknaden i enlighet med artikel 5.1 b.

Kompensationen skall beviljas utan diskriminering beträffande mottagarens nationalitet eller etableringsort. Den får inte överstiga 60% av det belopp som erhålls genom att tillämpa följande på de återtagna kvantiterna:

- det enligt artikel 11 fastställda återtagspriset för produkter upptagna i del A och D i bilaga 1, eller

- det enligt artikel 13 fastställda försäljningspriset för produkter upptagna i del E i bilaga 1.

2. Utgifterna till följd av den enligt punkt 1 beviljade kompensationen skall bestridas av medlemsstaten i fråga.

Kapitel 2

Stöd till producentorganisationer

Artikel 7

1. Medlemsstaterna får tillhandahålla stöd till producentorganisationer, som tillkommit efter den 1 januari 1993 för att bidra till upprättandet och i övrigt underlätta verksamheten.

2. Sådant stöd skall beviljas med avseende på de tre åren närmast efter erkännandet. Under det första, andra och tredje året skall stödet inte överstiga 3%, 2% respektive 1% av värdet av den i producentorganisationens regi saluförda produktionen. Det skall inte heller överstiga 60%, 40% respektive 20% av organisationens administrativa kostnader under det första, andra och tredje året.

Utbetalning av stödet skall göras inom fem år efter godkännandet.

3. Värdet av den saluförda produktionen skall fastställas på en standardiserad grundval för varje år, nämligen:

- medlemmarnas saluförda produktion i genomsnitt under de tre kalenderåren före den period för vilken stöd begärs,

- de genomsnittliga producentpriser som samma medlemmar erhållit under samma period.

4. Under de fem åren närmast efter upprättandet av de i artikel 8 nämnda interventionsfonderna får medlemsstaterna tillhandahålla stöd till producentorganisationerna antingen direkt eller genom kreditinstitutioner i form av lån på särskilda villkor för att täcka del av de förväntade kostnaderna för marknadsintervention enligt artikel 8.

5. Det stöd som avses i punkt 2 skall anmälas till kommissionen i en rapport som medlemsstaterna sänder till den i slutet på varje räkenskapsår.

När det stöd som avses i punkt 4 beviljas skall detta genast anmälas till kommissionen.

6. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen anta allmänna tillämpningsföreskrifter till denna artikel.

AVDELNING 3

INTERVENTION

Kapitel 1

Återtagsordningar

Artikel 8

1. För de i artikel 1 angivna produkterna får producentorganisationerna fastställa ett återtagspris under vilket de inte säljer produkter som levererats av deras medlemmar.

För de kvantiteter som återtagits från marknaden

- skall producentorganisationerna kompensera sina medlemmar med avseende på de i del A och D i bilaga 1 och i bilaga 6 upptagna produkter som uppfyller de normer som antagits enligt artikel 2,

- får producentorganisationerna kompensera sina medlemmar med avseende på de övriga i artikel 1 upptagna produkterna med undantag för dem i del A och D i bilaga 1 och i bilaga 6.

För var och en av de i artikel 1 upptagna produkterna får en högsta nivå för återtagspriset fastställas i enlighet med punkt 5.

2. Omhändertagandet av de produkter som sålunda återtagits från marknaden skall ordnas av producentorganisationerna på ett sådant sätt att detta inte påverkar den normala avsättningen av den berörda produkten.

3. För att finansiera återtagandet skall producentorganisationerna skapa interventionsfonder som finansieras med bidrag beräknade efter de saluförda kvantiteterna. Alternativt skall de använda sig av ett utjämningssystem.

4. Producentorganisationerna skall ge följande upplysningar till de nationella myndigheterna som skall vidarebefordra dem till kommissionen:

- En lista över de produkter för vilka de ämnar använda den ordning som redogörs för i punkt 1.

- Den tidsperiod under vilken återtagspriserna gäller.

- Den nivå för återtagspriserna som föreslagits och tillämpats.

5. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall antas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 32.

Artikel 9

1. Ett orienteringspris skall fastställas före början av fiskeåret för var och en av de i del A, D och E i bilaga 1 upptagna produkterna och för var och en av produkterna och produktgrupperna upptagna i bilaga 2.

Dessa priser skall gälla för hela gemenskapen och skall fastställas för varje fiskeår eller för var och en av de perioder som detta år är uppdelat i.

2. Orienteringspriset skall baseras på följande:

- Genomsnittet av de priser som noterats för en betydande del av gemenskapens produktion och för en produkt med vissa bestämda kommersiella egenskaper på representativa partimarknader eller i representativa hamnar under de tre fiskeåren närmast före det år för vilket priset fastställts.

- En bedömning av utsikterna för produktion och efterfrågan.

Vid fastställandet av priset skall hänsyn också tas till behovet att

- stabilisera marknadspriserna och undvika att överskott uppstår i gemenskapen,

- bidra till att upprätthålla producenternas inkomster,

- ta hänsyn till konsumenternas intressen.

3. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen fastställa den i artikel 1 avsedda nivån på orienteringspriset.

Artikel 10

1. Under hela den period, under vilken orienteringspriset gäller, skall medlemsstaterna anmäla till kommissionen de priser, som noteras på representativa partimarknader eller i representativa hamnar för produkter med de för fastställande av orienteringspriset utvalda egenskaperna.

2. Marknader och hamnar i medlemsstater, där en betydande andel av gemenskapens produktion av en viss produkt saluförs, skall anses som representativa inom ramen för punkt 1.

3. Detaljerade regler för tillämpningen av denna artikel skall antas och listan över sådana representativa marknader och hamnar som avses i punkt 2 skall godkännas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 32.

Artikel 11

1. För var och en av de i del A och D i bilaga 1 upptagna produkterna skall ett återtagspris för gemenskapen fastställas på grundval av färskhet, storlek eller vikt och presentation av produkten (produktkategori) genom att tillämpa den berörda produktkategorins omvandlingsfaktor på ett belopp som motsvarar minst 70% och högst 90% av orienteringspriset. Dessa omvandlingsfaktorer skall återspegla prisförhållandet mellan produktkategorin i fråga och den som används vid fastställande av orienteringspriset. Gemenskapens återtagspris får dock aldrig överstiga 90% av orienteringspriset.

2. För att tillse att producenter i landningszoner, som ligger mycket långt från gemenskapens främsta konsumtionscentra, får tillgång till marknaderna på tillfredsställande villkor kan de priser som avses i punkt 1 viktas för dessa zoner med hjälp av utjämningskoefficienter.

3. Förfarandena för tillämpningen av denna artikel skall antas enligt artikel 32. Detta gäller särskilt för fastställandet av vilken procent av orienteringspriset som skall ingå i beräkningarna av gemenskapens återtagspriser och för angivandet av landningszonerna enligt punkt 2 samt bestämmandet av priserna.

Artikel 12

1. Medlemsstaterna skall ge ekonomisk kompensation till producentorganisationer, som intervenerar enligt artikel 8 med avseende på de i del A och D i bilaga 1 upptagna produkterna, under förutsättning att:

a) Återtagspriset som tillämpas av dessa organisationer har fastställts i enlighet med artikel 11. Dock tillåts en marginal på 10% under och 10% över detta pris för att hänsyn skall kunna tas till säsongvariationerna i marknadspriserna.

b) Produkterna som återtagits från marknaden uppfyller de normer som antagits i enlighet med artikel 2.

c) Kompensationen som betalas till medlemmarna med avseende på de kvantiteter som återtagits från marknaden är minst lika med den procentsats av det återtagspris, som dessa organisationer tillämpar på de i punkt 3 nämnda kvantiteterna, plus 10.

d) Ett återtagspris, som inte ligger under det i artikel 11 avsedda priset, tillämpas för varje produktkategori i fråga. En producentorganisation, vilken såsom en åtgärd enligt artikel 4.1 tillämpar ett förbud mot försäljning av vissa produktkategorier, skall dock inte behöva tillämpa gemenskapens återtagspris för dessa produktkategorier.

2. Ekonomisk kompensation skall endast beviljas om de produkter som återtagits från marknaden för andra ändamål än mänsklig konsumtion eller eljest omhändertas på sådant sätt att det inte påverkar normal saluföring av de i artikel 11 avsedda produkterna.

3. Den ekonomiska kompensationen skall vara lika med

- 87,5% av det av den berörda producentorganisationen tillämpade återtagspriset för av organisationen återtagna produktkvantiteter som inte överstiger 7%,

- 75% av det av den berörda producentorganisationen tillämpade återtagspriset för av organisationen återtagna produktkvantiteter som överstiger 7% men inte 14%,

- 0% av det av den berörda producentorganisationen tillämpade återtagspriset för av organisationen återtagna produktkvantiteter som överstiger 14%

av de årliga kvantiteter av produkten i fråga som erbjuds till försäljning i enlighet med artikel 4.1.

4. Den produktion som levererats av medlemmar av en organisation och återtagits från marknaden av denna organisation eller av någon annan organisation i enlighet med artikel 5, skall tas i beaktande vid beräkningen av den ekonomiska kompensation som skall beviljas den organisation som de berörda producenterna tillhör.

5. Den ekonomiska kompensationen skall minskas med det till ett standardbelopp fastställda värdet av den för annat än mänsklig konsumtion avsedda produkten eller med nettointäkterna från omhändertagandet av produkterna för konsumtion i enlighet med punkt 2. Ovanstående värde skall fastställas i början av fiskeåret. Det skall emellertid justeras om betydande och varaktiga prisförändringar äger rum på gemenskapens marknader.

6. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 32.

Artikel 13

För var och en av de i bilaga 1 del E upptagna produkterna skall ett gemenskapspris för försäljning fastställas i enlighet med samma villkor som anges i artikel 11 för fastställandet av återtagspriset.

Artikel 14

1. Följande produkter skall vara berättigade till förädlingsstöd:

- I del A och D i bilaga 1 upptagna produkter som återtagits från marknaden till det återtagspris som fastställs enligt artikel 11.

- I bilaga 1 del E upptagna produkter som har salubjudits men som bevisligen inte kunnat säljas till gemenskapens försäljningspris enligt artikel 13.

En toleransmarginal på 10% under och 10% över dessa priser är emellertid tillåten för att hänsyn skall kunna tas till främst marknadsprisernas säsongvariationer.

2. Endast sådana kvantiteter skall anses berättigade till förädlingsstöd som

- har levererats av en producent som är medlem,

- uppfyller vissa krav vad gäller kvalitet, storlek och presentation,

- antingen har stabiliseringsbehandlats och lagrats eller konserverats i enlighet med närmare fastställda villkor för en närmare fastställd varaktighet.

3. För var och en av de berörda produkterna skall stödet ges endast för kvantiteter som inte överstiger 6% av den enligt artikel 4.1 salubjudna årliga kvantiteten för produkterna i fråga.

Stödbeloppet får inte överstiga summan av de tekniska och ekonomiska kostnaderna i samband med den för stabilisering och lagring nödvändiga verksamheten.

4. De beredningssätt som avses i denna artikel är

a) - frysning,

- nedsaltning,

- torkning

- och i tillämpliga fall kokning.

b) fileing eller styckning och i tillämpliga fall avtagning av huvud, då dessa förfaranden utförs i samband med någon av de i a angivna beredningssätten.

5. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 32.

Artikel 15

1. För de i bilaga 6 upptagna produkterna skall medlemsstaterna under följande förutsättningar bevilja ett fast stöd till de producentorganisationer som företar intervention i enlighet med artikel 8:

a) Producentorganisationerna skall före fiskeårets början fastställa ett återtagspris, nedan kallat det autonoma återtagspriset. Organisationerna skall tillämpa detta pris under hela fiskeåret, med en tillåten marginal på 10% nedåt och 10% uppåt. Priset får emellertid inte överstiga det viktade genomsnittspriset som noterats för produktkategorierna i fråga inom berörda producentorganisationers verksamhetsområden under de tre närmast föregående fiskeåren.

b) De återtagna produkterna skall uppfylla de enligt artikel 2 antagna normerna.

c) Den kompensation, som de anslutna producenterna beviljas med avseende på de återtagna produkterna, skall vara lika med det av producentorganisationerna tillämpade autonoma återtagspriset.

2. Det fasta stödet skall beviljas för från marknaden återtagna kvantiteter som har salubjudits i enlighet med artikel 4.1 och som omhändertagits på ett sådant sätt att den normala avsättningen av produktionen inte påverkas.

3. Beloppet för det fasta stödet skall vara 75% av det autonoma återtagspriset under löpande fiskeår minus det till ett standardbelopp fastställda värdet av den produkt som omhändertas i enlighet med punkt 2.

4. Det fasta stödet skall också ges för återtagna kvantiteter som antingen bereds för stabilisering och efterföljande lagring eller konserveras på visst sätt för viss varaktighet. Beloppet för det fasta stödet i dessa fall skall inte överstiga summan av de tekniska och ekonomiska kostnaderna i samband med den för stabilisering och lagring nödvändiga verksamheten.

5. De sammanlagda kvantiteterna, som är berättigade till ett fast stöd enligt punkt 2 och 4, får inte överstiga 10% av de enligt artikel 4.1 salubjudna årliga kvantiteterna för berörda produkter.

6. Medlemsstaterna i fråga skall införa ett kontrollsystem för att se till att de produkter, som det fasta stödet tillämpas på, verkligen uppfyller villkoren för detta stöd.

I kontrollsyfte skall mottagarna av det fasta stödet föra lagerförteckningar som uppfyller närmare fastställda kriterier. Medlemsstaterna skall med närmare fastställda tidsmellanrum sända kommissionen en lista över de genomsnittliga produkt- och kategoripriser som noterats för representativa partimarknader eller hamnar.

7. Mot bakgrund av utjämningen av priserna för de i denna artikel avsedda arterna skall rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen, bestämma vilka arter som skall kunna tas upp i listan över produkter i del A i bilaga 1.

8. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 32.

Kapitel 2

Stöd till privat lagring

Artikel 16

1. Stöd till privat lagring för i bilaga 2 upptagna produkter får ges till producentorganisationer som tillämpar artikel 4.1 vad avser produktion och avsättning under det löpande fiskeåret.

2. Stödet till privat lagring skall ges då de genomsnittspriser som uppnåtts under en representativ närmare fastställd period för en av producentorganisationerna saluförd produkt är lägre än 85% av orienteringspriset enligt artikel 9.1.

3. Följande regler skall gälla för beviljandet av stöd till privat lagring:

- Produkterna skall ha fångats, frysts ombord och landats i gemenskapen av en medlem i en producentorganisation.

- Stödet skall vara begränsat till 15% av genomsnitts-kvantiteten av de produkter som salubjuds i gemenskapen enligt artikel 4 under samma period av de tre fiskeåren närmast före det fiskeår för vilket stödet beviljas. Stöd får emellertid beviljas för högst 15% av den salubjudna kvantiteten under den löpande perioden.

- Produkterna skall lagras under en minimiperiod och sedan åter saluföras på gemenskapsmarknaden.

4. Beloppet för detta stöd till privat lagring får inte överstiga summan av de tekniska kostnaderna och räntan under högst tre månader. Beloppet skall fastställas månadsvis efter fallande skala.

5. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel, i synnerhet vad avser beloppet för det privata lagringsstödet och villkoren under vilka det beviljas, skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 32.

Kapitel 3

Tonfisk för konservering

Artikel 17

1. För de i bilaga 3 upptagna produkterna skall ett gemenskapspris till producenterna fastställas före början av varje fiskeår.

Detta pris skall gälla inom hela gemenskapen och skall fastställas för varje fiskeår.

2. Gemenskapens producentpris skall fastställas

- på grundval av genomsnittet av prisnoteringarna för en betydande del av gemenskapsproduktionen och för en produkt med väldefinierade kommersiella egenskaper på representativa partimarknader eller i representativa hamnar under de tre fiskeåren närmast före det år för vilket priset fastställs,

- under beaktande av utvecklingstendenserna för produktion och efterfrågan.

Vid fastställandet av priset skall hänsyn också tas till behovet att

- beakta råvaruförsörjningen av gemenskapens konservindustri,

- bidra till att upprätthålla producenternas inkomster,

- undvika att överskott uppstår i gemenskapen.

3. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen fastställa det i punkt 1 avsedda gemenskapspriset till producenterna före början av varje fiskeår.

4. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla de genomsnittliga månadspriser som noterats på representativa partimarknader eller hamnar för i punkt 1 avsedda produkter som har sitt ursprung i gemenskapen och som har väldefinierade kommersiella egenskaper.

5. För tillämpningen av punkt 4 skall de representativa marknaderna och hamnarna i medlemsstaterna vara sådana där en betydande andel av gemenskapens tonfisksproduktion saluförs.

6. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 32. Detta gäller i synnerhet fastställandet av omvandlingsfaktorer för olika arter, storlekar och presentation av tonfisk och sammanställandet av en lista över de representativa partimarknader och hamnar som avses i punkt 4.

Artikel 18

1. Inom ramen för punkt 4 skall ett bidrag beviljas till producentorganisationerna med avseende på de i bilaga 3 upptagna produkterna, om det för ett givet kalenderkvartal konstateras att

- det genomsnittliga försäljningspriset på gemenskapsmarknaden och

- det i artikel 22 avsedda priset fritt gränsen plus eventuellt tillämplig utjämningsavgift

samtidigt ligger under en utlösande tröskel på 93% av gemenskapens producentpris för den aktuella produkten.

2. Bidraget skall beviljas producentorganisationerna för de kvantiteter av den berörda produkten som fångats av deras medlemmar och försålts och levererats under det aktuella kvartalet till konservindustrier inom gemenskapens tullterritorium enligt villkoren och begränsningarna i denna artikel.

3. Bidraget får inte överstiga

- skillnaden mellan den utlösande tröskeln och det på gemenskapsmarknaden noterade genomsnittliga försäljningspriset för produkten i fråga eller

- ett fast belopp motsvarande 12% av nämnda tröskel eller

- för varje producentorganisation, skillnaden mellan denna tröskel och det genomsnittliga försäljningspriset som producentorganisationen uppnått.

4. Under det kvartal för vilket bidraget beviljas skall de sammanlagda kvantiteterna som kan vara berättigande till stöd aldrig överstiga

- 62,8% av de kvantiteter tonfisk som används av gemenskapens konservindustri under det kvartalet,

- de genomsnittliga kvantiteter som försålts och levererats i enlighet med punkt 2 under motsvarande kvartal de tre fiskeåren närmast före det år för vilket bidraget beviljas,

- 110% av de genomsnittliga kvantiteter som sålts och levererats i enlighet med punkt 2 under motsvarande kvartal fiskeåren 1984 1986.

5. Inom de i punkt 4 fastställda gränserna skall bidragsbeloppet till varje producentorganisation vara lika med

- det i punkt 3 fastställda beloppet för de kvantiteter av produkten i fråga som har avyttrats i enlighet med punkt 2 och som inte överstiger de genomsnittliga kvantiteter som sålts och levererats av producentorganisationens medlemmar enligt samma villkor under motsvarande kvartal referensfiskeåren 1984 1986,

- 95% av det i punkt 3 fastställda beloppet för kvantiteter av produkten i fråga som överstiger de genomsnittliga kvantiteter som avses i föregående strecksats, upp till en gräns av 110% av dessa kvantiteter,

- 90% av beloppet enligt punkt 3 för de kvantiteter av produkten i fråga som överstiger kvantiteterna enligt närmast föregående strecksats och som är lika med återstoden av de kvantiteter som framkommit vid en fördelning mellan producentorganisationerna av de enligt punkt 4 bidragsberättigande kvantiteterna.

Fördelningen mellan de olika producentorganisationerna skall ske i proportion till deras respektive produktion under motsvarande kvartal under fiskeåren 1984 1986.

6. Producentorganisationerna skall fördela det beviljade bidraget till sina medlemmar i proportion till de kvantiteter som dessa producerat och som sålts och levererats i enlighet med punkt 2.

Det bidrag som betalas av en producentorganisation till dess anslutna producenter skall ökas med en kompensation som skall vara lika med

- 2,5% av det i punkt 3 fastställda beloppet när det till producentorganisationen utbetalade beloppet är lika med detta belopp,

- 5% av det i punkt 3 fastställda beloppet när det till producentorganisationen utbetalade beloppet är lika med 95% av detta belopp,

- 10% av det i punkt 3 fastställda beloppet när det till producentorganisationen utbetalade beloppet är lika med 90% av detta belopp.

Denna kompensation skall finansieras av en enligt artikel 9.3 upprättad fond.

7. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen anta allmänna regler för beviljandet av bidraget.

8. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 32. Detta gäller i synnerhet fastställandet av bidragets storlek och villkoren under vilka det beviljas.

9. Före den 30 juni 1994 skall kommissionen framlägga en rapport, åtföljd av eventuella förslag, om situationen på tonfisksmarknaden och om hur det gällande systemet fungerar. Rådet skall före den 31 december 1994 fatta beslut om avgivna förslag i enlighet med förfarandet i artikel 43 i fördraget.

AVDELNING 4

HANDEL MED TREDJE LAND

Kapitel 1

Tullordning

Artikel 19

1. Tull- och statistiknomenklaturen för den gemensamma tulltaxan ändras härmed i enlighet med bilaga 7.

2. De allmänna reglerna för tolkningen av den gemensamma tulltaxan och de särskilda reglerna för dess tillämpning skall tillämpas på produktklassificeringen i denna förordning. Den tullnomenklatur som följer av tillämpningen av denna förordning skall införas i den gemensamma tulltaxan.

3. Om inget annat föreskrivs i denna förordning och om rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen inte har beviljat undantag, är det förbjudet

- att ta upp avgifter med motsvarande verkan som en tull,

- att tillämpa några kvantitativa restriktioner.

Artikel 20

1. I nödfall på grund av

- försörjningssvårigheter på gemenskapsmarknaden eller

- uppfyllandet av internationella åtaganden

får det enligt artikel 32 beslutas att helt eller delvis tillfälligt upphäva tullen enligt den gemensamma tulltaxan med avseende på produkterna upptagna i artikel 1.

2. Kommissionen skall underrätta Europaparlamentet och rådet om alla beslut som fattas i enlighet med punkt 1.

Kapitel 2

Särskilda bestämmelser för vissa produkter

Artikel 21

1. Under en period på fyra år från denna förordnings ikraftträdande skall den årliga importen till gemenskapen av de i del C i bilaga 4 upptagna konserverade produkterna begränsas till en högsta kvantitet som är lika med den sammanlagda importvolymen under år 1991, nedan kallat referensåret, multiplicerad med en årlig ökningstakt.

För de i del C punkt 1 i bilaga 4 upptagna produkterna skall denna artikel emellertid endast gälla produkter framställda av sardiner av arten sardina pilchardus som uppfyller normerna enligt rådets förordning (EEG) nr 2136/89 av den 21 juni 1989 om gemensamma marknadsnormer för konserverade sardiner (). För de i del C punkt 2 i bilaga 4 upptagna produkterna skall denna artikel endast gälla produkter framställda av arter som är upptagna i bilagan till rådets förordning (EEG) nr 1536/92 av den 9 juni 1992 om gemensamma marknadsnormer för konserverad tonfisk och bonit () och som uppfyller de i nämnda förordning fastställda normerna.

2. Den årliga ökningstakten i punkt 1 skall vara lika med det aritmetiska genomsnittet av ökningstakterna för konsumtionen av de berörda produkterna i gemenskapen under referens-året och de två åren närmast före detta, dock lägst 6%.

3. Den i punkt 2 angivna årliga ökningstakten skall tillämpas vid beräkningen av den i punkt 1 avsedda högsta årliga kvantiteten från det första året efter referensåret.

4. Denna artikel skall tillämpas i enlighet med artikel 11 i rådets förordning (EEG) nr 288/82 av den 5 februari 1982 om gemensamma regler för import ().

5. De övriga tillämpningsreglerna skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 32.

Kapitel 3

Referenspriser

Artikel 22

1. För att undvika störningar på grund av utbud från tredje land till onormalt låga priser eller till villkor som skulle äventyra de stabiliseringsåtgärder som avses i artiklarna 11, 12, 13, 14, 16 eller 17 skall för gemenskapen varje år fastställas referenspriser för varje produktkategori av de i bilagorna 1, 2, 3, 4 del B och 5 upptagna produkterna. Därvid skall emellertid beaktas de samrådsförfaranden, som gäller för vissa produkter till följd av gemenskapens internationella åtaganden inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).

2. Referenspriset för de i del A och D i bilaga 1 upptagna produkterna skall vara lika med det återtagspris som fastställts enligt artikel 11.1. Referenspriset för de i del C i bilaga 1 upptagna produkterna skall fastställas på grundval av referenspriset för de i del A i bilaga 1 upptagna produkterna med beaktande av beredningskostnaderna och behovet att garantera ett prisförhållande som svarar mot marknadssituationen.

Referenspriserna för de i del E i bilaga 1 angivna produkterna skall vara lika med det försäljningspris för gemenskapen som fastställts i enlighet med artikel 13.

Referenspriset för de i del B i bilaga 1, del B i bilaga 4 och bilaga 5 upptagna produkterna skall fastställas på grundval av det genomsnittliga referenspriset för den färska produkten med beaktande av beredningskostnaderna och behovet att garantera ett prisförhållande som svarar mot marknadssituationen. Om inget referenspris finns för en färsk produkt, skall ett sådant pris fastställas på grundval av referenspriset för en kommersiellt likartad färsk produkt.

Referenspriset för de i bilaga 2 upptagna produkterna skall fastställas med utgångspunkt i det orienteringspris som avses i artikel 9.1 mot bakgrund av den i artikel 16.2 avsedda prisnivån vid vilken de interventionsåtgärder som avses i samma punkt får vidtas och med beaktande av situationen på marknaden för dessa produkter.

Referenspriset för i bilaga 3 angiven tonfisk avsedd för konservindustrin skall baseras på det viktade genomsnittet av de priser fritt gränsen som noterats på de mest representativa importmarknaderna eller i de mest representativa importhamnarna i medlemsstaterna under de tre åren närmast före den dag då referenspriset fastställs, minskat med ett belopp som är lika med tullar och andra avgifter som eventuellt upptagits för produkterna och med kostnaderna för lossning och transport från gemenskapsgränsstationen till dessa marknader eller hamnar.

De omvandlingsfaktorer som fastställs enligt förfarandet i artikel 17.5 skall tillämpas på de olika typerna av tonfisk och på de olika presentationsformerna.

3. För de i del A, D och E i bilaga 1 upptagna produkterna skall ett pris fritt gränsen fastställas på grundval av de priser som noterats av medlemsstaterna för de olika produktkategorierna i ett visst handelsled för den importerade produkten på de representativa importmarknaderna eller i de representativa importhamnarna, minskat med den faktiskt pålagda tullen enligt den gemensamma tulltaxan plus avgifter som pålagts dessa produkter och med kostnaderna för lossning och transport från gemenskapens gränsstationer till dessa marknader eller hamnar.

För de i del B och C i bilaga 1, bilagorna 2 3, del B i bilaga 4 och bilaga 5 upptagna produkterna skall ett pris fritt gränsen fastställas på grundval av det pris som noterats av varje medlemsstat för de vanliga kommersiella kvantiteterna som importeras till gemenskapen, minskat med ett belopp som är lika med den faktiskt pålagda tullen plus avgifter som pålagts dessa produkter och med kostnaderna för lossning och transport.

Medlemsstaterna skall regelbundet anmäla till kommissionen

- de på representativa marknader eller i representativa hamnar noterade priserna för de produkter som avses i första stycket,

- priserna på de produkter som avses i andra stycket.

4. I fall då priset fritt gränsen för en viss produkt som importerats från ett tredjeland är lägre än referenspriset, och om betydande kvantiteter av produkten importeras, får följande åtgärder vidtas:

a) Det autonoma upphävandet av tullarna i den gemensamma tulltaxan får avskaffas vid import där priset fritt gränsen är lägre än referenspriset.

b) För produkterna upptagna i del A i bilaga 1 (med undantag av de produkter som avses i punkt 3), del C, D och E i bilaga 1, bilaga 2, del B i bilaga 4 och bilaga 5 får importen underkastas kravet att det enligt punkt 3 fastställda priset fritt gränsen skall vara minst lika med referenspriset.

c) För produkter upptagna i del A 3 och B i bilaga 1 och i bilaga 3 får importen underkastas en utjämningsavgift förutsatt att detta är förenligt med GATT-reglerna för bindning. Om import till ingångspriser som är lägre än referenspriset endast sker från vissa länder eller endast omfattar vissa arter, skall utjämningsavgiften uttas endast med avseende på dessa länder eller arter.

Utjämningsavgiften skall vara lika med skillnaden mellan referenspriset och priset fritt gränsen. Avgiften skall vara samma för alla medlemsstater och läggas till gällande tull.

5. De i punkt 4 c avsedda åtgärderna skall emellertid inte gälla tredje land som enligt särskilda villkor garanterar att deras produkter utbjuds till priser som fastställts enligt punkt 3 och inte understiger referenspriset, och som i praktiken iakttar detta pris vid sina leveranser till gemenskapen.

6. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel, i synnerhet nivån för referenspriset, skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 32. Tillämpningen och upphävandet av de i punkt 4 angivna åtgärderna skall beslutas enligt samma förfarande.

Mellan förvaltningskommitténs regelbundna möten skall dessa åtgärder beslutas av kommissionen. I så fall skall de gälla tills åtgärder antagna i enlighet med det i artikel 32 fastställda förfarandet träder i kraft.

Artikel 23

1. För att undvika störningar på grund av leveranser från tredje land till onormalt låga priser får före början av varje fiskeår referenspriser fastställas för de i del A i bilaga 4 upptagna produkterna. Dessa priser får differentieras efter närmare fastställda perioder under fiskeåret beroende på säsongvariationerna i priserna.

2. De i punkt 1 avsedda referenspriserna skall fastställas på grundval av genomsnittet för de producentpriser som noterats under de tre åren närmast före den dag då referenspriset fastställs för en produkt med vissa kommersiella egenskaper i gemenskapens representativa produktionsområden.

3. Om det pris fritt gränsen som gäller för en sändning av i punkt 1 avsedda produkter omfattande en normal kommersiell kvantitet från en bestämd ursprungsort är lägre än referenspriset, får import av dessa produkter från tredje landet i fråga, under beaktande av GATT-reglerna om bindning, påläggas en utjämningsavgift som är lika med skillnaden mellan referenspriset och priset fritt gränsen plus den faktiskt pålagda tullen enligt den gemensamma tulltaxan. Kommissionen skall regelbundet följa utvecklingen av priserna fritt gränsen på produkter från varje ursprungsort.

4. Den i punkt 3 föreskrivna utjämningsavgiften skall emellertid inte inkrävas i fall då tredje land är villigt och i stånd att garantera att det använda priset plus den faktiskt uttagna tullen enligt den gemensamma tulltaxan inte blir lägre än referenspriset, när produkterna i punkt 1 med ursprung i och kommande från deras territorium införs till gemenskapen, och att snedvridningar av handeln undviks.

5. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel, i synnerhet nivån för referenspriserna, skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 32. Beslut att införa, ändra eller avskaffa utjämningsavgiften eller att tillåta att ett visst tredje land omfattas av punkt 4 skall fattas enligt samma förfarande.

Kapitel 4

Nödfallsåtgärder

Artikel 24

1. Om marknaden i gemenskapen för en eller flera av de i artikel 1 angivna produkterna på grund av import eller export utsätts för eller hotas av allvarliga störningar som kan äventyra syftena i artikel 39 i fördraget, får lämpliga åtgärder vidtas i handeln med tredje land tills dessa störningar eller störningshot har upphört.

Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen anta närmare regler för tillämpningen av denna punkt.

2. Om en situation som avses i punkt 1 uppstår, skall kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ besluta om de nödvändiga åtgärderna. Åtgärderna skall meddelas medlemsstaterna och skall gälla med omedelbar verkan. Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat, skall den fatta beslut inom fem arbetsdagar från mottagandet av denna begäran.

3. De av kommissionen beslutade åtgärderna får av en medlemsstat hänskjutas till rådet inom fem dagar efter den dag då meddelandet om dessa utgick. Rådet skall sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva åtgärderna i fråga.

AVDELNING 5

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 25

1. 50% av det stöd som beviljats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 7.1 och 7.2 skall ersättas av utvecklingssektionen inom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.

2. Interventionsåtgärder skall finansieras enligt artiklarna 6, 12, 14 16 och 18 när det gäller produkter från ett bestånd eller en grupp av bestånd endast till den övre gränsen för de kvantiteter, som medlemsstaten i fråga tilldelats av den sammanlagda volymen av tillåtna fångstmängder för beståndet eller gruppen av bestånd i fråga.

3. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 32.

Artikel 26

Utan att giltigheten av andra gemenskapsbestämmelser påverkas skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att tillse att alla fiskefartyg som för en medlemsstats flagga får tillgång på lika villkor till hamnar och mottagningsanläggningar i första handelsledet samt till all utrustning och alla tekniska installationer som hör till.

Artikel 27

Med förbehåll för bestämmelser av motsatt innebörd som antagits i enlighet med artiklarna 42 och 43 i fördraget skall artikel 92 94 i detta fördrag gälla produktionen av och handeln med de i artikel 1 angivna produkterna.

Artikel 28

Om det på gemenskapsmarknaden konstateras en prishöjning, som överskrider något av orienteringspriserna enligt artikel 9.1 eller producentpriset enligt artikel 17.1 med en närmare bestämd procentsats, och om denna situation väntas bli bestående och verkar störande på marknaden eller riskerar få sådan verkan, får åtgärder vidtas för att komma till rätta med situationen.

Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen anta allmänna tillämpningsföreskrifter till denna artikel.

Artikel 29

Rådet får med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen ändra bilagorna till denna förordning och de procentsatser som anges i artiklarna 11 och 16.

Artikel 30

Medlemsstaterna och kommissionen skall delge varandra den information som behövs för genomförandet av denna förordning. Bestämmelserna för utväxling och vidare spridning av denna information skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 32.

Artikel 31

En förvaltningskommitté för fiskeriprodukter (nedan kallad "kommittén") skall inrättas. Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

Artikel 32

När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tilllämpas, skall ordföranden hänskjuta ärendet till kommittén, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Den skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.

Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan. Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande, skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från dagen då rådet underrättats.

Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom den tid som anges i föregående stycke.

Artikel 33

Kommittén får dryfta varje annan fråga som hänskjutits till den av ordföranden antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

Artikel 34

Denna förordning skall tillämpas på så sätt att vederbörlig hänsyn samtidigt tas till de mål som anges i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

Artikel 35

1. Förordning (EEG) nr 3687/91, (EEG) nr 2202/82 () och (EEG) nr 2203/92 () upphävs härmed från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

2. Hänvisningarna till den upphävda förordningen (EEG) nr 3687/91 skall betraktas som hänvisningar till denna förordning och skall läsas i samband med korrelationstabellen i bilaga 8.

Artikel 36

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 december 1992.

På rådets vägnar R. NEEDHAM Ordförande

() EGT nr C 305, 23.11.1992.

() EGT nr C 313, 30.11.1992. s. 22.

() EGT nr L 354, 23.12.1991, s. 1.

() EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13. Förordningen är senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2048/88. (EGT nr L 185, 15.7.1988, s. 1.

() EGT nr L 212, 22.7.1989, s. 79.

() EGT nr L 163, 17.6.1992, s. 1.

() EGT nr L 35, 9.2.1982, s. 1. Förordningen ändrades senast genom förordning (EEG) nr 848/92 (EGT L 89, 4.4.1992, s. 1.)

() EGT nr L 235, 10.8.1982, s. 1.

() EGT nr L 235, 10.8.1982, s. 4.

BILAGA 1

>Plats för tabell>

BILAGA 2

>Plats för tabell>

BILAGA 3

Tonfisk (av släktet Thunnus), bonit (Euthynnus (Katsuwonus) pelamis) och andra arter av släktet Euthynnus, färska, kylda eller frysta, som är avsedda för industriell framställning och hänför sig till nummer 1604 och är klassificerade under följande KN-nummer:

>Plats för tabell>

BILAGA 4

A. Levande, färska, kylda eller frysta produkter:

>Plats för tabell>

B. Frysta och saltade produkter, frysta kräftdjur

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

C. Konserverade produkter:

>Plats för tabell>

BILAGA 5

Frysta eller saltade produkter, frysta eller saltade kräftdjur, skalade och kokta i vatten eller ångkokta

>Plats för tabell>

BILAGA 6

>Plats för tabell>

BILAGA 7

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

BILAGA 8

KORRELATIONSTABELL

>Plats för tabell>