31992R1238

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 1238/92 av den 8 maj 1992 om fastställande av gemenskapsmetoder för analys av neutral alkohol inom vinsektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin(1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1734/91(2), särskilt artiklarna 35.8, 36.6, 38.5, 39.9, 41.10 och 42.6 i denna, och

med beaktande av följande:

Enligt rådets förordning (EEG) nr 2046/89 av den 19 juni 1989 om allmänna bestämmelser om destillation av vin och biprodukter från vinframställning(3) skall neutral alkohol som framställs genom destillation inom vinsektorn definieras i bilagan till den förordningen på grundval av kriterierna för dess sammansättning. Analysmetoder för tillämpning inom gemenskapen bör fastställas för att kontrollera om dessa kriterier har uppfyllts.

Dessa metoder bör vara obligatoriska för alla handelstransaktioner och kontrollåtgärder. Med hänsyn till de begränsade möjligheterna i detta avseende inom handeln bör ett begränsat antal allmänna metoder fastställas som möjliggör en snabb och tillräckligt noggrann analys av de nödvändiga beståndsdelarna i neutral alkohol.

De analysmetoder som fastställs för tillämpning inom gemenskapen bör vara allmänt erkända för att säkerställa att de tillämpas enhetligt.

De metoder för analys av neutral alkohol inom vinsektorn som för närvarande tillämpas inom gemenskapen infördes genom rådets förordning (EEG) nr 3590/83(4). Den vetenskapliga utvecklingen gör det nödvändigt att ersätta några av dessa metoder med förbättrade metoder, ändra andra metoder och införa nya. Med hänsyn till det stora antalet ändringar och deras komplexitet bör alla analysmetoder samlas i en ny förordning och förordning (EEG) nr 3590/83 bör ersättas.

De termer som används för repeterbarheten och jämförbarheten av de resultat som erhålls med dessa metoder bör definieras för att göra det möjligt att jämföra dem med de resultat som erhålls med tillämpning av de analysmetoder som anges i artikel 74 i förordning (EEG) nr 822/87.

De åtgärder som avses i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för vin.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Gemenskapens metoder för analys av neutral alkohol, som har definierats i bilagan till förordning (EEG) nr 2046/89, skall vara de som beskrivs i bilagan till den här förordningen.

2. De analysmetoder som anges i punkt 1 skall tillämpas på neutral alkohol som erhålls genom den destillation som avses i förordning (EEG) nr 822/87.

Artikel 2

I denna förordning avses med

a) repeterbarhet: det värde under vilket den absoluta skillnaden mellan två individuella resultat som har uppnåtts i prov som har genomförts under samma förhållanden (samma person, samma apparatur, samma laboratorium och ett kort tidsintervall) kan förväntas ligga inom en angiven sannolikhet,

b) jämförbarhet: det värde under vilket den absoluta skillnaden mellan två individuella resultat som har erhållits under olika förhållanden (olika personer, olika apparatur och/eller olika laboratorier och/eller olika tidsintervall) kan förväntas ligga inom en angiven sannolikhet.

Med begreppet individuellt provresultat skall förstås det värde som erhålls när den standardiserade analysmetoden tillämpas fullständigt och en gång på ett enda prov. Om inte annat anges, skall sannolikheten vara 95 %.

Artikel 3

Förordning (EEG) nr 3590/83 skall upphöra att gälla.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 8 maj 1992.

På kommissionens vägnar

Ray MAC SHARRY

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 84, 27.3.1987, s. 1.

(2) EGT nr L 163, 26.6.1991, s. 6.

(3) EGT nr L 202, 14.7.1989, s. 14.

(4) EGT nr L 363, 24.12.1983, s. 1.

BILAGA

ANALYSMETODER FÖR NEUTRAL ALKOHOL INOM VINSEKTORN SOM SKALL TILLÄMPAS INOM GEMENSKAPEN

Inledning

1. FÖRBEREDELSE AV PROVET

1.1. Allmänt

Det laboratorieprov som skall analyseras skall normalt vara på 1,5 l, såvida det inte krävs en större mängd för en viss analys.

1.2. Förbehandling av provet

Provet skall göras homogent före analys.

1.3. Lagring

Det färdiga provet skall alltid förvaras i en lufttät och fukttät behållare och lagras på ett sådant sätt att det inte försämras. Bl.a. bör inte proppar av kork, gummi eller plast komma i direkt beröring med alkoholen och användning av lack till försegling är uttryckligen förbjuden.

2. REAGENSER

2.1. Vatten

2.1.1. Det vatten som skall användas för upplösning, utspädning eller tvätt skall vara destillerat vatten eller avjoniserat vatten av minst motsvarande renhetsgrad.

2.1.2. Med lösning eller utspädning skall, om det inte är fråga om en reagens, förstås en vattenlösning.

2.2. Kemikalier

Om inte annat anges, skall alla kemikalier vara av analytisk kvalitet.

3. APPARATUR

3.1. Apparaturlista

Apparaturlistan omfattar endast apparatur för särskilda ändamål eller med en särskild specifikation.

3.2. Analysvåg

Med analysvåg förstås en våg med en känslighet av minst 0,1 mg.

4. REDOVISNING AV RESULTATEN

4.1. Resultat

Resultaten i analysrapporten skall vara genomsnittet av minst två bestämningar med tillräcklig repeterbarhet (r).

4.2. Beräkning av resultaten

Om inte annat anges, skall resultaten beräknas som g/hl etanol (100 % vol.).

4.3. Antal decimaler

Resultatet skall inte innehålla fler decimaler än vad som är motiverat med hänsyn till den använda analysmetodens noggrannhet.

Metod 1: Bestämning av alkoholhalten

Alkoholhalten i volymprocent bestäms i enlighet med gällande nationella bestämmelser eller vid oenighet med hjälp av alkoholmätare eller hydrometrar sådana dessa definieras i rådets direktiv 76/765/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om alkoholmätare och hydrometrar för alkohol(1).

Den skall uttryckas i volymprocent i enlighet med rådets direktiv 76/766/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om alkoholtabeller(2).

Metod 2: Bedömning av färg och/eller klarhet

1. RÄCKVIDD OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Metoden gör det möjligt att bedöma neutral alkohols färg och/eller klarhet.

2. DEFINITION

Färg och klarhet: färgen och/eller klarheten enligt bedömning med hjälp av den beskrivna metoden.

3. PRINCIP

Färgen och klarheten bedöms visuellt genom jämförelse med vatten mot vit resp. svart bakgrund.

4. APPARATUR

4.1. Ofärgade glascylindrar, minst 40 cm höga.

5. METOD

Två glascylindrar (4) ställs på den vita eller svarta bakgrunden. Den ena cylindern fylls med provet till en höjd av ca 40 cm och den andra med vatten till samma höjd.

Provet observeras ovanifrån, dvs. i glascylinderns längdaxel, och jämförs med den cylinder som innehåller vatten.

6. TOLKNING

Provets färg och/eller klarhet bedöms genom observation i enlighet med 5.

Metod 3: Bestämning av avfärgningstiden för permanganat

1. RÄCKVIDD OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Med denna metod bestäms avfärgningstiden för permanganat i neutral alkohol.

2. DEFINITION

Avfärgningstiden för permanganat: avfärgningstiden för permanganat enligt denna metod är det antal minuter som går innan 10 ml av provet efter tillsättning av 1 ml 1 mmol/l kaliumpermanganatlösning har antagit standardens färg.

3. PRINCIP

Den tid som går innan provet efter tillsättning av kaliumpermanganatlösningen har antagit en färg som svarar mot färgstandarden bestäms och definieras som avfärgningstiden för permanganat.

4. REAGENSER

4.1. 1 mmol/l kaliumpermanganatlösning bereds omedelbart före användning.

4.2. Färglösning A (röd)

- 59,50 g CoCl2.6H2O vägs noggrant.

- En blandning av 25 ml saltsyra (ñ20 = 1,19 g/ml) och 975 ml vatten bereds.

- Koboltkloriden tillsätts en del av HCl/vattenblandningen i en 1 000 ml mätkolv och resten av blandningen vid 20 °C fylls på upp till strecket.

4.3. Färglösning B (gul)

- 45,00 g FeCl3.6H2O vägs noggrant.

- En blandning av 25 ml saltsyra (ñ20 = 1,19 g/ml) och 975 ml vatten bereds och sedan förfars på samma sätt med den vägda mängden ferriklorid som när det gäller lösning A.

4.4. Färgstandardlösning

13 ml färglösning A och 5,5 ml färglösning B pipetteras i en 100 ml mätkolv och vatten vid 20 °C fylls på upp till strecket.

Anmärkning:

Färglösningarna A och B kan lagras i mörker vid 4 °C i flera månader. Färgstandarden bör förnyas emellanåt.

5. APPARATUR

5.1. Ofärgade Nesslerrör, 100 ml, graderade i 50 ml, med proppar av slipat glas, eller färglösa provrör, ca 20 mm i diameter.

5.2. Pipetter, 1, 2, 5, 10 och 50 ml.

5.3. Termometer med skala upp till 50 °C graderad i 0,1 eller 0,2 °C.

5.4. Analysvåg.

5.5. Vattenbad, termostatstyrt vid 20 ± 0,5 °C.

5.6. Mätkolvar, 100 och 1 000 ml, med proppar av slipat glas.

6. METOD

6.1. - 10 ml av provlösningen pipetteras i ett provrör eller 50 ml i ett Nesslerrör.

- Röret ställs i vattenbad vid 20 °C.

- Beroende på mängden provlösning tillsätts 1 ml eller 5 ml 1 mmol/l KMnO4-lösning, som blandas och lämnas i vattenbadet vid 20 °C.

- Tiden antecknas.

- 10 ml färgstandard pipetteras i ett provrör med samma diameter eller 50 ml i ett Nesslerrör.

- Ändringen i provlösningens färg observeras och jämförs med färgstandarden mot vit bakgrund med vissa mellanrum.

- Tidpunkten när provlösningen får samma färg som färgstandarden antecknas.

Anmärkning:

Provlösningen får inte utsättas för direkt solljus under provet.

7. REDOVISNING AV RESULTATEN

7.1. Tolkning Avfärgningstiden skall tolkas som den tid som det tar tills färgen på provet i röret svarar mot färgen på standarden. För en neutral alkohol skall denna tid vara minst 18 minuter vid 20 °C.

7.2. Repeterbarhet

Skillnaden mellan de tider som mäts i två prov som utförs samtidigt eller omedelbart efter varandra av samma person och under samma förhållanden får inte överskrida två minuter.

8. ANMÄRKNINGAR

8.1. Rester av mangandioxid verkar katalytiskt på reaktionen. Det måste därför ses till att de pipetter och provrör som används har rengjorts noga och används endast för detta ändamål. De skall rengöras med saltsyra och sköljas grundligt med vatten. Det får inte finnas någon synlig brunfärgning på glasapparaturen.

8.2. Kvaliteten på det vatten som används för att späda ut permanganatlösningen (4.1) skall kontrolleras noga. Det får inte förbruka något permanganat. Om den önskade kvaliteten inte kan erhållas, bör destillerat vatten kokas upp och en liten mängd permanganat tillsättas för att få en mycket svag rosafärgning. Detta avkyls och används till utspädning.

8.3. I vissa prov kan avfärgning ske utan att färgen på permanganatlösningen exakt motsvarar referenslösningens färgton.

8.4. Permanganatprovet är opålitligt om det alkoholprov som skall analyseras inte har förvarats i en fullständigt ren glasflaska försluten med en propp av slipat glas som har rengjorts med alkohol eller en annan propp inkapslad i tenn eller aluminium.

Metod 4: Bestämning av aldehyder

1. RÄCKVIDD OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Med denna metod bestäms halten av aldehyder, uttryckt som acetaldehyd, i neutral alkohol.

2. DEFINITION

Aldehydhalten: den halt av aldehyder, uttryckt som acetaldehyd, som bestäms med den angivna metoden.

3. PRINCIP

Den färg som provet antar efter reaktion med Schiffs reagens jämförs med standardlösningar med känd acetaldehydhalt.

4. REAGENSER

p-rosanilinhydroklorid (basisk fuchsin).

Natriumsulfit eller vattenfri natriumdisulfit.

Saltsyra (ñ20 = 1,19 g/ml).

Aktivt kol i pulverform.

Stärkelselösning framställd av 1 g löslig stärkelse och 5 mg Hgl2 (konserveringsmedel) som slammas upp i litet kallt vatten, blandas med 500 ml kokande vatten, kokas i 5 minuter och filtreras efter avkylning.

Jodlösning, 0,05 mol/l.

1-amino-etanol CH3CH(NH2)OH (MW 61.08).

Schiffs reagens:

- 5 g pulvriserat p-rosanilinhydroklorid löses upp i en 2 000 ml mätkolv med ca 1 000 ml varmt vatten.

- Lösningen lämnas i vattenbadet till dess att den är helt upplöst.

- 30 g vattenfri natriumsulfit (eller en motsvarande kvantitet natriumdisulfit) löses i ca 200 ml vatten och tillsätts den avkylda p-rosanilinlösningen.

- Lösningen får stå ca 10 minuter.

- 60 ml saltsyra (ñ20 = 1,19 g/ml) tillsätts.

- Om lösningen är färglös - en obetydlig brunfärgning kan bortses ifrån - fylls vatten på upp till strecket.

- Vid behov filtreras med lite aktivt kol på ett veckfilter så att lösningen blir färglös.

Anmärkningar:

1) Schiffs reagens bör beredas minst 14 dagar före användning.

2) Halten av fri SO2 reagenset bör vara mellan 2,8 och 6,0 mmol/100 ml och pH-värdet skall vara 1.

Bestämning av fri SO2:

- 10 ml Schiffs reagens pipetteras i en 250 ml Erlenmeyerkolv.

- 200 ml vatten tillsätts.

- 5 ml stärkelselösning tillsätts.

- Titreras med 0,05 mol/l jodlösning till omslagspunkten.

- Om halten av fri SO2 ligger utanför de angivna gränserna bör den

- ökas med en beräknad mängd natriumdisulfit (0,126 g Na2SO3/100 ml reagens per mmol SO2 för var mmol SO2 som fattas), eller

- minskas genom att luft blåses igenom reagenset.

Beräkning av fri SO2 i reagenset:

mmol fri SO2/100 ml reagens

= >NUM>förbrukad ml jodlösning (0,05 mol/l 1 7 3,2 7 100)/

>DEN>64 7 10

= >NUM>förbrukad ml jodlösning (0,05 mol/l)/

>DEN>2

Viktigt:

Om Schiffs reagens framställs på annat sätt, skall reagensets känslighet kontrolleras så att den uppfyller följande krav under provet:

- ingen färgning får förekomma med den aldehydfria standardalkoholen,

- rosafärgningen skall vara synlig från 0,1 g acetaldehyd/hl etanol (100 % vol.).

3) Rening av 1-amino-etanol av handelskvalitet:

- 5 g 1-amino-etanol löses helt i ca 15 ml absolut etanol.

- 50 ml torr dietyleter tillsätts (utfällning av 1-amino-etanol).

- Lämnas i kylskåp några timmar.

- Kristallerna filtreras bort och sköljs med torr dietyleter.

- Torkas i exsickator under partiellt vakuum över svavelsyra i 3 - 4 timmar.

Anmärkning:

Den renade 1-amino-etanolen skall vara vit, annars skall omkristalliseringen upprepas.

5. APPARATUR

5.1. Reagensglas med proppar av slipat glas, 20 ml.

5.2. Pipetter, 1, 2, 3, 4, 5, och 10 ml.

5.3. Vattenbad, termostatstyrt vid 20 ± 0,5 °C.

5.4. Spektrofotometerkuvetter med 50 mm längd.

6. METOD

6.1. Inledande anmärkning

Vid bestämning av aldehydhalten med denna metod måste man se till att provets alkoholhalt är minst 90,0 % vol. Annars måste alkoholhalten höjas genom tillsättning av aldehydfri etanol.

6.2. Kalibreringskurva

- 1,3860 g renad torr 1-amino-etanol vägs noggrant på en analysvåg.

- Överförs till en 1 000 ml mätkolv och aldehydfri etanol fylls på upp till strecket vid 20 °C. Lösningen innehåller 1 g/l acetaldehyd.

- Utspädningsserien bereds i två steg så att man får 10 referenslösningar med ett innehåll på 0,1 - 1,0 mg acetaldehyd per 100 ml lösning.

- Referenslösningarnas absorbansvärden enligt 6.3 bestäms och kurvan ritas.

6.3. Bestämning av aldehydhalten

- 5 ml av provlösningen pipetteras i ett reagensglas.

- 5 ml vatten tillsätts, blandas och hålls vid en konstant temperatur av 20 °C.

- Samtidigt bereds ett blindprov med 5 ml 96 % vol. aldehydfri etanol som tillsätts 5 ml vatten och hålls vid en konstant temperatur av 20 °C.

- Därefter hälls 5 ml Schiffs reagens i varje glas som försluts med proppar av slipat glas och omskakas väl.

- Lösningarna ställs i vattenbad i 20 minuter vid 20 °C.

- Innehållet hälls i kuvetter.

- Absorbansvärdena bestäms vid 546 nm.

Anmärkningar:

1) Vid bestämning av aldehydvärdena är det nödvändigt att kontrollera kalibreringskurvan genom att jämföra med provlösningarna. Annars måste kalibreringskurvan ritas på nytt.

2) Blindprovet skall alltid vara färglöst.

7. REDOVISNING AV RESULTATEN

7.1. Formel och beräkningsmetod

En kurva ritas med optisk densitet mot acetaldehydkoncentrationen och provets koncentration bestäms genom jämförelse med denna kurva.

Halten av aldehyder, uttryckt som acetaldehyd, i g/hl etanol (100 % vol.) anges som

>NUM>100 7 A/

>DEN>T

där

>Plats för tabell>

7.2. Repeterbarhet

Skillnaden mellan resultaten av två bestämningar som utförs samtidigt eller omedelbart efter varandra av samma person och under samma förhållanden får inte överskrida 0,1 g aldehyd/hl etanol (100 % vol.), på samma prov.

Metod 5: Bestämning av högre alkoholer

1. RÄCKVIDD OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Med denna metod bestäms halten av högre alkoholer, uttryckt som 2-metylpropan-1-ol, i neutral alkohol.

2. DEFINITION

Halten av högre alkoholer: den halt av högre alkoholer, uttryckt som 2-metylpropan-1-ol, som bestäms med den angivna metoden.

3. PRINCIP

Absorbansen av de färgade ämnen som bildas vid reaktion mellan högre alkoholer och en aromatisk aldehyd i varm svavelsyra (Komarowsky-reaktion) bestäms vid 560 nm korrigerat för förekomst av aldehyd i provet och jämförs därefter med absorbansen hos 2-metylpropan-1-ol vid reaktion under samma förhållanden.

4. REAGENSER

4.1. Salicylaldehydlösning, 1 viktprocent. Bereds genom tillsättning av 1 g salicylaldehyd till 99 g etanol 96 % vol. (fri från finkelolja).

4.2. Svavelsyra, koncentrerad (ñ = 1,84 g/ml).

4.3. 2-metylpropan-1-ol.

4.4. Standardlösningar med 2-metylpropan-1-ol.

2-metylpropan-1-ol (4.3) späds ut med 96 % vol. etanol för att få en serie standarder med ett innehåll på 0,1, 0,2, 0,4, 0,6 resp. 1,0 g 2-metylpropan-1-ol per hl lösning.

4.5. Standardlösningar av acetaldehyd

Bered standardlösningar av acetaldehyd i enlighet med metod 4 (6.2).

4.6. Etanol, 96 % vol., fri från högre alkoholer och aldehyder.

5. APPARATUR

5.1. UV-VIS-spektrofotometer för bestämning av lösningarnas absorbans vid 560 nm.

5.2. Spektrofotometerkuvetter med 10, 20 och 50 mm längd.

5.3. Vattenbad, termostatstyrt vid 20 ± 0,5 °C.

5.4. Tjockväggade reagensglas (Pyrex eller liknande) med proppar av slipat glas, ca 50 ml.

6. METOD

6.1. Aldehydhalt

Halten av aldehyder, uttryckt som acetaldehyd, bestäms enligt metod 4.

6.2. Kalibreringskurva: 2-metylpropan-1-ol

10 ml av var och en av standardlösningarna med 2-metylpropan-1-ol (4.4) pipetteras i 50 ml cylinderglas som alla är försedda med proppar av slipat glas. 1 ml av salicylaldehydlösningen (4.1) och därefter 20 ml svavelsyra (4.2) pipetteras i glasen.

Innehållet blandas noga genom att reagensglasen försiktigt vippas fram och tillbaka flera gånger (proppen lyfts ut och sätts tillbaka ett par gånger). Glasen lämnas i 10 min i rumstemperatur och ställs sedan i vattenbadet (5.3) vid 20 ± 0,5 °C. Efter 20 minuter hälls innehållet i en serie spektrofotometerkuvetter.

Exakt 30 minuter efter att svavelsyran har tillsatts bestäms lösningarnas absorbans vid 560 nm med vatten i spektrofotometerns referenskuvett.

En kalibreringskurva ritas med absorbansen som funktion av 2-metylpropan-1-ol-koncentrationen.

6.3. Kalibreringskurva: aldehyder

6.2. upprepas, men 10 ml av var och en av standardlösningarna med 2-metylpropan-1-ol ersätts med 10 ml av standardlösningarna med acetaldehyd.

En kalibreringskurva ritas med absorbansen vid 560 nm mot acetaldehydkoncentrationen.

6.4. Bestämning av provet

6.2. upprepas, men 10 ml av var och en av standardlösningarna med 2-metylpropan-1-ol ersätts med 10 ml av provet. Provets absorbans bestäms.

7. REDOVISNING AV RESULTATEN

7.1. Formel och beräkningsmetod

7.1.1. Provets absorbans korrigeras genom subtraktion av det absorbansvärde som motsvarar provets aldehydkoncentration (enligt den kalibreringskurva som ritades i enlighet med 6.3).

7.1.2. Provets koncentration av högre alkoholer, uttryckt som 2-metylpropan-1-ol, bestäms utifrån kalibreringskurvan enligt 6.2 men med användning av den korrigerade absorbansen (7.1.1).

7.1.3. Koncentrationen av högre alkoholer, uttryckt som 2-metylpropan-1-ol i g/hl etanol (100 % vol.), anges som

>NUM>A 7 100/

>DEN>T

där

>Plats för tabell>

7.2. Repeterbarhet

Skillnaden mellan resultaten av två bestämningar som utförs samtidigt eller omedelbart efter varandra av samma person, på samma prov och under samma förhållanden får inte överskrida 0,2 g/hl etanol (100 % vol.).

Metod 6: Bestämning av den totala syrahalten

1. RÄCKVIDD OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Med denna metod bestäms den totala syrahalten, uttryckt som ättiksyra, i neutral alkohol.

2. DEFINITION

Den totala syrahalten: den totala syrahalt, uttryckt som ättiksyra, som bestäms med den angivna metoden.

3. PRINCIP

Efter avgasning titreras provet med en standardlösning av natriumhydroxid och den totala syrahalten beräknas som ättiksyra.

4. REAGENSER

4.1. Natriumhydroxidlösningar, 0,01 mol/l och 0,1 mol/l, förvarade på så sätt att kontakten med luftens koldioxid är minimal.

4.2. Indigokarminlösning (A)

- 0,2 g indigokarmin vägs.

- Det löses upp i 40 ml vatten och etanol fylls på upp till 100 g.

Fenolröttlösning (B)

- 0,2 g fenolrött vägs.

- Det löses upp i 6 ml natriumhydroxid 0,1 mol/l och vatten fylls på upp till strecket i en 100 ml mätkolv.

5. APPARATUR

5.1. Byrett eller automatisk titreringsapparat.

5.2. Pipett, 100 ml.

5.3. Rundbottnad kolv med en propp av slipat glas, 250 ml.

5.4. Återloppskylare med en propp av slipat glas.

6. METOD

100 ml av provlösningen pipetteras i en rundbottnad kolv, 250 ml.

Kokstenar tillsätts och provet kokas hastigt upp i återloppskylaren.

En droppe var av indikatorlösningarna A och B tillsätts den varma lösningen,

Därefter titreras med natriumhydroxid 0,01 mol/l till dess att den första färgskiftningen från gröngult till violett framträder.

7. REDOVISNING AV RESULTATEN

7.1. Formel och beräkningsmetod

Den totala syrahalten, uttryckt som ättiksyra, i g/hl etanol (100 % vol.) anges som

>NUM>V 7 60/

>DEN>T

där

>Plats för tabell>

7.2. Repeterbarhet

Skillnaden mellan resultaten av två bestämningar som utförs samtidigt eller omedelbart efter varandra av samma person, på samma prov och under samma förhållanden får inte överskrida 0,1 g/hl etanol (100 % vol.).

Metod 7: Bestämning av estrar

1. RÄCKVIDD OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Med denna metod bestäms halten av estrar, uttryckt som etylacetat, i neutral alkohol.

2. DEFINITION

Esterhalt: den halt av estrar, uttryckt som etylacetat, som bestäms med den angivna metoden.

3. PRINCIP

Estrar reagerar kvantitativt med hydroxylaminhydroklorid i basisk lösning under bildning av hydroxylaminsyror. Dessa bildar färgade komplex med järn(III)klorid i sur lösning. Komplexens absorbans mäts vid 525 nm.

4. REAGENSER

4.1. Saltsyra 4 mol/l.

4.2. Järn(III)kloridlösning: 0,37 mol/l i 1 mol/l saltsyra.

4.3. Hydroxylaminhydrokloridlösning, 2 mol/l. Förvaras i kylskåp.

4.4. Natriumhydroxidlösning, 3,5 mol/l.

4.5. Standardlösningar med etylacetat med ett innehåll på 0,0; 0,2; 0,4; 0,6; 0,8 resp. 1,0 g per hl i 96 % vol. esterfri etanol.

5. APPARATUR

5.1. Spektrofotometerkuvetter med 50 mm längd.

6. METOD

6.1. Kalibreringskurva

- 1,0 g etylacetat vägs noggrant på en analysvåg.

- Etylacetatet överförs till en 1 000 ml mätkolv med esterfri alkohol som fylls på upp till strecket vid 20 °C.

- Utspädningsserier bereds i två steg så att man får 20 referenslösningar med ett innehåll på 0,1-2,0 mg etylacetat per 100 ml lösning.

- Referenslösningarnas absorbansvärden enligt 6.2 bestäms och kurvan ritas.

6.2. Bestämning av esterhalten

- 10 ml esterfri etanol pipetteras i provrör försedda med proppar av slipat glas.

- 2 ml hydroxylaminhydrokloridlösning tillsätts.

- Samtidigt bereds ett blindprov med 10 ml 96 % vol. esterfri etanol och 2 ml hydroxylaminhydrokloridlösning.

- Därefter tillsätts 2 ml natriumhydroxid till varje rör som försluts med proppar av slipat glas och omskakas väl.

- Rören ställs i vattenbad i 15 minuter vid 20 °C.

- Till varje rör tillsätts 2 ml saltsyra och röret omskakas hastigt.

- 2 ml järn(III)kloridlösning tillsätts och lösningen blandas grundligt.

- Innehållet hälls i kuvetter.

- Absorbansvärdena bestäms vid 525 nm.

7. REDOVISNING AV RESULTATEN

7.1. Formel och beräkningsmetod

En kalibreringskurva ritas med standardlösningarnas absorbansvärden som funktion av deras koncentration.

Den esterhalt som svarar mot absorbansvärdet (uttryckt som etylacetat = A) avläses på kurvan och beräknas enligt formeln

>NUM>A 7 100/

>DEN>T

och anges i g/hl etanol (100 % vol.).

>Plats för tabell>

7.2. Repeterbarhet

Skillnaden mellan resultaten av två bestämningar som utförs samtidigt eller omedelbart efter varandra av samma person, på samma prov och under samma förhållanden får inte överskrida 0,1 g estrar (etylacetat) per hl etanol (100 % vol.).

Metod 8: Bestämning av flyktiga kvävebaser

1. RÄCKVIDD OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Med denna metod bestäms flyktiga kvävebaser, uttryckt som kväve, i neutral alkohol.

2. DEFINITION

Halten av flyktiga kvävebaser: den halt av flyktiga kvävebaser, uttryckt som kväve, som bestäms med den angivna metoden.

3. PRINCIP

Provet indunstas till liten volym i närvaro av svavelsyra och ammoniakhalten bestäms med Conways mikrodiffusionsmetod.

4. REAGENSER

4.1. Svavelsyra, 1 mol/l.

4.2. Borsyreindikatorlösning. 10 g borsyra, 8 mg bromkresolgrönt och 4 mg metylrött löses upp i 30 % vol. 2-propanol och fylls på upp till 1 000 ml med 30 % vol. 2-propanol.

4.3. Kaliumhydroxidlösning: 500 g/l, koldioxidfri.

4.4. Saltsyra: 0,02 mol/l.

5. APPARATUR

5.1. Indunstningsskål som har tillräcklig kapacitet för att rymma 50 ml av provet.

5.2. Vattenbad.

5.3. Conwayskål med tättslutande lock; se fig. 1 för beskrivning och föreslagna dimensioner.

5.4. Mikrobyrett, 2-5 ml, graderad i 0,01 ml.

6. METOD

6.1. 50 ml av provet (med en förväntad kvävehalt på mindre än 0,2 g/hl av provet tages 200 ml av provet) pipetteras i en glasskål och tillsätts 1 ml 1 mol/l svavelsyra (4.1). Skålen (5.1) ställs i vattenbad (5.2) och vätskan tillåts indunsta tills det återstår ca 1 ml.

6.2. 1 ml borsyreindikatorlösning (4.2) pipetteras i Conwayskålens inre kammare (5.3) och restvätskan från indunstningsprocessen (6.1) överförs till den yttre kammaren. Conwayskålen hålls svagt lutande och ca 1 ml kaliumhydroxidlösning (4.3) tillsätts den yttre kammaren så snabbt som möjligt, men så långt som möjligt från vätskan i den yttre kammaren. Conwayskålen tillsluts genast med det tättslutande locket som skall vara insmort med fett.

6.3. De två lösningarna i den yttre kammaren blandas, varvid det skall tillses att det inte löper vätska från den ena kammaren över i den andra. Låt stå i två timmar.

6.4. Med hjälp av mikrobyretten (5.4) titreras ammoniaken till neutral med 0,02 mol/l saltsyra (4.4). Det skall användas mellan 0,2 och 0,9 ml syra. Den använda syramängden sätts till V1 ml.

6.5. En kontrolltitrering utförs genom att 6.1-6.4 upprepas men de 50 ml prov i 6.1 ersätts med samma mängd vatten. Saltsyramängden sätts till V2 ml.

7. REDOVISNING AV RESULTATEN

7.1. Formel och beräkningsmetod

Halten av flyktiga kvävebaser i g/hl etanol (100 % vol.), beräknad och uttryckt som kväve, anges som

>NUM>(V1 - V2) 7 2 800/

>DEN>E 7 T

där

>Plats för tabell>

7.2. Repeterbarhet

Skillnaden mellan resultaten av två bestämningar som utförs samtidigt eller omedelbart efter varandra av samma person, på samma prov och under samma förhållanden får inte överskrida 0,05 g/hl etanol (100 % vol.).

>Hänvisning till >

Metod 9: Bestämning av metanol

1. RÄCKVIDD OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Med denna metod bestäms metanolhalten i neutral alkohol.

2. DEFINITION

Metanolhalt: den halt av metanol som bestäms med den angivna metoden.

3. PRINCIP

Metanolkoncentrationen bestäms genom direktinsprutning av provet i en gaskromatograf (GLC).

4. METOD

Varje GLC-metod kan användas, förutsatt att den använda gaskromatografiska kolonnen och analysförhållandena gör det möjligt att skilja klart mellan metanol, acetaldehyd, etanol och etylacetat. Detektionsgränsen för metanol i etanol skall vara lägre än 2 g/hl.

5. REPETERBARHET

Skillnaden mellan resultaten av två bestämningar som utförs samtidigt eller omedelbart efter varandra av samma person, på samma prov och under samma förhållanden får inte överskrida 2 g metanol per hl etanol (100 % vol.).

Metod 10: Bestämning av torrsubstans

1. RÄCKVIDD OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Med denna metod bestäms torrsubstanshalten i neutral alkohol.

2. DEFINITION

Torrsubstanshalten: den torrsubstanshalt som bestäms med den angivna metoden.

3. PRINCIP

En delmängd av provet torkas vid 103 °C och återstoden bestäms gravimetriskt.

4. APPARATUR

4.1. Vattenbad, kokande.

4.2. Indunstningsskål av lämplig volym.

4.3. En exsickator som innehåller nyaktiverad kiselgel (eller motsvarande torkmedel) med en indikator för fukthalten.

4.4. Analysvåg.

4.5. Ugn, inställd vid 103 ± 2°C.

5. METOD

En ren torr skål (4.2) (M0) vägs med en noggrannhet av 0,1 mg. En lämplig mängd prov pipetteras, om nödvändigt i flera omgångar, i skålen (100 - 250 ml) (V0 ml). Skålen med provet ställs i ett kokande vattenbad (4.1) och lämnas att torka. Skålen sätts i ugnen (4.5) vid 103 ± 2°C i 30 minuter och läggs därefter i en exsickator (4.3). Skålen avkyls i 30 minuter. Sedan vägs den med restmängden (M1) med en noggrannhet av 0,1 mg.

6. REDOVISNING AV RESULTATEN

6.1. Formel och beräkningsmetoder

Halten av resttorrsubstans i g/hl etanol (100 % vol.) anges som

>NUM>(M1 - M0) 7 107/

>DEN>V0 7 T

7 T

där

>Plats för tabell>

6.2. Repeterbarhet

Skillnaden mellan resultaten av två bestämningar som utförs samtidigt eller omedelbart efter varandra av samma person, på samma prov och under samma förhållanden får inte överskrida 0,5 g/hl etanol (100 % vol.).

Metod 11: Bestämning av furfural

1. RÄCKVIDD OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Med denna metod bestäms furfural i neutral alkohol.

2. DEFINITION

Detektion av furfuralkoncentrationen i gränsvärdesprovet: resultatet av gränsvärdesprovet enligt den angivna metoden.

3. PRINCIP

Alkoholprovet blandas med anilin och isättika. Närvaron av furfural visar sig därigenom att det inom 20 minuter efter blandning framkommer en laxfärgad ton i lösningen.

4. REAGENSER

4.1. Anilin, färskdestillerad.

4.2. Isättika.

5. APPARATUR

Provrör försedda med proppar av slipat glas.

6. METOD

10 ml pipetteras i ett provrör (5). 0,5 ml anilin och 2 ml isättika tillsätts. Provröret skakas så att innehållet blandas.

7. REDOVISNING AV RESULTATEN

7.1. Tolkning av gränsvärdesprovet

Om den tid det tar för den laxfärgade tonen att framträda i röret är kortare än 20 minuter är testet positivt och provet innehåller furfural.

7.2. Anmärkningar

Resultaten av två gränsvärdesprov som utförs samtidigt eller omedelbart efter varandra av samma person, på samma prov och under samma förhållanden skall vara identiska.

Metod 12: UV-prov

1. RÄCKVIDD

Med denna metod bestäms absorbansen i neutral alkohol.

2. PRINCIP

Provets absorbans i våglängdsområdet 220-270 nm mäts genom jämförelse med en definierad substans med stor transparens.

3. APPARATUR

3.1. UV-VIS-spektrofotometer

3.2. Kvartskuvetter, 10 mm längd, med samma spektrala transmission.

4. REAGENSER

n-hexan för spektroskopi.

5. METOD

- Rena kuvetter sköljs först med provlösningen, varefter provet hälls i. Kuvetterna torkas utvändigt.

- Referenskuvetten behandlas med n-hexan på samma sätt och fylls.

- Absorbansvärdet bestäms och en kurva ritas.

6. TOLKNING AV RESULTATEN

De absorbansvärden som avläses vid 270, 240, 230 och 220 nm får inte överstiga följande gränser: 0,02, 0,08, 0,18 och 0,3. Absorbanskurvan skall ha ett jämnt och regelmässigt förlopp.

Metod 13: Bestämning av 14C-halten i etanol

1. METOD FÖR BESTÄMNING AV ALKOHOLTYP

Bestämning av 14C-halten i etanol gör det möjligt att skilja mellan alkohol av fossila råmaterial (s. k. syntetisk alkohol) och alkohol av förnybara råmaterial (s. k. jäsningsalkohol).

2. DEFINITION

Med 14C-halten i etanol förstås den 14C-halt som bestäms med den här beskrivna metoden.

Den naturliga 14C halt i atmosfären (referensvärdet) som upptas av levande växter vid assimilation är inte något konstant värde. Därför bestäms referensvärdet alltid av etanol som härrör från råmaterial från den senaste växtperioden. Detta referensvärde, som kallas det årliga referensvärdet, fastställs varje år genom samordnade analyser organiserade av Gemenskapens referensbyrå och Gemensamma forskningscentret, ISPRA.

3. PRINCIP

14C-halten bestäms direkt med hjälp av en vätskescintillometer i alkoholhaltiga prov med minst 85 viktprocent alkohol.

4. REAGENSER

4.1. Toluenscintillator

5,0 g 2,5-difenyloxazol (PPO).

0,5 g p bis-[4 metyl 5 fenyloxazolyl(2)] bensol (dimetyl POPOP) i 1 l analytiskt ren toluen.

Bruksklara toluenscintillatorer med denna sammansättning som finns i handeln kan också användas.

4.2 14C standard

n hexadecan 14C med en aktivitet på ca 1 x 106 dpm/g (ca 1,67. 106 cBq/g) och en garanterad noggrannhet vad gäller den bestämda aktiviteten på ± 2% rel.

4.3 14C fri etanol

Syntetisk alkohol av fossila råmaterial med minst 85 viktprocent etanol för bestämning av bakgrundsvärdet.

4.4. Alkohol av förnybara råmaterial från den senaste växtperioden med minst 85 viktprocent etanol som referensmaterial.

5. APPARATUR

5.1. Flerkanaliga vätskescintillationspektrometrar med processorer och automatisk extern standardisering samt indikatorer för det s.k. externstandardkanalförhållandet (normalutförande: tre mätkanaler och två externstandardkanaler).

5.2. Kaliumfattiga räknerör som passar till spektrometrarna, med mörka skruvlock med polyeteninlägg.

5.3. Pipetter, 10 ml.

5.4. Automatisk doseringsanordning, 10 ml.

5.5. 250 ml rundbottnad kolv av slipat glas.

5.6. Apparatur till destillering av alkohol med värmekappa, t. ex. Micko.

5.7. Mikroliterspruta, 50 ìl.

5.8. Pyknometertratt, pyknometrar, 25 ml och 50 ml.

5.9. Termostat med en temperaturstabilitet på ± 0,01 °C.

5.10. Officiella alkoholometriska tabeller som är i överenstämmelse med rådets direktiv 76/766/EEG av den 27 juli 1976 om inbördes tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om alkoholtabeller, offentliggjort av EG-kommissionen (ISBN 92-825-0146-9).

6. METOD

6.1. Inställning av apparaturen

Apparaturen bör ställas in enligt fabrikantens anvisningar. Mätförhållandena är optimala när värdet E2/B - kvalitetsindexet - är maximalt.

>Plats för tabell>

Endast två mätkanaler optimeras. Den tredje mätkanalen lämnas helt öppen för kontrolländamål.

6.2. Urval av räknerör

Ett större antal räknerör än vad som kommer att behövas fylls med 14C-fri syntetisk etanol och 10 ml toluenscintillator och mäts under minst 4 x 100 minuter. Rör med bakgrundsvärden som avviker med mer än ± 1% rel. från medelvärdet kasseras. Endast fabriksnya räknerör från samma produktionsserie används för samma urval.

6.3. Bestämning av externstandard/kanalförhållandet (ESKF)

Vid kanalinställningen (6.1) bestäms ESKF med hjälp av det relevanta datorprogrammet samtidigt med kontrollen av verkningsgraden. Som extern standard används cesium, som redan har byggts in av tillverkaren.

6.4. Beredning av provet

Prov med en etanolhalt av minst 85 viktprocent och fria från orenheter som absorberar vid lägre våglängder än 450 nm kan analyseras. Den obetydliga resthalten av aldehyder och estrar utgör inget problem. Efter det att de första ml har kastats bort destilleras direkt i pyknometern och provets alkoholhalt bestäms pyknometriskt. De värden som skall bestämmas tas från de officiella alkoholtabellerna.

7. MÄTNING AV PROVEN MED EXTERNSTANDARD

7.1. Prov med ringa absorbans, t. ex. de som beskrivs i 6.4, med ett ESKF-värde på ca 1,8, kan mätas via ESKF, som ger ett mått på verkningsgraden.

7.2. Mätning

10 ml av de prov som har beretts enligt 6.4 pipetteras i en utvald mätkolv, vars bakgrundsvärde har kontrollerats, och 10 ml toluenscintillator tillsätts med hjälp av en automatisk doseringsanordning. Med roterande rörelser homogeniseras proven i rören. Vätskan får inte fukta polyeteninlägget i skruvlocket. På samma sätt bereds ett räknerör med 14C-fri fossiletanol för bestämning av bakgrundsvärdet. För kontroll av 14C-årsvärdet bereds ett dubbelprov av etanol av förnybara råmaterial från den senaste växtperioden genom att ett räknerör blandas med internstandard enligt punkt 8.

Kontroll- och bakgrundsproven placeras först i mätningsserien. Mätningsserien bör inte omfatta mer än tio analysprov. Den samlade mättiden per prov är minst 2 x 100 minuter, varvid mätningen av varje prov utförs i faser på 100 minuter var för att göra det möjligt att fastslå eventuell drift eller annat fel. (En cykel omfattar således ett mätningsintervall på 100 minuter per prov.)

Bakgrunds- och kontrollprov skall förnyas efter fyra veckor.

Denna mätmetod är föga tids- och materialkrävande och är särskilt lämplig för icke-specialiserade laboratorier som utför rutinundersökningar av många prov.

När det gäller prov med ringa absorbans (ESKF-värde ca 1,8) påverkas verkningsgraden endast obetydligt av en ändring i detta värde. Om ändringen ligger inom ± 5% rel., kan samma verkningsgrad förväntas. Vad gäller prov med större absorbans, t. ex. denaturerad alkohol, kan verkningsgraden fastställas med hjälp av korrektionskurvan för absorbans. I avsaknad av ett lämpligt datorprogram måste mätningen utföras med internstandard, som ger en otvetydig bestämning av verkningsgraden.

8. MÄTNING AV PROVEN MED INTERNSTANDARD-HEXADEKAN14C

8.1. Metod

Kontroll- och bakgrundsprov (fossiletanol och etanol av förnybara råmaterial) och det okända materialet mäts som dubbelprov. Det ena av dubbelproven bereds i ett icke utvalt rör, som tillsätts en noggrant doserad mängd (30 ìl) hexadekan14C (tillsatt aktivitet ca 26 269 dpm/g C, ca 43782 cBq/g C). Vad gäller den övriga provberedningen och mättiden förfars på det sätt som beskrivs i punkt 7.2, dock kan mättiden för proven med internstandard begränsas till ca fem minuter genom förinställning på 105 impulser. Ett dubbelprov av kontroll- och bakgrundsproven bereds för varje mätserie och dessa placeras först i mätserien.

8.2. Hantering av den interna standarden och räknerören

För att undvika föroreningar vid mätning med internstandard skall lagring och hantering äga rum i lokaler som är noggrant skilda från de lokaler där beredning och mätning av analysproven äger rum. Efter mätning kan de bakgrundskontrollerade kolvarna återanvändas. Skruvlocken och kolvarna innehållande internstandard skall kastas.

9. REDOVISNING AV RESULTATEN

9.1. Aktiviteten i ett radioaktivt ämne uttrycks i becquerel. 1 Bq = 1 sönderfall/sek.

Den specifika radioaktiviteten anges i becquerel för 1 g kol = Bq/gC.

För att uppnå mera realistiska värden är det bättre att ange resultaten i centibecquerel = cBq/gC.

De beteckningar och beräkningsformler som hittills har använts i litteraturen, och som bygger på dpm, kan bibehållas tills vidare. För att erhålla motsvarande värden i cBq skall man multiplicera det uppnådda dpm-resultatet med faktorn >NUM>100/

>DEN>60

.

9.2. Redovisning av resultaten med externstandard:

cBq/gC = >NUM>(cpmpr - cpmNE) 7 1,918 7 100/

>DEN>V 7 F 7 Z 7 60

9.3. Redovisning av resultaten med internstandard:

cBq/gC = >NUM>(cpmpr - cpmNE) 7 dpmIS 7 1,918 7 100/

>DEN>(cpmpr) 7 V 7 F 7 60

9.4. Förkortningar

>Plats för tabell>

10. METODENS PÅLITLIGHET

10.1. Repeterbarhet (r)

r = 0,632 cBq/gC S(r) = ± 0,223 cBq/gC

10.2. Jämförbarhet (R)

R = 0,821 cBq/gC S(R) = ± 0,290 cBq/gC

(1) EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 143.

(2) EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 149.