31964L0429

RÅDETS DIREKTIV av den 7 juli 1964 om genomförande av etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster för egenföretagare i tillverknings- och processindustrin inom ISIC-huvudgrupperna 23 P 40 (industri och hantverk) (64/429/EEG)

EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 54.2 och 54.3 samt 63.2 och 63.3 i detta,

med beaktande av Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten (1), särskilt avdelning IV A i detta,

med beaktande av Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster (2), särskilt avdelning V C i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (3),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (4), och

med beaktande av följande :

I de allmänna handlingsprogrammen föreskrivs att all särbehandling vad gäller etablering och erbjudande av tjänster med avseende på ett stort antal verksamhetsformer i tillverknings- och processindustrin som bygger på nationalitet skall vara upphävd före utgången av andra året av andra etappen. Med avseende på programmen görs ingen åtskillnad mellan industri och hantverk beträffande tidpunkten för liberaliseringen. Det är i själva verket omöjligt att fastställa en senare tidpunkt för liberaliseringen av hantverk, eftersom de juridiska definitionerna av begreppet hantverk skiftar avsevärt från ett land till ett annat och förvanskningar skulle kunna uppstå, om liberaliseringen av verksamhet med samma ekonomiska struktur genomfördes vid olika tidpunkter. En samordning av lagstiftningen med avseende på hantverk kräver dessutom ett omfattande förberedelsearbete, som bara skulle fördröja tillämpningen av liberaliseringsåtgärderna. Upphävandet av begränsningar för utländska medborgare skall emellertid i ett särskilt direktiv åtföljas av övergångsbestämmelser avsedda att dämpa verkningarna av olikheterna i de nationella lagstiftningarna.

Tillverkningen av läkemedel och farmaceutiska produkter samt konstruktionen av viss bestämd transportutrustning omfattas inte av detta direktiv. I överensstämmelse med de allmänna handlingsprogrammen kommer dessa verksamhetsformer att liberaliseras vid en senare tidpunkt.

Detta direktiv tillämpas inte heller på synundersökningar utförda av optiker. Det har visat sig att det med avseende på sådana verksamhetsformer uppstår särskilda problem vad gäller den allmänna hälso- och sjukvården på grund av de lagar och andra författningar som gäller i medlemsstaterna. Att dessa verksamhetsformer undantas utesluter inte samordning av de former av yrkesverksamhet som utövas av optiker.

Sedan de allmänna handlingsprogrammen antagits utarbetade EEG en särskild nomenklatur för industriverksamhet, "Europeiska gemenskapernas industrinomenklatur" (NICE). Då denna nomenklatur, som innehåller hänvisningar till de nationella nomenklaturerna, följer samma decimalsystem, är den bättre anpassad till medlemsstaternas behov än ISIC-nomenklaturen (International Standard Industrial Classification of all Economic Activities). Den bör därför användas vid indelningen av de verksamhetsformer som skall liberaliseras i de fall då ett direktiv innefattar ett stort antal verksamhetsformer och det är nödvändigt att göra upp en detaljerad förteckning över dessa former av verksamhet för att underlätta genomförandet av direktivet, förutsatt att detta inte medför ändringar i den tidtabell som finns angiven i de allmänna handlingsprogrammen och som utarbetats på grundval av ISIC-nomenklaturen ; i föreliggande fall kan NICE-nomenklaturen inte ha sådan verkan.

Särskilda direktiv har antagits eller kommer att antas, som är tillämpliga på alla former av verksamhet som egenföretagare, med bestämmelser om förmånstagarnas fria rörlighet och vistelse och, där så krävs, ett direktiv om en samordning av de garantier som i medlemsstaterna avkrävs bolag och enskilda firmor till skydd för medlemsstaternas och tredje mans intressen.

I det allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten föreskrivs att begränsningar av rätten att ansluta sig till yrkes- eller handelsorganisationer skall upphävas i de fall då vederbörandes yrkesverksamhet oundvikligen medför att denna rätt utövas.

Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen innehåller inte några bestämmelser om etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. Liberaliseringen av de verksamhetsformer som omfattas av detta direktiv faller därför helt och hållet under bestämmelserna i fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen.

Vid tillämpning av bestämmelserna om etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster skall bolag och enskilda firmor behandlas på samma sätt som de fysiska personer som är medborgare i medlemsstaterna och endast vara underkastade de villkor som anges i artikel 58 och, där så krävs, det villkoret att det skall föreligga en faktisk och kontinuerlig anknytning till en medlemsstats näringsliv ; det får därför inte ställas ytterligare villkor för att ett bolag eller en enskild firma skall komma i åtnjutande av sådana åtgärder, i synnerhet inte krav på särskilt tillstånd som inte avkrävs ett bolag eller en enskild firma i medlemsstaten i fråga för att utöva en viss bestämd ekonomisk verksamhet ; en sådan likabehandling får emellertid inte hindra medlemsstaterna från att kräva att aktiebolag i deras länder uppträder under den beteckning som är känd enligt lagstiftningen i medlemsstaten, enligt vilken de bildats, och att de uppger storleken på de tecknade aktierna i de affärshandlingar som de använder i värdlandet.

Den ställning som tillkommer anställda, vilka medföljer den som erbjuder tjänster eller utför arbete för dennes räkning, kommer att regleras genom bestämmelser som fastställts i enlighet med artikel 48 och 49 i fördraget.

En verklig liberalisering av de verksamhetsformer som omfattas av detta direktiv kräver att ifrågavarande tillverkares försäljning av varorna, inklusive detaljhandeln, liberaliseras men på ett sådant sätt att störningar undviks i konkurrensvillkoren inom detaljhandeln, vilken kommer att liberaliseras i ett senare i direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Medlemsstaterna skall med avseende på de i avdelning I i de allmänna handlingsprogrammen för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster nämnda fysiska personerna och bolagen eller enskilda firmorna (här nedan kallade förmånstagare) avskaffa de begränsningar som avses i avdelning III i dessa allmänna handlingsprogram, vilka berör rätten att påbörja och utöva sådan verksamhet som avses i artikel 2 i detta direktiv.

Artikel 2

1. Bestämmelserna i detta direktiv skall tillämpas på sådana former av verksamhet som utövas av egenföretagare inom tillverknings- och processindustrin och som finns upptagna i huvudgrupperna 23- P-40 i bilaga 1 till Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av etableringsfriheten. Dessa verksamhetsformer motsvarar dem som finns upptagna i huvudgrupperna 23-40 i "Europeiska gemenskapernas industrinomenklatur" (NICE), där hänsyn tas till den struktur som är utmärkande för de europeiska tillverknings- och processindustrierna ; ifrågavarande verksamhetsformer framgår av bilagan till detta direktiv.

2. Bestämmelserna i detta direktiv skall även tillämpas på försäljning av egna varor, både när det rör sig om partihandel och detaljhandel. I den mån som olika former av verksamhet som egenföretagare inom handeln med ifrågavarande varor inte har liberaliserats genom andra direktiv, skall emellertid sådana verksamhetsformer begränsas till försäljning från ett enda försäljningsställe i tillverkningslandet.

Artikel 3

1. Olika former av verksamhet på följande områden skall i samtliga medlemsstater undantas från detta direktivs räckvidd :

a) den kemiska industrin

- tillverkning av läkemedel och farmaceutiska produkter,

b) tillverkning av transportutrustning

- skeppsbyggnad och fartygsreparationer,

- tillverkning av lokomotiv och spårvagnar, rullande materiel och delar därav,

- flygplanstillverkning (inklusive tillverkning av materiel för rymdfarkoster).

2. Detta direktiv skall inte tillämpas på synundersökningar utförda av optiker med avseende på glasögontillverkning.

Artikel 4

1. Medlemsstaterna skall särskilt upphäva de restriktioner som

a) hindrar förmånstagarna från att etablera sig eller erbjuda tjänster i värdlandet på samma villkor och med samma rättigheter som medborgarna i det landet,

b) har sitt ursprung i förvaltningspraxis, som medför att förmånstagarna utsätts för särbehandling jämfört med landets egna medborgare.

2. Till de begränsningar som skall upphävas hör särskilt sådana som ingår i bestämmelser som på följande sätt hindrar eller begränsar förmånstagarnas möjligheter att etablera sig eller erbjuda tjänster :

a) I Tyskland :

- kravet på innehav av ett Reisegewerbekarte för att själv kunna värva kunder inom ramen för den egna affärsverksamheten (Gewerbeordnung § 55 d ; Verordnung av den 30 november 1960),

- kravet på särskilt tillstånd för utländska juridiska personer som önskar bedriva yrkesverksamhet eller handelsverksamhet inom Tysklands territorium (Gewerbeordnung, § 12 ; Aktiengesetz § 292).

b) I Belgien :

- skyldigheten att inneha ett carte professionnelle (Arrêté royal nr 62 av den 16 november 1939, Arrêté ministériel av den 17 december 1945 och Arrêté ministériel av den 11 mars 1954).

c) I Frankrike :

- skyldigheten att inneha ett carte spéciale d'étranger (Décret-loi av den 12 november 1938, lagen av den 8 oktober 1940),

- kravet att ordföranden i styrelsen (Conseil d'Administration), verkställande direktören (Président-directeur général) och flertalet styrelseledamöter i ett raffinaderibolag, som har specialtillstånd för import av råolja, oljeprodukter och oljerester, skall vara franska medborgare och kravet att den som innehar ett sådant specialtillstånd skall reservera ett antal befattningar i bolagets administrativa, tekniska och merkantila ledning för fransk personal (§ 16 i Décrets nr 63-198 till 63-207 och § 17 i Décrets nr 63-199 till 63-204 av den 27 februari 1963).

d) I Italien :

- föreskriften att utländska medborgare, som vill erhålla specialtillstånd av questore för vissa produkter, skall inneha konsulatvisering (den sammanförda texten i Leggi di Pubblica Sicurezza, § 127 femte stycket, sista meningen).

e) I Luxemburg :

- den begränsade giltighetstiden för tillstånd som beviljas utländska medborgare i enlighet med artikel 21 i den luxemburgska lagen av den 2 juni 1962 (Mémorial A nr 31 av den 19 juni 1962).

Artikel 5

1. Medlemsstaterna skall se till att förmånstagare som omfattas av detta direktiv har rätt att ansluta sig till yrkes- eller handelsorganisationer på samma villkor och med samma rättigheter och skyldigheter som deras egna medborgare.

2. I händelse av etablering skall rätten att ansluta sig till yrkes- eller handelsorganisationer medföra möjlighet att bli vald eller utnämnd till högre befattningar inom sådana organisationer. Dessa befattningar kan dock förbehållas de egna medborgarna, då ifrågavarande organisation har myndighetsutövande uppgifter i enlighet med en lag eller en förordning.

3. I Luxemburg skall medlemskap i Chambre de commerce eller Chambre des métiers inte medföra rätt för förmånstagare som omfattas av detta direktiv att delta i valet av förvaltningsorgan inom denna handelskammare.

Artikel 6

Ingen medlemsstat får ge sina medborgare, som beger sig till en annan medlemsstat i syfte att utöva sådan verksamhet som avses i artikel 2, något stöd som kan förvanska etableringsvillkoren.

Artikel 7

1. I den mån som ett värdland av de egna medborgarna, som vill påbörja någon form av verksamhet som avses i artikel 2, kräver skötsamhetsbevis och bevis om att de inte har varit försatta i konkurs eller ettdera av dessa bevis, skall den staten vad gäller medborgare i andra medlemsstater som tillräckligt bevis på detta godta utdrag ur kriminalregistret eller, om sådant intyg inte föreligger, motsvarande handling utfärdad av behörig rättsinstans eller förvaltningsmyndighet i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland, av vilken det framgår att dessa villkor är uppfyllda.

2. I den mån som det i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland inte utfärdas bevis om att denne inte varit försatt i konkurs, kan ett sådant intyg ersättas av en edlig försäkran, som vederbörande avgett inför rättsinstans eller förvaltningsmyndighet, notarius publicus eller behörig yrkes- eller handelsorganisation i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet.

3. Handlingar som utfärdats i överensstämmelse med punkt 1 eller 2 får inte vara äldre än tre månader.

4. Medlemsstaterna skall inom den i artikel 8 angivna tidsfristen uppge de myndigheter och organ som är behöriga att utfärda dessa handlingar och genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

5. I de fall då intyg om vederbörandes ekonomiska förhållanden är ett krav i värdlandet, skall den staten betrakta intyg utfärdade av banker i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland som likvärdiga med intyg som utfärdats på dess eget territorium.

Artikel 8

Medlemsstaterna skall besluta om de åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla bestämmelserna i detta direktiv inom sex månader efter dagen för anmälan och genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 9

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 7 juli 1964.

På rådets vägnar

Kurt SCMÜCKER

Ordförande

(1) EGT nr 2, 15.1.1962, s. 36/62.

(2) EGT nr 2, 15.1.1962, s. 32/62.

(3) EGT nr 182, 12.12.1963, s. 2891/63.

(4) EGT nr 117, 23.7.1964, s. 1890/64.

(5) (6) (7)

BILAGA

>Plats för tabell>

(1) Denna förteckning har sammanställts på grundval av "Europeiska gemenskapernas industrinomenklatur" (NICE) P ett supplement i serien Industrial Statistics, utgivet av Europeiska gemenskapernas statistiska kontor i Bryssel, juni 1963, på EG-språken.

(2) Tillverkning av margarin och matfett, i såväl NICE (grupp 200) som ISIC (del av grupp 209) ingår i livsmedelsindustrin (bilaga II till huvudprogrammen).

(3) Elinstallationer i byggnader klassificeras enligt 403.