This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02015R0061-20200430
Commission Delegated Regulation (EU) 2015/61 of 10 October 2014 to supplement Regulation (EU) No 575/2013 of the European Parliament and the Council with regard to liquidity coverage requirement for Credit Institutions (Text with EEA relevance)Text with EEA relevance
Consolidated text: Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (Text av betydelse för EES)Text av betydelse för EES.
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (Text av betydelse för EES)Text av betydelse för EES.
02015R0061 — SV — 30.04.2020 — 001.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (EGT L 011 17.1.2015, s. 1) |
Ändrad genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2018/1620 av den 13 juli 2018 |
L 271 |
10 |
30.10.2018 |
|
Rättad genom:
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/61
av den 10 oktober 2014
om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut
(Text av betydelse för EES)
AVDELNING I
LIKVIDITETSTÄCKNINGSKVOT
Artikel 1
Syfte
I denna förordning fastställs bestämmelser för att i detalj specificera det likviditetstäckningskrav som föreskrivs i artikel 412.1 i förordning (EU) nr 575/2013.
Artikel 2
Omfattning och tillämpning
1. Denna förordning ska gälla för kreditinstitut som övervakas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU ( 1 ).
2. Kreditinstitut ska följa denna förordning på individuell nivå i enlighet med artikel 6.4 i förordning (EU) nr 575/2013. Behöriga myndigheter får avstå från att tillämpa denna förordning helt eller delvis på ett kreditinstitut i enlighet med artiklarna 8 och 10 i förordning (EU) nr 575/2013, under förutsättning att villkoren däri är uppfyllda.
3. När en grupp består av ett eller fler kreditinstitut ska moderinstitutet inom EU, ett institut som styrs av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett institut som styrs av ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU tillämpa de skyldigheter som fastställs i denna förordning på gruppnivå i enlighet med artikel 11.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och samtliga av följande bestämmelser:
Tillgångar i tredjeland som innehas av ett dotterbolag i ett tredjeland får erkännas som likvida tillgångar i sammanslagningssyfte om de uppfyller kraven för likvida tillgångar enligt den nationella lagstiftning i det tredjelandet där likviditetstäckningskravet föreskrivs och uppfyller ett av följande villkor:
Tillgångarna uppfyller samtliga krav som anges i avdelning II i denna förordning.
Tillgångarna uppfyller inte det särskilda krav angående emissionsstorlek som anges i avdelning II i denna förordning men uppfyller alla andra krav som anges där.
De tillgångar som kan erkännas enligt led ii får bara erkännas upp till det belopp av nettolikviditetsutflöden som i stressituationer uppkommer i samma valuta som den i vilken tillgångarna är denominerade och som härrör från samma dotterbolag.
Likviditetsutflödena i ett dotterbolag i ett tredjeland som omfattas av landets nationella lagstiftning som fastställer likviditetstäckningskravet till högre procentandelar än de som specificeras i avdelning III ska omfattas av sammanslagning i enlighet med de högre satser som specificeras i tredjelandets nationella lagstiftning.
Likviditetsinflödena i ett dotterbolag i ett tredjeland som omfattas av landets nationella lagstiftning som fastställer likviditetstäckningskravet till lägre procentandelar än de som specificeras i avdelning III ska omfattas av sammanslagning i enlighet med de lägre satser som specificeras i tredjelandets nationella lagstiftning.
Värdepappersföretag inom en grupp ska omfattas av artikel 4 i denna förordning på gruppnivå och av artikel 412 i förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller definitionen av likvida tillgångar, likviditetsutflöden och likviditetsinflöden för både individuella och sammanslagna ändamål. Förutom det som specificeras i denna punkt ska värdepappersföretag fortsätta att omfattas av det detaljerade kravet på likviditetstäckningskvot för värdepappersföretag som anges i medlemsstaters nationella lagstiftning i väntan på specificeringen av en likviditetstäckningskvot i enlighet med artikel 508 i förordning (EU) nr 575/2013.
På gruppnivå ska inflödesbeloppet från ett specialiserat kreditinstitiut som avses i artikel 33.3–4 endast erkännas upp till utflödesbeloppet från samma företag.
Artikel 3
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
1. |
tillgångar på nivå 1 : tillgångar med extremt hög likviditets- och kreditkvalitet enligt andra stycket i artikel 416.1 i förordning (EU) nr 575/2013. |
|
2. |
tillgångar på nivå 2 : tillgångar med hög likviditets- och kreditkvalitet enligt andra stycket i artikel 416.1 i förordning (EU) nr 575/2013; tillgångar på nivå 2 delas vidare in i tillgångar på nivå 2A och 2B i enlighet med kapitel 2 i avdelning II i denna förordning. |
|
3. |
Likviditetsbuffert : den summa likvida tillgångar som ett kreditinstitut innehar i enlighet med avdelning II i denna förordning. |
|
4. |
Rapportvaluta : den valuta som de likviditetsartiklar som avses i avdelningarna II och III i del sex i förordning (EU) nr 575/2013 måste rapporteras in i till den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 415.1 i den förordningen. |
|
5. |
Tillgångstäckningskrav : kvoten tillgångar mot skulder som beslutats i kreditförstärkningssyfte i förhållande till säkerställda obligationer enligt nationell lagstiftning i en medlemsstat eller ett tredjeland. |
|
6. |
små och medelstora företag : små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG ( 2 ). |
|
7. |
Nettolikviditetsutflöde : den summa som kvarstår efter avdrag av ett kreditinstituts likviditetsinflöden från dess likviditetsutflöden i enlighet med avdelning III i denna förordning. |
▼M1 —————
|
10. |
privat investeringsbolag : ett företag eller en fond vars ägare eller verkliga ägare är en fysisk person eller en grupp av nära anknutna fysiska personer som inrättats med det enda syftet att förvalta ägarnas förmögenhet och som inte utför någon annan kommersiell, industriell eller professionell verksamhet, syftet med ett privat investeringsbolag kan inkludera andra underordnade verksamheter, som att avskilja ägarnas tillgångar från bolagets tillgångar, främja överföringen av tillgångar inom en familj eller förhindra en delning av tillgångarna efter ett dödsfall i familjen, under förutsättning att dessa verksamheter är förknippade med huvudsyftet att förvalta ägarnas förmögenhet. |
|
11. |
stress : en plötslig eller allvarlig försämring av ett kreditinstituts solvens eller likviditet till följd av förändrade marknadsförhållanden eller idiosynkratiska faktorer som leder till en betydande risk för att kreditinstitutet inte kan fullgöra de åtaganden som förfaller inom de närmaste 30 kalenderdagarna. |
|
12. |
Marginallån : lån med säkerhet till kunder i syfte att ta handelspositioner med hög belåning. |
Artikel 4
Likviditetstäckningskvot
1. Ett detaljerat likviditetstäckningskrav i enlighet med artikel 412.1 i förordning (EU) nr 575/2013 ska vara lika med kvoten av ett kreditinstituts likviditetsbuffert mot dess likviditetsutflöden under en stressperiod på 30 kalenderdagar och ska uttryckas i procent. Kreditinstitut ska beräkna sin likviditetstäckningskvot enligt följande formel:
2. Kreditinstitut ska ha en likviditetstäckningskvot på minst 100 %.
3. Genom undantag från punkt 2 kan kreditinstitut omvandla sina likvida tillgångar till pengar för att täcka sina nettolikviditetsutflöden under stressperioder, även om en sådan användning av likvida tillgångar kan leda till att deras likviditetstäckningskvot sjunker under 100 % under sådana perioder.
4. Om ett kreditinstituts likviditetstäckningskvot sjunker eller rimligtvis förväntas sjunka under 100 % ska det krav som anges i artikel 414 i förordning (EU) nr 575/2013 tillämpas. Till dess att likviditetstäckningskvoten har återställts till den nivå som anges i punkt 2 ska kreditinstitutet rapportera in likviditetstäckningskvoten till den behöriga myndigheten i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 ( 3 ).
5. Kreditinstitut ska beräkna och övervaka sin likviditetstäckningskvot i rapportvalutan i fråga om samtliga poster oavsett deras faktiska valutabeteckning.
Dessutom ska de separat beräkna och övervaka sin likviditetstäckningskvot för vissa poster enligt följande:
När det gäller de poster som i enlighet med artikel 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013 omfattas av ett krav på separat rapportering i en annan valuta än rapportvalutan ska kreditinstituten separat beräkna och övervaka sin likviditetstäckningskvot i den andra valutan.
När det gäller poster som är denominerade i rapportvalutan och när det samlade beloppet av skulder denominerade i andra valutor än rapportvalutan minst utgör 5 % av kreditinstitutets totala skulder, exklusive lagstadgat kapital och poster utanför balansräkningen, ska kreditinstituten separat beräkna och övervaka sin likviditetstäckningskvot i rapportvalutan.
Kreditinstitut ska rapportera in likviditetstäckningskvoten till sin behöriga myndighet i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014.
6. Kreditinstituten får inte dubbelräkna likvida tillgångar, inflöden och utflöden.
Artikel 5
Stresscenarier för likviditetstäckningskvoten
Följande scenarier kan ses som indikatorer på omständigheter när ett kreditinstitut kan anses vara föremål för stress:
Avveckling av en betydande andel av dess inlåningar från allmänheten.
►C1 En delvis eller total förlust av osäkrad kapitalmarknadsfinansiering, inklusive kapitalmarknadsinlåning och andra källor till villkorlig finansiering, t.ex. mottagna beviljade eller obeviljade likviditets- eller kreditlimiter. ◄
En delvis eller total förlust av säkrad, kortfristig finansiering.
Ytterligare likviditetsutflöden till följd av en försämring av kreditbetyget med upp till tre steg.
Ökad marknadsvolatilitet som påverkar säkerheternas värde eller kvalitet eller som skapar ytterligare säkerhetsbehov.
Oplanerat utnyttjande av likviditets- och kreditfaciliteter.
Potentiell skyldighet att köpa tillbaka skulder eller att uppfylla utomobligatoriska förpliktelser.
AVDELNING II
LIKVIDITETSBUFFERT
KAPITEL 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 6
Likviditetsbuffertens sammansättning
För att få ingå i ett kreditinstituts likviditetsbuffert ska de likvida tillgångarna uppfylla vart och ett av följande krav:
De allmänna kraven i artikel 7.
De operativa kraven i artikel 8.
Urvalskriterierna för respektive klassificering som tillgångar på nivå 1 eller nivå 2 i enlighet med kapitel 2.
Artikel 7
Allmänna krav för likvida tillgångar
1. För att klassificeras som likvida tillgångar ska ett kreditinstituts tillgångar uppfylla punkterna 2 till 6.
2. Tillgångarna ska utgöra kreditinstitutets egendom, rättighet eller andel, eller ingå i en grupp som avses i led a, och får inte vara intecknade. Tillgångar ska för detta ändamål anses vara icke intecknade när de inte omfattas av några rättsliga, kontraktsenliga, tillsynsmässiga eller andra begränsningar som hindrar kreditinstitutet från att likvidera, sälja, överlåta, tilldela eller generellt sett avveckla sådana tillgångar via direkt försäljning eller ett återköpsavtal inom de närmaste 30 kalenderdagarna. Följande tillgångar ska anses vara icke intecknade:
Tillgångar som ingår i en grupp och som är tillgängliga för omedelbar användning som säkerhet för att erhålla ytterligare finansiering enligt beviljade men ännu inte finansierade kreditlimiter som finns tillgängliga för kreditinstitutet eller, om gruppen förvaltas av en centralbank, enligt ej beviljade och ännu inte finansierade kreditlimiter som finns tillgängliga för kreditinstitutet. Detta led ska inkludera tillgångar som ett kreditinstitut placerat hos det centrala institutet i ett kooperativt nätverk eller ett institutionellt skyddssystem. Kreditinstitut ska anta att tillgångarna i gruppen är intecknade i ökande likviditetsordning på basis av den likviditetsklassificering som fastställs i kapitel 2, som börjar med tillgångar som inte får ingå i likviditetsbufferten.
Tillgångar som kreditinstitutet har tagit emot som säkerheter i kreditriskreduceringssyfte i omvända repor eller transaktioner för värdepappersfinansiering och som kreditinstitutet får avveckla.
3. Tillgångarna ska inte ha emitterats av själva kreditinstitutet, dess moderbolag, förutom offentliga organ som inte är kreditinstitut, dess dotterbolag eller ett av moderbolagets andra dotterbolag eller av ett specialföretag för värdepapperisering som kreditinstitutet har nära förbindelser med.
4. Tillgångarna ska inte ha emitterats av något av följande:
Ett annat kreditinstitut, såvida inte ett eller flera av följande villkor uppfylls:
Utfärdaren är ett offentligt organ som avses i artikel 10.1 c eller artikel 11.1 a eller b.
Tillgången är en säkerställd obligation som avses i artikel 10.1 f, artikel 11.1 c eller d eller artikel 12.1 e.
Tillgången hör till den kategori som beskrivs i artikel 10.1 e.
Ett värdepappersföretag.
Ett försäkringsföretag.
Ett återförsäkringsföretag.
Ett finansiellt holdingföretag.
Ett finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet.
Någon annan enhet som i sin huvudsakliga verksamhet utför en eller flera av de verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2013/36/EU. Vid tillämpning av denna artikel ska specialföretag för värdepapperisering inte anses utgöra enheter som avses i detta led.
5. Tillgångarnas värde ska kunna bestämmas på basis av vitt spridda och lättillgängliga marknadspriser. Vid brist på marknadsbaserade priser måste tillgångarnas värde kunna bestämmas på basis av en lättuträknad formel som använder offentligt tillgängliga indata och som inte är särskilt beroende av starka antaganden.
6. Tillgångarna ska listas på en erkänd börs eller vara överlåtbara via direkt försäljning eller via enkla återköpstransaktioner på allmänt godtagbara repomarknader. Dessa kriterier ska bedömas separat för varje marknad. Tillgångar som godkänns för handel på en organiserad plats som inte är en erkänd börs, antingen i en medlemsstat eller i ett tredjeland, ska bara anses vara likvida när handelsplatsen tillhandahåller en aktiv och relativt stor marknad för direkt försäljning av tillgångar. Kreditinstitutet ska beakta följande som minimikriterier för att bedöma huruvida en handelsplats tillhandahåller en aktiv och relativt stor marknad enligt denna punkt:
Historiska bevis för marknadsbredd och -djup som visas genom en låg skillnad mellan köp- och säljkurs, höga handelsvolymer och ett stort och blandat antal marknadsdeltagare.
Förekomsten av en robust marknadsinfrastruktur.
7. De krav som fastställs i punkterna 5 och 6 gäller inte för
sedlar och mynt som avses i led a i artikel 10.1,
exponeringar mot nationella regeringar som avses i artikel 10.1 d,
exponeringar mot centralbanker som avses i led b och d i artikel 10.1 och i led b i artikel 11.1,
likviditetsfaciliteter för begränsad användning som avses i led d i artikel 12.1, och
insättningar och annan finansiering i kooperativa nätverk och institutionella skyddssystem som avses i artikel 16.
Artikel 8
Operativa krav
1. Kreditinstitut ska tillämpa praxis och begränsningar för att säkerställa att deras innehav av likvida tillgångar som utgör likviditetsbufferten hela tiden förblir lämpligen diversifierad. För sådana ändamål ska kreditinstitut beakta omfattningen av diversifieringen mellan olika kategorier av likvida tillgångar och inom samma kategori av likvida tillgångar enligt kapitel 2 i denna avdelning och andra eventuella, relaterade diversifieringsfaktorer, t.ex. typ av utfärdare, motparter eller utfärdarnas och motparternas geografiska plats.
De behöriga myndigheterna kan ålägga specifika begränsningar eller krav på ett kreditinstituts innehav av likvida tillgångar för att säkerställa att det krav som anges i denna punkt uppfylls. En sådan begränsning eller ett sådant krav ska dock inte gälla för följande:
Följande kategorier av tillgångar på nivå 1:
Sedlar och mynt som avses i artikel 10.1 a.
Exponeringar mot centralbanker som avses i artikel 10.1 b och d.
Tillgångar som representerar fordringar eller som garanteras av multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer som avses i artikel 10.1 g.
De kategorier tillgångar på nivå 1 som representerar fordringar eller som garanteras av den nationella regeringen eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ som avses i artikel 10.1 c och d, under förutsättning att kreditinstitutet innehar relevanta tillgångar för att täcka de nettolikviditetsutflöden i stressituation som ådragits i medlemsstatens eller tredjelandets valuta eller att tillgångarna emitteras av den nationella regeringen eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ i kreditinstitutets hemmedlemsstat.
Likviditetsfaciliteter för begränsad användning som avses i led d i artikel 12.1.
2. Kreditinstitut ska ha lätt tillgång till sitt innehav av likvida tillgångar och kunna omvandla dem till pengar när som helst under en stressperiod på 30 kalenderdagar via direkt försäljning eller repor på allmänt godtagbara repomarknader. Likvida tillgångar ska anses vara lättillgängliga för ett kreditinstitut när det inte finns några rättsliga eller praktiska hinder för kreditinstitutets möjlighet att omvandla sådana tillgångar till pengar inom rimlig tid.
Tillgångar som används för att tillhandahålla kreditförstärkning i strukturerade transaktioner eller för att täcka kreditinstituts driftskostnader ska inte anses vara lättillgängliga för ett kreditinstitut.
Tillgångar som innehas i ett tredjeland där det finns begränsningar gällande deras fria överförbarhet ska endast anses vara lättillgängliga i den mån kreditinstitutet använder dessa tillgångar för att uppfylla likviditetsutflöden i det tredjelandet. Tillgångar som innehas i en icke-konverterbar valuta ska endast anses vara lättillgängliga i den mån kreditinstitutet använder dessa tillgångar för att uppfylla likviditetsutflöden i den valutan.
3. Kreditinstitut ska se till att deras likvida tillgångar styrs av en specifik enhet för likviditetsförvaltning vid kreditinstitutet. Efterlevnaden av detta krav ska styrkas för den behöriga myndigheten på något av följande sätt:
Genom att placera de likvida tillgångarna i en separat grupp under direkt förvaltning av likviditetsenheten och med det enda syftet att använda dem som en källa till villkorlig finansiering, även under stressperioder.
Genom att införa interna system och kontroller för att ge funktionen för likviditetsförvaltning effektiv operativ kontroll i fråga om att omvandla innehavet av likvida tillgångar till pengar när som helst under en stressperiod på 30 kalenderdagar och att få tillgång till villkorlig finansiering utan att komma i direkt konflikt med befintliga affärsstrategier eller riskhanteringsstrategier. Tillgångar får i synnerhet inte ingå i likviditetsbufferten när en omvandling av dem till pengar utan att de ersätts under stressperioden på 30 kalenderdagar skulle avlägsna en säkring och skapa en öppen riskposition som överskrider kreditinstitutets interna limiter.
En kombination av alternativ a och b, under förutsättning att den behöriga myndigheten har beslutat att en sådan kombination är godtagbar.
4. Kreditinstituten ska regelbundet, och minst en gång per år, omvandla en tillräckligt representativ andel av sitt innehav av likvida tillgångar till pengar genom en direkt försäljning eller en enkel repa på en allmänt godkänd repomarknad. Kreditinstitut ska ta fram strategier för att avveckla andelar av likvida tillgångar som är lämpliga för att
testa marknadstillgängligheten för dessa tillgångar och deras användbarhet,
kontrollera att kreditinstitutets förfaranden för omvandling av tillgångar till pengar sker snabbt och effektivt, och
minimera risken för att skicka negativa signaler till marknaden till följd av kreditinstitutets omvandling av sina tillgångar till pengar under stressperioder.
Det krav som fastställs i det första stycket gäller inte för tillgångar på nivå 1 som avses i artikel 10, förutom säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet, för likviditetsfaciliteter med begränsad användning som avses i led d i artikel 12.1 eller för inlåningar och annan likviditetsfinansiering i kooperativa nätverk och institutionella skyddssystem som avses i artikel 16.
5. Det krav som anges i punkt 2 ska inte hindra kreditinstitut från att säkra den marknadsrisk som är förknippad med deras likvida tillgångar, under förutsättning att följande villkor uppfylls:
Kreditinstitutet inför lämpliga interna åtgärder i enlighet med punkterna 2 och 3 för att säkerställa att dessa tillgångar även fortsatt är lättillgängliga och styrs av enheten för likviditetskontroll.
De nettolikviditetsutflöden och -inflöden som skulle leda till en tidig stängning av säkringen beaktas vid värderingen av de relevanta tillgångarna i enlighet med artikel 9.
6. Kreditinstitut ska se till att deras likvida tillgångars valutabeteckning är i linje med fördelningen per valuta för deras nettolikviditetsutflöden. När det är lämpligt kan dock behöriga myndigheter begära att kreditinstituten begränsar valutaobalansen genom att sätta gränser för den andel nettolikviditetsutflöden i en valuta som kan uppfyllas under en stressperiod genom att inneha likvida tillgångar som inte är denominerade i den valutan. Denna begränsning får endast tillämpas för rapportvalutan eller en valuta som kan omfattas av separat rapportering i enlighet med artikel 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013. Vid fastställande av graden av begränsning av valutaobalans som kan tillämpas i enlighet med denna punkt ska behöriga myndigheter åtminstone beakta följande:
Huruvida kreditinstitutet kan göra något av följande:
Använda de likvida tillgångarna för att generera likviditet i den valuta och jurisdiktion där nettolikviditetsutflödena uppkommer.
Byta valuta och skaffa finansiering på utländska valutamarknader under stressförhållanden enligt den stressperiod på 30 kalenderdagar som anges i artikel 4.
Överföra ett likviditetsöverskott från en valuta till en annan och över jurisdiktioner och rättsliga enheter inom dess grupp under stressförhållanden enligt den stressperiod på 30 kalenderdagar som anges i artikel 4.
Inverkan av plötsliga, negativa valutakursväxlingar på befintliga positioner i obalans och på eventuella utländska valutasäkringars effektivitet.
Eventuella begränsningar i fråga om valutaobalans som åläggs i enlighet med denna punkt ska anses utgöra ett specifikt likviditetskrav enligt artikel 105 i direktiv 2013/36/EU.
Artikel 9
Värdering av likvida tillgångar
För att beräkna dess likviditetstäckningskvot ska ett kreditinstitut använda de likvida tillgångarnas marknadsvärde. Marknadsvärdet för likvida tillgångar ska sänkas i enlighet med de nedsättningar som anges i kapitel 2 och artikel 8.5 b när det är tillämpligt.
KAPITEL 2
Likvida tillgångar
Artikel 10
Tillgångar på nivå 1
1. Tillgångar på nivå 1 ska endast inbegripa tillgångar som omfattas av en eller flera av följande kategorier och i varje fall uppfyller de urvalskriterier som fastställs häri:
Mynt och sedlar.
Följande exponeringar mot centralbanker:
Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av Europeiska centralbanken (ECB) eller en medlemsstats centralbank.
Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av centralbanker i tredjeland, under förutsättning att exponeringar mot centralbanken eller dess nationella regering har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut (ECAI) som åtminstone ligger på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artikel 114.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
Reserver som kreditinstitutet innehar i en centralbank som avses i led i eller ii, förutsatt att kreditinstitutet när som helst får ta ut sådana reserver under stressperioder och att villkoren för ett sådant uttag har specificerats i ett avtal mellan den behöriga myndigheten för kreditinstitutet och den centralbank där reserverna innehas eller i tillämpliga regler i tredjelandet.
Vid tillämpning av detta led gäller följande:
Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av följande nationella regeringar eller delstatliga självstyrelseorgan, lokala myndigheter eller offentliga organ:
En medlemsstats nationella regering.
Den nationella regeringen i ett tredjeland, under förutsättning att den har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som åtminstone ligger på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artikel 114.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
Delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter i en medlemsstat, under förutsättning att de behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen i medlemsstaten i enlighet med artikel 115.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
Delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter i ett tredjeland av den typ som avses i led ii, under förutsättning att de behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen i tredjelandet i enlighet med artikel 115.4 i förordning (EU) nr 575/2013.
Offentliga organ, under förutsättning att de behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen i en medlemsstat eller mot något av de delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter som aves i led iii i enlighet med punkt 4 i artikel 116 i förordning (EU) nr 575/2013.
Följande tillgångar:
Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av en nationell regering eller centralbank i ett tredjeland som inte har tilldelats en kreditvärdering på kreditkvalitetssteg 1 av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut, i enlighet med artikel 114.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
Reserver som kreditinstitutet innehar i en centralbank som avses i led i, förutsatt att kreditinstitutet när som helst får ta ut dessa reserver under stressperioder och att villkoren för ett sådant uttag har specificerats antingen i ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i det tredjelandet och den centralbank där reserverna innehas eller i tillämpliga regler i det tredjelandet.
Vid tillämpning av led ii gäller följande:
Det samlade belopp av tillgångar som omfattas av första stycket i och ii och som är denominerade i en viss valuta vilket kreditinstitutet får erkänna som tillgångar på nivå 1 får inte överstiga beloppet av de nettolikviditetsutflöden som i stressituationer uppkommer för kreditinstitutet i samma valuta.
I de fall en del av de tillgångar eller samtliga tillgångar som omfattas av första stycket i och ii är denominerade i en valuta som inte utgör det berörda tredjelandets inhemska valuta får dessutom kreditinstitutet bara erkänna sådana tillgångar som tillgångar på nivå 1 upp till ett belopp motsvarande beloppet av de nettolikviditetsutflöden som i stressituationer uppkommer för kreditinstitutet i den utländska valutan och som motsvarar kreditinstitutets verksamhet i den jurisdiktion där likviditetsrisken tas.
Tillgångar som emitteras av kreditinstitut som uppfyller åtminstone ett av följande två krav:
Utfärdaren är ett kreditinstitut som utgör en del av eller som upprättats av en medlemsstats nationella regering, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, regeringen eller den lokala myndigheten har en skyldighet att skydda institutets finansiella status och säkerställa dess fortlevnad under hela dess livstid och eventuella exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter behandlas som en exponering mot medlemsstatens nationella regering i enlighet med artikel 115.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
Kreditinstitutet är en subventionerad långivare som enligt denna artikel ska tolkas som ett kreditinstitut vars syfte är att främja de offentliga politiska målen för unionen eller för en medlemsstats nationella regering eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter, främst genom att tillhandahålla subventionerade lån på icke konkurrensutsatt och icke vinstdrivande grund, under förutsättning att minst 90 % av de lån som kreditinstitutet beviljar är direkt eller indirekt garanterade av den nationella regeringen eller av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, och att all exponering mot dessa delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, enligt vad som är lämpligt, behandlas som en exponering mot medlemsstatens nationella regering i enlighet med artikel 115.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
Exponeringar i form av säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som ska uppfylla samtliga av följande krav:
De är obligationer enligt artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG eller uppfyller urvalskraven för behandlingen enligt artikel 129.4 eller 129.5 i förordning (EU) nr 575/2013.
►M1 Exponeringarna mot institut i säkerhetsmassan uppfyller de villkor som anges i artikel 129.1 c i förordning (EU) nr 575/2013 eller, om den behöriga myndigheten har beviljat det partiella undantag som avses i artikel 129.1 sista stycket i samma förordning, de villkor som avses i det stycket. ◄
Det kreditinstitut som investerar i säkerställda obligationer samt emittenten uppfyller det transparenskrav som anges i artikel 129.7 i förordning (EU) nr 575/2013.
Deras emissionsstorlek uppgår till minst 500 miljoner euro (eller motsvarande i inhemsk valuta).
De säkerställda obligationerna har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som minst ligger på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artikel 129.4 i förordning (EU) nr 575/2013, motsvarande kreditkvalitetssteg i händelse av en kortsiktig kreditvärdering eller, i brist på en kreditvärdering, har de tilldelats en riskvikt på 10 % i enlighet med artikel 129.5 i den förordningen.
Säkerhetsmassan uppfyller hela tiden ett tillgångstäckningskrav på minst 2 % över den summa som krävs för att uppfylla de fordringar som gäller för de säkerställda obligationerna.
Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av de multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer som avses i artiklarna 117.2 och 118 i förordning (EU) nr 575/2013.
2. Marknadsvärdet för sådana säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i punkt 1 f ska omfattas av en nedsättning på minst 7 %. Med undantag för vad som anges i fråga om aktier och andelar i fonder i artikel 15.2 b och c ska ingen nedsättning krävas av värdet på de återstående tillgångarna på nivå 1.
Artikel 11
Tillgångar på nivå 2A
1. Tillgångar på nivå 2A ska endast inbegripa tillgångar som omfattas av en eller flera av följande kategorier och i varje fall uppfyller de urvalskriterier som fastställs häri:
Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ i en medlemsstat, när exponeringarna mot dem har tilldelats en riskvikt på 20 % i enlighet med artikel 115.1 och 115.5 och artikel 116.1, 116.2 och 116.3 i förordning (EU) nr 575/2013.
Tillgångar som representerar fordringar på eller som garanteras av den nationella regeringen eller centralbanken i ett tredjeland eller av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ i ett tredjeland, under förutsättning att de tilldelats en riskvikt på 20 % i enlighet med artiklarna 114.2, 115 eller 116 i förordning (EU) nr 575/2013.
Exponeringar i form av säkerställda obligationer med hög kvalitet som ska uppfylla samtliga av följande krav:
De är obligationer enligt artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG eller uppfyller urvalskraven för behandlingen enligt artikel 129.4 eller 129.5 i förordning (EU) nr 575/2013.
Exponeringarna mot institut i säkerhetsmassan uppfyller de villkor som anges i artikel 129.1 c i förordning (EU) nr 575/2013 eller, om den behöriga myndigheten har beviljat det partiella undantag som avses i artikel 129.1 sista stycket i samma förordning, de villkor som avses i det stycket.
Det kreditinstitut som investerar i säkerställda obligationer uppfyller liksom emittenten det transparenskrav som anges i artikel 129.7 i förordning (EU) nr 575/2013.
Deras emissionsstorlek uppgår till minst 250 miljoner euro (eller motsvarande bi inhemsk valuta).
De säkerställda obligationerna har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som minst ligger på kreditkvalitetssteg 2 i enlighet med artikel 129.4 i förordning (EU) nr 575/2013, motsvarande kreditkvalitetssteg i händelse av en kortsiktig kreditvärdering eller, i brist på en kreditvärdering, har de tilldelats en riskvikt på 20 % i enlighet med artikel 129.5 i den förordningen.
Säkerhetsmassan uppfyller hela tiden ett tillgångstäckningskrav på minst 7 % över den summa som krävs för att uppfylla de fordringar som gäller för de säkerställda obligationerna. När säkerställda obligationer med en kreditvärdering som gav kreditkvalitetssteg 1 inte uppfyller den minsta emissionsstorleken för säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet i enlighet med led f iv) i artikel 10.1, men uppfyller kraven för säkerställda obligationer av hög kvalitet i leden i, ii, iii och iv, ska de dock i stället omfattas av ett minsta tillgångstäckningskrav på 2 %.
Exponeringar i form av säkerställda obligationer som har utfärdats av kreditinstitut i tredjeländer, som ska uppfylla samtliga av följande krav:
De är säkerställda obligationer i enlighet med nationell lagstiftning i tredjelandet, som måste definiera dem som räntebärande värdepapper som emitterats av kreditinstitut, eller av ett helägt dotterbolag till ett kreditinstitut som garanterar emitteringen, och som säkrats genom en säkerhetsmassa av tillgångar, avseende vilken obligationsinnehavarna ska ha direkt regressrätt för återbetalning av både kapital- och räntebelopp på prioriterad basis i händelse av fallissemang från utfärdarens sida.
Utfärdaren och de säkerställda obligationerna omfattas enligt den nationella lagstiftningen i tredjelandet av särskild offentlig tillsyn som är avsedd att skydda obligationsinnehavarna och de tillsyns- och regleringsåtgärder som tillämpas i det tredjelandet måste minst vara likvärdiga dem som tillämpas i unionen.
De säkerställda obligationerna har en bakomliggande säkerhetsmassa med tillgångar av en eller fler av de typer som beskrivs i leden b, d i, f i eller g i artikel 129.1 i förordning (EU) nr 575/2013. När gruppen utgörs av lån mot säkerhet i fast egendom ska kraven i artiklarna 208 och 229.1 i förordning (EU) nr 575/2013 uppfyllas.
Exponeringarna mot institut i säkerhetsmassan uppfyller de villkor som anges i artikel 129.1 c i förordning (EU) nr 575/2013 eller, om den behöriga myndigheten har beviljat det partiella undantag som avses i artikel 129.1 sista stycket i samma förordning, de villkor som avses i det stycket.
Det kreditinstitut som investerar i säkerställda obligationer uppfyller det transparenskrav som anges i artikel 129.7 i förordning (EU) nr 575/2013.
De säkerställda obligationerna har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som minst ligger på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artikel 129.4 i förordning (EU) nr 575/2013, motsvarande kreditkvalitetssteg i händelse av en kortsiktig kreditvärdering eller, i brist på en kreditvärdering, har de tilldelats en riskvikt på 10 % i enlighet med artikel 129.5 i den förordningen.
Säkerhetsmassan uppfyller hela tiden ett tillgångstäckningskrav på minst 7 % över den summa som krävs för att uppfylla de fordringar som gäller för de säkerställda obligationerna. Om den totala omfattningen av emissionen av säkerställda fordringar uppgår till minst 500 miljoner euro (eller motsvarande i inhemsk valuta) ska de i stället uppfylla ett tillgångstäckningskrav på minst 2 %.
Företagsvärdepapper som uppfyller samtliga av följande krav:
De har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som åtminstone ligger på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artikel 122 i förordning (EU) nr 575/2013 eller motsvarande kreditkvalitetssteg i händelse av en kortsiktig kreditvärdering.
Värdepapprens emissionsstorlek uppgår till minst 250 miljoner euro (eller motsvarande i inhemsk valuta).
Den maximala löptiden för värdepappren vid tidpunkten för utfärdande är 10 år.
2. Marknadsvärdet för alla tillgångar på nivå 2A ska omfattas av en nedsättning på minst 15 %.
Artikel 12
Tillgångar på nivå 2B
1. Tillgångar på nivå 2B ska endast inbegripa tillgångar som omfattas av en eller flera av följande kategorier och i varje fall uppfyller de urvalskriterier som fastställs häri:
Exponeringar i form av värdepapper med bakomliggande tillgångar som uppfyller kraven i artikel 13.
Företagsvärdepapper som uppfyller samtliga av följande krav:
De har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut som åtminstone ligger på kreditkvalitetssteg 3 i enlighet med artikel 122 i förordning (EU) nr 575/2013 eller motsvarande kreditkvalitetssteg i händelse av en kortsiktig kreditvärdering.
Värdepapprens emissionsstorlek uppgår till minst 250 miljoner euro (eller motsvarande i inhemsk valuta).
Den maximala löptiden för värdepappren vid tidpunkten för utfärdande är 10 år.
Aktier, under förutsättning att de uppfyller samtliga av följande krav:
De utgör en del av ett större aktieindex i en medlemsstat eller ett tredjeland, och identifieras som sådana enligt detta led av den behöriga myndigheten i en medlemsstat eller den relevanta offentliga myndigheten i ett tredjeland. Vid avsaknad av beslut från den behöriga eller offentliga myndigheten avseende större aktieindex ska kreditinstitut anse att ett aktieindex som utgörs av ledande företag inom den relevanta jurisdiktionen är ett sådant.
De denomineras i valutan i kreditinstitutets hemmedlemsstat eller, när de denomineras i en annan valuta, räknas de endast som nivå 2B upp till den summa som täcker likviditetsutflödena i den valutan eller i den jurisdiktion där likviditetsrisken tas.
De har en styrkt bakgrund som pålitlig likviditetskälla oavsett tidpunkt, inklusive under stressperioder. Detta krav ska anses vara uppfyllt när aktiekursens sänkning, eller ökningen av dess nedsättning, under en marknadsstressperiod på 30 kalenderdagar inte översteg 40 % eller 40 procentenheter,
Likviditetsfaciliteter med begränsad användning som kan tillhandahållas från ECB, en medlemsstats eller ett tredjelands centralbank, under förutsättning att kraven i artikel 14 uppfylls.
Exponeringar i form av säkerställda obligationer med hög kvalitet, som ska uppfylla samtliga av följande krav:
De är obligationer enligt artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG eller uppfyller urvalskraven för behandlingen enligt artikel 129.4 eller 129.5 i förordning (EU) nr 575/2013.
Det kreditinstitut som investerar i säkerställda obligationer uppfyller det transparenskrav som anges i artikel 129.7 i förordning (EU) nr 575/2013.
Emittenten av de säkerställda obligationerna gör de uppgifter som avses i artikel 129.7 a i förordning (EU) nr 575/2013 tillgängliga minst en gång per kvartal.
Deras emissionsstorlek uppgår till minst 250 miljoner euro (eller motsvarande belopp i inhemsk valuta).
Säkerheten för de säkerställda obligationerna består enbart av sådana tillgångar som avses i artikel 129.1 a, d i samt e) i förordning (EU) nr 575/2013.
Massan av bakomliggande tillgångar består enbart av exponeringar som med avseende på kreditrisk har en riskvikt på högst 35 % enligt artikel 125 i förordning (EU) nr 575/2013.
Säkerhetsmassan uppfyller alltid ett tillgångstäckningskrav på minst 10 % över den summa som krävs för att uppfylla de fordringar som gäller för de säkerställda obligationerna.
Det emitterande kreditinstitutet ska månatligen offentligt bekräfta att dess säkerhetsmassa uppfyller detta tillgångstäckningskrav på 10 %.
När det gäller kreditinstitut som enligt sina stadgar och med grund i religiös övertygelse inte kan inneha räntebärande tillgångar: icke räntebärande tillgångar som utgör en fordran på eller är garanterade av en centralbank, en stat, ett tredjelands centralbank eller ett regionalt självstyrelseorgan, en lokal myndighet eller offentligt organ i ett tredjeland, förutsatt att dessa tillgångar av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut tilldelats minst kreditkvalitetssteg 5 i enlighet med artikel 114 i förordning (EU) nr 575/2013, eller ett motsvarande kreditkvalitetssteg om det gäller ett kortfristigt kreditbetyg.
2. Marknadsvärdet för alla tillgångar på nivå 2B ska omfattas av följande miniminedsättningar:
Den tillämpliga nedsättning som anges i artikel 13.14 för värdepapperisering på nivå 2B.
En nedsättning på 50 % för de företagsvärdepapper som avses i punkt 1 b.
En nedsättning på 50 % för de aktier som avses i punkt 1 c.
En nedsättning med 30 % för program som avser säkerställda obligationer som omfattas av punkt 1 e.
En nedsättning med 50 % för icke räntebärande tillgångar som avses i punkt 1 f.
3. I fråga om kreditinstitut som enligt sina stadgar och med grund i religiös övertygelse inte kan inneha räntebärande tillgångar får den behöriga myndigheten medge ett undantag från punkt 1 b i och iii) i denna artikel, förutsatt att det finns belägg för en bristande tillgång till icke räntebärande tillgångar som uppfyller kraven och att de icke räntebärande tillgångarna i fråga är tillräckligt likvida på de privata marknaderna.
För att avgöra om icke räntebärande tillgångar är tillräckligt likvida för tillämpningen av första stycket ska den behöriga myndigheten ta hänsyn till följande:
Tillgängliga uppgifter om tillgångarnas likviditet på marknaderna, bland annat handelsvolym, konstaterade marginaler mellan köp- och säljkurser, prisvolatilitet och prisernas inverkan.
Andra faktorer som påverkar tillgångarnas likviditet, till exempel hur bred och djup marknaden för de icke räntebärande tillgångarna i fråga har varit under tidigare år, hur många som deltar i handeln med dem och hur diversifierade dessa aktörer på marknaden är samt huruvida det finns en robust marknadsinfrastruktur.
Artikel 13
Värdepapperisering på nivå 2B
1. Exponeringar i form av värdepapper med bakomliggande tillgångar enligt artikel 12.1 a ska klassificeras som värdepapperisering på nivå 2B om följande villkor är uppfyllda:
Beteckningen ”STS” eller ”enkel, transparent och standardiserad” eller en beteckning som direkt eller indirekt hänvisar till dessa begrepp får användas för värdepapperiseringen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 ( 4 ) och används också i praktiken.
De kriterier som anges i punkt 2 och punkterna 10–13 i denna artikel är uppfyllda.
2. Värdepapperiseringspositionen och de exponeringar som ligger bakom positionen ska uppfylla samtliga följande krav:
Positionen har av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut tilldelats en kreditvärdering på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artikel 264 i förordning (EU) nr 575/2013 eller motsvarande kreditkvalitetssteg i händelse av en kortsiktig kreditvärdering.
Positionen ligger inom värdepapperiseringens bäst rangordnade tranch eller trancher och har den högsta förmånsrätten under hela den tid som transaktionen pågår. För detta ändamål ska en tranch anses vara högst prioriterad om den, efter överlämning av ett meddelande om verkställighet och, i tillämpliga fall, ett accelerationsbeslut, inte är underordnad andra trancher inom samma värdepapperiseringstransaktion eller -system när det gäller mottagande av kapitalbelopps- och räntebetalningar, utan hänsyn till de belopp som ska betalas enligt räntederivatinstrument eller valutaderivatinstrument, avgifter eller andra liknande betalningar i enlighet med artikel 242.6 i förordning (EU) nr 575/2013.
▼M1 —————
►M1 Värdepapperiseringspositionen backas upp av en grupp av bakomliggande exponeringar, vilka antingen tillhör enbart en av följande underkategorier eller består av en kombination av de bostadslån som avses i led i och de bostadslån som avses i led ii. ◄
Bostadslån som är säkrade genom ett högt rankat hypotekslån som beviljas individer för inköp av deras huvudsakliga boende, under förutsättning att ett av följande villkor är uppfyllt:
Fullständigt garanterade bostadslån som aves i artikel 129.1 e i förordning (EU) nr 575/2013, under förutsättning att lånen uppfyller de säkerhetskrav som anges i den punkten och det genomsnittliga lån-till-värde-kravet som anges i led i) i artikel 129.1 d i förordning (EU) nr 575/2013.
Kommersiella lån, leasingavtal och kreditfaciliteter till företag som är etablerade i en medlemsstat för att finansiera kapitalutgifter eller andra affärsverksamheter än förvärv eller utveckling av kommersiella fastigheter, under förutsättning att minst 80 % av låntagarna i gruppen vad gäller portföljbalans är små och medelstora företag vid tidpunkten för utfärdande av värdepapperiseringen, och att ingen av låntagarna är ett institut enligt definitionen i artikel 4.1.3 i förordning (EU) nr 575/2013.
Billån och leasingavtal för bilar till låntagare eller leasingtagare som är etablerade eller bosatta i en medlemsstat. För dessa ändamål ska billån och leasingavtal för bilar anses inkludera lån eller leasingavtal för finansiering av motorfordon eller släpvagnar enligt artikel 3.11 och 3.12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG ( 5 ), jordbruks- eller skogsbrukstraktorer enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 ( 6 ), tvåhjuliga motorcyklar och motoriserade trehjulingar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 ( 7 ) eller bandfordon som avses i artikel 2.2 c i direktiv 2007/46/EG. Sådana lån och leasingavtal kan inbegripa tilläggsförsäkring och serviceprodukter eller ytterligare fordonsdelar och, i fråga om leasingavtal, restvärdet för leasade fordon. Alla lån och leasingavtal i gruppen ska vara säkrade genom en högt rankad inteckning i eller säkerhet mot fordonet eller en lämplig garanti till förmån för specialföretaget för värdepapperisering, till exempel en bestämmelse om återtagandeförbehåll.
Lån och kreditfaciliteter till individer som är bosatta i en medlemsstat för personlig konsumtion eller familje- eller hushållskonsumtion.
▼M1 —————
10. De bakomliggande exponeringarna ska inte ha sitt ursprung i samma kreditinstitut som innehar värdepapperiseringspositionen i dess likviditetsbuffert, dess dotterbolag, dess moderbolag, ett dotterbolag till moderbolaget eller något annat företag med nära koppling till det kreditinstitutet.
11. Tranchens emissionsstorlek ska uppgå till minst 100 miljoner euro (eller motsvarande belopp i inhemsk valuta).
12. Den återstående viktade medellöptiden för en tranch ska vara 5 år eller mindre, vilket ska beräknas med användning av den lägre av antingen transaktionens antagna förskottsbetalning enligt prissättningen eller en 20 % konstant förskottsbetalningsgrad, och kreditinstitutet ska anta att köpoptionen utnyttjas på första tillåtna köpdatum.
13. Originatorn för de exponeringar som ligger bakom en värdepapperisering ska vara ett institut enligt definitionen i artikel 4.3 i förordning (EU) nr 575/2013 eller ett företag vars huvudsakliga verksamhet är att utföra en eller flera av de verksamheter som förtecknas i leden 2–12 och 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU.
14. Marknadsvärdet för värdepapperiseringar på nivå 2B ska omfattas av följande miniminedsättningar:
25 % för värdepapperiseringar som backas upp av de underkategorier av tillgångar som avses i leden g i, ii och iv i punkt 2.
35 % för värdepapperiseringar som backas upp av de underkategorier av tillgångar som avses i leden g iii och v i punkt 2.
Artikel 14
Likviditetsfaciliteter med begränsad användning
För att klassificeras som tillgångar på nivå 2B ska likviditetsfaciliteter för begränsad användning som kan tillhandahållas av en centralbank enligt punkt 1 d i artikel 12 uppfylla samtliga av följande kriterier:
Under en period utan stress omfattas faciliteten av en åtagandeavgift för den totalt beviljade summan som åtminstone är den större av följande:
75 räntepunkter per år.
Minst 25 räntepunkter per år över skillnaden i avkastning för de tillgångar som används för att backa upp faciliteten och avkastningen för en representativ portfölj med likvida tillgångar, efter anpassning till eventuella viktiga skillnader i fråga om kreditrisk.
Under en stressperiod kan en centralbank sänka den åtagandeavgift som beskrivs i första stycket i denna punkt, under förutsättning att de minimikrav som är tillämpliga för likviditetsfaciliteter enligt den alternativa likviditetsmetoden i enlighet med artikel 19 är uppfyllda.
Faciliteten backas upp av skuldfria tillgångar av en typ som specificeras av centralbanken. De tillgångar som tillhandahålls som säkerhet ska uppfylla samtliga följande kriterier:
De innehas i en form som underlättar en snabb överföring av dessa till centralbanken i händelse av att faciliteten begärs.
Deras värde efter nedsättning av centralbanken är tillräckligt för att täcka facilitetens totala belopp.
De ska inte räknas som likvida tillgångar för ett kreditinstituts likviditetsbuffert.
Faciliteten är kompatibel med centralbankens motpartsreferensram.
Facilitetens åtagandeperiod överskrider den stressperiod på 30 kalenderdagar som anges i artikel 4.
Faciliteten återkallas inte av centralbanken innan dess avtalsenliga löptid och inga vidare kreditbeslut fattas så länge som det berörda kreditinstitutet fortsätter att anses vara solvent.
Centralbanken har offentliggjort en formell policy som fastställer dess beslut om att bevilja likviditetsfaciliteter med begränsad användning, de villkor som reglerar faciliteten och de typer av kreditinstitut som kan ansöka om faciliteterna.
Artikel 15
Företag för kollektiva investeringar (fonder)
1. Aktier eller andelar i fonder ska klassificeras som likvida tillgångar på samma nivå som likvida tillgångar som ligger bakom ett relevant företag upp till en absolut summa på 500 miljoner euro (eller motsvarande belopp i inhemsk valuta) för varje kreditinstitut på individuell nivå, under förutsättning att
kraven i artikel 132.3 i förordning (EU) nr 575/2013 är uppfyllda,
fonden endast investerar i likvida tillgångar och derivat, i det senare fallet endast i den utsträckning som behövs för att mildra ränte-, valuta- eller kreditriskerna i portföljen.
2. Kreditinstitut ska tillämpa följande miniminedsättningar på värdet av deras aktier eller andelar i fonder beroende på kategorin av bakomliggande likvida tillgångar:
0 % för mynt och sedlar och de exponeringar mot centralbanker som avses i artikel 10.1 b.
5 % för tillgångar på nivå 1, med undantag för säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet.
12 % för de säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i artikel 10.1 f.
20 % för tillgångar på nivå 2A.
30 % för värdepapperiseringar på nivå 2B som backas upp av de underkategorier av tillgångar som avses i leden i, ii till iv i artikel 13.2 g.
35 % för säkerställda obligationer på nivå 2B som avses i artikel 12.1 e.
40 % för värdepapperiseringar på nivå 2B som backas upp av de underkategorier av tillgångar som avses i leden iii och v i artikel 13.2 g.
55 % för de företagsvärdepapper på nivå 2B som avses i artikel 12.1 b, de aktier som avses i artikel 12.1 c.
3. Den metod som tas upp i punkt 2 ska tillämpas enligt följande:
När ett kreditinstitut känner fondens underliggande exponeringar kan det gå igenom dessa underliggande exponeringar för att tilldela dem en lämplig nedsättning i enlighet med punkt 2.
Om kreditinstitutet inte känner till de exponeringar som ligger bakom fonden ska det, vid bestämmandet av de bakomliggande tillgångarnas likviditetsnivå samt tilldelningen av en lämplig nedsättning för dessa tillgångar, anta att fonden investerar i likvida tillgångar upp till det maximala belopp som tillåts enligt dess mandat och i samma stigande ordning som dessa likvida tillgångar klassificeras i enligt punkt 2, med början i de tillgångar som avses i punkt 2 h och upp tills dess att den maximala totala investeringsgränsen nås.
4. Kreditinstitut ska utarbeta stabila metoder och förfaranden för att beräkna och rapportera marknadsvärdet och nedsättningarna för aktier eller andelar i fonder. När en exponering inte är tillräckligt väsentlig för ett kreditinstitut att utarbeta sina egna metoder och under förutsättning att den behöriga myndigheten i varje fall är nöjd med att detta villkor är uppfyllt får ett kreditinstitut endast förlita sig på följande tredje parter för att beräkna och rapportera nedsättningarna för aktier eller andelar i fonder:
Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga värdepapper hos detta förvaringsinstitut.
För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under förutsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriterierna i artikel 132.3 a i förordning (EU) nr 575/2013.
Att förvaringsinstitutet eller fondens förvaltningsföretag gör korrekta beräkningar vid fastställandet av marknadsvärdet på och nedsättningar av aktier eller andelar i fonder ska minst en gång per år bekräftas av en extern revisor.
5. När ett kreditinstitut underlåter att uppfylla kraven i punkt 4 i denna artikel i fråga om aktier eller andelar i en fond ska det upphöra med att erkänna dem som likvida tillgångar enligt denna förordning i enlighet med artikel 18.
Artikel 16
Insättningar och annan finansiering i kooperativa nätverk och institutionella skyddssystem
1. Om ett kreditinstitut tillhör ett institutionellt skyddssystem av den typ som avses i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013, ett nätverk som skulle omfattas av det undantag som anges i artikel 10 i den förordningen eller ett kooperativt nätverk i en medlemsstat, får den avistainlåning som kreditinstitutet upprätthåller tillsammans med det centrala institutet behandlas som likvida tillgångar såvida inte det centrala institut som mottar inlåningen behandlar den som operativ inlåning. Om inlåningen behandlas som likvida tillgångar ska detta ske i enlighet med en av följande bestämmelser:
När det centrala institutet är skyldigt att inneha eller investera insättningarna i likvida tillgångar på en viss nivå eller i en viss kategori, i enlighet med nationell lagstiftning eller rättsligt bindande dokument som styr systemet eller nätverket, ska insättningarna behandlas som likvida tillgångar på den nivån eller i den kategorin i enlighet med denna förordning.
När det centrala institutet inte är skyldigt att inneha eller investera insättningarna i likvida tillgångar på en viss nivå eller i en viss kategori ska insättningarna behandlas som tillgångar på nivå 2B i enlighet med denna förordning och deras utestående belopp ska omfattas av en nedsättning på minst 25 %.
2. När kreditinstitutet har tillgång till outnyttjad likviditetsfinansiering från det centrala institutet eller från ett annat institut inom samma nätverk eller system inom 30 kalenderdagar, enligt lagstiftningen i en medlemsstat eller de rättsligt bindande dokument som styr nätverket eller systemet enligt punkt 1, ska denna finansiering behandlas som tillgångar på nivå 2B i den utsträckning den inte är säkerställd med likvida tillgångar och den inte behandlas i enlighet med artikel 34. En nedsättning på minst 25 % ska tillämpas på kapitalbeloppet av den outnyttjade beviljade likviditetsfinansieringen.
Artikel 17
Likviditetsbuffertens sammansättning enligt tillgångsnivå
1. Kreditinstituten ska alltid uppfylla följande krav för deras likviditetsbufferts sammansättning:
Minst 60 % av likviditetsbufferten ska utgöras av tillgångar på nivå 1.
Minst 30 % av likviditetsbufferten ska utgöras av tillgångar på nivå 1, med undantag för de säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i artikel 10.1 f.
Högst 15 % av likviditetsbufferten kan utgöras av tillgångar på nivå 2B.
2. De krav som anges i punkt 1 ska tillämpas efter justering för hur reserven av likvida tillgångar påverkas av transaktioner avseende säkrad finansiering, utlåning mot säkerhet eller likviditetsswappar där likvida tillgångar används i minst en av transaktionens delar och transaktionerna förfaller inom 30 kalenderdagar, efter avdrag av alla tillämpliga nedsättningar och förutsatt att kreditinstitutet uppfyller de operativa krav som anges i artikel 8.
3. Kreditinstitut ska fastställa sin likviditetsbufferts sammansättning i enlighet med den formel som anges i bilaga I till denna förordning.
4. Den behöriga myndigheten får från fall till fall bevilja undantag, helt eller delvis, från tillämpningen av punkterna 2 och 3 i fråga om en eller flera transaktioner avseende säkrad finansiering, utlåning mot säkerhet eller likviditetsswappar där likvida tillgångar används i minst en av transaktionens delar och som förfaller inom 30 kalenderdagar, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:
Motparten i transaktionen eller transaktionerna är ECB eller en medlemsstats centralbank.
Det föreligger exceptionella omständigheter som innebär en systemrisk med inverkan på banksektorn i en eller flera medlemsstater.
Den behöriga myndigheten samråder, innan den beviljar ett sådant undantag, med den centralbank som är motpart i transaktionen eller transaktionerna och med ECB om centralbanken är en centralbank i Eurosystemet.
5. Senast 19 november 2020 ska EBA lämna en rapport till kommissionen om huruvida den avvecklingsmekanism som beskrivs i punkterna 2–4 är tekniskt lämplig och om den sannolikt kan inverka skadligt på affärs- och riskprofilen för kreditinstitut som är etablerade i unionen, på de finansiella marknadernas stabilitet och välordnade funktion, på ekonomin eller på penningpolitikens transmission till ekonomin. I denna rapport ska möjligheterna att ändra den avvecklingsmekanism som beskrivs i punkterna 2–4 bedömas och, i de fall EBA anser att den nuvarande avvecklingsmekanismen är tekniskt olämplig eller har en skadlig inverkan, bör EBA rekommendera alternativa lösningar och utvärdera deras inverkan.
Vid utarbetandet av ytterligare delegerade akter i enlighet med den befogenhet som anges i artikel 460 i förordning (EU) nr 575/2013 ska kommissionen beakta den rapport från EBA som avses i föregående stycke.
Artikel 18
Överträdelse av kraven
1. När en likvid tillgång upphör att uppfylla något tillämpligt, allmänt krav som anges i artikel 7, de operativa krav som anges i artikel 8.2 eller något tillämpligt urvalskriterium som anges i detta kapitel ska kreditinstitutet upphöra med att erkänna den som en likvid tillgång senast 30 kalenderdagar från det datum då överträdelsen av kraven skedde.
2. Punkt 1 ska endast gälla för aktier och andelar i en fond som upphör att uppfylla urvalskraven när de inte överskrider 10 % av fondens totala tillgångar.
Artikel 19
Alternativa likviditetsmetoder
1. När det inte finns tillräckligt med likvida tillgångar i en bestämd valuta för att kreditinstitut ska kunna uppfylla den likviditetstäckningskvot som anges i artikel 4 ska en eller fler av följande bestämmelser tillämpas:
Det krav på valutakonsekvens som anges i artikel 8.6 ska inte tillämpas i förhållandet till den valutan.
Ett kreditinstitut kan täcka underskottet av likvida tillgångar i en valuta med kreditfaciliteter från en medlemsstats eller ett tredjelands centralbank i den valutan, under förutsättning att faciliteten uppfyller samtliga av följande krav:
Den är avtalsenligt och oåterkalleligt beviljad under de nästkommande 30 kalenderdagarna.
Den är prissatt med en avgift som ska betalas oavsett det belopp, om något, som utnyttjats mot den faciliteten.
Avgiften fastställs till ett sådant belopp så att nettoavkastningen för de tillgångar som används för att säkra faciliteten inte får vara högre än nettoavkastningen för en representativ portfölj med likvida tillgångar, efter anpassning till eventuella viktiga skillnader i kreditrisk.
När det finns ett underskott av tillgångar på nivå 1 men tillräckligt med tillgångar på nivå 2A kan ett kreditinstitut inneha ytterligare tillgångar på nivå 2A i likviditetsbufferten och det övre taket på tillgångsnivå som anges i artikel 17 ska följaktligen anses ändrat. Dessa ytterligare tillgångar på nivå 2A ska omfattas av en miniminedsättning som är lika med 20 %. Eventuella tillgångar på nivå 2B som ett kreditinstitut innehar ska fortfarande omfattas av de nedsättningar som är tillämpliga i varje fall i enlighet med detta kapitel.
2. Kreditinstituten ska tillämpa de undantag som anges i punkt 1 och de ska stå i omvänd proportion med hänsyn till tillgängligheten till de berörda likvida tillgångarna: Kreditinstituten ska bedöma sina likviditetsbehov för tillämpning av denna artikel med hänsyn till deras förmåga att genom en förnuftig likviditetsförvaltning minska behovet av sådana likvida tillgångar och innehavet av sådana tillgångar hos andra marknadsdeltagare.
3. De valutor som kan gynnas av de undantag som anges i punkt 1 och den utsträckning i vilken ett eller flera undantag totalt kan tillämpas för en bestämd valuta ska bestämmas genom den genomförandeakt som ska antas av kommissionen i enlighet med artikel 419.4 i förordning (EU) nr 575/2013.
4. Utförliga villkor som är tillämplig för användningen av de undantag som anges i punkt 1 a och b ska bestämmas genom den delegerade akt som ska antas av kommissionen i enlighet med artikel 419.5 i förordning (EU) nr 575/2013.
AVDELNING III
LIKVIDITETSUTFLÖDEN OCH -INFLÖDEN
KAPITEL 1
Nettolikviditetsutflöden
Artikel 20
Definition av nettolikviditetsutflöden
1. Nettolikviditetsutflödena ska vara summan av likviditetsutflödena enligt a minus summan av likviditetsinflödena enligt b, men de får inte vara mindre än noll, och de ska fastställas enligt följande:
Summan av likviditetsutflöden enligt kapitel 2.
Summan av likviditetsutflöden enligt kapitel 3 beräknas enligt följande:
De inflöden som är undantagna det övre taket enligt artikel 33.2 och 33.3.
Det lägre av de inflöden som avses i artikel 33.4 och 90 % av de utflöden som avses i a minus de undantagna inflöden som avses i artikel 33.2–3, men beloppet får inte understiga noll.
Det lägre av övriga inflöden förutom dem som avses i artikel 33.2–33.4 och 75 % av de utflöden som avses i a minus de undantagna inflöden som avses i artikel 33.2–3 och de inflöden som avses i artikel 33.4 dividerade med 0,9 för att återspegla 90-procentsgränsen, men beloppet får inte understiga noll.
2. Likviditetsinflödena och likviditetsutflödena ska bedömas under en stressperiod på 30 kalenderdagar, mot bakgrund av ett sådant kombinerat idiosynkratiskt och marknadsomfattande stresscenario som avses i artikel 5.
3. Den beräkning som fastställs i punkt 1 ska utföras i enlighet med den formel som anges i bilaga II.
Artikel 21
Nettning av derivattransaktioner
1. Kreditinstitut ska för de avtal som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och för kreditderivat beräkna förväntade likviditetsutflöden och -inflöden under en period på 30 kalenderdagar på nettobasis och per motpart, med förbehåll för att det finns bilaterala nettningsavtal som uppfyller villkoren i artikel 295 i den förordningen.
2. Genom undantag från punkt 1 ska kreditinstitut beräkna likviditetsutflöden och -inflöden från valutaderivattransaktioner som innebär fullständig och samtidig (eller inom samma dag) valutaväxling av kapitalbelopp på nettobasis, även om transaktionerna inte omfattas av något bilateralt nettningsavtal.
3. Vid tillämpning av denna artikel ska med nettobasis avses nettot av de säkerheter som ska lämnas eller tas emot inom 30 kalenderdagar. I fråga om de säkerheter som ska tas emot inom 30 kalenderdagar ska emellertid nettobasis anses vara nettot av de säkerheterna enbart om båda följande villkor är uppfyllda:
Vid mottagandet kommer säkerheterna att uppfylla villkoren för likvida tillgångar enligt avdelning II i denna förordning.
Kreditinstitutet kommer att ha laglig rätt och operativ kapacitet att återanvända säkerheterna när de mottagits.
KAPITEL 2
Likviditetsutflöden
Artikel 22
Definition av likviditetsutflöden
1. Likviditetsutflöden beräknas genom att multiplicera den utestående balansen för flera kategorier eller typer av skulder och åtaganden utanför balansräkningen enligt de priser enligt vilka de förväntas avvecklas eller utnyttjas i enlighet med detta kapitel.
2. De likviditetsutflöden som avses i punkt 1 ska, i varje fall multiplicerat med den tillämpliga utflödessatsen, inbegripa:
Aktuellt utestående belopp för stabil inlåning från allmänheten och annan inlåning från allmänheten, fastställt i enlighet med artiklarna 24 och 25.
Aktuella utestående belopp för andra skulder som förfaller, kan bli föremål för begäran om återbetalning från utfärdaren eller av tillhandahållaren av finansieringen eller innebär en underförstådd förväntan från tillhandahållaren av finansieringen om att kreditinstitutet kommer att betala tillbaka skulden inom de närmaste 30 kalenderdagarna, fastställda i enlighet med artiklarna 27, 28 och 31a.
Ytterligare utflöden som fastställs i enlighet med artikel 30.
►C1 Det högsta belopp som kan utnyttjas under de närmaste 30 kalenderdagarna från outnyttjade beviljade kredit- och likviditetsfaciliteter enligt artikel 31. ◄
Ytterligare utflöden som identifieras vid bedömningen i enlighet med artikel 23.
3. Beräkningen av likviditetsutflöden i enlighet med punkt 1 ska beakta eventuell nettning av ömsesidigt beroende inflöden som godkänns i enlighet med artikel 26.
Artikel 23
Ytterligare likviditetsutflöden för andra produkter och tjänster
1. Kreditinstituten ska regelbundet bedöma sannolikheten för och den potentiella volymen av likviditetsutflöden inom de närmaste 30 kalenderdagarna i fråga om produkter eller tjänster som inte avses i artiklarna 27–31a och som de erbjuder eller finansierar eller som potentiella köpare skulle anse vara förknippade med dem. Dessa produkter eller tjänster ska inbegripa men inte begränsas till följande:
Andra förbindelser utanför balansräkningen och villkorade finansieringsåtaganden, inklusive ej beviljade finansieringsfaciliteter.
Outnyttjade lån och förskott till motparter som inte är hushållskunder.
Hypotekslån som har överenskommits men ännu inte utnyttjats.
Kreditkort.
Övertrasseringar.
Planerade utflöden kopplade till förnyelse av befintliga lån till hushåll eller andra aktörer än hushåll eller beviljande av nya lån till hushåll eller andra aktörer än hushåll.
Derivatskulder, utom sådana avtal som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och kreditderivat.
Handelsfinansieringsrelaterade produkter utanför balansräkningen.
2. De utflöden som avses i punkt 1 ska bedömas mot bakgrund av ett kombinerat idiosynkratiskt och marknadsomfattande stresscenario enligt artikel 5. Vid denna bedömning ska instituten särskilt ta hänsyn till de väsentliga skador på deras anseende som kan uppstå, om de inte tillhandahåller likviditetsstöd för sådana produkter eller tjänster Kreditinstituten ska till de behöriga myndigheterna minst en gång per år rapportera sådana produkter och tjänster för vilka sannolikheten för och den potentiella volymen likviditetsutflöden som avses i punkt 1 är väsentlig och de behöriga myndigheterna ska fastställa vilka utflöden som ska tilldelas dem. De behöriga myndigheterna får tillämpa en utflödessats på upp till 5 % för handelsfinansrelaterade produkter utanför balansräkningen, i enlighet med artikel 429 och bilaga I till förordning (EU) nr 575/2013.
3. De behöriga myndigheterna ska minst en gång per år rapportera till EBA för vilka typer av produkter och tjänster de har fastställt utflöden på grundval av institutens rapporter. De ska i denna rapport också förklara den metod som har tillämpats för att fastställa utflödena.
Artikel 24
Utflöden från stabil inlåning från allmänheten
1. Såvida inte kriterierna för en högre utflödessats enligt artikel 25.2, 25.3 eller 25.5 uppfylls ska det belopp för inlåning från allmänheten som täcks av ett insättningsgarantisystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG ( 8 ) eller direktiv 2014/49/EU eller en likvärdig insättningsgaranti i ett tredjeland anses vara stabilt och multipliceras med 5 % när insättningen antingen
ingår i ett etablerat förhållande som innebär att uttag är mycket osannolikt, eller
ingår i ett transaktionskonto.
2. Enligt punkt 1 a ska en inlåning från allmänheten anses ingå i ett etablerat förhållande om insättaren uppfyller minst ett av följande kriterier:
Har ett aktivt avtalsförhållande med kreditinstitutet med minst 12 månaders varaktighet.
Har ett låneförhållande med kreditinstitutet för bostadslån eller andra långfristiga lån.
Har minst en annan aktiv produkt, förutom ett lån, med kreditinstitutet.
3. Enligt punkt 1 b ska en inlåning från allmänheten anses ingå i ett transaktionskonto om löner, inkomst eller transaktioner regelbundet krediteras och debiteras mot det kontot.
4. Genom undantag från punkt 1 kan behöriga myndigheter från den 1 januari 2019 godkänna att kreditinstitut multiplicerar med 3 % det belopp för stabil inlåning från allmänheten som avses i punkt 1 som täcks av ett insättningsgarantisystem i enlighet med direktiv 2014/49/EU upp till en högsta nivå på 100 000 euro enligt artikel 6.1 i det direktivet, under förutsättning att kommissionen har bekräftat att det officiellt erkända insättningsgarantisystemet uppfyller samtliga av följande kriterier:
Insättningsgarantisystemet har sådana tillgängliga finansiella resurser som avses i artikel 10 i direktiv 2014/49/EU, som samlats in på förhand genom bidrag från medlemmarna åtminstone årligen.
Insättningsgarantisystemet har passande metoder för att säkerställa tillgången till ytterligare finansiering i händelse av ett stort uttag av dess reserver, inbegripet tillgång till särskilda bidrag från medlemsinstitut och lämpliga arrangemang för alternativ finansiering för att erhålla kortfristig finansiering från offentliga eller privata tredje parter.
Insättningsgarantisystemet säkerställer en återköpsperiod på sju arbetsdagar som avses i artikel 8.1 i direktiv 2014/49/EU från datumet för tillämpning av utflödessatsen på 3 %.
5. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja en sådan auktorisering som avses i punkt 4 efter att ha erhållit godkännande i förväg av kommissionen. En sådan auktorisering ska begäras genom ett motiverat meddelande som ska innehålla bevis för att avvecklingssatsen för stabila inlåningar från allmänheten skulle ligga under 3 % under en upplevd stressperiod i enlighet med de scenarier som avses i artikel 5. Det motiverade meddelandet ska lämnas in till kommissionen minst tre månader före det datum från vilket en auktorisering begärs. Kommissionen ska bedöma det berörda insättningsgarantisystemets efterlevnad med de villkor som anges i punkt 4a–c. Om villkoren uppfylls ska kommissionen godkänna den behöriga myndighetens begäran om att bevilja en auktorisering, såvida inte det föreligger överordnade skäl till att vägra att ge sitt godkännande med beaktande av funktionen på den inre marknaden för inlåningar från allmänheten. Alla kreditinstitut som är underställda ett sådant insättningsgarantisystem ska få tillämpa en utflödessats på 3 %. Kommissionen ska söka råd från EBA gällande det berörda insättningsgarantisystemets överensstämmelse med de villkor som anges i punkt 4a–c.
6. Kreditinstituten kan få tillstånd av sin behöriga myndighet att multiplicera summan av inlåningarna från allmänheten som täcks av ett insättningsgarantisystem i ett tredjeland med 3 %, om systemet motsvarar det system som avses i punkt 1 och om tredjelandet tillåter denna behandling.
Artikel 25
Utflöden från annan inlåning från allmänheten
1. Kreditinstituten ska multiplicera andra inlåningar från allmänheten med 10 %, inklusive den del av inlåningar från allmänheten som inte omfattas av artikel 24, såvida inte villkoren i punkt 2 tillämpas.
2. Andra inlåningar från allmänheten ska omfattas av högre utflödessatser, som kreditinstitutet beslutar om, i enlighet med punkt 3, när följande villkor är uppfyllda:
Den totala inlåningsbalansen, inklusive kundens alla inlåningskonton hos det kreditinstitutet eller hos den gruppen, överstiger 500 000 euro.
Inlåningen finns på ett konto med enbart internetbaserad åtkomst.
Inlåningen erbjuder en räntesats som uppfyller något av följande villkor:
Räntesatsen överstiger kraftigt den genomsnittliga räntesatsen för liknande detaljhandelsprodukter.
Dess avkastning kommer från avkastningen på ett eller flera marknadsindex.
Dess avkastning kommer från någon marknadsvariabel, utom från en rörlig ränta.
Inlåningen placerades från början med en fast löptid på 30 kalenderdagar eller så har inlåningen en fast uppsägningstid på mindre än 30 kalenderdagar i enlighet med avtalsarrangemang, med undantag för sådan inlåning som berättigar till den behandling som anges i punkt 4.
För kreditinstitut som är etablerade i unionen är insättaren bosatt i ett tredjeland eller inlåningen denomineras i en annan valuta än euro eller en medlemsstats inhemska valuta. För kreditinstitut eller filialer i tredjeländer är insättaren inte bosatt i tredjelandet eller inlåningen denomineras i en annan valuta än tredjelandets inhemska valuta.
3. Kreditinstitut ska tillämpa en högre utflödessats som bestäms enligt följande:
När inlåningarna från allmänheten uppfyller kriterierna i led a eller två av kriterierna i leden b–e i punkt 2 ska en utflödessats på mellan 10 och 15 % tillämpas.
När inlåningarna från allmänheten uppfyller kriterierna i led a i punkt 2 och minst ett annat kriterium i punkt 2, eller tre eller flera kriterier i punkt 2, ska en utflödessats på mellan 15 och 20 % tillämpas.
De behöriga myndigheterna kan från fall till fall tillämpa en högre utflödessats då det är befogat p.g.a. ett kreditinstituts särskilda omständigheter. Kreditinstituten ska tillämpa den utflödessats som avses i punkt 3 b på inlåningar från allmänheten när den bedömning som avses i punkt 2 inte har genomförts eller slutförts.
4. Kreditinstituten får utesluta vissa tydligt avgränsade kategorier av inlåning från allmänheten från beräkningen av utflödena, förutsatt att institutet i varje enskilt fall mycket noggrant tillämpar följande för hela kategorin av sådana insättningar, utom under enskilt motiverade svåra omständigheter för insättaren:
Insättaren får inte ta ut insättningen inom 30 kalenderdagar.
För förtida uttag inom 30 kalenderdagar ska insättaren betala en straffavgift som inbegriper förlusten av ränta mellan dagen för uttaget och den avtalsenliga förfallodagen plus en väsentlig straffavgift som inte behöver överstiga den ränta som ska betalas för den tid som har gått mellan dagen för insättningen och dagen för uttaget.
Om en del av den inlåning som avses i det första stycket kan tas ut utan en sådan straffavgift ska endast den delen behandlas som en insättning utan uppsägningstid och den återstående balansen ska behandlas som en periodinsättning enligt denna punkt. En utflödessats på 100 % ska tillämpas på avslutade insättningar med en återstående löptid på mindre än 30 kalenderdagar och där utbetalning ska ske till ett annat kreditinstitut.
5. Genom undantag från punkterna 1–4 i artikel 24 ska kreditinstitut multiplicera inlåningar från allmänheten som de har tagit i tredjeländer med en högre utflödesprocentsats, om en sådan procentsats tillhandahålls i den nationella lagstiftning som fastställer likviditetskraven i det tredjelandet.
Artikel 26
Utflöden med ömsesidigt beroende inflöden
Kreditinstituten kan beräkna likviditetsutflödena efter avdrag för ett ömsesidigt beroende inflöde efter ett förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten och vid uppfyllande av samtliga av följande villkor:
Det ömsesidigt beroende inflödet är direkt kopplat till utflödet och beaktas inte vid beräkningen av likviditetsinflöden i kapitel 3.
Det ömsesidigt beroende inflödet krävs i enlighet med ett rättsligt, reglerande eller avtalsenligt åtagande.
Det ömsesidigt beroende inflödet uppfyller ett av följande villkor:
Det uppkommer obligatoriskt före utflödet.
Det tas emot inom 10 dagar och garanteras av en medlemsstats nationella regering.
De behöriga myndigheterna ska informera EBA om vilka institut som får netta utflöden med ömsesidigt beroende inflöden enligt denna artikel. EBA kan begära styrkande dokumentation.
Artikel 27
Utflöden från operativ inlåning
1. Kreditinstituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av insättningar med 25 % och de ska bibehållas
av insättaren för att erhålla clearingtjänster, förvaringstjänster eller betalningshanteringstjänster eller andra jämförbara tjänster inom ramen för en etablerad operativ relation från kreditinstitutet,
i samband med delning av gemensamma uppgifter inom ramen för ett institutionellt skyddssystem som uppfyller kraven i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013 eller inom en grupp av kooperativa kreditinstitut som är permanent anknutna till en central enhet som uppfyller kraven i artikel 113.6 i den förordningen, eller som en lagstadgad eller avtalsenligt fastställd insättning av ett annat kreditinstitut som är medlem i samma institutionella skyddssystem eller kooperativa nätverk, under förutsättning att dessa insättningar inte erkänns som likvida tillgångar för det insättande kreditinstitutet i enlighet med punkt 3 och artikel 16,
av insättaren inom ramen för en annan etablerad operativ relation än den som anges i led a,
av insättaren för att erhålla kontantclearings- och centrala kreditinstitutstjänster och där kreditinstitutet tillhör ett av de nätverk eller system som anges i artikel 16.
2. Genom undantag från punkt 1 ska kreditinstitut multiplicera den del av skulderna som härrör från sådana insättningar som avses i punkt 1 a som täcks av ett insättningsgarantisystem i enlighet med direktiv 94/19/EG eller direktiv 2014/49/EU eller ett likvärdigt insättningsgarantisystem i ett tredjeland med 5 %.
3. Inlåning från kreditinstitut som placeras i centrala kreditinstitut som anses vara likvida tillgångar för det insättande kreditinstitutet i enlighet med artikel 16 ska multipliceras med 100 % utflödessats för det centrala institutet på summan av dessa likvida tillgångar efter nedsättning. Dessa likvida tillgångar ska inte räknas in när det gäller att täcka andra utflöden än dem som avses i första meningen i denna punkt, och ska inte heller tas med då man beräknar sammansättningen av den återstående likviditetsbufferten på enligt artikel 17, för en central institution på individuell nivå.
4. De tjänster i samband med clearing, förvaring, betalningshantering eller motsvarande tjänster som avses i leden a och d i punkt 1 gäller endast sådana tjänster i den omfattning de utförs inom ramen för ett etablerat förhållande som insättaren i väsentlig grad är beroende av. Sådana insättningar som avses i leden a, c och d i punkt 1 ska ha avsevärda lagenliga eller operativa begränsningar som gör stora uttag inom 30 kalenderdagar osannolikt. Mer tillgångar än vad som krävs för tillhandahållandet av operativa tjänster ska behandlas som icke-operativa insättningar.
5. Insättningar som härrör från korrespondentens bank- eller prime brokerage-tjänster och institutet ska inte behandlas som en operativ insättning och ska få 100 % utflödessats.
6. För att identifiera de insättningar som avses i led c i punkt 1 ska ett kreditinstitut anse att det finns ett etablerat operativt förhållande med en icke-finansiell kund, exklusive periodinsättningar, sparinsättningar och förmedlade insättningar, när samtliga av följande kriterier är uppfyllda:
Ersättningen för kontot är prissatt minst 5 räntepunkter under den rådande räntan för kapitalmarknadsinlåning med jämförbara egenskaper, men den behöver inte vara negativ.
Insättningen innehas i särskilt utsedda konton och är prissatt utan att det skapas ekonomiska incitament för insättaren att bibehålla medel i insättningen utöver det som behövs för det operativa förhållandet.
Väsentliga transaktioner krediteras och debiteras frekvent på det berörda kontot.
Ett av följande kriterier är uppfyllt:
Förhållandet med insättaren har existerat i minst 24 månader.
Insättningen används för minst två aktiva tjänster. Dessa tjänster kan inkludera direkt eller indirekt tillgång till nationella eller internationella tjänster, värdepappershandel eller inlåningstjänster.
Enbart den del av insättningen som behövs för att använda den tjänst som insättningen är en biprodukt av ska behandlas som en operativ insättning. Överskottet ska behandlas som icke-operativt.
Artikel 28
Utflöden från andra skulder
1. Kreditinstitut ska multiplicera skulder som härrör från insättningar av kunder som är icke-finansiella kunder, suveräna stater, centralbanker, multilaterala utvecklingsbanker, offentliga organ, kreditunioner som är auktoriserade av en behörig myndighet, privata investeringsbolag eller av kunder som är inlåningsförmedlare, i den utsträckning de inte faller under artikel 27 med 40 %.
Genom undantag från det första stycket ska de skulder som avses i det stycket som täcks av ett insättningsgarantisystem i enlighet med direktiv 94/19/EG eller direktiv 2014/49/EU eller ett likvärdigt insättningsgarantisystem i ett tredjeland multipliceras med 20 %.
2. Kreditinstituten ska multiplicera skulder från institutets egna driftsutgifter med 0 %.
3. Kreditinstitut ska multiplicera skulder som förfaller inom 30 kalenderdagar och som beror på transaktioner avseende utlåning mot säkerhet eller kapitalmarknadsrelaterade transaktioner, enligt definitionerna i artikel 192.2 respektive 192.3 i förordning (EU) nr 575/2013, med
0 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 10 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 1 som avses i artikel 10, med undantag för de säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i artikel 10.1 f,
7 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 10 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i den kategori som avses i artikel 10.1 f,
15 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 11 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2A som avses i artikel 11,
25 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 13 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 13.2 g i, g ii eller g iv,
30 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 12 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i den kategori av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 12.1 e,
35 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 13 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 13.2 g iii eller g v,
50 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 12 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 12.1 b, c eller f,
den miniminedsättning i procent som fastställts i enlighet med artikel 15.2 och 15.3 i denna förordning, om de är säkerställda med aktier eller andelar i fonder som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 15 skulle klassificeras som likvida tillgångar på samma nivå som de bakomliggande likvida tillgångarna,
100 % om de är säkerställda med tillgångar som inte omfattas av leden a–h i detta stycke.
Genom undantag från första stycket och om motparten i en transaktion avseende utlåning mot säkerhet eller en kapitalmarknadsrelaterad transaktion är kreditinstitutets inhemska centralbank ska utflödessatsen vara 0 %. Om transaktionen sker via en filial med centralbanken i den medlemsstat eller det tredjeland där filialen är belägen ska emellertid en utflödessats på 0 % tillämpas enbart om filialen har samma tillgång till centralbankslikviditet som de kreditinstitut har som etablerats i den medlemsstaten eller det tredjelandet, även under stressperioder.
Genom undantag från första stycket och i fråga om sådana transaktioner avseende utlåning mot säkerhet eller kapitalmarknadsrelaterade transaktioner som i enlighet med första stycket skulle kräva en utflödessats som är högre än 25 % ska utflödessatsen vara 25 % när motparten i transaktionen är en berättigad motpart.
4. Likviditetsswappar och andra transaktioner med liknande form som förfaller inom de närmaste 30 kalenderdagarna ska leda till ett utflöde om de tillgångar som lånas omfattas av en lägre nedsättning enligt kapitel 2 än de tillgångar som lånas ut. Utflödet ska beräknas genom att den lånade tillgångens marknadsvärde multipliceras med skillnaden mellan den utflödessats som är tillämplig på den utlånade tillgången och den utflödessats som är tillämplig på den lånade tillgången, i enlighet med de satser som anges i punkt 3. Vid denna beräkning ska en nedsättning på 100 % tillämpas på tillgångar som inte uppfyller villkoren för likvida tillgångar.
Genom undantag från första stycket och om motparten till likviditetsswappen eller den andra transaktionen med liknande form är kreditinstitutets inhemska centralbank ska den utflödessats som ska tillämpas på den lånade tillgångens marknadsvärde vara 0 %. Om transaktionen sker via en filial med centralbanken i den medlemsstat eller det tredjeland där filialen är belägen ska emellertid en utflödessats på 0 % tillämpas enbart om filialen har samma tillgång till centralbankslikviditet som de kreditinstitut har som etablerats i den medlemsstaten eller det tredjelandet, även under stressperioder.
Genom undantag från första stycket och i fråga om likviditetsswappar eller andra transaktioner med liknande form som i enlighet med första stycket skulle kräva en utflödessats som är högre än 25 % ska en utflödessats på 25 % tillämpas på den lånade tillgångens marknadsvärde när motparten är en berättigad motpart.
5. Avräkningsbalanser i åtskilda konton anknutna till klientskyddssystem som ålagts genom nationella föreskrifter ska behandlas som inflöden i enlighet med artikel 32 och ska exkluderas från lagret av likvida tillgångar.
6. Kreditinstituten ska tillämpa 100 % utflödessats för alla sedlar, obligationer och andra räntebärande värdepapper som emitterats av ett kreditinstitut, såvida inte obligationen enbart säljs på detaljmarknaden och hålls i ett detaljkonto. I så fall kan dessa instrument behandlas som en passande kategori för inlåning från allmänheten. Begränsningar ska införas så att dessa instrument inte kan köpas och hållas av andra parter än detaljhandelskunder.
7. Tillgångar som lånas på en osäkrad basis och som förfaller inom 30 kalenderdagar ska antas avvecklas helt, vilket leder till ett utflöde på 100 % för likvida tillgångar såvida inte kreditinstitutet äger de lånade tillgångarna och de lånade tillgångarna inte utgör en del av kreditinstitutets likviditetsbuffert.
8. Vid tillämpning av denna artikel avses med inhemsk centralbank något av följande:
En centralbank i Eurosystemet när kreditinstitutets hemmedlemsstat har infört euro som sin valuta.
Den nationella centralbanken i kreditinstitutets hemmedlemsstat när den medlemsstaten inte har infört euro som sin valuta.
Centralbanken i det tredjeland där kreditinstitutet har etablerats.
9. Vid tillämpning av denna artikel avses med berättigad motpart något av följande:
Den nationella regeringen, ett offentligt organ eller ett delstatligt eller lokalt självstyrelseorgan i kreditinstitutets hemmedlemsstat.
Den nationella regeringen, ett offentligt organ eller ett delstatligt eller lokalt självstyrelseorgan i den medlemsstat eller det tredjeland där kreditinstitutet har etablerats för de transaktioner som utförs av det kreditinstitutet.
En multilateral utvecklingsbank.
Offentliga organ eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan ska dock bara räknas som berättigade motparter om de tilldelats en riskvikt på högst 20 % i enlighet med artikel 115 i förordning (EU) nr 575/2013 eller, i tillämpliga fall, artikel 116 i samma förordning.
Artikel 29
Utflöden inom en grupp eller ett institutionellt skyddssystem
1. Genom undantag från artikel 31 får behöriga myndigheter auktorisera tillämpningen av en lägre utflödessats från fall till fall för outnyttjade kredit- och likviditetsfaciliteter när samtliga av följande villkor är uppfyllda:
Det finns skäl att förvänta sig ett lägre utflöde, även vid en kombinerad marknadsstress och idiosynkratisk stress för tillhandahållaren.
Motparten är ett moder- eller dotterinstitut till ett kreditinstitut eller ett annat dotterbolag till samma moderinstitut eller är anknuten till institutet genom ett förhållande enligt den betydelse som anges i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG ( 9 ) eller en medlem i samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013 eller ett centralinstitut eller en filial till ett nätverk eller en kooperativ grupp enligt artikel 10 i den förordningen.
Den lägre utflödessatsen ligger inte under den inflödessats som tillämpas av motparten.
Kreditinstitutet och motparten är etablerade i samma medlemsstat.
2. De behöriga myndigheterna kan bortse från det villkor som anges i led d i punkt 1 när artikel 20.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 tillämpas. I detta fall måste följande ytterligare objektiva kriterier vara uppfyllda:
Tillhandahållaren och mottagaren av likviditet kommer att uppvisa en låg likviditetsriskprofil efter tillämpningen av den lägre utflödessats som föreslås enligt punkt 1 och tillämpningen av den inflödessats som avses i punkt 1 c.
►C1 Det finns rättsligt bindande avtal och åtaganden mellan gruppenheter avseende den outnyttjade kredit- eller likviditetslimiten. ◄
Likviditetsmottagarens likviditetsriskprofil beaktas i tillräcklig mån i likviditetstillhandahållarens likviditetsriskförvaltning.
När en sådan lägre utflödessats får användas ska den behöriga myndigheten informera EBA om resultatet av det förfarande som avses i artikel 20.1 b i förordning (EU) nr 575/2013. Efterlevnaden av villkoren för sådana lägre utflöden ska regelbundet granskas av den behöriga myndigheten.
Artikel 30
Ytterligare utflöden
1. Andra säkerheter än de kontanter och tillgångar som avses i artikel 10 som lämnas av kreditinstitutet för de kontrakt som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och kreditderivat ska omfattas av ett ytterligare utflöde på 20 %.
Säkerheter i de tillgångar som avses i artikel 10.1 f som lämnas av kreditinstitutet för kontrakt som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och kreditderivat ska omfattas av ett ytterligare utflöde på 10 %.
2. Kreditinstitutet ska beräkna och meddela den behöriga myndigheten ett ytterligare utflöde för alla ingångna avtal vars avtalsvillkor, inom 30 kalenderdagar och efter en väsentlig försämring av kreditinstitutets kreditkvalitet, leder till ytterligare likviditetsutflöden eller behov av att ställa säkerhet. Kreditinstitutet ska meddela den behöriga myndigheten detta utflöde senast när rapporter inlämnas i enlighet med artikel 415 i förordning (EU) nr 575/2013. Om den behöriga myndigheten anser att detta utflöde är väsentligt i förhållande till kreditinstitutets potentiella likviditetsutflöden, ska den kräva att kreditinstitutet lägger till ett ytterligare utflöde för dessa avtal motsvarande det behov av att ställa ytterligare säkerheter eller de ytterligare likviditetsutflöden som följer av en sådan väsentlig försämring av institutets kreditkvalitet som motsvarar en nedgradering av dess externa kreditvärdering med minst tre steg. Kreditinstitutet ska tillämpa en utflödessats på 100 % för dessa ytterligare säkerhets- eller likviditetsutflöden. Kreditinstitutet ska regelbundet se över omfattningen av denna väsentliga försämring mot bakgrund av vad som är relevant enligt de avtal som det har ingått och meddela den behöriga myndigheten resultatet av sin översyn.
3. Kreditinstitutet ska lägga till ett ytterligare utflöde som motsvarar det behov av att ställa säkerheter som skulle uppstå till följd av effekterna av ett negativt marknadsscenario på institutets derivattransaktioner, om de är väsentliga. Denna beräkning ska göras i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/208 ( 10 ).
4. Förväntade utflöden och inflöden under 30 kalenderdagar från sådana avtal som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och från kreditderivat ska beaktas på nettobasis i enlighet med artikel 21 i denna förordning. Vid ett förväntat nettoutflöde ska kreditinstitutet multiplicera resultatet med en utflödessats på 100 %. Kreditinstituten ska från beräkningarna undanta de likviditetskrav som härrör från tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel.
5. Om kreditinstitutet har en kort position som täcks av ett värdepapperslån utan säkerhet ska kreditinstitutet lägga till ett ytterligare utflöde motsvarande 100 % av marknadsvärdet för de värdepapper eller andra tillgångar som blankats, såvida inte villkoren för kreditinstitutets lån av dessa värdepapper eller andra tillgångar anger att de måste återlämnas först efter 30 kalenderdagar. Om den korta positionen täcks av en säkerställd transaktion för värdepappersfinansiering ska kreditinstitutet anta att den korta positionen kommer att upprätthållas under perioden på 30 kalenderdagar och få ett utflöde på 0 %.
6. Kreditinstitutet ska lägga till ett ytterligare utflöde som motsvarar 100 % av
den överskjutande säkerhet som kreditinstitutet har som avtalsenligt kan begäras ut när som helst av motparten,
säkerheter som ska lämnas till en motpart inom 30 kalenderdagar,
säkerheter som motsvarar tillgångar som skulle kunna klassificeras som likvida tillgångar enligt avdelning II som kan ersättas av tillgångar som motsvarar tillgångar som inte skulle kunna klassificeras som likvida tillgångar enligt avdelning II utan kreditinstitutets samtycke.
7. Insättningar som mottagits som säkerhet ska inte betraktas som skulder enligt artiklarna 24, 25, 27, 28 eller 31a utan ska i tillämplig utsträckning omfattas av bestämmelserna i punkterna 1–6 i denna artikel. Det mottagna kontantbelopp som överstiger det kontantbelopp som mottagits som säkerhet ska betraktas som insättningar i enlighet med artiklarna 24, 25, 27, 28 eller 31a.
8. Kreditinstituten ska anta ett utflöde på 100 % för finansieringsförlust för värdepapper med bakomliggande tillgångar, säkerställda obligationer och andra strukturerade finansieringsinstrument som förfaller inom 30 kalenderdagar, när dessa instrument emitteras av kreditinstitutet självt eller av inteckningar eller av specialföretag genom finansiering från kreditinstitutet.
9. Kreditinstituten ska anta ett utflöde på 100 % för finansieringsförlust för tillgångsbaserade certifikat, inteckningar, värdepappersinvesteringsverktyg och andra sådana finansieringsfaciliteter. Denna utflödessats på 100 % ska tillämpas på det förfallande beloppet eller på det tillgångsbelopp som möjligtvis kan återlämnas eller vars likviditet kan begäras.
10. För den andelen finansieringsprogram enligt punkterna 8 och 9 behöver kreditinstitut som är tillhandahållare av anknutna likviditetsfaciliteter inte dubbelräkna de förfallande finansieringsinstrumenten och likviditetsfaciliteten för gruppbaserade program.
▼M1 —————
12. När det gäller tillhandahållandet av prime brokerage-tjänster och när ett kreditinstitut har täckt en kunds blankning genom att internt matcha den mot en annan kunds tillgångar och tillgångarna inte uppfyller villkoren för likvida tillgångar ska sådana transaktioner omfattas av en utflödessats på 50 % för ansvarsförbindelsen.
Artikel 31
Utflöden från kredit- och likviditetsfaciliteter
1. I denna artikel avses med likviditetsfacilitet alla beviljade, outnyttjade reservfaciliteter som ska utnyttjas för att refinansiera en kunds skuldförpliktelser i situationer då kunden inte kan förlänga sin skuld på finansmarknaderna. Dess belopp ska beräknas som det skuldbelopp som emitterats av kunden, som är utestående och som förfaller inom 30 kalenderdagar, och som har den faciliteten som säkerhetsmekanism. Den andel av en likviditetsfacilitet som ligger bakom en skuld som inte förfaller inom 30 kalenderdagar ska undantas från facilitetens definitionsram. Facilitetens eventuella ytterligare kapacitet ska behandlas som en beviljad kreditfacilitet med tillhörande uttagssats enligt denna artikel. Allmänna rörelsekapitalsfaciliteter för juridiska personer kommer inte att klassificeras som likviditetsfaciliteter, utan som kreditfaciliteter.
2. Kreditinstituten ska beräkna utflödena för kredit- och likviditetsfaciliteter genom att multiplicera beloppet för kredit- och likviditetsfaciliteterna med motsvarande utflödessatser som anges i punkterna 3–5. Utflödena från beviljade kredit- och likviditetsfaciliteter ska fastställas som en procentandel av det maximala belopp som kan tas ut inom 30 kalenderdagar, efter avdrag för alla likviditetskrav som kan tillämpas enligt artikel 23 för handelsfinansrelaterade produkter utanför balansräkningen och efter avdrag för alla säkerheter som tillgängliggörs för ett kreditinstitut och värderas i enlighet med artikel 9, under förutsättning att säkerheten uppfyller samtliga av följande krav:
Den kan återanvändas eller belånas av kreditinstitutet.
Den innehas i form av likvida tillgångar, men erkänns inte som en del av likviditetsbufferten.
Den består inte av tillgångar som emitterats av facilitetens motpart eller av någon av dess anknutna enheter.
Om den information som behövs finns tillgänglig för kreditinstitutet ska det högsta belopp som kan utnyttjas för kredit- och likviditetsfaciliteter fastställas som det högst belopp som kan utnyttjas med tanke på motpartens egna skyldigheter eller det fördefinierade avtalsenliga uttagsschemat som förfaller inom 30 kalenderdagar.
3. Det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade beviljade kreditfaciliteter och outnyttjade beviljade likviditetsfaciliteter under de närmaste 30 kalenderdagarna ska multipliceras med 5 % om de klassificeras som exponeringsklassen inlåningar från allmänheten.
4. Det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade beviljade kreditfaciliteter inom 30 kalenderdagarna ska multipliceras med 10 % när de uppfyller följande villkor:
De uppfyller inte kraven för exponeringsklassen inlåning från allmänheten.
De har tillhandahållits till kunder som inte är finansiella kunder, inbegripet icke-finansiella företag, suveräna stater, centralbanker, multilaterala utvecklingsbanker och offentliga organ.
De har inte tillhandahållits i syfte att ersätta finansiering till kunden i situationer då kunden inte lyckas uppnå kraven för finansiering på finansmarknaderna.
5. Det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade beviljade likviditetsfaciliteter under de närmaste 30 kalenderdagarna ska multipliceras med 30 % när de uppfyller villkoren i punkt 4 leden a och b och med 40 % när de tillhandahålls till privata investeringsbolag.
6. Det outnyttjade beviljade belopp av en likviditetsfacilitet som har gjorts tillgänglig för ett specialföretag för värdepapperisering för att det ska kunna köpa andra tillgångar än värdepapper från andra kunder än finansiella kunder ska multipliceras med 10 % i den omfattning det överstiger det belopp av tillgångar som i nuläget köpts från kunder och när det högsta belopp som kan utnyttjas är avtalsenligt begränsat till det belopp av tillgångar som i nuläget köpts.
7. Ett centralt institut i ett sådant system eller nätverk som avses i artikel 16 ska multiplicera den likviditetsfinansiering som beviljats ett medlemsinstitut med en utflödessats på 75 % när detta medlemsinstitut kan behandla likviditetsfinansieringen som en likvid tillgång i enlighet med artikel 16.2. En utflödessats på 75 % ska tillämpas på likviditetsfinansieringens beviljade kapitalbelopp.
8. Kreditinstitutet ska multiplicera det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade, beviljade kredit- och likviditetsfaciliteter inom 30 kalenderdagarna med motsvarande utflödessats enligt följande:
40 % för kredit- och likviditetsfaciliteter som ställts ut till kreditinstitut och för kreditfaciliteter som ställts ut till andra reglerade finansinstitut, inbegripet försäkringsbolag och värdepappersföretag, fonder eller fonder med fast andelskapital.
100 % för likviditetsfaciliteter som kreditinstitutet har beviljat till andra specialföretag för värdepapperisering än dem som avses i punkt 6 och för arrangemang enligt vilka institutet måste köpa eller byta tillgångar med ett specialföretag för värdepapperisering.
100 % för kredit- och likviditetsfaciliteter till sådana finansiella kunder som inte avses i leden a och b i punkterna 1–7.
9. Genom undantag från punkterna 1–8 får kreditinstitut som har etablerats och finansieras av den nationella regeringen eller ett delstatligt självstyrelseorgan i minst en medlemsstat tillämpa de behandlingar som anges i punkterna 3 och 4 för kredit- och likviditetsfaciliteter som ställs ut till subventionerade långivare endast för att direkt eller indirekt finansiera subventionerade lån, under förutsättning att dessa lån uppfyller de krav gällande utflödessatser som avses i punkterna 3 och 4.
Genom undantag från artikel 32.3 g och när dessa subventionerade lån ställts ut som pass through-lån via ett annat kreditinstitut som agerar som förmedlare får det kreditinstitut som agerar som förmedlare tillämpa ett symmetriskt inflöde och utflöde. Det inflödet och utflödet ska beräknas genom att institutet på den outnyttjade beviljade kredit- eller likviditetsfacilitet som mottagits och ställts ut tillämpar den sats som är tillämplig på den faciliteten i enlighet med första stycket i denna punkt och med iakttagande av de villkor och krav som i övrigt gäller för faciliteten i enlighet med denna punkt.
De subventionerade lån som avses i denna punkt ska endast vara tillgängliga för personer som inte är finansiella kunder på icke konkurrensutsatt, icke vinstdrivande grund för att främja unionens offentliga politiska mål eller de offentliga politiska mål som fastställts av regeringen eller av delstatliga självstyrelseorgan i den medlemsstaten. Det ska endast vara möjligt utnyttja sådana faciliteter efter en rimligen förväntad begäran om ett subventionerat lån och upp till beloppet för en sådan begäran under förutsättning att det följer en rapport om användningen av den distribuerade finansieringen.
▼M1 —————
Artikel 31a
Utflöden från skulder och åtaganden som inte täcks av andra bestämmelser i detta kapitel
1. Kreditinstitut ska multiplicera alla skulder som förfaller inom 30 kalenderdagar med en utflödessats på 100 %, utom de skulder som avses i artiklarna 24–31.
2. Om totalbeloppet av alla avtalsenliga åtaganden gentemot icke-finansiella kunder om att bevilja finansiering inom 30 kalenderdagar, utom de åtaganden som avses i artiklarna 24–31, överstiger det belopp av inflöden från dessa icke-finansiella kunder som beräknas i enlighet med artikel 32.3 a, ska det överskjutande beloppet omfattas av en utflödessats på 100 %. I denna punkt avses med icke-finansiella kunder bland annat fysiska personer, små och medelstora företag och andra företag, suveräna stater, multilaterala utvecklingsbanker och offentliga organ, vilket inte inbegriper finansiella kunder och centralbanker.
KAPITEL 3
Likviditetsinflöden
Artikel 32
Inflöden
1. Likviditetsinflödena ska bedömas över en period på 30 kalenderdagar. De ska endast bestå av avtalsenliga inflöden från exponeringar som inte har förfallit och för vilka kreditinstitutet inte har någon anledning att förvänta sig bristande uppfyllelse inom 30 kalenderdagar.
2. Kreditinstitut ska tillämpa en inflödessats på 100 % på de inflöden som avses i punkt 1, i synnerhet följande inflöden:
Fordringar på centralbanker och finansiella kunder med en återstående löptid på högst 30 kalenderdagar.
Fordringar från handelsfinansieringstransaktioner enligt artikel 162.3 andra stycket b i förordning (EU) nr 575/2013 med en återstående löptid på högst 30 kalenderdagar.
Fordringar från värdepapper som förfaller inom 30 kalenderdagar.
Fordringar från positioner i större index baserade på egetkapitalinstrument, förutsatt att det inte sker någon dubbelräkning med likvida tillgångar. Dessa belopp ska inbegripa fordringar som enligt avtal förfaller inom 30 kalenderdagar, exempelvis utdelning i kontanter från sådana större index och kontanter som ska betalas in från sådana egetkapitalinstrument som sålts men ännu inte avvecklats, såvida de inte erkänns som likvida tillgångar i enlighet med avdelning II.
3. Genom undantag från punkt 2 ska de inflöden som beskrivs i denna punkt omfattas av följande krav:
Fordringar på icke-finansiella kunder med en återstående löptid på högst 30 kalenderdagar, med undantag av fordringar på dessa kunder avseende handelsfinansieringstransaktioner eller värdepapper som förfaller, ska i fråga om betalning av kapitalbeloppet minskas med 50 % av sitt värde. I detta led ska begreppet icke-finansiella kunder ha samma betydelse som i artikel 31a.2. Kreditinstitut som agerar som förmedlare och som har mottagit ett åtagande enligt artikel 31.9 andra stycket från ett kreditinstitut som etablerats och finansieras av den nationella regeringen eller ett delstatligt självstyrelseorgan i minst en medlemsstat i syfte att de ska utbetala ett subventionerat lån till en slutlig mottagare, eller som har mottagit ett liknande åtagande från en multilateral utvecklingsbank eller ett offentligt organ, får emellertid beakta ett inflöde upp till ett belopp motsvarande det utflöde som de tillämpar på det motsvarande åtagandet att bevilja dessa subventionerade lån.
Fordringar från transaktioner avseende utlåning mot säkerhet eller kapitalmarknadsrelaterade transaktioner, enligt definitionerna i artikel 192.2 respektive 192.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och med en återstående löptid på högst 30 kalenderdagar, ska multipliceras med
0 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 10 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 1 som avses i artikel 10, med undantag för de säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i artikel 10.1 f,
7 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 10 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i den kategori som avses i artikel 10.1 f,
15 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 11 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2A som avses i artikel 11,
25 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 13 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 13.2 g i, g ii eller g iv,
30 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 12 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i den kategori av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 12.1 e,
35 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 13 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 13.2 g iii eller g v,
50 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 12 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 12.1 b, c eller f,
den miniminedsättning i procent som fastställts i enlighet med artikel 15.2 och 15.3 i denna förordning, om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 15 skulle klassificeras som aktier eller andelar i fonder på samma nivå som de bakomliggande likvida tillgångarna,
100 % om de är säkerställda med tillgångar som inte omfattas av något av leden i–viii i denna punkt.
Ett inflöde ska dock inte erkännas om kreditinstitutet använder säkerheten för att täcka en kort position i enlighet med artikel 30.5 andra meningen.
Fordringar från avtalsenliga marginallån, som förfaller inom de närmaste 30 kalenderdagarna, mot icke-likvida tillgångar som säkerhet kan få en inflödessats på 50 %. Sådana inflöden får endast beaktas om kreditinstitutet inte använder den ursprungliga säkerheten mot lånen för att täcka korta positioner.
Fordringar som det kreditinstitut som är skyldigt dessa belopp behandlar i enlighet med artikel 27, med undantag för insättningar hos ett sådant centralt institut som avses i artikel 27.3, ska multipliceras med en motsvarande symmetrisk inflödessats. När en motsvarande sats inte kan fastställas ska en inflödessats på 5 % tillämpas.
Likviditetsswappar och andra transaktioner med liknande form som förfaller inom 30 kalenderdagar ska leda till ett inflöde om de tillgångar som lånas ut omfattas av en lägre nedsättning enligt kapitel 2 än de tillgångar som lånas. Inflödet ska beräknas genom att den utlånade tillgångens marknadsvärde multipliceras med skillnaden mellan den inflödessats som är tillämplig på den lånade tillgången och den inflödessats som är tillämplig på den utlånade tillgången, i enlighet med de satser som anges i led b. Vid denna beräkning ska en nedsättning på 100 % tillämpas på tillgångar som inte uppfyller villkoren för likvida tillgångar.
Om en säkerhet som erhållits genom omvända repor, värdepapperslån, likviditetsswappar eller andra transaktioner med liknande form, vilka förfaller inom 30 kalenderdagar, används för att täcka korta positioner som kan förlängas utöver 30 kalenderdagar, ska kreditinstitutet anta att sådana omvända repor, värdepapperslån, likviditetsswappar eller andra transaktioner med liknande form kommer att förlängas och inte ge upphov till några likviditetsinflöden återspeglande behovet av att fortsätta att täcka de korta positionerna eller att återköpa de berörda värdepapperen. Korta positioner ska inkludera både fall när kreditinstitutet i en kopplad bok blankat ett värdepapper helt som en del av en handels- eller säkringsstrategi och fall när kreditinstitutet i en kopplad bok har lånat ett värdepapper för en bestämd period och lånat ut värdepapperet för en längre period.
Outnyttjade kredit- eller likviditetsfaciliteter, inklusive outnyttjade beviljade likviditetsfaciliteter från centralbanker och andra mottagna åtaganden, som inte avses i artiklarna 31.9 andra stycket och 34, ska inte beaktas som ett inflöde.
Fordringar från värdepapper som emitterats av kreditinstitutet självt eller av ett specialföretag för värdepapperisering med vilket kreditinstitutet har nära förbindelser ska beaktas på nettobasis med en inflödessats på basis av den inflödessats som är tillämplig på de bakomliggande tillgångarna enligt denna artikel.
Lån med ett obestämt slutdatum för avtalet ska beaktas med en inflödessats på 20 %, förutsatt att kreditinstitutet enligt avtalet har rätt att innehålla eller begära betalning inom 30 kalenderdagar.
4. Punkt 3 a ska inte gälla fordringar från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsdrivna transaktioner i enlighet med definitionen i punkterna 2 och 3 i artikel 192 i förordning (EU) nr 575/2013, där säkerhet har ställts i form av likvida tillgångar i enlighet med avdelning II och som avses i punkt 3 b. Inflöden från utsläpp av balans i åtskiljda konton i enlighet med regleringskrav för skydd av tillgångar inom kundhandel ska beaktas fullständigt, under förutsättning att dessa åtskiljda balanser upprätthålls som likvida tillgångar i enlighet med avdelning II.
5. Förväntade utflöden och inflöden under 30 kalenderdagar från sådana avtal som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och från kreditderivat ska beräknas på nettobasis i enlighet med artikel 21 och ska multipliceras med en inflödessats på 100 % i händelse av ett nettoinflöde.
6. Kreditinstituten ska inte beakta inflöden från någon av de likvida tillgångar som avses i avdelning II, förutom förfallna inbetalningar för tillgångarna som inte återspeglas i tillgångarnas marknadsvärde.
7. Kreditinstituten ska inte beakta inflöden från nyingångna skyldigheter.
8. Kreditinstituten ska endast beakta likviditetsinflöden som ska tas emot i tredjeländer när det förekommer överföringsbegränsningar eller som är denominerade i icke-konvertibla valutor i den mån de motsvarar utflöden i det berörda tredjelandet respektive den berörda valutan.
Artikel 33
Övre tak för inflöden
1. Kreditinstituten ska begränsa erkännandet av likviditetsinflöden till 75 % av de totala likviditetsutflöden som definieras i kapitel 2, såvida inte ett specifikt inflöde undantas enligt punkterna 2, 3 eller 4.
2. Kreditinstituten kan helt eller delvis undanta följande likviditetsinflöden från det övre tak som anges i punkt 1 efter ett förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten:
Inflöden när tillhandahållaren är ett moderbolag eller dotterbolag till kreditinstitutet eller ett annat dotterbolag till samma moderbolag eller är anknuten till kreditinstitutet genom ett förhållande i den betydelse som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG.
Inflöden från insättningar som placeras hos andra kreditinstitut inom en grupp av enheter som är kvalificerade för den behandling som anges i artikel 113.6 och 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013.
Inflöden som avses i artikel 26, inbegripet inflöden från lån som förknippas med hypotekslån, eller sådana subventionerade lån som avses i artikel 31.9 eller från en multilateral utvecklingsbank eller ett offentligt organ som kreditinstitutet har passerat igenom.
3. Specialiserade kreditinstitut får efter förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten befrias från det övre taket för inflöden när deras huvudsakliga verksamheter utgörs av leasing- och factoringaffärer, med undantag för de verksamheter som beskrivs i punkt 4, och villkoren i punkt 5 är uppfyllda.
4. Specialiserade kreditinstitut kan efter förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten omfattas av ett övre tak för inflöden på 90 % när villkoren i punkt 5 är uppfyllda och deras huvudsakliga verksamheter består av följande:
Finansiering för förvärv av motorfordon.
Konsumentkredit enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG.
5. De kreditinstitut som avses i punkt 3 får befrias från det övre taket för inflöden och de kreditinstitut som avses i punkt 4 får tillämpa ett högre tak på 90 % under förutsättning att de uppfyller följande villkor:
Affärsverksamheterna uppvisar en låg likviditetsriskprofil, med beaktande av följande faktorer:
Tidpunkten för inflödena matchar tidpunkten för utflödena.
På individuell nivå är kreditinstitutet inte väsentligen finansierat av inlåningar från allmänheten.
På individuell nivå överskrider deras huvudsakliga verksamheter, som avses i punkterna 3 eller 4, en kvot på 80 % av den totala balansräkningen.
Undantagen redovisas i årsrapporter.
De behöriga myndigheterna ska informera EBA om vilka specialiserade kreditinstitut som har befriats eller som omfattas av ett högre tak, tillsammans med en motivering. EBA ska offentliggöra och upprätthålla en förteckning över de specialiserade kreditinstitut som är befriade eller som omfattas av ett högre tak. EBA kan begära kompletterande dokumentation.
6. De undantag som anges i punkterna 2, 3 och 4 kan tillämpas både på individuell nivå och gruppnivå när de godkänns av den behöriga myndigheten enligt artikel 2.3 e.
7. Kreditinstitut ska själva fastställa beloppet för likviditetsutflödet netto, och ska därvid tillämpa beloppsgränsen för inflöde enligt formeln i bilaga II i denna förordning.
Artikel 34
Inflöden inom en grupp eller ett institutionellt skyddssystem
1. Genom avvikelse från artikel 32.3 g får behöriga myndigheter auktorisera tillämpningen av ett högre inflöde från fall till fall för outnyttjade kredit- och likviditetsfaciliteter när samtliga av följande villkor är uppfyllda:
Det finns skäl att förvänta sig ett högre inflöde, även vid en kombinerad marknadsstress och idiosynkratisk stress för tillhandahållaren.
Motparten utgör moderbolag eller dotterinstitut till ett kreditinstitut eller ett annat dotterinstitut till samma moderinstitut eller anknuten till institutet genom ett förhållande enligt den betydelse som anges i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG eller en medlem i samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013 eller ett centralt institut eller en filial till ett nätverk eller en kooperativ grupp som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013.
När inflödessatsen överstiger 40 % tillämpas en motsvarande symmetrisk utflödessats av motparten genom undantag från artikel 31.
Kreditinstitutet och motparten är etablerade i samma medlemsstat.
2. När kreditinstitutet och motpartsinstitutet är etablerade i olika medlemsstater kan behöriga myndigheter bortse från det villkor som anges i led d i punkt 1 när följande kompletterande, objektiva kriterier a–c är uppfylla utöver kriteriet i punkt 1:
Tillhandahållaren och mottagaren av likviditet kommer att uppvisa en låg likviditetsriskprofil efter tillämpningen av den högre inflödessats som föreslås enligt punkt 1 och tillämpningen av den utflödessats som avses i punkt 1 c.
►C1 Det finns rättsligt bindande avtal och åtaganden mellan gruppenheter avseende kredit- eller likviditetslimiten. ◄
Likviditetsmottagarens likviditetsriskprofil beaktas i tillräcklig mån i likviditetstillhandahållarens likviditetsriskförvaltning.
De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i fullständigt samråd i enlighet med artikel 20.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 för att avgöra huruvida de kompletterande kriterier som anges i denna punkt uppfylls.
3. När de kompletterande kriterierna i punkt 2 är uppfyllda ska likviditetsmottagarens behöriga myndighet få tillämpa en förmånlig inflödessats på upp till 40 %. Godkännande från bägge behöriga myndigheter krävs dock för förmånliga satser som är högre än 40 %, vilka ska tillämpas på en symmetrisk basis.
När tillämpningen av en förmånlig inflödessats som är högre än 40 % auktoriseras ska den behöriga myndigheten informera EBA om resultatet av det förfarande som avses i punkt 2. Efterlevnaden av villkoren för sådana högre inflöden ska regelbundet granskas av den behöriga myndigheten.
AVDELNING IV
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 35
Banktillgångar som säkerställs av en medlemsstat för vilka äldre regler får tillämpas
1. Tillgångar som utfärdats av kreditinstitut som gynnas av en garanti från en medlemsstats nationella regering ska endast klassificeras som tillgångar på nivå 1 när garantin
beviljades för ett maxbelopp före den 30 juni 2014,
är en direkt, tydlig, oåterkallelig och ovillkorlig garanti och täcker underlåtenheten att betala kapitalbelopp och ränta när de förfaller.
2. När borgensmannen är ett delstatligt eller lokalt självstyrelseorgan eller en myndighet i en medlemsstat ska den säkerställda tillgången endast klassificeras som en tillgång på nivå 1 när exponeringarna mot sådana delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen i enlighet med artikel 115.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och garantin uppfyller de krav som anges i punkt 1.
3. De tillgångar som avses i punkterna 1 och 2 ska fortsätta att klassificeras som tillgångar på nivå 1 så länge som garantin är giltig i förhållande till den berörda utfärdaren eller dennes tillgångar, enligt vad som är tillämpligt, enligt ändring eller ersättning emellanåt. När ett garantibelopp till fördel för en utfärdare eller dennes tillgångar ökas när som helst efter den 30 juni 2014 ska tillgångarna endast klassificeras som likvida tillgångar upp till det högsta beloppet för den garanti som beviljades före detta datum.
4. De tillgångar som avses i denna artikel ska omfattas av samma krav som tillämpas enligt denna förordning på tillgångar på nivå 1 som representerar fordringar på eller som säkerställs av den nationella regeringen eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller de offentliga organ som avses i artikel 10.1 c.
5. När ett kreditinstitut eller dess tillgångar gynnas av ett garantisystem ska systemet som helhet anses vara en garanti enligt denna artikel.
Artikel 36
Övergångsbestämmelse för medlemsstatsfinansierade organ för förvaltning av problemtillgångar
1. Prioriterade obligationer som utfärdats av följande medlemsstatsfinansierade organ för förvaltning av problemtillgångar ska klassificeras som tillgångar på nivå 1 fram till den 31 december 2023:
I Irland, National Asset Management Agency (NAMA).
I Spanien, Sociedad de Gestión de Activos Procedentes de la Reestructuración Bancaria, SA (SAREB).
I Slovenien, Bank Asset Management Company, som är etablerad enligt Measures of the Republic of Slovenia to Strengthen the Stability of Banks Act (MSSBA).
2. De tillgångar som avses i punkt 1 ska omfattas av samma krav som tillämpas enligt denna förordning på tillgångar på nivå 1 som representerar fordringar på eller som säkerställs av den nationella regeringen eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller de offentliga organ som avses i artikel 10.1 c.
Artikel 37
Övergångsbestämmelser avseende värdepapperiseringar med bostadslån som bakomliggande tillgång
1. Genom undantag från artikel 13 ska värdepapperiseringar som emitteras före den 1 oktober 2015 och där de bakomliggande exponeringarna är bostadslån som avses i artikel 13.2 g i vara kvalificerade som tillgångar på nivå 2B, förutsatt de uppfyller alla kriterier i artikel 13 utom de ovan nämnda villkoren i artikel 13.2 g i avseende förhållandena mellan lån och värde respektive mellan lån och inkomst.
2. Genom undantag från artikel 13 ska värdepapperiseringar som emitteras efter den 1 oktober 2015 och där de bakomliggande exponeringarna är bostadslån som avses i artikel 13.2 g och som inte uppfyller de villkor för förhållandet mellan mellan lån och värde respektive mellan lån och inkomst som anges i det ledet vara kvalificerade som tillgångar på nivå 2B fram till den 1 oktober 2025, förutsatt att de bakomliggande exponeringarna innefattar bostadslån som inte inte vara föremål för någon nationell lag som reglerade förhållandet mellan lån och inkonst i det skede de beviljades, och att dessa bostadslån beviljades före den 1 oktober 2015.
Artikel 38
Övergångsbestämmelser för införande av likviditetstäckningskvoten
1. I enlighet med artikel 460.2 i förordning (EU) nr 575/2013 ska den likviditetstäckningskvot som fastställs i artikel 4 införas enligt följande:
60 % av likviditetstäckningskravet från och med den 1 oktober 2015.
70 % från och med den 1 januari 2016.
80 % från och med den 1 januari 2017.
100 % från och med den 1 januari 2018.
2. I enlighet med artikel 412.5 i förordning (EU) nr 575/2013 kan medlemsstater eller behöriga myndigheter begära att inhemskt auktoriserade kreditinstitut eller delinstitut till sådana kreditinstitut ska upprätthålla ett högre likviditetstäckningskrav, upp till 100 % fram till dess att den bindande minimistandarden är helt införd med en sats på 100 % i enlighet med denna förordning.
Artikel 39
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 oktober 2015.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
BILAGA I
Formler för fastställande av likviditetsbuffertens sammansättning
1. Kreditinstitut ska använda de formler som anges i denna bilaga för att fastställa sammansättningen för sin likviditetsbuffert i enlighet med artikel 16.
2. Beräkning av likviditetsbufferten: Vad gäller beräkningsdatumet ska kreditinstitutets likviditetsbuffert vara likvärdig med
tillgångsbeloppet för nivå 1, plus
tillgångsbeloppet för nivå 2A, plus
tillgångsbeloppet för nivå 2B,
minus det mindre av
summan av a, b och c, eller
det överstigande likvida tillgångsbeloppet beräknat i enlighet med punkterna 3 och 4 i denna bilaga.
3. Det överstigande likvida tillgångsbeloppet: Detta belopp ska bestå av nedan definierade delar:
Ett anpassat belopp för tillgångar på nivå 1 i form av icke säkerställda obligationer, som ska vara likvärdigt med värdet, efter nedsättningar, av alla de likvida tillgångar på nivå 1, exklusive säkerställda obligationer på nivå 1, som skulle innehas av kreditinstitutet vid avveckling av alla transaktioner avseende säkrad finansiering, utlåning mot säkerhet eller likviditetsswappar som förfaller inom 30 kalenderdagar från beräkningsdatumet och där kreditinstitutet och motparten utbyter likvida tillgångar i minst en av transaktionens delar.
Ett anpassat belopp för säkerställda obligationer på nivå 1, som ska vara likvärdigt med värdet, efter nedsättningar, av alla de säkerställda obligationer på nivå 1 som skulle innehas av kreditinstitutet vid avveckling av alla transaktioner avseende säkrad finansiering, utlåning mot säkerhet eller likviditetsswappar som förfaller inom 30 kalenderdagar från beräkningsdatumet och där kreditinstitutet och motparten utbyter likvida tillgångar i minst en av transaktionens delar.
Ett anpassat belopp för tillgångar på nivå 2A, som ska vara likvärdigt med värdet, efter nedsättningar, av alla de tillgångar på nivå 2A som skulle innehas av kreditinstitutet vid avveckling av alla transaktioner avseende säkrad finansiering, utlåning mot säkerhet eller likviditetsswappar som förfaller inom 30 kalenderdagar från beräkningsdatumet och där kreditinstitutet och motparten utbyter likvida tillgångar i minst en av transaktionens delar.
Ett anpassat belopp för tillgångar på nivå 2B, som ska vara likvärdigt med värdet, efter nedsättningar, av alla de tillgångar på nivå 2B som skulle innehas av kreditinstitutet vid avveckling av alla transaktioner avseende säkrad finansiering, utlåning mot säkerhet eller likviditetsswappar som förfaller inom 30 kalenderdagar från beräkningsdatumet och där kreditinstitutet och motparten utbyter likvida tillgångar i minst en av transaktionens delar.
4. Beräkning av det överstigande likvida tillgångsbeloppet: Detta belopp ska vara likvärdigt med
det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 1 i form av icke säkerställda obligationer, plus
det anpassade beloppet för nivå 1 i form av säkerställda obligationer, plus
det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 2A, plus
det anpassade tillgångsbeloppet för nivå 2B,
minus det mindre av
summan av a, b, c och d,
100/30 gånger a,
100/60 gånger summan av a och b,
100/85 gånger summan av a, b och c.
▼M1 —————
BILAGA II
Formel för beräkning av nettolikviditetsutflöden
|
NLO |
= |
Nettolikviditetsutflöde |
|
TO |
= |
Totala utflöden |
|
TI |
= |
Totala inflöden |
|
FEI |
= |
Fullt undantagna inflöden |
|
IHC |
= |
Inflöden som omfattas av ett högre tak på 90 % utflöden |
|
IC |
= |
Inflöden som omfattas av ett tak på 75 % av utflödena |
Nettolikviditetsutflödet är lika med de totala utflödena minus reduktionen för fullt undantagna inflöden minus inflöden som omfattas av taket på 90 % minus inflöden som omfattas av taket på 75 %.
NLO = TO – MIN(FEI, TO) – MIN(IHC, 0,9*MAX(TO – FEI, 0)) – MIN(IC, 0,75*MAX(TO – FEI – IHC/0,9, 0))
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
( 2 ) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
( 3 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 28.6.2014, s. 1).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 347, 28.12.2017, s. 35).
( 5 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (”Ramdirektiv”) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).
( 6 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 60, 2.3.2013, s. 1).
( 7 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 60, 2.3.2013, s. 52).
( 8 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (EGT L 135, 31.5.1994, s. 5).
( 9 ) Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193, 18.7.1983, s. 1).
( 10 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/208 av den 31 oktober 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad avser tekniska tillsynsstandarder för ytterligare likviditetsutflöden motsvarande behov av att ställa säkerheter till följd av effekterna av ett negativt marknadsscenario på ett instituts derivattransaktioner (EUT L 33, 8.2.2017, s. 14).