2014A2520 — SV — 01.08.2015 — 001.001

---

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B	FRIVILLIGT PARTNERSKAPSAVTAL mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till Europeiska unionen (EGT L 150 20.5.2014, s. 252)

Ändrad genom:

		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
►M1	BESLUT nr 3/2015 AV DEN GEMENSAMMA GENOMFÖRANDEKOMMITTÉ SOM INRÄTTATS GENOM DET FRIVILLIGA PARTNERSKAPSAVTALET MELLAN EUROPEISKA UNIONEN, Å ENA SIDAN, OCH REPUBLIKEN INDONESIEN, Å ANDRA SIDAN av den 8 juli 2015	L 213	11	12.8.2015

---

▼B

FRIVILLIGT PARTNERSKAPSAVTAL

mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till Europeiska unionen

Artikel 1

Syfte

1.  Syftet med detta avtal är att i överensstämmelse med parternas gemensamma engagemang för en hållbar förvaltning av alla typer av skogar skapa en rättslig ram som säkerställer att alla trävaruprodukter som omfattas av detta avtal och importeras till unionen från Indonesien har producerats lagligt samt att därigenom främja handeln med trävaruprodukter.

2.  Detta avtal utgör också en grund för dialog och samarbete parterna emellan för att underlätta och främja ett fullständigt genomförande av avtalet och förbättra efterlevnaden av skogslagstiftningen samt förvaltningen i skogssektorn.

Artikel 2

Definitioner

I detta avtal gäller följande definitioner:

a)

import till unionen : övergång till fri omsättning i unionen i den mening som avses i artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/1992 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen för trävaruprodukter som inte kan betecknas som icke-kommersiella varor enligt definitionen i artikel 1.6 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen,

b)	export : fysisk utförsel av trävaruprodukter från någon del av Indonesiens geografiska territorium,

c)	trävaruprodukter : de produkter som förtecknas i bilaga IA och bilaga IB,

d)	HS-nummer : ett fyr- eller sexsiffrigt kodnummer enligt systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, upprättat genom Världstullorganisationens internationella konvention om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering,

e)	Flegtlicens : ett indonesiskt kontrollerat lagligt dokument (V-Legal – Verified Legal – V-Legal Document) som utgör bekräftelse på att sändningen av trävaruprodukter avsedda för export till unionen har producerats på laglig väg. En Flegtlicens kan vara i pappersform eller elektronisk form,

f)	licensmyndighet : den myndighet som Indonesien utsett för att utfärda och validera Flegtlicenser,

g)	behöriga myndigheter : de myndigheter som unionens medlemsstater har utsett för att ta emot, godta och kontrollera Flegtlicenser,

h)	sändning : en kvantitet trävaruprodukter som omfattas av en Flegtlicens, som sänds från Indonesien av en avsändare eller befraktare och som anmäls för övergång till fri omsättning vid ett tullkontor i unionen,

i)	lagligt producerade trävaruprodukter : trävaruprodukter som avverkats eller importerats och producerats enligt den lagstiftning som anges i bilaga II.

Artikel 3

Systemet med Flegtlicenser

1.  Härmed inrättas systemet med Flegtlicenser mellan parterna (Flegt står för Forest Law Enforcement, Governance and Trade, skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog). Systemet omfattar ett antal förfaranden och krav i syfte att kontrollera och intyga, med hjälp av Flegtlicenser, att trävaruprodukter som sänds till unionen har producerats lagligt. I enlighet med rådets förordning (EG) nr 2173/2005 av den 20 december 2005 ska unionen inte godta sändningar av trävaruprodukter från Indonesien för import till unionen om de inte omfattas av Flegtlicenser.

2.  Systemet med Flegtlicenser ska gälla för de trävaruprodukter som förtecknas i bilaga IA.

3.  De trävaruprodukter som förtecknas i bilaga IB får inte exporteras från Indonesien och får inte tilldelas Flegtlicens.

4.  Parterna är överens om att i enlighet med bestämmelserna i detta avtal vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att genomföra systemet med Flegtlicenser.

Artikel 4

Licensmyndighet

1.  Licensmyndigheten ska kontrollera att trävaruprodukterna produceras lagligt i enlighet med den lagstiftning som anges i bilaga II. Licensmyndigheten ska utfärda Flegtlicenser som täcker exportsändningar av lagligt producerade trävaruprodukter till unionen.

2.  Licensmyndigheten ska inte utfärda Flegtlicenser för trävaruprodukter som utgörs av eller innehåller trävaruprodukter som importerats till Indonesien från ett tredjeland i sådan form som enligt bestämmelserna i tredjelandet i fråga inte medger export eller för trävaruprodukter som bevisligen har producerats i strid mot bestämmelserna i det land där träden avverkades.

3.  Licensmyndigheten ska dokumentera och offentliggöra sina förfaranden för utfärdande av Flegtlicenser. Licensmyndigheten ska också föra register över alla sändningar som täcks av Flegtlicenser och ska, i överensstämmelse med den nationella lagstiftningen om uppgiftsskydd, göra dessa register tillgängliga för oberoende övervakning, samtidigt som konfidentialiteten hos exportörernas rättsligt skyddade information ska respekteras.

4.  Indonesien ska inrätta en licensinformationsenhet som ska fungera som kontaktpunkt för kommunikation mellan de behöriga myndigheterna och licensmyndigheterna i enlighet med bilagorna III och V.

5.  Indonesien ska anmäla licensmyndighetens och licensinformationsenhetens kontaktuppgifter till Europeiska kommissionen. Parterna ska offentliggöra dessa uppgifter.

Artikel 5

Behöriga myndigheter

1.  Innan en sändning tillåts övergå till fri omsättning i unionen ska de behöriga myndigheterna kontrollera att sändningen i fråga omfattas av en giltig Flegtlicens. Om det råder tvivel om en Flegtlicens giltighet, får övergången till fri omsättning skjutas upp och sändningen hållas kvar.

2.  De behöriga myndigheterna ska föra register över de Flegtlicenser som mottagits och årsvis offentliggöra en förteckning över dem.

3.  De behöriga myndigheterna ska ge personer eller organ som har utsetts som oberoende marknadsövervakare tillgång till relevanta dokument och uppgifter, med beaktande av den nationella lagstiftningen om uppgiftsskydd.

4.  De behöriga myndigheterna ska inte handla enligt artikel 5.1 när det gäller sändningar av trävaruprodukter som härrör från arter som är upptagna i bilagorna till konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites), eftersom dessa arter omfattas av kontrollbestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

5.  Europeiska kommissionen ska underrätta Indonesien om de behöriga myndigheternas kontaktuppgifter. Parterna ska offentliggöra dessa uppgifter.

Artikel 6

Flegtlicenser

1.  Genom att utfärda en Flegtlicens intygar licensmyndigheten att de berörda trävaruprodukterna har producerats lagligt.

2.  Flegtlicenserna ska upprättas och fyllas i på engelska.

3.  Parterna får i samförstånd upprätta elektroniska system för att utfärda, överföra och ta emot Flegtlicenser.

4.  De tekniska specifikationerna för licensen anges i bilaga IV. Förfarandet för att utfärda Flegtlicenser anges i bilaga V.

Artikel 7

Kontroll av lagligt producerade trävaruprodukter

1.  Indonesien ska upprätta ett laglighetsförsäkringssystem för timmer (TLAS) för kontroll av att trävaruprodukter för sändning har producerats lagligt, och för att säkerställa att endast sändningar som konstateras vara lagliga exporteras till unionen.

2.  Systemet för kontroll av att sändningarnas trävaruprodukter har producerats lagligt beskrivs i bilaga V.

Artikel 8

Övergång till fri omsättning för sändningar som omfattas av en Flegtlicens

1.  Förfarandet för övergång till fri omsättning i unionen för sändningar som omfattas av en Flegtlicens anges i bilaga III.

2.  Om de behöriga myndigheterna har skäliga grunder att misstänka att en licens inte är giltig eller inte överensstämmer med den sändning som den hävdas omfatta, får de förfaranden som anges i bilaga III tillämpas.

3.  Om det vid samråd om Flegtlicenser uppstår ihållande meningsskiljaktigheter eller problem får saken hänskjutas till den gemensamma kommittén för genomförandet av avtalet.

Artikel 9

Oegentligheter

Parterna ska underrätta varandra om de misstänker eller har bevis för kringgående av systemet med Flegtlicenser eller oegentligheter i systemet, bl.a. i följande fall:

Artikel 10

Tillämpning av det indonesiska TLAS-systemet och andra åtgärder

1.  Indonesien ska med stöd av det indonesiska TLAS-systemet kontrollera lagligheten hos timmer som exporteras till marknader utanför unionen och timmer som säljs på inrikesmarknader, och ska bemöda sig om att i mån av möjlighet kontrollera lagligheten hos importerade trävaruprodukter med stöd av det system som tagits fram för genomförandet av detta avtal.

2.  Som stöd för detta ska unionen uppmuntra användning av det ovannämnda systemet när det gäller handel på andra internationella marknader och med tredjeländer.

3.  Unionen ska genomföra åtgärder för att hindra att olagligt avverkat timmer och produkter som härrör från sådant timmer släpps ut på unionsmarknaden.

Artikel 11

Berörda aktörers deltagande i avtalets genomförande

1.  Indonesien kommer att hålla regelbundna samråd med berörda aktörer om genomförandet av detta avtal och kommer att i det sammanhanget verka för lämpliga strategier, förfaringssätt och program för samråd.

2.  Unionen kommer att med beaktande av sina skyldigheter enligt Århuskonventionen från 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor hålla regelbundna samråd med berörda aktörer om genomförandet av detta avtal.

Artikel 12

Sociala skyddsåtgärder

1.  I syfte att minska eventuella ogynnsamma verkningar av detta avtal kommer parterna överens om att utveckla en bättre förståelse av verkningarna för den lokala trävaruindustrin och försörjningsmöjligheterna för potentiellt berörda urbefolkningar och lokala samhällen, enligt vad som anges i deras respektive nationella lagar och författningar.

2.  Parterna kommer att övervaka detta avtals verkningar för de lokala samhällen och andra berörda aktörer som avses i punkt 1 samtidigt som de vidtar skäliga åtgärder för att begränsa eventuella ogynnsamma verkningar. Parterna får komma överens om ytterligare åtgärder för att motverka ogynnsamma verkningar.

Artikel 13

Marknadsstimulerande åtgärder

Unionen ska med beaktande av sina internationella skyldigheter främja en gynnsam ställning i unionen för de trävaruprodukter som omfattas av detta avtal. Sådana insatser ska särskilt omfatta åtgärder som stödjer:

Artikel 14

Gemensam kommitté för genomförandet av avtalet

1.  Parterna ska inrätta en gemensam mekanism (nedan kallad den gemensamma kommittén för genomförandet av avtalet eller den gemensamma kommittén) för behandling av frågor som rör genomförande och översyn av detta avtal.

2.  Varje part ska utse sina företrädare i den gemensamma kommittén, som ska fatta sina beslut i samförstånd. Den gemensamma kommitténs ordförandeskap ska innehas gemensamt av två högre tjänstemän, en från unionen och en från Indonesien.

3.  Den gemensamma kommittén ska fastställa sin arbetsordning.

4.  Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst en gång om året, varvid parterna på förhand ska komma överens om tidpunkten och dagordningen för sammanträdet. Extraordinarie sammanträden får hållas på begäran av endera parten.

5.  Den gemensamma kommittén ska

Artikel 15

Övervakning och utvärdering

Parterna är överens om att använda rapporter och slutsatser från nedan angivna två mekanismer för att utvärdera detta avtals genomförande och effektivitet.

Artikel 16

Stödåtgärder

1.  Resurser som krävs för åtgärder avsedda som stöd för genomförandet av detta avtal, identifierade enligt artikel 14.5 f, ska fastställas inom ramen för unionens och medlemsstaternas programplanering för samarbetet med Indonesien.

2.  Parterna ska se till att de åtgärder som hör samman med genomförandet av detta avtal samordnas med befintliga och framtida utvecklingsprogram och utvecklingsinitiativ.

Artikel 17

Rapportering och offentliggörande av information

1.  Parterna ska se till att den gemensamma kommitténs arbete medger största möjliga insyn. Rapporter i samband med dess arbete ska utarbetas gemensamt och offentliggöras.

2.  Den gemensamma kommittén ska offentliggöra en årsrapport som bland annat ska innehålla följande uppgifter:

3.  För att nå målet om förbättrad förvaltning och bättre insyn inom skogssektorn och för att övervaka avtalets genomförande och verkningar i Indonesien och unionen, kommer parterna överens om att den information som anges i bilaga IX ska göras offentlig.

4.  Parterna kommer överens om att bevara konfidentialiteten hos information som utväxlas inom ramen för detta avtal, enligt det som fastställs i respektive parts lagstiftning. Ingendera parten får offentliggöra eller tillåta sina myndigheter att inom ramen för detta avtal offentliggöra utväxlade uppgifter om företagshemligheter eller konfidentiell affärsinformation.

Artikel 18

Kommunikation om genomförandet

1.  De nedan angivna företrädarna för parterna ska ha ansvar för officiella meddelanden om genomförandet av detta avtal.

2.  Parterna ska utan otillbörligt dröjsmål meddela varandra de uppgifter som behövs för att genomföra avtalet, inklusive ändringarna i punkt 1.

Artikel 19

Territoriell tillämpning

Detta avtal ska tillämpas, å ena sidan, på de territorier där fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpligt och i enlighet med de villkor som fastställs i det fördraget och, å andra sidan, på Indonesiens territorium.

Artikel 20

Tvistlösning

1.  Parterna ska bemöda sig om att lösa eventuella tvister om genomförandet eller tolkningen av detta avtal genom att utan dröjsmål hålla samråd.

2.  Om en tvist inte har kunnat biläggas genom samråd inom två månader från den dag då samrådet först begärdes, får endera parten hänskjuta tvisten till den gemensamma kommittén, som ska bemöda sig om att lösa tvisten. Den gemensamma kommittén ska förses med all information som är relevant för en djupgående prövning av saken, i syfte att nå en godtagbar lösning. Den gemensamma kommittén ska för detta ändamål granska alla möjligheter till fortsatt effektivt genomförande av avtalet.

3.  Om den gemensamma kommittén inte lyckas bilägga tvisten inom två månader, får parterna gemensamt söka en tredje parts bona officia eller begära medling av en tredje part.

4.  Om det inte är möjligt att bilägga tvisten enligt punkt 3, får endera parten meddela den andra parten att den har utsett en skiljeman, och den andra parten måste i så fall utse en andra skiljeman inom trettio kalenderdagar efter det att den första skiljemannen utsågs. Parterna ska inom två månader efter det att den andra skiljemannen utsågs gemensamt utse en tredje skiljeman.

5.  Skiljemännen ska fatta ett majoritetsbeslut inom sex månader från det att den tredje skiljemannen utsågs.

6.  Utslaget ska vara bindande för parterna och får inte överklagas.

7.  Den gemensamma kommittén ska fastställa reglerna för skiljeförfarandet.

Artikel 21

Tillfälligt upphävande

1.  En part som tillfälligt vill upphäva detta avtal ska anmäla sina avsikter skriftligen till den andra parten. Frågan ska därefter diskuteras mellan parterna.

2.  Vardera parten får tillfälligt upphäva detta avtal. Beslutet om tillfälligt upphävande och skälen till beslutet ska anmälas skriftligen till den andra parten.

3.  Villkoren i detta avtal ska upphöra att gälla trettio kalenderdagar efter en sådan anmälan.

4.  Tillämpningen av detta avtal ska återupptas trettio kalenderdagar efter det att den part som tillfälligt upphävde genomförandet har underrättat den andra parten om att skälen för upphävandet inte längre gäller.

Artikel 22

Ändringar

1.  Om en part vill ändra detta avtal ska den parten lägga fram sitt ändringsförslag minst tre månader före den gemensamma kommitténs nästkommande sammanträde. Den gemensamma kommittén ska diskutera förslaget och om enighet uppnås avge en rekommendation. Om parterna samtycker till rekommendationen ska de godkänna den i enlighet med sina respektive interna förfaranden.

2.  Ändringar som har godkänts av båda parterna enligt det som anges ovan, träder i kraft första dagen i den månad som följer på den dag då parterna har underrättat varandra om att de förfaranden som är nödvändiga för detta har slutförts.

3.  Den gemensamma kommittén får anta ändringar av bilagorna till detta avtal.

4.  Anmälan om ändringar ska göras genom diplomatiska kanaler till Europeiska unionens råds generalsekreterare och till Indonesiens utrikesminister.

Artikel 23

Ikraftträdande, giltighetstid och uppsägning

1.  Detta avtal träder i kraft den första dagen i den månad som följer på den dag då parterna skriftligen har anmält till varandra att de förfaranden som är nödvändiga för detta har slutförts.

2.  Anmälan ska göras genom diplomatiska kanaler till Europeiska unionens råds generalsekreterare och till Indonesiens utrikesminister.

3.  Detta avtal ska vara i kraft i fem år. Det ska förlängas för på varandra följande perioder på fem år, utom om en part avstår från förlängning genom skriftlig anmälan till den andra parten minst tolv månader innan avtalet löper ut.

4.  Vardera parten får säga upp avtalet genom en skriftlig anmälan till den andra parten. Avtalet ska upphöra att gälla tolv månader efter en sådan anmälan.

Artikel 24

Bilagor

Bilagorna till detta avtal utgör en integrerad del av avtalet.

Artikel 25

Giltiga texter

Detta avtal är upprättat i två exemplar på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska, ungerska och indonesiska (Bahasa Indonesia) språken, vilka alla texter är giltiga. I fall av tolkningsskiljaktigheter ska den engelska texten ha företräde.

TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.

Съставено в Брюксел на тридесети септември две хиляди и тринадесета година.

Hecho en Bruselas, el treinta de septiembre de dos mil trece.

V Bruselu dne třicátého září dva tisíce třináct.

Udfærdiget i Bruxelles den tredivte september to tusind og tretten.

Geschehen zu Brüssel am dreißigsten September zweitausenddreizehn.

Kahe tuhande kolmeteistkümnenda aasta septembrikuu kolmekümnendal päeval Brüsselis.

Έγινε στις Βρυξέλλες, στις τριάντα Σεπτεμβρίου δύο χιλιάδες δεκατρία.

Done at Brussels on the thirtieth day of September in the year two thousand and thirteen.

Fait à Bruxelles, le trente septembre deux mille treize.

Sastavljeno u Bruxellesu tridesetog rujna dvije tisuće trinaeste.

Fatto a Bruxelles, addì trenta settembre duemilatredici.

Briselē, divi tūkstoši trīspadsmitā gada trīsdesmitajā septembrī.

Priimta du tūkstančiai tryliktų metų rugsėjo trisdešimtą dieną Briuselyje.

Kelt Brüsszelben, a kétezer-tizenharmadik év szeptember havának harmincadik napján.

Magħmul fi Brussell, fit-tletin jum ta’ Settembru tas-sena elfejn u tlettax.

Gedaan te Brussel, de dertigste september tweeduizend dertien.

Sporządzono w Brukseli dnia trzydziestego września roku dwa tysiące trzynastego.

Feito em Bruxelas, em trinta de setembro de dois mil e treze.

Întocmit la Bruxelles la treizeci septembrie două mii treisprezece.

V Bruseli tridsiateho septembra dvetisíctrinásť.

V Bruslju, dne tridesetega septembra leta dva tisoč trinajst.

Tehty Brysselissä kolmantenakymmenentenä päivänä syyskuuta vuonna kaksituhattakolmetoista.

Som skedde i Bryssel den trettionde september tjugohundratretton.

Dibuat di Brussel, pada tanggal tiga puluh bulan September tahun dua ribu tiga belas.

За Европейския съюз

Por la Unión Europea

Za Evropskou unii

For Den Europæiske Union

Für die Europäische Union

Euroopa Liidu nimel

Για την Ευρωπαϊκή Ένωση

For the European Union

Pour l'Union européenne

Za Europsku uniju

Per l'Unione europea

Eiropas Savienības vārdā –

Europos Sąjungos vardu

Az Európai Unió részéről

Għall-Unjoni Ewropea

Voor de Europese Unie

W imieniu Unii Europejskiej

Pela União Europeia

Pentru Uniunea Europeană

Za Európsku úniu

Za Evropsko unijo

Euroopan unionin puolesta

För Europeiska unionen

Untuk Uni Eropa

За Република Индонезия

Por la República de Indonesia

Za Indonéskou republiku

For Republikken Indonesien

Für die Republik Indonesien

Indoneesia Vabariigi nimel

Για τη Δημοκρατία της Ινδονησίας

For the Republic of Indonesia

Pour la République d'Indonésie

Za Republiku Indoneziju

Per la Repubblica di Indonesia

Indonēzijas Republikas vārdā –

Indonezijos Respublikos vardu

Az Indonéz Köztársaság részéről

Għar-Repubblika tal-Indoneżja

Voor de Republiek Indonesië

W imieniu Republiki Indonezji

Pela República da Indonésia

Pentru Republica Indonezia

Za Indonézsku republiku

Za Republiko Indonezijo

Indonesian tasavallan puolesta

För Republiken Indonesien

Untuk Republik Indonesia

▼M1

BILAGA I

PRODUKTOMFATTNING

Förteckningen i denna bilaga hänvisar till systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering som inrättats genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering inom Världstullorganisationen.

BILAGA IA

HARMONISERADE VARUKODER FÖR TIMMER OCH TRÄVARUPRODUKTER SOM OMFATTAS AV SYSTEMET MED FLEGTLICENSER

Kapitel 44:

Kapitel 47:

Kapitel 48:

Kapitel 94:

Kapitel 97:

BILAGA IB

HARMONISERADE VARUKODER FÖR TIMMER SOM ENLIGT INDONESISK LAG INTE FÅR EXPORTERAS

Kapitel 44:

BILAGA II

LAGLIGHETSDEFINITION

INLEDNING

Indonesiskt timmer betraktas som lagligt när det verifierats att dess ursprung och produktionsprocess och senare bearbetnings-, transport- och handelsverksamhet följer alla tillämpliga indonesiska lagar och andra författningar.

Indonesien har fem laglighetsnormer uttryckta genom en rad principer, kriterier, indikatorer och verifikatorer som alla baseras på de underliggande lagarna och förfarandena. Dessa normer kan delas upp ytterligare i undernormer enligt beskrivningen i TLAS-vägledningen.

De indonesiska rättsliga ramen innehåller också normer för hållbar skogsförvaltning som fastställts för tillståndsinnehavare som är verksamma inom skogsproduktionsområden på statsägd mark. Alla tillståndsinnehavare måste uppfylla de kriterier för laglighet som anges i laglighetsnormerna. Senast den dag då deras första laglighetscertifikat löper ut måste tillståndsinnehavare som är verksamma inom skogsproduktionsområden på statsägd mark uppfylla både laglighetsnormen och normen för hållbar skogsförvaltning, såsom anges i TLAS-vägledningen.

Indonesien har åtagit sig att regelbundet se över och förbättra laglighetsnormerna genom ett flerpartsförfarande.

De fem laglighetsnormerna är följande:

—	Laglighetsnorm 1 : norm för koncessioner inom skogsbruksområden på statsägd mark: naturliga skogar, skogsplanteringar, återställande av ekosystem, skogsförvaltningsrättighet (Hak Pengelolaan).

—	Laglighetsnorm 2 : norm för samfällighetsägda skogsplanteringar och samfällighetsskogar inom skogsbruksområden.

—	Laglighetsnorm 3 : norm för privatägda skogar.

—	Laglighetsnorm 4 : norm för avverkningsrättigheter inom områden som inte är skogsbruksområden eller i omvandlingsbar produktionsskog på statsägd mark.

—	Laglighetsnorm 5 : norm för primär skogsindustri, nedströmsindustri och handelsidkare.

Dessa fem laglighetsnormer tillämpas på olika typer av timmertillstånd som anges i följande tabell:

LAGLIGHETSNORM 1: NORMER FÖR KONCESSIONER INOM SKOGSBRUKOMRÅDEN

LAGLIGHETSNORM 2: NORM FÖR SAMFÄLLIGHETSÄGDA SKOGSPLANTERINGAR OCH SAMFÄLLIGHETSSKOGAR INOM SKOGSBRUKSOMRÅDEN

LAGLIGHETSNORM 3: NORM FÖR PRIVATÄGDA SKOGAR

LAGLIGHETSNORM 4: NORM FÖR AVVERKNINGSRÄTTIGHETER INOM OMRÅDEN SOM INTE ÄR SKOGSBRUKSOMRÅDEN ELLER I OMVANDLINGSBAR PRODUKTIONSSKOG PÅ STASTÄGD MARK

LAGLIGHETSNORM 5: NORM FÖR PRIMÄR SKOGSINDUSTRI OCH NEDSTRÖMSINDUSTRI OCH HANDELSIDKARE

▼B

BILAGA III

VILLKOR FÖR ÖVERGÅNG TILL FRI OMSÄTTNING I UNIONEN FÖR INDONDESISKA TRÄVARUPRODUKTER SOM OMFATTAS AV FLEGTLICENS

1.   INLÄMNANDE AV LICENSEN

2.   GODTAGANDE AV LICENSEN

3.   KONTROLL AV ATT EN LICENS ÄR GILTIG OCH ÄKTA

4.   KONTROLL AV ATT LICENSEN ÖVERENSSTÄMMER MED SÄNDNINGEN

5.   ÖVRIGT

6.   EU-TULLDEKLARATION

7.   ÖVERGÅNG TILL FRI OMSÄTTNING

BILAGA IV

KRAV OCH TEKNISKA SPECIFIKATIONER FÖR FLEGTLICENSER

1.   ALLMÄNNA KRAV FÖR FLEGTLICENSER

2.   TEKNISKA SPECIFIKATIONER FÖR FLEGTLICENSER I PAPPERSFORM

3.   FLEGTLICENSERNAS OLIKA EXEMPLAR

4.   BORTTAPPAD, STULEN ELLER FÖRSTÖRD FLEGTLICENS

5.   TEKNISKA SPECIFIKATIONER FÖR FLEGTLICENSER I ELEKTRONISK FORM

Tillägg

Tillägg 1

LICENSFORMAT

Tillägg 2

ANVISNINGAR

Allmänt

▼M1

BILAGA V

INDONESISKA LAGLIGHETSFÖRSÄKRINGSSYSTEMET FÖR TIMMER

1.    Inledning

Syfte: Säkerställa att avverkning, transport, bearbetning och försäljning av rundstockar och bearbetade trävaruprodukter uppfyller alla relevanta indonesiska lagar och förordningar.

Indonesien, som är känt för sin pionjärroll inom kampen mot olaglig avverkning och handel med olagligt avverkat timmer och olagliga trävaruprodukter, stod som värd för ostasiatiska ministerkonferensen om skogslagstiftningens efterlevnad och skogsförvaltning (Fleg) i Bali i september 2001, som resulterade i förklaringen om skogslagstiftningens efterlevnad och skogsförvaltning (Baliförklaringen). Efter det har Indonesien fortsatt att gå i spetsen för internationellt samarbete för att bekämpa olaglig avverkning och därmed relaterad handel.

Som en del av de internationella insatserna för att lösa dessa problem har allt fler konsumentländer åtagit sig att vidta åtgärder för att förhindra handel med olagligt timmer på sina marknader, medan producentländerna har åtagit sig att tillhandahålla en mekanism för att säkerställa att deras trävaruprodukter är lagliga. Det är viktigt att etablera ett trovärdigt system för att garantera att avverkning, transport, bearbetning och handel med timmer och bearbetade trävaruprodukter sker på ett lagligt sätt.

Genom det indonesiska laglighetsförsäkringssystemet för timmer (TLAS) säkerställs att timmer och trävaruprodukter som producerats och bearbetats i Indonesien kommer från lagliga källor och till fullo uppfyller relevanta indonesiska lagar och författningar, på grundval av kontroller som utförs genom oberoende övervakning och som övervakas av civilsamhället.

1.1   Indonesiska lagar och författningar som utgör grunden till TLAS

I den indonesiska förordningen om normer och vägledning för bedömning av hållbar skogsförvaltning och verifiering av lagligheten hos timmer i statligt ägda och privatägda skogar (skogsministerns förordning P.38/Menhut-II/2009) inrättas TLAS. TLAS omfattar också det indonesiska hållbarhetssystemet och mål för att förbättra skogsförvaltningen, bekämpa olaglig avverkning och därmed relaterad timmerhandel för att säkerställa trovärdigheten och förbättra anseendet för trävaruprodukter från Indonesien.

TLAS består av följande element:

TLAS är det grundläggande system som används för att säkerställa att timmer och trävaruprodukter som produceras i Indonesien för export till unionen och andra marknader är lagliga.

1.2   Utvecklandet av TLAS: ett flerpartsförfarande

Från och med 2003 har en mångfald indonesiska skogsbruksaktörer deltagit aktivt i att utveckla, genomföra och utvärdera TLAS och därmed gett processen bättre överblick, insyn och trovärdighet. År 2009 resulterade flerpartsförfarandet i utfärdandet av skogsministerns förordning P.38/Menhut-II/2009, efterföljd av teknisk vägledning från generaldirektoratet för skogsanvändning No.6/VI-SET/2009 och No.02/VI-BPPHH/2010, som reviderades genom skogsministerns förordning P.68/Menhut-II/2011, s. 45/Menhut-II/2012, s. 42/Menhut-II/2013, de tekniska vägledningarna P.8/VI-SET/2011 och P.8/VI-BPPHH/2012 generaldirektoratet för skogsanvändning.

På grundval av erfarenheterna från genomförandet av TLAS, resultaten av den gemensamma utvärderingen i enlighet med bilaga VIII till detta avtal och rekommendationer från olika berörda parter reviderades bestämmelserna återigen genom ett flerpartsförfarande till att bli skogsministerns förordning P.43/Menhut-II/2014 i juni 2014 och P.95/Menhut-II/2014 i december 2014, efterföljda av teknisk vägledning från generaldirektoratet för skogsanvändning No.P.14/VI-BPPHH/2014 i december 2014 och No.P.1/VI-BPPHH/2015 i januari 2015 (nedan kallat TLAS-vägledningen).

Samarbetet med alla berörda parter kommer att fortsätta under genomförandet av TLAS.

2.    Räckvidden för TLAS

Ägarskapet för de indonesiska produktionsskogsresurserna kan grovt sett delas upp i två typer: 1) statsägda skogar och 2) privatägda skogar/marker. De statsägda skogarna är produktionsskogar för långsiktig hållbar timmerproduktion som underlyder olika slags tillstånd samt skogsområden vars ändamål kan omvandlas till annan användning än skog, såsom bosättning eller jordbruksplanteringar. Tillämpningen av TLAS på statsägda skogar och privatägda skogar/marker beskrivs i bilaga II.

TLAS omfattar timmer och trävaruprodukter inom ramen för alla typer av tillstånd såväl som den verksamhet som bedrivs av alla timmerhandlare, bearbetningsenheter nedströms, exportörer och importörer.

TLAS täcker trävaruprodukter avsedda för inrikesmarknader och internationella marknader. Laglighetskontrollerna gäller alla indonesiska producenter, bearbetare och handelsidkare, även sådana som agerar på inrikesmarknaden.

Enligt TLAS måste importerat timmer och importerade trävaruprodukter tullklareras och uppfylla de indonesiska importföreskrifterna. Dessa föreskrifter kräver att importerat timmer och importerade trävaruprodukter ska åtföljas av dokument och andra styrkande underlag som bevisar varans laglighet i avverkningslandet. Allt timmer och alla trävaruprodukter som importeras till Indonesien måste ingå i en försörjningskedja med kontroller som helt och hållet följer alla tillämpliga indonesiska föreskrifter.

Vissa trävaruprodukter kan innehålla återvunna material. Särskilda laglighetskrav för återvunnet timmer finns i laglighetsnormerna och TLAS-vägledningen.

Beslagtaget timmer får säljas för användning uteslutande på den inhemska marknaden, med undantag av beslagtaget timmer som avverkats i skyddsvärd skog, som måste destrueras. En verksamhet som tar emot beslagtaget timmer måste vidta åtgärder för att separera detta timmer från andra varor och vederbörligen informera ett överensstämmelsebedömningsorgan, som omedelbart genomför en särskild kontroll för att se till att detta timmer inte kommer in i leveranskedjan för export. Beslagtaget timmer får inte omfattas av en exportlicens.

Ändringar i förfarandena för användning och/eller förvaltning av timmer från hävdvunna skogar ska, för att sörja för genomförandet av författningsdomstolens beslut (MK) No. 35/PUU-X/2012, införas efter antagandet av tillhörande genomförandebestämmelser.

Timmer och trävaruprodukter under transitering hålls strikt utanför det lagligt fastställda huvudtullområdet (Principal Customs Area, PCA). Sådant timmer under transitering kommer därmed inte in i huvudtullområdet och kommer inte att ingå i Indonesiens timmerförsörjningskedja. Timmer under transitering kan inte få någon exportlicens.

2.1   Laglighetsnormerna enligt TLAS

TLAS grundar sig på särskilda laglighetsnormer för timmer som gäller alla typer av timmerkällor (tillstånd och verksamhetsutövare) och alla aktörernas verksamhet. Dessa normer och anvisningar för hur de kontrolleras anges i bilaga II.

TLAS innefattar också normer och vägledning om bedömning av resultat från hållbar skogsförvaltning (SFM). Genom bedömning av hållbar skogsförvaltning med användning av SFM-normen kontrolleras också att relevanta laglighetskriterier enligt TLAS uppfylls. Tillståndsinnehavare som är verksamma inom skogsproduktionsområden på statsägd mark (permanent skogsområde) måste följa både relevanta laglighetsnormer och SFM-normer. De kan välja att uppfylla laglighetsnormen först, men de måste uppfylla både laglighetsnormerna och SFM-normerna senast den dag då deras ursprungliga laglighetscertifikat löper ut.

3.    Kontroll av timmerförsörjningskedjan

Tillståndsinnehavaren (i fråga om koncessioner), markägaren (i fråga om privat mark) eller företaget (i fråga om handelsidkare, bearbetningsenheter och exportörer) måste bevisa att varje nod i deras försörjningskedja kontrolleras och dokumenteras enligt skogsministerns förordningar P.30/Menhut-II/2012, s. 41/Menhut-II/2014 och P.42/Menhut-II/2014 (nedan kallade förordningarna). Enligt förordningarna måste tjänstemän på provins- och distriktsnivå genomföra fältkontroller och validera dokument som lämnas in av tillståndsinnehavare, markägare och bearbetningsenheter vid varje nod i försörjningskedjan.

Huvuddokumenten för verksamhetskontrollerna vid varje punkt i försörjningskedjan sammanfattas i figur 1.

Alla sändningar inom försörjningskedjan måste åtföljas av relevanta transporthandlingar som anger om materialet omfattas av ett giltigt SVLK-certifikat eller är deklarerat lagligt med användning av leverantörsförsäkran om överensstämmelse (SDoC) eller härrör från beslagtagna källor. Den som äger eller förvaltar en sändning av timmer eller trävaruprodukter i varje led av försörjningskedjan måste registrera om sändningen är SVLK-certifierad, förklarad laglig med användning av leverantörsförsäkran om överensstämmelse eller härrör från en beslagtagen källa. Om en sändning innehåller beslagtaget timmer måste ägaren eller förvaltaren av sändningen tillämpa ett effektivt system för att separera timmer eller trävaruprodukter från kontrollerade lagliga källor, från beslagtaget timmer eller beslagtagna trävaruprodukter och föra register som särskiljer dessa källor.

Verksamhetsutövarna i försörjningskedjan måste föra fullständiga register över mottagna, lagrade, bearbetade och levererade timmersatser och trävaruprodukter. Dessa register ska vara så omfattande att man senare kan stämma av kvantitativa uppgifter mellan och inom försörjningskedjans noder. Dessa uppgifter ska göras tillgängliga för skogstjänstemän på provins- och distriktsnivå så att man kan kontrollera samstämmigheten. I tillägget till denna bilaga beskrivs de viktigaste inslagen i dessa förfaranden, inklusive avstämning, för varje steg i försörjningskedjan samt överensstämmelsebedömningsorganens uppgifter vid bedömningen av försörjningskedjans integritet.

Figur 1

Översikt över försörjningskedjan med de centrala dokument som krävs i varje led där avstämning mellan uppgifter sker

4.    Institutionellt upplägg för laglighetskontroll och licensiering för export

4.1   Inledning

Det indonesiska TLAS-systemet grundar sig på en princip som kallas ”verksamhetsutövarbaserad licensiering”, som har mycket gemensamt med systemen för certifiering av produkter eller skogsförvaltning. Det indonesiska skogsministeriet utser ett antal organ för bedömning av överensstämmelse (Lembaga Penilai/ LP och Lembaga Verifikasi/LV) som ministeriet befullmäktigar att granska att timmerproducenter, handelsidkare, bearbetningsenheter och exportörer (verksamhetsutövare) fungerar på ett lagligt sätt.

Organen för bedömning av överensstämmelse (CAB) har ackrediterats av det indonesiska nationella ackrediteringsorganet (KAN). Överensstämmelsebedömningsorganen anlitas av verksamhetsutövare som vill få laglighetscertifikat för sin verksamhet. De måste bedriva sin verksamhet enligt ISO/IEC 17065. Överensstämmelsebedömningsorganen rapporterar bedömningsresultatet till verksamhetsutövaren och till skogsministeriet. Sammanfattningar av rapporterna offentliggörs.

Överensstämmelsebedömningsorganen kontrollerar att verksamhetsutövaren i sin verksamhet följer den indonesiska laglighetsdefinitionen enligt bilaga II, i vilket ingår att kontroller genomförs av att material från okända källor inte kommer in i försörjningskedjorna. Om en granskad verksamhetsutövare som bedriver verksamhet i statligt ägda skogar eller en stor industri (primärindustri med en kapacitet över 6 000 m3/år, sekundärindustri med en investering på över 500 miljoner indonesiska rupiah) bedöms efterleva normerna utfärdas ett SVLK-laglighetscertifikat med en giltighetstid på 3 (tre) år. Under denna period genomför överensstämmelsebedömningsorganet årliga övervakningsbesök för att kontrollera att man även fortsatt efterlever normerna. För verksamhetsutövare i små industrier (primärindustri med en kapacitet under 6 000 m3 per år, sekundärindustri med en investering under 500 miljoner indonesiska rupiah) gäller laglighetscertifikatet 6 (sex) år och för verksamhetsutövare i privatägda skogar/marker är giltighetstiden 10 (tio) år. I dessa fall gör överensstämmelsebedömningsorgan sina övervakningsbesök vartannat år.

Verksamhetsutövare i privatägda skogar/marker, hemmaindustrier, hantverkargrupper, primärindustri som enbart bearbetar timmer från privatägda skogar/marker och inte kan direktexportera, registrerade lager (som bedriver handel med timmer och bearbetade trävaruprodukter som uteslutande kommer från privatägda skogar/marker eller från SLVK-certifierad verksamhet inom Perum Perhutani) och importörer kan använda leverantörsförsäkran om överensstämmelse för att visa att deras timmer och trävaruprodukter är lagliga och kontrolleras därför inte av överensstämmelsebedömningsorganen (se avsnitt 5.3).

LV-organen agerar också som exportlicensmyndigheter. De kontrollerar giltigheten av exportörernas SVLK-certifikat och registrering, och samstämmigheten när det gäller exportörernas uppgiftsdeklarationer (månatliga sammanställningar) innan de utfärdar exportlicenser i form av V-Legal-dokument eller Flegtlicenser. Det är således förbjudet att exportera trävaruprodukter som omfattas av bilaga I utan exportlicens. För export till EU som uppfyller dessa villkor utfärdas Flegtlicenser, medan V-Legal-dokument utfärdas för export till andra bestämmelseorter.

I TLAS-vägledningen anges att det civila samhället, enskilda personer och befolkningsgrupper i Indonesien har rätt att övervaka genomförandet av TLAS på fältet. Sådana oberoende övervakningsinstanser får kontrollera om verksamheten uppfyller kraven enligt laglighetsdefinitionen och om kontroll- och licensförfarandena uppfyller kraven enligt TLAS-systemet; de kan lämna in klagomål till överensstämmelsebedömningsorgan, licensmyndigheterna, ackrediteringsorganet (KAN) och skogsministeriet.

Figur 2

Förhållandet mellan de olika enheterna som deltar i genomförandet av TLAS

4.2   Överensstämmelsebedömningsorgan/licensmyndigheter

Organen för bedömning av överensstämmelse spelar en central roll i det indonesiska systemet. De ackrediteras av skogsministeriet och anlitas av enskilda verksamhetsutövare för att kontrollera att produktion, bearbetning och handel sker lagligt hos de enskilda verksamhetsutövarna i försörjningskedjan och att försörjningskedjan bibehåller sin integritet.

Det finns två typer av organ för bedömning av överensstämmelse: i) bedömningsorgan (Lembaga Penilai/LP) som kontrollerar att skogsförvaltningsenheterna (Forest Management Units, FMU) i statligt ägda skogar följer hållbarhetsnormerna och kraven enligt laglighetsnormen, och ii) kontrollorgan (Lembaga Verifikasi/LV) som kontrollerar att skogsförvaltningsenheter, skogsbaserade industrier, handelsidkare och exportörer uppfyller laglighetsnormerna.

För att dessa kontroller av laglighetsnormer enligt bilaga II ska vara av högsta kvalitet måste LP- och LV-organen ta fram nödvändiga förvaltningssystem inriktade på kompetens, enhetlighet, opartiskhet, öppenhet och krav på bedömningsförfarandet enligt det som anges i ISO/IEC 17065. Dessa krav specificeras i TLAS-vägledningen. Organen för bedömning av överensstämmelse (CAB) har ackrediterats av det indonesiska nationella ackrediteringsorganet (KAN).

LV-organen kan också agera som licensmyndighet. Då kan LV-organen utfärda exportlicenser för trävaruprodukter avsedda för internationella marknader. För marknader utanför unionen utfärdar licensmyndigheterna V-Legal-dokument och för unionsmarknaderna utfärdas Flegtlicenser enligt kraven i bilaga IV. Detaljerade förfaranden för V-Legal-dokument och Flegtlicenser för exportsändningar beskrivs i TLAS-vägledningen. LP-organ inte kan agera som licensmyndighet och utfärdar inte exportlicenser.

Alla kontrollanter som arbetar för överensstämmelsebedömningsorgan eller licensmyndigheter måste vara registrerade och inneha ett giltigt kompetensbevis från yrkescertifieringsorganet (Lembaga Sertifikasi Profesi – LSP). Det bedömer eventuella tjänstefel av en kontrollant som kommit till dess kännedom och får återkalla kompetensbeviset för den kontrollanten.

4.3   Ackrediteringsorgan

Det indonesiska nationella ackrediteringsorganet (Komite Akreditasi Nasional – KAN) är ett oberoende ackrediteringsorgan som inrättats genom regeringens förordning (Peraturan Pemerintah/PP) 102/2000 om nationell standardisering och presidentdekret (Keputusan Presiden/Keppres) 78/2001 om den nationella ackrediteringskommittén. KAN följer i sin verksamhet ISO/IEC 17011 (Allmänna krav på ackrediteringsorgan som ackrediterar organ för bedömning av överensstämmelse). Det har tagit fram interna TLAS-specifika vägledningar för ackreditering av LP-organ och LV-organ.

KAN erkänns internationellt av PAC (Pacific Accreditation Cooperation) och IAF (International Accreditation Forum) och har befogenhet att ackreditera certifieringsorgan för kvalitetssäkringssystem, miljöstyrningssystem och produktcertifiering. KAN erkänns också av APLAC (Asia Pacific Laboratory Accreditation Cooperation) och ILAC (International Laboratory Accreditation Cooperation).

Den 14 juli 2009 tecknade KAN ett samförståndsavtal med skogsministeriet om ackrediteringstjänster för TLAS. Därmed blir det ansvarigt för ackreditering av överensstämmelsebedömningsorgan för att säkerställa deras löpande överensstämmelse med ISO/IEC 17065.

Klagomål som rör ett LP- eller LV-organs verksamhet kan lämnas in till KAN av alla berörda parter, däribland verksamhetsutövare och oberoende övervakare.

4.4   Inspektionsobjekt

Inspektionsobjekten är de verksamhetsutövare som är föremål för laglighetskontroll. Till dem hör skogsförvaltningsenheter (koncessionärer eller innehavare av tillstånd för att utnyttja timmer, samhällsbaserade eller landsbygdsbaserade skogstillståndsinnehavare, privata ägare till skog/mark), registrerade timmerlager, skogsbaserade industrier och icke-producerande registrerade exportörer. Skogsförvaltningsenheterna och de skogsbaserade industrierna måste följa tillämpliga laglighetsnormer. När det gäller export måste de skogsbaserade industrierna och icke-producerande registrerade exportörerna uppfylla kraven för exportlicensiering. Enligt TLAS får inspektionsobjekten lämna överklagande till LP- eller LV-organ om kontrollernas genomförande eller resultat.

4.5   Oberoende övervakare

Det civila samhället spelar en central roll när det gäller oberoende övervakning av TLAS. Det civila samhället, enskilda personer och befolkningsgrupper som agerar som oberoende övervakare har rätt att kontrollera och rapportera om huruvida verksamhet uppfyller laglighetskraven samt krav för ackreditering, kontroll och utfärdande av licenser. Iakttagelser från en oberoende övervakare kan också användas som del av den periodiska utvärderingen (PE) som krävs enligt detta avtal (bilaga VI).

Om det förekommer oegentligheter rörande en verksamhetsutövares uppfyllande av laglighetskraven ska klagomål från en oberoende övervakare lämnas direkt till berört LP- eller LV-organ. Om man anser att ett LP- eller LV-organs svar på ett klagomål är otillfredsställande, kan en oberoende övervakare lämna in en rapport till KAN och till regeringen. Om ett klagomål gäller utfärdande av exportlicenser kan den oberoende övervakaren lämna in klagomål direkt till licensmyndigheten eller skogsministeriet.

4.6   Regeringen

Skogsministeriet (i oktober 2014 slogs samman skogsministeriet med miljöministeriet och är nu miljö- och skogsministeriet) reglerar TLAS och befullmäktigar ackrediterade LP-organ att genomföra SFM-bedömningar och LV-organ att genomföra laglighetskontroll.

Skogsministeriet befullmäktigar också LV-organen att utfärda exportlicenser (V-Legal-dokument eller Flegtlicenser).

Skogsministeriet har utfärdat riktlinjer med de krav som gäller för kontroller och utfärdande av licenser. I dessa riktlinjer ingår även bestämmelser för skogsministeriets kontroll av LV-organ kontrollverksamhet och närmare angivelser för ministeriets förfaranden för att godkänna och övervaka deras licensverksamhet.

Skogsministeriet ska vidare inrätta ett särskilt uppföljningsteam som ansvarar för utredning av alla ärenden där överträdelser rapporterats i samband med utfärdande av laglighetscertifikat och/eller V-Legal-dokument/Flegtlicens. Uppföljningsteamets sammansättning beror på typen av rapporterad överträdelse. Det kan omfatta olika statliga organ och aktörer från det civila samhället. På grundval av uppföljningsteamets iakttagelser och rekommendationer får skogsministeriet återkalla överensstämmelsebedömningsorganets ackreditering, vilket leder till att deras kontroll- och licensieringsverksamhet omedelbart upphör.

Skogsministern återkallar också omedelbart ett överensstämmelsebedömningsorgans ackreditering när KAN har fattat beslut om att återkalla ackrediteringen (t.ex. till följd av KAN:s årliga tillsyn av överensstämmelsebedömningsorganen). Överensstämmelsebedömningsorganen kan överklaga till KAN men inte till ministeriet.

Skogsministeriet reglerar också licensinformationsenheten (LIU), som är en informationsenhet som kontrollerar information om utfärdande av V-Legal-dokument/Flegtlicens. LIU ansvarar även för allmänt informationsutbyte om TLAS och tar emot och lagrar relevanta data och information om utfärdandet av laglighetscertifikat och V-Legal-dokument/Flegtlicenser. Man svarar också på frågor från handelspartners behöriga myndigheter och berörda parter. Vidare förvaltar LIU via sitt onlinesystem Silk importrekommendationsprocessen, som bygger på försiktighetsprincipen.

Skogsministeriet kontrollerar också registreringen av statlig tillsynspersonal på fältet (Wasganis) och företagens tekniska personal (Ganis). Wasganis har till uppgift att utöva tillsyn över och kontroller av mätningar av timmerstockar. De färdigställer även de obligatoriska transportdokumenten och stämmer av data (närmare information finns i tillägget till denna bilaga). Ganis tar fram produktions- och transportdokumenten för all produktion i statligt ägda skogar. Även Ganis kan färdigställa de obligatoriska transportdokumenten i händelse av Wasganis frånvaro i mer än 48 timmar. Både Ganis och Wasganis är registrerade hos skogsministeriet. Varje år genomgår de en officiell prövning av skogsministeriet.

5.    Kontroll av laglighet

5.1   Inledning

Indonesiskt timmer bedöms vara lagligt när ursprung och produktionsprocesser samt efterföljande bearbetning, transport och handel kontrolleras och konstateras uppfylla alla tillämpliga indonesiska lagar och föreskrifter, enligt det som anges i bilaga II. Överensstämmelsebedömningsorganen genomför bedömning av överensstämmelse för att kontrollera efterlevnaden. För att minska bördan för privata skogsägare samt näringsidkare och hemmaindustrier/hantverkargrupper som är helt beroende av timmer från privatägda/privat utnyttjade skogar (privata marklov) får sådana verksamhetsutövare i klart angivna fall utfärda en leverantörsförsäkran om överensstämmelse som ett alternativ till att ansöka om ett SVLK-certifikat (se punkt 5.2 nedan för mer information).

5.2   Processen för laglighetskontroll av överensstämmelsebedömningsorgan

Enligt ISO/IEC 17065 och TLAS-vägledningen består processen för laglighetskontroll av följande:

Ansökan och avtal: Verksamhetsutövaren lämnar en ansökan till överensstämmelsebedömningsorganet med definition av kontrollens omfattning, verksamhetsutövarens profil och annan nödvändig information. Innan kontrollen kan inledas måste ett avtal tecknas mellan verksamhetsutövaren och överensstämmelsebedömningsorganet om villkoren för hur kontrollen ska genomföras.

Kontrollplan Efter att avtalet om kontroll har tecknats utarbetar överensstämmelsebedömningsorganet en kontrollplan, i vilken fastslås kontrollgrupp, kontrollprogram och tidtabell. Planen översänds till inspektionsobjektet, de relevanta regionala skogsmyndigheten och andra relevanta myndigheter på regional nivå, och man enas om vilka datum kontrollerna ska genomföras på. Denna information ska göras tillgänglig för de oberoende övervakarna på förhand och för allmänheten genom överensstämmelsebedömningsorganens och skogsministeriets webbplatser eller via massmedia eller skriftliga meddelanden.

Kontroller: Kontrollerna består av tre steg: i) inledande kontrollmöte och samordning, ii) dokumentkontroll och observationer på fältet och iii) avslutande kontrollmöte.

Rapportering och beslutsfattande: Granskningsgruppen utarbetar en kontrollrapport enligt en struktur som fastställts av skogsministeriet. Rapporten, som bl.a. innehåller en beskrivning av eventuella anmärkningar om bristande efterlevnad och det beslut om certifiering som fattats, delges inspektionsobjektet inom fjorton kalenderdagar efter det avslutande kontrollmötet och lämnas in av överensstämmelsebedömningsorganet till skogsministeriet.

Granskningsgruppens resultat används primärt för att överensstämmelsebedömningsorganet ska kunna slå fast kontrollresultatet. Med kontrollgruppens kontrollrapport som underlag fattar överensstämmelsebedömningsorganet beslut om huruvida laglighetscertifikat kan utfärdas.

Om kontrollresultatet inte är tillfredsställande utfärdar överensstämmelsebedömningsorganet inte laglighetscertifikat, och då kan timret inte tas in i försörjningskedjan som innehåller kontrollerat lagligt timmer. Efter att bristerna har åtgärdats kan verksamhetsutövaren lämna in en ny ansökan om laglighetskontroll.

Överträdelser som överensstämmelsebedömningsorganet har uppdagat under kontrollen rapporteras till skogsministeriet och hanteras av de ansvariga myndigheterna i enlighet med administrativa eller rättsliga förfaranden. Om det finns misstanke om att en verksamhetsutövare bryter mot bestämmelserna, kan nationella myndigheter eller provins- eller distriktsmyndigheter fatta beslut om att stoppa den berörda verksamheten.

Utfärdande av laglighetscertifikat och omcertifiering: överensstämmelsebedömningsorganet utfärdar laglighetscertifikat om inspektionsobjektet konstateras fullt ut uppfylla laglighetsnormens alla indikatorer och verifikatorer, inbegripet reglerna om kontroll av timmerförsörjningskedjan.

Överensstämmelsebedömningsorganet kan när som helst lämna rapport till skogsministeriet om utfärdade, ändrade, tillfälligt upphävda och tillbakadragna certifikat och ska utfärda en rapport var tredje månad. Skogsministeriet offentliggör därefter dessa rapporter på sin webbplats.

Beroende på vilken typ av tillstånd inspektionsobjektet innehar gäller ett laglighetscertifikat för en period på tre till tio år, och därefter blir verksamhetsutövaren föremål för en omcertifieringskontroll. Omcertifieringen ska göras innan det tidigare certifikatet löper ut.

Övervakning: Beroende på vilken typ av tillstånd inspektionsobjektet innehar måste verksamhetsutövare med laglighetscertifikat årligen eller vartannat år genomgå en övervakning enligt de principer för kontroll som anges ovan. Överensstämmelsebedömningsorganet kan också genomföra övervakning tidigare än planerat om kontrollens räckvidd har utvidgats.

Övervakningsgruppen upprättar en övervakningsrapport. Ett exemplar av rapporten, inklusive beskrivning av eventuella iakttagelser av bristande efterlevnad, översänds till skogsministeriet. Om bristande efterlevnad uppdagas vid övervakningen upphävs laglighetscertifikatet tillfälligt eller dras tillbaka.

Särskild övervakning: Verksamhetsutövare med laglighetscertifikat är skyldiga att lämna rapport till överensstämmelseorganet om betydande ändringar av ägarskap, strukturer, förvaltning och verksamhet som kan påverka laglighetskontrollernas kvalitet under certifikatets giltighetstid. Överensstämmelseorganet kan genomföra särskilda kontroller för att undersöka klagomål eller dispyter som oberoende övervakare, statliga institutioner eller andra berörda aktörer har lämnat in, eller om en verksamhetsutövare har lämnat in en rapport som påverkar laglighetskontrollernas kvalitet. Överensstämmelseorgan genomför även särskilda kontroller om verksamhetsutövaren rapporterar att han har för avsikt att bearbeta beslagtaget timmer.

5.3   Laglighetskontroll med användning av leverantörsförsäkran om överensstämmelse (Supplier's Declaration of Conformity, SDoC) och interna kontroller

Leverantörens försäkran om överensstämmelse grundat på SNI/ISO 17050 är en ”egen försäkran” som definieras i ISO/IEC 17000, dvs. ett intygande från förstapart efter en granskning av att uppfyllandet av särskilda krav har påvisats.

Leverantörsförsäkran kan användas av i) privata skogsägare, ii) registrerade timmerlager (endast timmerlager som uteslutande får timmer från privatägda skogar/marker eller får SVLK-certifierat timmer från Perum Perhutani), iii) hemmaindustrier/hantverkargrupper, iv) primär- och sekundärindustrier som uteslutande bearbetar timmer från privatägda skogar/marker och inte har något exporttillstånd. Leverantörsförsäkran gäller för a) timmer från privatägda skogar/marker, b) timmer från föryngringsavverkning längs vägar och kyrkogårdar, c) återvunnet/avverkat timmer, och d) importerat timmer eller trävaruprodukter.

Leverantörsförsäkran innehåller information om leverantören, produkter och deras källor, transportdokument, mottagaren av produkterna, och datum för utfärdande. Leverantörsförsäkran från privata skogsägare ska också innehålla ett bevis på äganderätten till den mark som timret kommer från. Leverantörsförsäkran bifogas transportdokumentet baserat på de administrativa föreskrifterna för timmer. Detaljerade förfaranden för utfärdande leverantörsförsäkran om överensstämmelse och tillhörande kontroller finns i TLAS-vägledningen.

Mottagaren av en leverantörsförsäkran från privatägda skogar ska genomföra och dokumentera interna kontroller av giltigheten av de uppgifter som ska anges i leverantörsförsäkran innan köpeavtalet ingås och minst en gång om året efter det att avtalet har ingåtts. Uppgifterna i en leverantörsförsäkran som utfärdats av timmerlager ska kontrolleras av mottagaren av leverantörsförsäkran (primär- eller sekundärindustri) i intervaller om tre månader för spårbarheten vad gäller källorna till stockarna. Detta kontrolleras av överensstämmelsebedömningsorganet när det genomför en SVLK-granskning av mottagaren och går igenom dokumenten, om mottagaren är certifierad. Skogsministeriet kan dessutom göra slumpmässiga inspektioner som kan läggas ut på behörig tredje part. Om det finns indikationer på bedrägerier och oegentligheter kan skogsministeriet göra särskilda inspektioner av verksamhetsutövare som använder sig av leverantörsförsäkran.

Alla trävaruprodukter som omfattas av V-Legal-dokument eller Flegtlicens måste komma från en försörjningskedja med SVLK-certifikat och/eller leverantörsförsäkran. Timmer och trävaruprodukter som omfattas av leverantörsförsäkran om överensstämmelse kan inte få direkt tillgång till internationella marknader. Detta är möjligt endast genom en SVLK-certifierat verksamhetsutövare.

5.4   Laglighetskontroll av importerat timmer och trävaruprodukter

För importerat timmer och trävaruprodukter krävs enligt handelsminsterns förordning 78/M-DAG/PER/10/2014 bevis på laglighet i avverkningslandet. I dessa fall används modellen med leverantörsförsäkran om överensstämmelse även för import. Endast registrerade importörer (näringsidkare) och bearbetande verksamhetsutövare kan importera timmer och/eller trävaruprodukter till Indonesien. Dessa aktörer måste visa tillbörlig aktsamhet i fråga om importerat timmer och/eller trävaruprodukter för att minimera risken för att olagligt timmer kommer in i den indonesiska försörjningskedjan. I sin försäkran måste de lämna uppgifter om bland annat HS-nr för produkter, konossement, avverkningsland, ursprungsland, bevis på att timret är lagligt och exporthamn. Förfaranden för tillbörlig aktsamhet omfattar uppgiftsinsamling, riskanalys och riskreducering. Förfarandet genomförs med hjälp av skogsministeriets onlinesystem Silk. Ministeriet utfärdar en importrekommendation till handelsministeriet efter det att man har granskat en verksamhetsutövares enskilda åtgärder för att uppfylla aktsamhetsplikten.

När överensstämmelsebedömningsorganen kontrollerar importörerna granskar man dokumenten för att kontrollera tillämpningen av systemet för tillbörlig aktsamhet. Förfarandena för systemet för tillbörlig aktsamhet och tillhörande kontroller regleras utförligt i TLAS-vägledningen och motsvarande importbestämmelser.

5.5   Regeringens ansvar för verkställande

Skogsministeriet samt skogsstyrelserna på provins- och distriktsnivå har ansvar för kontroll av timmerförsörjningskedjan och relaterade dokument (t.ex. årlig arbetsplan, stockfällningsrapporter, balansräkningsrapporter för stockar, transporthandlingar, balansräkningsrapporter för stockar/råmaterial/bearbetade produkter och produktionens registreringsblanketter, s.k. Tally Sheets). Om avvikelser uppdagas får skogstjänstemännen vägra godkänna kontrolldokumenten, och då stoppas verksamheten tillfälligt.

Överträdelser som uppdagats av skogstjänstemän eller oberoende övervakare meddelas till överensstämmelsebedömningsorganet, som efter kontroll kan besluta om tillfälligt upphävande eller tillbakadragning av det beviljade laglighetscertifikatet. Skogstjänstemännen kan vidta lämpliga uppföljningsåtgärder i enlighet med lagstiftade förfaranden.

Skogsministeriet får också kopior av kontrollrapporterna och efterföljande övervakningsrapporter och rapporter om särskild kontroll från överensstämmelsebedömningsorganet. Överträdelser som har uppdagats av överensstämmelsebedömningsorganet, skogstjänstemän eller oberoende övervakare meddelas mellan de involverade aktörerna och hanteras i enlighet med administrativa och rättsliga förfaranden. Om det finns misstanke om att en verksamhetsutövare bryter mot bestämmelserna, kan nationella myndigheter eller provins- eller distriktsmyndigheter fatta beslut om att tillfälligt upphäva eller stoppa den berörda verksamheten. Överensstämmelsebedömningsorgan återkallar omedelbart laglighetscertifikatet om kraven i laglighetsnormen inte längre är uppfyllda.

Skogsministeriet ska inrätta en särskilt arbetsgrupp som ansvarar för utredning av alla ärenden där överträdelser rapporterats i samband med utfärdande av ett laglighetscertifikat och/eller V-Legal-dokument/Flegtlicens (uppföljningsteam).

6.    Flegtlicensiering

Den indonesiska motsvarigheten till Flegtlicens kallas V-Legal-dokument (V-Legal-dokument). Dokumentet är en exportlicens som bevisar att de trävaruprodukter som exporteras uppfyller kraven i den indonesiska laglighetsnormen (se bilaga II) och härrör från en försörjningskedja som omfattas av tillräckliga kontroller av att det inte kommer in timmer från källor. som inte har verifierats som lagliga V-Legal-dokument utfärdas av LV-organ som agerar som licensieringsmyndighet och används som en Flegtlicens för sändningar till unionen förutsatt att parterna har avtalat om ett system med Flegtlicenser.

Förfarandena för utfärdandet av V-Legal-dokument/Flegtlicenser finns i TLAS-vägledningen.

Skogsministeriet har inrättat en licensinformationsenhet som upprätthåller en elektronis databas över alla V-Legal-dokument/Flegtlicenser och LA-organens rapporter om bristande efterlevnad. Licensinformationsenheten beviljar online-tillgång till sin databas till de behöriga myndigheterna i unionen. Om det finns en förfrågan om äktheten, fullständigheten och giltigheten hos en specifik Flegtlicens kan den behöriga myndigheten i unionen kontrollera licensinformationsenheten genom att använda online-databasen Silk. För ytterligare information kan de behöriga myndigheterna i unionen kontakta licensinformationsenheten, som kommunicerar med relevant LA vid behov.

V-Legal-dokument/Flegtlicens utfärdas på den plats där sändningen konsolideras före export. Det går till på följande sätt:

7.    Övervakning

Det indonesiska TLAS-systemet inbegriper övervakning som görs av civilsamhället (oberoende övervakning). För att ytterligare stärka systemet med tanke på avtalet med Flegtlicenser införs periodisk utvärdering (PE).

Civilsamhället gör den oberoende övervakningen för att bedöma hur verksamhetsutövare, LP-organ, LV-organ och LA-organ uppfyller de indonesiska TLAS-kraven, inbegripet ackrediteringsnormer och anvisningar. Civilsamhället definieras i detta sammanhang som indonesiska juridiska personer bland vilka ingår frivilligorganisationer, samhällen och enskilda indonesiska medborgare.

Syftet med de periodiska granskningarna är att på ett oberoende sätt säkerställa att det indonesiska TLAS-systemet fungerar som det ska, vilket ökar trovärdigheten för de Flegtlicenser som utfärdas. Vid dessa granskningar tas hänsyn till iakttagelser och rekommendationer från den oberoende övervakningen (IM). Specifikationerna för de periodiska granskningarna anges i bilaga VI.

Tillägg

Kontroll av försörjningskedjan

Som beskrivs i bilaga V ska det hela vägen utmed alla olika försörjningskedjor anges i operatörernas deklarationer och register (t.ex. i transporthandlingar eller balansräkningsrapporter) huruvida timmer eller trävaror är certifierade genom SVLK, har godkänts som lagliga genom leverantörsdeklarationer om överensstämmelse (SDoC) eller kommer från en beslagtagen källa.

1.   BESKRIVNING AV VERKSAMHETSKONTROLLEN AV FÖRSÖRJNINGSKEDJAN FÖR TIMMER FRÅN STATSÄGDA SKOGAR

Operativ kontroll av leveranskedjan för statligt ägda skogar (naturskog och skogsplanteringar) regleras av skogsministeriets förordningar P.41/Menhut-II/2014 och P.42/Menhut-II/2014 om timmerförvaltning. Detta inbegriper skogsbruksministeriets förordning P.43/Menhut-II/2014 om SVLK-standarder, som följs upp av den tekniska vägledningen från generaldirektoratet för skogsanvändning P.14/VI-BPPHH/2014 och generaldirektoratets rundbrev SE 8/VI-BPPHH/2014 från augusti 2014.

Alla nedan angivna förfaranden och regler för beslutsfattande som har att göra med kontroll, avstämning av data och hantering av bristande överensstämmelse i varje steg i försörjningskedjan gäller för alla typer av skogsbrukstillstånd som utfärdats för statligt ägda skogar: naturskogskoncessioner (IUPHHK-HA/HPH), koncessioner för industriell skogsplantering (IUPHHK-HT/HPHTI), koncessioner för återställande av skogsekosystem (IUPHHK-RE), förvaltningsrätt för skogsplanteringar (Perum Perhutani), koncessioner för samfälligheters skogsplanteringar (IUPHHK-HTR) och koncessioner för samfälligheters skogar (IUPHHK-HKM), koncessioner för byars skogar (IUPHHK-HD), koncessioner för användning av timmer från återbeskogningsområden (IUPHHK-HTHR) och användning av timmer från områden som inte är skogsbruksområden eller områden med omvandlingsbar produktion (IPK). Dessa förfaranden och regler beskrivs i den tekniska vägledningen i skogsbruksministeriets förordningar P.41/Menhut-II/2014 och P.42/Menhut-II/2014 om timmerförvaltning.

Alla operatörer med tillstånd för avverkning av timmer från naturskogskoncessioner måste i varje steg i försörjningskedjan från skogskoncession till mellanliggande upplag och primärindustrin deklarera alla sina produktionsuppgifter i det nationella systemet för online-spårning.

1.1    Fällningsplats

1.2    Upplag i skogen

1.3    Upplag

Stockarna transporteras från upplaget i skogen till andra upplag och därifrån direkt till en bearbetningsanläggning, till ett mellanliggande upplag eller till en registrerad skogsbruksanläggning.

1.4    Mellanliggande upplag

Mellanliggande upplag används om stockarna inte transporteras direkt från koncessionsområdet till bearbetningsanläggningen. Mellanliggande upplag används särskilt i samband med stocktransporter mellan öar eller vid byte av transportsätt.

Tillstånd för att etablera ett mellanliggande upplag i en statligt ägd skog beviljas av distriktets skogstjänsteman på grundval av ett förslag som tillståndsinnehavaren har lämnat in. Tillståndet för mellanliggande upplag gäller i tre år, men kan förlängas efter att skogstjänstemannen har gjort kontroll och gett godkännande. Inrättandet av ett mellanliggande upplag utanför statliga skogar kräver inte något särskilt tillstånd och sker på beslut av tillståndsinnehavaren.

2.   BESKRIVNING AV VERKSAMHETSKONTROLLEN AV FÖRSÖRJNINGSKEDJAN FÖR TIMMER FRÅN PRIVATÄGDA SKOGAR

Timmeravverkning på privatägd skogsmark/mark regleras av skogsbruksministerns förordning P.30/Menhut-II/2012 (nedan kallad förordningen).

Det finns inga lagstadgade krav för privata ägare till skog/mark att anbringa ID-märkning på träd som inventerats för avverkning. Upplag i skogen och mellanliggande upplag används i allmänhet inte för timmer som avverkats från privatägda skogar/marker.

Kontrollförfarandena för timmer från privatägda skogar/marker avviker från förfarandena för stockar från träd som fanns på platsen när besittningsrätten till marken förvärvades och stockar från träd som har planterats efter att besittningsrätten förvärvades. Förfarandena beror också på vilken art av träd som avverkas. Betalning av skogsresursavgifter, avgift till återbeskogningsfonden och rotavgifter gäller för stockar från träd som redan fanns på platsen när besittningsrätten till marken beviljades, men gäller inte stockar från träd som planterades efter det.

För stockar från träd som planterats efter beviljandet av besittningsrätten till marken gäller två scenarier:

För stockar som avverkats från träd som fanns på platsen innan besittningsrätten till marken beviljades, utfärdar distriktets skogstjänsteman transporthandlingarna. Sådant timmer måste vara SVLK-certifierat.

2.1    Fällningsplats/upplag i skogen

3.   BESKRIVNING AV VERKSAMHETSKONTROLLEN AV FÖRSÖRJNINGSKEDJOR FÖR TIMMER FÖR SKOGSBRUKSANLÄGGNINGAR OCH FÖR INDUSTRIN

Registrerade skogsbruksanläggningar och anläggningar för bearbetat timmer utgör särskilda aktörer i försörjningskedjan. I egenskap av näringsidkare köper och säljer dessa aktörer timmer och trävaror till andra aktörer utan att vara involverade i produktion eller bearbetning.

Det finns tre olika typer av tillstånd för registrerade skogsbruksanläggningar och anläggningar för bearbetat timmer:

3.1    Registrerade skogsbruksanläggningar för timmer från statsägda skogar och importerade trävaruprodukter (TPT-KB)

Registrerade skogsbruksanläggningar för timmer från statsägda skogar och importerade trävaruprodukter (TPT-KB) används om stockarna inte transporteras direkt till bearbetningsanläggningen från koncessionsområdet och/eller mellanliggande upplag och/eller andra TPT-KB, eller när det gäller importerade trävaruprodukter (stockar).

Tillstånd för att etablera ett TPT-KB beviljas av skogstjänstemannen på grundval av ett förslag som tillståndsinnehavaren har lämnat in. TPT-KB-tillståndet gäller i tre år, men kan förlängas efter att skogstjänstemannen har gjort kontroll och gett godkännande.

TPT-KB-aktörer kan använda SDoC endast om de uteslutande använder importerat timmer och/eller Perum Perhutani-trävaruprodukter som certifierats genom SVLK. Om endast en av deras timmerkällor innehåller timmer från statsägda skogar (utom det certifierade Perum Perhutani-timret) måste de vara SVLK-certifierade.

3.2    Registrerade skogsbruksanläggningar och anläggningar för bearbetat timmer för timmer från privatägda skogar/marker (TPT)

Registrerade skogsbruksanläggningar och anläggningar för bearbetat timmer för timmer från privatägda skogar/marker (TPT) används om stockar och/eller bearbetat timmer inte transporteras direkt till bearbetningsanläggningen, från privatägda skogar/marker och/eller andra TPT.

Tillstånd för att etablera ett TPT beviljas av skogstjänstemannen på grundval av ett förslag som tillståndsinnehavaren har lämnat in. En TPT-tillstånd granskas och godkänns av skogstjänstemannen.

Aktörer som driver TPT kan använda SDoC endast om de inte omfattas av SVLK-certifiering.

Aktörer som driver TPT får endast använda timmer och/eller bearbetat timmer från planterade träd från privatägda skogar/marker.

3.3    Primär/integrerad industri

3.4    Registrerade skogsbruksanläggningar för bearbetat timmer från statliga skogar och/eller från import (TPT-KO)

Registrerade skogsbruksanläggningar för timmer som härrör från statsägda skogar och/eller import (TPT-KO) är anläggningar för bearbetat timmer från primära bearbetningsanläggningar och/eller från andra TPT-KO och/eller för importerat bearbetat timmer. Trävaror från TPT-KO säljs till sekundära bearbetningsenheter, andra TPT-KO, hemmaindustrier, registrerade exportörer och/eller slutanvändare.

Tillstånd för att etablera ett TPT-KO beviljas av distriktsskogstjänstemannen på grundval av ett förslag som tillståndsinnehavaren har lämnat in. Tillstånd för TPT-KO gäller i tre år, men kan förlängas efter att skogstjänstemannen har gjort kontroll och gett godkännande.

TPT-KO-operatörer får endast använda SDoC om de uteslutande använder trävaror som härstammar från importerat bearbetat timmer. Om en enda av deras produkter av bearbetat timmer innehåller bearbetat timmer från naturskogar måste dessa vara SVLK-certifierade.

3.5    Sekundärindustri

4.   EXPORT

De förfaranden och uppgiftsavstämningsförfaranden som används för export av timmer som härrör från statsägda skogar och privatägda skogar/marker är identiska.

▼B

BILAGA VI

SPECIFIKATIONER FÖR PERIODISK UTVÄRDERING

1.   SYFTE

Periodisk utvärdering är en oberoende utvärdering som görs av en oberoende tredje part (utvärderaren). Syftet med periodisk utvärdering är att säkerställa att det indonesiska TLAS-systemet fungerar korrekt, vilket ökar trovärdigheten hos de Flegtlicenser som utfärdas inom ramen för detta avtal.

2.   RÄCKVIDD

En periodisk utvärdering ska omfatta följande:

3.   RESULTAT

Den periodiska utvärderingen ska bland annat leda till regelbundna rapporter om utvärderingsresultaten och rekommendationer om åtgärder som bör vidtas för att åtgärda brister och systemsvagheter som framkommit vid utvärderingen.

4.   CENTRALA AKTIVITETER

En periodisk utvärdering omfattar bland annat följande:

5.   UTVÄRDERINGSMETOD

6.   UTVÄRDERARENS KVALIFIKATIONER

Utvärderaren ska vara en kompetent, oberoende och opartisk tredje part som uppfyller följande krav:

7.   RAPPORTERING

8.   SEKRETESS

Utvärderaren ska bibehålla sekretessen hos de uppgifter som utvärderaren tar emot i sin verksamhet.

9.   UTNÄMNING, PERIOD OCH FINANSIERING

BILAGA VII

SPECIFIKATIONER FÖR OBEROENDE MARKNADSÖVERVAKNING

1.   SYFTET MED OBEROENDE MARKNADSÖVERVAKNING

Oberoende marknadsövervakning är marknadsövervakning som görs av en oberoende tredje part som kallas övervakaren. Syftet med oberoende marknadsövervakning är att samla in och analysera information om hur indonesiskt Flegtlicensierat timmer accepteras på unionens marknad, och granska effekterna av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden, och effekterna av relaterade initiativ såsom principerna för offentlig och privat upphandling.

2.   RÄCKVIDD

Den oberoende marknadsövervakningen ska omfatta följande:

3.   RESULTAT

Som resultat från oberoende marknadsövervakning fås regelbundna rapporter till den gemensamma kommittén för genomförandet av avtalet, med iakttagelser och rekommendationer om åtgärder för att stärka ställningen för indonesiskt Flegtlicensierat timmer på unionens marknad och förbättra genomförandet av marknadsrelaterade åtgärder avsedda att förhindra att olagligt avverkat timmer släpps ut på unionens marknad.

4.   CENTRALA AKTIVITETER

Oberoende marknadsövervakning omfattar bland annat följande:

5.   ÖVERVAKNINGSMETODER

6.   KVALIFIKATIONER FÖR DEN OBEROENDE MARKNADSÖVERVAKAREN

Övervakaren ska

7.   RAPPORTERING

8.   SEKRETESS

Övervakaren ska bibehålla sekretessen hos de uppgifter som utvärderaren tar emot i sin verksamhet.

9.   UTNÄMNING, PERIOD OCH FINANSIERING

BILAGA VIII

KRITERIER FÖR BEDÖMNING AV ATT DET INDONESISKA LAGLIGHETSFÖRSÄKRINGSSYSTEMET FUNGERAR KORREKT

BAKGRUND

En oberoende teknisk utvärdering av det indonesiska TLAS-systemet kommer att genomföras innan Flegtlicenser börjar utfärdas för timmerexport till unionen. Vid den tekniska utvärderingen i) görs granskning av hur TLAS-systemet fungerar i praktiken för att se om det ger avsedda resultat och ii) görs granskning av eventuella ändringar till TLAS-systemet efter att detta avtal undertecknats.

Kriterierna vid denna bedömning är

1.   LAGLIGHETSDEFINITION

Definitionen av lagligt producerade trävaruprodukter ska grunda sig på gällande lagar och författningar i Indonesien. Definitionen måste vara entydig, objektivt verifierbar och operativt tillämplig och minst omfatta lagar och författningar som gäller följande:

Centrala frågor:

Om det har gjorts ändringar av laglighetsdefinitionen, är de centrala frågorna följande:

2.   KONTROLL AV FÖRSÖRJNINGSKEDJAN

Systemet för kontroll av försörjningskedjan måste ge trovärdiga garantier för att timmer och trävaruprodukter kan spåras genom försörjningskedjan, från avverkningsplatsen eller importplatsen till exportplatsen. Det är inte alltid nödvändigt att bibehålla fysisk spårbarhet för en enskild stock, en enskild last av stockar eller en enskild trävaruprodukt från exportplatsen tillbaka till avverkningsplatsen i skogen, men spårbarhet behövs alltid mellan avverkningsplatsen och den första plats där produkter blandas (t.ex. timmerterminal eller bearbetningsanläggning).

2.1   Nyttjanderättigheter

Det finns en klar avgränsning av områden där nyttjanderättigheter till skogsresurser har tilldelats och innehavarna av dessa rättigheter har identifierats.

Centrala frågor:

2.2   Metoder för kontroll av försörjningskedjan

Det måste finnas effektiva mekanismer för spårning av timmer och trävaruprodukter genom försörjningskedjan, från platsen för avverkning till exportplatsen. Metoderna för identifiering av timmer kan variera, t.ex. etiketter för enskilda produkter eller dokumentation som åtföljer en last eller ett parti. Vid valet av metod bör timrets typ och värde och risken för blandning med okänt eller olagligt timmer beaktas.

Centrala frågor:

2.3

Förvaltning av kvantitativa uppgifter Det finns robusta och effektiva mekanismer för att mäta och registrera kvantiteten timmer eller trävaruprodukter vid varje steg i försörjningskedjan, inbegripet tillförlitliga och exakta uppskattningar av volymen skog på rot före avverkning inom varje avverkningsområde. Centrala frågor: — Ger kontrollsystemet kvantitativa uppgifter om input och output, inbegripet omvandlingsfaktorer, på de nedan angivna stegen i försörjningskedjan: — Skog på rot. — Stockar i skogen (i upplag). — Transporterat och lagrat timmer (stockupplag/timmerbassänger, mellanliggande stockupplag/timmerbassänger). — Ankomst till bearbetningsanläggning och lagring av material. — Inflöde till och utflöde från produktionslinjer. — Lagring av bearbetade produkter vid bearbetningsanläggningen. — Utflöde från bearbetningsanläggningen och transport. — Ankomst till punkten för export. — Vilka organisationer har ansvaret för att registrera kvantitativa uppgifter? Har de tillräckliga resurser i form av personal och utrustning? — Vilken är kvaliteten på kontrollerade uppgifter? — Registreras alla kvantitativa uppgifter på ett sätt som gör det möjligt att snabbt stämma av dem mot de kvantitativa uppgifterna från föregående och nästföljande steg i försörjningskedjan? — Vilken information om kontrollen av försörjningskedjan görs offentligt tillgänglig? Hur kan berörda parter få tillgång till denna information?

2.4

Separation av lagligen kontrollerat timmer från timmer från okända källor Centrala frågor: — Finns det tillräckliga kontroller för uteslutning av timmer från okända källor eller timmer som har avverkats utan lagliga avverkningsrättigheter? — Vilka kontrollåtgärder vidtas för att se till att kontrollerat och okontrollerat material hålls åtskiljs genom hela försörjningskedjan?

2.5

Importerade trävaruprodukter Det måste finnas adekvata kontroller för att säkerställa att importerat timmer och härledda trävaruprodukter har importerats lagligt. Centrala frågor: — Hur påvisas laglig import av timmer och trävaruprodukter? — Vilka dokument krävs för att identifiera avverkningslandet och säkerställa att de importerade produkterna härrör från lagligen avverkat timmer, enligt det som anges i bilaga V? — Har TLAS-systemet identifikation av importerat timmer och härledda trävaruprodukter genom hela försörjningskedjan fram till att de blandas för tillverkning av bearbetade produkter? — Om importerat timmer används, visas avverkningslandet på Flegtlicensen (krävs inte för rekonstituerade produkter)?

3.   KONTROLLFÖRFARANDEN

Syftet med kontrollerna är att säkerställa att timret är lagligt. Kontrollerna måste vara tillräckligt robusta och effektiva för att se till att bristande uppfyllande av kraven, antingen i skogen eller längs försörjningskedjan, upptäcks och åtgärder vidtas snabbt.

3.1   Organisation

Kontrollen utförs av en tredjepartsorganisation som har tillräckliga resurser, tillbörligt förvaltningssystem och kvalificerad personal samt robusta och effektiva mekanismer för hantering av intressekonflikter.

Centrala frågor:

3.2   Kontroll rörande definitionen av laglighet

Det finns en klar definition av vad som måste kontrolleras. Kontrollmetoden måste vara dokumenterad och säkerställa att kontrollprocessen är systematisk, öppen och evidensbaserad, att den genomförs regelbundet och att den omfattar allt som ingår i laglighetsdefinitionen.

Centrala frågor:

3.3   Kontroller av systemet för kontroll av försörjningskedjans integritet

Det finns en klar uppsättning kriterier och indikatorer som måste kontrolleras och som täcker hela försörjningskedjan. Kontrollmetoden är dokumenterad och säkerställer att kontrollprocessen är systematisk, öppen och evidensbaserad, genomförs regelbundet och täcker alla kriterier och indikatorer inom räckvidden, och inbegriper regelbunden och punktlig avstämning av uppgifter mellan de olika stegen i försörjningskedjan.

Centrala frågor:

3.4   Mekanismer för hantering av klagomål

Det finns en lämplig mekanism för hantering av klagomål och tvister i samband med kontroller.

Centrala frågor:

3.5   Mekanismer för hantering av bristande efterlevnad

Det finns lämpliga mekanismer för hantering av bristande efterlevnad som uppdagats under kontroller eller som framkommit genom klagomål och oberoende övervakning.

Centrala frågor:

4.   LICENSIERING AV EXPORT

Indonesien har tilldelat licensmyndigheterna övergripande ansvar för utfärdandet av V-Legal Document/Flegtlicenser. Flegtlicenser utfärdas för enskilda sändningar med destination i unionen.

4.1   Organisatorisk struktur

Centrala frågor:

4.2   Utfärdande av V-Legal Document och dessa dokuments användning för Flegtlicensiering

Det finns lämpliga rutiner för att använda V-Legal Document för Flegtlicensiering.

Centrala frågor:

4.3   Förfrågningar om utfärdade Flegtlicenser

Det finns lämpliga rutiner för hantering av förfrågningar från behöriga myndigheter om Flegtlicenser, enligt det som anges i bilaga III.

Centrala frågor:

4.4   Mekanism för hantering av klagomål

Det finns en lämplig mekanism för hantering av klagomål och tvister i samband med licensiering. Denna mekanism gör det möjligt att hantera alla typer av klagomål om licenssystemets funktion.

Centrala frågor:

5.   OBEROENDE ÖVERVAKNING

Oberoende övervakning sköts genom Indonesiens civilsamhälle och fristående från övriga element i TLAS (element som deltar i förvaltning eller reglering av skogsresurser och som deltar i oberoende övervakning). Ett av de centrala syftena är att bibehålla trovärdigheten för TLAS genom övervakning av hur kontrollerna genomförs.

Indonesien har formellt godkänt den oberoende övervakningen och ger civilsamhället möjlighet att lämna klagomål om oegentligheter uppdagas i fråga om ackreditering, bedömning och licensiering.

Centrala frågor:

BILAGA IX

OFFENTLIGGÖRANDE AV INFORMATION

1.   INLEDNING

Parterna åtar sig att se till att all central skogsrelaterad information görs tillgänglig för allmänheten.

I denna bilaga anges hur detta syfte kan nås genom att beskriva i) den skogsrelaterade information som ska offentliggöras, ii) vilka organ som har ansvar för att informationen görs tillgänglig och iii) de sätt på vilka informationen kan nås.

Syftet är att se till att 1) den gemensamma kommitténs arbete med genomförandet av detta avtal bedrivs på ett sätt som medger insyn och kan förstås av alla, 2) det finns en mekanism genom vilken parterna och relevanta berörda aktörer kan nå central skogsrelaterad information, 3) TLAS-systemets funktion stärks genom att det finns tillgång till information för oberoende övervakning och 4) de övergripande målen för detta avtal nås. Offentligt tillgänglig information utgör ett viktigt bidrag till att stärka Indonesiens skogsförvaltning.

2.   MEKANISMER FÖR ATT NÅ INFORMATION

Denna bilaga överensstämmer med den indonesiska lagen om informationsfrihet (nr 14/2008). Enligt denna lag är varje offentlig institution skyldig att utarbeta föreskrifter om hur allmänheten kan nå information. I lagen anges fyra separata informationskategorier: 1) information som finns tillgänglig och sprids aktivt och regelbundet, 2) information som bör offentliggöras utan dröjsmål, 3) information som alltid finns tillgänglig och som tillhandahålls på begäran och 4) information som berörs av begränsningar eller är konfidentiell.

Skogsministeriet, skogsstyrelserna på provins- och distriktsnivå, det nationella ackrediteringsorganet (KAN), organet för bedömning av överensstämmelse (CAB) och licensmyndigheterna är centrala institutioner när det gäller TLAS-systemets funktion, och är därför skyldiga att inom sin verksamhet förse allmänheten med skogsrelaterad information.

För att genomföra den ovannämnda lagen har skogsministeriet, skogsstyrelserna på provins- och distriktsnivå och alla andra offentliga organ tagit fram eller håller på att ta fram förfaranden för att göra information tillgänglig för allmänheten.

Ackrediteringsorganet KAN är också skyldigt att göra information tillgänglig för allmänheten enligt ISO/IEC 17011:2004, klausul 8.2 – Obligation of the accreditation body (Krav på ackrediteringsorgan). Kontrollorgan och licensieringsmyndigheter är också skyldiga att göra information tillgänglig för allmänheten enligt skogsministeriets förordningar och ISO/IEC 17021:2006 klausul 8.1 – Publicly accessible information (Allmänt tillgänglig information) och ISO/IEC Guide 65:1996 klausul 4.8 – Documentation (Dokumentation).

Civilsamhällets organisationer fungerar som en av källorna till skogsrelaterad information underlydande ministeriet för skogsförordningar.

Skogsministern har utfärdat förordning nr P.7/Menhut-II/2011 av den 2 februari 2011, enligt vilken begäran om information som innehas av skogsministeriet ska riktas till skogsministeriets PR-direktör och fungera enligt ”one-door”-principen, dvs. begäran behöver bara riktas till en kontakt. Ytterligare vägledning för genomförandet utarbetas av skogsministeriet. Information som finns att tillgå vid skogsstyrelserna på regional, provinsiell och distriktsnivå kan nås direkt.

För att syftet med denna bilaga ska nås måste förfaranden, vägledningar eller anvisningar om hur informationsbegäran ska besvaras utarbetas och godkännas för de ovannämnda institutionerna. Dessutom kommer alla bestämmelser om rapportering och offentliggörande som gäller för kontrollorgan och licensmyndigheter att förtydligas.

3.   KATEGORIER AV INFORMATION SOM ANVÄNDS FÖR ATT STÄRKA ÖVERVAKNING OCH UTVÄRDERING AV TLAS-SYSTEMETS FUNKTION

Lagar och andra författningar: Alla lagar, författningar, normer och vägledningar finns förtecknade under laglighetsnormerna.

Tilldelning av mark och skog: Markfördelningskartor och provinsiella rumsliga planer, förfaranden för marktilldelning, skogskoncessioner eller nyttjanderättigheter och andra rättigheter till skogsbruk och bearbetning samt relaterade dokument såsom koncessionskartor, tillstånd att börja använda skogsområde, dokument om besittningsrätt och kartor över besittningsrätt.

Skogsförvaltningsmetoder: Skogsbruksplaner, årliga arbetsplaner inklusive kartor och tillstånd för utrustning, protokoll från samrådsmöten med samhällen i och kring tillståndsområdet som grund för de årliga arbetsplanerna, arbetsplan med bilagor för timmerutvinning, miljökonsekvensbedömningar och protokoll från offentliga samrådsmöten som grund för miljöbedömningsrapporter, stockproduktionsrapporter och inventeringsdata för skog på rot på statsägd skogsmark.

Information om transport och försörjningskedjan, t.ex. transporthandlingar och bilagor och timmeravstämningsrapporter, registreringsdokument för timmertransport mellan öar och dokument som visar fartygs-ID.

Information om bearbetning och industri: T.ex. företagets stiftelseurkund, affärslicens och företagets registreringsnummer, miljökonsekvensbedömningsrapport, licens för industriell verksamhet eller industriregistreringsnummer, försörjningsplaner för råmaterial för primära skogsindustrier, registrering av exportören för skogsindustriprodukter, rapporter om råmaterial och bearbetade produkter, förteckning av innehavare av bearbetningsrätt och information om företag som bedriver sekundär bearbetning.

Skogsrelaterade avgifter: T.ex. områdesbaserade avgifter och fakturor med inbetalningsblanketter, betalningsanvisningar och fakturor för avgifter till återbeskogningsfonden och skogsresursavgifter.

Information om kontroll och licensiering: Kvalitetsvägledning och normer för ackrediteringsförfaranden, namn och adress för varje ackrediterat organ för bedömning av överensstämmelse (CAB), datum för beviljande av ackreditering och sista giltighetsdatum, ackrediteringsräckvidd, förteckning av CAB-personal (övervakare, beslutsfattare) kopplade till varje certifikat, klargörande av vad som är kommersiellt konfidentiell information, övervakningsplan för information om när offentliga samråd äger rum, meddelande från CAB om övervakning, protokoll från offentliga samråd med CAB inklusive förteckning över deltagare, offentligt sammandrag av övervakningsresultat, sammandragsrapporter per övervakningsorgan över utfärdade certifikat, statusrapport om alla övervakningar: certifikat som godkänts, underkänts, är under behandling, beviljats, upphävts tillfälligt eller dragits tillbaka och alla ändringar till de ovanstående, fall av bristande efterlevnad relevanta för övervakning och licensiering och åtgärder som vidtagits i fråga om dessa, utfärdade exportlicenser, regelbundna sammandragsrapporter från licensmyndigheterna.

Förfaranden för övervakning och klagomål: Standardförfaranden för klagomål till KAN, kontrollorgan och licensmyndigheter, inbegripet förfaranden för att övervaka hur klagomålsrapporter framskrider och rapport om slutbehandlade klagomål.

I tillägget till denna bilaga finns en förteckning över centrala dokument som är relevanta för skogsövervakning, organ som innehar dessa dokument samt förfarandet för hur denna information kan fås.

4.   KATEGORIER AV INFORMATION SOM ANVÄNDS FÖR ATT STÄRKA DE ÖVERGRIPANDE MÅLEN FÖR DET FRIVILLIGA PARTNERSKAPSAVTALET

5.   GENOMFÖRANDE AV BESTÄMMELSER OM OFFENTLIGGÖRANDE

Som en del av genomförandet av denna bilaga kommer parterna att bedöma

Tillägg

Förfaranden för att få in information: