EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 01977L0799-20041224
Council Directive of 19 December 1977 concerning mutual assistance by the competent authorities of the Member States in the field of direct taxation and taxation of insurance premiums (77/799/EEC)
Consolidated text: Rådets direktiv av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning och skatter på försäkringspremier (77/799/EEG)
Rådets direktiv av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning och skatter på försäkringspremier (77/799/EEG)
1977L0799 — SV — 24.12.2004 — 008.001
Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet
|
RÅDETS DIREKTIV av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning och skatter på försäkringspremier (EGT L 336, 27.12.1977, p.15) |
Ändrad genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
No |
page |
date |
||
|
L 331 |
8 |
27.12.1979 |
||
|
L 76 |
1 |
23.3.1992 |
||
|
L 264 |
23 |
15.10.2003 |
||
|
L 127 |
70 |
29.4.2004 |
||
|
L 359 |
30 |
4.12.2004 |
||
Ändrad genom:
|
C 241 |
21 |
29.8.1994 |
||
|
|
(anpassad genom rådets beslut 95/1/EG, Euratom, EKSG) |
L 001 |
1 |
.. |
|
L 291 |
17 |
19.11.1979 |
||
|
L 302 |
23 |
15.11.1985 |
||
|
L 236 |
33 |
23.9.2003 |
RÅDETS DIREKTIV
av den 19 december 1977
om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning och skatter på försäkringspremier
(77/799/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande ( 1 ),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 2 ), och
med beaktande av följande:Skatteflykt och undandragande av skatt, som sträcker sig över medlemsstaternas gränser, leder till budgetförluster och kränkning av principen om rättvis beskattning och är ägnat att åstadkomma snedvridning av kapitalrörelser och av konkurrensbetingelser. Det påverkar därför den gemensamma marknadens funktion.
Av dessa skäl antog rådet den 10 februari 1975 en resolution om de åtgärder som gemenskapen skall vidta för att bekämpa internationell skatteflykt och skatteundandragande ( 3 ).
Problemets internationella natur innebär att nationella åtgärder vars verkan inte sträcker sig över de nationella gränserna är otillräckliga. Samarbete mellan förvaltningar på grundval av bilaterala överenskommelser kan inte heller motverka nya former av skatteflykt och skatteundandragande, som allt mer får multinationell karaktär.
Samarbetet mellan skatteförvaltningar inom gemenskapen bör därför stärkas i enlighet med gemensamma principer och regler.
Medlemsstaterna bör på begäran utbyta information om enskilda fall. Den stat som får en sådan begäran bör göra de efterforskningar som är nödvändiga för att ta fram dessa uppgifter.
Medlemsstaterna bör även utan anmodan utbyta alla uppgifter som verkar relevanta för en riktig beräkning av skatt på inkomst och kapital, i synnerhet då det förefaller ske en konstlad överföring av vinster mellan företag i olika medlemsstater eller då sådana transaktioner genomförs mellan företag i två medlemsstater genom ett tredje land för att uppnå skattemässiga fördelar, eller då skatt av ena eller andra orsaken har undandragits eller kan komma att undandras.
Det är viktigt att tjänstemän vid skatteförvaltningen i en medlemsstat tillåts vistas på en annan medlemsstats territorium om båda staterna i fråga anser det önskvärt.
Man måste lägga vikt vid att de uppgifter som tillhandahålls under sådant samarbete inte röjs för obehöriga, så att medborgares och företags grundläggande rättigheter tillvaratas. Det är följaktligen nödvändigt att medlemsstater som mottar sådan information inte utan tillstånd av den medlemsstat som tillhandahåller den använder den annat än för skatteändamål eller för att underlätta rättslig prövning av underlåtenhet att följa skattelagstiftningen i den mottagande staten. Det är också nödvändigt att de mottagande staterna ger uppgifterna samma grad av insynsskydd som de åtnjöt i den stat som tillhandahöll dem, om den senare kräver det.
En medlemsstat som får en begäran att genomföra efterforskningar eller att tillhandahålla information skall ha rätt att vägra att göra det om dess lagstiftning eller förvaltningspraxis hindrar dess skatteförvaltning att utföra dessa efterforskningar eller att samla in eller använda uppgifterna för egna ändamål eller om tillhandahållandet av sådana uppgifter skulle strida mot allmänna grundsatser eller leda till röjande av affärshemlighet, industriell hemlighet, yrkeshemlighet eller handelsprocess eller om den medlemsstat informationen är avsedd för av praktiska eller juridiska skäl är förhindrad att lämna motsvarande uppgifter.
Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen är nödvändigt för den fortlöpande granskningen av samverkansförfaranden och erfarenhetsutbyte på de berörda områdena, i synnerhet i fråga om konstlad överföring av vinster inom koncerner, med syfte att förbättra dessa samarbetsformer och utarbeta lämpliga gemenskapsregler.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Allmänna bestämmelser
1. I enlighet med bestämmelserna i detta direktiv skall medlemsstaternas behöriga myndigheter utbyta all information som kan göra det möjligt för dem att korrekt fastställa skatt på inkomst och kapital samt all information som avser fastställande av skatt på försäkringspremier enligt artikel 3 sjätte strecksatsen i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder ( 4 ).
2. Som skatter på inkomst och kapital skall betraktas, oberoende av på vilket sätt de tas ut, alla skatter som läggs på sammanlagd inkomst, på sammanlagt kapital, eller på delar av inkomst eller av kapital, däribland skatter på vinster från försäljning av lös eller fast egendom, skatter på de lönebelopp som betalats av företag, liksom också skatter på kapitalvinster.
3. De skatter som avses i punkt 2 är för närvarande främst följande:
I Belgien:
Impôt des personnes physiques—Personenbelasting
Impôt des sociétés—Vennootschapsbelasting
Impôt des personnes morales—Rechtspersonenbelasting
Impôt des non-résidents—Belasting der niet-verblijfhouders
I Danmark:
Indkomstskat til staten
Selskabsskat
Den kommunale indkomstskat
Den amtskommunale indkomstskat
Folkepensionsbidragene
Sømandsskat
Den særlige indkomstskat
Kirkeskat
Formueskat til staten
Bidrag til dagpengefonden
I Tyskland:
Einkommensteuer
Körperschaftsteuer
Vermögensteuer
Gewerbesteuer
Grundsteuer
I Grekland:
Φόρος εισοδήματος φυσικών προσώπων
Φόρος εισοδήματος νομικών προσώπων
Φόρος ακινήτου περιουσίας
I Spanien:
Impuesto sobre la Renta de las Personas Físicas
Impuesto sobre Sociedades
Impuesto Extraordinario sobre el Patrimonio de las Personas Físicas
I Frankrike:
Impôt sur le revenu
Impôt sur les sociétés
Taxe professionnelle
Taxe foncière sur les propriétés bâties
Taxe foncière sur les propriétés non bâties
I Irland:
Income tax
Corporation tax
Capital gains tax
Wealth tax
I Italien:
Imposta sul reddito delle persone fisiche
Imposta sul reddito delle persone giuridiche
Imposta locale sui redditi
I Luxemburg:
Impôt sur le revenu des personnes physiques
Impôt sur le revenu des collectivités
Impôt commercial communal
Impôt sur la fortune
Impôt foncier
I Nederländerna:
Inkomstenbelasting
Vennootschapsbelasting
Vermogensbelasting
I Österrike:
Einkommensteuer
Körperschaftsteuer
Grundsteuer
Bodenwertabgabe
Abgabe von land- und forstwirtschaftlichen Betrieben
I Portugal:
Contribuição predial
Imposto sobre a indústria agrícola
Contribuição industrial
Imposto de capitais
Imposto profissional
Imposto complementar
Imposto de mais-valias
Imposto sobre o rendimento do petróleo
Os adicionais devidos sobre os impostos precedentes
I Finland:
Valtion tuloverot—de statliga inkomstskatterna
Yhteisöjen tulovero—inkomstskatten för samfund
Kunnallisvero—kommunalskatten
Kirkollisvero—kyrkoskatten
Kansaneläkevakuutusmaksu—folkpensionsförsäkringspremien
Sairausvakuutusmaksu—sjukförsäkringspremien
Korkotulon lähdevero—källskatten på ränteinkomst
Rajoitetusti verovelvollisen lähdevero—källskatten för begränsat skattskyldig
Valtion varallisuusvero—den statliga förmögenhetsskatten
Kiinteistövero—fastighetsskatten
I Sverige:
Den statliga inkomstskatten
Sjömansskatten
Kupongskatten
Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta
Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl.
Den statliga fastighetsskatten
Den kommunala inkomstskatten
Förmögenhetsskatten
I Förenade kungariket:
Income tax
Corporation tax
Capital gains tax
Petroleum revenue tax
Development land tax
I Tjeckien:
Daně z příjmů
Daň z nemovitostí
Daň dědická, daň darovací a daň z převodu nemovitostí
Daň z přidané hodnoty
Spotřební daně
I Estland:
Tulumaks
Sotsiaalmaks
Maamaks
I Cypern:
Φόρος Εισοδήματος
'Εκτακτη Εισφορά για την Άμυνα της Δημοκρατίας
Φόρος Κεφαλαιουχικών Κερδών
Φόρος Ακίνητης Ιδιοκτησίας
I Lettland:
iedzīvotāju ienākuma nodoklis
nekustamā īpašuma nodoklis
uzņēmumu ienākuma nodoklis
I Litauen:
Gyventojų pajamų mokestis
Pelno mokestis
Įmonių ir organizacijų nekilnojamojo turto mokestis
Žemės mokestis
Mokestis už valstybinius gamtos išteklius
Mokestis už aplinkos teršimą
Naftos ir dujų išteklių mokestis
Paveldimo turto mokestis
I Ungern:
személyi jövedelemadó
társasági adó
osztalékadó
általános forgalmi adó
jövedéki adó
építményadó
telekadó
I Malta:
Taxxa fuq l-income
I Polen:
Podatek dochodowy od osób prawnych
Podatek dochodowy od osób fizycznych
Podatek od czynności cywilnopranych
in Slovenia:
Dohodnina
Davki občanov
Davek od dobička pravnih oseb
Posebni davek na bilančno vsoto bank in hranilnic
I Slovakien:
daň z príjmov fyzických osôb
daň z príjmov právnických osôb
daň z dedičstva
daň z darovania
daň z prevodu a prechodu nehnuteľností
daň z nehnuteľností
daň z pridanej hodnoty
spotrebné dane
4. Punkt 1 skall även tillämpas på andra likadana eller liknande skatter som tillkommer senare, vare sig de gäller utöver eller i stället för de skatter som är förtecknade i punkt 3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrätta varandra och kommissionen om när sådana skatter träder i kraft.
5. Med uttrycket ”behörig myndighet” avses
i Belgien:
De Minister van financiën or an authorized representative
Le Ministre des finances or an authorized representative
i Danmark:
Skatteministeren eller den som företräder honom
i Tyskland:
Der Bundesminister der Finanzen eller den som företräder honom
i Grekland:
Το Υπουργείο Οικονομικών eller en behörig företrädare
i Spanien:
El Ministro de Economía y Hacienda eller den som företräder honom
i Frankrike:
Le ministre de l'économie eller den som företräder honom
i Irland:
The Revenue Commissioners eller den som företräder dem
i Luxemburg:
Le ministre de finance eller den som företräder honom
i Nederländerna:
De minister van financiën eller den som företräder honom
i Österrike:
Der Bundesminister für Finanzen eller den som företräder honom
i Portugal:
O Ministro das Finanças eller den som företräder honom
i Finland:
Valtiovarainministeriö or an authorized representative
Finansministeriet or an authorized representative
i Förenade kungariket:
The Commissioners of Customs and Excise eller ett ombud för information som behövs avseende skatter på försäkringspremier och punktskatter
The Commissioners of Inland Revenue eller ett ombud för all annan information.
i Tjeckien:
Ministr financí eller dennes företrädare
i Estland:
Rahandusminister eller dennes företrädare
i Cypern:
Υπουργός Οικονομικών eller dennes företrädare
i Lettland:
Finanšu ministrs eller dennes företrädare
i Litauen:
Finansų ministras eller dennes företrädare
i Ungern:
A pénzügyminiszter eller dennes företrädare
i Malta:
Il-Ministru responsabbli għall-Finanzi eller dennes företrädare
i Polen:
Minister Finansów eller dennes företrädare
i Slovenien:
Minister za finance eller dennes företrädare
i Slovakien:
Minister financií eller dennes företrädare.
Artikel 2
Utbyte på begäran
1. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får anmoda den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat att i ett särskilt fall överlämna de uppgifter som avses i artikel 1.1. Den tillfrågade medlemsstatens behöriga myndighet behöver inte tillmötesgå anmodan om det förefaller som om den behöriga myndigheten i den medlemsstat som inkommer med begäran inte har uttömt sina egna normala informationskällor, som den under rådande omständigheter skulle ha kunnat använda för att erhålla de begärda uppgifterna utan fara för att riskera uppnåendet av det eftersträvade resultatet.
2. I syfte att överlämna de uppgifter som avses i punkt 1 skall den tillfrågade medlemsstatens behöriga myndighet se till att alla de undersökningar som är nödvändiga för att skaffa sådan information genomförs.
För att skaffa fram de begärda uppgifterna skall den tillfrågade myndigheten, eller den administrativa myndighet som den tillfrågade myndigheten hänskjuter ärendet till, gå till väga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten.
Artikel 3
Automatiskt informationsutbyte
Utan anmodan skall medlemsstaternas behöriga myndigheter för kategorier av fall som de skall bestämma enligt det samrådsförfarande som fastställs i artikel 9 regelbundet utbyta den information som avses i artikel 1.1.
Artikel 4
Informationsutbyte utan anmodan
1. Utan anmodan skall den behöriga myndigheten i en medlemsstat under följande omständigheter till den behöriga myndigheten i någon annan berörd medlemsstat överlämna sådan information som avses i artikel 1.1 och om vilken den har kännedom:
a) Den har skäl att anta att det kan ske en förlust av skatt i den andra medlemsstaten.
b) En skattskyldig erhåller i en medlemsstat en skattenedsättning eller skattebefrielse som skulle föranleda en ökning av skatten eller till skattskyldighet i den andra medlemsstaten.
c) Affärstransaktioner mellan en skattskyldig i en medlemsstat och en skattskyldig i en annan medlemsstat genomförs genom ett eller flera länder på ett sådant sätt att det kan leda till skatteminskning i den ena eller andra medlemsstaten eller i båda.
d) Myndigheten har skäl att anta att en skatteminskning kan bli följden av artificiella överföringar av vinster inom koncerner.
e) Information som har lämnats av den andra medlemsstatens behöriga myndighet har gjort det möjligt att erhålla uppgifter som kan vara relevanta för fastställande av skatt i den senare medlemsstaten.
2. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får, enligt det samrådsförfarande som fastställs i artikel 9, utvidga det informationsutbyte som föreskrivs i punkt 1 till andra fall än dem som där anges.
3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får i alla övriga fall utan föregående anmodan lämna varandra sådana uppgifter som avses i artikel 1.1 och som de har kännedom om.
Artikel 5
Tidsfrist för lämnande av information
Den behöriga myndigheten i en medlemsstat som enligt ovanstående artiklar har att tillhandahålla uppgifter skall lämna dem så fort som möjligt. Om den stöter på hinder för att tillhandahålla uppgifterna eller om den vägrar att tillhandahålla uppgifterna, skall den genast underrätta den anmodande myndigheten härom, med hänvisning till hindrens beskaffenhet eller orsakerna till vägran.
Artikel 6
Samarbete av tjänstemän vid staten i fråga
Vid tillämpningen av ovanstående bestämmelser får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som tillhandahåller information och i den medlemsstat som informationen är avsedd för enligt det samrådsförfarande som fastställs i artikel 9 avtala om att tillåta att den mottagande medlemsstatens skattetjänstemän uppehåller sig i den första medlemsstaten. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna bestämmelse skall utfärdas enligt samma förfarande.
Artikel 7
Bestämmelser som hänför sig till sekretess
1. All information som en medlemsstat får kännedom om enligt detta direktiv skall hållas hemlig i den staten på samma sätt som information som tagits emot enligt landets egen lagstiftning. Under alla omständigheter får sådan information
— göras tillgänglig endast för dem som direkt medverkar i taxeringsarbetet eller den administrativa kontrollen härav,
— yppas endast i samband med rättsliga förfaranden eller administrativa förfaranden som innefattar sanktioner som genomförs för eller i samband med taxeringsarbetet eller granskning härav och bara till dem som direkt medverkar i sådana förfaranden; sådan information får dock yppas under offentliga förhandlingar eller i domar, om den medlemsstats behöriga myndighet som tillhandahåller informationen inte reser några invändningar vid det tillfälle då den först tillhandahåller informationen,
— under inga förhållanden användas för annat än skatteändamål eller i samband med rättsliga förfaranden eller administrativa förfaranden som innefattar sanktioner som genomförs för eller i samband med taxeringsarbetet eller granskningen härav.
Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att den information som avses i första stycket får användas för fastställande av andra avgifter, tullar och skatter som omfattas av artikel 2 i direktiv 76/308/EEG) ( 5 ).
2. Punkt 1 skall inte tvinga en medlemsstat vars lagstiftning eller administrativa praxis för landets egna ändamål fastställer snävare begränsningar än de som ingår i bestämmelserna i den punkten att tillhandahålla information, om den mottagande staten inte åtar sig att iaktta dessa snävare begränsningar.
3. Utan hinder av punkt 1 får den medlemsstats behöriga myndigheter som tillhandahåller uppgifterna tillåta att uppgifterna används för andra ändamål i den stat som begär dem, om de enligt lagstiftningen i den upplysande staten under liknande omständigheter skulle få användas i den upplysande staten för liknande ändamål.
4. Då en behörig myndighet i en medlemsstat finner att information som den har tagit emot från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat kan förväntas vara till nytta för den behöriga myndigheten i en tredje medlemsstat, får den vidarebefordra informationen till denna senare behöriga myndighet med samtycke av den behöriga myndighet som tillhandahöll den.
Artikel 8
Begränsningar för informationsutbytet
1. Detta direktiv skall inte medföra någon skyldighet för en medlemsstat från vilken uppgifter begärs att genomföra efterforskningar eller överlämna uppgifter, om det strider mot lagstiftning eller administrativ praxis i den staten att dess behöriga myndighet utför sådana efterforskningar eller insamlar de begärda uppgifterna.
2. Tillhandahållande av uppgifter får vägras då det skulle leda till röjande av affärshemlighet, industriell hemlighet, yrkeshemlighet eller handelsprocess, eller av uppgifter vars röjande skulle strida mot allmänna grundsatser.
3. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får vägra att överlämna uppgifter om den medlemsstat som begär dem av faktiska eller rättsliga skäl inte kan tillhandahålla samma slags uppgifter.
Artikel 8a
Delgivning
1. På begäran av den behöriga myndigheten i en medlemsstat skall den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, i enlighet med gällande bestämmelser om delgivning av motsvarande handlingar i den tillfrågade medlemsstaten, delge mottagaren alla handlingar och beslut som kommer från de administrativa myndigheterna i den begärande medlemsstaten och som rör tillämpningen på dess territorium av lagstiftning rörande skatter som omfattas av detta direktiv.
2. Begäran om delgivning skall innehålla uppgift om ämnet för den handling eller det beslut som skall delges och om mottagarens namn och adress samt alla andra uppgifter som kan underlätta identifiering av mottagaren.
3. Den tillfrågade myndigheten skall utan dröjsmål underrätta den begärande myndigheten om hur begäran om delgivning behandlats, framför allt om den dag då beslutet eller handlingen delgavs mottagaren.
Artikel 8b
Samtidiga kontroller
1. Om skattesituationen för en eller flera skattskyldiga personer är av gemensamt eller kompletterande intresse för minst två medlemsstater kan de staterna komma överens om att utföra samtidiga kontroller på sitt eget territorium, i syfte att utbyta de uppgifter som sålunda inhämtats, så snart sådana kontroller förefaller mer effektiva än kontroller utförda av endast en medlemsstat.
2. Varje medlemsstats behöriga myndighet skall självständigt identifiera de skattskyldiga personer som den avser att föreslå för samtidiga kontroller. Myndigheten i fråga skall underrätta respektive behörig myndighet i övriga berörda medlemsstater om vilka ärenden den anser bör göras till föremål för samtidiga kontroller. Myndigheten skall i största möjliga utsträckning motivera sitt val genom att tillhandahålla de uppgifter som har lett till dess beslut. Den skall ange den tidsperiod under vilken sådana kontroller bör utföras.
3. Den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat skall avgöra om den önskar delta i de samtidiga kontrollerna. Den behöriga myndighet som föreslagits en samtidig kontroll skall ge den behöriga myndighet som föreslagit kontrollen besked om huruvida den godtar att utföra den eller, om så inte är fallet, ett motiverat besked om vägran att utföra den.
4. Varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna skall utse en företrädare med ansvar för att övervaka och samordna kontrollen.
Artikel 9
Samråd
1. Vid genomförandet av detta direktiv skall samråd hållas, om nödvändigt i en kommission mellan
— två berörda medlemsstaters behöriga myndigheter på begäran av endera, då saken rör bilaterala frågor,
— alla medlemsstaters behöriga myndigheter och kommissionen, på begäran av en av dessa myndigheter eller av kommissionen, i den mån de berörda angelägenheterna inte är av uteslutande bilateralt intresse.
2. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får kommunicera direkt med varandra. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får genom ömsesidig överenskommelse tillåta myndigheter som är utsedda av dem att kommunicera direkt med varandra i särskilt angivna fall eller i vissa kategorier av fall.
3. Då de behöriga myndigheterna träffar överenskommelser om bilaterala angelägenheter som omfattas av detta direktiv och som inte avser enskilda fall, skall de så snart som möjligt underrätta kommissionen om detta. Kommissionen skall i sin tur underrätta övriga medlemsstaters behöriga myndigheter.
Artikel 10
Erfarenhetsutbyte
Medlemsstaterna skall, tillsammans med kommissionen, ständigt övervaka det samverkansförfarande som föreskrivs i detta direktiv och dela med sig av sina erfarenheter, i synnerhet på det område som avser prissättning vid transaktioner inom koncerner, i syfte att förbättra denna samverkan och vid behov upprätta ett regelsystem på områdena i fråga.
Artikel 11
Tillämpligheten av bestämmelser om biträde med större räckvidd
Ovanstående bestämmelser får inte hindra fullgörandet av de mera vittgående skyldigheter att utbyta information som skulle kunna följa av andra rättsakter.
Artikel 12
Slutbestämmelser
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1979 och genast överlämna dem till kommissionen.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till alla viktiga bestämmelser i nationell lagstiftning som de senare antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 13
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
( 1 ) EGT nr C 293, 13.12.1976, s, 34.
( 2 ) EGT nr C 56, 7.3.1977, s, 66.
( 3 ) EGT nr C 35, 14.2.1975, s. 1.
( 4 ) EGT L 73, 19.3.1976, s. 18. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.
( 5 ) EGT L 73, 19.3.1976, s. 18.