Mål C‑206/16

Marco Tronchetti Provera SpA m.fl.

mot

Commissione Nazionale per le Società e la Borsa (Consob)

(begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato)

”Begäran om förhandsavgörande – Bolagsrätt – Direktiv 2004/25/EG – Uppköpserbjudanden – Artikel 5.4 andra stycket – Möjlighet att ändra priset under vissa bestämda omständigheter och i enlighet med tydligt fastställda kriterier – Nationell lagstiftning enligt vilken det föreskrivs en möjlighet för tillsynsmyndigheten att höja priset på ett offentligt uppköpserbjudande i fall av otillåten samverkan mellan budgivaren eller personer som handlar i samförstånd med budgivaren och en eller flera säljare”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 20 juli 2017

1. Etableringsfrihet–Bolag–Direktiv 2004/25–Uppköpserbjudanden–Skydd av minoritetsaktieägare, budplikt och skäligt pris–Möjlighet för medlemsstaterna att bemyndiga sina tillsynsmyndigheter att ändra priset på ett erbjudande under vissa bestämda omständigheter och i enlighet med tydligt fastställda kriterier–Villkor–Fastställande av dessa omständigheter med iakttagande av principen att värdepappersinnehavarnas intressen ska skyddas när en fysisk eller juridisk person tar kontroll över bolaget

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25, artiklarna 3.1, 5.1 och 5.4 första och andra styckena)

2. Etableringsfrihet–Bolag–Direktiv 2004/25–Uppköpserbjudanden–Skydd av minoritetsaktieägare, budplikt och skäligt pris–Möjlighet för medlemsstaterna att bemyndiga sina tillsynsmyndigheter att ändra priset på ett erbjudande under vissa bestämda omständigheter och i enlighet med tydligt fastställda kriterier–Nationell lagstiftning enligt vilken det föreskrivs en möjlighet att höja priset på ett offentligt uppköpserbjudande i fall av otillåten samverkan mellan budgivaren eller personer som handlar i samförstånd med budgivaren och en eller flera säljare–Precisering saknas av vilka specifika beteenden som kännetecknar otillåten samverkan–Tillåtet–Villkor–Begrepp som går att utläsa på ett tillräckligt klart, tydligt och förutsägbart sätt ur nämnda lagstiftning

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25, artikel 5.4 andra stycket)

1.  I artikel 5.1 i direktiv 2004/25 fastställs principen om ett obligatoriskt erbjudande att köpa upp aktierna i ett bolag. I den bestämmelsen föreskrivs att om en fysisk eller juridisk person till följd av eget förvärv eller förvärv genom personer som handlar i samförstånd med den personen, innehar värdepapper i ett bolag som omfattas av direktivet och dessa värdepapper, tillsammans med befintligt innehav av dessa värdepapper och innehav hos personer som handlar i samförstånd med den personen, direkt eller indirekt ger den personen en bestämd andel av röstetalet i bolaget varigenom den personen får kontroll över bolaget, ska medlemsstaterna säkerställa att den personen är skyldig att lämna ett erbjudande för att skydda minoritetsaktieägare i bolaget. Erbjudandet ska avse samtliga dessa aktieägares hela innehav och innehålla ett skäligt pris, såsom detta definieras i artikel 5.4 i direktivet.

   För att likaså skydda minoritetsaktieägarnas intressen i det bolag som är föremål för ett uppköpserbjudande, ska ett pris enligt artikel 5.4 första stycket i direktiv 2004/25 anses skäligt om det motsvarar det högsta pris som budgivaren eller personer som handlar i samförstånd med denne betalat för samma värdepapper under en period, som ska fastställas av medlemsstaterna, på minst sex och högst tolv månader närmast före det erbjudande som avses i artikel 5.1 i direktivet.

   I artikel 5.4 andra stycket i direktiv 2004/25 föreskrivs att, förutsatt att principerna i artikel 3.1 följs, får medlemsstaterna ge tillsynsmyndigheterna i artikel 4 i direktivet tillstånd att ändra det skäliga priset under vissa bestämda omständigheter och i enlighet med tydligt fastställda kriterier. Medlemsstaterna får för detta ändamål dels upprätta en förteckning över omständigheter då det högsta priset får ändras, antingen uppåt eller nedåt, dels fastställa vilka kriterier som ska användas i dessa fall. Dessa omständigheter och kriterier måste vara tydligt fastställda. Exempel på sådana omständigheter och kriterier anges i artikel 5.4 andra stycket i direktivet.

   Det framgår av dessa bestämmelser att när en medlemsstat har beslutat att ge tillsynsmyndigheten tillstånd att ändra det skäliga priset, definierat i artikel 5.4 första stycket i direktiv 2004/25, i syfte att myndigheten ska bestämma det pris till vilket uppköpserbjudande ska genomföras, måste denna befogenhet att ändra priset utövas med iakttagande av riktlinjerna i artikel 3.1 i direktivet.

   Medlemsstaten måste, när den i enlighet med artikel 5.4 andra stycket i direktivet fastställer de bestämda omständigheter under vilka ändringsbefogenheten får utövas, särskilt beakta principen i artikel 3.1 att värdepappersinnehavarnas intressen ska skyddas när en fysisk eller juridisk person tar kontroll över bolaget.

   (se punkterna 29–33)

2.  Artikel 5.4 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken det är tillåtet för den nationella tillsynsmyndigheten att höja priset i ett uppköpserbjudande i fall av ”otillåten samverkan”, utan att det preciseras vilka specifika beteenden som kännetecknar detta begrepp, såvitt tolkningen av begreppet kan utläsas av nämnda lagstiftning på ett tillräckligt klart, precist och förutsägbart sätt med anlitande av de tolkningsmetoder som är erkända i nationell rätt.

   Domstolen konstaterar för det första att medlemsstaterna i artikel 5.4 andra stycket i direktiv 2004/25 ges ett utrymme att skönsmässigt fastställa de omständigheter under vilka deras tillsynsmyndigheter får ändra det skäliga priset, dock under förutsättning att dessa omständigheter är tydligt bestämda.

   I den bestämmelsen anges att medlemsstaterna får upprätta en förteckning över sådana omständigheter och anger för detta ändamål flera generellt formulerade exempel för att åskådliggöra de omständigheter som kan motivera en höjning eller en sänkning av det skäliga priset, såsom en överenskommelse mellan säljare och köpare, extraordinära händelser eller att priset på värdepapprena har varit föremål för otillbörlig påverkan.

   I ett sådant sammanhang kan, i likhet med vad generaladvokaten har funnit i punkterna 52 och 53 i sitt förslag till avgörande, artikel 5.4 andra stycket i direktiv 2004/25 inte tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstat att i den lagstiftning som staten antar för att införliva den bestämmelsen använda sig av ett abstrakt juridiskt begrepp, i det föreliggande fallet, av uttrycket ”otillåten samverkan”, som en tydligt bestämd omständighet i den mening som avses i den nämnda bestämmelsen.

   Visserligen innebär både rättssäkerhetsprincipen och behovet av att garantera att direktiv, i både praktiskt och formellt hänseende, tillämpas fullt ut att det krävs att medlemsstaterna återger föreskrifterna i det aktuella direktivet i tvingande lagbestämmelser på ett klart, precist och öppet sätt (dom av den 16 november 2000, kommissionen/Grekland, C‑214/98, EU:C:2000:624, punkt 23, och dom av den 14 januari 2010, kommissionen/Tjeckien, C‑343/08, EU:C:2010:14, punkt 40).

   Dessa krav kan dock inte förstås så, att de innebär att en norm som använder ett abstrakt juridiskt begrepp måste ange de olika konkreta hypoteser i vilka den kan vara tillämplig, eftersom samtliga hypoteser inte kan fastställas av lagstiftaren på förhand.

   Artikel 5.4 andra stycket i direktiv 2004/25 kan således inte tolkas så, att den kräver att en medlemsstat som i den lagstiftning som staten antar för att införliva denna bestämmelse, såsom i det nationella målet, föreskriver att ”otillåten samverkan mellan budgivaren eller personser som handlar i samförstånd med budgivaren och en eller flera säljare” ska utgöra en av de tydligt bestämda omständigheterna i den mening som avses i den bestämmelsen, måste precisera vilka specifika beteenden som kännetecknar en sådan samverkan.

   Medlemsstaterna måste dock för att iaktta kravet på rättssäkerhet säkerställa att den tolkning som görs av detta begrepp på området för uppköpserbjudanden kan utläsas av den nationella lagstiftningen på ett tillräckligt klart, precist och förutsägbart sätt med anlitande av de tolkningsmetoder som är erkända i nationell rätt.

   (se punkterna 37–39, 41–43, 46 och 48 samt domslutet)