Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62008CJ0111

Sammanfattning av domen

Mål C-111/08

SCT Industri AB i likvidation

mot

Alpenblume AB

(begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen)

”Civilrättsligt samarbete — Domstols behörighet och verkställighet av domar — Tillämpningsområde — Konkurser”

Domstolens dom (första avdelningen) av den 2 juli 2009   I ‐ 5657

Sammanfattning av domen

Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Tillämpningsområde – Områden som inte omfattas – Konkurs, ackord och liknande förfaranden

(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 1.2 b)

Undantaget i artikel 1.2 b i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att det omfattar ett avgörande meddelat av en domstol i en medlemsstat (A) avseende registrering av äganderätt till andelar i ett bolag med säte i medlemsstaten A, enligt vilket överlåtelsen av andelarna är ogiltig på grund av att domstolen i medlemsstaten A inte godkänner den behörighet som en konkursförvaltare i en medlemsstat (B) har inom ramen för ett konkursförfarande som genomförts och avslutats i medlemsstaten B.

Den talan som gett upphov till ett sådant avgörande är direkt hänförlig till ett insolvensförfarande och har nära samband med detta. För det första är sambandet mellan denna talan och insolvensförfarandet särskilt nära då tvisten uteslutande avser vem som har bättre rätt till vissa bolagsandelar, vilka inom ramen för ett insolvensförfarande har överlåtits av en konkursförvaltare på grundval av konkursrättsliga lagbestämmelser i medlemsstat B, som medför avsteg från allmänna civilrättsliga regler, särskilt rörande äganderätten. Överlåtelsen av bolagsandelarna och den talan om bättre rätt till egendom som överlåtelsen har medfört är en direkt och oskiljaktig följd av att konkursförvaltaren, det vill säga ett rättssubjekt som träder in först efter det att konkursförfarandet har inletts, har utövat befogenheter som specifikt grundar sig på bestämmelser i nationell rätt om sådana förfaranden. För det andra är innehållet i och räckvidden av det avgörande där överlåtelsen förklarades ogiltig alltså nära förbundet med konkursförfarandets förlopp, då det specifikt och enbart var konkursförvaltarens behörighet i ett konkursförfarande som var skälet för ogiltigförklaringen.

(se punkterna 25–28, 30, 31 och 33 samt domslutet)

Top