Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet

Beslut 88/540/EEG om ingående av Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet

VILKET SYFTE HAR PROTOKOLLET OCH BESLUTET?

• Montrealprotokollet (till Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet) är ett globalt avtal för att skydda jordens stratosfäriska ozonskikt genom att fasa ut de kemikalier som bryter ner det. Denna utfasning omfattar både produktion och konsumtion av ozonnedbrytande ämnen.
• Eftersom ozonnedbrytande ämnen även är kraftfulla växthusgaser är utfasningen också avgörande för att begränsa klimatförändringarna. Trots att fluorkolväten (HFC) inte bryter ner ozonskiktet syftar protokollet dessutom till att minska produktionen och konsumtionen av dessa i syfte att undvika att ozonnedbrytande ämnen ersätts av fluorkolväten, vilka bidrar avsevärt till klimatförändringarna.
• Montrealprotokollet godkändes 1987 och trädde i kraft 1989. Den har därefter ändrats ett antal gånger. I den senaste ändringen, Kigaliändringen, uppmanas till en gradvis minskning av fluorkolväten.
• Utsläpp från fluorkolväten omfattas av Parisavtalet, som godkändes genom beslut (EU) 2016/1841. Montrealprotokollet bidrar således till att uppnå målet att hålla den globala temperaturökningen väl under 2 °C jämfört med förindustriell nivå och att fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen ytterligare, till 1,5 °C över förindustriell nivå.
• Genom beslut 88/540/EEG ger EU sitt rättsliga godkännande av Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, som antogs av parterna den 15 september 1987.

VIKTIGA PUNKTER

• EU och EU-länderna är parter i Wienkonventionen och dess Montrealprotokoll.
• Protokollet innehåller bestämmelser om
  • kontrollåtgärder (artikel 2),
  • beräkning av kontrollnivåer (artikel 3),
  • kontroll över handel med icke-parter (artikel 4),
  • utvecklingsländernas särskilda situation (artikel 5),
  • uppgiftsrapportering (artikel 7),
  • icke-uppfyllelse (artikel 8),
  • bestämmelser om finansiering,
  • tekniskt bistånd (artikel 10) samt andra frågor.
• De kontrollerade ämnena förtecknas i bilagor: A (klorfluorkarboner (CFC), haloner), B (andra fullständigt halogenerade CFC, koltetraklorid, metylklorform), C (klorfluorkolväten (HCFC), ofullständigt halogenerade bromfluorkarboner (HBFC) och bromklormetan), E (metylbromid) och F (fluorkolväten (HFC)).
• I Montrealprotokollet planeras en utfasning av konsumtionen och produktionen av de ozonnedbrytande ämnena och en minskning av fluorkolväten stegvis. Olika tidsplaner har fastställts för utvecklingsländer (s.k. artikel 5-parter) och utvecklade länder (s.k. icke-artikel 5-parter) för varje grupp av ämnen.
• Tidsplanen omfattar följande:
  • Klorfluorkarboner senast den 1 januari 1996 för icke-artikel 5-parter och senast den 1 januari 2010 för artikel 5-parter (med eventuella undantag).
  • Haloner senast den 1 januari 1994 för icke-artikel 5-parter och senast den 1 januari 2010 för artikel 5-parter (med eventuella undantag).
  • Klorfluorkolväten senast den 1 januari 2020 för icke-artikel 5-parter och senast den 1 januari 2030 för artikel 5-parter (med eventuella undantag), med möjlighet att använda en liten andel för att betjäna befintlig kyl- och luftkonditioneringsutrustning (dvs. ett tillstånd att använda 0,5 % av basförbrukningen fram till den 1 januari 2030 för service av kyl- och luftkonditioneringsutrustning som finns den 1 januari 2020 för icke-artikel 5-parter, och ett tillstånd att använda 2,5 % av basförbrukningen, räknat som ett genomsnitt över en tioårsperiod från 2030 till 2040, fram till den 1 januari 2040 för service av kyl- och luftkonditioneringsutrustning som finns den 1 januari 2030 för artikel 5-parter).
  • För fluorkolväten är det första minskningssteget för icke-artikel 5-parter 2019, medan de flesta artikel 5-parter kommer att påbörja sin minskning 2024.
• Artikel 4 i Montrealprotokollet innehåller bestämmelser för handel med icke-parter. Dessa förbjuder eller begränsar länder som är parter i protokollet från att bedriva handel med kontrollerade ämnen med länder som inte är parter i protokollet. Målet med detta är ett få så många länder som möjligt att delta i protokollet. Bestämmelserna tillämpades från början på de ursprungliga grupperna av ozonnedbrytande ämnen och har med tiden utökats till att omfatta ytterligare grupper av ämnen som ingår i protokollets efterföljande ändringar.
• Parterna i Montrealprotokollet
  • ska anta rutiner för att fastställa om det förekommit försummelse att uppfylla bestämmelserna samt för behandling av parter som befunnits inte uppfylla bestämmelserna,
  • ska vart fjärde år sedan 1990 bedöma genomförandet av kontrollåtgärderna, inbegripet möjligheten att lägga till eller avlägsna ämnen från förteckningarna över förbjudna ämnen,
  • ska varje år lämna rapporter för vart och ett av de kontrollerade ämnena; uppgifterna ska lämnas till protokollets sekretariat,
  • ska samarbeta för att främja relevant bästa teknik, kontrollstrategier och möjliga alternativ till ämnena,
  • ska främja tekniskt bistånd för att hjälpa länder som inte är parter i protokollet att delta i och genomföra protokollet,
  • ska hålla möten med jämna mellanrum, vid vilka sekretariatet tillhandahåller service,
  • ska tillhandahålla medel för genomförandet av protokollet, inklusive för sekretariatets verksamhet,
  • får meddela sin avsikt att säga upp protokollet i enlighet med de villkor som fastställs i artikel 19.

VILKEN PERIOD GÄLLER PROTOKOLLET, DESS ÄNDRINGAR OCH DE RELATERADE BESLUTEN FÖR?

• Det ursprungliga Montrealprotokollet trädde i kraft den 1 januari 1989.
• Beslut 88/540/EEG har gällt sedan den 25 oktober 1988.
• Den första ändringen av Montrealprotokollet – London 1990 – trädde i kraft den 10 augusti 1992.
• Beslut 91/690/EEG har gällt sedan den 23 december 1991.
• Den andra ändringen av Montrealprotokollet – Köpenhamn 1992 – trädde i kraft den 14 juni 1994.
• Rådets beslut 94/68/EG har gällt sedan den 14 februari 1994.
• Den tredje ändringen av Montrealprotokollet – Montreal 1997 – trädde i kraft den 10 november 1999.
• Beslut 2000/646/EG har gällt sedan den 17 oktober 2000.
• Den fjärde ändringen av Montrealprotokollet – Peking 1999 – trädde i kraft den 25 februari 2002.
• Beslut 2002/215/EG har gällt sedan den 4 mars 2002.
• Den femte ändringen av Montrealprotokollet – Kigali 2016 – trädde i kraft den 1 januari 2019.
• Beslut (EU) 2017/1541 har gällt sedan den 18 juli 2017.

BAKGRUND

• Hittills är Montrealprotokollet det enda FN-fördrag som har ratificerats av alla länder i världen, det vill säga samtliga 197 FN-medlemsländer. Det är en viktig milstolpe i FN:s historia. Det utvecklas med tiden, mot bakgrund av den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska utvecklingen. Protokollet täcker nu nästan 100 antropogena kemikalier som skadar ozonskiktets förmåga att skydda människor och andra livsformer mot skadlig ultraviolett strålning från solen.
• EU genomför protokollet genom sin egen lagstiftning som innehåller striktare och mer ambitiösa åtgärder.
• Protokollet reglerar produktionen av ämnena och handel i bulk med dessa, medan exempelvis förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet förbjuder deras användning i produkter och utrustning och reglerar och övervakar ämnen som inte omfattas av protokollet.
• Förordning (EU) nr 517/2014, som rör minskning av fluorerade växthusgaser omfattar dessutom en ambitiös minskning av fluorkolväten, som inleddes redan 2015 och som även omfattar fluorkolväten som ingår i vissa produkter och viss utrustning. Förordning (EU) nr 517/2014 innehåller också förbud mot utsläppande på marknaden av vissa nya produkter och viss ny utrustning som innehåller fluorerade gaser och omfattar flera åtgärder som förhindrar utsläpp.
• Mer information finns här:
  • Skydd av ozonskiktet (Europeiska kommissionen).
  • Fluorerade växthusgaser (Europeiska kommissionen).

HUVUDDOKUMENT

Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet – Europeiska ekonomiska gemenskapens förklaring (EGT L 297, 31.10.1988, s. 21).

Ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 377, 31.12.1991, s. 30).

Ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 33, 7.2.1994, s. 3).

Ändring av Montrealprotokollet antagen av parternas nionde möte (EGT L 272, 25.10.2000, s. 27).

Ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 72, 14.3.2002, s. 20).

Ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EUT L 236, 14.9.2017, s. 3).

Rådets beslut 88/540/EEG av den 14 oktober 1988 om ingående av Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 297, 31.10.1988, s. 8).

Rådets beslut 91/690/EEG av den 12 december 1991 om ingående av ändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, som antogs i juni 1990 i London, av parterna till protokollet (EGT L 377, 31.12.1991, s. 28).

Rådets beslut 94/68/EG av den 2 december 1993 om fastställande av ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 33, 7.2.1994, s. 1).

Rådets beslut 2000/646/EG av den 17 oktober 2000 om ingående av ändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 272, 25.10.2000, s. 26).

Rådets beslut 2002/215/EG av den 4 mars 2002 om ingående av den fjärde ändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 72, 14.3.2002, s. 18).

Rådets beslut (EU) 2017/1541 av den 17 juli 2017 om ingående på Europeiska unionens vägnar av Kigaliändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EUT L 236, 14.9.2017, s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).

Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EUT L 286, 31.10.2009, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 1005/2009 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 150, 20.5.2014, s. 195).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 12.12.2019