Europeiska unionens gemensamma system för mervärdesskatt (moms)

VIKTIGA PUNKTER

Mervärdesskatt (moms) tas ut på alla transaktioner som utförs mot betalning i EU av en beskattningsbar person (det vill säga en privatperson eller ett företag som tillhandahåller varor och tjänster inom ramen för affärsverksamhet).

Import till EU är föremål för moms. I enlighet med rådets direktiv (EU) 2025/1539 ska från och med den 1 juli 2028 leverantören eller den ansedda leverantören (plattformar) vid distansförsäljning av varor som importeras från länder utanför EU alltid vara betalningsskyldig för importmoms, i stället för den allmänna regeln att den som importerar är betalningsskyldig.

Genom ändringsdirektiv (EU) 2025/516 införs omfattande förändringar för att modernisera mervärdesskattesystemet och anpassa det till den digitala ekonomin. Dessa omfattar nya regler om elektronisk fakturering och digital rapportering för plattformar som förmedlar korttidsuthyrning av boende och persontransporter samt utökade one-stop-shop-förenklingsordningar för att ytterligare minska behovet av momsregistrering i flera medlemsstater, med stegvisa tillämpningsfrister från 2027 till 2035.

Beskattningsbara transaktioner innefattar leveranser av varor eller tjänster inom EU, förvärv av varor mellan EU:s medlemsstater (varor som levereras och försänds eller transporteras av ett företag från en medlemsstat till ett företag i en annan medlemsstat) samt import av varor till EU från länder utanför EU.

• Platsen för beskattning beror på transaktionens karaktär, typen av levererad produkt och om transport finns med i bilden.
  • Leverans av varor. Platsen dit varorna levereras.
  • Handel med varor medlemsstater emellan. Den plats dit varorna levereras, d.v.s. den medlemsstat där varorna slutligen hamnar efter transport från en annan medlemsstat.
  • Import av varor. Vanligen den medlemsstat där varorna hamnar.
  • Tillhandahållande av tjänster. Den plats där tjänsterna anses tillhandahållas. Detta beror inte bara på typen av tjänst utan även på vilken typ av kund som tar emot tjänsten. Den allmänna regeln är att en tjänst beskattas där kunden finns, om kunden är ett företag, eller där tillhandahållaren finns, om kunden är en privatperson. För att säkerställa att tjänsten beskattas på den plats där den faktiskt utnyttjas finns det vissa undantag från dessa allmänna regler, såsom
    • tjänster med anknytning till fast egendom (fastigheter),
    • passagerartransporter,
    • verksamheter med anknytning till kultur, idrott, utbildning och underhållning,
    • restaurangtjänster.
• Mervärdesskatt tas ut när varorna eller tjänsterna levereras eller tillhandahålls i enlighet med transaktionens karaktär. Mervärdesskatt kan tas ut för förvärv av varor mellan medlemsstater när leveransen av varor till den relevanta medlemsstaten är slutförd. Vid importer in i EU tas mervärdesskatten ut när varorna förs in i en medlemsstat. Från den 1 juli 2028 ska leverantören eller den som anses vara leverantör (plattformar) vid distansförsäljning av varor som importeras från länder utanför EU alltid vara betalningsskyldig för mervärdesskatt vid import. Medlemsstaterna får dock, på vissa villkor, tillåta att kunden betalar mervärdesskatten vid import om leverantören eller den som anses vara leverantör inte fullgör sina skyldigheter, utan att detta påverkar leverantörens ansvar.
• Beskattningsunderlaget för leverans av varor och tjänster och förvärv av varor mellan medlemsstater innefattar alla betalningar till leverantören. När varor importeras är detta belopp deras tullvärde. Tullavgifter, skatter och andra avgifter ingår i beskattningsunderlaget, men själva mervärdesskatten, prisreduktioner och rabatter som kunden åtnjuter är undantagna.
• Den normala skattesatsen för mervärdesskatt som ska tillämpas på varor och tjänster av samtliga medlemsstater är minst 15 %. Medlemsstaterna kan tillämpa en eller två reducerade skattesatser på minst 5 % på särskilda varor eller tjänster som förtecknas i bilaga III till direktivet. Ett antal undantag från dessa regler (t.ex. lägre skattesatser på andra varor eller tjänster) gäller också under vissa förutsättningar.
• Direktivet möjliggör undantag från mervärdesskatt. De flesta av dessa är undantag utan rätt till avdrag (t.ex. sjukvård, sociala tjänster och finans- och försäkringstjänster). Det finns dock även undantag med avdragsrätt, t.ex. leverans av varor mellan medlemsstater eller exporter av varor till ett land utanför EU. Flertalet undantag är obligatoriska för medlemsstaterna, men vissa är frivilliga.
• Från och med den 1 juli 2032 blir användningen av ett elektroniskt intyg om undantag från mervärdesskatt obligatorisk för vissa skattebefriade transaktioner enligt artikel 151 i direktivet. Fram till dess kan medlemsstaterna fortsätta att använda pappersintyg eller befintliga elektroniska system om de så önskar. De har fram till den 30 juni 2031 på sig att anta de lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som krävs för att följa de nya reglerna. Intyget utfärdas av det berättigade organet eller den berättigade personen vars inköp omfattas av undantaget, ska undertecknas elektroniskt tillsammans med värdmedlemsstaten och ersätter det pappersformulär som tidigare användes.
• Europeiska kommissionen kommer att utveckla och förvalta ett centralt it-system för lagring och behandling av elektroniska undantagsintyg. Detta system kommer att registrera intyg som utfärdats av behöriga organ eller personer, säkerställa att de är tillgängliga för leverantörer och nationella myndigheter samt fungera på grundval av gemensamma tekniska specifikationer.
• En beskattningsbar person får dra av det belopp som betalats i mervärdesskatt på förvärvade varor eller tjänster som används för beskattade transaktioner i den medlemsstat där dessa varor eller tjänster förvärvas. Denna ingående mervärdesskatt får dras av från den mervärdesskatt som ska betalas för beskattade transaktioner, t.ex. inhemska leveranser av varor eller tjänster. Det finns i allmänhet ingen rätt till avdrag i händelse av en ekonomisk verksamhet som är undantagen från mervärdesskatt, eller om den beskattningsbara personen tillämpar särskilda ordningar. I vissa fall kan avdrag begränsas eller justeras.
• I direktivet fastställs skyldigheterna för beskattningsbara och vissa icke-beskattningsbara personer. I allmänhet ska mervärdesskatt betalas av varje person som gör ett beskattningsbart tillhandahållande av varor eller tjänster. Till undantagen räknas särskilda transaktioner där kunden betalar mervärdesskatt, t.ex. tjänster som tillhandahålls till ett företag av en leverantör i ett annat land och transaktioner där medlemsstaten kan välja att begära att kunden betalar mervärdesskatt, som i fallet med vissa bedrägerikänsliga leveranser.
• Från och med den 1 juli 2028 ska leverantörer eller sådana som anses vara leverantörer av distansförsäljning av importerade varor som inte är etablerade i EU och som inte är registrerade i Import One Stop Shop-portalen (IOSS) utse ett skatteombud i importmedlemsstaten för att fullgöra sina mervärdesskatteskyldigheter för berättigade försändelser. Denna skyldighet gäller inte om leverantören är etablerad i ett land som omfattas av ett EU-avtal om ömsesidigt bistånd.
• Medlemsstaterna får också föreskriva att andra personer, såsom indirekta tullombud eller personer som är ansvariga för tullskulder, är solidariskt ansvariga för mervärdesskatt vid import i samband med distansförsäljning av importerade varor.
• Direktivet tillåter att medlemsstaterna gör avvikelser från standardreglerna för mervärdesskatt, t.ex. för att förhindra vissa typer av skatteflykt. Det finns även särskilda ordningar för mervärdesskatt utformade för att minska pappersarbetet, t.ex. för småföretag och jordbrukare.
• Dessutom möjliggör direktivet för de medlemsstater som är värst drabbade av momsbedrägerier att tillfälligt tillämpa en allmän omvänd momsskyldighet. Detta innebär att skyldigheten att betala mervärdesskatt övergår från leverantören till kunden. Medlemsstaterna får endast tillämpa denna åtgärd på leveranser av varor och tjänster i det egna landet som överstiger 17 500 euro per transaktion, fram till den 30 juni 2022 och på mycket strikta villkor.

Direktiv 2006/112/EG har ändrats flera gånger. Bland annat har vissa ändringar införts på grund av covid-19-pandemin.

• Genom ändringsdirektivet (EU) 2020/284 införs vissa krav för betaltjänstleverantörer i syfte att bevara uppgifter om gränsöverskridande betalningar i samband med e-handel. Uppgifterna görs därefter tillgängliga för nationella skattemyndigheter på strikta villkor, inbegripet dataskyddsregler. Dessa krav gäller har gällt från och med den 1 januari 2024.
• Genom ändringsdirektiv (EU) 2020/285 införs förenklade regler för att minska den administrativa bördan och kostnaderna för efterlevnad för små företag och skapa gynnsammare skatteförhållanden för att hjälpa dem att växa och bedriva gränsöverskridande handel mer effektivt. Små företag kan omfattas av förenklade regler för efterlevnad när det gäller mervärdesskatt om de har en årsomsättning som understiger det tröskelvärde som den berörda medlemsstaten fastställt, dock högst 85 000 euro. På vissa villkor kan även små företag från andra medlemsstater, som inte når upp till tröskelvärdet, omfattas av den förenklade ordningen om deras totala årsomsättning i hela EU uppgår till högst 100 000 euro. Dessa nya bestämmelser har gällt sedan den 1 januari 2025. Ändringsdirektiv (EU) 2025/516 förtydligar hur tröskelvärden för omsättning ska beräknas och säkerställer att endast distansförsäljningar från leverantörens etableringsmedlemsstat räknas.
• Genom e-handelspaketet för mervärdesskatt (ändringsdirektiven (EU) 2017/2455 och 2019/1995) införs nya förenklingar för företag som säljer varor eller tjänster över gränserna. Därmed säkerställs att mervärdesskatt på dessa varor och tjänster betalas på ett korrekt sätt till den medlemsstat där kunden finns, i enlighet med principen om beskattning i destinations-medlemsstaten. De första åtgärderna trädde i kraft 2015 och omfattade endast telekommunikation, sändningar och elektroniska tjänster. Företag som tillhandahåller den typen av tjänster till konsumenter i EU kan nu deklarera och betala mervärdesskatt genom ett förenklat system (en enda tillsynsmyndighet). Ändringsdirektiv (EU) 2025/516 utvidgar ytterligare tillämpningsområdet för de transaktioner som omfattas av förenklingen.
• Genom beslut (EU) 2020/1109 skjuts datumet för ikraftträdande för det andra paketet upp från den 1 januari 2021 till den 1 juli 2021, till följd av covid-19-pandemin, för att ge medlemsstaterna och företagen mer tid att förbereda sig för de nya reglerna.
• Till följd av Storbritanniens utträde ur EU införs, genom ändringsdirektiv (EU) 2020/1756, införs identifieringssnummer för mervärdesskatt med ett särskilt prefix införs i Nordirland för att skilja mellan
  • beskattningsbara personer och icke beskattningsbara juridiska personer vars transaktioner med varor i Nordirland omfattas av EU:s mervärdesskattelagstiftning,
  • personer som utför andra transaktioner för vilka de är registrerade för mervärdesskatt i Storbritannien.
• Genom ändringsdirektiv (EU) 2020/2020 säkerställdes tillgång till covid-19-vaccin och medicintekniska produkter för in vitro- diagnostik (testutrustning) till mer överkomliga priser med anledning av covid-19-pandemin i Europa. Från och med den 12 december 2020 till och med den 31 December 2022 gav det medlemsstaterna möjlighet att:
  • undantas från mervärdesskatt med rätt till avdrag för leveranser av covid-19-vaccin och medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik samt tjänster som har nära anknytning till dessa vacciner och produkter,
  • tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik av covid-19 och tjänster med anknytning till dessa produkter, vilket redan är fallet för vaccin.
• Ändringsdirektiv (EU) 2021/1159 har att göra med tillfällig skattebefrielse på import och på vissa varor, med anledning av covid-19-pandemin. Det kommer att underlätta för Europeiska kommissionen och EU:s organ att köpa varor och tjänster för att distribuera dem kostnadsfritt (exempelvis som gåvobistånd) till medlemsstater i samband med den pågående hälsokrisen.

Reform av mervärdesskattesystemet

Som en del av den reform som föreslogs i kommissionens handlingsplan för mervärdesskatt för 2016 ändrar ändringsdirektiv (EU) 2022/542 direktiv 2006/112/EG genom:

• uppdatering av förteckningen över varor och tjänster som är berättigade till reducerade mervärdesskattesatser (bilaga III); antalet artiklar för vilka reducerade mervärdesskattesatser kan tillämpas på är dock begränsat för att undvika en spridning av reducerade skattesatser,
• lättnader av befintliga undantag som gör det möjligt för vissa medlemsstater att tillämpa förmånsskattesatser på vissa produkter för alla medlemsstater, förutsatt att de är förenliga med de överenskomna principerna,
• utfasningsperioder för reducerade skattesatser eller undantag som tillämpas på produkter som har negativ inverkan på miljön (t.ex. på fossila bränslen och andra varor med liknande inverkan på växthusgasutsläpp, som inte längre gäller från och med den 1 januari 2030 som senast, och på kemiska bekämpningsmedel och gödselmedel, som inte längre gäller från och med den 1 januari 2032 som senast),
• möjliggörande för medlemsstaterna att tillämpa en reducerad skattesats, särskilt för:
  • internetanslutningstjänster för att ta itu med dessa tjänsters låga täckning och främja deras utveckling,
  • solpaneler, elcyklar och avfallsåtervinningstjänster som anses vara miljövänliga varor och tjänster,
  • varor och tjänster som tjänar särskilda sociala och kulturpolitiska syften.

Rådets direktiv (EU) 2025/425 av den 18 februari 2025 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller införandet av ett obligatoriskt elektroniskt intyg om mervärdesskattebefrielse. Medlemsstaterna ska tillämpa dessa nya regler senast den 1 juli 2031, med en övergångsperiod till 30 juni 2032, då användningen av det elektroniska intyget blir obligatorisk.

Rådets direktiv (EU) 2025/516 av den 11 mars 2025 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskatteregler för den digitala tidsåldern. Genom direktivet införs elektronisk fakturering som standard, nya digitala rapporteringsskyldigheter, regler om att plattformar anses vara leverantör vid korttidsuthyrning av boende och persontransporttjänster, ett utvidgat tillämpningsområde för den enda kontaktpunkten samt stegvisa tillämpningsfrister under perioden 2027–2035.

Rådets direktiv (EU) 2025/1539 av den 18 juli 2025 ändrar direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskatteregler för distansförsäljning av importerade varor, utnämningen av skatterepresentanter samt upphävandet av särskilda ordningar. Det gäller från och med den 1 juli 2028.