Syftet med förordningarna är att organisera sjötransport i enlighet med de principer som fastställs i Europeiska unionens (EU) lagstiftning om tillhandahållande av tjänster, konkurrens och fri tillgång till marknaden inom sjötransport.

VIKTIGA PUNKTER

Frihet att tillhandahålla tjänster

Förordning (EEG) nr 4055/86

ger medborgare i EU-länderna (och företag i länder utanför EU som använder fartyg registrerade i en medlemsstat i EU och som kontrolleras av EU-medborgare) rätten att transportera passagerare eller gods till sjöss mellan en hamn i en medlemsstat och en hamn eller offshore-anläggning i någon annan medlemsstat eller ett land utanför EU,
kräver att nationella restriktioner som gäller transport av gods till fartyg under inhemsk flagg avvecklas eller anpassas, och förhindrar införandet av nya restriktioner,
upprättar ett förfarande i de fall då medlemsstaters linjerederier inte har faktisk möjlighet att bedriva transport till och från det berörda landet utanför EU,
utökar bestämmelserna i förordningen till att avse medborgare i ett land utanför EU som är etablerade i EU.

Förordning nr 3577/92/EEG berör särskilt friheten att tillhandahålla sjötransporttjänster inom EU-länder (”sjöfartscabotage’¹”) (se sammanfattning).

Orättvis prissättning inom sjötransport

Förordning (EEG) nr 4057/86

ger EU rätten att tillämpa gottgörande skatter för att skydda rederier i medlemsstater från orättvis prissättningspraxis gentemot rederier från länder utanför EU – dessa gottgörande skatter kan införas efter en utredning som påvisar att skada har skett till följd av orättvis prissättning och att EU:s intressen tvingar fram ett ingripande,
fastslår, gällande undersökning av skada, lämpliga faktorer och indikatorer som ska tas i beaktande, till exempel en minskning av rederiets marknadsandel eller vinst, eller påverkan på anställning,
fastslår ett förfarande för klagomål, samråd och fortlöpande utredningar.

Fri tillgång till sjöhandel

Förordning (EEG) nr 4058/86

gäller när åtgärder av ett land utanför EU eller dess företrädare begränsar fri tillgång till transport av last i linjetrafik, bulklast eller annan last av rederier i medlemsstater eller av fartyg registrerade i en medlemsstat (utom då åtgärderna vidtas enligt Förenta nationernas uppförandekod för linjekonferenser),
medger samordnade åtgärder av EU till följd av framställan gjord av en medlemsstat till Europeiska kommissionen; sådana åtgärder kan bestå av diplomatisk uppvaktning i länder utanför EU och motåtgärder riktade mot berörda rederier,
tillåter liknande samordnade åtgärder att vidtas på begäran av ett annat land som tillhör Organisationen för ekonomiskt samarbete och med vilket ett ömsesidigt arrangemang har ingåtts.

Konkurrensregler

Allmänna konkurrensregler inom EU som fastställts i förordning (EG) nr 1/2003 är även tillämpliga för sjötransportsektorn inom EU. Dock gäller, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 246/2009, att kommissionen kan göra undantag för vissa typer av samarbete mellan rederier som bedriver linjetrafik² (konsortier³).

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGARNA FÖR?

Förordning (EEG) nr 4055/86 har gällt sedan den 1 januari 1987.
Förordningarna (EEG) nr 4057/86 och (EEG) nr 4058/86 har gällt sedan den 1 juli 1987.
Förordning (EG) nr 1/2003 har gällt sedan den 1 maj 2004.
Förordning (EG) nr 246/2009 har gällt sedan den 14 april 2009.

BAKGRUND

Mer information finns här:

Den inre marknaden – Fri tillgång till sjöhandel (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

Cabotage. När ett företag som transporterar gods och är registrerat i en medlemsstat genomför nationella transporter i en annan medlemsstat.
Linjetrafik. Reguljär transport av gods längs en viss rutt eller rutter mellan hamnar, på tidigare aviserade datum och tider, som finns tillgängliga för betalande transportanvändare även om det sker på tillfällig grund.
Konsortium. Avtal (eller en uppsättning avtal) mellan två eller flera rederier som tillhandahåller internationella sjöfartstjänster i linjetrafik enbart i syfte att transportera gods som härrör till en eller flera branscher. Deras syfte är att tillhandahålla en gemensam sjötransporttjänst som är bättre än den tjänst som varje enskild medlem hade kunnat erbjuda individuellt (t.ex. utan konsortiet).

HUVUDDOKUMENT

Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land (EGT L 378, 31.12.1986, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EEG) nr 4055/86 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Rådets förordning (EEG) nr 4057/86 av den 22 december 1986 om orättvis prissättning inom sjötransport (EGT L 378, 31.12.1986, s. 14).

Rådets förordning (EEG) nr 4058/86 av den 22 december 1986 om samordnade åtgärder för att säkerställa fri tillgång till last på oceantrader (EGT L 378, 31.12.1986, s. 21).

Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Rådets förordning (EG) nr 246/2009 av den 26 februari 2009 om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan linjerederier (konsortier) (kodifierad version) (EUT L 79, 25.3.2009, s. 1).

senast ändrad 20.12.2024

Top