Baza aktów prawnych Unii Europejskiej
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">Więcej o funkcjach eksperymentalnych</a>
Wybierz funkcje eksperymentalne, które chcesz wypróbować
EUR-Lex
Baza aktów prawnych Unii Europejskiej

Ten dokument pochodzi ze strony internetowej EUR-Lex

Jesteś tutaj
Aby wyszukać „konkretne wyrażenie”, umieść je w cudzysłowach. Dodaj gwiazdkę (*) w wyszukiwanym terminie, aby znaleźć jego warianty (np. transp*, 32019R*). Użyj pytajnika (?) zamiast konkretnego znaku w wyszukiwanym terminie, aby znaleźć jego warianty (np. „ka?a” umożliwia wyszukanie słów „kara”, „kasa”, „kawa” itp.)
Jak wyszukiwać?
Więcej opcji wyszukiwania znajdziesz Wyszukiwanie zaawansowane

Glosariusz streszczeń

Förordning

Förordningar är rättsakter som definieras i artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). De har allmän giltighet, är bindande till alla delar och direkt tillämpliga i alla EU:s medlemsstater. En förordning är en del av EU:s sekundärrätt, dvs. den lagstiftning som utgår från de principer och mål som fastställs i EU-fördragen (primärrätten).

En förordning riktas till abstrakta personkategorier, inte till identifierade personer. Det är detta som skiljer en förordning från ett beslut, vilket anges i artikel 288 i EUF-fördraget. Den är bindande till alla delar.

En förordning måste efterlevas till fullo av dem som den omfattar. Det är en rättsakt som är bindande för

  • EU-institutionerna,
  • EU:s medlemsstater,
  • de enskilda personer som den omfattar.

En förordning är direkt tillämplig i alla EU:s medlemsstater. Detta innebär att den

  • omedelbart tillämpas som norm i alla EU:s medlemsstater, utan att den behöver införlivas i nationell lagstiftning,
  • skapar rättigheter och skyldigheter för enskilda personer och att de därför kan åberopa den direkt inför nationella domstolar,
  • kan refereras till av enskilda personer i förhållande till andra enskilda personer, EU:s medlemsstater eller EU-myndigheter.

En förordning ska tillämpas i alla EU:s medlemsstater från och med det datum den träder i kraft (ett datum som fastställs i förordningen eller, om sådant datum inte finns, 20 dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning). Dess rättsliga verkan är bindande i alla nationella lagstiftningar samtidigt, automatiskt och enhetligt.

Enligt artikel 290 i EUF-fördraget kan kommissionen anta delegerade förordningar och på så sätt ange eller komplettera vissa uppgifter eller aspekter i en förordning eller i ett EU-direktiv.

Enligt artikel 291 i EUF-fördraget kan Europaparlamentet och rådet bemyndiga kommissionen att anta förordningar för att säkerställa att lagstiftningen genomförs på samma sätt i hela EU.

SE ÄVEN:

Góra