Regler om passage av EU:s gränser

VIKTIGA PUNKTER

I kodexen fastställs regler som styr

• personkontroller vid de yttre gränserna,
• inresevillkor, och
• villkoren för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna i Schengenområdet(ett gränsfritt område som omfattar 25 EU-medlemsstater, tillsammans med Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz) i händelse av ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten.

Vem gäller kodexen för?

I kodexen om Schengengränserna fastställs de regler som gäller för varje person som passerar de yttre gränserna till Schengenområdet. Bulgarien och Rumänien blev fullvärdiga medlemmar i Schengenområdet den 1 januari 2025 genom rådets beslut (EU) 2024/3212. Cypern är ännu inte fullvärdig medlem i Schengenområdet, men måste följa de regler som gäller kontrollerna vid de yttre gränserna.

Yttre gränser

När medborgare från länder utanför EU som inte omfattas av rörelsefrihet enligt EU-lagstiftningen passerar de yttre gränserna underkastas de noggranna kontroller i enlighet med villkoren för inresa i landet, däribland systematisk sökning i relevanta databaser, såsom Schengens informationssystem (SIS) och verifiering genom informationssystemet för viseringar (VIS), om personen omfattas av viseringsskyldighet.

I händelse av en planerad vistelse på territoriet i ett Schengenland, som inte varar mer än 90 dagar under en period på 180 dagar, måste en medborgare från ett land utanför EU

• inneha en giltig resehandling och visering, om detta erfordras,
• styrka syftet med och villkoren för sin avsedda vistelse och bevisa att de har tillräckliga medel för sitt uppehälle,
• inte finnas registrerad i SIS i syfte att nekas inresa, och
• inte anses utgöra en risk för något av medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet, folkhälsa eller internationella förbindelser.

En tredjelandsmedborgare (dvs. en medborgare i ett land utanför EU eller Schengenområdet) som inte omfattas av rörelsefrihet enligt EU-lagstiftningen, får endast nekas inresa genom ett beslut av en behörig nationell myndighet med uppgift om de exakta skälen för nekad inresa, och detta beslut kan överklagas.

Regler för lokal gränstrafik vid de yttre landgränserna

Genom förordning (EG) nr 1931/2006 inrättas en ordning för lokal gränstrafik vid EU:s yttre landgränser, och ett tillstånd för lokal gränstrafik införs för medborgare från grannländer utanför EU som är bosatta i gränsområden.

Inre gränser

I området utan inre gränskontroller (dvs. Schengenområdet med undantag för Cypern) får alla lagligt bosatta personer av vilken nationalitet som helst (med undantag för sökande av internationellt skydd) korsa vilken inre gräns som helst utan att gränskontroller utförs. Nationella polisiära myndigheter har emellertid rätt att utföra poliskontroller, inbegripet i gränsområdet, som omfattas av särskilda regler och begränsningar.

De länder som tillhör området utan inre gränskontroller måste undanröja alla hinder för ett smidigt trafikflöde vid gränsövergångsställena, i synnerhet alla hastighetsbegränsningar som inte uteslutande grundas på trafiksäkerhetshänsyn eller övervakningsteknik som används för att hantera hot mot den allmänna säkerheten eller den allmänna ordningen.

Tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna

I ändringsförordningen (EU) 2024/1717 fastställs villkoren för återinförande och förlängning av kontroller vid de inre gränserna. Om det i ett område utan gränskontroll föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i en medlemsstat, får den medlemsstaten endast i exceptionella situationer och som en sista utväg återinföra gränskontroller. Ett sådant allvarligt hot kan uppstå till följd av

• terroristhandlingar eller terroristhot, inbegripet hot som kommer från grov organiserad brottslighet,
• större hot mot folkhälsan,
• en exceptionell situation som kännetecknas av plötsliga storskaliga otillåtna förflyttningar av medborgare från länder utanför EU mellan medlemsstaterna, som sätter betydande press på väl förberedda behöriga myndigheters totala resurser och kapacitet och som sannolikt kommer att utgöra en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll, enligt informationsanalys och alla tillgängliga uppgifter, också från relevanta EU-byråer, och
• storskaliga eller uppmärksammade internationella evenemang.

Medlemsstaterna får förlänga de inre gränskontrollerna på grundval av säkerhetsrisker eller migrationsflöden under en tidsperiod om sex månader. De får förlänga återinförandet med tidsperioder om sex månader till högst två år. De måste anmäla varje återinförande och förklara nödvändigheten och proportionaliteten av beslutet att återinföra inre gränskontroll. När ett återinförande planeras pågå i tolv månader måste Europeiska kommissionen avge ett yttrande om huruvida åtgärderna är proportionerliga och nödvändiga. Vid en allvarlig, exceptionell situation i samband med ett allvarligt ihållande hot får medlemsstaterna undantagsvis förlänga återinförandet av gränskontroller efter perioden på två år med sex månader högst två gånger.

Om kommissionen konstaterar att det föreligger ett större hot mot folkhälsan som påverkar flera medlemsstater och utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll, får den föreslå att Europeiska unionens råd antar ett genomförandebeslut som tillåter att medlemsstaterna återinför gränskontroller, inbegripet lämpliga riskreducerande åtgärder som ska införas på nationell nivå och EU-nivå, om de tillgängliga åtgärderna (i artiklarna 21a och 23 i förordning (EU) 2024/1717) inte är tillräckliga för att hantera det större hotet mot folkhälsan.

Kommissionen får föreslå att rådet antar en rekommendation om att en eller flera medlemsstater beslutar att återinföra gränskontroll vid alla eller vissa delar av sina inre gränser, om den konstaterar att det finns exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll på grund av ihållande allvarliga brister i samband med de yttre gränskontrollerna, i den mån omständigheterna utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten.

Utvärderingsmekanismen för Schengen

Varje medlemsstats genomförande av förordning (EU) 2016/399 ses över minst vart femte år genom en utvärderingsmekanism¹ i enlighet med bestämmelserna i förordning (EU) 2022/922 (se sammanfattning).

Systematiska kontroller mot relevanta databaser vid de yttre gränserna

Sedan april 2017 ska systematiska kontroller göras mot relevanta databaser av medborgare i EU, EES (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) och Schweiz vid Schengenområdets yttre gränser, utöver de kontroller som redan görs av tredjelandsmedborgare.

Dessa regler infördes som svar på de terroristattacker som har drabbat flera medlemsstater under senare år, och bör särskilt bidra till att möta hoten från EU-födda terrorister som åker till eller kommer tillbaka från utlandet. Kontrollerna sker vid både inresa till och utresa från de yttre gränserna. De görs mot databaser såsom SIS och Interpols databas över stulna och försvunna resehandlingar.

In- och utresesystem

Förordning (EU) 2016/399 ändrades genom det rättsliga ramverk som styr in- och utresesystemet (EES), närmare bestämt genom förordning (EU) 2017/2225.

In- och utresesystemet är ett automatiserat it-system som inrättats genom förordning (EU) 2017/2226 och som används av de 29 Schengenländerna. Det registrerar inresor, utresor och nekade inresor för tredjelandsmedborgare som passerar Schengenområdets yttre gränser för en kortare vistelse. Det registrerar uppgifter om tredjelandsmedborgare, inbegripet passuppgifter, fingeravtryck och ansiktsbilder, och ersätter gradvis den nuvarande stämplingen av resehandlingar.

Enligt beslut (EU) 2025/1544 togs in- och utresesystemet (EES) i drift den 12 oktober 2025, varvid vissa Schengenländer tillämpade det fullt ut från början och andra gradvis.

Denna stegvisa utbyggnad var möjlig tack vare de regler som infördes genom förordning (EU) 2025/1534. Schengenländerna kan också införa nationella program för underlättande av gränspassage för att göra det möjligt att undanta förhandskontrollerade tredjelandsmedborgare från vissa aspekter av gränskontrollerna.

Denna förordning möjliggör ett successivt införande av in- och utresesystemet under en period på sex månader. Under denna period har Schengenländerna flexibilitet att införa systemet gradvis vid sina gränsövergångsställen, så länge de uppfyller de föreskrivna tröskelvärdena. De kan också besluta att påskynda införandet av systemet eller att driva det fullt ut från och med den 12 oktober.

Flera regler infördes genom förordning (EU) 2025/1534 för att möjliggöra en gradvis inledning av verksamheten, bland annat följande.

• Under de sex månader då in- och utresesystemet successivt tas i drift måste medlemsstaterna fortsätta att stämpla resehandlingar. Samtidigt måste de registrera uppgifter i in- och utresesystemet i enlighet med reglerna om flexibilitet.
• Förordning (EU) 2025/1534 innehåller flera skyddsåtgärder för att skydda tredjelandsmedborgare mot att uppgifterna i in- och utresesystemets akter eventuellt är ofullständiga, inbegripet tydliga prioritetsregler som anger om en stämpel eller uppgifter i in- och utresesystemet ska ha företräde.
• Transportörerna måste fortsätta att kontrollera passstämplarna under den gradvisa driftsättningen och i 180 dagar därefter.
• I händelse av systemfel eller orimliga väntetider får medlemsstaterna avbryta driften av in- och utresesystemet, i sin helhet eller endast dess biometriska funktioner, vid vissa gränsövergångar. Efter det sex månader långa stegvisa införandet får de biometriska funktionerna fortfarande avbrytas under ytterligare perioder, om de tröskelvärden som fastställs i förordning (EU) 2025/1534 inte uppnås.

För att stödja driftsättningen av in- och utresesystemet har Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA) tagit fram en övergripande utrullningsplan och tillhandahåller regelbundna rapporter Varje medlemsstat har också utarbetat en nationell genomförandeplan och rapporterar regelbundet om sina framsteg.

eu-LISA ansvarar redan för driften av de tre it-systemen i EU som är nödvändiga för att skydda Schengenområdet och gränsförvaltningen. Dessa är följande:

• Eurodac (EU:s asyldatabas som gör det möjligt att göra jämförelser av fingeravtryck),
• SIS, och
• VIS.

I förordning (EU) 2017/2226 gavs byrån ytterligare en uppgift: att utveckla in- och utresesystemet och se till att det förvaltas väl.