(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 (2) fastställs gränsvärden för vissa främmande ämnen, inbegripet mjöldryga och mjöldrygealkaloider, i livsmedel.

(2)

Med mjöldryga avses svampbildningar av arter av släktet Claviceps som utvecklas i stället för frön på ax av gräsarter, och syns som stora, missfärgade sklerotier. Dessa sklerotier innehåller olika slag av alkaloider.

(3)

Den 28 juni 2012 antog Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) ett yttrande om mjöldrygealkaloider i livsmedel och foder (3). Livsmedelsmyndigheten baserade sin riskbedömning på de viktigaste mjöldrygealkaloiderna hos Claviceps purpurea, nämligen ergometrin, ergotamin, ergosin, ergokristin, ergokryptin och ergokornin samt motsvarande -ininepimerer. Den fastställde ett gruppvärde för akut referensdos på 1 μg/kg kroppsvikt och ett gruppvärde för tolerabelt dagligt intag på 0,6 μg/kg kroppsvikt per dag. Även om de tillgängliga uppgifterna inte visade att det fanns anledning till oro för någon undergrupp inom befolkningen konstaterade livsmedelsmyndigheten att uppskattningen av exponering via födan avsåg ett begränsat antal livsmedelsgrupper och att det inte går att frånse från ett eventuellt okänt bidrag från andra livsmedel.

(4)

Den 6 juli 2017 offentliggjorde livsmedelsmyndigheten en vetenskaplig rapport om exponering för mjöldrygealkaloider från livsmedel och foder (4). För vissa befolkningsgrupper visar uppskattningen av exponering för mjöldrygealkaloider att exponeringen är nära det tolerabla dagliga intaget. När det gäller den högsta exponeringsuppskattningen var de främsta källorna till kronisk exponering via kosten olika typer av bröd och portionsbröd, särskilt de som enbart innehåller råg eller enbart bakas på råg. Den högsta uppskattningen av akut exponering tyder på en akut exponering som ligger nära den akuta referensdosen.

(5)

Livsmedelsmyndigheten granskade också förhållandet mellan förekomst av mjöldryga och mjöldrygealkaloider. Vid högre halter kunde ett statistiskt signifikant linjärt förhållande mellan halten av sklerotier och nivåerna av mjöldrygealkaloider observeras. Detta förhållande kunde emellertid inte alltid påvisas vid lägre halter, vilket tyder på att frånvaro av sklerotier inte utesluter förekomst av mjöldrygealkaloider. Det beror bland annat på att bearbetningen av spannmålet smular sönder sklerotierna, vilket leder till mjöldrygedamm som därefter adsorberas av sädeskornen.

(6)

Det är därför lämpligt att sänka gränsvärdena för mjöldryga och fastställa gränsvärden för mjöldrygealkaloider i livsmedel med signifikanta halter av sådana alkaloider som signifikant bidrar till människors exponering och i livsmedel som är relevanta vid sårbara befolkningsgruppers exponering.

(7)

Lägre halter av mjöldryga kan redan uppnås i de flesta spannmål med hjälp av god jordbrukspraxis och rensnings- och sorteringstekniker. De nuvarande gränsvärdena för spannmål bör därför sänkas. Det är därför också lämpligt att klargöra i vilket skede gränsvärden för mjöldryga bör tillämpas i obearbetad spannmål för att undanröja problem vid tillämpningen av dem.

(8)

När det gäller kvarnprodukter är det lämpligt att fastställa olika gränsvärden för mjöldrygealkaloider beroende på spannmålsart. Eftersom råg är den spannmålsart som löper en större risk att kontamineras med mjöldryga är lägre halter av mjöldrygealkaloider svårare att uppnå och därför bör ett särskilt gränsvärde fastställas för kvarnprodukter av råg medan ett lägre gränsvärde bör fastställas för kvarnprodukter av andra spannmål. När det gäller kvarnprodukter av andra spannmål bör emellertid olika gränsvärden fastställas beroende på produkternas askhalt för att ta hänsyn till det faktum att produkter som innehåller mer kli (högre askhalt) har naturligt högre halter av mjöldrygealkaloider eftersom kli adsorberar damm från mjöldryga.

(9)

Eftersom det dessutom förväntas att de nåbara kontaminationsnivåerna för vissa kvarnprodukter kommer att sjunka även i fortsättningen är det lämpligt att föreskriva striktare gränsvärden på medellång sikt för dessa produkter. För att göra det möjligt för kommissionen att övervaka framstegen i riktning mot dessa striktare gränsvärden och för att utvärdera eventuella förändringar av halten till följd av ändrad jordbrukspraxis samt klimat- och miljöfaktorer bör medlemsstaterna och berörda parter vara skyldiga att tillhandahålla de uppgifter och den information som krävs.

(10)

Vetegluten, som är en biprodukt från våtmalning, har trots god praxis visat sig innehålla högre halter av mjöldrygealkaloider, eftersom dessa blir mer koncentrerade på grund av produktionsprocessen. Ett högre gränsvärde bör därför fastställas för mjöldrygealkaloider i vetegluten.

(11)

Till följd av ändringar av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 (5) bör motsvarande fotnot i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006 ändras.

(12)

För att göra det möjligt för ekonomiska aktörer att förbereda sig för tillämpningen av de nya regler som införs genom denna förordning bör en rimlig tidsperiod föreskrivas tills gränsvärdena tillämpas och en övergångsperiod föreskrivas för livsmedel som lagligen släppts ut på marknaden före tillämpningsdagen för den här förordningen. När det gäller råg kan lägre nivåer av kontaminering med mjöldryga emellertid ännu inte nås på ett ändamålsenligt sätt och det är därför lämpligt att medge en längre period för att göra det möjligt att striktare tillämpa god jordbrukspraxis och bättre rensnings- och sorteringstekniker.

(13)

Förordning (EG) nr 1881/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.