(1)

Medlemsstaterna har drabbats av konsekvenserna av covid-19-pandemin på ett exceptionellt sätt. Covid-19-pandemin har påverkat migration, säkerhet och gränsförvaltning i medlemsstaterna, vilket i sin tur har förvärrat de allvarliga likviditetsbrister som medlemsstaterna står inför på grund av den plötsliga och stora ökningen av offentliga investeringar som behövs i många sektorer. Det har skapat en extraordinär situation som bör hanteras med särskilda åtgärder.

(2)

Det är nödvändigt att ge medlemsstaterna ytterligare flexibilitet så att de kan hantera denna exceptionella kris genom att öka möjligheten att fullt ut utnyttja den tillgängliga genomförandeperioden för de nationella program som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 (2) fram till det att dessa program avslutas den 31 december 2023. För att tillgodose det behovet bör tidsfristerna för tillbakadragande och inlämning av ansökningar om utbetalning av det årliga saldot vara desamma. Den lagstadgade tidsfristen för ansökningar om utbetalning av det årliga saldot är den 15 februari året efter det berörda budgetåret, vilken kommissionen undantagsvis kan förlänga till 1 mars samma år, medan den tidsfrist som ursprungligen fastställdes för tillbakadragande var den 31 december andra året efter året för budgetåtagandet. Genom att samordna tidsfristen för tillbakadragandet med den berörda tidsfristen för att inlämna ansökningar om utbetalning kommer kommissionen att kunna beakta en ansökan om utbetalning av det årliga saldot som medlemsstaten lämnade in den 15 februari eller den 1 mars, beroende på vad som är tillämpligt, i samband med tillbakadragandet.

(3)

För att säkerställa att medlemsstaterna fullt ut kan utnyttja de ytterligare anslag som beviljats under 2018 och 2019 bör det år under vilket budgetåtagandet verkställs justeras. Dessa ytterligare anslag ingick i Europeiska unionens allmänna budget för budgetåren 2018 och 2019 och anslogs därefter till de nationella programmen.

(4)

Med beaktande av den brådska som följer av de extraordinära förhållanden som covid-19-pandemin förorsakat anses det lämpligt att föreskriva ett undantag från den tidsfrist på åtta veckor som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(5)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att maximalt utnyttja asyl-, migrations- och integrationsfonden, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 (3), och Fonden för inre säkerhet, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 513/2014 (4) och (EU) nr 515/2014 (5), för att hantera de direkta och indirekta effekterna av den exceptionella folkhälsokrisen i samband med covid-19-pandemin, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(6)

Förordning (EU) nr 514/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

För att ge medlemsstaterna rättslig säkerhet i fråga om tidsfristen för tillbakadragande bör denna förordning av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.