(1)

Genom förordning (EU) 2017/2226 inrättades in- och utresesystemet som ett system för elektronisk registrering av tidpunkt och plats för in- och utresa för tredjelandsmedborgare som beviljas inresa för kortare vistelse på medlemsstaternas territorium samt för beräkning av längden på denna tillåtna vistelse.

(2)

Målet för in- och utresesystemet är att förbättra förvaltningen av de yttre gränserna, förhindra irreguljär invandring och underlätta hanteringen av migrationsströmmar. In- och utresesystemet bör framför allt bidra till identifiering av personer som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för längden på den tillåtna vistelsen på medlemsstaternas territorium. Dessutom bör systemet bidra till att terroristbrott och andra grova brott förebyggs, förhindras, upptäcks och utreds.

(3)

Förordning (EU) 2017/2226 fastställer vilka mål in- och utresesystemet ska ha, vilka uppgiftskategorier som ska föras in i systemet, för vilka ändamål uppgifterna ska användas, vilka kriterier som ska gälla för införandet, vilka myndigheter som ska ha åtkomst till uppgifterna, ytterligare bestämmelser om uppgiftsbehandling och skydd av personuppgifter samt in- och utresesystemets tekniska utformning och regler för dess drift och användning samt interoperabilitet med andra informationssystem. Den fastställer även ansvarsfördelningen i fråga om in- och utresesystemet.

(4)

Enligt förordning (EU) 2017/2226 bör Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1077/2011 (2), ha ansvaret för att utveckla och sköta den operativa förvaltningen av in- och utresesystemet.

(5)

Enligt förordning (EU) 2017/2226 ska kommissionen anta de åtgärder som är nödvändiga för in- och utresesystemets utveckling och tekniska genomförande. I artikel 36 k i förordning (EU) 2017/2226 hänvisas i detta sammanhang särskilt till antagandet av åtgärder för att upprätta den förteckning över personer som i in- och utresesystemet identifierats som personer som överskridit sin tillåtna vistelse och förfarandet för att göra denna förteckning tillgänglig för medlemsstaterna.

(6)

På grundval av dessa åtgärder bör Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa därefter kunna fastställa utformningen av in- och utresesystemets fysiska arkitektur, inbegripet dess kommunikationsinfrastruktur och tekniska specifikationer för systemet, samt utveckla systemet.

(7)

Det är i detta sammanhang därför nödvändigt att anta åtgärder för att upprätta förteckningen över personer som i in- och utresesystemet har identifierats som personer som överskridit sin tillåtna vistelse och fastställa förfarandet för att göra denna förteckning tillgänglig för medlemsstaterna.

(8)

Tillgången till förteckningen över personer som överskridit sin tillåtna vistelse bör vara begränsad till behöriga myndigheter som i enlighet med nationell lagstiftning är ansvariga för att inom medlemsstaternas territorium kontrollera om villkoren för inresa till eller vistelse inom medlemsstaternas territorium är uppfyllda, granska villkoren för och fatta beslut när det gäller tredjelandsmedborgares bosättning inom medlemsstaternas territorium eller för tredjelandsmedborgares återvändande till ursprungs- eller transittredjeland.

(9)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltog Danmark inte i antagandet av förordning (EU) 2017/2226, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom förordning (EU) 2017/2226 utgör en utveckling av Schengenregelverket anmälde Danmark den 30 maj 2018 i enlighet med artikel 4 i detta protokoll sitt beslut att genomföra förordning (EU) 2017/2226 i sin nationella lagstiftning. Danmark är därför enligt internationell rätt skyldigt att genomföra detta beslut.

(10)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (3). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(11)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (4). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(12)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (5), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG (6).

(13)

När det gäller Schweiz utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (7), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (8).

(14)

När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (9), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (10).

(15)

När det gäller Cypern, Bulgarien, Rumänien och Kroatien kräver driften av in- och utresesystemet att passiv åtkomst till VIS har beviljats och att alla bestämmelser i Schengenregelverket som avser SIS har fått verkan i enlighet med relevanta rådsbeslut. Dessa villkor kan endast uppfyllas när verifieringen i enlighet med tillämpligt Schengenutvärderingsförfarande har slutförts framgångsrikt. Därför bör in- och utresesystemet endast drivas av de medlemsstater som uppfyller dessa villkor när systemet tas i drift. Medlemsstater som vid driftsstarten inte har tagit in- och utresesystemet i drift bör anslutas till in- och utresesystemet i enlighet med det förfarande som anges i förordning (EU) 2017/2226 så snart som alla dessa villkor är uppfyllda.

(16)

Europeiska datatillsynsmannen avgav sitt yttrande den 23 april 2018.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för smarta gränser.