25.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/7

(1)

I förordning (EG) nr 1342/2008 föreskrivs att begränsningar av fiskeansträngningen ska tilldelas ansträngningsgrupper som definieras genom redskapsgrupper och geografiska områden som fastställs i bilaga I till den förordningen.

(2)

Ett av de främsta målen för den gemensamma fiskeripolitiken är att få slut på det slösaktiga bruket att kasta fångst överbord. Landningsskyldigheten kommer gradvis att träda i kraft för vissa demersala fisken, som för närvarande omfattas av fiskeansträngningssystemet enligt förordning (EG) nr 1342/2008, från och med 2016 och senast 2019.

(3)

Mot bakgrund av införandet av landningsskyldigheten krävs ökad flexibilitet i det nuvarande fiskeansträngningssystemet för att göra det möjligt för yrkesfiskarna att använda mer selektiva redskap med större maskstorlek. I detta sammanhang föreföll det nödvändigt att se över om den nuvarande strukturen för ansträngningsgrupper fortfarande är kostnadseffektiv när det gäller förvaltningsbörda i förhållande till bevarandebehov.

(4)

Därför ombads vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) att yttra sig om möjligheten att slå samman de nuvarande redskapsgrupperna för bomtrålar BT1 och BT2, som används för att definiera ansträngningsgrupper. STECF drar slutsatsen (2) att det finns risk för ökad fiskedödlighet för torsk om redskapsgrupperna BT1 och BT2 slås ihop. Dessutom drar STECF slutsatsen att den nya sammanslagna gruppen skulle bli mer heterogen när det gäller biologiska bestånd som fångas än de separata grupperna BT1 och BT2. Slutligen är det osannolikt att kostnadseffektiviteten skulle öka eftersom ytterligare åtgärder skulle behöva vidtas för att motverka en eventuell ökning av fiskedödligheten för torsk. STECF drar emellertid också slutsatsen att en sådan sammanslagning skulle göra det möjligt för fiskare att fiska mer selektivt. En sammanslagning av redskapsgrupperna kan minska oönskade fångster av rödspätta och andra arter av plattfisk.

(5)

STECF rapporterar också att redskap i kategorierna BT1 och BT2 sammantaget endast svarar för 5 % av de totala torskfångsterna i Nordsjön, och att de möjliga effekterna på dödligheten för torsk till följd av en sådan sammanslagning kommer att vara begränsade.

(6)

Den nyligen genomförda sammanslagningen av redskapsgrupperna TR för bottentrål och snurrevad, genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2324 (3), har haft negativa konsekvenser för de medlemsstater som regelbundet förde över fiskeansträngningar från BT-grupperna till grupp TR2. En sammanslagning av BT-grupperna kommer att avhjälpa dessa negativa effekter.

(7)

Sammanslagningen kommer att sänka förvaltningskostnaderna påtagligt genom att minska de administrativa kostnaderna för de nationella myndigheterna och yrkesfiskarna. Detta beror framför allt på att många fiskare använder flera redskap och därmed tillhör flera ansträngningsgrupper, vilket leder till att komplicerade beräkningar krävs för att tilldela dem fiskeansträngning.

(8)

Enligt Ices utlåtande (4) har bevarandestatusen för torskbeståndet i Nordsjön i Ices-delområde IV, Ices-sektion VIId och västra delen av Ices-sektion IIIa (Skagerrak) förbättrats avsevärt.

(9)

Det är därför inte lämpligt att bibehålla de separata redskapsgrupperna BT1 och BT2 i följande områden: Skagerrak, den del av Ices-sektion IIIa som inte omfattas av Skagerrak och Kattegatt, Ices-delområde IV och unionens vatten i Ices-sektion IIa samt i Ices-sektion VIId. Med tanke på torskbeståndens ogynnsamma status i Kattegatt, Ices-sektion VIIa, Ices-sektion VIa och unionens vatten i Ices-sektion Vb, bör sammanslagningen av redskapsgrupper inte tillämpas i dessa områden.

(10)

Kommissionen kommer noga att övervaka effekterna på torskdödligheten av att slå ihop redskapsgrupperna BT1 och BT2. I förekommande fall kommer kommissionen att anpassa strukturen av redskapsgrupper i enlighet därmed, om fiskedödligheten för torsk ökar till följd av att fisk kastas över bord.

(11)

För att kommissionen och medlemsstaterna ska kunna övervaka utvecklingen av situationen utan ytterligare administrativa kostnader är det lämpligt att inte ändra det nuvarande rapporteringssystemet.

(12)

Förordning (EG) nr 1342/2008 bör därför ändras.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.