This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 32014R0237
Council Regulation (Euratom) No 237/2014 of 13 December 2013 establishing an Instrument for Nuclear Safety Cooperation
Rådets förordning (Euratom) nr 237/2014 av den 13 december 2013 om inrättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete
Rådets förordning (Euratom) nr 237/2014 av den 13 december 2013 om inrättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete
EUT L 77, 15.3.2014, p. 109–116
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
No longer in force, Date of end of validity: 31/12/2020
15.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 77/109 |
RÅDETS FÖRORDNING (Euratom) nr 237/2014
av den 13 december 2013
om inrättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 203,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),
av följande skäl:
(1) |
Instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete, som upprättades genom förordning (Euratom) nr 300/2007 (2), är ett av de instrument som direkt understödjer Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens yttre politik. |
(2) |
Unionen är en viktig givare av ekonomiskt, finansiellt, tekniskt, humanitärt och makroekonomiskt stöd/bistånd till tredjeländer. Denna förordning utgör en del av ett ramverk som utformats för planering av samarbete och tillhandahållande av bistånd och är avsedd att understödja främjandet av en hög kärnsäkerhets- och strålskyddsnivå och tillämpningen av effektiva och verkningsfulla säkerhetskontroller av kärnmaterial i tredjeländer. |
(3) |
Tjernobylolyckan 1986 framhävde kärnsäkerhetens globala betydelse. Fukushima Daiichi-olyckan 2011 bekräftade behovet av fortsatta ansträngningar för att förbättra kärnsäkerheten och uppnå högsta standard. För att kunna skapa sådana förhållanden i säkerhetshänseende att det inte längre finns någon risk för befolkningens liv och hälsa, bör gemenskapen ha möjlighet att understödja kärnsäkerheten i tredjeländer. |
(4) |
Det är bara unionen som, genom att agera inom ramen för gemensamma strategier och policy tillsammans med medlemsstaterna, har den ”kritiska massa” som behövs för att möta globala utmaningar. Unionen är också bäst lämpad att samordna samarbetet med tredjeländer. |
(5) |
Genom kommissionens beslut 1999/819/Euratom (3) anslöt sig gemenskapen till 1994 års konvention om kärnsäkerhet. Genom kommissionens beslut 2005/510/Euratom (4) anslöt sig gemenskapen till konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall. |
(6) |
I syfte att upprätthålla och främja den kontinuerliga förbättringen av kärnsäkerheten och regleringen av denna, antog rådet direktiv 2009/71/Euratom (5) och direktiv 2011/70/Euratom (6). De båda direktiven och de höga standarder som tillämpas i gemenskapen i fråga om kärnsäkerhet och hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, utgör exempel som kan användas i syfte att uppmuntra tredjeländer att anta liknande höga standarder. |
(7) |
Främjande av samarbete om regler och andra former av samarbete med tillväxtekonomier och främjande av Europeiska unionens upplägg, regler, standarder och förfaranden utgör utrikespolitiska mål för Europa 2020-strategin. |
(8) |
Gemenskapens medlemsstater är signatärstater i icke-spridningsfördraget och tilläggsprotokollet. |
(9) |
Gemenskapen bedriver redan med stöd av kapitel 10 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat Euratomfördraget) ett nära samarbete med Internationella atomenergiorganet (IAEA), vad gäller såväl kärnämneskontroll (för att främja de mål som anges i avdelning II kapitel 7 i Euratomfördraget) som kärnsäkerhet. |
(10) |
Ett antal internationella organisationer och program eftersträvar liknande mål som denna förordning, till exempel IAEA, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling/Kärnenergibyrån (OECD/NEA), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och partnerskapet för miljön inom den nordliga dimensionen (NDEP). |
(11) |
Det finns ett särskilt behov av att gemenskapen fortsätter sina ansträngningar att stödja tillämpningen av en verkningsfull säkerhetskontroll av kärnmaterial i tredjeländer, med utgångspunkt i sin egen kontrollverksamhet inom unionen. |
(12) |
Vid tillämpningen av denna förordning bör kommissionen samråda med europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering innan den utarbetar och antar strategidokument och fleråriga vägledande program. Åtgärdsprogrammen bör bygga på samråd, i förekommande fall med de nationella tillsynsorganen i medlemsstaterna, och dialog med partnerländerna. |
(13) |
Åtgärder som främjar målen i denna förordning bör också understödjas genom utnyttjande av ytterligare synergier med de direkta och indirekta åtgärderna i Euratoms ramprogram för kärnforskning och utbildning. |
(14) |
Det förutsätts att ansvaret för en kärnteknisk anläggnings säkerhet vilar på den driftsansvarige och på den stat som har jurisdiktion över anläggningen. |
(15) |
Behovet av medel för att finansiera Europeiska unionens externa bistånd ökar, men den ekonomiska situationen och budgetläget i unionen begränsar de resurser som finns tillgängliga för sådant bistånd. Kommissionen bör därför sträva efter att utnyttja de tillgängliga resurserna så effektivt som möjligt, särskilt genom användning av finansieringsinstrument med hävstångseffekt. Hävstångseffekten ökas om det ges möjlighet till användning och återanvändning av de medel som investeras och genereras via dessa finansieringsinstrument. |
(16) |
För att trygga enhetliga förutsättningar för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. |
(17) |
De genomförandebefogenheter som rör programplaneringen och finansieringen av de åtgärder som understöds inom ramen för den här förordningen bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (7), som bör gälla vid tillämpningen av denna förordning trots det faktum att artikel 106a i Euratomfördraget inte omnämns i denna. Med beaktande av de berörda genomförandeakternas karaktär, särskilt deras policyinriktning och deras ekonomiska konsekvenser, bör granskningsförfarandet i som avses i den förordningen princip tillämpas för att anta akterna, utom när det gäller finansiellt småskaliga tekniska genomförandeåtgärder. Kommissionen bör ha rätt att anta genomförandeakter med omedelbar verkan i vederbörligen motiverade fall, i samband med en nukleär eller radiologisk olycka (inklusive exponering vid olyckshändelse) där en snabb reaktion från gemenskapens sida erfordras för att mildra effekterna eller när tvingande skäl till skyndsamhet gör detta nödvändigt. |
(18) |
Bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 (8), bör vara tillämpliga vid genomförandet av denna förordning, om så är lämpligt. |
(19) |
För unionen och gemenskapen fortsätter den gemensamma institutionella ramen att gälla. Det är därför viktigt att se till att deras yttre åtgärder är samstämmiga. Europeiska utrikestjänsten bör i förekommande fall involveras i utformningen av detta instrument i enlighet med rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 (9). |
(20) |
Unionen bör sträva efter den mest effektiva användningen av tillgängliga resurser i syfte att optimera effekterna av sina yttre åtgärder. Detta bör uppnås genom samstämmighet och komplementaritet mellan instrumenten för yttre åtgärder samt genom skapande av synergieffekter mellan detta instrumentet, andra instrument för yttre åtgärder och annan unionspolitik. Detta bör leda till ytterligare ömsesidigt förstärkande av de program som utformas enligt dessa instrument. |
(21) |
Den här förordningen ersätter förordning (Euratom) nr 300/2007 som upphör att gälla den 31 december 2013. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Allmänt mål
Unionen ska finansiera åtgärder för att understödja främjandet av en hög kärnsäkerhets- och strålskyddsnivå, och tillämpningen av en effektiv och verkningsfull säkerhetskontroll av kärnmaterial i tredjeländer, i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och i bilagan till denna.
Artikel 2
Specifika mål
Samarbetet inom ramen för denna förordning ska eftersträva följande särskilda mål:
1) |
Främjande av en verkningsfull kärnsäkerhetskultur och genomförande av den högsta standarden i fråga om kärnsäkerhet och strålskydd, liksom kontinuerlig förbättring av kärnsäkerheten. |
2) |
Ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (nämligen transport, förbehandling, behandling, bearbetning, lagring och slutförvaring), avveckling av befintliga kärntekniska anläggningar och sanering av tidigare kärntekniska förläggningsplatser. |
3) |
Fastställande av ramar och metoder för tillämpningen av en effektiv och verkningsfull säkerhetskontroll av kärnmaterial i tredjeländer. |
Artikel 3
Specifika åtgärder
1. Målet i artikel 2.1 ska eftersträvas särskilt genom
a) |
stöd för tillsynsorgan och organisationer för tekniskt stöd, |
b) |
förstärkning av regelverket, särskilt rörande verksamhet som har med översyn, bedömning, tillståndsgivning och tillsyn av kärnkraftverk och andra kärnenergianläggningar att göra, |
c) |
främjande av verkningsfulla regelverk, förfaranden och system för att trygga ett adekvat skydd mot joniserande strålning från radioaktivt material, särskilt från radioaktiva strålkällor med hög aktivitet, och säker slutförvaring av sådant material, |
d) |
fastställande av verkningsfulla arrangemang för att förhindra olyckor med skadliga strålningsverkningar (inklusive oförutsedd exponering) och begränsa sådana verkningar om olyckor skulle inträffa (exempelvis övervakning av miljön i händelse av utsläpp av radioaktivt material, utformning och genomförande av begränsnings- och saneringsåtgärder och samarbete med nationella och internationella organisationer i händelse av oförutsedd exponering) och arrangemang för beredskapsplanering, olycksberedskap och utryckning, civilskydd och rehabiliteringsåtgärder, |
e) |
stöd för att garantera kärnsäkerheten vid de kärntekniska anläggningarna med avseende på praktiska skyddsåtgärder som syftar till att minska de befintliga strålningsriskerna för arbetstagarnas och allmänhetens hälsa. |
2. Målet i artikel 2.2 ska eftersträvas särskilt genom
a) |
stöd för tillsynsorgan och organisationer för tekniskt stöd samt förstärkning av regelverket, särskilt vad gäller ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, |
b) |
utformning och genomförande av specifika strategier och ramar för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, |
c) |
utformning och genomförande av strategier och ramverk för avveckling av befintliga kärntekniska anläggningar, för sanering av tidigare kärntekniska förläggningsplatser och tidigare platser för uranbrytning samt för bärgning och hantering av i havet sänkta radioaktiva föremål och material. |
3. Målet i artikel 2.3 ska begränsas till de tekniska aspekterna för att säkerställa att malmer, råmaterial och speciella klyvbara material inte används för andra ändamål än de som förbrukarna uppger, detta ska uppnås främst genom
a) |
upprättande av nödvändiga regelverk, metoder, tekniker och tillvägagångssätt för genomförande av kärnämneskontroller, inklusive adekvat redovisning och övervakning av klyvbara material på statlig nivå och operatörsnivå, och |
b) |
stöd för infrastruktur och utbildning av personal. |
4. Åtgärderna i punkterna 1 och 2 får omfatta åtgärder som främjar internationellt samarbete inklusive tillämpning och övervakning av internationella konventioner och fördrag. Åtgärderna ska omfatta ett stort inslag av kunskapsöverföring som informationsutbyte, kapacitetsuppbyggnad, utbildning på området kärnsäkerhet och forskning, i syfte att göra de resultat som uppnås mer hållbara. De ska genomföras genom samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemstaterna i unionen och/eller med myndigheter i tredjeländer, tillsynsorganen och deras organisationer för tekniskt stöd och/eller berörda internationella organisationer, särskilt IAEA I särskilda berättigade fall ska åtgärderna som rör punkterna 1 b och 1 c ovan genomföras i samarbete med operatörer och/eller behöriga organisationer från medlemsstaterna och driftsansvariga för kärntekniska anläggningar i tredjeländer enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2009/71/Euratom, och kärntekniska förläggningsplatser.
Artikel 4
Förenlighet, samstämmighet och komplementaritet
1. De framsteg i riktning mot att uppnå de specifika målen som anges i artikel 2 ska bedömas med hjälp av följande prestationsindikatorer för respektive mål:
a) |
Antalet problem som fastställs i samband med samarbetets tillämpning och hur betydelsefulla dessa problem är. |
b) |
Läget i utformningen av strategier för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och för avvecklingar, i utformningen av lagar och andra författningar för detta och i genomförandet av projekt. |
c) |
Antalet problem som fastställs i de relevanta rapporterna om kärnämneskontroll och hur betydelsefulla dessa problem är. |
Innan projekten genomförs och med hänsyn till varje åtgärds särdrag ska särskilda indikatorer för övervakning, utvärdering och resultatöversyn definieras i enlighet med artikel 7.2.
2. Kommissionen ska se till att de åtgärder som antas är förenliga med unionens övergripande strategiska policyram för det berörda partnerlandet, i synnerhet med målen för det partnerlandets policy och program för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete.
3. Det finansiella, ekonomiska och tekniska samarbetet inom ramen för denna förordning ska utgöra ett komplement till unionens samarbete med tredjeländer inom ramen för andra instrument.
AVDELNING II
PROGRAMPLANERING OCH VÄGLEDANDE TILLDELNING AV MEDEL
Artikel 5
Strategidokument
1. Gemenskapens samarbete inom ramen för denna förordning ska genomföras på grundval av ett flerårigt strategidokument för detta instrument för kärnsäkerhetssamarbete.
2. Strategidokument ska utgöra den allmänna grunden för samarbetet och ska gälla under en period på upp till sju år. Gemenskapens strategi för samarbetet inom ramen för denna förordning ska anges i strategidokumentet, med beaktande av de berörda ländernas behov, gemenskapens prioriteter, det internationella läget och de respektive tredjeländernas verksamhet. Strategidokumentet ska också ange samarbetets mervärde samt hur man undviker dubblering med andra program och initiativ, särskilt sådana som drivs av internationella organisationer med samma mål och större givare.
3. Strategidokumentet ska syfta till att tillhandahålla en enhetlig ram för samarbetet mellan gemenskapen och de berörda tredjeländerna eller regionerna som är förenlig med det allmänna syftet och tillämpningsområdet, med målen och principerna och med gemenskapens policy.
4. Principerna om biståndseffektivitet – nationellt ägarskap, partnerskap, samordning, harmonisering, anpassning till det stödmottagande landets system eller regionala system, ömsesidigt ansvarsutkrävande och resultatorientering ska tillämpas vid utarbetandet av strategidokumentet.
5. Kommissionen ska godkänna strategidokumentet i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2. Kommissionen ska efter halva tiden, eller vid behov, se över och uppdatera strategidokumentet, i enlighet med det förfarande som avses ovan.
Artikel 6
Fleråriga vägledande program
1. På grundval av det strategidokument som avses i artikel 5 ska det upprättas fleråriga vägledande program. De fleråriga vägledande programmen ska gälla under en period på 2–4 år.
2. I de fleråriga vägledande programmen ska de prioritetsområden som valts ut för finansiering, de specifika målen, de förväntade resultaten, prestationsindikatorerna samt de vägledande finansiella anslagen – totalt och per prioritetsområde – och en skälig reserv med icke tilldelade medel anges. De finansiella anslagen får, där så är lämpligt, anges i form av ett intervall eller ett minimibelopp. De fleråriga vägledande programmen ska innehålla riktlinjer för hur dubblering kan undvikas.
3. De fleråriga vägledande programmen ska grunda sig på en förfrågan från och en dialog med de berörda partnerländerna eller regionerna i vilken de berörda aktörerna deltar, i syfte att säkerställa att landet eller regionen i tillräckligt hög grad övertar ägarskapet i processen, och för att främja stödet för de nationella utvecklingsstrategierna. I syfte att uppnå komplementaritet och undvika dubbleringar ska de fleråriga vägledande programmen ta hänsyn till befintligt och planerat internationellt samarbete, särskilt med internationella organisationer som eftersträvar liknande mål och viktiga givare inom de områden som anges i artikel 2. De fleråriga vägledande programmen ska även ange samarbetets mervärde.
4. Kommissionen ska anta de fleråriga vägledande programmen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses ovan se över och vid behov uppdatera dessa vägledande program, med beaktande av eventuella översyner av strategidokumentet enligt artikel 5.
AVDELNING III
GENOMFÖRANDE
Artikel 7
Årliga handlingsprogram
1. De årliga handlingsprogrammen (nedan kallade handlingsprogrammen) ska upprättas utifrån det strategidokument och de fleråriga vägledande program som avses i artikel 5 respektive artikel 6. Handlingsprogrammen ska upprättas för varje tredjeland eller region och ska innehålla detaljuppgifter om genomförandet av samarbete i enlighet med denna förordning.
I undantagsfall, särskilt om det ännu inte har antagits något handlingsprogram, får kommissionen på grundval av de vägledande programplaneringsdokumenten anta enskilda åtgärder enligt samma bestämmelser och förfaranden som för handlingsprogrammen.
Vid oförutsedda och vederbörligen motiverade behov, omständigheter eller förpliktelser får kommissionen anta särskilda åtgärder som inte föreskrivs i de vägledande programplaneringsdokumenten.
2. I handlingsprogrammen ska mål, åtgärdsområden, planerade åtgärder och projekt, förväntade resultat, förvaltningsformer samt beräknat totalt finansieringsbelopp anges. De ska innehålla en sammanfattande beskrivning av de insatser som ska finansieras, vägledande uppgifter om de belopp som tilldelats varje insats, en vägledande tidsplan för genomförandet och särskilda indikatorer för övervakning, utvärdering och översyn av resultaten när så är lämpligt. I tillämpliga fall ska de innehålla uppgifter om de lärdomar som dragits från tidigare samarbeten.
3. Kommissionen ska anta de fleråriga vägledande programmen, enskilda och särskilda åtgärder i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2. Kommissionen får se över och förlänga handlingsprogrammen och åtgärderna enligt samma förfarande.
4. Genom undantag från punkt 3 ska det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2 inte krävas för
i) |
enskilda åtgärder för vilka det ekonomiska biståndet från unionen inte överstiger 5 miljoner EUR, |
ii) |
särskilda åtgärder för vilka det ekonomiska biståndet från unionen inte överstiger 5 miljoner EUR, |
iii) |
tekniska ändringar av handlingsprogram, enskilda och särskilda åtgärder. |
I denna punkt avses med tekniska justeringar, justeringar såsom
— |
förlängningar av genomförandeperioden, |
— |
omfördelningar av medel mellan åtgärder inom de årliga handlingsprogrammen, enskilda och särskilda åtgärder och projekt med högst 20 % av den ursprungliga budgeten, dock maximalt 5 miljoner EUR, eller |
— |
ökning eller minskning av budgeten för de årliga handlingsprogrammen, enskilda eller särskilda åtgärder med högst 20 % av den ursprungliga budgeten, dock maximalt 5 miljoner EUR, |
under förutsättning att dessa ändringar inte avsevärt påverkar målen för de ursprungliga åtgärderna och handlingsprogrammen.
Europaparlamentet, rådet och den kommitté som avses i artikel 11.1 ska underrättas om de åtgärder som antagits i enlighet med denna punkt inom en månad från antagandet av dessa.
5. Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet med anledning av behovet av snabba insatser från gemenskapen, för att kunna begränsa följderna av en nukleär eller radiologisk olycka, ska kommissionen anta eller ändra handlingsprogrammen eller åtgärderna genom genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 11.3.
6. Kommissionen får besluta att lägga till initiativ som inletts av internationella organisationer och stora biståndsgivare som har liknande mål så länge som det initiativet är förenligt med det allmänna målet i artikel 1. Motsvarande finansieringsbeslut ska fattas i enlighet med förfarandet i punkterna 2 och 3 i den här artikeln.
Artikel 8
Samstämmighet och komplementaritet
Vid programplanering och programöversyn som genomförs efter offentliggörandet av den halvtidsrapport som avses i artikel 17 i förordning (EU) nr 236/2014 ska resultaten, rönen och slutsatserna i denna beaktas.
Artikel 9
Genomförande
Denna förordning ska genomföras i enlighet med artiklarna 1.3, 1.4, 3, 4, 5, 7, 8, 9, 12 och 17 i förordning nr 236/2014 såvida inte annat föreskrivs i den här förordningen.
Artikel 10
Rapport
Kommissionen ska granska framstegen med genomförandet av de åtgärder som vidtas med stöd av denna förordning och varje år till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om genomförandet av samarbetet som avses i denna förordning. Rapporten ska innehålla uppgifter för det föregående året om finansierade åtgärder och resultatet av uppföljnings- och utvärderingsåtgärder samt uppgifter om budgetgenomförandet med avseende på åtaganden och betalningar fördelade på länder, regioner och samarbetsformer.
AVDELNING IV
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 11
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för kärnsäkerhetssamarbete. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011, jämförd med artikel 5 i den förordningen, tillämpas.
Artikel 12
Europeiska utrikestjänsten
Denna förordning ska tillämpas i enlighet med artikel 9 i beslut 2010/427/EU.
Artikel 13
Finansiellt referensbelopp
1. Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av denna förordning under perioden 2014–2020 ska vara 225 321 000 EUR.
2. Europaparlamentet och rådet ska fastställa anslaget för varje enskilt budgetår i överensstämmelse med den fleråriga budgetramen.
Artikel 14
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.
Utfärdad i Bryssel den 13 december 2013.
På rådets vägnar
V. MAZURONIS
Ordförande
(1) Yttrande av den 19 november 2013 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(2) Rådets förordning (Euratom) nr 300/2007 av den 19 februari 2007 om upprättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete (EUT L 81, 22.3.2007, s. 1).
(3) Kommissionens beslut 1999/819/Euratom av den 16 november 1999 om Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) anslutning till 1994 års konvention om kärnsäkerhet (EGT L 318, 11.12.1999, s. 20).
(4) Kommissionens beslut 2005/510/Euratom av den 14 juni 2005 om Europeiska atomenergigemenskapens anslutning till konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (EUT L 185, 16.7.2005, s. 33).
(5) Rådets direktiv 2009/71/Euratom av den 25 juni 2009 om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar (EUT L 172, 2.7.2009, s. 18).
(6) Rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (EUT L 199, 2.8.2011, s. 48).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(8) Europarlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av Europeiska unionens instrument för yttre åtgärder (se sidan 95 i detta nummer av EUT).
(9) Rådets beslut 2010/427 av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (EUT L 201, 3.8.2010, s. 30).
BILAGA
KRITERIER FÖR KÄRNSÄKERHETSSAMARBETE
I denna bilaga anges kriterierna (1) för samarbetet enligt denna förordning, inklusive prioriteringarna
Samarbetet bör utgå från följande kriterier:
1. Allmänna kriterier och prioriteringar
a) |
Allmänna kriterier:
|
b) |
Prioriteringar För att nödvändiga säkerhetsförhållanden för att avlägsna faran för allmänhetens liv och hälsa ska kunna uppnås, bör samarbetet i första hand inriktas på tillsynsmyndigheter och organisationer för tekniskt stöd. Målet med ett sådant samarbete är att säkerställa deras tekniska kompetens och oberoende och att förstärka regelverket, särskilt rörande verksamhet som har med tillståndsgivning att göra, särskilt vad gäller översyn och uppföljning av verkningsfulla och genomgripande risk- och säkerhetsbedömningar (stresstester). I de samarbetsprogram som utformas inom ramen för denna förordning bör även följande prioriteras:
Samarbete med kärnkraftverksoperatörer i tredjeländer ska övervägas i de specifika fall som anges i artiklarna 2 och 3, särskilt i samband med åtgärder för uppföljning av de genomgripande risk- och säkerhetsbedömningarna Sådant samarbete ska inte omfatta leverans av utrustning. Sådant samarbete ska inte omfatta leverans av utrustning. |
2. Kriterier för samarbete med länder som redan har byggt upp en kapacitet för kärnkraftsel
För de länder som redan har erhållit gemenskapsfinansiering bör det fortsatta samarbetet vara avhängigt av utvärderingen av de gemenskapsfinansierade åtgärderna och av vederbörligen motiverade nya behov. Denna utvärdering bör göra det möjligt att närmare avgöra vilken form samarbetet ska ta och hur stort stödet till dessa länder ska vara i framtiden.
För de länder som efterfrågar samarbete bör hänsyn tas till följande:
a) |
Hur brådskande insatsen i det aktuella landet är, med hänsyn till läget i fråga om kärnsäkerhet. |
b) |
Hur viktigt det är att en insats görs vid lämplig tidpunkt för att en kärnsäkerhetskultur ska skapas, särskilt vad gäller inrättande eller förstärkning av tillsynsmyndigheter och organisationer för tekniskt stöd och utformning, och genomförande av strategier och ramar för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. |
IRRS-granskning (Integrated Regulatory Review Service) och IAEA:s OSART-granskning (Operational Safety Review Team) kan med fördel tillämpas, även om detta inte skulle utgöra ett formellt kriterium för samarbetet.
3. Kriterier för samarbete med länder som saknar kapacitet för kärnkraftsel
För länder som har kärntekniska anläggningar enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2009/71/Euratom, men som inte önskar utveckla kapacitet för kärnkraftsenergi, ska samarbetet komma an på hur akut situationen är ur kärnsäkerhetssynpunkt.
För länder som önskar utveckla kapacitet för kärnkraftsenergi, oberoende av om de har kärntekniska anläggningar enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2009/71/Euratom eller ej, och för vilka en insats vid lämplig tidpunkt blir aktuell för att en kärnsäkerhetskultur ska skapas parallellt med utvecklingen av programmet för kärnkraftsenergi, särskilt vad gäller förstärkning av tillsynsmyndigheterna och organisationerna för tekniskt stöd, ska hänsyns tas till trovärdigheten i programmet för utveckling av kärnenergi, förekomsten av ett regeringsbeslut om användningen av kärnenergi och utarbetandet av en preliminär färdplan, varvid dokumentet Milestones in the Development of a National Infrastructure for Nuclear Power (IAEA Nuclear Energy Series, nr NG-G-3.1) bör beaktas.
För länder i ovannämnda kategori bör samarbetet i första hand inriktas på att bygga upp den erforderliga tillsynsinfrastrukturen, den tekniska kompetensen inom tillsynsorganen och organisationerna för tekniskt stöd. Utformning av strategier och ramar för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, bör också tas i beaktande och i tillämpliga fall understödjas, även i länder som inte planerar att utveckla kapacitet för kärnkraftsenergi eller som har beslutat att inte utveckla sådan kapacitet.
Vad gäller länder som inte tillhör någon av de ovannämnda kategorierna kan samarbete komma i fråga vid nödsituationer gällande kärnsäkerhet. De allmänna kriterierna bör tillämpas med ett visst mått av flexibilitet gentemot dessa länder.
4. Samordning
Kommissionen bör samordna sitt samarbete med tredjeländer med organisationer som eftersträvar liknande mål, särskilt internationella organisationer och IAEA. Den samordningen bör göra det möjligt för gemenskapen och de berörda organisationerna att undvika överlappningar vid insatser och finansiering avseende tredjeländer. Kommissionen bör också involvera medlemsstaternas behöriga myndigheter och de europeiska aktörerna när den fullgör sin uppgift, så att kvaliteten på den europeiska sakkunskapen på området kärnsäkerhet och kärnämneskontroll kan utnyttjas.
Kommissionen ska säkerställa att det inte förekommer något dubbelarbete mellan samarbetet om kärnämneskontroll, genom de åtgärder som kan vidtas i enlighet med artikel 13.3 i denna förordning, och samarbete som kan genomföras på området för säkerhet och icke-spridning inom ramen för instrumentet som bidrar till stabilitet och fred.
(1) I dessa kriterier beaktas rådets slutsatser om stöd till tredjeländer på området för kärnsäkerhet och fysiskt skydd (2913:e mötet i rådet (transport, telekommunikation och energi) i Bryssel den 9 december 2008).