22.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 356/22

(1)

Enligt artikel 43.3 i fördraget ska rådet på förslag av kommissionen besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.

(2)

Enligt rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1) krävs det att bestämmelser införs för tillträde till vatten och resurser och för hållbar fiskeverksamhet med beaktande av tillgängliga vetenskapliga, tekniska och ekonomiska utlåtanden, särskilt de rapporter som utarbetats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF), samt mot bakgrund av eventuell information från regionala rådgivande nämnder.

(3)

Det åligger rådet att anta åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter för varje fiske eller grupp av fisken, inbegripet, i tillämpliga fall, vissa villkor som är funktionellt knutna till dem. Fiskemöjligheterna bör fördelas bland medlemsstaterna på ett sådant sätt att varje medlemsstat garanteras relativ stabilitet i fiskeverksamheten för varje bestånd eller fiske samt med beaktande av målen för den gemensamma fiskeripolitiken enligt förordning (EG) nr 2371/2002.

(4)

De totala tillåtna fångstmängderna (TAC:er) bör fastställas på grundval av tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter, samtidigt som de olika fiskerinäringarna säkerställs en rättvis behandling, samt mot bakgrund av de synpunkter som framkommit vid samråden med berörda parter, framför allt under möten med rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk och berörda regionala rådgivande nämnder.

(5)

Fiskemöjligheter bör stå i överensstämmelse med internationella avtal och principer, till exempel Förenta nationernas avtal om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd (2) från 1995, och de detaljerade förvaltningsprinciper som fastställts i Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisations internationella riktlinjer för förvaltning av djuphavsfiske i det fria havet från 2008, enligt vilka ett regleringsorgan bör vara försiktigare framför allt när informationen är osäker, otillförlitlig eller otillräcklig. Att det saknas adekvat vetenskaplig information bör inte användas som förevändning för att skjuta upp eller underlåta att vidta bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(6)

Enligt de senaste vetenskapliga utlåtandena från Internationella havsforskningsrådet (Ices) och från STECF fångas de flesta djuphavsbestånden på ett ohållbart sätt. Enligt dessa utlåtanden bör dessutom fiskemöjligheterna för dessa bestånd, för att de ska vara hållbara, minskas till dess att beståndens storleksutveckling uppvisar en positiv trend. Ices har vidare rekommenderat att riktat fiske inte bör tillåtas i något område vad avser atlantisk soldatfisk och vissa bestånd av birkelånga och fläckpagell.

(7)

De huvudsakliga kommersiella arterna av djuphavshaj betraktas som utfiskade och bör därför inte vara föremål för något riktat fiske.

(8)

Fiskemöjligheterna för djuphavsarter enligt definitionen i artikel 2 a till rådets förordning (EG) nr 2347/2002 av den 16 december 2002 om särskilda tillträdeskrav och därmed förbundna villkor vid fiske efter djuphavsbestånd (3) fastställs vartannat år. Ett undantag görs dock för bestånden av guldlax och det huvudsakliga fisket av birkelånga, för vilka fiskemöjligheterna beror på resultatet av de årliga förhandlingarna med Norge. Fiskemöjligheterna för de bestånden bör därför fastställas i en annan relevant årlig förordning om fastställande av fiskemöjligheter.

(9)

Av förenklingsskäl bör TAC:er för birkelånga som unionen själv beslutat om regleras i samma rättsliga instrument. Därför bör TAC:er för birkelånga i internationella vatten i II, III och IV, liksom TAC:n för birkelånga i internationella vatten i XII, tas med i förordningen om fastställande av de fiskemöjligheter som är tillgängliga för EU-fartyg med avseende på vissa fiskebestånd och grupper av fiskebestånd som inte omfattas av internationella förhandlingar eller avtal.

(10)

I enlighet med rådets förordning (EG) nr 847/96 av den 6 maj 1996 om att införa ytterligare villkor för förvaltning av totala tillåtna fångstmängder (TAC:er) och kvoter med fördelning mellan åren (4), bör de bestånd som omfattas av olika åtgärder som anges i den förordningen identifieras. Försiktighets-TAC:er bör tillämpas för bestånd för vilka det saknas en vetenskapligt grundad utvärdering av fiskemöjligheterna som särskilt avser det år för vilket TAC:erna bör fastställas, medan analytiska TAC:er bör tillämpas i annat fall. Mot bakgrund av Ices och STECF:s utlåtanden om djuphavsbestånd bör de djuphavsbestånd för vilka det saknas en vetenskaplig utvärdering av de aktuella fiskemöjligheterna omfattas av försiktighets-TAC:er i den här förordningen.

(11)

Om man beaktar de vetenskapliga utlåtandena överensstämmer inte nödvändigtvis den biologiska utbredningen av vissa skolästbestånd med TAC-områdena i denna förordning. För att underlätta ett hållbart utnyttjande av dessa bestånd bör det tillåtas större flexibilitet mellan å ena sidan TAC-områdena Vb, VI och VII och å andra sidan TAC-områdena VIII, IX, X, XII och XIV.

(12)

För undvika avbrott i fiskeverksamheten och trygga försörjningen för unionens fiskare bör denna förordning tillämpas från den 1 januari 2013. Av brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter att den har offentliggjorts.

a)

byten enligt artikel 20.5 i förordning (EG) nr 2371/2002,

b)

reduceringar och omfördelningar som görs enligt artikel 37 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (7) eller artikel 10.4 i rådets förordning (EG) nr 1006/2008 (8),

c)

ytterligare landningar enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96,

d)

kvantiteter som hålls inne enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96,

e)

avdrag enligt artiklarna 105, 106 och 107 i förordning (EG) nr 1224/2009.