32001R2375

Rådets förordning (EG) nr 2375/2001

av den 29 november 2001

om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 466/2001 om fastställande av högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i livsmedel

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel(1), särskilt artikel 2.3 i denna,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1) I kommissionens förordning (EG) nr 466/2001(2) föreskrivs att livsmedel, när de släpps ut på marknaden, inte får innehålla högre halter av främmande ämnen än de som fastställs i den förordningen.

(2) Termen "dioxiner" täcker en grupp av 75 polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD) och 135 polyklorerade dibensofuraner (PCDF), av vilka 17 kongener utgör ett problem i toxikologiskt hänseende. Den mest toxiska av dessa kongener är 2,3,7,8-tetraklordibenzo-p-dioxin (TCDD), som av IARC (International Agency for Research on Cancer) och andra välkända internationella organisationer har klassificerats som cancerogen för människor. Vetenskapliga livsmedelskommittén har liksom Världshälsoorganisationen (WHO) kommit fram till att dioxiner inte har någon cancerogen effekt under ett visst gränsvärde. Andra negativa effekter, som endometrios, neurologiska beteendeeffekter eller immunsuppressiva effekter, uppstår vid mycket lägre halter och är därför relevanta för bestämningen av ett tolerabelt intag.

(3) Polyklorerade bifenyler (PCB) är en grupp av 209 olika kongener som kan indelas i två grupper utifrån deras toxikologiska egenskaper: 12 kongener uppvisar toxikologiska egenskaper som liknar dioxiners, vilket gör att de ofta kallas "dioxinlika PCB". De andra PCB har en annan toxikologisk profil och uppvisar inte dioxinlik toxicitet.

(4) Varje kongen av dioxin eller dioxinlika PCB uppvisar olik grad av toxicitet. För att kunna sammanställa dessa olika kongeners toxicitet har begreppet toxisk ekvivalent (TEF) införts för att underlätta riskbedömning och kontrollreglering. Detta innebär att analysresultaten från samtliga 17 olika dioxinkongener och 12 dioxinlika PCB uttrycks i en kvantifierbar enhet: "total TCDD-ekvivalens" (TEQ).

(5) Dioxiner och PCB är extremt resistenta mot kemisk och biologisk nedbrytning och blir därför kvar i naturen och anrikas i foder- och livsmedelskedjan.

(6) Över 90 % av människors exponering för dioxiner härrör från livsmedel. Livsmedel av animaliskt ursprung står vanligtvis för ca 80 % av den sammanlagda exponeringen. Dioxiner i djur härrör huvudsakligen från fodret. Foder, och i vissa fall jord, kan därför utgöra potentiella källor till dioxinkontaminering.

(7) Vetenskapliga livsmedelskommittén avgav den 30 maj 2001 ett yttrande om riskbedömning av dioxiner och dioxinlika PCB i livsmedel, vilket yttrande är en aktualisering som grundar sig på nya vetenskapliga data som framkommit efter Vetenskapliga livsmedelskommitténs yttrande i denna fråga den 22 november 2000. Kommittén fastställde ett tolerabelt veckointag för dioxiner och dioxinlika PCB på 14 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt. Exponeringsbedömningar visar att en betydande del av gemenskapens befolkning får i sig mer än det tolerabla veckointaget via kosten. I några länder utsätts vissa befolkningsgrupper eventuellt för högre risker på grund av särskilda kostvanor.

(8) För att skydda konsumenterna är det därför både viktigt och nödvändigt att reducera människors exponering för dioxiner genom livsmedelsintag. I vissa livsmedelsgrupper har särskilt höga dioxinhalter kunnat påvisas. Eftersom livsmedelskontaminering står i direkt relation till foderkontaminering krävs ett integrerat angreppssätt för att reducera dioxinförekomsten i hela livsmedelskedjan, dvs. från foderråvaror via livsmedelsproducerande djur till människor.

(9) Vetenskapliga livsmedelskommittén har rekommenderat fortsatta ansträngningar för att begränsa miljöutsläppen av dioxiner och liknande föreningar till lägsta möjliga nivåer. Detta är det mest verksamma och effektiva sättet att reducera förekomsten av dioxiner och liknande substanser i livsmedelskedjan och säkerställa en fortsatt reduktion av halterna i människokroppen. Kommittén konstaterar att nyare undersökningar av mjölk och blod från människor tyder på att dioxinhalterna inte längre minskar.

(10) Gränsvärden för dioxiner och dioxinlika PCB är ett lämpligt redskap för att förhindra att människor utsätts för en oacceptabelt hög exponering och att det distribueras livsmedel med en oacceptabelt hög kontamineringshalt, t.ex. vid oavsiktlig förorening och exponering. Att fastställa gränsvärden är dessutom nödvändigt om man skall kunna införa ett kontrollsystem och garantera en enhetlig tillämpning.

(11) Åtgärder som endast fastställer gränsvärden för dioxiner och dioxinlika PCB i livsmedel skulle inte tillräckligt effektivt minska människors exponering för dioxiner om inte gränsvärdena sattes så lågt att en stor del av alla livsmedel skulle behöva förklaras otjänlig som föda. För att aktivt reducera förekomsten av dioxiner i livsmedel anses det allmänt att gränsvärden bör åtföljas av åtgärder som främjar ett aktivt angreppssätt, vilket innefattar att fastställa åtgärdsgränser och målvärden för livsmedel, i kombination med åtgärder för att begränsa utsläppen. Målvärden anger de nivåer som skall uppnås för att för en majoritet av befolkningen på sikt få ner exponeringen till det tolerabla veckointag som Vetenskapliga livsmedelskommittén fastställt. Åtgärdsgränser är ett redskap som gör det möjligt för behöriga myndigheter och aktörer att lyfta fram de fall där det är lämpligt att identifiera en föroreningskälla och vidta åtgärder för att reducera eller eliminera den, inte bara när bestämmelserna i denna förordning inte efterlevs, utan även när signifikanta dioxinhalter som överskrider de naturliga bakgrundsnivåerna påträffas i livsmedel. Detta kommer att leda till en successiv reduktion av dioxinhalten i livsmedel och till att målvärdena på sikt kommer att uppnås. Kommissionen vänder sig därför till medlemsstaterna med en rekommendation i denna fråga.

(12) Trots att alla gränsvärden i toxikologiskt hänseende borde gälla både dioxiner, furaner och dioxinlika PCB har gränsvärden för närvarande bara satts för dioxiner och furaner, och alltså inte för dioxinlika PCB, beroende på att så få uppgifter finns tillgängliga om förekomsten av dioxinlika PCB. Kontrollen kommer dock att fortsätta, särskilt när det gäller förekomsten av dioxinlika PCB, med sikte på att inbegripa dessa ämnen i gränsvärdena.

(13) De oacceptabla dioxinhalterna i livsmedel bör bedömas mot bakgrund av de aktuella halterna av bakgrundskontaminering, som varierar mellan olika livsmedel. Gränsvärden bör fastställas med beaktande av bakgrundskontamineringen på en strikt men genomförbar nivå.

(14) För att se till att alla aktörerna i livsmedels- och foderkedjan fortsätter att göra vad de kan och vad som krävs för att begränsa förekomsten av dioxiner i foder och livsmedel, bör de tillämpliga gränsvärdena ses över inom en viss period för att lägre gränsvärden skall kunna fastställas. Människors exponering för dioxin bör ha minskat med sammantaget minst 25 % till 2006.

(15) Gränsvärden fastställs huvudsakligen för livsmedel av animaliskt ursprung. För närvarande gäller inga gränsvärden för produkter såsom hästkött, getkött, kaninkött och ägg från anka, gås och vaktel. Det finns endast få uppgifter om förekomsten av dioxiner i dessa livsmedel. Eftersom dessa livsmedel intas i begränsad omfattning har ännu inga gränsvärden fastställts. Inte heller för spannmål, frukt och grönsaker har några gränsvärden fastställts, eftersom dessa livsmedel i allmänhet uppvisar låga kontamineringshalter och därför endast i mindre utsträckning bidrar till människors sammantagna exponering för dioxiner. Halterna av dioxiner och dioxinlika PCB i dessa livsmedel bör dock kontrolleras regelbundet.

(16) Vegetabiliska oljor innehåller vanligtvis inga betydande halter av dioxiner eller dioxinlika PCB. Eftersom vegetabiliska oljor regelbundet släpps ut på marknaden eller används som livsmedelsingredienser i blandningar med animaliska fetter bör ett gränsvärde för vegetabiliska oljor fastställas i kontrollsyfte.

(17) De för närvarande tillgänglig uppgifterna medger inte att gränsvärden fastställs för olika kategorier av fisk och fiskeriprodukter. Gränsvärdena för dioxiner i fiskfoder har medfört betydligt lägre dioxinhalter i odlad fisk. När fler uppgifter finns tillgängliga kan det i framtiden vara lämpligt att fastställa olika gränsvärden för olika kategorier av fisk och fiskeriprodukter, eller undanta vissa kategorier av fisk om de intas i begränsad omfattning.

(18) Vissa fiskarter med ursprung i Östersjöområdet kan innehålla en hög halt av dioxin. En betydande del av fet östersjöfisk, t.ex. östersjösill och östersjölax, överskrider den högsta tillåtna halten och skulle därför uteslutas från svensk och finsk kost. Det finns indikationer som tyder på att det kan ha en negativ inverkan på hälsan i Sverige och Finland att utesluta fisk från kosten. Sverige och Finland har ett fungerande system som kan garantera att konsumenterna informeras fullständigt om de kostrekommendationer som syftar till att begränsa vissa sårbara befolkningsgruppers konsumtion av fisk från Östersjöområdet för att undvika eventuella hälsorisker.

(19) Övervakningsdata pekar på att ägg från utehöns innehåller högre halter av dioxiner än ägg från burhöns. Åtgärder kan vidtas för att se till att dioxinhalterna i dessa ägg sänks. Det bör därför föreskrivas en övergångsperiod innan gränsvärdena tillämpas på ägg från utehöns.

(20) Det är viktigt att minska de sammanlagda halterna av dioxinkontaminering i livsmedel. Det är därför nödvändigt att förbjuda blandning av livsmedel som följer gränsvärdena med livsmedel med halter som överstiger dessa gränsvärden.

(21) Med tanke på de skillnader som finns mellan medlemsstaterna och den snedvridning av konkurrensen som kan följa av dessa skillnader, krävs gemenskapsåtgärder i syfte att skydda folkhälsan och att säkerställa en enhetlig marknad, allt under beaktande av proportionalitetsprincipen.

(22) Förordning (EG) nr 466/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(23) Vetenskapliga livsmedelskommittén har i enlighet med artikel 3 i förordning (EEG) nr 315/93 rådfrågats om de bestämmelser som kan inverka på folkhälsan.

(24) Ständiga livsmedelskommittén avgav inget positivt yttrande. Kommissionen har därför, enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 315/93, inte kunnat anta de bestämmelser som den planerade.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 466/2001 ändras på följande sätt:

1. I artikel 1 skall följande punkt införas: "1a. Genom undantag från punkt 1 skall Sverige och Finland under en övergångsperiod tillåtas att till och med den 31 december 2006 på marknaden släppa ut fisk, som har sitt ursprung i Östersjöområdet och som är avsedd för konsumtion inom deras territorium, med dioxinhalter som är högre än de som fastställs i punkt 5.2 i avsnitt 5 i bilaga I, förutsatt att det finns ett system för att garantera att konsumenterna informeras fullständigt om de kostrekommendationer som syftar till att begränsa vissa sårbara befolkningsgruppers konsumtion av fisk från Östersjöområdet för att undvika eventuella hälsorisker.

All tillämpning i framtiden av detta undantag kommer att behandlas inom ramen för översynen av avsnitt 5 i bilaga I, enligt artikel 5.3.

Finland och Sverige skall senast den 31 december varje år meddela kommissionen resultatet av sin övervakning av dioxinhalterna i fisk från Östersjöområdet och rapportera om de åtgärder som vidtagits för att minska människors exponering för dioxin från fisk från Östersjöområdet."

2. Följande artikel skall införas: "Artikel 4a

När det gäller dioxiner i produkter som avses i avsnitt 5 i bilaga I är det förbjudet

a) att blanda produkter med halter under de högsta tillåtna halterna med produkter som överskrider dessa högsta tillåtna halter,

b) att använda produkter som överskrider de högsta tillåtna halterna som ingredienser vid framställningen av andra livsmedel."

3. I artikel 5 skall följande punkt läggas till: "3. Kommissionen skall i en första omgång se över avsnitt 5 i bilaga I senast den 31 december 2004 mot bakgrund av nya data om förekomsten av dioxiner och dioxinlika PCB, framför allt i syfte att ta med dioxinlika PCB bland de högsta tillåtna halter som skall fastställas.

Avsnitt 5 i bilaga I skall ses över på nytt senast den 31 december 2006 i syfte att markant minska de högsta tillåtna halterna och eventuellt föreskriva högsta tillåtna halter för andra livsmedel."

4. Bilaga I skall ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 2002.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 29 november 2001.

På rådets vägnar

M. Vanderpoorten

Ordförande

(1) EGT L 37, 13.2.1993, s. 1.

(2) EGT L 77, 16.3.2001, s. 1.

BILAGA

I bilaga I skall följande läggas till som avsnitt 5: "5: Dioxin (summan av polyklorerade dibenso-para-dioxiner (PCDD) och polyklorerade dibensofuraner (PCDF), uttryckt i toxiska ekvivalenter enligt Världshälsoorganisationen (WHO) med användning av det av WHO fastställda TEF (toxic equivalency factors, 1997)

>Plats för tabell>"