02007R1393 — SV — 01.07.2013 — 001.003

---

Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EGT L 324 10.12.2007, s. 79)

Ändrad genom:

		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
►M1	RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013	L 158	1	10.6.2013

---

▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1393/2007

av den 13 november 2007

om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning ska tillämpas i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur då en rättegångshandling eller en annan handling ska sändas från en medlemsstat till en annan för delgivning. Den ska i synnerhet inte tillämpas på skattefrågor, tullfrågor eller förvaltningsrättsliga frågor eller på statens ansvar för handlingar eller underlåtenhet vid utövandet av statens myndighet (acta jure imperii).

2.  Denna förordning är inte tillämplig när adressen till den person som ska delges inte är känd.

3.  I denna förordning ska ordet ”medlemsstat” avse medlemsstaterna med undantag för Danmark.

Artikel 2

Sändande och mottagande organ

1.  Varje medlemsstat ska utse tjänstemän, myndigheter eller andra personer, nedan kallade ”sändande organ”, med behörighet att översända handlingar i mål och ärenden som ska delges i en annan medlemsstat.

2.  Varje medlemsstat ska utse tjänstemän, myndigheter eller andra personer, nedan kallade ”mottagande organ”, med behörighet att ta emot handlingar i mål och ärenden från en annan medlemsstat.

3.  En medlemsstat kan utse ett sändande organ och ett mottagande organ, eller ett organ med båda funktionerna. En federal stat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella administrationer har rätt att utse mer än ett sådant organ. Organen ska utses för en tid av fem år med möjlighet till förlängning vart femte år.

4.  Varje medlemsstat ska till kommissionen lämna uppgifter om

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om varje senare ändring av sådana uppgifter.

Artikel 3

Central enhet

Varje medlemsstat ska utse en central enhet med ansvar för

En federal stat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella enheter har rätt att utse mer än en central enhet.

KAPITEL II

RÄTTEGÅNGSHANDLINGAR

Avsnitt 1

Översändande och delgivning av rättegångshandlingar

Artikel 4

Översändande av handlingar

1.  Rättegångshandlingar ska översändas direkt och snarast möjligt mellan de organ som utsetts på grundval av artikel 2.

2.  Översändande av handlingar, framställningar, bekräftelser, kvitton, bevis och alla andra dokument mellan sändande organ och mottagande organ kan ske på varje lämpligt sätt, förutsatt att innehållet i den mottagna handlingen är riktigt och troget återger innehållet i den översända handlingen och att all information i denna är väl läslig.

3.  Den handling som ska översändas ska åtföljas av en framställning som avfattats på det standardformulär som anges i bilaga I. Formuläret ska fyllas i på den mottagande medlemsstatens officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, det officiella språket eller ett av de officiella språken på den plats där delgivningen ska ske, eller på något annat språk som den medlemsstaten har angett som godtagbart. Varje medlemsstat ska ange det eller de av Europeiska unionens institutioners officiella språk förutom dess egna som godtas av den medlemsstaten vid ifyllandet av formuläret.

4.  För de handlingar och andra dokument som översänds ska ingen legalisering eller motsvarande formalitet krävas.

5.  Om det sändande organet önskar att ett exemplar av handlingen ska återsändas tillsammans med det intyg som avses i artikel 10, ska det sända handlingen i två exemplar.

Artikel 5

Översättning av handlingar

1.  Det sändande organ till vilket sökanden överlämnar en handling för översändande ska upplysa sökanden om att adressaten kan vägra att ta emot handlingen om den inte är avfattad på något av de språk som avses i artikel 8.

2.  Sökanden ska stå för alla översättningskostnader innan handlingen översänds, om inte annat följer av ett eventuellt senare beslut av domstol eller behörig myndighet om ersättningsskyldighet för sådana kostnader.

Artikel 6

Det mottagande organets mottagande av handlingar

1.  Det mottagande organet ska, när det mottagit handlingen, så snart som möjligt och under alla omständigheter senast sju dagar efter mottagandet, sända ett kvitto till det sändande organet på snabbast möjliga sätt och därvid använda standardformuläret i bilaga I.

2.  Om framställningen om delgivning inte kan tillgodoses på grundval av den information eller de handlingar som översänts, ska det mottagande organet ta kontakt med det sändande organet på snabbast möjliga sätt för att skaffa den information eller de handlingar som saknas.

3.  Om framställningen om delgivning uppenbart ligger utanför denna förordnings tillämpningsområde eller om delgivning inte är möjlig på grund av att de formella kraven inte har uppfyllts, ska framställningen och de översända handlingarna genast efter mottagandet återsändas till det sändande organet tillsammans med meddelandet om återsändande varvid standardformuläret i bilaga I ska användas.

4.  Det mottagande organ som tar emot en handling för delgivning men som saknar territoriell behörighet ska vidarebefordra den, tillsammans med framställningen, till det behöriga mottagande organet i samma medlemsstat om framställningen uppfyller de villkor som föreskrivs i artikel 4.3 och ska informera det sändande organet om detta på standardformuläret i bilaga I. Det senare mottagande organet ska meddela det sändande organet när det tar emot handlingen, på det sätt som anges i punkt 1.

Artikel 7

Delgivning av handlingar

1.  Det mottagande organet ska delge eller låta delge handlingen, antingen enligt lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten eller på ett särskilt sätt som begärts av det sändande organet, såvida inte detta delgivningssätt är oförenligt med lagstiftningen i den medlemsstaten.

2.  Det mottagande organet ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att genomföra delgivningen så snart som möjligt och under alla omständigheter inom en månad efter mottagandet. Om det inte har varit möjligt att delge handlingen inom en månad efter mottagandet, ska det mottagande organet

Artikel 8

Vägran att ta emot en handling

1.  Det mottagande organet ska med användande av standardformuläret i bilaga II upplysa adressaten om att denne har rätt att vägra att ta emot den handling som ska delges, antingen vid delgivningstillfället eller genom att inom en vecka återsända handlingen till det mottagande organet, om den inte är avfattad på eller åtföljd av en översättning till något av följande språk:

2.  Om det mottagande organet underrättas om att adressaten vägrar att ta emot handlingen enligt punkt 1, ska det omedelbart underrätta det sändande organet med användande av det intyg som avses i artikel 10 och återsända framställningen och de handlingar av vilka en översättning begärs.

3.  Om adressaten vägrar att ta emot en handling enligt punkt 1, kan delgivningen ske genom att adressaten tillsammans med handlingen delges en översättning av denna till något av de språk som avses i punkt 1. I det fallet ska dagen för delgivning av handlingen vara den dag då handlingen och översättningen delges i enlighet med lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten. Om en handling enligt medlemsstatens lagstiftning ska delges inom en viss period, bör emellertid den dag som ska beaktas med avseende på den sökande vara den dag då den ursprungliga handlingen delgavs, i enlighet med artikel 9.2.

4.  Punkterna 1–3 ska även tillämpas på de sätt att översända och delge rättegångshandlingar som anges i avsnitt 2.

5.  Med avseende på tillämpningen av punkt 1 ska de diplomatiska och konsulära tjänstemännen, när det rör sig om delgivning enligt artikel 13, eller myndigheten eller personen, när det rör sig om delgivning enligt artikel 14, underrätta adressaten om att denne har rätt att vägra att ta emot handlingen och om att varje handling som denne vägrar att ta emot måste sändas till de berörda tjänstemännen respektive den berörda myndigheten eller personen.

Artikel 9

Delgivningsdag

1.  Dagen för delgivning av en handling enligt artikel 7 ska vara den dag då den delges i enlighet med lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten, om inte annat följer av artikel 8.

2.  Om en handling enligt medlemsstatens lagstiftning ska delges inom viss tid, ska emellertid den dag som gäller den sökande vara samma dag som fastslås i medlemsstatens lagstiftning.

3.  Punkterna 1 och 2 ska även tillämpas på de sätt att översända och delge de rättsliga handlingar som anges i avsnitt 2.

Artikel 10

Delgivningsintyg och kopia av den delgivna handlingen

1.  När formaliteterna för delgivning av handlingen har fullgjorts ska ett intyg om fullgörande av dessa formaliteter utfärdas på det standardformulär som anges i bilaga I och lämnas till det sändande organet, tillsammans med en kopia av den delgivna handlingen i de fall då artikel 4.5 är tillämplig.

2.  Intyget ska utfärdas på ursprungsmedlemsstatens officiella språk eller ett av dess officiella språk eller på något annat språk som den medlemsstaten har angett som godtagbart. Varje medlemsstat ska ange det eller de officiella språk vid Europeiska unionens institutioner som utöver dess eget eller egna godtas av den staten för ifyllandet av formuläret.

Artikel 11

Kostnader för delgivning

1.  För delgivning av rättegångshandlingar från en medlemsstat får den mottagande medlemsstaten inte utkräva avgift eller kostnadsersättning.

2.  Sökanden ska dock betala eller ersätta kostnader som föranletts av

Kostnaderna för att anlita en stämningsman eller annan person som är behörig enligt lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten ska motsvara en enhetlig, på förhand fastställd avgift som är förenlig med proportionalitetsprincipen och principen om icke-diskriminering. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana fastställda avgifter.

Avsnitt 2

Andra sätt att översända och delge rättegångshandlingar

Artikel 12

Översändande på konsulär eller diplomatisk väg

Varje medlemsstat får i undantagsfall översända handlingar för delgivning på konsulär eller diplomatisk väg till de organ i en annan medlemsstat vilka utsetts enligt artiklarna 2 eller 3.

Artikel 13

Delgivning av handlingar genom diplomatiska eller konsulära tjänstemän

1.  Varje medlemsstat får, utan användande av tvångsmedel, direkt genom sina egna diplomatiska eller konsulära tjänstemän utföra delgivning av rättegångshandlingar till personer som är bosatta i en annan medlemsstat.

2.  Varje medlemsstat får i enlighet med artikel 23.1 förklara att den motsätter sig sådan delgivning på sitt territorium, om inte handlingarna ska delges en medborgare i den medlemsstat från vilken handlingarna härrör.

Artikel 14

Delgivning genom posttjänster

Varje medlemsstat får utföra delgivning av rättegångshandlingar direkt genom posttjänster, såsom rekommenderade försändelser med mottagningsbevis eller motsvarande, till personer som är bosatta i en annan medlemsstat.

Artikel 15

Direkt delgivning

Varje person som har ett intresse av ett rättsligt förfarande får låta delge rättegångshandlingar direkt genom stämningsmän, tjänstemän eller andra behöriga personer i den mottagande medlemsstaten, förutsatt att en sådan direkt delgivning är tillåten enligt den medlemsstatens lagstiftning.

KAPITEL III

ANDRA HANDLINGAR ÄN RÄTTEGÅNGSHANDLINGAR

Artikel 16

Översändande

Andra handlingar än rättegångshandlingar får översändas för delgivning i en annan medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 17

Tillämpningsbestämmelser

Åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning i fråga om uppdatering eller teknisk ändring av standardformulären i bilagorna I och II ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 18.2.

Artikel 18

Kommitté

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 19

Svarandes utevaro

1.  Om en stämning eller motsvarande handling måste översändas till en annan medlemsstat för delgivning enligt bestämmelserna i denna förordning och svaranden inte inställer sig, får saken inte avgöras förrän det har konstaterats att

och att handlingen i båda dessa fall delgetts eller överlämnats i så god tid att svaranden haft möjlighet att avge svaromål.

2.  Varje medlemsstat får i enlighet med artikel 23.1 avge förklaring att domstolen utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 får meddela avgörande även om bevis om att handlingen delgetts eller lämnats inte mottagits, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

3.  Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 får domstolen i brådskande fall besluta om interimistiska åtgärder eller säkerhetsåtgärder.

4.  När en stämning eller motsvarande handling måste översändas till en annan medlemsstat för delgivning enligt bestämmelserna i denna förordning och ett avgörande har meddelats mot svaranden i dennes utevaro, ska en domstol på ansökan av svaranden kunna medge att saken får prövas utan hinder av att fullföljdstiden utgått, om följande villkor är uppfyllda:

En ansökan om omprövning måste inges i rimlig tid efter det att svaranden har fått kännedom om avgörandet.

Varje medlemsstat får avge förklaring i enlighet med artikel 23.1 om att en sådan ansökan kommer att avvisas om den inges efter utgången av en tidsperiod som ska anges i förklaringen men som dock aldrig ska vara kortare än ett år från dagen för avgörandet.

5.  Punkt 4 är inte tillämplig på avgöranden angående personers status.

Artikel 20

Förhållande till avtal eller arrangemang i vilka medlemsstater är parter

1.  Denna förordning ska inom sitt tillämpningsområde ha företräde framför de bestämmelser som återfinns i bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang som ingåtts av medlemsstaterna, i synnerhet artikel IV i protokollet till 1968 års Brysselkonvention och Haagkonventionen av den 15 november 1965.

2.  Denna förordning ska inte hindra enskilda medlemsstater från att bibehålla eller ingå avtal eller arrangemang för att påskynda eller förenkla översändandet av handlingar, förutsatt att dessa är förenliga med denna förordning.

3.  Medlemsstaterna ska till kommissionen översända

Artikel 21

Rättshjälp

Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av artikel 23 i konventionen av den 17 juli 1905 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, artikel 24 i konventionen av den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen eller artikel 13 i konventionen av den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp mellan de medlemsstater som har tillträtt dessa konventioner.

Artikel 22

Skydd för översänd information

1.  Uppgifter, särskilt personuppgifter, som översänds enligt denna förordning ska av det mottagande organet användas endast för det ändamål för vilket de översänts.

2.  De mottagande organen ska säkerställa konfidentialitet för sådana uppgifter i enlighet med lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten.

3.  Punkterna 1 och 2 ska inte påverka sådana bestämmelser i tillämplig nationell lag som ger de personer om vilka uppgifter har översänts enligt denna förordning rätt till information om hur dessa uppgifter har använts.

4.  Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av direktiv 95/46/EG och direktiv 2002/58/EG.

Artikel 23

Kommunikation och offentliggörande

1.  Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna den information som avses i artiklarna 2, 3, 4, 10, 11, 13, 15 och 19. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om en handling, enligt deras nationella lagstiftning, ska delges inom en särskild tidsgräns enligt artiklarna 8.3 och 9.2.

2.  Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra den information som avses i punkt 1, med undantag för adresser och övriga kontaktuppgifter till de organ och centrala enheter och de geografiska områden där de har behörighet.

3.  Kommissionen ska utarbeta och regelbundet uppdatera en handbok som ska innehålla den information som avses i punkt 1 och vara elektroniskt tillgänglig, i synnerhet genom det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område.

Artikel 24

Översyn

Senast den 1 juni 2011 och därefter vart femte år ska kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning, varvid särskild uppmärksamhet ska ägnas effektiviteten hos de organ som utsetts i enlighet med artikel 2 i denna förordning och den praktiska tillämpningen av artikel 3 c och artikel 9. Denna rapport ska vid behov åtföljas av förslag till anpassning av denna förordning till delgivningssystemens utveckling.

Artikel 25

Upphävande

1.  Förordning (EG) nr 1348/2000 ska upphöra att gälla från och med denna förordnings tillämpningsdag.

2.  Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses utgöra hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 26

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 13 november 2008, med undantag av artikel 23 som ska tillämpas från och med den 13 augusti 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen.

---

BILAGA I

►(1) M1  

►(2) M1  

---

BILAGA II

▼M1

▼B

---

BILAGA III

JÄMFÖRELSETABELL