1.

Ska bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (1), särskilt artiklarna 2 a och 39, tolkas så, att det föreligger en verkställbar dom även i ett fall då det i en medlemsstat har genomförts en summarisk prövning i ett kontradiktoriskt förfarande, som dock endast gällde rättskraften av en dom i ett tredjeland i vilken gäldenären förpliktats att betala den i ett tredjelandsförfarande fastställda skulden till den där vinnande parten såsom en i domstol fastställd skuld, när föremålet för förfarandet i medlemsstaten har begränsats till en prövning av huruvida anspråk på betalning av den skuld som fastställts i en tredjelandsdom kvarstår gentemot gäldenären?

2.

Om den första frågan besvaras nekande:

Ska bestämmelserna i förordning (EU) nr 1215/2012, särskilt artiklarna 1, 2 a, 39, 45, 46 och 52, tolkas så, att verkställighet ska vägras oavsett av om någon av de grunder som anges i samma förordning föreligger eller ej, när den dom som är föremål för prövning inte utgör en dom i den mening som avses i artikel 2 a eller artikel 39 i förordningen eller om den dom som ligger till grund för ansökan i ursprungsmedlemsstaten inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 1215/2012?

3.

Om den första frågan besvaras nekande och den andra frågan besvaras jakande:

Ska bestämmelserna i förordning (EU) nr 1215/2012, särskilt artiklarna 1, 2 a, 39, 42.1 b, 46 och 53, tolkas så att den domstol i den anmodade medlemsstaten i ett förfarande om ansökan om vägran av verkställighet redan på grundval av ursprungsdomstolens uppgifter i det intyg som avses i artikel 53 i samma förordning måste utgå från att det föreligger en dom som omfattas av förordningens tillämpningsområde och är verkställbar?