8.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 144/21

1)

Är sekundära unionsrättsliga bestämmelser (särskilt artiklarna 64 eller 65.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (1), EUT L 176, s. 338) tillämpliga på ränta som åläggs av en myndighet enligt lagstiftning i en medlemsstat, enligt vilken ett kreditinstitut vid överskridande av gränsen för stora exponeringar enligt artikel 395.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (2) ska åläggas en ränta motsvarande 2 procent av överskridandet av gränsen för stora exponeringar för 30 dagar, räknat per år?

2)

Utgör unionsrätten (särskilt artikel 395.1 och 395.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, EUT L 321, s. 6, rättelse i EUT L 321, 2013, s. 6) hinder mot en nationell bestämmelse såsom den som återfanns i 97 § stycke 1 punkt 4 i Bankwesengesetz (BGBl. I nr 532/2014), enligt vilken (justerings)ränta åläggs vid ett åsidosättande av artikel 395.1 trots att rekvisiten i undantagsbestämmelsen i artikel 395.5 var uppfyllda?

3)

Ska artikel 48.3 i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 (ECB/2014/17) (SSM-ramförordningen) (3) tolkas så, att det redan kan anses vara frågan om ett ”formellt inlett tillsynsförfarande” när ett företag inger en anmälan till tillsynsmyndigheten, eller kan det även anses vara frågan om ett ”formellt inlett tillsynsförfarande” när tillsynsmyndigheten redan har meddelat ett beslut i ett parallellt förfarande för liknande åsidosättanden under tidigare perioder?