18.9.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/4

(1)

Den 19 maj 2004 införde kommissionen genom förordning (EG) nr 1008/2004 (2) (nedan kallad ”förordningen om provisorisk tull”) en provisorisk utjämningstull på import till gemenskapen av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

(2)

Efter det att de viktigaste omständigheterna och övervägandena på grundval av vilka kommissionen beslutat införa de provisoriska utjämningsåtgärderna meddelats lämnade flera berörda parter skriftligen synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som begärde detta gavs tillfälle att bli hörda.

(3)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla de uppgifter den ansåg nödvändiga för sina slutgiltiga avgöranden.

(4)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den provisoriska tullen. Parterna gavs även möjlighet att inom en viss tidsfrist lämna synpunkter på dessa uppgifter.

(5)

De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades och i tillämpliga fall ändrades undersökningsresultaten i enlighet med dessa.

(6)

Eftersom det inte inkom några nya synpunkter avseende den berörda produkten eller den likadana produkten bekräftas slutsatserna i skälen 12–16 i förordningen om provisorisk tull.

(7)

Efter meddelande av uppgifter efter införandet av de provisoriska åtgärderna och efter det slutliga meddelandet av uppgifter mottogs ett antal synpunkter från de indiska myndigheterna och från de exporterande tillverkarna. För det första gjordes det gällande att systemet med tullkredit efter export är ett tullrestitutionssystem och att alla förmåner enligt systemet följaktligen bör begränsas till eventuella alltför stora eftergifter av importtullar. Det gjordes vidare gällande att kvantifieringen av en förmån bör grunda sig på det datum då licensen enligt systemet med tullkredit beviljades och inte på det datum då denna licens användes eller då försäljningen ägde rum, dvs. de datum som kommissionen använt. Slutligen gjordes det gällande att förmånsbeloppet borde minskas, eftersom tullkrediten för den berörda produkten påstods ha sänkts från 19 % till 11 % i februari 2004, dvs. efter undersökningsperioden.

(8)

Som svar på det första påståendet noteras att i skäl 33 i förordningen om provisorisk tull fastställs att det enligt ”grundförordningen medges ett undantag bl.a. för de restitutionssystem och de restitutionssystem som tillåter substitution vilka uppfyller de strikta reglerna i punkt i i bilaga I samt i bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen”.

(9)

I detta sammanhang bör det noteras att de indiska myndigheterna inte tillämpade ett effektivt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportprodukten och till vilka mängder (avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). De indiska myndigheterna utförde dessutom inte heller någon undersökning efter export grundad på de insatsvaror som faktiskt förbrukats i syfte att fastställa om ett alltför stort belopp har utbetalats, trots att det normalt krävs i avsaknad av ett kontrollsystem som tillämpas effektivt (avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen). I skäl 37 i förordningen om provisorisk tull konstaterades vidare att ”systemet med tullkredit efter export inte [kan] anses vara ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution (bilaga III) enligt artikel 2 första stycket punkt 1 a ii i grundförordningen”. Av ovanstående skäl bekräftas slutsatsen i skäl 38 i förordningen om provisorisk tull, nämligen att ”den utjämningsbara subventionen motsvarar all eftergift av importtullar vilka normalt tillämpas på all import”.

(10)

Ett företag måste exportera varor för att komma i fråga för förmåner enligt detta system. Vid tidpunkten för exporttransaktionen måste exportören lämna in en förklaring till de indiska myndigheterna i vilken det anges att exporten sker enligt tullkreditsystemet. För att varorna skall kunna exporteras utfärdar de indiska tullmyndigheterna innan de exporteras en exporthandling av vilken bl.a. framgår den mängd tullkrediter som skall beviljas för den aktuella exporttransaktionen. Vid den tidpunkten känner företaget redan till vilken förmån det kan räkna med. Så snart tullmyndigheterna utfärdar en exporthandling kan de indiska myndigheterna inte längre fatta beslut om att bevilja krediter enligt tullkreditsystemet. Det kontrollerades också att eventuella förändringar av tullkreditsatserna mellan tidpunkten för den faktiska exporten och utfärdandet av en licens inom ramen för tullkreditsystemet inte kommer att påverka storleken på förmånen. Den aktuella tullkreditsatsen är den som tillämpas vid den tidpunkt då exportdeklarationen görs. Det är därför inte möjligt att retroaktivt ändra förmånens storlek. Vid tidpunkten för exporttransaktionen kan de indiska myndigheterna följaktligen låta bli att driva in tullarna, vilket utgör ett finansiellt bidrag i enlighet med artikel 2.1 a i i grundförordningen.

(11)

I artikel 1.1 i grundförordningen fastställs att en ”utjämningstull får införas för att kompensera för en subvention […] vars övergång till fri omsättning inom gemenskapen vållar skada”. Den logiska grunden för att införa en sådan tull är att priserna på de importerade varorna är lägre till följd av att de subventionerats och att sådana lägre priser vållar skada. I det aktuella fallet vet exportörerna av grafitelektrodsystem när de förhandlar om priser för exportförsäljning att den sortens försäljning subventioneras inom ramen för tullkreditsystemet. Eftersom exportörerna känner till att de kommer att motta sådana subventioner – och även andra förmåner inom ramen för andra system – befinner sig dessa företag redan i en konkurrensmässigt mer fördelaktig position vid den tidpunkt då de förhandlar om priser, dvs. de kan låta subventionerna återspeglas genom att erbjuda lägre priser.

(12)

Enligt de indiska redovisningsnormerna får krediter, som t.ex. de som mottagits enligt tullkreditsystemet, bokföras som inkomst enligt periodiseringsprincipen så snart som i) sådana förmåner erhållits och ii) det är någorlunda säkert att den slutliga inkasseringen av inkomsterna av exporttransaktionen kommer att göras. I det här fallet är det relevanta när ”sådana förmåner erhållits”. Såsom anges i skäl 10 kan de indiska myndigheterna så snart tullmyndigheterna utfärdar en exporthandling, av vilken det bl.a. framgår den mängd tullkrediter som skall beviljas för den aktuella exporttransaktionen, inte längre fatta beslut om subventioner skall beviljas eller inte och inte heller hur stora subventionerna skall vara. Såsom framgår av samma skäl kommer eventuella förändringar av tullkreditsatserna mellan tidpunkten för den faktiska exporten och utfärdandet av en licens enligt systemet med tullkrediter inte att ha någon retroaktiv påverkan på storleken på förmånen. Såsom fastställs i skäl 11 anses priserna för exporttransaktionerna återspegla de subventioner som de omfattas av, eftersom lägre priser erbjuds. Under dessa omständigheter anses att förmånen erhålls när exporttransaktionen görs. I enlighet med de indiska redovisningsnormerna kan företagen således bokföra tullkrediten som inkomst vid tidpunkten för exporttransaktionen.

(13)

I enlighet med artikel 2.2 och artikel 5 i grundförordningen skall storleken på utjämningsbara subventioner beräknas i förhållande till den förmån som mottagaren konstaterats få under undersökningsperioden. Mot bakgrund av ovanstående anses det lämpligt att fastställa förmånen enligt detta system som summan av de krediter som erhållits för alla exporttransaktioner som gjorts enligt detta system under undersökningsperioden. Detta skiljer sig från det tillvägagångssätt som användes i förordningen om provisorisk tull där man använde sig av summan av de använda krediterna. I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen gjordes avdrag för avgifter som är nödvändiga för att erhålla subventioner.

(14)

När det gäller det sista argumentet beträffande den påstådda sänkningen av tullkreditsatsen godtas att bevisning inlämnats för att påvisa att tullkreditsatsen för den berörda produkten hade sänkts till 11 % från och med den 9 februari 2004. Eftersom förmånsbeloppet fastställs på grundval av storleken på den förmån som erhållits för alla exporttransaktioner under undersökningsperioden kommer emellertid den sänkning av tullkreditsatsen som gjordes efter den perioden inte att påverka storleken på den fastställda subventionen.

(15)

På grundval av dessa förändringar ändrades förmånen enligt detta system för de två samarbetsvilliga företagen till 16,6 % respektive 14,4 %.

(16)

I avsaknad av synpunkter från berörda parter bekräftas slutsatserna i skälen 56–58 i förordningen om provisorisk tull.

(17)

I förfarandets preliminära skede ansågs en exporterande tillverkare i Indien ha erhållit en utjämningsbar förmån inom ramen för detta system. Detta företags företrädare hävdade både att i) systemet inte var utjämningsbart och ii) att alla förmåner som erhölls i vilket fall som helst bara gick till en av företagets affärsenheter. Denna enhet tillverkade inte den berörda produkten och hade sålts av företaget efter undersökningsperioden. Således gjordes det gällande att företaget inte kunde tillskrivas några förmåner inom ramen för systemet med förhandslicenser.

(18)

När det gäller det första påståendet lämnades ingen ny bevisning för att påvisa att systemet med förhandslicenser inte var en utjämningsbar exportsubvention. I detta sammanhang erinras om att de indiska myndigheterna inte tillämpade ett effektivt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportprodukten och till vilka mängder (avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). De indiska myndigheterna utförde dessutom inte heller någon undersökning efter export grundad på de insatsvaror som faktiskt förbrukats i syfte att fastställa om ett alltför stort belopp har utbetalats, trots att det normalt krävs i avsaknad av ett kontrollsystem som tillämpas effektivt (avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen). Slutsatserna i skälen 64–70 i förordningen om provisorisk tull bekräftas därför.

(19)

När det gäller det andra påståendet konstaterades att den berörda exportören under undersökningsperioden hade dragit nytta av systemet och följaktligen erhållit en utjämningsbar förmån. Vidare är det faktum att den affärsenhet som tillverkade denna produkt såldes efter undersökningsperioden inte relevant för bedömningen av om företaget erhöll en subvention under undersökningsperioden. Det anses inte heller vara relevant för bedömningen av subventioneringsnivån till företaget som helhet huruvida subventioneringssystemet var inriktat på en enhet inom företaget som inte tillverkade den berörda produkten. Det är företaget som helhet som undersöks och således anses eventuella förmåner till alla företagets enheter utgöra en förmån till företaget som helhet. Det bekräftas följaktligen att under undersökningsperioden utgjorde den affärsenhet som åtnjöt förmåner enligt systemet med förhandslicenser och de affärsenheter som tillverkade den berörda produkten en ekonomisk rättslig enhet. Slutsatsen i skäl 71 i förordningen om provisorisk tull bekräftas därför.

(20)

I avsaknad av synpunkter från berörda parter bekräftas slutsatsen i skäl 72 i förordningen om provisorisk tull.

(21)

I avsaknad av synpunkter från berörda parter bekräftas slutsatsen i skäl 74 i förordningen om provisorisk tull.

(22)

Mot bakgrund av de slutsatser som anges ovan fastställs de utjämningsbara subventionernas storlek slutgiltigt till följande:

(23)

Eftersom det inte finns några i grunden nya uppgifter eller argument i detta avseende, bekräftas skälen 76–79 i förordningen om provisorisk tull.

(24)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter påpekade de indiska exportörerna att prisunderskridandemarginalen för en särskild typ av den berörda produkten skilde sig från prisunderskridandemarginalerna för liknande typer. Påståendet undersöktes grundligt, och man konstaterade att avvikelsen berodde på ett misstag i samband med redovisningen av ett antal kreditnotor och rabatter från en särskild gemenskapstillverkare. Påståendet godtogs därför, och prisunderskridandemarginalen för denna särskilda typ, och i förekommande fall för andra typer, korrigerades i enlighet med detta.

(25)

Det konstaterades vidare att ett antal av de försäljningstransaktioner för gemenskapsindustrin som låg till grund för beräkningen av prisunderskridandet hade räknats två gånger. De transaktioner som räknats två gånger måste därför tas bort och beräkningen av prisunderskridandet ändras i enlighet därmed. Denna dubblering hade emellertid inte skett i samband med fastställandet av de uppgifter som användes för att bedöma skadeindikatorerna, och skadeindikatorerna behövde därför inte ändras.

(26)

Jämförelsen visade således att priset för den berörda produkt med ursprung i Indien som sålts i gemenskapen under undersökningsperioden underskred gemenskapsindustrins priser med mellan 3 % och 11 %.

(27)

Eftersom det inte finns några i grunden nya uppgifter eller argument i detta särskilda avseende, bekräftas skälen 80–116 i förordningen om provisorisk tull, med undantag av skäl 86 (se skälen 24–26).

(28)

De indiska exportörerna upprepade sitt argument om att fastställandet av ett orsakssamband mellan den subventionerade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit bygger på uppgifter som torde vara otillförlitliga, eftersom det fanns en kartell ända fram till början av 1998. De indiska exportörerna lämnade emellertid inga nya uppgifter inom den tidsfrist som fastställts för synpunkter i detta särskilda avseende.

(29)

Eftersom det inte finns några i grunden nya uppgifter eller argument, bekräftas skälen 117–137 i förordningen om provisorisk tull.

(30)

En intresseorganisation för användare och ett användarföretag upprepade sin främsta oro, nämligen att införandet av åtgärder skulle leda till minskad konkurrens på gemenskapsmarknaden totalt sett för denna särskilda produkt och oundvikligen även till en prisökning, genom att de indiska leverantörerna utesluts från gemenskapsmarknaden. I enlighet med bedömningen i skäl 147 i förordningen om provisorisk tull kommer verkningarna för slutkunderna av en prisökning på den likadana produkten sannolikt att bli mycket begränsade. Det erinras vidare om att syftet med utjämningsåtgärder inte är att hindra produkter från Indien från att komma in i gemenskapen utan att återupprätta de rättvisa konkurrensförhållanden som snedvridits genom illojala handelsbruk. Det anses slutligen att åtgärderna inte är av sådan omfattning att de utestänger indiska tillverkare från gemenskapsmarknaden.

(31)

Eftersom det inte finns några i grunden nya uppgifter eller argument i detta avseende, bekräftas skälen 138–151 i förordningen om provisorisk tull.

(32)

Efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten hävdade flera berörda parter att den vinst på 9,4 % som ansågs motsvara gemenskapsindustrins ekonomiska situation utan förekomst av skadevållande subventionering från Indien var för hög. Det gjordes gällande att den normala metoden var att fastställa en vinst på 5 % för varusektorer såsom stål, textilier och baskemikalier. Samma parter hävdade vidare att det borde lämnas en fullständig redovisning av den metod som använts för att komma fram till denna siffra.

(33)

Såsom det redogörs för i skäl 154 i förordningen om provisorisk tull hade man kommit fram till en vinst på 9,4 % genom en motiverad bedömning som gjorts på grundval av ett antal faktorer, däribland i) gemenskapsindustrins vinst 1999, när den dumpade importens marknadsandel var som lägst; ii) marknadsförhållandena vid den tidpunkten; och iii) uppgifter från en databas för företagsredovisning. Denna databas innehåller uppgifter från företagsredovisningar, vilka först samlas in av de nationella centralbankerna i de största i-länderna, dvs. de flesta av Europeiska unionens medlemsstater, Förenta staterna och Japan, och därefter sammanställs sektorsvis av Europeiska kommittén för centrala organ med uppgift att samla in balansräkningsuppgifter och Europeiska kommissionen. Databasen har uppdaterats mellan det preliminära och det slutliga fastställandet. Det framgår av en analys av de uppdaterade uppgifterna beträffande EU:s medlemsstater jämte Förenta staterna och Japan att den genomsnittliga vinsten före extraordinära poster för företag som tillhör närmast tillgängliga sektor var 7,5 % år 2002, som är det sista året för vilket det finns uppgifter i databasen.

(34)

När man fastställer den vinst som skulle ha kunnat uppnås om det inte hade förekommit någon subventionering måste det emellertid tas vederbörlig hänsyn till alla de kvalitativa och kvantitativa faktorer som är relevanta i sammanhanget. Såsom anges i skäl 154 i förordningen om provisorisk tull gjordes det en ordentlig undersökning av gemenskapsindustrins vinster när den subventionerade importens marknadsandel var som lägst (dvs. 1999), och alla andra orsaker och omständigheter som skulle kunna återverka på den periodens representativitet. Slutligen kan det noteras att den berörda produkten används på krävande användningsområden och noggrant måste uppfylla vissa villkor, särskilt när det gäller elektrisk resistans. Detta innebär både att tillverkningsprocessen är mycket kapitalintensiv och att forsknings- och utvecklingskostnaderna är betydande. Den omständigheten att endast ett begränsat antal tillverkare i världen behärskar denna teknik är ytterligare en antydan om att produkten förvisso inte kan betraktas om en råvara.

(35)

Med hänsyn till alla dessa omständigheter och faktorer dras den slutgiltiga slutsatsen att den vinstmarginal som rimligen kan anses motsvara gemenskapsindustrins ekonomiska situation, utan förekomst av skadevållande subventionering från Indien, bör fastställas till 8 % för beräkning av skademarginalen.

(36)

Som en följd av detta och av undersökningsresultaten rörande prisunderskridande (se skälen 24–26) ändrades skademarginalerna enligt följande:

(37)

Med hänsyn till slutsatserna avseende subventionering, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör en slutgiltig utjämningstull införas för att förhindra att subventionerad import vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada. De slutgiltiga åtgärderna bör införas på nivån för den subventionsmarginal som konstaterats. Tullen bör dock, i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen, inte vara högre än den skademarginal som beräknats ovan. Eftersom den samlade samarbetsviljan från Indien var hög fastställdes den övriga subventionsmarginalen för alla andra företag till nivån för företaget med den största individuella marginalen, dvs. 16,7 %.

(38)

Med hänsyn till storleken på de subventionsmarginaler som konstaterats för de exporterande tillverkarna i Indien och mot bakgrund av nivån på den skada som gemenskapsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av en provisorisk utjämningstull genom kommissionens förordning om provisorisk tull tas ut slutgiltigt till en sats som motsvarar den slutgiltigt införda tullen. Eftersom den slutgiltiga utjämningstullen för Graphite India Limited (GIL) är högre än den provisoriska utjämningstullen skall de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den provisoriska utjämningstull som infördes genom förordningen om provisorisk tull slutgiltigt tas ut. Omvänt, eftersom den slutgiltiga utjämningstullen för Hindustan Electro Graphite (HEG) Limited är lägre än den provisoriska utjämningstullen, skall de belopp för vilka säkerhet ställts i form av provisoriska tullar, och som överskrider den slutgiltiga utjämningstullsatsen, frisläppas.

(39)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som i denna undersökning befunnits föreligga när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla andra företag”) gäller alltså enbart import av produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som framställts av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, omfattas inte av dessa tullsatser, utan av den tullsats som gäller för ”alla andra företag”.

(40)

Eventuella ansökningar om tillämpning av individuella utjämningstullsatser (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning eller exportförsäljning som hänger samman med t.ex. denna namnändring eller ändring av produktions- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(41)

Under undersökningen gjorde de två exporterande tillverkarna i Indien, Graphite India Limited och Hindustan Electro Graphite Limited, prisåtaganden i enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen. På grund av en allmän instabilitet för denna marknad noterades likväl betydande skillnader mellan tiden för undersökningsperioden och nutid vad beträffar kostnader för råmaterial. Det följer att om ett åtagande godtas i detta fall, på basis av minimiimportpriser fastställda enbart på data insamlade under undersökningsperioden, såsom för närvarande erbjudits, så skulle det få negativ inverkan på effekten av nämnda åtagande i syfte att undanröja den skadliga subventionen. En av de berörda exporttillverkarna förvärvade dessutom under tiden som följde på dess erbjudande om åtagande en grafitelektrodtillverkare belägen i gemenskapen, vilket ökar risken för kringgående av dess erbjudande om åtagande. Med hänsyn till dessa bägge orsaker så var det inte möjligt att fullborda och genomföra acceptabla åtaganden inom tidsfristerna för denna undersökning.