(1)

Enligt artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen och medlemsstaterna respektera och bistå varandra när de fullgör de uppgifter som följer av fördragen.

(2)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (1) fastställs gemensamma normer och förfaranden som ska tillämpas vid återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna.

(3)

Den 12 september 2018 lade kommissionen fram ett förslag till omarbetning av direktiv 2008/115/EG för att förkorta återvändandeförfarandena, säkra bättre koppling mellan asyl- och återvändandeförfarandena och säkerställa effektivare användning av åtgärder för att förhindra avvikande, samtidigt som respekten för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) säkerställs.

(4)

Den nya migrations- och asylpakten (2) syftar till att inrätta ett gemensamt EU-system för återvändande som kombinerar starkare strukturer inom unionen med ett effektivare samarbete med tredjeländer om återvändande och återtagande, som en del av en övergripande strategi för hantering av migration. Genom strategin sammankopplas alla policyer på områdena migration, asyl, integration och gränsförvaltning, i vetskap om att det krävs framsteg inom alla dessa områden för att pakten ska bli effektiv. En effektivare och mer hållbar återvändandeprocess kommer att främjas genom en snabbare, sömlös migrationsprocess, starkare styrning av migrations- och gränspolitiken samt samarbete med tredjeländer, bland annat om genomförandet av EU:s återtagandeavtal och återtagandearrangemang, med hjälp av moderna it-system och stöd från relevanta EU-organ.

(5)

Europeiska rådet har konsekvent betonat vikten av en enhetlig, övergripande och effektiv unionspolitik för återvändande och återtagande och efterlyst snabba åtgärder för att säkerställa att återvändandena från unionen faktiskt genomförs genom att påskynda återvändandeförfarandena. Europeiska rådet har också uppmanat medlemsstaterna att erkänna varandras beslut om återvändande (3).

(6)

Kommissionens meddelande av den 10 februari 2021Att stärka samarbetet kring återvändande och återtagande som en del av en rättvis, effektiv och övergripande migrationspolitik för EU (4) beskriver hindren för ett effektivt återvändande och anger att det krävs förbättrade förfaranden som gör de nationella strategierna mindre splittrade liksom ett närmare samarbete och ökad solidaritet mellan alla medlemsstater. Schengens utvärderings- och övervakningsmekanism, som inrättades genom rådets förordning (EU) 2022/922 (5), och den information som samlats in genom det europeiska migrationsnätverket (6), som inrättades genom rådets beslut 2008/381/EG, har gjort det möjligt att göra en omfattande bedömning av hur medlemsstaterna genomför unionens återvändandepolitik och att identifiera befintliga luckor och hinder.

(7)

Med tanke på de fortsatta utmaningarna på återvändandeområdet, och i avvaktan på att lagstiftningsförhandlingarna ska slutföras, framför allt förhandlingarna om förslaget till omarbetning av direktiv 2008/115/EG, rekommenderas ytterligare åtgärder för att göra tillämpningen av den befintliga rättsliga ramen ännu mer ändamålsenlig och effektiv.

(8)

Kommissionens rekommendation (EU) 2017/432 (7), som rekommenderar en rad åtgärder och insatser för att effektivisera återvändanden vid genomförandet av direktiv 2008/115/EG, är fortfarande relevant och bör förbli vägledande för medlemsstaternas arbete med att påskynda återvändandeprocessen. Rekommendation (EU) 2017/432 har införlivats i kommissionens rekommendation (EU) 2017/2338 (8) för att möjliggöra en kontinuerlig utvärdering av dess genomförande som en del av Schengens utvärderings- och övervakningsmekanism.

(9)

Som en språngbräda mot ett gemensamt EU-system för återvändande kan ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande underlätta och påskynda återvändandeprocesserna för den medlemsstat som ansvarar för återvändandet. Det kan också öka samarbetet och det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna, vilket främjar konvergensen mellan medlemsstaterna när det gäller migrationshantering. Ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande som utfärdats i en annan medlemsstat kan också bidra till att avskräcka från irreguljär migration och motverka otillåtna sekundära förflyttningar inom unionen. I rådets direktiv 2001/40/EG (9) fastställs en ram för ömsesidigt erkännande. Denna ram kompletterades med rådets beslut 2004/191/EG (10) om fastställande av kriterier och närmare föreskrifter för ersättning för finansiella obalanser som uppstår till följd av tillämpningen av direktiv 2001/40/EG, redan före en stor del av det stöd som sedan dess har utvecklats på unionsnivå. Framstegen med ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande bör också bidra till de pågående diskussionerna om kommissionens förslag till omarbetning av direktiv 2008/115/EG.

(10)

Avsaknaden av ett unionsomfattande system som anger om en tredjelandsmedborgare som grips redan är föremål för ett beslut om återvändande utfärdat av en annan medlemsstat har tidigare hindrat användningen av ömsesidigt erkännande.

(11)

Sedan den 7 mars 2023, då Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 (11) började tillämpas, måste medlemsstaterna föra in en registrering om återvändande i Schengens informationssystem så snart ett beslut om återvändande har fattats. Genom Schengens informationssystem kan medlemsstaterna nu genast se om en tredjelandsmedborgare som grips av den behöriga myndigheten redan är föremål för ett beslut om återvändande som utfärdats av en annan medlemsstat.

(12)

Mervärdet av denna nya funktion i Schengens informationssystem förutsätter aktiv användning och lämplig uppföljning av registreringar om återvändande, bland annat genom ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande som utfärdats av andra medlemsstater. Detta kan avsevärt påskynda och effektivisera återvändandeprocessen, särskilt när återvändandet kan verkställas omedelbart, t.ex. när den tidsfrist för frivillig avresa som den utfärdande medlemsstaten beviljat i beslutet om återvändande har löpt ut och när alla rättsmedel mot ett sådant beslut om återvändande har uttömts.

(13)

Särskild finansiering inom ramen för Asyl-, migrations- och integrationsfonden (12) kommer att stödja genomförandet av denna rekommendation och i synnerhet medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av beslut om återvändande. Dessutom bör de behöriga EU-byråerna tillhandahålla praktiskt och operativt stöd vid genomförandet av denna rekommendation.

(14)

Hinder för samarbete och kommunikation mellan nationella myndigheter som ansvarar för asyl- och återvändandeförfarandena utgör en central strukturell utmaning som hämmar en effektivare återvändandeprocess. Alla behöriga medlemsstatsmyndigheter som är involverade i de olika faserna av återvändandeprocessen bör ha ett nära samarbete och en nära samordning.

(15)

Närmare kopplingar mellan asyl- och återvändandeförfarandena och snabba förfaranden vid medlemsstaternas yttre gränser kan avsevärt effektivisera återvändandet. När undantaget från tillämpningen av direktiv 2008/115/EG på grundval av artikel 2.2 a inte är tillämpligt finns det ett behov av att inom den nuvarande rättsliga ramens gränser påskynda det faktiska återvändandet, särskilt när det gäller tredjelandsmedborgare vars ansökan om internationellt skydd har avslagits och tredjelandsmedborgare som påträffas i närheten av medlemsstaternas yttre gränser, genom en snabbare återvändandeprocess, förutsatt att respekten för deras grundläggande rättigheter säkerställs under hela återvändandeprocessen.

(16)

I artikel 3.3 i förordning (EU) 2018/1860 föreskrivs en möjlighet att avstå från att föra in registreringar om återvändande i Schengens informationssystem när beslutet om återvändande utfärdas vid en medlemsstats yttre gräns och verkställs omedelbart. Enligt artikel 3.1 i förordning (EU) 2018/1860 ska medlemsstaterna dock se till att registreringar förs in i Schengens informationssystem utan dröjsmål när återvändandet inte verkställdes omedelbart vid de yttre gränserna.

(17)

För att locka till och uppmuntra frivilligt återvändande skulle de möjligheter som direktiv 2008/115/EG erbjuder kunna användas för att överväga att avstå från att utfärda ett inreseförbud när det gäller tredjelandsmedborgare som samarbetar med myndigheterna och som deltar i ett program för stöd till frivilligt återvändande och återanpassning, utan att det påverkar de skyldigheter som fastställs i artikel 11.1 i direktiv 2008/115/EG. I sådana fall ska medlemsstaterna förlänga fristen för frivillig avresa med en lämplig tid, i enlighet med artikel 7.2 i direktiv 2008/115/EG.

(18)

Att förhindra avvikande och otillåtna förflyttningar inom unionen är mycket viktigt för att se till att det gemensamma EU-systemet för återvändande ger resultat. Det behövs en övergripande strategi, med centrala verktyg för bedömning och förebyggande av risken för avvikande, för att underlätta och harmonisera bedömningen av denna risk i enskilda fall, för att öka användningen av effektiva alternativ till förvar och för att säkerställa tillräcklig förvarskapacitet – när förvar används som en sista utväg och under så kort tid som möjligt i enlighet med artikel 15 i direktiv 2008/115/EG.

(19)

EU-stöd finns tillgängligt för genomförandet av denna rekommendation, bland annat från EU:s återvändandesamordnare och högnivånätverket för återvändande som vägleds av en operativ strategi för återvändande. Även operativt stöd finns tillgängligt genom unionens behöriga byråer, framför allt Frontex, Europeiska unionens asylbyrå och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

(20)

De nationella återvändandemyndigheterna ingår i den europeiska gräns- och kustbevakningen, som ansvarar för att se till att den europeiska integrerade gränsförvaltningen genomförs effektivt. Frontex spelar en central roll som den operativa grenen av det gemensamma EU-systemet för återvändande och ger medlemsstaterna stöd i alla skeden av återvändandeprocessen inom ramen för sitt uppdrag i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 (13).

(21)

Denna rekommendation bör vara riktad till alla medlemsstater som är bundna av direktiv 2008/115/EG.

(22)

Medlemsstaterna uppmanas att instruera de nationella myndigheter som är behöriga för utförandet av uppgifter som rör återvändande att tillämpa denna rekommendation i sitt arbete.

(23)

Denna rekommendation är förenlig med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i stadgan. Rekommendationen säkerställer i synnerhet full respekt för den mänskliga värdigheten samt tillämpningen av artiklarna 1, 4, 14, 18, 19, 21, 24 och 47 i stadgan, och ska genomföras i enlighet därmed.

(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

(6)

(7)

(8)

(9)

(10)

(11)

(12)

(13)