(1)

Enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska kommissionen, före den 31 maj det år som följer på det berörda budgetåret, avsluta räkenskaperna för de utbetalande organ som avses i artikel 7 i den förordningen, på grundval av de årsräkenskaper som medlemsstaterna lämnat in tillsammans med den information som behövs för att avsluta räkenskaperna och ett revisionsuttalande avseende räkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet samt rapporterna från de attesterande organen.

(2)

I enlighet med artikel 39 i förordning (EU) nr 1306/2013 börjar budgetåret för jordbruket den 16 oktober år N-1 och löper till den 15 oktober år N. Vid avslutandet av räkenskaperna för budgetåret 2019 bör de utgifter som medlemsstaterna haft mellan den 16 oktober 2018 och den 15 oktober 2019 beaktas, i enlighet med artikel 11.1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 (2).

(3)

I artikel 33.2 första stycket i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 föreskrivs att de belopp som ska återkrävas av eller betalas ut till varje medlemsstat, i enlighet med beslutet om avslutande av räkenskaperna enligt artikel 33.1 i den förordningen, ska fastställas genom att månadsbetalningarna för det aktuella budgetåret dras av från den utgift som godkänts för samma år enligt artikel 33.1. Kommissionen ska dra av det beloppet från eller lägga till det till den månadsbetalning som avser utgifter som betalats under andra månaden efter beslutet om räkenskapsavslutet.

(4)

Kommissionen har granskat medlemsstaternas insända uppgifter och har delgett medlemsstaterna resultatet av granskningen, tillsammans med uppgifter om de ändringar som behöver göras.

(5)

För alla berörda utbetalande organ kan kommissionen på grundval av årsräkenskaperna och medföljande handlingar fatta beslut om de inlämnade årsräkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet.

(6)

Enligt artikel 5.5 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 907/2014 (3) ska alla överskridanden av tidsfrister under augusti, september och oktober beaktas i beslutet om avslutande av räkenskaper. En del utbetalningar som vissa medlemsstater deklarerat under dessa månader 2019 gjordes efter tidsfristernas utgång. De relevanta avdragen bör därför anges i detta beslut.

(7)

Kommissionen har, i enlighet med artikel 41 i förordning (EU) nr 1306/2013, redan minskat eller innehållit ett antal månadsbetalningar för budgetåret 2019 på grund av att budgettak eller betalningsfrister inte har iakttagits eller på grund av brister i kontrollsystem. I detta beslut bör kommissionen beakta minskade eller innehållna belopp för att undvika omotiverade eller för tidiga utbetalningar eller återbetalningar som senare kan komma att bli föremål för finansiell korrigering. Beloppen i fråga kan i förekommande fall komma att undersökas inom ramen för kontrollen av överensstämmelse enligt artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013.

(8)

Enligt artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska de ekonomiska följderna av den uteblivna återbetalningen efter oegentligheter bäras till 50 % av den berörda medlemsstaten, om beloppet inte har betalats tillbaka inom fyra år från den dag då begäran framfördes, eller inom åtta år från det att indrivningsfallet tagits vidare till de nationella domstolarna. Enligt artikel 54.4 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska medlemsstaterna till de årsräkenskaper som de lämnar till kommissionen i enlighet med artikel 29 i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 foga en bestyrkt tabell innehållande de belopp som belastar dem enligt artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013. Tillämpningsföreskrifter för medlemsstaternas skyldighet att rapportera de belopp som ska återkrävas fastställs i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014. I bilaga II till genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 finns en mall för den tabell som medlemsstaterna ska använda för att lämna information om belopp som ska återkrävas. På grundval av de tabeller som medlemsstaterna har fyllt i bör kommissionen besluta vilka de ekonomiska följderna blir i de fall då ingen återbetalning har skett för oriktigheter som är äldre än fyra respektive åtta år.

(9)

Enligt artikel 54.3 i förordning (EU) nr 1306/2013 får medlemsstaterna, av vederbörligen motiverade skäl, besluta att inte fortsätta ett indrivningsförfarande. Ett sådant beslut får fattas endast om de kostnader för indrivning som redan uppstått eller sannolikt kommer att uppstå tillsammans överstiger den summa som ska drivas in, eller om det visar sig omöjligt att driva in beloppet därför att gäldenären eller de personer som är juridiskt ansvariga för oriktigheten är oförmögna att betala, vilket har fastställts enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Om beslutet har fattats inom fyra år efter den dag då den första begäran framfördes, eller inom åtta år om indrivningsfallet tagits vidare till de nationella domstolarna, bör de ekonomiska följderna av den uteblivna återbetalningen till 100 % bäras av unionens budget. De belopp för vilka medlemsstaten har beslutat att inte fortsätta indrivning samt skälen för detta beslut framgår av den sammanfattande rapport som avses i artikel 54.4 i förordning (EU) nr 1306/2013 jämförd med artikel 102.1 första stycket led c iv i den förordningen. Dessa belopp bör således inte belasta de berörda medlemsstaterna utan bärs av unionens budget.

(10)

Minskningar enligt artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 som anges i bilaga I (kolumn e) gäller Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ). De belopp som ska belasta medlemsstaterna till följd av tillämpningen av artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 i förhållande till det tillfälliga instrumentet för landsbygdsutveckling (TRDI) som finansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (4) anges i bilaga II.

(11)

I enlighet med artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013 bör detta beslut inte påverka de beslut som kommissionen kan fatta senare för att från unionsfinansieringen undanta utgifter som inte verkställts i enlighet med unionsreglerna.