This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 32017D1442
Commission Implementing Decision (EU) 2017/1442 of 31 July 2017 establishing best available techniques (BAT) conclusions, under Directive 2010/75/EU of the European Parliament and of the Council, for large combustion plants (notified under document C(2017) 5225) (Text with EEA relevance. )
Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/1442 av den 31 juli 2017 om fastställande av BAT-slutsatser för stora förbränningsanläggningar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU [delgivet med nr C(2017) 5225] (Text av betydelse för EES. )
Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/1442 av den 31 juli 2017 om fastställande av BAT-slutsatser för stora förbränningsanläggningar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU [delgivet med nr C(2017) 5225] (Text av betydelse för EES. )
C/2017/5225
EUT L 212, 17.8.2017, p. 1–82
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
In force
17.8.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 212/1 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2017/1442
av den 31 juli 2017
om fastställande av BAT-slutsatser för stora förbränningsanläggningar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU
[delgivet med nr C(2017) 5225]
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (1), särskilt artikel 13.5, och
av följande skäl:
(1) |
Slutsatserna om bästa tillgängliga teknik (nedan kallade BAT-slutsatser) används som referens vid fastställande av tillståndsvillkoren för anläggningar som omfattas av kapitel II i direktiv 2010/75/EU, och de behöriga myndigheterna bör fastställa utsläppsgränsvärden som säkerställer att utsläppen under normala driftsförhållanden inte överstiger de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-slutsatserna. |
(2) |
Det forum bestående av företrädare för medlemsstaterna, de berörda industrierna och icke-statliga miljöskyddsorganisationer som inrättats genom kommissionens beslut av den 16 maj 2011 (2) lämnade den 20 oktober 2016 sitt yttrande till kommissionen om det föreslagna innehållet i BAT-referensdokumentet för stora förbränningsanläggningar. Yttrandet finns allmänt tillgängligt. |
(3) |
De BAT-slutsatser som återfinns i bilagan till detta beslut är de viktigaste delarna av det BAT-referensdokumentet. |
(4) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 75.1 i direktiv 2010/75/EU. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Härmed antas de BAT-slutsatser för stora förbränningsanläggningar som anges i bilagan.
Artikel 2
Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 31 juli 2017.
På kommissionens vägnar
Karmenu VELLA
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 334, 17.12.2010, s. 17.
(2) EUT C 146, 17.5.2011, s. 3.
BILAGA
SLUTSATSER OM BÄSTA TILLGÄNGLIGA TEKNIK (BAT)
TILLÄMPNINGSOMRÅDE
Dessa BAT-slutsatser avser följande verksamheter som specificeras i bilaga I till direktiv 2010/75/EU:
— |
1.1: Förbränning av bränsle i anläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på minst 50 MW, förutsatt att verksamheten äger rum i förbränningsanläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på minst 50 MW. |
— |
1.4: Förgasning av stenkol eller andra bränslen i anläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på minst 20 MW, förutsatt att verksamheten är direkt kopplad till en förbränningsanläggning. |
— |
5.2: Bortskaffande eller återvinning av avfall i samförbränningsanläggningar för icke-farligt avfall med en kapacitet överstigande 3 ton per timme, eller för farligt avfall med en kapacitet överstigande 10 ton per dygn, förutsatt att verksamheten äger rum i förbränningsanläggningar som omfattas av punkt 1.1. |
Dessa BAT-slutsatser omfattar särskilt verksamheter som befinner sig uppströms och nedströms ovannämnda verksamheter och som är direkt förbundna med dessa, inklusive metoder för förebyggande och begränsning av utsläpp.
De bränslen som beaktas i dessa BAT-slutsatser är alla typer av fasta, flytande och/eller gasformiga brännbara material, inklusive
— |
fasta bränslen (t.ex. stenkol, brunkol och torv), |
— |
biomassa (enligt definitionen i artikel 3.31 i direktiv 2010/75/EU), |
— |
flytande bränslen (t.ex. tung eldningsolja och dieselbrännolja), |
— |
gasformiga bränslen (t.ex. naturgas, syntesgas och gas som innehåller vätgas), |
— |
branschspecifika bränslen (t.ex. biprodukter från den kemiska industrin eller järn- och stålindustrin), |
— |
avfall, med undantag av blandat kommunalt avfall enligt definitionen i artikel 3.39 och andra typer av avfall som förtecknas i artikel 42.2 a ii och iii i direktiv 2010/75/EU. |
Dessa BAT-slutsatser omfattar inte följande:
— |
Förbränning av bränsle i enheter med en installerad tillförd effekt på mindre än 15 MW. |
— |
Förbränningsanläggningar som omfattas av undantag avseende begränsad livstid eller undantag för fjärrvärmeverk enligt artiklarna 33 och 35 i direktiv 2010/75/EU, till dess att de undantag som anges i förbränningsanläggningarnas tillstånd upphör att gälla, när det gäller utsläppsnivåerna motsvarande bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för de föroreningar som omfattas av undantaget, liksom för andra föroreningar vars utsläpp skulle ha minskats genom de tekniska åtgärder som inte behövs till följd av undantaget. |
— |
Förgasning av bränslen när denna inte är direkt kopplad till förbränningen av den resulterande syntesgasen. |
— |
Förgasning av bränslen och efterföljande förbränning av syntesgas, när detta är direkt kopplat till raffinering av mineralolja och gas. |
— |
De verksamheter uppströms och nedströms som inte är direkt kopplade till förbränning eller förgasning. |
— |
Förbränning i processugnar eller processvärmare. |
— |
Förbränning i efterförbränningsanläggningar. |
— |
Fackling. |
— |
Förbränning i återvinningspannor och starkgaspannor (TRS-brännare) inom anläggningar för produktion av massa och papper, eftersom detta omfattas av BAT-slutsatserna för produktion av massa, papper och kartong. |
— |
Förbränning av raffinaderibränslen på raffinaderier, eftersom detta omfattas av BAT-slutsatserna för raffinering av mineralolja och gas. |
— |
Bortskaffande eller återvinning av avfall i
eftersom detta omfattas av BAT-slutsatserna för avfallsförbränning. |
Andra BAT-slutsatser och referensdokument som kan vara av betydelse för de verksamheter som omfattas av dessa BAT-slutsatser är följande:
— |
Rening och hantering av avloppsvatten och avgaser inom den kemiska sektorn (CWW) |
— |
Referensdokumenten för bästa tillgängliga teknik på kemiområdet (t.ex. LVOC) |
— |
Ekonomi och tvärmediaeffekter (ECM) |
— |
Utsläpp från lagring (EFS) |
— |
Verkningsgrad (ENE) |
— |
Industriella kylsystem (ICS) |
— |
Järn- och ståltillverkning (IS) |
— |
Övervakning av utsläpp till luft och vatten från IED-anläggningar (ROM) |
— |
Produktion av massa, papper och kartong (PP) |
— |
Raffinering av mineralolja och gas (REF) |
— |
Avfallsförbränning (WI) |
— |
vfallsbehandling (WT) |
DEFINITIONER
I dessa BAT-slutsatser gäller följande definitioner:
Använd term |
Definition |
||||
Allmänna termer |
|||||
Panna |
Alla förbränningsanläggningar utom motorer, gasturbiner, processugnar och processvärmare |
||||
Gaskombiverk (CCGT) |
Ett gaskombiverk är en förbränningsanläggning där två termodynamiska cykler används (Braytoncykeln och Rankinecykeln). I ett gaskombiverk omvandlas värme från rökgaserna från en gasturbin (som arbetar enligt Braytoncykeln och producerar el) till användbar energi i en ånggenerator för värmeåtervinning, där energin används för att producera ånga som sedan expanderar i en ångturbin (som arbetar enligt Rankinecykeln och producerar ytterligare el). Vid tillämpningen av dessa BAT-slutsatser ska gaskombiverk omfatta konfigurationer både med och utan tillsatseldning för ånggeneratorn för värmeåtervinning |
||||
Förbränningsanläggning |
Alla typer av tekniska anordningar i vilka bränslen oxideras för att utnyttja den frigjorda värmen. I dessa BAT-slutsatser betraktas en kombination av
som en enda förbränningsanläggning. Den sammanlagda installerade tillförda effekten hos en sådan kombination erhålls genom att man lägger samman kapaciteten hos alla enskilda berörda förbränningsanläggningar som har en installerad tillförd effekt på minst 15 MW |
||||
Förbränningsenhet |
Enskild förbränningsanläggning |
||||
Kontinuerlig mätning |
Mätning som görs med ett automatiskt mätsystem som är permanent installerat på platsen. |
||||
Direkta utsläpp |
Utsläpp (till en vattenrecipient) vid den punkt där utsläppen lämnar anläggningen utan vidare behandling nedströms |
||||
System för avsvavling av rökgaser |
Ett system som utnyttjar en eller flera reningstekniker och vars syfte är att minska utsläppen av SOX från en förbränningsanläggning |
||||
System för avsvavling av rökgaser – befintligt |
Ett system för avsvavling av rökgaser som inte är ett nytt sådant system |
||||
System för avsvavling av rökgaser – nytt |
Antingen ett system för avsvavling av rökgaser i en ny förbränningsanläggning eller ett system för avsvavling av rökgaser som omfattar minst en reningsteknik som införts eller helt ersatts i en befintlig förbränningsanläggning efter offentliggörandet av dessa BAT-slutsatser |
||||
Dieselbrännolja |
Alla petroleumbaserade flytande bränslen som omfattas av KN-nummer 2710 19 25 , 2710 19 29 , 2710 19 47 , 2710 19 48 , 2710 20 17 eller 2710 20 19 . Eller alla petroleumbaserade flytande bränslen av vilka mindre än 65 volymprocent (inklusive förluster) destillerar vid 250 °C, och av vilka minst 85 volymprocent (inklusive förluster) destillerar vid 350 °C enligt ASTM D86-metoden. |
||||
Tung eldningsolja |
Alla petroleumbaserade flytande bränslen som omfattas av KN-nummer 2710 19 51 till 2710 19 68 , 2710 20 31 , 2710 20 35 , 2710 20 39 . Eller alla petroleumbaserade flytande bränslen, utom dieselbrännolja, som på grund av sina destillationsgränser tillhör kategorin tunga oljor avsedda för användning som bränsle och av vilka mindre än 65 volymprocent (inklusive förluster) destillerar vid 250 °C enligt ASTM D86-metoden. Om destillationen inte kan fastställas med ASTM D86-metoden klassas petroleumprodukten också som tung eldningsolja. |
||||
Elverkningsgrad netto (förbränningsenhet och IGCC) |
Förhållandet mellan elektrisk uteffekt netto (el som produceras på huvudtransformatorns högspänningssida minus importerad energi – t.ex. för hjälpsystemens förbrukning) och energin i bränslet/den tillförda råvaran (uttryckt som bränslets/råvarans lägre värmevärde) vid förbränningsenhetens yttre gräns under en viss tidsperiod |
||||
Mekanisk verkningsgrad netto |
Förhållandet mellan den mekaniska effekten vid påkopplad belastning och den termiska effekten från bränslet |
||||
Totalverkningsgrad netto (förbränningsenhet och IGCC) |
Förhållandet mellan producerad energi netto (el, hetvatten, ånga, mekanisk energi minus importerad elektrisk energi och/eller värmeenergi (t.ex. för hjälpsystemens förbrukning)) och energin i tillfört bränsle (uttryckt som bränslets lägre värmevärde) vid förbränningsenhetens yttre gräns under en viss tidsperiod |
||||
Totalverkningsgrad netto (förgasningsenhet) |
Förhållandet mellan producerad energi netto (el, hetvatten, ånga, mekanisk energi och syntesgas (uttryckt som syntesgasens lägre värmevärde) minus importerad elektrisk energi och/eller värmeenergi (t.ex. för hjälpsystemens förbrukning)) och energin i bränslet/den tillförda råvaran (uttryckt som bränslets/råvarans lägre värmevärde) vid förgasningsenhetens yttre gräns under en viss tidsperiod |
||||
Drifttimmar |
Den tid, uttryckt i timmar, under vilken en förbränningsanläggning helt eller delvis är i drift och ger upphov till luftutsläpp, med undantag av start- och stopperioder |
||||
Periodisk mätning |
Fastställande av en mätstorhet (en viss kvantitet som ska mätas) med bestämda tidsintervall |
||||
Förbränningsanläggning – befintlig |
En förbränningsanläggning som inte är en ny förbränningsanläggning |
||||
Förbränningsanläggning – ny |
En förbränningsanläggning inom anläggningen för vilken det ursprungliga tillståndet beviljas efter offentliggörandet av dessa BAT-slutsatser, eller en förbränningsanläggning som efter offentliggörandet av dessa BAT-slutsatser helt ersätter en tidigare förbränningsanläggning på befintlig plats |
||||
Efterförbrännings-anläggning |
System som är avsett att rena rökgaser genom förbränning, som inte drivs som en separat förbränningsanläggning, t.ex. en efterförbrännare (dvs. förbränningsugn för slutgas), och som används för att avlägsna föroreningar (t.ex. VOC) från rökgaserna med eller utan återvinning av den värme som genereras. Tekniker för stegvis förbränning, där de olika förbränningsstegen sker i separata kammare som kan ha olika förbränningstekniska egenskaper (t.ex. bränsle/luftförhållande, temperaturprofil), anses vara integrerade i förbränningsprocessen och anses inte utgöra efterförbränningsanläggningar. Då gaser som bildats i en processvärmare eller processugn eller vid en annan förbränningsprocess sedan oxideras i en separat förbränningsanläggning så att deras energiinnehåll tas tillvara (med eller utan användning av tillsatsbränsle) för att producera el, ånga eller mekanisk energi eller för att värma vatten/olja, betraktas inte heller den senare anläggningen som en efterförbränningsanläggning |
||||
Prediktivt utsläppsövervaknings-system (PEMS) |
System som används för att kontinuerligt fastställa utsläppskoncentrationen av en förorening från en utsläppskälla, baserat på dess förhållande till ett antal karakteristiska och kontinuerligt övervakade processparametrar (t.ex. förbrukningen av gasbränsle, luft–bränsleförhållande) och kvalitetsdata för bränslet eller råvaran (t.ex. svavelhalt) |
||||
Processbränslen från den kemiska industrin |
Gasformiga och/eller flytande biprodukter som genereras av den (petro)kemiska industrin och används som icke-kommersiella bränslen i förbränningsanläggningar |
||||
Processugnar eller processvärmare |
Processugnar eller processvärmare är
Som en följd av tillämpningen av god energiåtervinning kan processvärmare/-ugnar vara anslutna till ett system för ång- eller elproduktion. Ett sådant system anses vara en integrerad del av processvärmaren/-ugnen som inte kan betraktas isolerat |
||||
Raffinaderibränslen |
Fast, flytande eller gasformigt brännbart material från destillations- och omvandlingssteg vid raffineringen av råolja. Som exempel kan nämnas raffinaderibränngas (RFG), syntesgas, raffinaderioljor och petroleumkoks |
||||
Restprodukter |
Ämnen eller föremål som genereras av de verksamheter som omfattas av detta dokument, i form av avfall eller biprodukter |
||||
Start- och stopperiod |
Tidsperioden för förbränningsanläggningens drift, fastställd i enlighet med kommissionens genomförandebeslut 2012/249/EU (*1) |
||||
Enhet – befintlig |
En förbränningsenhet som inte är en ny enhet |
||||
Enhet – ny |
En förbränningsenhet inom förbränningsanläggningen för vilken det ursprungliga tillståndet beviljas efter offentliggörandet av dessa BAT-slutsatser, eller en förbränningsenhet som efter offentliggörandet av dessa BAT-slutsatser helt ersätter en tidigare förbränningsenhet på befintlig plats i förbränningsanläggningen. |
||||
Giltigt (timmedelvärde) |
Ett timmedelvärde anses vara giltigt när det inte gjorts något underhåll av det automatiska mätsystemet och detta fungerar normalt. |
Använd term |
Definition |
Föroreningar/parametrar |
|
As |
Summan av arsenik och arsenikföreningar, uttryckt som As |
C3 |
Kolväten med tre kolatomer |
C4+ |
Kolväten med minst fyra kolatomer |
Cd |
Summan av kadmium och kadmiumföreningar, uttryckt som Cd |
Cd+Tl |
Summan av kadmium, tallium och deras föreningar, uttryckt som Cd+Tl |
CH4 |
Metan |
CO |
Kolmonoxid |
COD |
Kemisk syreförbrukning. Den mängd syre som krävs för fullständig oxidation av det organiska materialet till koldioxid |
COS |
Karbonylsulfid |
Cr |
Summan av krom och kromföreningar, uttryckt som Cr |
Cu |
Summan av koppar och kopparföreningar, uttryckt som Cu |
Stoft |
Alla typer av partiklar (i luft) |
Fluorid |
Löst fluorid, uttryckt som F- |
H2S |
Vätesulfid |
HCl |
Alla oorganiska gasformiga klorföreningar, uttryckt som HCl |
HCN |
Vätecyanid |
HF |
Alla oorganiska gasformiga fluorföreningar, uttryckt som HF |
Hg |
Summan av kvicksilver och kvicksilverföreningar, uttryckt som Hg |
N2O |
Dikväveoxid |
NH3 |
Ammoniak |
Ni |
Summan av nickel och nickelföreningar, uttryckt som Ni |
NOX |
Summan av kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2), uttryckt som NO2 |
Pb |
Summan av bly och blyföreningar, uttryckt som Pb |
PCDD/F |
Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och -furaner |
RCG |
Halten i obehandlad rökgas. Halten av SO2 i den obehandlade rökgasen som årsmedelvärde (vid de standardförhållanden som anges under ”Allmänna överväganden”) vid inloppet till reningssystemet för SOX, uttryckt vid en referenssyrgashalt på 6 volymprocent |
Sb+As+Pb+Cr+Co+Cu+Mn+Ni+V |
Summan av antimon, arsenik, bly, krom, kobolt, koppar, mangan, nickel, vanadin och deras föreningar, uttryckt som Sb+As+Pb+Cr+Co+Cu+Mn+Ni+V |
SO2 |
Svaveldioxid |
SO3 |
Svaveltrioxid |
SOX |
Summan av svaveldioxid (SO2) och svaveltrioxid (SO3), uttryckt som SO2 |
Sulfat |
Löst sulfat, uttryckt som SO4 2- |
Sulfid, som lätt frigörs |
Summan av löst sulfid och sådana olösta sulfider som lätt frigörs vid surgörning, uttryckt som S2- |
Sulfit |
Löst sulfit, uttryckt som SO3 2- |
TOC |
Totalt organiskt kol, uttryckt som C (i vatten) |
TSS |
Totalt suspenderat material Masskoncentrationen av allt suspenderat fast material (i vatten), mätt genom filtrering genom glasfiberfilter och gravimetri. |
TVOC |
Totalt flyktigt organiskt kol, uttryckt som C (i luft) |
Zn |
Summan av zink och zinkföreningar, uttryckt som Zn |
FÖRKORTNINGAR
I dessa BAT-slutsatser används följande förkortningar:
Förkortning |
Definition |
ASU |
Lufttillförselenhet |
CCGT |
Gaskombiverk, med eller utan tillsatseldning |
CFB |
Cirkulerande fluidiserad bädd |
CHP |
Kraftvärme |
COG |
Koksugnsgas |
COS |
Karbonylsulfid |
DLN |
Torra låg-NOX-brännare |
DSI |
Sorbentinsprutning i rökgaskanalen |
ESP |
Elfilter |
FBC |
Förbränning i fluidiserad bädd |
FGD |
Rökgasavsvavling |
HFO |
Tung eldningsolja |
HRSG |
Ånggenerator för värmeåtervinning |
IGCC |
Förgasning med kombicykel |
LHV |
Lägre värmevärde |
LNB |
Låg-NOX-brännare |
LNG |
Flytande naturgas |
OCGT |
Gasturbin i öppen cykel |
OTNOC |
Andra förhållanden än normala driftsförhållanden |
PC |
Pulverförbränning |
PEMS |
Prediktivt utsläppsövervakningssystem |
SCR |
Selektiv katalytisk reduktion |
SDA |
Sprayabsorption |
SNCR |
Selektiv icke-katalytisk reduktion |
ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN
Bästa tillgängliga teknik
Det finns inget krav på att använda de tekniker som anges och beskrivs i dessa BAT-slutsatser, och de ska inte heller betraktas som fullständiga eller heltäckande. Andra tekniker kan användas om de ger åtminstone ett likvärdigt miljöskydd.
Om inget annat anges är dessa BAT-slutsatser allmänt tillämpliga.
Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL)
Om utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) anges för olika tidsperioder för medelvärdesberäkning måste samtliga dessa BAT-AEL följas.
De BAT-AEL som anges i dessa BAT-slutsatser kan eventuellt inte tillämpas på turbiner och motorer som drivs med flytande eller gasformiga bränslen, som är avsedda att användas i nödsituationer och som är i drift mindre än 500 timmar per år, när sådan användning i nödsituationer inte är förenlig med de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik.
BAT-AEL för utsläpp till luft
De utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp till luft, som anges i dessa BAT-slutsatser, avser koncentrationsvärden, uttryckta som massa utsläppt ämne per volym rökgas under följande standardförhållanden: torr gas vid en temperatur på 273,15 K och ett tryck på 101,3 kPa, uttryckt i enheterna mg/Nm3, μg/Nm3 eller ng I-TEQ/Nm3.
Den övervakning som är kopplad till BAT-AEL för utsläpp till luft anges i BAT 4.
Referensförhållanden för syrgas som används för att uttrycka BAT-AEL i detta dokument anges i tabellen nedan.
Verksamhet |
Referenssyrgasnivå (OR) |
Förbränning av fasta bränslen |
6 volymprocent |
Förbränning av fasta bränslen i kombination med flytande och/eller gasformiga bränslen |
|
Samförbränning av avfall |
|
Förbränning av flytande och/eller gasformiga bränslen när denna inte sker i en gasturbin eller motor |
3 volymprocent |
Förbränning av flytande och/eller gasformiga bränslen när denna sker i en gasturbin eller motor |
15 volymprocent |
Förbränning i IGCC-anläggningar |
Formeln för beräkning av utsläppskoncentrationen vid referenssyrgasnivån är
där
ER |
: |
utsläppskoncentrationen vid referenssyrgasnivån OR |
OR |
: |
referenssyrgasnivån i volymprocent |
EM |
: |
uppmätt utsläppskoncentration |
OM |
: |
uppmätt syrgasnivå i volymprocent |
För tidsperioder för medelvärdesberäkning tillämpas följande definitioner:
Tidsperiod för medelvärdesberäkning |
Definition |
Dygnsmedelvärde |
Medelvärde för en 24-timmarsperiod av giltiga timmedelvärden som erhållits genom kontinuerliga mätningar |
Årsmedelvärde |
Medelvärde för en ettårsperiod av giltiga timmedelvärden som erhållits genom kontinuerliga mätningar |
Medelvärde under provtagningsperioden |
Medelvärde för tre på varandra följande mätningar på minst 30 minuter vardera (1) |
Medelvärde för prover som erhållits under ett år |
Genomsnittet av de värden som erhållits under ett år vid de periodiska mätningar som gjorts med den övervakningsfrekvens som fastställts för varje parameter |
BAT-AEL för utsläpp till vatten
De utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp till vatten, som anges i dessa BAT-slutsatser, avser koncentrationsvärden, uttryckta som massa utsläppt ämne per volym vatten, uttryckt i μg/l, mg/l eller g/l. BAT-AEL gäller dygnsmedelvärden, dvs. 24-timmars flödesproportionella samlingsprov. Tidsproportionella samlingsprov kan användas om det kan visas att flödesstabiliteten är tillräckligt hög.
Den övervakning som är kopplad till BAT-AEL för utsläpp till vatten anges i BAT 5.
Verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL)
En verkningsgrad som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) avser förhållandet mellan förbränningsenhetens energiproduktion netto och energin i förbränningsenhetens bränsle/tillförda råvara, utifrån enhetens faktiska utformning. Energiproduktionen netto bestäms vid förbrännings-, förgasnings- eller IGCC-enhetens yttre gränser, inklusive hjälpsystem (t.ex. system för rökgasrening), och när enheten körs vid full last.
För kraftvärmeverk gäller följande:
— |
BAT-AEEL för totalverkningsgrad netto innebär att förbränningsenheten körs vid full last och med inställningar som maximerar i första hand värmeproduktionen och i andra hand den återstående elenergi som kan produceras. |
— |
BAT-AEEL för elverkningsgrad netto innebär att förbränningsenheten producerar enbart el vid full last. |
BAT-AEEL uttrycks i procent. Energin i bränslet/den tillförda råvaran uttrycks som det lägre värmevärdet (LHV).
Den övervakning som är kopplad till BAT-AEEL anges i BAT 2.
Kategorisering av förbränningsanläggningar/-enheter efter sammanlagd installerad tillförd effekt
När det i dessa BAT-slutsatser anges ett intervall av värden för sammanlagd installerad tillförd effekt ska detta förstås som ”lika med eller större än det lägre värdet i intervallet och lägre än det högre värdet i intervallet”. Förbränningsanläggningskategorin 100–300 MWth ska t.ex. förstås som förbränningsanläggningar vars sammanlagda installerade tillförda effekt är minst 100 MW men lägre än 300 MW.
Om en del av en förbränningsanläggning som släpper ut rökgaser genom en eller flera separata rökgaskanaler i en gemensam skorsten är i drift mindre än 1 500 timmar per år får den delen av förbränningsanläggningen betraktas separat vid tillämpningen av dessa BAT-slutsatser. För alla delar av förbränningsanläggningen ska BAT-AEL tillämpas i förhållande till förbränningsanläggningens sammanlagda installerade tillförda effekt. I sådana fall ska utsläppen genom var och en av dessa kanaler övervakas separat.
1. ALLMÄNNA BAT-SLUTSATSER
Utöver de allmänna BAT-slutsatserna i detta avsnitt ska också de bränslespecifika BAT-slutsatserna i avsnitten 2 till 7 tillämpas.
1.1 Miljöledningssystem
BAT 1. |
Bästa tillgängliga teknik för att förbättra totala miljöprestanda är att införa och följa ett miljöledningssystem som omfattar samtliga följande delar:
Om en bedömning visar att något eller några av de element som anges under x till xvi inte är nödvändiga ska ett protokoll upprättas över beslutet vari också skälen ska anges. |
Tillämplighet
Miljöledningssystemets omfattning (t.ex. detaljnivå) och beskaffenhet (t.ex. standardiserat eller icke-standardiserat) hänger i allmänhet samman med anläggningens typ, storlek och komplexitet samt de olika typer av miljöpåverkan den kan ha.
1.2 Övervakning
BAT 2. |
Bästa tillgängliga teknik är att fastställa elverkningsgrad netto och/eller totalverkningsgrad netto och/eller mekanisk verkningsgrad netto för förgasnings-, IGCC- och/eller förbränningsenheterna genom att utföra ett lastprov vid full last (2), i enlighet med EN-standarder, efter idriftsättning av enheten och efter varje förändring som avsevärt kan påverka enhetens elverkningsgrad netto och/eller totala bränsleutnyttjande netto och/eller mekaniska verkningsgrad netto. Bästa tillgängliga teknik om EN-standarder saknas är att använda ISO-standarder, nationella standarder eller andra internationella standarder som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet. |
BAT 3. |
Bästa tillgängliga teknik är att övervaka viktiga processparametrar som är relevanta för utsläpp till luft och vatten, inklusive dem som anges nedan.
|
BAT 4. |
Bästa tillgängliga teknik är att övervaka utsläpp till luft med minst den frekvens som anges nedan och i enlighet med EN-standarder. Bästa tillgängliga teknik om EN-standarder saknas är att använda ISO-standarder, nationella standarder eller andra internationella standarder som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet.
|
BAT 5. |
Bästa tillgängliga teknik är att övervaka utsläpp till vatten från rening av rökgaser med minst den frekvens som anges nedan och i enlighet med EN-standarder. Bästa tillgängliga teknik om EN-standarder saknas är att använda ISO-standarder, nationella standarder eller andra internationella standarder som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet.
|
1.3 Allmänna miljö- och förbränningsprestanda
BAT 6. |
Bästa tillgängliga teknik för att förbättra förbränningsanläggningars allmänna miljöprestanda och minska utsläppen till luft av kolmonoxid och oförbrända ämnen är att säkerställa optimal förbränning och att använda en lämplig kombination av de tekniker som anges nedan.
|
BAT 7. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av ammoniak till luft från användning av selektiv katalytisk reduktion (SCR) och/eller selektiv icke-katalytisk reduktion (SNCR) för minskning av NOX-utsläpp är att optimera utformningen och/eller utförandet av SCR och/eller SNCR (t.ex. optimalt förhållande mellan reagens och NOX, homogen fördelning av reagens och optimal storlek på reagensdropparna). Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av ammoniak till luft från användning av SCR och/eller SNCR är < 3–10 mg/Nm3 som ett årsmedelvärde eller som ett medelvärde under provtagningsperioden. Den nedre gränsen för intervallet kan uppnås vid användning av SCR och den övre gränsen för intervallet kan uppnås vid användning av SNCR utan våt reningsteknik. För förbränningsanläggningar som förbränner biomassa och som drivs med varierande last liksom för motorer som förbränner tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 15 mg/Nm3. |
BAT 8. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläpp till luft under normala driftsförhållanden är att genom lämplig utformning och drift samt lämpligt underhåll av de utsläppsbegränsande systemen säkerställa att dessa används med optimal kapacitet och tillgänglighet. |
BAT 9. |
Bästa tillgängliga teknik för att förbättra allmänna miljöprestanda hos förbrännings- och/eller förgasningsanläggningar och minska utsläppen till luft är att, som en del av miljöledningssystemet (se BAT 1), ta med följande element i programmen för kvalitetssäkring/kvalitetskontroll för alla bränslen som används:
Beskrivning Den första karakteriseringen och de regelbundna testerna av bränslet kan utföras av operatören och/eller bränsleleverantören. Om detta utförs av leverantören ska de fullständiga resultaten överlämnas till operatören i form av en specifikation och/eller garanti från produktleverantören (bränsleleverantören).
|
BAT 10. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen till luft och/eller vatten under andra förhållanden än normala driftsförhållanden (OTNOC) är att upprätta och genomföra en förvaltningsplan som en del av miljöledningssystemet (se BAT 1). Denna plan ska stå i proportion till relevansen hos potentiella förorenande utsläpp och innehålla följande:
|
BAT 11. |
Bästa tillgängliga teknik är att på lämpligt sätt övervaka utsläppen till luft och/eller vatten under OTNOC. Beskrivning Övervakningen kan utföras genom direkta mätningar av utsläpp eller genom övervakning av alternativa parametrar om detta tillvägagångssätt har lika eller bättre vetenskaplig kvalitet än direkta utsläppsmätningar. Utsläppen under start- och stopperioder (SU/SD) kan bedömas på grundval av en detaljerad mätning av utsläpp som för ett typiskt SU/SD-förfarande görs minst en gång om året; resultaten av denna mätning används sedan för att uppskatta utsläppen för varje enskild SU/SD under hela året. |
1.4 Verkningsgrad
BAT 12. |
Bästa tillgängliga teknik för att öka verkningsgraden hos förbrännings-, förgasnings- och/eller IGCC-enheter som är i drift ≥ 1 500 h/år är att använda en lämplig kombination av de tekniker som anges nedan.
|
1.5 Vattenanvändning och utsläpp till vatten
BAT 13. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska vattenanvändningen och volymen förorenat avloppsvatten som släpps ut är att använda en eller båda av de tekniker som anges nedan.
|
BAT 14. |
Bästa tillgängliga teknik för att förhindra förorening av ej förorenat avloppsvatten och minska utsläppen till vatten är att avskilja avloppsvattenströmmar och behandla dem separat, beroende på föroreningshalten. Beskrivning Avloppsvattenströmmar som normalt åtskils och renas omfattar dag- och lakvatten, kylvatten och avloppsvatten från rökgasrening. Tillämplighet Tillämpligheten kan vara begränsad för befintliga förbränningsanläggningar på grund av dräneringssystemens utformning. |
BAT 15. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläpp till vatten från rökgasrening är att använda en lämplig kombination av de tekniker som anges nedan och att använda sekundära tekniker så nära källan som möjligt för att undvika utspädning.
Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik avser direkta utsläpp till en recipient vid den punkt där utsläppen lämnar anläggningen. Tabell 1 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik för direkta utsläpp från rökgasrening till en recipient
|
1.6 Avfallshantering
BAT 16. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska mängden avfall som skickas iväg för bortskaffande från förbrännings- och/eller förgasningsprocessen och olika reningsprocesser är att organisera driften i syfte att maximera, i prioritetsordning och med hänsyn till livscykelperspektivet
genom att använda en lämplig kombination av tekniker, t.ex.:
|
1.7 Buller
BAT 17. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska bullerutsläpp är att använda en eller flera av de tekniker som anges nedan.
|
2. BAT-SLUTSATSER FÖR FÖRBRÄNNING AV FASTA BRÄNSLEN
2.1 BAT-slutsatser för förbränning av stenkol och/eller brunkol
Om inget annat anges är BAT-slutsatserna i detta avsnitt allmänt tillämpliga för förbränning av stenkol och/eller brunkol. De ska tillämpas utöver de allmänna BAT-slutsatserna i avsnitt 1.
2.1.1
BAT 18. |
Bästa tillgängliga teknik för att förbättra allmänna miljöprestanda vid förbränning av stenkol och/eller brunkol är att använda BAT 6 samt den teknik som anges nedan.
|
2.1.2
BAT 19. |
Bästa tillgängliga teknik för att öka verkningsgraden vid förbränning av stenkol och/eller brunkol är att använda en lämplig kombination av de tekniker som anges i BAT 12 och nedan.
Tabell 2 Verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) för förbränning av stenkol och/eller brunkol
|
2.1.3
BAT 20. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft och samtidigt begränsa utsläppen av kolmonoxid och N2O till luft från förbränning av stenkol och/eller brunkol är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 3 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av NOX till luft från förbränning av stenkol och/eller brunkol
Som vägledning kan nämnas att de årliga genomsnittliga kolmonoxidutsläppen för befintliga förbränningsanläggningar som är i drift ≥ 1 500 h/år och för nya förbränningsanläggningar normalt sett kommer att vara följande:
|
2.1.4
BAT 21. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av SOX, HCl och HF till luft från förbränning av stenkol och/eller brunkol är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 4 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av SO2 till luft från förbränning av stenkol och/eller brunkol
När det gäller förbränningsanläggningar med en sammanlagd installerad tillförd effekt på mer än 300 MW som är särskilt utformade för att förbränna inhemska brunkolsbränslen och för vilka man kan visa att de, av tekniska och ekonomiska skäl, inte kan uppnå de BAT-AEL som nämns i tabell 4 är de BAT-AEL för dygnsmedelvärden som anges i tabell 4 inte tillämpliga, och den övre gränsen för BAT-AEL intervallet avseende årsmedelvärden är:
Tabell 5 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av HCl och HF till luft från förbränning av stenkol och/eller brunkol
|
2.1.5
BAT 22. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av stoft och partikelbundna metaller till luft från förbränning av stenkol och/eller brunkol är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 6 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av stoft till luft från förbränning av stenkol och/eller brunkol
|
2.1.6
BAT 23. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av kvicksilver till luft från förbränning av stenkol och/eller brunkol är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 7 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av kvicksilver till luft från förbränning av stenkol och brunkol
|
2.2 BAT-slutsatser för förbränning av fast biomassa och/eller torv
Om inget annat anges är BAT-slutsatserna i detta avsnitt allmänt tillämpliga för förbränning av fast biomassa och/eller torv. De ska tillämpas utöver de allmänna BAT-slutsatserna i avsnitt 1.
2.2.1
Tabell 8
Verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) för förbränning av fast biomassa och/eller torv
Typ av förbränningsenhet |
||||
Elverkningsgrad netto (%) (75) |
||||
Ny enhet (78) |
Befintlig enhet |
Ny enhet |
Befintlig enhet |
|
Panna för fast biomassa och/eller torv |
33,5 till > 38 |
28–38 |
73–99 |
73–99 |
2.2.2
BAT 24. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft och samtidigt begränsa utsläppen av kolmonoxid och N2O till luft från förbränning av fast biomassa och/eller torv är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 9 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av NOX till luft från förbränning av fast biomassa och/eller torv
Som vägledning kan nämnas att årsmedelvärdena för utsläpp av kolmonoxid normalt sett ligger på
|
2.2.3
BAT 25. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av SOX, HCl och HF till luft från förbränning av fast biomassa och/eller torv är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 10 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av SO2 till luft från förbränning av fast biomassa och/eller torv
Tabell 11 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av HCl och HF till luft från förbränning av fast biomassa och/eller torv
|
2.2.4
BAT 26. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av stoft och partikelbundna metaller till luft från förbränning av fast biomassa och/eller torv är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 12 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av stoft till luft från förbränning av fast biomassa och/eller torv
|
2.2.5
BAT 27. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av kvicksilver till luft från förbränning av fast biomassa och/eller torv är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Den utsläppsnivå som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av kvicksilver till luft från förbränning av fast biomassa och/eller torv är < 1–5 μg/Nm3 som ett genomsnitt under provtagningsperioden. |
3. BAT-SLUTSATSER FÖR FÖRBRÄNNING AV FLYTANDE BRÄNSLEN
BAT-slutsatserna i detta avsnitt ska inte tillämpas på förbränningsanläggningar på havsplattformar; dessa omfattas av avsnitt 4.3.
3.1 Pannor som eldas med tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja
Om inget annat anges är BAT-slutsatserna i detta avsnitt allmänt tillämpliga för förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i pannor. De ska tillämpas utöver de allmänna BAT-slutsatserna i avsnitt 1.
3.1.1
Tabell 13
Verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) för förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i pannor
Typ av förbränningsenhet |
||||
Elverkningsgrad netto (%) |
Totalverkningsgrad netto (%) (101) |
|||
Ny enhet |
Befintlig enhet |
Ny enhet |
Befintlig enhet |
|
Panna som eldas med tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja |
> 36,4 |
35,6–37,4 |
80–96 |
80–96 |
3.1.2
BAT 28. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft och samtidigt begränsa utsläppen av kolmonoxid till luft från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i pannor är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 14 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av NOX till luft från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i pannor
Som vägledning kan nämnas att årsmedelvärdena för utsläpp av kolmonoxid normalt sett ligger på
|
3.1.3
BAT 29. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av SOX, HCl och HF till luft från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i pannor är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 15 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av SO2 till luft från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i pannor
|
3.1.4
BAT 30. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av stoft och partikelbundna metaller till luft från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i pannor är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 16 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av stoft till luft från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i pannor
|
3.2 Motorer som drivs med tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja
Om inget annat anges är BAT-slutsatserna i detta avsnitt allmänt tillämpliga för förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i kolvmotorer. De ska tillämpas utöver de allmänna BAT-slutsatserna i avsnitt 1.
När det gäller motorer som drivs med tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja kan det hända att sekundära reningstekniker för NOX, SO2 och stoft, till följd av tekniska, ekonomiska och logistiska/infrastrukturbetingade begränsningar, inte är tillämpliga för motorer på öar som ingår i ett litet enskilt system (117) eller i ett enskilt mikrosystem (118) i väntan på att systemen ansluts till elnätet på fastlandet eller kan försörjas med naturgas. Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik för sådana motorer ska därför endast tillämpas i små enskilda system och enskilda mikrosystem från och med den 1 januari 2025 för nya motorer, och från och med den 1 januari 2030 för befintliga motorer.
3.2.1
BAT 31. |
Bästa tillgängliga teknik för att öka verkningsgraden vid förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i kolvmotorer är att använda en lämplig kombination av de tekniker som anges i BAT 12 och nedan.
Tabell 17 Verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) för förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i kolvmotorer
|
3.2.2
BAT 32. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i kolvmotorer är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
|
BAT 33. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av kolmonoxid och flyktiga organiska föreningar till luft från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i kolvmotorer är att använda en eller båda av nedanstående tekniker.
Tabell 18 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av NOX till luft från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i kolvmotorer
Som vägledning kan nämnas att för befintliga förbränningsanläggningar som förbränner enbart tung eldningsolja och är i drift ≥ 1 500 h/år eller nya förbränningsanläggningar som förbränner enbart tung eldningsolja ligger normalt sett
|
3.2.3
BAT 34. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av SOX, HCl och HF till luft från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i kolvmotorer är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 19 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av SO2 till luft från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i kolvmotorer
|
3.2.4
BAT 35. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av stoft och partikelbundna metaller från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i kolvmotorer är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 20 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av stoft till luft från förbränning av tung eldningsolja och/eller dieselbrännolja i kolvmotorer
|
3.3 Gasturbiner som drivs med dieselbrännolja
Om inget annat anges är BAT-slutsatserna i detta avsnitt allmänt tillämpliga för förbränning av dieselbrännolja i gasturbiner. De ska tillämpas utöver de allmänna BAT-slutsatserna i avsnitt 1.
3.3.1
BAT 36. |
Bästa tillgängliga teknik för att öka verkningsgraden vid förbränning av dieselbrännolja i gasturbiner är att använda en lämplig kombination av de tekniker som anges i BAT 12 och nedan.
Tabell 21 Verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) för gasturbiner som drivs med dieselbrännolja
|
3.3.2
BAT 37. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft från förbränning av dieselbrännolja i gasturbiner är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
|
BAT 38. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av kolmonoxid till luft från förbränning av dieselbrännolja i gasturbiner är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
|
Som vägledning kan nämnas att utsläppen av NOX till luft från förbränning av dieselbrännolja i gasturbiner som använder två bränslen, som är avsedda för nödsituationer och som är i drift < 500 h/år normalt sett ligger på 145–250 mg/Nm3, som ett dygnsmedelvärde eller medelvärde under provtagningsperioden.
3.3.3
BAT 39. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av SOX och stoft till luft från förbränning av dieselbrännolja i gasturbiner är att använda nedanstående teknik.
Tabell 22 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik för utsläpp av SO2 och stoft till luft från förbränning av dieselbrännolja i gasturbiner, inklusive gasturbiner som använder två bränslen
|
4. BAT-SLUTSATSER FÖR FÖRBRÄNNING AV GASFORMIGA BRÄNSLEN
4.1 BAT-slutsatser för förbränning av naturgas
Om inget annat anges är BAT-slutsatserna i detta avsnitt allmänt tillämpliga för förbränning av naturgas. De ska tillämpas utöver de allmänna BAT-slutsatserna i avsnitt 1. De ska inte tillämpas på förbränningsanläggningar på havsplattformar; dessa omfattas av avsnitt 4.3.
4.1.1
BAT 40. |
Bästa tillgängliga teknik för att öka verkningsgraden vid förbränning av naturgas är att använda en lämplig kombination av de tekniker som anges i BAT 12 och nedan.
Tabell 23 Verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) för förbränning av naturgas
|
4.1.2
BAT 41. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft från förbränning av naturgas i pannor är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
|
BAT 42. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft från förbränning av naturgas i gasturbiner är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
|
BAT 43. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft från förbränning av naturgas i motorer är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
|
BAT 44. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av kolmonoxid till luft från förbränning av naturgas är att säkerställa optimal förbränning och/eller att använda oxidationskatalysatorer. Beskrivning Se beskrivningar i avsnitt 8.3. Tabell 24 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av NOX till luft från förbränning av naturgas i gasturbiner
Som vägledning kan nämnas att de årliga genomsnittliga kolmonoxidutsläppen för varje typ av befintlig förbränningsanläggning som är i drift ≥ 1 500 h/år och för varje typ av ny förbränningsanläggning normalt sett kommer att vara följande:
För en gasturbin som är utrustad med torra låg-NOX-brännare motsvarar dessa vägledande nivåer de lägen där DLN fungerar effektivt. Tabell 25 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av NOX till luft från förbränning av naturgas i pannor och motorer
Som vägledning kan nämnas att årsmedelvärdena för utsläpp av kolmonoxid normalt sett ligger på
|
BAT 45. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av flyktiga organiska föreningar utom metan (NMVOC) och metan till luft från förbränning av naturgas i gasmotorer med mager förbränning och gnisttändning är att säkerställa optimal förbränning och/eller att använda oxidationskatalysatorer. Beskrivning Se beskrivningar i avsnitt 8.3. Oxidationskatalysatorer är inte effektiva när det gäller att minska utsläppen av mättade kolväten med färre än fyra kolatomer. Tabell 26 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av formaldehyd och CH4 till luft från förbränning av naturgas i gasmotorer med mager förbränning och gnisttändning
|
4.2 BAT-slutsatser för förbränning av processgaser från järn- och ståltillverkning
Såvida inget annat anges är BAT-slutsatserna i detta avsnitt allmänt tillämpliga på förbränning av processgaser från järn- och ståltillverkning (masugnsgas, koksugnsgas, LD-gas), enskilt, i kombination, eller samtidigt med andra gasformiga och/eller flytande bränslen. De ska tillämpas utöver de allmänna BAT-slutsatserna i avsnitt 1.
4.2.1
BAT 46. |
Bästa tillgängliga teknik för att öka verkningsgraden vid förbränning av processgaser från järn- och ståltillverkning är att använda en lämplig kombination av de tekniker som anges i BAT 12 och nedan.
Tabell 27 Verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) för förbränning av processgaser från järn- och ståltillverkning i pannor
Tabell 28 Verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) för förbränning av processgaser från järn- och ståltillverkning i gaskombiverk
|
4.2.2
BAT 47. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft från förbränning av processgaser från järn- och ståltillverkning i pannor är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
|
BAT 48. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft från förbränning av processgaser från järn- och ståltillverkning i gaskombiverk är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
|
BAT 49. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av kolmonoxid till luft från förbränning av processgaser från järn- och ståltillverkning är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 29 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av NOX till luft från förbränning av 100 % processgaser från järn- och ståltillverkning
Som vägledning kan nämnas att årsmedelvärdena för utsläpp av kolmonoxid normalt sett ligger på
|
4.2.3
BAT 50. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av SOX till luft från förbränning av processgaser från järn- och ståltillverkning är att använda en kombination av nedanstående tekniker.
Tabell 30 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av SO2 till luft från förbränning av 100 % processgaser från järn- och ståltillverkning
|
4.2.4
BAT 51. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av stoft till luft från förbränning av processgaser från järn- och ståltillverkning är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 31 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av stoft till luft från förbränning av 100 % processgaser från järn- och ståltillverkning
|
4.3 BAT-slutsatser för förbränning av gasformiga eller flytande bränslen på havsplattformar
Såvida inget annat anges är BAT-slutsatserna i detta avsnitt allmänt tillämpliga på förbränning av gasformiga och/eller flytande bränslen på havsplattformar. De ska tillämpas utöver de allmänna BAT-slutsatserna i avsnitt 1.
BAT 52. |
Bästa tillgängliga teknik för att förbättra allmänna miljöprestanda vid förbränning av gasformiga eller flytande bränslen på havsplattformar är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
|
BAT 53. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft vid förbränning av gasformiga eller flytande bränslen på havsplattformar är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
|
BAT 54. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av kolmonoxid till luft vid förbränning av gasformiga eller flytande bränslen i gasturbiner på havsplattformar är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 32 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av NOX till luft från förbränning av gasformiga bränslen i gasturbiner i öppen cykel på havsplattformar
Som vägledning kan nämnas att medelvärdena för utsläpp av kolmonoxid under provtagningsperioden normalt sett ligger på
|
5. BAT-SLUTSATSER FÖR FÖRBRÄNNINGSANLÄGGNINGAR SOM DRIVS MED FLERA BRÄNSLEN
5.1 BAT-slutsatser för förbränning av processbränslen från den kemiska industrin
Såvida inget annat anges är BAT-slutsatserna i detta avsnitt allmänt tillämpliga på förbränning av processbränslen från den kemiska industrin, enskilt, i kombination, eller samtidigt med andra gasformiga och/eller flytande bränslen. De ska tillämpas utöver de allmänna BAT-slutsatserna i avsnitt 1.
5.1.1
BAT 55. |
Bästa tillgängliga teknik för att förbättra allmänna miljöprestanda vid förbränning av processbränslen från den kemiska industrin i pannor är att använda en lämplig kombination av de tekniker som anges i BAT 6 och nedan.
|
5.1.2
Tabell 33
Verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) för förbränning av processbränslen från den kemiska industrin i pannor
Typ av förbränningsenhet |
||||
Elverkningsgrad netto (%) |
||||
Ny enhet |
Befintlig enhet |
Ny enhet |
Befintlig enhet |
|
Panna som använder flytande processbränslen från den kemiska industrin, även när dessa blandas med tung eldningsolja, dieselbrännolja och/eller andra flytande bränslen |
> 36,4 |
35,6–37,4 |
80–96 |
80–96 |
Panna som använder gasformiga processbränslen från den kemiska industrin, även när dessa blandas med naturgas och/eller andra gasformiga bränslen |
39–42,5 |
38–40 |
78–95 |
78–95 |
5.1.3
BAT 56. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft och samtidigt begränsa utsläppen av kolmonoxid till luft från förbränning av processbränslen från den kemiska industrin är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 34 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av NOX till luft från förbränning av 100 % processbränslen från den kemiska industrin i pannor
Som vägledning kan nämnas att de årliga genomsnittliga kolmonoxidutsläppen för befintliga förbränningsanläggningar som är i drift ≥ 1 500 h/år och för nya förbränningsanläggningar normalt sett ligger på < 5–30 mg/Nm3. |
5.1.4
BAT 57. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av SOX, HCl och HF till luft från förbränning av processbränslen från den kemiska industrin i pannor är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 35 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av SO2 till luft från förbränning av 100 % processbränslen från den kemiska industrin i pannor
Tabell 36 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av HCl och HF till luft från förbränning av processbränslen från den kemiska industrin i pannor
|
5.1.5
BAT 58. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av stoft, partikelbundna metaller och restsubstanser till luft från förbränning av processbränslen från den kemiska industrin i pannor är att använda en eller flera av de tekniker som anges nedan.
Tabell 37 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av stoft till luft från förbränning av blandningar av gaser och vätskor bestående av 100 % processbränslen från den kemiska industrin i pannor
|
5.1.6
BAT 59. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av flyktiga organiska föreningar och polyklorerade dibensodioxiner och -furaner till luft från förbränning av processbränslen från den kemiska industrin i pannor är att använda en eller flera av de tekniker som anges i BAT 6 och nedan.
Tabell 38 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av PCDD/F och TVOC till luft från förbränning av 100 % processbränslen från den kemiska industrin i pannor
|
6. BAT-SLUTSATSER FÖR SAMFÖRBRÄNNING AV AVFALL
Om inget annat anges är BAT-slutsatserna i detta avsnitt allmänt tillämpliga på samförbränning av avfall i förbränningsanläggningar. De ska tillämpas utöver de allmänna BAT-slutsatserna i avsnitt 1.
Vid samförbränning av avfall ska BAT-AEL i detta avsnitt tillämpas på hela den volym rökgas som genereras.
När avfall samförbränns med bränslen som omfattas av avsnitt 2 gäller de BAT-AEL som anges i avsnitt 2 också för i) hela den rökgasvolym som genereras, och ii) den rökgasvolym som härrör från förbränning av bränslen som omfattas av det avsnittet, med användning av blandningsformeln i bilaga VI (del 4) till direktiv 2010/75/EU, där BAT-AEL för den rökgasvolym som bildas vid förbränningen av avfall ska fastställas på grundval av BAT 61.
6.1.1
BAT 60. |
Bästa tillgängliga teknik för att förbättra allmänna miljöprestanda vid samförbränning av avfall i förbränningsanläggningar, säkerställa stabila förbränningsförhållanden och minska utsläppen till luft är att använda teknik BAT 60 a nedan och en kombination av de tekniker som anges i BAT 6 och/eller övriga tekniker nedan.
|
BAT 61. |
Bästa tillgängliga teknik för att undvika ökade utsläpp från samförbränning av avfall i förbränningsanläggningar är att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att utsläppen av förorenande ämnen i den del av rökgaserna som kommer från samförbränning av avfall inte är högre än de utsläpp som blir följden av tillämpningen av BAT-slutsatserna för förbränning av avfall. |
BAT 62. |
Bästa tillgängliga teknik för att minimera effekterna på återvinning av restprodukter från samförbränning av avfall i förbränningsanläggningar är att upprätthålla en god kvalitet hos gips, aska, slagg och andra restprodukter, i enlighet med de krav som gäller för deras återvinning när förbränningsanläggningen inte samförbränner avfall, genom att använda en eller flera av de tekniker som anges i BAT 60 och/eller genom att endast samförbränna sådana avfallsfraktioner som har föroreningskoncentrationer liknande dem i andra bränslen som förbränns. |
6.1.2
BAT 63. |
Bästa tillgängliga teknik för att öka verkningsgraden vid samförbränning av avfall är att använda en lämplig kombination av de tekniker som anges i BAT 12 och BAT 19, beroende på vilken typ av huvudbränsle som används och förbränningsanläggningens utformning. Verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) anges i tabell 8 för samförbränning av avfall med biomassa och/eller torv och i tabell 2 för samförbränning av avfall med stenkol och/eller brunkol. |
6.1.3
BAT 64. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft och samtidigt begränsa utsläppen av kolmonoxid och N2O från samförbränning av avfall med stenkol och/eller brunkol är att använda en eller flera av de tekniker som anges i BAT 20. |
BAT 65. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av NOX till luft och samtidigt begränsa utsläppen av kolmonoxid och N2O från samförbränning av avfall med biomassa och/eller torv är att använda en eller flera av de tekniker som anges i BAT 24. |
6.1.4
BAT 66. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av SOX, HCl och HF till luft från samförbränning av avfall med stenkol och/eller brunkol är att använda en eller flera av de tekniker som anges i BAT 21. |
BAT 67. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av SOX, HCl och HF till luft från samförbränning av avfall med biomassa och/eller torv är att använda en eller flera av de tekniker som anges i BAT 25. |
6.1.5
BAT 68. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av stoft och partikelbundna metaller till luft från samförbränning av avfall med stenkol och/eller brunkol är att använda en eller flera av de tekniker som anges i BAT 22. Tabell 39 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av metaller till luft från samförbränning av avfall med stenkol och/eller brunkol
|
BAT 69. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av stoft och partikelbundna metaller till luft från samförbränning av avfall med biomassa och/eller torv är att använda en eller flera av de tekniker som anges i BAT 26. Tabell 40 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av metaller till luft från samförbränning av avfall med biomassa och/eller torv
|
6.1.6
BAT 70. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av kvicksilver till luft från samförbränning av avfall med biomassa, torv, stenkol och/eller brunkol är att använda en eller flera av de tekniker som anges i BAT 23 och BAT 27. |
6.1.7
BAT 71. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av flyktiga organiska föreningar och polyklorerade dibensodioxiner och -furaner till luft från samförbränning av avfall med biomassa, torv, stenkol och/eller brunkol är att använda en kombination av de tekniker som anges i BAT 6, BAT 26 och nedan.
Tabell 41 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av PCDD/F och TVOC till luft från samförbränning av avfall med biomassa, torv, stenkol och/eller brunkol
|
7. BAT-SLUTSATSER FÖR FÖRGASNING
Om inget annat anges är BAT-slutsatserna i detta avsnitt allmänt tillämpliga för alla förgasningsanläggningar som är direkt anslutna till förbränningsanläggningar, och för IGCC-anläggningar. De ska tillämpas utöver de allmänna BAT-slutsatserna i avsnitt 1.
7.1.1
BAT 72. |
Bästa tillgängliga teknik för att öka verkningsgraden hos IGCC- och förgasningsenheter är att använda en eller flera av de tekniker som anges i BAT 12 och nedan.
Tabell 42 Verkningsgrader som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEEL) för förgasningsenheter och IGCC-enheter
|
7.1.2
BAT 73. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga och/eller minska utsläppen av NOX till luft och samtidigt begränsa utsläppen av kolmonoxid till luft från IGCC-anläggningar är att använda en eller flera av nedanstående tekniker.
Tabell 43 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av NOX till luft från IGCC-anläggningar
Som vägledning kan nämnas att de årliga genomsnittliga kolmonoxidutsläppen för befintliga förbränningsanläggningar som är i drift ≥ 1 500 h/år och för nya förbränningsanläggningar normalt sett ligger på < 5–30 mg/Nm3. |
7.1.3
BAT 74. |
Bästa tillgängliga teknik för att minska utsläppen av SOX till luft från IGCC-anläggningar är att använda den teknik som anges nedan.
De utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för SO2-utsläpp till luft från IGCC-anläggningar på ≥ 100 MWth är 3–16 mg/Nm (118), uttryckt som ett årsmedelvärde. |
7.1.4
BAT 75. |
Bästa tillgängliga teknik för att förebygga eller minska utsläppen av stoft, partikelbundna metaller, ammoniak och halogener till luft från IGCC-anläggningar är att använda en eller flera av de tekniker som anges nedan.
Tabell 44 Utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) för utsläpp av stoft och partikelbundna metaller till luft från IGCC-anläggningar
|
8. BESKRIVNING AV TEKNIKER
8.1 Allmänna tekniker
Teknik |
Beskrivning |
Avancerat kontrollsystem |
Användning av ett datorbaserat automatiskt system för att kontrollera förbränningens effektivitet och underlätta förebyggande och/eller minskning av utsläpp. Detta inbegriper också användning av effektiv övervakning. |
Optimerad förbränning |
Åtgärder som vidtagits för att maximera energiomvandlingens effektivitet, t.ex. i ugnen/pannan, och samtidigt minimera utsläppen (särskilt av kolmonoxid). Detta uppnås genom en kombination av tekniker, inklusive lämplig utformning av förbränningsutrustningen, optimering av temperaturen (t.ex. genom effektiv blandning av bränsle och förbränningsluft) och uppehållstid i förbränningszonen samt användning av ett avancerat kontrollsystem. |
8.2 Tekniker för att öka verkningsgraden
Teknik |
Beskrivning |
Avancerat kontrollsystem |
Se avsnitt 8.1. |
Kraftvärmeberedskap |
De åtgärder som vidtas för att möjliggöra senare export av en användbar kvantitet värme till en extern värmelast på ett sätt som ger en minskning på minst 10 % av användningen av primärenergi jämfört med separat produktion av den värme och el som produceras. I detta ingår att kartlägga och bibehålla tillgången till specifika punkter i ångsystemet från vilka ånga kan hämtas samt att göra tillräckligt med utrymme tillgängligt för att möjliggöra en senare montering av bland annat rörledningar, värmeväxlare, extra avsaltningskapacitet för vatten, en förbränningsanläggning med panna i standbyläge och mottrycksturbiner. System för ”balance of plant” (BoP) och kontroll-/instrumenteringssystem är lämpliga för uppgradering. Det är också möjligt att senare ansluta en eller flera mottrycksturbiner. |
Kombinerad cykel |
En kombination av två eller flera termodynamiska cykler, t.ex. en Braytoncykel (gasturbin/förbränningsmotor) med en Rankinecykel (ångturbin/panna), för att omvandla värmeförluster från rökgaserna från den första cykeln till användbar energi genom en eller flera efterföljande cykler. |
Optimerad förbränning |
Se avsnitt 8.1. |
Rökgaskondensor |
En värmeväxlare där vatten förvärms av rökgaser innan det värms upp i ångkondensorn. Vattenångan i rökgaserna kondenserar när den kyls av uppvärmningsvattnet. Rökgaskondensorn används både för att öka förbränningsenhetens verkningsgrad och för att avlägsna föroreningar i form av t.ex. stoft, SOX, HCl och HF från rökgaserna. |
System för hantering av processgaser |
Ett system som gör att de processgaser från järn- och ståltillverkning som kan användas som bränsle (t.ex. masugnsgas, koksugnsgas och LD-gas) kan ledas till förbränningsanläggningarna, beroende på tillgängligheten av dessa bränslen och typen av förbränningsanläggningar i ett integrerat stålverk. |
Superkritiska ångförhållanden |
Användning av en ångkrets, inklusive system för återuppvärmning av ånga, där ångan kan nå tryck över 220,6 bar och temperaturer över 540 °C. |
Ultrasuperkritiska ångförhållanden |
Användning av en ångkrets, inklusive system för återuppvärmning, där ångan kan nå tryck över 250–300 bar och temperaturer över 580–600 °C. |
Våt skorsten |
Utformning av skorstenen för att medge att vattenångan i de mättade rökgaserna kondenserar; därigenom behövs ingen mellanöverhettare efter den våta avsvavlingen av rökgaserna. |
8.3 Tekniker för att minska utsläppen av NOX och/eller kolmonoxid till luft
Teknik |
Beskrivning |
Avancerat kontrollsystem |
Se avsnitt 8.1. |
Stegvis lufttillförsel |
Skapandet av flera förbränningszoner i förbränningskammaren med olika syrehalt för att minska utsläppen av NOX och optimera förbränningen. Tekniken inkluderar en primär förbränningszon med understökiometrisk eldning (dvs. med underskott av luft) och en återförbränningszon (med överskott av luft) i syfte att förbättra förbränningen. För vissa gamla och små pannor kan kapaciteten behöva minskas för att skapa utrymme för stegvis lufttillförsel. |
Kombinerade tekniker för minskning av NOX och SOX |
Användning av komplexa och integrerade tekniker för kombinerad avskiljning av NOX, SOX och ofta även andra föroreningar från rökgaserna, t.ex. genom aktivt kol och DeSONOX-processer. De kan tillämpas antingen separat eller i kombination med andra primära tekniker i stenkolseldade PC-pannor. |
Optimerad förbränning |
Se avsnitt 8.1. |
Torra låg-NOX-brännare (DLN) |
Gasturbinbrännare där luft och bränsle blandas innan de når förbränningszonen. Genom blandning av luft och bränsle innan förbränning uppnås en enhetlig temperaturfördelning och lägre flamtemperatur, vilket leder till lägre utsläpp av NOX. |
Återföring av rökgaser eller avgaser (FGR/EGR) |
Återföring av en del av rökgaserna till förbränningskammaren för att ersätta en del av den färska förbränningsluften. Detta både sänker temperaturen och begränsar tillgången till syre för kväveoxidation, vilket leder till minskad uppkomst av NOX. Detta innebär att rökgaserna från ugnen leds till lågan för att minska syrehalten och därmed lågans temperatur. Användning av särskilda brännare eller andra anordningar bygger på inre återföring av förbränningsgaser som kyler av lågornas bas och reducerar syrehalten i den varmaste delen av lågorna. |
Bränsleval |
Användning av bränsle med låg kvävehalt. |
Stegvis bränsletillförsel |
Tekniken bygger på reducering av lågans temperatur eller avgränsade hetzoner (hot spots) genom skapande av flera förbränningszoner i förbränningskammaren med olika insprutningsnivåer för bränsle och luft. Reinvesteringar kan vara mindre effektiva i mindre förbränningsanläggningar än i större förbränningsanläggningar. |
Mager förbränning och avancerad mager förbränning |
Kontroll av lågans maxtemperatur genom mager förbränning är den primära metoden för att begränsa bildandet av NOX i gasmotorer. Vid mager förbränning minskas mängden bränsle i förhållande till luft i de zoner där NOX bildas, så att lågans maxtemperatur är lägre än dess stökiometriska adiabatiska temperatur, vilket minskar bildningen av termisk NOX. Optimeringen av detta koncept kallas ”avancerad mager förbränning”. |
Låg-NOX-brännare (LNB) |
Tekniken (inklusive ultralåg-NOX-brännare och avancerade låg-NOX-brännare) bygger på principen att lågans maxtemperatur reduceras; pannornas brännare är utformade för att fördröja och samtidigt förbättra förbränningen och öka värmeöverföringen (ökad emissivitet hos lågan). Blandningen av luft och bränsle minskar syrets tillgänglighet och reducerar lågans maxtemperatur. Därigenom fördröjs omvandlingen av bränslebundet kväve till NOX och bildningen av termisk NOX samtidigt som en hög förbränningseffektivitet upprätthålls. Tekniken kan kombineras med en modifierad utformning av ugnens förbränningskammare. Ultralåg-NOX-brännare (ULNB) är anpassade för bland annat stegvis tillförsel av luft/bränsle och återföring av rökgaserna från eldstaden (inre återföring av rökgaser). Teknikens effektivitet kan påverkas av pannans utformning då reinvesteringar görs i äldre förbränningsanläggningar. |
Teknik för förbränning med låga NOX-utsläpp i dieselmotorer |
Tekniken består av en kombination av interna modifieringar av motorn, t.ex. optimering av förbränning och bränsleinsprutning (mycket sen bränsleinsprutning i kombination med tidig stängning av insugningsventilen), turboladdning eller Millercykeln. |
Oxidationskatalysatorer |
Användning av katalysatorer (som vanligen innehåller ädelmetaller som t.ex. palladium eller platina) för att oxidera kolmonoxid och oförbrända kolväten med syre under bildning av CO2 och vattenånga. |
Sänkning av förbränningsluftens temperatur |
Användning av förbränningsluft som har omgivningstemperatur. Förbränningsluften förvärms inte i en regenerativ luftförvärmare. |
Selektiv katalytisk reduktion (SCR) |
Selektiv reduktion av kväveoxider med ammoniak eller urea i närvaro av en katalysator. Tekniken bygger på reduktion av NOX till kvävgas i en katalytisk bädd genom reaktion med ammoniak (vanligen vattenlösning) vid en optimal driftstemperatur på ca 300–450 °C. Flera skikt av katalysator kan användas. En större reduktion av NOX uppnås om man använder många skikt av katalysator. Tekniken kan bestå av moduler, och särskilda katalysatorer och/eller särskild förvärmning kan användas för att klara låg last eller ett brett rökgastemperaturfönster. In-duct-SCR eller slip-SCR är en teknik som kombinerar SNCR med nedströms SCR, vilket minskar överskottet av oreagerad ammoniak från SNCR-enheten. |
Selektiv icke-katalytisk reduktion (SNCR) |
Selektiv reduktion av kväveoxider med ammoniak eller urea utan användning av katalysator. Tekniken bygger på reduktion av NOX till kvävgas genom reaktion med ammoniak eller urea vid hög temperatur. Ett driftstemperaturfönster på mellan 800 °C och 1 000 °C upprätthålls för optimal reaktion. |
Tillförsel av vatten/ånga |
Vatten eller ånga används som spädningsmedel för att sänka förbränningstemperaturen i gasturbiner, motorer eller pannor och därigenom minska bildningen av termisk NOX. Vattnet/ångan blandas antingen med bränslet före förbränning (bränsleemulsion, fuktning eller mättning) eller sprutas in direkt i förbränningskammaren (vatten-/ånginsprutning). |
8.4 Tekniker för att minska utsläppen av SOX, HCl och HF till luft
Teknik |
Beskrivning |
Sorbentinsprutning i panna (i ugnen eller bädden) |
Direktinsprutning av torr sorbent i förbränningskammaren eller tillsats av magnesium- eller kalciumbaserade adsorbenter i bädden i en fluidbäddpanna. Sorbentpartiklarnas yta reagerar med SO2 i rökgasen eller i fluidbäddpannan. Metoden används vanligen i kombination med en stoftreningsteknik. |
Torrskrubber med cirkulerande fluidiserad bädd |
Rökgaser från pannans förvärmare för luft leds in i botten på CFB-absorbatorn och strömmar vertikalt uppåt genom ett venturirör där vatten och en fast sorbent sprutas in separat i rökgasströmmen. Metoden används vanligen i kombination med en stoftreningsteknik. |
Kombinerade tekniker för minskning av NOX och SOX |
Se avsnitt 8.3. |
Sorbentinsprutning i rökgaskanalen (DSI) |
Insprutning och spridning av sorbent i form av torrt pulver i rökgasströmmen. Sorbenten (till exempel natriumkarbonat, natriumvätekarbonat, släckt kalk) reagerar med sura gaser (t.ex. gasformiga svavelföreningar och HCl) under bildning av fasta partiklar som sedan avlägsnas med stoftreningsteknik (påsfilter eller elfilter). DSI används vanligen i kombination med påsfilter. |
Rökgaskondensor |
Se avsnitt 8.2. |
Bränsleval |
Användning av bränsle med låg halt av svavel, klor och/eller fluor |
System för hantering av processgaser |
Se avsnitt 8.2. |
Avsvavling av rökgaser med havsvatten |
En specifik icke-regenerativ typ av våtskrubbning där den naturliga alkaliniteten hos havsvatten används för att absorbera sura föreningar i rökgaserna. För att tekniken ska kunna användas måste i regel stofthalten minskas tidigare i processen. |
Sprayabsorption (SDA) |
En suspension/lösning av ett alkaliskt reagens tillförs och sprids i rökgasströmmen. Materialet reagerar med de gasformiga svavelföreningarna under bildning av fasta partiklar som sedan avlägsnas med stoftreningsteknik (påsfilter eller elfilter). SDA används vanligen i kombination med påsfilter. |
Våt avsvavling av rökgaser (våt FGD) |
Teknik eller kombination av skrubbertekniker genom vilka svaveloxider avlägsnas från rökgaser genom olika processer som i allmänhet inkluderar en alkalisk sorbent för avskiljning av gasformig SO2 och omvandling av denna till fasta ämnen. I våtskrubbningsprocessen löser sig gasformiga föreningar i en vätska (vatten eller alkalisk lösning). Fasta och gasformiga föreningar kan avskiljas samtidigt. Efter våtskrubbern är rökgaserna mättade med vatten. Innan de släpps ut måste vattendropparna avskiljas. Den vätska som är resultatet av våtskrubbningen skickas till ett reningsverk och de olösliga partiklarna samlas upp genom sedimentering eller filtrering. |
Våtskrubbning |
Användning av en vätska, vanligen vatten eller en vattenlösning, för att fånga upp sura föreningar från rökgaserna genom absorption. |
8.5 Tekniker för att minska utsläppen till luft av stoft och metaller, inklusive kvicksilver, och/eller PCDD/F
Teknik |
Beskrivning |
Påsfilter |
Påsfilter/textilfilter är tillverkade av poröst vävd eller filtad duk genom vilken man låter gaser passera för att avlägsna partiklar. Vid användning av påsfilter måste ett textilmaterial väljas som är lämpligt för rökgasernas egenskaper och den maximala drifttemperaturen. |
Sorbentinsprutning i panna (i ugnen eller bädden) |
Se den allmänna beskrivningen i avsnitt 8.4. Det finns andra positiva effekter i form av minskade utsläpp av stoft och metaller. |
Insprutning av sorbent i form av kol (t.ex. aktivt kol eller halogenerat aktivt kol) i rökgasen |
Adsorption av kvicksilver och/eller PCDD/F med sorbenter i form av kol, t.ex. (halogenerat) aktivt kol, med eller utan kemisk behandling. Systemet för sorbentinsprutning kan förbättras genom tillägg av ett extra påsfilter. |
System för torr eller halvtorr avsvavling av rökgaser |
Se den allmänna beskrivningen av varje teknik (dvs. sprayabsorption, sorbentinsprutning i rökgaskanalen, torrskrubber med cirkulerande fluidiserad bädd) i avsnitt 8.4. Det finns andra positiva effekter i form av minskade utsläpp av stoft och metaller. |
Elfilter (ESP) |
I ett elfilter laddas partiklar och avskiljs under inverkan av ett elektriskt fält. Elfilter kan användas för en mängd olika driftsförhållanden. Reningens effektivitet beror normalt sett på antalet fält, uppehållstiden (storlek), katalysatoregenskaper och vilka anordningar som används för avlägsnande av partiklar uppströms. Elfilter har i regel mellan två och fem elektriska fält. De mest moderna (högpresterande) elfiltren har upp till sju elektriska fält. |
Bränsleval |
Användning av bränsle med låg halt av aska eller metaller (t.ex. kvicksilver). |
Multicykloner |
Ett antal system för avskiljning av stoft med hjälp av centrifugalkraften. De partiklar som avskiljs från bärgasen ansamlas i en eller flera behållare. |
Användning av halogenerade ämnen som tillsatser till bränslet eller för insprutning i ugnen |
Tillsats av halogenföreningar (t.ex. bromerade tillsatser) till ugnen för att oxidera elementärt kvicksilver till löslig form eller till partiklar, vilket förbättrar avskiljandet av kvicksilver i efterföljande reningssystem. |
Våt avsvavling av rökgaser (våt FGD) |
Se den allmänna beskrivningen i avsnitt 8.4. Det finns andra positiva effekter i form av minskade utsläpp av stoft och metaller. |
8.6 Tekniker för att minska utsläpp till vatten
Teknik |
Beskrivning |
Adsorption på aktivt kol |
Adsorption av lösliga föroreningar på ytan av fasta, mycket porösa partiklar (adsorbenten). Aktivt kol används ofta för adsorption av organiska föreningar och kvicksilver. |
Aerob biologisk rening |
Oxidation av lösta organiska föroreningar genom utnyttjande av den syreberoende metabolismen hos vissa mikroorganismer. I närvaro av löst syrgas – som sprutas in i form av luft eller ren syrgas – mineraliseras de organiska beståndsdelarna till koldioxid och vatten eller omvandlas till andra metaboliter och biomassa. Under vissa förhållanden sker också aerob nitrifikation, där mikroorganismer oxiderar ammonium (NH4 +) till nitrit (NO2 -) och sedan vidare till nitrat (NO3 -). |
Anoxisk/anaerob biologisk rening |
Biologisk nedbrytning av föroreningar med hjälp av metabolismen hos mikroorganismer (exempelvis reduceras nitrat (NO3 -) till elementärt gasformigt kväve, och oxiderade kvicksilverföreningar reduceras till elementärt kvicksilver). Den anoxiska/anaeroba reningen av avloppsvatten från våta reningssystem sker vanligen i bioreaktorer med fixerad film och med aktivt kol som bärare. Den anoxiska/anaeroba biologiska reningen för att avlägsna kvicksilver används i kombination med andra tekniker. |
Koagulering och flockning |
Koagulering och flockning används för att avskilja suspenderat material från avloppsvatten och utförs ofta i flera steg. Koagulering utförs genom tillsättning av koaguleringsmedel med en laddning som är motsatt den hos det suspenderade fasta materialet. Flockning utförs genom tillsats av polymerer, så att kollisioner mellan mikroflockpartiklar får dessa att slås samman till större flockar. |
Kristallisering |
Avlägsnande av föroreningar i jonform från avloppsvatten genom att låta dem kristallisera på ett underlag i form av t.ex. sand eller mineraler, i en process med fluidiserad bädd |
Filtrering |
Avskiljning av fast material från avloppsvatten genom att låta det passera ett poröst medium. Det innefattar olika typer av teknik, t.ex. sandfiltrering, mikrofiltrering och ultrafiltrering. |
Flotation |
Avskiljning av fasta eller flytande partiklar från avloppsvatten genom att dessa fastnar på små gasbubblor (vanligen luft). De lättflytande partiklarna samlas på vattenytan och fångas upp med skimmers. |
Jonbyte |
Avlägsnande av föroreningar i jonform från avloppsvatten genom att de ersätts med mindre skadliga joner i en jonbytarharts. Föroreningarna kvarhålls tillfälligt och frisätts sedan till en regenererings- eller backspolningsvätska. |
Neutralisering |
Justering av avloppsvattnets pH till det neutrala värdet (cirka 7) genom tillsats av kemikalier. För att höja pH används vanligen natriumhydroxid (NaOH) eller kalciumhydroxid (Ca(OH)2), och för att sänka pH används vanligen svavelsyra (H2SO4), saltsyra (HCl) eller koldioxid (CO2). Vissa föroreningar kan fällas ut vid neutralisering. |
Oljeavskiljning |
Fri olja avlägsnas från avloppsvattnet genom gravimetrisk avskiljning, t.ex. med användning av en API-avskiljare, en separator med korrugerade plåtar eller en separator med parallella plåtar. Oljeavskiljning följs vanligen av flotation i kombination med koagulering/flockning. I vissa fall kan emulsioner behöva brytas före oljeavskiljning. |
Oxidation |
Omvandling av föroreningar, genom användning av oxidationsmedel, till liknande ämnen som är mindre farliga och/eller lättare att avskilja. När det gäller avloppsvatten från användning av våta reningssystem kan luft användas för att oxidera sulfit (SO3 2-) till sulfat (SO4 2-). |
Utfällning |
Lösta förorenande ämnen omvandlas till olösliga föreningar genom tillsats av fällningsmedel. De fasta utfällningar som bildas separeras därefter genom sedimentation, flotation eller filtrering. Kemikalier som används för metallutfällning är vanligen kalk, dolomit, natriumhydroxid, natriumkarbonat, natriumsulfid och organiska svavelföreningar. Kalciumsalter (utom kalk) används för att fälla ut sulfat eller fluorid. |
Sedimentering |
Avlägsnande av suspenderat fast material genom gravimetrisk avskiljning. |
Strippning |
Avlägsnande av alla föroreningar som går att avskilja (t.ex. ammoniak) från avloppsvatten genom kontakt med ett kraftigt gasflöde så att föroreningarna övergår till gasfas. Föroreningarna avlägsnas sedan från strippergasen och kan eventuellt återanvändas. |
(*1) Kommissionens genomförandebeslut 2012/249/EU av den 7 maj 2012 om fastställande av start- och stopperioder enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (EUT L 123, 9.5.2012, s. 44).
(1) För alla parametrar för vilka 30-minutersmätningar är olämpliga på grund av provtagningsbegränsningar eller analytiska begränsningar används en lämplig provtagningsperiod. För PCDD/F används en provtagningsperiod på 6–8 timmar.
(2) Om lastprov av en kraftvärmeenhet av tekniska skäl inte kan utföras då enheten arbetar vid full värmelast kan testet kompletteras eller ersättas med en beräkning utifrån parametrar för full last.
(3) Kontinuerlig mätning av rökgasernas halt av vattenånga är inte nödvändig om rökgasproven torkas före analys.
(4) Generiska EN-standarder för kontinuerliga mätningar är EN 15267-1, EN 15267-2, EN 15267-3 och EN 14181. EN-standarder för periodiska mätningar anges i tabellen.
(5) Övervakningsfrekvensen gäller inte om förbränningsanläggningen är i drift enbart för att möjliggöra utsläppsmätningar.
(6) För förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på < 100 MW som är i drift < 1 500 h/år bör den lägsta övervakningsfrekvensen vara minst en gång per halvår. Den periodiska övervakningen av gasturbiner ska göras då förbränningsanläggningen har en last på > 70 %. För samförbränning av avfall med stenkol, brunkol, fast biomassa och/eller torv måste övervakningsfrekvensen fastställas även med hänsyn till del 6 i bilaga VI till direktivet om industriutsläpp.
(7) Vid användning av SCR bör den lägsta övervakningsfrekvensen vara minst en gång per år om utsläppsnivåerna har visat sig vara tillräckligt stabila.
(8) För naturgasdrivna turbiner med en installerad tillförd effekt på < 100 MW som är i drift < 1 500 h/år, eller befintliga gasturbiner i öppen cykel, kan PEMS användas i stället.
(9) PEMS kan användas i stället.
(10) Två mätserier utförs, en där förbränningsanläggningen har en last på > 70 % och den andra vid en last på < 70 %.
(11) Som ett alternativ till kontinuerlig mätning kan man vid förbränningsanläggningar för förbränning av olja med känd svavelhalt där det inte finns någon svavelrening av rökgaserna använda periodiska mätningar minst en gång var tredje månad och/eller andra förfaranden som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet för att fastställa SO2-utsläppen.
(12) När det gäller processbränslen från den kemiska industrin kan övervakningsfrekvensen anpassas för förbränningsanläggningar på < 100 MWth efter en första karakterisering av bränslet (se BAT 5), utifrån en bedömning av relevansen hos föroreningarna (t.ex. halten i bränslet, utförd rökgasrening) i utsläppen till luft, dock minst varje gång som en ändring av bränslets egenskaper kan påverka utsläppen.
(13) Om utsläppsnivåerna visar sig vara tillräckligt stabila kan periodiska mätningar utföras varje gång som en ändring av bränslets och/eller avfallets egenskaper kan påverka utsläppen, dock minst en gång per år. För samförbränning av avfall med stenkol, brunkol, fast biomassa och/eller torv måste övervakningsfrekvensen fastställas även med hänsyn till del 6 i bilaga VI till direktivet om industriutsläpp.
(14) När det gäller processbränslen från den kemiska industrin kan övervakningsfrekvensen anpassas efter en första karakterisering av bränslet (se BAT 5), utifrån en bedömning av relevansen hos föroreningarna (t.ex. halten i bränslet, utförd rökgasrening) i utsläppen till luft, dock minst varje gång som en ändring av bränslets egenskaper kan påverka utsläppen.
(15) För förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på < 100 MW som är i drift < 500 h/år bör den lägsta övervakningsfrekvensen vara minst en gång per år. För förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på < 100 MW som är i drift mellan 500 och 1 500 h/år får övervakningsfrekvensen sänkas till minst en gång var sjätte månad.
(16) Om utsläppsnivåerna visar sig vara tillräckligt stabila kan periodiska mätningar utföras varje gång som en ändring av bränslets och/eller avfallets egenskaper kan påverka utsläppen, dock minst en gång var sjätte månad.
(17) För förbränningsanläggningar som förbränner processgaser från järn- och ståltillverkning bör den lägsta övervakningsfrekvensen vara minst en gång var sjätte månad om utsläppsnivåerna har visat sig vara tillräckligt stabila.
(18) Förteckningen över föroreningar som övervakas och övervakningsfrekvensen kan anpassas efter en första karakterisering av bränslet (se BAT 5), utifrån en bedömning av relevansen hos föroreningarna (t.ex. halten i bränslet, utförd rökgasrening) i utsläppen till luft, dock minst varje gång som en ändring av bränslets egenskaper kan påverka utsläppen.
(19) För förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år bör den lägsta övervakningsfrekvensen vara minst en gång per halvår.
(20) För förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år bör den lägsta övervakningsfrekvensen vara minst en gång per år.
(21) Kontinuerlig provtagning i kombination med täta analyser av tidsintegrerade prover, t.ex. genom en standardiserad övervakningsmetod med sorbentfälla, kan användas som alternativ till kontinuerliga mätningar.
(22) Om utsläppsnivåerna visar sig vara tillräckligt stabila på grund av låg kvicksilverhalt i bränslet räcker det om periodiska mätningar görs varje gång som en ändring av bränslets egenskaper kan påverka utsläppen.
(23) Den lägsta övervakningsfrekvensen är inte tillämplig för förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(24) Mätningarna utförs då förbränningsanläggningen har en last på > 70 %.
(25) När det gäller processbränslen från den kemiska industrin är övervakningen bara tillämplig om bränslena innehåller klorerade ämnen.
(26) TOC-övervakning och COD-övervakning är alternativa möjligheter. TOC-övervakning bör väljas i första hand eftersom den inte kräver användning av mycket giftiga föreningar.
(27) Förteckningen över ämnen/parametrar som karakteriseras kan kortas ned till enbart dem som rimligen kan förväntas finnas i bränslena, utifrån information om råvarorna och produktionsprocesserna.
(28) Denna karakterisering ska göras utan att det påverkar tillämpningen av det förfarande för förhandsgodkännande och godkännande av avfall som anges i BAT 60 a, vilket kan medföra karakterisering och/eller kontroll av andra ämnen/parametrar än dem som anges här.
(29) Beskrivningar av teknikerna finns i avsnitt 8.6.
(30) BAT-AEL för TOC eller BAT-AEL för COD ska tillämpas. TOC bör väljas i första hand eftersom övervakningen inte kräver användning av mycket giftiga föreningar.
(31) Denna BAT-AEL gäller efter avdrag för den inkommande mängden.
(32) Denna BAT-AEL gäller endast för avloppsvatten från våt avsvavling av rökgaser.
(33) Denna BAT-AEL gäller endast för förbränningsanläggningar som använder kalciumföreningar vid rökgasreningen.
(34) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet kan eventuellt inte tillämpas för starkt salthaltigt avloppsvatten (t.ex. kloridkoncentration ≥ 5 g/l) på grund av den ökade lösligheten för kalciumsulfat.
(35) Denna BAT-AEL gäller inte för utsläpp till havs- eller brackvatten.
(36) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på enheter som är i drift < 1 500 h/år.
(37) När det gäller kraftvärmeenheter ska bara en av de två BAT-AEEL ”elverkningsgrad netto” respektive ”totalverkningsgrad netto” tillämpas, beroende på kraftvärmeenhetens utformning (dvs. med huvudsaklig inriktning på el- eller värmeproduktion).
(38) Den nedre gränsen för intervallet kan motsvara fall där den uppnådda verkningsgraden påverkas negativt (upp till fyra procentenheter) av den typ av kylsystem som används eller av enhetens geografiska läge.
(39) Dessa nivåer kan eventuellt inte uppnås om den potentiella efterfrågan på värme är för låg.
(40) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som bara producerar el.
(41) Den nedre gränsen för BAT-AEEL-intervallen uppnås vid ogynnsamma klimatförhållanden, för enheter som eldas med låghaltigt brunkol och/eller för äldre enheter (första idrifttagning före 1985).
(42) Den övre gränsen för BAT-AEEL-intervallet kan uppnås med högt satta ångparametrar (tryck, temperatur).
(43) Vilka förbättringar av elverkningsgraden som kan uppnås beror på den specifika enheten, men en ökning med mer än tre procentenheter anses motsvara användningen av bästa tillgängliga teknik för befintliga enheter, beroende på enhetens ursprungliga konstruktion och de reinvesteringar som redan gjorts.
(44) För enheter som förbränner brunkol med ett lägre värmevärde under 6 MJ/kg är den nedre gränsen för BAT-AEEL-intervallet 41,5 %.
(45) Den övre gränsen för BAT-AEEL-intervallet kan vara upp till 46 % för enheter på ≥ 600 MWth som utnyttjar superkritiska eller ultrasuperkritiska ångförhållanden.
(46) Den övre gränsen för BAT-AEEL-intervallet kan vara upp till 44 % för enheter på ≥ 600 MWth som utnyttjar superkritiska eller ultrasuperkritiska ångförhållanden.
(47) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(48) För stenkolseldade förbränningsanläggningar som har pannor vilka eldas med pulvriserat kol, som tagits i drift senast den 1 juli 1987, som är i drift < 1 500 h/år och för vilka SCR och/eller SNCR inte är tillämpligt ska den övre gränsen för intervallet vara 340 mg/Nm3.
(49) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(50) Den nedre gränsen för intervallet anses möjlig att nå om SCR används.
(51) Den övre gränsen för intervallet är 175 mg/Nm3 för FBC-pannor som tagits i drift senast den 7 januari 2014 och för PC-pannor som eldas med brunkol.
(52) Den övre gränsen för intervallet är 220 mg/Nm3 för FBC-pannor som tagits i drift senast den 7 januari 2014 och för PC-pannor som eldas med brunkol.
(53) För förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för intervallet 200 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som är i drift ≥ 1 500 h/år och 220 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(54) Den övre gränsen för intervallet kan vara upp till 140 mg/Nm3 om det finns begränsningar på grund av pannans utformning och/eller för fluidbäddpannor som inte är utrustade med sekundär reningsteknik för NOX-utsläpp.
(55) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(56) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(57) För förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 250 mg/Nm3.
(58) Den nedre gränsen för intervallet kan uppnås genom användning av lågsvavliga bränslen i kombination med de mest avancerade våta reningssystemen.
(59) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 220 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 och som är i drift < 1 500 h/år. För andra befintliga förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 205 mg/Nm3.
(60) För pannor med cirkulerande fluidiserad bädd kan den nedre gränsen för intervallet uppnås genom användning av högeffektiv våt avsvavling av rökgaser. Den övre gränsen för intervallet kan nås genom användning av pannor med sorbentinsprutning i bädden.
(61) Den nedre gränsen för dessa BAT-AEL-intervall kan vara svår att uppnå för förbränningsanläggningar med våt avsvavling av rökgaser och en gas-gasvärmare nedströms.
(62) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 20 mg/Nm3 i följande fall: förbränningsanläggningar som använder bränslen vars genomsnittliga klorhalt är 1 000 mg/kg (torrvikt) eller högre, förbränningsanläggningar i drift < 1 500 h/år, FBC-pannor. För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(63) För förbränningsanläggningar som har utrustning för våt avsvavling av rökgaser med en nedströms gas-gasvärmare är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 7 mg/Nm3.
(64) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 7 mg/Nm3 i följande fall: förbränningsanläggningar som har utrustning för våt avsvavling av rökgaser med en nedströms gas-gasvärmare, förbränningsanläggningar i drift < 1 500 h/år; FBC-pannor. För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(65) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(66) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(67) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 28 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014.
(68) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 25 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014.
(69) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 12 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014.
(70) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 20 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014.
(71) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 14 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014.
(72) Den nedre gränsen för BAT-AEL-intervallet kan uppnås med specifika tekniker för avlägsnande av kvicksilver.
(73) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på enheter som är i drift < 1 500 h/år.
(74) När det gäller kraftvärmeenheter ska bara en av de två BAT-AEEL ”elverkningsgrad netto” respektive ”totalverkningsgrad netto” tillämpas, beroende på kraftvärmeenhetens utformning (dvs. med huvudsaklig inriktning på el- eller värmeproduktion).
(75) Den nedre gränsen för intervallet kan motsvara fall där den uppnådda verkningsgraden påverkas negativt (upp till fyra procentenheter) av den typ av kylsystem som används eller av enhetens geografiska läge.
(76) Dessa nivåer kan eventuellt inte uppnås om den potentiella efterfrågan på värme är för låg.
(77) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som bara producerar el.
(78) Den nedre gränsen för intervallet kan vara ned till 32 % för enheter på < 150 MWth som förbränner biomassa med hög fukthalt.
(79) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(80) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(81) För förbränningsanläggningar som förbränner bränslen vars genomsnittliga kaliumhalt är minst 2 000 mg/kg (torrvikt) och/eller vars genomsnittliga natriumhalt är minst 300 mg/kg är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 200 mg/Nm3.
(82) För förbränningsanläggningar som förbränner bränslen vars genomsnittliga kaliumhalt är minst 2 000 mg/kg (torrvikt) och/eller vars genomsnittliga natriumhalt är minst 300 mg/kg är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 250 mg/Nm3.
(83) För förbränningsanläggningar som förbränner bränslen vars genomsnittliga kaliumhalt är minst 2 000 mg/kg (torrvikt) och/eller vars genomsnittliga natriumhalt är minst 300 mg/kg är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 260 mg/Nm3.
(84) För förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 och som förbränner bränslen vars genomsnittliga kaliumhalt är minst 2 000 mg/kg (torrvikt) och/eller vars genomsnittliga natriumhalt är minst 300 mg/kg är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 310 mg/Nm3.
(85) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 160 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014.
(86) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 200 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014.
(87) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(88) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(89) För befintliga förbränningsanläggningar som förbränner bränslen vars genomsnittliga svavelhalt är minst 0,1 viktprocent (torrvikt) är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 100 mg/Nm3.
(90) För befintliga förbränningsanläggningar som förbränner bränslen vars genomsnittliga svavelhalt är minst 0,1 viktprocent (torrvikt) är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 215 mg/Nm3.
(91) För befintliga förbränningsanläggningar som förbränner bränslen vars genomsnittliga svavelhalt är minst 0,1 viktprocent (torrvikt) är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 165 mg/Nm3, eller 215 mg/Nm3 om förbränningsanläggningarna tagits i drift senast den 7 januari 2014 och/eller består av pannor som förbränner torv i fluidiserad bädd.
(92) För förbränningsanläggningar som använder bränslen vars genomsnittliga klorhalt är ≥ 0,1 viktprocent (torrvikt) och för befintliga förbränningsanläggningar som samförbränner biomassa med svavelrika bränslen (t.ex. torv) eller som använder alkalikloridkonverterande tillsatser (t.ex. elementärt svavel) är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet avseende årsmedelvärde för nya förbränningsanläggningar 15 mg/Nm3, medan den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet avseende årsmedelvärde för befintliga förbränningsanläggningar är 25 mg/Nm3. BAT-AEL-intervallet för dygnsmedelvärde gäller inte för dessa förbränningsanläggningar.
(93) BAT-AEL-intervallet för dygnsmedelvärde är inte tillämpligt på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år. BAT-AEL-intervallets övre gräns för årsmedelvärdet för nya förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år är 15 mg/Nm3.
(94) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(95) Den nedre gränsen för dessa BAT-AEL-intervall kan vara svår att uppnå för förbränningsanläggningar med våt avsvavling av rökgaser och en gas-gasvärmare nedströms.
(96) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(97) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(98) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(99) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på enheter som är i drift < 1 500 h/år.
(100) När det gäller kraftvärmeenheter ska bara en av de två BAT-AEEL ”elverkningsgrad netto” respektive ”totalverkningsgrad netto” tillämpas, beroende på kraftvärmeenhetens utformning (dvs. med huvudsaklig inriktning på el- eller värmeproduktion).
(101) Dessa nivåer kan eventuellt inte uppnås om den potentiella efterfrågan på värme är för låg.
(102) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(103) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(104) För industriella pannor och fjärrvärmeanläggningar som tagits i drift senast den 27 november 2003, som är i drift < 1 500 h/år och för vilka SCR och/eller SNCR inte är tillämpligt ska den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet vara 450 mg/Nm3.
(105) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 110 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar på 100–300 MWth och förbränningsanläggningar på ≥ 300 MWth som tagits i drift senast den 7 januari 2014.
(106) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 145 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar på 100–300 MWth och förbränningsanläggningar på ≥ 300 MWth som tagits i drift senast den 7 januari 2014.
(107) För industriella pannor och fjärrvärmeanläggningar på > 100 MWth som tagits i drift senast den 27 november 2003, som är i drift < 1 500 h/år och för vilka SCR och/eller SNCR inte är tillämpliga ska den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet vara 365 mg/Nm3.
(108) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(109) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(110) För industriella pannor och fjärrvärmeanläggningar som tagits i drift senast den 27 november 2003 och som är i drift < 1 500 h/år ska den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet vara 400 mg/Nm3.
(111) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 175 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014.
(112) För industriella pannor och fjärrvärmeanläggningar som tagits i drift senast den 27 november 2003, som är i drift < 1 500 h/år och för vilka våt avsvavling av rökgaser inte är tillämplig ska den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet vara 200 mg/Nm3.
(113) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(114) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(115) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 25 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014.
(116) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 15 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014.
(117) Enligt definitionen i artikel 2.26 i direktiv 2009/72/EG.
(118) Enligt definitionen i artikel 2.27 i direktiv 2009/72/EG.
(119) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på enheter som är i drift < 1 500 h/år.
(120) BAT-AEEL för elverkningsgrad netto ska tillämpas på kraftvärmeenheter som främst är utformade för elproduktion, och på enheter som producerar enbart el.
(121) Dessa nivåer kan vara svåra att uppnå för motorer med energiintensiva sekundära reningstekniker.
(122) Denna nivå kan vara svår att uppnå för motorer som använder kylare som kylsystem i torra, varma områden.
(123) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år eller som inte kan förses med sekundära reningstekniker.
(124) BAT-AEL-intervallet är 1 150–1 900 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år och för förbränningsanläggningar som inte kan förses med sekundära reningstekniker.
(125) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(126) För förbränningsanläggningar som inbegriper enheter på < 20 MWth med förbränning av tung eldningsolja är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 225 mg/Nm3.
(127) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(128) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(129) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 280 mg/Nm3 om ingen sekundär reningsteknik kan användas. Detta motsvarar en svavelhalt i bränslet på 0,5 viktprocent (torrvikt).
(130) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(131) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(132) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på enheter som är i drift < 1 500 h/år.
(133) BAT-AEEL för elverkningsgrad netto ska tillämpas på kraftvärmeenheter som främst är utformade för elproduktion, och på enheter som producerar enbart el.
(134) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på befintliga förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(135) För befintliga förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(136) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på enheter som är i drift < 1 500 h/år.
(137) När det gäller kraftvärmeenheter ska bara en av de två BAT-AEEL ”elverkningsgrad netto” respektive ”totalverkningsgrad netto” tillämpas, beroende på kraftvärmeenhetens utformning (dvs. med huvudsaklig inriktning på el- eller värmeproduktion).
(138) BAT-AEEL för totalverkningsgrad netto kan eventuellt inte uppnås om den potentiella efterfrågan på värme är för låg.
(139) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som bara producerar el.
(140) Dessa BAT-AEEL är tillämpliga på enheter som används för mekaniska drivanordningar.
(141) Dessa nivåer kan vara svåra att uppnå för motorer som är inställda för att nå NOX-nivåer som understiger 190 mg/Nm3.
(142) Dessa BAT-AEL är också tillämpliga på förbränning av naturgas i turbiner som använder två bränslen.
(143) För en gasturbin som är utrustad med torr låg-NOX-brännare (DLN) gäller dessa BAT-AEL bara de lägen där DLN fungerar effektivt.
(144) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på befintliga förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(145) En optimering av befintlig teknik för att ytterligare minska NOX-utsläppen kan leda till nivåer på kolmonoxidutsläppen som ligger nära den övre gränsen för det vägledande intervall som anges under denna tabell.
(146) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på befintliga turbiner för mekaniska drivanordningar eller på förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år.
(147) För förbränningsanläggningar med en elverkningsgrad (EE) netto som överstiger 39 % kan en korrektionsfaktor tillämpas för intervallets övre gräns, motsvarande [övre gräns] × EE/39, där EE är förbränningsanläggningens elverkningsgrad netto eller mekaniska verkningsgrad netto, fastställt vid baslastförhållanden enligt ISO.
(148) Den övre gränsen för intervallet är 80 mg/Nm3 för förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 27 november 2003 och som är i drift mellan 500 och 1 500 h/år.
(149) För förbränningsanläggningar med en elverkningsgrad (EE) netto som överstiger 55 % kan en korrektionsfaktor tillämpas för BAT-AEL-intervallets övre gräns, motsvarande [övre gräns] × EE/55, där EE är förbränningsanläggningens elverkningsgrad netto, fastställt vid baslastförhållanden enligt ISO.
(150) För befintliga förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 65 mg/Nm3.
(151) För befintliga förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 55 mg/Nm3.
(152) För befintliga förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 80 mg/Nm3.
(153) Den nedre gränsen för BAT-AEL-intervallet för NOX kan uppnås med torra låg-NOX-brännare.
(154) De angivna nivåerna är vägledande.
(155) För befintliga förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 60 mg/Nm3.
(156) För befintliga förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 65 mg/Nm3.
(157) En optimering av befintlig teknik för att ytterligare minska NOX-utsläppen kan leda till nivåer på kolmonoxidutsläppen som ligger nära den övre gränsen för det vägledande intervall som anges under denna tabell.
(158) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(159) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(160) Dessa BAT-AEL är endast tillämpliga på motorer med gnisttändning och motorer som använder två bränslen. De gäller inte gasdrivna dieselmotorer.
(161) För motorer som används i nödsituationer, som är i drift < 500 h/år och som inte kan använda mager förbränning eller SCR är den övre gränsen för det vägledande intervallet 175 mg/Nm3.
(162) För befintliga förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(163) Denna BAT-AEL uttrycks som C under drift vid full last.
(164) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på enheter som är i drift < 1 500 h/år.
(165) När det gäller kraftvärmeenheter ska bara en av de två BAT-AEEL ”elverkningsgrad netto” respektive ”totalverkningsgrad netto” tillämpas, beroende på kraftvärmeenhetens utformning (dvs. med huvudsaklig inriktning på el- eller värmeproduktion).
(166) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som bara producerar el.
(167) Det breda intervallet för verkningsgrad hos kraftvärmeenheter är i stor utsträckning beroende av den lokala efterfrågan på el och värme.
(168) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på enheter som är i drift < 1 500 h/år.
(169) När det gäller kraftvärmeenheter ska bara en av de två BAT-AEEL ”elverkningsgrad netto” respektive ”totalverkningsgrad netto” tillämpas, beroende på kraftvärmeenhetens utformning (dvs. med huvudsaklig inriktning på el- eller värmeproduktion).
(170) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som bara producerar el.
(171) Förbränningsanläggningar som förbränner en blandning av gaser med ett motsvarande lägre värmevärde på > 20 MJ/Nm3 förväntas producera utsläpp nära den övre gränsen för BAT-AEL-intervallen.
(172) Den nedre gränsen för BAT-AEL-intervallet kan uppnås genom användning av SCR.
(173) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga för förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(174) För förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 160 mg/Nm3. Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet får också överskridas om SCR inte kan användas och då en hög andel koksugnsgas används (t.ex. > 50 %) och/eller vid förbränning av koksugnsgas med relativt hög vätgashalt. I detta fall är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 220 mg/Nm3.
(175) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(176) För förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 70 mg/Nm3.
(177) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga för befintliga förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(178) För befintliga förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(179) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet får överskridas vid användning av en hög andel koksugnsgas (t.ex. > 50 %). I detta fall är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 300 mg/Nm3.
(180) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga för befintliga förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(181) För befintliga förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(182) Dessa BAT-AEL baseras på > 70 % av den baslastenergi som är tillgänglig dagtid.
(183) Detta inkluderar gasturbiner som använder ett eller två bränslen.
(184) Den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet är 250 mg/Nm3 om torra låg-NOX-brännare inte kan användas.
(185) Den nedre gränsen för BAT-AEL-intervallet kan uppnås med torra låg-NOX-brännare.
(186) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på enheter som är i drift < 1 500 h/år.
(187) När det gäller kraftvärmeenheter ska bara en av de två BAT-AEEL ”elverkningsgrad netto” respektive ”totalverkningsgrad netto” tillämpas, beroende på kraftvärmeenhetens utformning (dvs. med huvudsaklig inriktning på el- eller värmeproduktion).
(188) Dessa BAT-AEEL kan eventuellt inte uppnås om den potentiella efterfrågan på värme är för låg.
(189) Dessa BAT-AEEL är inte tillämpliga på förbränningsanläggningar som bara producerar el.
(190) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga för förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(191) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(192) För befintliga förbränningsanläggningar på ≤ 500 MWth som tagits i drift senast den 27 november 2003 och som använder flytande bränslen med en kvävehalt som överstiger 0,6 viktprocent är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 380 mg/Nm3.
(193) För befintliga förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 180 mg/Nm3.
(194) För befintliga förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 210 mg/Nm3.
(195) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga för befintliga förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(196) För befintliga förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(197) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(198) För förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 20 mg/Nm3.
(199) För förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 7 mg/Nm3.
(200) Dessa BAT-AEL är inte tillämpliga för förbränningsanläggningar som är i drift < 1 500 h/år.
(201) För förbränningsanläggningar som är i drift < 500 h/år är nivåerna vägledande.
(202) För förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 25 mg/Nm3.
(203) För förbränningsanläggningar som tagits i drift senast den 7 januari 2014 är den övre gränsen för BAT-AEL-intervallet 15 mg/Nm3.
(204) Dessa BAT-AEL är endast tillämpliga för förbränningsanläggningar som använder bränslen från kemiska processer som inbegriper klorerade ämnen.