31.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 86/3

(1)

Centrala motparter placerar sig mellan motparterna i de kontrakt som det handlas med på en eller flera finansiella marknader. Kreditrisken för dessa motparter dämpas genom att säkerhet ställs som beräknas för att täcka eventuella förluster vid obestånd. Centrala motparter godtar enbart mycket likvida tillgångar, i allmänhet kontanter, för att uppfylla marginalsäkerhetskrav i syfte att möjliggöra en snabb likvidation i händelse av obestånd.

(2)

Pensionssystem är i många medlemsstater aktiva på marknaden för OTC-derivat. Pensionssystem brukar dock i allmänhet minimera sina innehav av likvida medel, och i stället inrikta sig på investeringar med högre avkastning, exempelvis värdepapper, för att säkerställa god avkastning för pensionärer. Enheter som förvaltar pensionssystem vars främsta uppgift är att tillhandahålla en pensionsinkomst, i regel som livslånga utbetalningar men också som utbetalningar under viss tid eller som ett engångsbelopp, minimerar vanligtvis sitt kontantinnehav för att maximera effektiviteten och avkastningen för sina pensionstagare. Att avkräva sådana enheter central clearing av OTC-derivatkontrakt skulle därför leda till att de skulle behöva avyttra en avsevärd del av sina tillgångar i utbyte mot kontanter för att uppfylla centrala motparters gällande marginalsäkerhetskrav.

(3)

I artikel 89.1 i förordning (EU) nr 648/2012 föreskrivs därför att under tre år efter den förordningens ikraftträdande ska clearingkravet i artikel 4 i förordning (EU) nr 648/2012 inte gälla OTC-derivatkontrakt som på ett objektivt mätbart sätt minskar investeringsrisker med direkt koppling till den finansiella solvensen för sådana pensionssystem. Övergångsperioden gäller också enheter som har inrättats i syfte att tillhandahålla ersättning till medlemmar i pensionssystem om de skulle hamna på obestånd.

(4)

I artikel 85.2 i förordning (EU) nr 648/2012 krävs att kommissionen ska utarbeta en rapport med en bedömning av om nödvändiga ansträngningar gjorts av de centrala motparterna för att utveckla tekniska lösningar för pensionssystems överföring av icke-kontanta säkerheter som tilläggssäkerhet (variationsmarginal). För att utföra denna bedömning beställde kommissionen en referensundersökning om lösningar som gör det möjligt för pensionssystem att ställa icke-kontanta säkerheter till centrala motparter, samt om konsekvenserna av att undantaget avskaffas i avsaknad av en lösning, när det gäller minskade pensioner för pensionärer i de berörda pensionssystemen. På grundval av detta antog kommissionen sin rapport (2) den 3 februari 2015.

(5)

I enlighet med slutsatserna i sin rapport anser kommissionen att de nödvändiga ansträngningarna för att utveckla lämpliga tekniska lösningar hittills inte gjorts av centrala motparter och att de negativa följderna av central clearing av OTC-derivatkontrakt för framtida pensionstagares pensionsförmåner kvarstår. Följaktligen antogs kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1515 (3) som förlänger den treåriga övergångsperiod som avses i artikel 89.1 i förordning (EU) nr 648/2012 med ytterligare två år.

(6)

Sedan dess har kommissionen anordnat ett offentlig samråd, som avslutades i augusti 2015, för att utarbeta en rapport om genomförandet av förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, i enlighet med artikel 85.1 i den förordningen. Kommissionen har också samrått med allmänheten i en uppmaning att inkomma med synpunkter på EU:s regelverk för finansiella tjänster. Resultaten av det offentliga samrådet om förordning (EU) nr 648/20102 och svaren på uppmaningen att inkomma med synpunkter bekräftade att de nödvändiga ansträngningarna för att utveckla lämpliga tekniska lösningar hittills inte gjorts av centrala motparter och att de negativa följderna av central clearing av OTC-derivatkontrakt för framtida pensionstagares pensionsförmåner kvarstår, vilket är i linje med kommissionens rapport.

(7)

Den treåriga övergångsperiod som avses i artikel 89.1 i förordning (EU) nr 648/2012 bör därför förlängas.

(8)

Denna förordning bör träda i kraft så snart som möjligt för att möjliggöra att förlängning av de befintliga övergångsperioderna sker innan eller så snart som möjligt efter de löper ut. Ett senare ikraftträdande skulle kunna leda till rättsosäkerhet för pensionssystem, eftersom det är oklart om de måste börja förbereda sig inför kommande clearingkrav eller inte.