16.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/45

---

BESLUT AV EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 318/05/KOL

av den 14 december 2005

enligt artikel 1.2 i del 1 av protokoll 3 till övervakningsavtalet om att avsluta det formella granskingsförfarandet avseende befrielse från dokument- och registreringsavgifter i samband med skapandet av det norska bolaget Entra Eiendom AS (Norge)

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1), särskilt artiklarna 61-63 och protokoll 26 till detta,

med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (2), särskilt artikel 24 i detta och artikel 1 i del I av protokoll 3 till detta,

med beaktande av övervakningsmyndighetens riktlinjer (3) för tillämpning och tolkning av artiklarna 61 och 62 i EES-avtalet,

efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig (4), med beaktande av deras yttranden, och

AV FÖLJANDE SKÄL:

I   BAKGRUND

1.   Förfarande och skriftväxling

I en skrivelse av den 22 maj 2002 (dok. nr: 02-3856 D) uppmanade övervakningsmyndigheten Norges regering att lämna in relevant information om skapandet av Entra Eiendom AS (Entra) för att kunna bedöma om skapandet av företaget var förenligt med bestämmelserna om statligt stöd. De norska myndigheterna svarade genom en skrivelse från Norges beskickning vid Europeiska unionen av den 25 juni 2002, till vilket bifogades en skrivelse av den 20 juni 2002 från Arbeids- og inkluderingsdepartementet, vilka båda mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 26 juni 2002 (dok. nr: 02-4850 A).

I en skrivelse av den 10 oktober 2002 (dok. nr: 02-7036 D) begärde övervakningsmyndigheten ytterligare upplysningar. Skrivelsen behandlade i första punkten undantaget från dokument- och registreringsavgifter som beviljats i samband med att fastigheter bytte ägare, och i andra punkten avdraget på det beräknade värdet med anledning av de särskilda uppsägningsvillkoren. De norska myndigheterna lämnade ytterligare upplysningar i en skrivelse från Norges beskickning vid Europeiska unionen av den 14 november 2002, till vilken fogades en skrivelse från Nærings- og handelsdepartementet av den 7 november 2002, vilka båda mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 14 november 2002 (dok. nr: 02-8219 A).

I ett fax från Nærings- og handelsdepartementet av den 9 december 2002, som mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten samma dag (dok. nr: 02-8912 A), begärde Norges regering att övervakningsmyndigheten skulle meddela sitt beslut om skapandet av Entra. I en skrivelse av den 17 december 2002 (dok. nr: 02-9062 D) till Norges beskickning vid Europeiska unionen upplyste övervakningsmyndigheten Norges regering om att ytterligare uppgifter och uttömmande dokumentation behövdes för att kunna bedöma de avdrag på det beräknade värdet som gjorts med anledning av de särskilda uppsägningsvillkoren.

Sådan uttömmande dokumentation sändes in via fax från Nærings- og handelsdepartementet den 23 januari 2003, och mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 23 januari 2003 (dok. nr: 03-424 A). I en skrivelse till Norges beskickning vid Europeiska unionen den 31 januari 2003 (dok. nr: 03-588 D) upplyste övervakningsmyndigheten Norges regering om att den – eftersom inget statligt stöd tycktes vara aktuellt – ”inte kommer att invända mot den värdeberäkning som gjorts i den ingående balansräkningen för de egendomar som överlåtits från norska staten till Entra Eiendom AS”. Övervakningsmyndigheten betonade dock att uttalandet inte avsåg vare sig dokumentavgifter eller registreringsavgifter.

I en skrivelse av den 2 april 2003 (dok. nr: 03-1827 D) tog övervakningsmyndigheten återigen upp frågan om undantag från registreringsavgifter och punktskatter och uppmanade Norges regering att lämna ytterligare förklaringar. Ytterligare upplysningar lämnades i en skrivelse från Norges beskickning vid Europeiska unionen av den 5 juni 2003, till vilken bilades en skrivelse från Nærings- og handelsdepartementet av den 4 juni 2003, vilka båda mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 10 juni 2003 (dok. nr: 03-3631 A).

Den 16 juni 2004 beslutade övervakningsmyndigheten att inleda ett formellt granskningsförfarande (Dec. No: 132/04/COL). Beslutet offentliggjordes den 23 december 2004.

Norges regering begärde en månads förlängning av fristen för att lämna synpunkter genom ett fax av den 13 augusti 2004 (diarienr: 290206) och en skrivelse från Norges beskickning vid Europeiska unionen av den 17 augusti 2004, vilka mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 18 augusti 2004 (diarienr: 290456).

I en skrivelse av den 17 augusti 2004 (diarienr: 290305) beviljade övervakningsmyndigheten förlängning av fristen med en månad.

Norges regering lämnade sina synpunkter på beslutet om att inleda ett förfarande genom ett fax av den 16 september 2004 (diarienr: 292867) och en skrivelse från Norges beskickning vid Europeiska unionen av den 20 september 2004, till vilken fogades en skrivelse från Nærings- og handelsdepartementet av den 16 september 2004, vilka mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 21 september 2004 (diarienr: 293392). De norska myndigheterna ansåg att undantaget från dokument- och registreringsavgifter när Entra skapades inte utgör sådant statligt stöd som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

Övervakningsmyndigheten fick inte in några synpunkter från tredje man med anledning av beslutet om att inleda ett förfarande inom den svarsfrist som sattes ut på en månad efter publicering i EUT.

I en skrivelse av den 4 maj 2005, som mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 9 maj 2005 (diarienr: 318691), lämnade advokatfirman Selmer, som företrädde Entra, synpunkter på övervakningsmyndighetens beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande (se punkt 3.4 nedan).

Ärendet diskuterades vid ett möte i Oslo den 19 maj 2005 med företrädare från olika norska departement och från övervakningsmyndigheten.

Norges regering lämnade ytterligare upplysningar om huruvida undantaget gav Entra en ekonomisk fördel i ett fax från Fornyings- og administrasjonsdepartementet av den 26 juli 2005 (diarienr: 327938), och en skrivelse från Norges beskickning vid Europeiska unionen av den 1 augusti 2005, som mottogs och diariefördes den 3 augusti 2005 (diarienr: 329110), till vilken fogades en skrivelse av den 30 juni 2005 från Nærings- og handelsdepartementet. Nærings- og handelsdepartementets slutsats var att undantaget inte medförde någon fördel för Entra.

2.   Inrättandet av Entra

2.1   Förslag om att inrätta ett nytt aktiebolag

Norges regering presenterade omorganisationen av det offentliga bygg- och egendomsdirektoratet Statsbygg, och inrättandet av Entra, den 4 juni 1999 (5). Samma dag presenterade regeringen en särskild lag om omvandling av delar av Statsbyggs fastighetsverksamhet till ett aktiebolag för att lösa vissa övergångsfrågor i samband med omstruktureringen och inrättandet av Entra (6). I paragraf 3 i lagen (nedan kallad ”den bestridda lagen”) anges att omregistreringen i fastighetsregistret och andra offentliga register skulle göras i form av ett namnbyte. Entra behövde därför inte betala några dokument- och registreringsavgifter, men stod ändå som ägare i fastighetsregistret.

Statsbygg är ett förvaltningsorgan (”Forvaltningsbedrift”) som lyder under Fornyings- og administrasjonsdepartementet. Statsbygg agerar för norska statens räkning när det gäller förvaltning och rådgivning om byggnads- och fastighetsaffärer och tillhandahåller lokaler för regeringsorgan. Statsbygg fortsatte driva och förvalta de fastigheter som inte överfördes to Entra. Statsbygg förvaltar för närvarande lokaler som omfattar cirka 2,2 miljoner kvadratmeter i Norge och utlandet. Fastighetsbeståndet består av kontorslokaler, skolor, bostäder och byggnader för särskilda ändamål i hela landet, samt ambassader och residens i utlandet. Den årliga byggnadsbudgeten uppgår till cirka 2,3 miljarder norska kronor (cirka 288 miljoner euro). Statsbygg hade 669 anställda i oktober 2005 (7).

I stortingsproposisjon nr 84 (1998-1999) sägs bland annat att syftet med omorganisationen är att förtydliga Statsbyggs olika uppgifter och utnyttja statens byggnader effektivare. För att ge en bättre ram för den konkurrensutsatta delen av Statsbyggs verksamhet skiljde man byggnader på den fria marknaden (”konkuranseutsatte bygg”) från byggnaderna för särskilda ändamål. De förstnämnda övertogs i Entras nya fastighetsbestånd. Regeringen uppgav att ett alternativ i ett senare skede kunde vara att sälja delar av företaget till privata intressenter.

Entra har följande syftesbeskrivning i sin bolagsordning: ”Bolagets huvudsyfte är att tillhandahålla lokaler för statliga organ. Bolaget får äga, köpa, sälja, driva och administrera fastigheter och bedriva verksamhet med anknytning till detta. Bolaget får även äga aktier eller andelar samt delta i andra bolag som bedriver sådan verksamhet som anges ovan” (ej auktoriserad översättning).

2.2   Entras ingående balansräkning

I propositionen till Stortinget skisserade Norges regering de grundläggande principerna för överföringen av tillgångarna till det nya bolaget. Inga slutsatser drogs avseende det faktiska värdet på de tillgångar som skulle överföras. Istället uppgavs att frågan skulle behandlas senare. I propositionen står det att ”den slutliga ingående balansräkningen för bolaget kommer att läggas fram i budgeten för år 2000” (8). Man bestämde inte heller någon metod för att beräkna värdet.

Från den 4 juni 1999 och fram till dess att den slutliga värderingen fastställdes i kongelig resolusjon av den 22 juni 2000 gjordes grundliga utredningar av värdet på de tillgångar som skulle överlåtas. Syftet var att fastställa ett korrekt värde på överlåtelsen enligt principerna i proposition nr 84 (1998-99). Flera metoder och premisser övervägdes för att beräkna värdet.

Först bad Statsbygg den oberoende konsultfirman Catella Eiendom Consult AS (CEC) att värdera de tillgångar som skulle överföras. Värderingen följde det ramverk som det norska takseringsforbundet fastställt: varje fastighet värderades för sig och sedan adderades de enskilda fastigheterna för att få fram ett sammanlagt värde på tillgångarna. Resultatet blev 3 852 110 000 norska kronor. Värderingen granskades senare av takseringsforbundet, som ansåg att värdet var acceptabelt men lågt räknat.

Sedan gjorde Statsbygg en egen värdering av tillgångarna. Detta skedde enligt en annan metod. Statsbygg grundade sina beräkningar på det diskonterade kassaflödet för hela portföljen istället för att betrakta varje fastighet som en separat enhet som skulle adderas till summan. Resultatet blev ett värde på 3 137 500 000 norska kronor.

Därefter gjorde också Fornyings- og administrasjonsdepartementet en värdering, enligt samma principer som Statsbygg, men med andra utgångspunkter. Resultatet blev 3 337 500 000 norska kronor.

Skillnaden mellan det högsta och det lägsta värdet var nu 714 610 000 norska kronor, eller 22 % beräknat på det lägsta värdet. Utan att gå in på detaljer bör det framhållas att de metoder som använts uppvisar stora inbördes skillnader. Denna anmärkning gjordes även i en oberoende utvärdering som utfördes av PricewaterhouseCoopers där de tre ovanstående beräkningarna bedömdes.

PricewaterhouseCoopers ansåg att det skulle vara både komplicerat och irrelevant att göra en närmare jämförelse mellan de tre värderingarna, med tanke på de stora metodskillnaderna. De uttalade slutligen att de ansåg ”alla tre beräkningarna vara rimliga”. PricewaterhouseCoopers betonade vidare att det inte går att komma fram till någon enskild siffra som kan anses som ett ”korrekt” värde. Värdet är istället föremål för förhandlingar mellan parterna, och kan därför variera beroende på vilka premisser som används.

Sedan beslöt departementet att göra en ny beräkning av värdet. Efter omfattande diskussioner om huruvida regeringsorganens rätt att med tolv månaders uppsägningstid avsluta sina hyreskontrakt borde påverka egendomens marknadsvärde räknades fastigheternas värde nu ut till 2 837 550 000 norska kronor. Detta värde lades fram för Stortinget (9) i statsbudgeten för 1999-2000. I propositionen förbehöll regeringen sig rätten att göra ytterligare justeringar.

Senare utnyttjade departementet också denna rätt, och justerade bland annat några av Entras hyresavtal, vilket därmed ändrade premisserna för modellen igen, varför den utgående balansräkningen nu visade ett högre värde. Genom kongelig resolusjon fastställdes värdet i den slutliga ingående balansräkningen till 3 222 871 000 norska kronor.

Processen sammanfattas nedan. Såsom framgår ligger de olika föreslagna värderingarna i ett spann mellan 3 852 110 000 och 2 837 550 000 norska kronor. Skillnaden på 1 014 560 000 norska kronor, eller 35,8 % jämfört med det lägsta värdet, förklaras dels av de olika metoder som använts, dels av att modellerna utgått från olika premisser.

Värdering av Catella Eiendom Consult (10)	NOK 3 852 110 000
Statsbyggs rekommendation	NOK 3 137 500 000
Departementets värdering	NOK 3 337 500 000
Departementets omvärdering med anledning av uppsägningsvillkoren (11)	NOK 2 837 550 000
Slutlig ingående balansräkning (12)	NOK 3 222 871 000

Den slutliga ingående balansräkningen bygger på ett diskonterat värde av kassaflödet i hela portföljen, som användes i Statsbyggs ursprungliga rekommendation, men med vissa ändringar i premisserna.

Entra inrättades ursprungligen som ett ”minimiföretag” med kapitaltillskott. Därefter överfördes egendom, kapital och personal (tillgångar och fordringar) från staten till Entra i utbyte mot andelar i bolaget, med verkan från och med den 1 juli 2000. Äganderätten och innehavet av fastigheterna överfördes från norska staten till Entra och registrerades i Entras namn. Med hänvisning till Entras bolagsordning erlades inga dokumentavgifter eller registreringsavgifter. Bolaget är ett aktiebolag som är helägt av norska staten.

Företaget (koncernen (13) hade under 2004 ett rörelseresultat på 1 072 miljoner norska kronor (cirka 128 miljoner euro (14) och en vinst före skatt på 134 miljoner norska kronor (cirka 16 miljoner euro). Koncernens konsoliderade eget kapital (bokföringsvärdet) låg den 31 december 2004 på 1 288 miljoner norska kronor (cirka 154 miljoner euro). Vid årsskiftet var koncernens egendomar bokförda till ett värde på 8 768 miljoner norska kronor (cirka 1 047 miljoner euro). Den 31 december 2004 hade Entra 133 anställda. Egendomarna består av cirka 110 fastigheter, som omfattar cirka 900 000 kvadratmeter (15).

Enligt Norges regering skulle de sammanlagda dokumentavgifterna ha uppgått till 80 571 775 norska kronor, medan samtliga registreringsavgifter beräknas till 147 300 norska kronor (150 fastigheter * 982 norska kronor), totalvärdet på samtliga avgifter skulle ha uppgått till 80 719 075 norska kronor (cirka 9,87 miljoner euro) (16).

3.   Norska regeringens bedömning av om undantaget från dokument- och registreringsavgifter är förenligt med bestämmelserna om statligt stöd i EES-avtalet

3.1   Regeringens bedömning avseende inrättandet av Entra

Norska regeringens bedömning av om undantaget från dokument- och registreringsavgifter är förenligt med EES-avtalets bestämmelser om statligt stöd lämnas i proposisjon nr 84 (1998-99), kapitel 7.6.1:

3.2   Argument från Norges regering innan övervakningsmyndigheten beslutade att inleda en formell granskning

I en skrivelse av den 20 juni 2002 lämnade Arbeids- og inkluderingsdepartementet upplysningar om ramvillkoren för Entra och upprättandet av bolagets ingående balansräkning. Departementet beskrev den kassaflödesmetod som använts för att beräkna fastigheternas sammanlagda värde och angav att metoden användes ”därför att den bättre uppfyllde kraven i stortingsproposisjon nr 84 (1998-99) på att bolagets ramvillkor skulle ge jämbördiga villkor med andra aktörer inom samma sektor”. I skrivelsen beskrevs inte om, hur eller i vilken omfattning den ingående balansräkningen påverkats av att ingen punktskatt betalts. Man diskuterade inte om undantaget från punktskatten enligt punkt 3 i den bestridda lagen borde kompenseras genom att tillgångarnas värde ökades med det belopp som skulle ha erlagts om fastighetsregistreringen gjorts som en överlåtelse och inte som en namnändring.

I en skrivelse av den 7 november 2002 utvecklade Nærings- og handelsdepartementet det argument som lades fram redan i förarbetena, nämligen att privata investerare antagligen skulle valt att undvika en formell överlåtelse av lagfarten för att inte behöva betala dokument- och registreringsavgifter. Eftersom registreringen inte är obligatorisk skulle företag, oavsett om de är i statlig eller privat ägo, helt lagligt kunna undvika dokument- och registreringsavgifter genom att helt enkelt inte registrera överlåtelser av äganderätt. Står äganderätten kvar på den ursprungliga ägaren tar den nya ägaren en risk i fråga om kravet på god tro i förhållande till tredje man. Den risken kan dock undanröjas genom att man registrerar en ”inskränkning i äganderätten”. En sådan registrering skyddar inte den nya fastighetsägaren från att få sina rättigheter utsläckta om konkursförfarande eller indrivningsåtgärder vidtas mot den överlåtande gäldenären. Norges regering uppger att metoden var vanlig bland privatägda företag, i synnerhet mellan parter som hade samband med varandra.

Departementet ansåg att om Statsbygg varit i privat ägo skulle innehavaren troligen ha valt att fissionera Statsbygg utan att utlösa skyldigheten att betala registreringsavgift eller punktskatt. Detta var dock inte en realistisk lösning för Entra, bland annat därför att Statsbygg står under offentlig och politisk kontroll. Skulle äganderätten till fastigheterna kvarstå hos Statsbygg skulle det ha inneburit att Entra skulle ha varit beroende av att få godkännande från ett offentligt organ för transaktioner som rör fastigheterna. Skulle äganderätten till fastigheterna ha kvarstått hos Statsbygg, skulle det ha betytt att staten samtidigt hyrde ut och ägde fastigheterna. Att använda denna metod på Statsbygg/Entra skulle ha utplånat skillnaden mellan de båda enheternas olika roller. Statsbyggs uppdrag är att äga och förvalta icke-affärsdrivande offentliga byggnader, medan Entra är affärsdrivande.

I en skrivelse av den 7 november 2002 argumenterade departementet mot tillämpningen av artikel 61 i EES-avtalet eftersom den inte nämnts i de ovannämnda förarbetena. Departementet upprepade att värdet på fastigheterna beräknats enligt nettokapitalmetoden. I korthet går metoden ut på att fastigheternas framtida kassaflöde (nettohyror från befintliga hyresavtal plus en beräkning av framtida nettohyror sedan befintliga avtal löpt ut) diskonteras till dagsvärdet genom en faktor som tog hänsyn till relevanta räntabilitetskrav. Räntabiliteten fastställdes till 9,5 % vilket motsvarade normen för liknande privata bolag på marknaden. Departementet ansåg att eventuella dokument- och registreringsavgifter skulle ha tagits upp som tillgångar, medan värdet på fastigheterna skulle ha skrivits ned med motsvarande belopp. Detta skulle därför inte ha påverkat Entras balansräkning eller det sammanlagda värdet på företaget. Om däremot punktskatten skulle ha utkrävts utan justering av tillgångarnas värde skulle detta ha givit ”ett högre värde på de sammanlagda tillgångarna, men däremot en räntabilitet på endast 9,1 %, vilket ligger långt under Entra Eiendom AS krav. Detta skulle ge Entra Eiendom AS en väsentlig nackdel jämfört med privata företag”.

I en skrivelse av den 4 juni 2003 lämnade Nærings- og handelsdepartementet ytterligare upplysningar och argument bland annat om åtgärder som används av privata företag. Departementet upprepade dessutom i en skrivelse av den 7 november 2002 varför det ansåg att bolagets kapitalstruktur, soliditet och sammanlagda värde inte påverkades av att avgiften inte erlagts.

Som ett tredje skäl till att undantaget från punktskatten inte skulle betraktas som statligt stöd anförde departementet den så kallade kontinuitetsprincipen i norsk rätt. Departementet anförde att principen är ett paraplybegrepp för ett antal regler som förutsätter att det förvärvande bolaget träder i överlåtarens ställe i juridisk mening. Syftet med kontinuitetsprincipen är att underlätta fusion och fission. När kontinuitetsprincipen tillämpas anses de överlåtande bolagens rättsliga åligganden övertas av förvärvaren. Departementet anförde att kontinuitet i fråga om skatter och avgifter är en viktig aspekt av principen. Lagen om registrering av aktiebolag tydde också på att omorganisation av privat affärsverksamhet ofta kan ske utan uttag av registrerings- eller dokumentavgifter. På denna grund hävdade departementet att undantaget var en allmän åtgärd och inte utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. I punkt 9 i slutsatsen i skrivelsen av den 4 juni 2003 står följande:

3.3   Argument från Norges regering efter det att övervakningsmyndigheten inlett det formella granskningsförfarandet

I en skrivelse från Nærings- og handelsdepartementet av den 16 september 2004 lämnade Norges regering sina synpunkter till övervakningsmyndighetens beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande. Norges regering ansåg att inga av kraven i artikel 61.1 uppfyllts. Därmed skulle det faktum att Entra inte betalt punktskatten inte utgöra något sådant statligt stöd som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

För det första upprepade departementet sitt tidigare argument att åtgärden inte gav Entra någon fördel. Den påverkade inte företagets kapitalstruktur, soliditet eller sammanlagda värde. Om dokument- och registreringsavgifter skulle ha varit upplupna i den ingående balansräkningen skulle en alternativ ingående balansräkning ha behövt upprättas. Enligt departementet ansåg Norges regering att skatten i fråga inte bör skiljas från bolagets ingående balansräkning. Syftet med huvudregeln om dokument- och registreringsavgifter är att beskatta realöverföringar mellan olika ekonomiska enheter. Om överlåtelsen enbart är formell och de överlåtande och förvärvande bolagen i stort sett är desamma är huvudprincipen i norsk rätt, enligt departementet, att det förvärvande bolaget träder i överlåtarens ställe (kontinuitetsprincipen). Departementet anser att kontinuitetsprincipen inte är begränsad till vissa överlåtelser, utan är en huvudregel när överlåtaren och förvärvaren är i stort sett identiska. Entra befriades därför inte från någon avgift som i vanliga fall skulle ha belastat företagets budget, enligt Norges regering.

För det andra hänvisade departementet till att överlåtelsen i det föreliggande fallet enligt punkt 3 i den bestridda lagen gjordes som en namnändring och inte som en överlåtelse av egendom. Därmed utlöstes aldrig Entras skyldighet att erlägga dokumentavgifter. Därför förelåg inte heller någon förlust av skatteintäkter och därmed ingen förbrukning av statliga medel.

För det tredje hävdade Norges regering att åtgärden inte påverkade handeln mellan de avtalsslutande staterna. Departementet ansåg att en marknadsanalys skulle visa att den norska fastighetsmarknaden i tätorter är helt nationell och inte utsatt för internationell konkurrens. Departementet hävdade att utländska investerare inte var verksamma på den norska fastighetsmarknaden, bortsett från utländska investeringar i finansbolag.

För det fjärde ansåg departementet att undantaget från dokument- och registreringsavgifter inte var en selektiv åtgärd. Departementet hänvisade till att huvudkriteriet för att tillämpa artikel 61.1 i EES-avtalet på en skatteåtgärd är att åtgärden utgör ett undantag från skattesystemets tillämpning som gynnar vissa företag i Eftastaten. Därför måste man först fastställa vilken generell ordning som är tillämplig. Om en skatteåtgärd beviljar undantag från den generella ordningen måste det utredas om undantaget är berättigat genom skattesystemets karaktär eller struktur. Departementet ansåg att överlåtelse av egendom genom namnändring inte innebar något undantag från skattesystemet. Skulle övervakningsmyndigheten ändå finna att metoden utgjorde ett undantag från skattesystemet anförde departementet att undantaget i så fall var berättigat genom skattesystemets karaktär eller struktur.

Slutligen hänvisade departementet till kommissionens beslut C 27/99 av den 5 juni 2002 (17) om statligt stöd i form av de skattebefrielser och lån med reducerade räntesatser som Italien beviljat till förmån för allmännyttiga företag med statligt majoritetsaktieinnehav. Departementet anförde att den faktiska situationen i det italienska ärendet liknade det föreliggande ärendet, som därför borde bedömas på samma sätt. Departementet ansåg alltså att undantaget är motiverat med hänsyn till systemets karaktär eller struktur och därmed inte kan anses utgöra något sådant statligt stöd som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

I en skrivelse av den 30 juni 2005 lämnade Nærings- og handelsdepartementet ytterligare skäl till varför undantaget från dokument- och registreringsavgifter inte kan anses ge Entra någon ekonomisk fördel. Departementet hänvisade till att Entras ingående balansräkning utarbetats med hjälp av kapitalvärdesmetoden. Det framtida inkommande kassaflödet för varje fastighet beräknades och diskonterades mot räntabilitetskrav. Räntabiliteten fastställdes med hjälp av CAPM-metoden (Capital Asset Pricing Model) efter jämförelser med konkurrerande fastighetsbolag. Det egna kapitalet fastställdes till cirka 40 %, vilket är jämförbart med andra liknande bolag.

Departementet ansåg det beräknade värdet på tillgångarna var det bästa måttet på vad en investerare ”som inte behöver erlägga dokument- och registreringsavgifter” skulle vara beredd att betala för portföljen. Om förvärvaren (i det här fallet Entra) skulle behövt betala dokument- och registreringsavgifter skulle det pris investeraren vore villig att betala sjunka med samma belopp som dokument- och registreringsavgifterna. Värdet på anläggningstillgångarna i balansräkningen skulle behövt sättas ned med samma belopp, medan de finansiella anläggningstillgångarna skulle behövt skrivas upp med samma belopp, så att tillgångarnas sammanlagda värde skulle ha varit oförändrat. På passivsidan skulle eget kapital och de sammanlagda skulderna inte ha förändrats, även om de kortfristiga skulderna skulle ha ökat med värdet på dokument- och registreringsavgifterna. Därmed ansåg departementet att Entras ekonomiska ställning inte förändrats med anledning av undantaget från dokumentavgifterna och registreringsavgifterna.

Departementet medgav att man inte kan dra en allmän slutsats om att det alltid är överlåtaren av en fastighet som i praktiken skall belastas med punktskatt, eftersom detta beror på omständigheterna i övrigt. I det föreliggande ärendet skulle det dock ha varit överlåtaren som belastades eftersom den metod som användes för att beräkna Entras tillgångar i den ingående balansräkningen utgick från följande premiss (ej auktoriserad översättning): ”I sådana fall, och när kapitalvärdesmetoden används, skall alla kostnader för köpet dras av från köpeskillingen, eftersom de ingår i värderingsmetoden och köparen annars inte kan erhålla lämplig räntabilitet ….).”

3.4   Synpunkter från berörda parter

I en skrivelse av den 4 maj 2005 lämnade advokatfirman Selmer, som företrädde Entra, sina kommentarer till övervakningsmyndighetens beslut om formell granskning. Selmer hävdade att undantaget från dokument- och registreringsavgifter inte gav Entra någon fördel, och att undantaget var förenligt med de allmänna principerna i det norska rättssystemet.

För det första hänvisade Selmer till att man beslutat att inrätta bolaget med ett eget kapital på 40 % av det sammanlagda aktiekapitalet. Om Entra skulle ha behövt betala dokument- och registreringsavgifter, skulle värdet på tillgångarna därför ha minskat med samma belopp som dokument- och registreringsavgifterna och norska staten skulle ha behövt investera samma belopp i företaget för att behålla det egna kapitalet på 40 %. Selmer ansåg därför att undantaget inte påverkade Entras ekonomiska situation och att företaget därför inte fått någon ekonomisk fördel.

För det andra hävdade Selmer att alla statliga omorganisationer har gjorts på samma sätt, enligt kontinuitetsprincipen, och hänvisade till omorganisationerna av Norsk rikskringkasting (NRK), Telenor, Norges Statsbaner (NSB), Posten Norge, Avinor, Mesta och Statkraft. Selmer ansåg därför att undantaget från dokument- och registreringsavgifter är förenligt med de allmänna principerna i det norska rättssystemet.

4.   Norsk lagstiftning om dokument- och registreringsavgifter vid registrering av överlåtelse av fastigheter

4.1   Vad utlöser skyldigheten att erlägga dokument- och registreringsavgift?

Alla fastigheter i Norge finns upptagna i ett fastighetsregister (”Eiendomsregisteret”), som från 1995 och framåt innehåller upplysningar från ”Tinglysingsregisteret/Grunnboken” och ”GAB-registeret (Grunneiendommer, Adresser og Bygninger)” (18).

Tinglysingsregisteret inrättades enligt lag nr 2 av 1935 om registrering (”Lov om tinglysing”). Alla fastigheter identifieras i registret, som även kan innehålla uppgifter om ägaren, firma, eventuella servitut osv. Registret innehåller bland annat uppgifter om olika rättigheter och skyldigheter avseende den aktuella fastigheten. Berörda parter som agerar i god tro kan helt och hållet förlita sig på uppgifterna i detta fastighetsregister.

Enligt avsnitt 7.1 i lagen om dokumentavgifter från 1975, nr 59 (”Lov om dokumentavgift”) medför en överföring av äganderätten ”hjemmelsoverføring”till fastigheter en skyldighet att erlägga en ”dokumentavgift”. Avgiften är på 2,5 % av egendomens försäljningsvärde. Den nya ägaren ansvarar för att avgiften betalas, se avsnitt 2-6 i vedtak om dokumentavgift, Finansdepartementet, 16 september 1975 och senare ändringar.

Registrering av överföring av äganderätt i fastighetsregistret är även belagd med en registreringsavgift (”tinglysingsgebyr”) enligt lag nr 86 från 1982 om domstolsavgift (”rettsgebyrloven”). När Entra inrättades fastställdes avgiften till 982 norska kronor (cirka EUR 123) per registrerad handling. Bestämmelserna om när undantag från dokument- och registreringsavgifterna får beviljas är identiska.

Såsom nämnts ovan utlöses punktskatten när man registrerar att äganderätten överlåtits på ett annat rättssubjekt (”hjemmelsoverføring”). Om det inte förekommer någon överlåtelse till ett annat rättsubjekt, utan enbart en namnändring av samma rättssubjekt i registret (”grunnboken”) behöver ingen punktskatt erläggas.

Det finns inga rättsliga krav på att registrera (”tinglyse”) äganderätt och andra rättigheter till fastigheter i registret. Man är inte tvungen att registrera överlåtelser för att äganderätten skall gå över på motparten. Rättsinnehavaren kan dock välja att registrera sina rättigheter för att skydda dem mot tredje man.

4.2   När kan innehavarens benämning ändras utan punktskatt?

Praxis i fråga om punktskatter från 1990 till den 1 juli 2005 – det vill säga den period när Entra inrättades – beskrivs i två olika rundskriv, nämligen rundskriv G-37/90 från den 25 maj 1990 från norska Justisdepartementet och ett årligt rundskriv från norska Toll- og Avgiftsdirektoratet  (19). Enligt punkt 1.1 i den sistnämnda rundskrivelsen beviljas inga undantag från dokumentavgifterna om det inte finns en direkt rättslig grund i lagen om dokumentavgifter eller i ett beslut från Stortinget (20).

i)   Fusion

Vid fusion förekommer enligt norska Justisdepartementet ingen överlåtelse av äganderätten i den mening som avses i lagen om dokumentavgifter. Därför räcker det att fusionen registreras i fastighetsregistret genom en bekräftelse av att bolaget uppgått i ett annat. En sådan bekräftelse kan utfärdas av bolagsregistret och utlöser inga krav på betalning av registreringsavgift eller punktskatt. Detta avser fusioner mellan sådana bolag med begränsat ansvar som avses i avsnitt 14.7 i lag nr 59 av den 4 juni 1976 (”Lov om aksjeselskaper”) (21) och andra fusioner enligt kapitel 14 i samma lag, samt fusion mellan sparbanker (kapitel 8 i lag nr 1 av den 24 maj 1961, ”Lov om sparebanker”) (22).

ii)   Fission enligt 1976 års aktiebolagslag

När fastigheter vid fission överförs från det ursprungliga bolaget (”A”) till det bolag som avskiljts (”B”) sägs både i rundskriv G-37/90 och i punkt 1.4 i den årliga rundskrivelsen från norska Skattelovavdelingen i Finansdepartementet att både registreringsavgift och dokumentavgifter skall erläggas (23).

När fastigheterna däremot kvarstår hos det ursprungliga bolaget (A) från vilket en del (B) avskiljs föreligger ingen skyldighet att betala registreringsavgift eller dokumentavgifter (24). Skälet är att fastigheterna i detta fall inte överförts till ett nytt rättssubjekt (vilket vore fallet om fastigheterna överförts till det bolag som avskiljts).

iii)   Överlåtelse av äganderätten från delägarskap till någon form av personägt bolag

Under den period som utreds innebar överföring av äganderätten till fastigheter från ett delägarskap till ett personägt bolag av handelsbolagtyp eller ett personägt bolag med begränsat ansvar (eller vice versa) en överlåtelse från ett rättssubjekt till ett annat. Därför anges både i rundskriv G-37/90 och punkt 1.5 i det årliga rundskriv från norska Skattelovavdelingen i Finansdepartementet att detta är belagt med punktskatt.

iv)   Omvandling från en bolagsform till en annan

En situation som inte nämns i rundskriv är när ett bolag övergår från en bolagsform till en annan. I skrivelsen från Norges regering av den 4 juni 2002 sägs att huvudregeln i sådana situationer var att ”äganderätten måste överlåtas. Därmed skall också registrerings- och dokumentavgifter erläggas. Så har lagstiftningen tilllämpats.” Norges regering hävdar dock att man bör kunna bevilja undantag från denna regel med hänsyn till kontinuitetsprincipen (25).

I denna fråga noterar övervakningsmyndigheten att andrainstansrätten (Frostating Lagmannsrett) i ett föreläggande av den 9 oktober 1997 som offentliggjordes i LF-1997-671 ansåg att omstrukturering av ett kommandittselskap till ett aksjeselskap (”North West Terminalen AS”) skulle beläggas med punktskatt. Lagmannsretten hänvisade i frågan till ovannämnda rundskriv från Justisdepartementet och Skattelovavdelingen i Finansdepartementet och uppgav att det följer av lagen om dokumentavgifter att avgifterna skall erläggas om det inte annat uttryckligen sägs i själva lagen eller i bestämmelser som antagits med stöd i denna. Eftersom det nya bolaget var ett annat rättssubjekt än det ursprungliga, spelade det ingen roll att det nya bolaget hade samma ägare och att den enda faktiska förändringen var bolagets företagsform.

Vidare hänvisas till ett ärende som nämns i bilaga 1 till skrivelsen från Norges regering av den 4 juni 2002, där regeringen vägrade att bevilja undantag från avgifterna vid omvandling av en ”selveiende institusjon” till ett ”allmenaksjeselskap”.

v)   Överlåtelse av äganderätten från en kommun till ett separat rättssubjekt som är helägt av kommunen

Vid mötet mellan de norska myndigheterna och övervakningsmyndigheten den 19 maj 2005 uppgav de norska myndigheterna att det enligt den rundskrivelse som var tillämplig när Entra inrättades var troligast att dokumentavgifter skulle ha tagits ut för en omorganisation där äganderätten till en fastighet överfördes från en kommun till ett aktiebolag som är helägt av kommunen. Däremot hade praxis sedan någon tid tillbaka varit att inte ta ut några dokumentavgifter för överföringen av äganderätten vid omorganisationer enligt norsk lag av den 29 januari 1999 om interkommunala bolag (26).

vi)   Praxis efter den 1 juli 2005

Eftersom namnändringen registrerades i fastighetsregistret i samband med att Entra inrättades utgör de ovan beskrivna bestämmelserna en relevant jämförelse med bestämmelsen i paragraf 3 av den bestridda lagen. Det bör dock framhållas att Justisdepartementet den 21 juni 2005 antog en ny rundskriv (G-6/05) om överlåtelse av fastigheter vid fusion, fission och omvandling av företag (27). Den nya rundskrivelsen införde en ny praxis, med verkan från den 1 juli 2005, i situationer där innehavarens namn får ändras utan att det skall anses medföra en överlåtelse av äganderätten. Enligt den nya rundskrivelsen skall nu registrering i samband med fission enligt kontinuitetsprincipen behandlas på samma sätt som en fusion när det gäller punktskattebestämmelserna, och därmed skall inte längre dokumentavgifter tas ut. Detsamma gäller omstruktureringar som sker enligt bestämmelserna i kapitel 13, 14 och 15 i lov om aksjeselskaper (aksjeloven) och lov om allmennaksjeselskaper (allmennaksjeloven).

Enligt den nya rundskrivelsen skall däremot punktskatt fortfarande erläggas när fastigheter överlåts enligt bestämmelser som inte bygger på kontinuitetsprincipen (t.ex. fusion av ett personägda bolag av handelsbolagtyp, s.k. ansvarlige selskaper). Vid omvandling från en bolagsform till en annan, t.ex. från personägda bolag av handelsbolagtyp till aktiebolag, skall också i fortsättningen punktskatt tas ut.

5.   Andra omorganisationer av offentliga företag

Enligt en skrivelse av den 4 juni 2003 från Norges regering har andra omorganisationer innehållit bestämmelser som liknar den bestridda lagen (t.ex. avseende Posten AS, NSB AS, Mesta AS, Avinor AS, Telenor AS och olika vårdföretag) (28).

Övervakningsmyndigheten noterar att man vid andra omorganisationer inte antagit några bestämmelser som liknar den bestridda lagen. Omorganisationer som övervakningsmyndigheten känner till där inga sådana bestämmelser antagits är t.ex. inrättandet av BaneTele AS, Secora AS och Statkraft AS.

BaneTele AS tillhandahåller fiberoptiska bredbandsnät i hela landet. Aktiebolaget bildades den 1 juli 2001. Dessförinnan ingick verksamheten i det nationella järnvägsbolaget, Jernbaneverket. BaneTele är ett aktiebolag som är helägt av norska staten, vilken företräds av Nærings- og handelsdepartementet. Jernbaneverket ansvarar för att förvalta det nationella järnvägsnätet, för Samferdselsdepartementets räkning. Förslaget att bilda aktiebolaget BaneTele lades fram för Stortinget i stortingsproposisjon nr 80 (2000-2001) Omdanning av BaneTele til aksjeselskap  (29) och odeltingsproposisjon nr 93 (2000-2001) Om lov om omdanning av Jernbaneverkets kommersielle televirksomhet til aksjeselskap  (30). Odeltingsproposisjon nr 93 (2000-2001) och den därefter antagna lagen (lag av den 15 juni 2001) innehåller inga bestämmelser som liknar paragraf 3 i den bestridda lagen.

Secora AS är en uppdragstagare som specialiserar sig på att utveckla hamnar och kuststräckor så att de blir säkra och effektiva. Aktiebolaget bildades den 1 januari 2005. Verksamheten sköttes tidigare av produktionsenheten vid Kystverket. Secora AS är helägt av norska staten, som företräds av Fiskeri- og kystdepartementet. Kystverket är den norska nationella myndigheten för kustförvaltning, sjösäkerhet och transport. Förslaget att bilda Secora AS lämnades i stortingsproposisjon nr 1 (2004-2005) Om omdanning av Kystverkets produksjonsvirksomhet til statlig aksjeselskap m.m.  (31) och odeltingsproposisjon nr 20 (2004-2005) Om lov om omdanning av Kystverkets produksjonsvirksomhet til statsaksjeselskap  (32). Odeltingsproposisjon nr 20 (2004-2005) och den därefter antagna lagen av den 17 december 2004 innehåller inga bestämmelser som liknar paragraf 3 i den bestridda lagen.

Statkraft AS är Norges största elproducent. Aktiebolaget bildades den 1 oktober 2004. Tidigare var företaget statsägt (”Statsforetak (SF)”), och detta statsägda bolag är fortfarande formell ägare till Statkraft AS. Det första förslaget att bilda aktiebolaget lades fram för Stortinget i stortingsmelding nr 22 (2001-2002) Et mindre og bedre statlig eierskap  (33) och därefter i stortingsproposisjon nr 53 (2003-2004) Statens eierskap i Statkraft SF  (34) samt i odeltingsproposisjon nr 63 (2003-2004) Om lov om omorganisering av Statkraft SF  (35). I stortingsproposisjon nr 53 (2003-2004) uppgav regeringen att omorganisationen skulle innebära att Statkraft AS skulle behöva erlägga punktskatter (ej auktoriserad översättning) ”enligt de normala bestämmelserna i lag” om punktskatter och att kostnaderna skulle minska företagets marginaler och därmed även underlaget för aktieutdelningen. Punktskatterna beräknades uppgå till 1 500 miljoner norska kronor (cirka 188 miljoner euro) (36).

II   BEDÖMNING

1.   Förekomst av statligt stöd

Artikel 61.1 i EES-avtalet lyder:

För att betraktas som statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet måste en åtgärd uppfylla följande fyra kriterier:

1.	Stödet skall beviljas av staten eller genom statliga medel.

2.	Åtgärden måste ge mottagarna en fördel som minskar de kostnader som normalt belastar deras budget.

3.	Fördelen måste vara specifik eller selektiv i det att den gynnar ”vissa företag eller viss produktion”.

4.	Stödet snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.

I beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande drog övervakningsmyndigheten en preliminär slutsats om att alla ovanstående villkor uppfyllts, men Norges regering hävdar att inget av de ovanstående villkoren är uppfyllt (37). Övervakningsmyndigheten måste därför utreda undantaget från punktskatt enligt relevant rättspraxis, för att bedöma om det utgör ett sådant statligt stöd som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

1.1   Stödet skall beviljas av staten eller genom statliga medel

Enligt fast rättspraxis (38) skall det första villkoret ovan anses uppfyllt om en åtgärd på något sätt, direkt eller indirekt, belastar statliga medel.

I beslutet om formell granskning drog övervakningsmyndigheten preliminärt slutsatsen att bestämmelsen i paragraf 3 i den bestridda lagen innebär ett undantag från en punktskatt som i annat fall skulle ha erlagts. Detta undantag medförde att norska staten gjorde en direkt förlust av skatteintäkter, vilket är att jämställa med förbrukning av statliga medel. Därför drog övervakningsmyndigheten preliminärt slutsatsen att det första villkoret var uppfyllt.

I sina synpunkter på beslutet om att inleda ett förfarande hävdade dock Norges regering (37) att Entras skyldighet att erlägga dokumentavgifter aldrig utlöstes (eftersom ”överlåtelsen i det föreliggande fallet gjordes som en namnändring och inte som en överlåtelse av egendom”), varför inga skatteintäkter gått förlorade och det därmed inte heller förekommit någon förbrukning av statliga medel.

Övervakningsmyndigheten instämmer inte i resonemanget. En förmån i form av skattebefrielse enligt artikel 61.1 sker vanligen genom ett uttryckligt undantag. Men artikel 61.1 inriktar sig på effekten och inte de bakomliggande formaliteterna i nationell rätt och därför omfattar den även situationer där skattelättnader beviljas indirekt genom hänvisning till ett visst juridiskt begrepp (i det här fallet ”namnändring”) som leder till att ingen skatt behöver erläggas. I båda fallen är effekten, liksom i det föreliggande ärendet, att registrering kan göras i fastighetsregistret utan punktskatt på grund av det aktuella lagförslaget. Hade ingen specialbestämmelse antagits hade det inte varit möjligt att göra en sådan skattefri registrering.

I sin stortingsproposisjon (39) anger Norges regering att det är högst osäkert om överföringen av egendom från Statsbygg till Entra skulle vara belagd med punktskatt. Enligt punkt 1.2 nedan har Norges regering dock inte på något övertygande sätt kunnat visa att det skulle ha varit möjligt att registrera överlåtelsen från staten till Entra utan punktskatt om inte särbestämmelsen i paragraf 3 i lagen av den 18 februari 2000 funnits. Inga andra bestämmelser i norsk rätt föreskriver uttryckligen att sådana transaktioner undantas från den allmänna regeln att punktskatt tas ut på registrering av överlåtelser. Övervakningsmyndigheten kan inte heller se hur omorganisationen av Statsbygg – utan bestämmelsen i paragraf 3 i lagen av den 18 februari 2000 – skulle ha kunnat beviljas undantag enligt lagen om registrering, så som den då tolkades.

Övervakningsmyndigheten anser därför även fortsättningsvis att det första villkoret är uppfyllt.

1.2   Åtgärden måste vara specifik eller selektiv i det att den gynnar ”vissa företag eller viss produktion”

1.2.1   Materiell selektivitet

I beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande ansåg övervakningsmyndigheten preliminärt att antagandet av en särskild lag om undantag från punktskatt (endast för bolaget Entra) är att betrakta som en selektiv åtgärd.

Norges regering hänvisar dock till resonemanget ovan om kontinuitetsprincipen, och anför att överlåtelse av egendom genom namnändring inte i praktiken medför något undantag från det gemensamma skattesystemet utan att det rör sig om en allmän åtgärd.

Övervakningsmyndigheten hänvisar till kapitel 17B.3.1 i riktlinjerna om statligt stöd när det gäller direkt beskattning av företag genom specifika eller selektiva skatteåtgärder. Bestämmelsen lyder:

Den bestridda lagen tillämpas bara på transaktioner mellan Statsbygg och Entra. Det är riktigt att liknande bestämmelser har antagits när man inrättat statligt ägda aktiebolag (se avsnitt I ovan). Men bara därför att liknande bestämmelser använts vid andra statliga privatiseringar innebär det inte att den aktuella speciallagen inte är selektiv.

Dels har man vid andra statliga omorganisationer inte antagit några bestämmelser som liknar den bestridda lagen. När BaneTele AS (40) inrättades beviljades det nya aktiebolaget till exempel inte undantag från punktskatt. Inte heller Secora AS (41) beviljades undantag. När Statkraft omorganiserades uppgav Norges regering att bolaget skulle betala punktskatter enligt sedvanliga bestämmelser (42).

Dels är det i vilket fall så att skattelagstiftning som gynnar omorganisation av statliga företag mer än motsvarande omorganisationer av privata företag är selektiva i den mening som avses i artikel 61.1. Lagen om dokumentavgifter utgår från att punktskatt skall tas ut på alla överlåtelser mellan olika rättssubjekt, oavsett om den nya ägaren fortsätter driva samma verksamhet som överlåtaren eller ej. Fram till juli 2005 fanns bara ett enda relevant undantag från denna regel och detta framgick såväl av Justisdepartementets rundskriv från 1990 och i en rad därpå följande rundskrivelser från Skattelovavdelingen i Finansdepartementet. I båda typerna av rundskrivelser anges tydligt att det bara är när äganderätten överlåts genom aktiebolagsfusion som kontinuitetsprincipen tillåter registrering genom namnändring, varför punktskatt inte behöver erläggas. Däremot skall punktskatt erläggas när registreringen eller överlåtelsen i fastighetsregistret sker genom fission, omvandling från en bolagsform till en annan, överlåtelse från delägarskap till någon form av personägt bolag eller genom överlåtelse från en kommun till ett separat rättssubjekt som är helägt av en kommun (43). Detta framgår även tydligt i den ovan citerade domen från Frostating lagmannsrett, i vilken sägs att punktskatter skall betalas när ett företag med obegränsat ansvar (”kommandittselskap”) omvandlas till ett bolag med begränsat ansvar, även om samma ägare står kvar i det nya bolaget och den enda verkliga förändringen är bolagsformen.

Övervakningsmyndigheten anser att inrättandet av Entra inte är analogt med en fusion. Det liknar snarare en fission, omvandling av ett rättssubjekt till en annan form eller avskiljande av viss verksamhet till ett enskilt rättssubjekt inom en kommun. Därför borde samma undantag från punktskatt som Entra beviljades genom paragraf 3 i den bestridda lagen stå öppet för andra, liknande transaktioner.

Därmed kan paragraf 3 i den bestridda lagen inte anses vara en utvidgning av en allmän (och icke selektiv) regel om att skatter och avgifter inte behöver erläggas vid vissa överföringar av egendom i fastighetsregistret. Åtgärden måste därmed betraktas som materiellt selektiv.

1.2.2   Är undantaget från punktskatten motiverat av skattesystemets karaktär eller struktur?

Enligt EG-domstolens rättspraxis (44) kan man skilja på

—	differentieringar som uppkommer därför att man på vissa situationer tillämpat samma principer som ligger till grund för de allmänna reglerna (utgör inte stöd), och

—	differentieringar som genom att gynna vissa företag inte stämmer med logiken i de allmänna reglerna (utgör stöd) (45).

Samma åtskillnad görs i kapitel 17B.3.4.1 i övervakningsmyndighetens riktlinjer om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag när det gäller berättigande av undantag genom systemets karaktär eller struktur: ”Att vissa åtgärder är av särskiljande art måste inte nödvändigtvis innebära att de skall betraktas som statligt stöd. Så är fallet om de är ’nödvändiga eller ändamålsenliga på grund av att de är ekonomiskt rationella med hänsyn till skattesystemets effektivitet’. Det ankommer emellertid på Eftastaten att motivera detta.” Den sistnämnda bevisregeln har bekräftats av EG-domstolen (46).

De norska myndigheterna har anfört att ”även om övervakningsmyndigheten anser att metoden (att använda namnbyte för att överlåta äganderätt utan att utlösa skyldigheten att betala punktskatt) utgör ett undantag från huvudregeln, är den berättigad av skattesystemets karaktär eller struktur”. Till stöd för denna uppfattning anför Norges regering att kontinuitetsprincipen och villkoren för principens tillämpning bland annat på punktskatt i det föreliggande fallet är en logisk följd av systemet och relevant norsk lagstiftning. De anser att den bestridda lagen uttrycker kontinuitetsprincipen och ligger i linje med de allmänna bestämmelserna om omstrukturering.

Övervakningsmyndigheten noterar att frågan här är vilken räckvidd kontinuitetsprincipen har i fråga om skyldigheten att erlägga dokumentavgifter. Däremot avses inte kontinuitetsprincipens räckvidd i allmänhet, eller dess tillämpning i bolagsrätten.

Utifrån analysen av bestämmelserna om punktskatt i punkt I.4 anser övervakningsmyndigheten att kontinuitetsprincipen visserligen var viktig i norsk rätt när Entra inrättades, men att den vid den tidpunkten inte var en inneboende och allmän del av de bestämmelser och praxis som gällde punktskatter vid andra typer av omorganisation av företag.

Såsom redan framhållits var det fram till i juli 2005 bara när äganderätten överläts vid fusion mellan två aktiebolag som kontinuitetsprincipen tillät registrering av den nya innehavaren genom namnändring och inte överlåtelse, som är belagd med punktskatt. Däremot togs punktskatt ut vid registrering eller överlåtelse av fastigheter i fastighetsregistret genom fission, omvandling från en bolagsform till en annan, överlåtelse från delägarskap till någon form av personägt bolag, eller genom överlåtelse från en kommun till ett separat rättssubjekt som var helägt av kommunen (47).

De norska myndigheterna har förklarat att tanken bakom undantaget från den allmänna punktskattebestämmelsen bottnar i kontinuitetsprincipen. Myndigheterna har dock inte förklarat varför de nämnda överlåtelserna behandlas så olika. Tvärtom har Norges regering nöjt sig med att uttala att det faktiskt vore mer logiskt att behandla fusioner och vissa andra omvandlingar på samma sätt. Det är dock först i juli 2005, cirka fem år efter inrättandet av Entra, som tolkningen av lagen om dokumentavgifter ändrats så att man harmoniserat behandlingen av de olika situationerna. Därför anser övervakningsmyndigheten att det är svårt att härleda någon annan tanke bakom den tolkning av lagen om dokumentavgifter som gjordes när Entra inrättades än den som framgår av den citerade rundskrivelsen, nämligen att bara fusion mellan aktiebolag skulle undgå de punktskatter som annars måste erläggas. Kontinuitetsprincipens tillämpning på lagen om dokumentavgifter begränsades enbart till sådana fall och inte de övriga situationer som beskrivits ovan.

Såsom nämnts under punkt 1.2.1 anser övervakningsmyndigheten att inrättandet av Entra mer liknar de situationer där en registrering i fastighetsregistret under den ifrågavarande perioden skulle ha medfört punktskatter än de situationer som skulle ha medfört undantag. Därför anser övervakningsmyndigheten inte att undantaget i den bestridda lagen är berättigat av de norska punktskattebestämmelsernas karaktär eller struktur under den period undantaget beviljades. Bedömningen påverkas inte av att liknande omorganisationer av offentlig affärsverksamhet också beviljats undantag från punktskatt. Kontinuitetsprincipen motiverar inte att ett undantag från de allmänna punktskattebestämmelserna beviljas för en viss omstrukturering, om andra privatiseringar som liknar detta fall inte beviljas några liknande undantag.

1.2.3   Det italienska ärendet

De norska myndigheterna hänvisade till ett beslut från Europeiska kommissionen och hävdade att de faktiska omständigheterna i ärendet liknar dem i Entraärendet.

I kommissionens beslut av den 5 juni 2002 (48) utreddes den italienska särlag som medförde särskilda skattebefrielser för aktiebolag med statligt majoritetsaktieinnehav. I den italienska lagen medgavs uttryckligen undantag från alla skatter avseende överlåtelsen och omstruktureringen av specialföretag och kommunföretag till aktiebolag (”befrielse från avgift på överlåtelse”). I italiensk rätt tas avgift på överlåtelse normalt ut när en ny ekonomisk aktör inrättas eller tillgångar överlåts mellan olika ekonomiska aktörer. De italienska myndigheterna förklarade dock att italiensk lag vanligen följer principen om skatteneutralitet (vilket innebär att ingen skatt tas ut) när ett företags rättsliga ställning förändras (dvs. ”när ett företag byter juridisk form, men förblir detsamma från ekonomisk synpunkt”) (49).

Kommissionen ansåg att likvidering av ett kommunalt bolag och bildande av ett ”nytt” aktiebolag visserligen liknade inrättande av en ny ekonomisk enhet men att det i själva verket bara var skenbart och berodde på lagtekniska omständigheter. Det nya aktiebolaget var i själva verket samma ekonomiska enhet som det kommunala företaget, men verksamheten bedrevs ”i en annan juridisk form”. Därför medgav kommissionen att den allmänna italienska principen om skatteneutralitet faktiskt hade tillämpats på samma sätt i alla situationer som omfattades av den särskilda skatten. Därför behövde ingen avgift på överföringen erläggas (50).

Övervakningsmyndigheten tolkar kommissionens resonemang så, att när den nationella lagstiftningen om registreringsavgifter vid omvandling av privata företag bygger på en allmän princip om skatteneutralitet (som inriktas på kontinuiteten inom samma ekonomiska aktör snarare än på om samma rättssubjekt avses) ligger det i skattesystemets natur att principen även omfattar fall då staten eller kommunen skiljer ut ett separat rättssubjekt ur en ekonomisk enhet som tidigare drivits som en del av staten eller kommunen.

Övervakningsmyndigheten instämmer med kommissionens tolkning. Men varje skattesystems natur måste bedömas från fall till fall. Kommissionens beslut byggde på att det italienska rättssystemet tillät undantag från överlåtelseavgifter vid omvandling från en bolagsform till en annan. Norsk lagstiftning däremot, såsom den tolkas och tillämpas av skattemyndigheterna, ger ingen sådan möjlighet. Såsom redan framhållits har inte ens privatiseringar där omständigheterna som liknar Entras (fission eller omvandling från en bolagsform till en annan) befriats från punktskatt. Övervakningsmyndigheten anser att de faktiska omständigheterna i de båda fallen därför är olika. Att kontinuitetsprincipen kan ha tillämpats på andra rättsområden i norsk rätt, särskilt bolagsrätt och lagstiftningen om direkttaxering av bolaget, väger inte särskilt tungt i bedömningen av omständigheterna i det italienska och det norska ärendet.

1.2.4   Slutsats om selektivitet

Slutligen måste åtgärden anses vara selektiv i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet och bedömningen påverkas därför inte av hänvisningar till de norska punktskattebestämmelsernas karaktär eller struktur.

1.3   Åtgärden måste ge mottagarna en fördel som minskar de kostnader som normalt belastar deras budget

Enligt EG-domstolens rättspraxis (51) och kapitel 17B.3.1.2 i övervakningsmyndighetens riktlinjer för statligt stöd ”måste åtgärden ge mottagarna en fördel som minskar de kostnader som normalt belastar deras budget. En sådan fördel kan ges genom olika former av skattelättnader för företaget, bland annat genom: (…) total eller partiell nedsättning av skattebeloppet (skattbefrielse, skattekredit osv.)”.

Enligt paragraf 3 i den bestridda lagen befriades Entra från punktskatter som skulle ha uppgått till cirka 81 miljoner norska kronor (cirka 10 miljoner euro). Enligt punkt 1.1 och 1.2 ovan skulle dessa avgifter annars ha belastats företagets budget. Med utgångspunkt i detta drog övervakningsmyndigheten i beslutet om formell granskning en preliminär slutats om att Entra beviljats en sådan fördel som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

De norska myndigheterna hävdar att villkoret inte är uppfyllt, av två anledningar. För det första skulle undantaget inte ha stärkt Entras ställning i konkurrensen mot privata investerare. För det andra skulle bolagets kapitalstruktur, soliditet och sammanlagda värde varit desamma även om punktskatten tagits ut. Nedan kommer övervakningsmyndigheten att granska dessa argument i tur och ordning.

1.3.1   Jämförelsen med privata företag

Såsom nämnts ovan under punkt I.3.1 angav Norges regering i sin stortingsproposisjon att en privat ägare kunde välja att inte överlåta äganderätten, utan istället behålla äganderätten i ett holdingbolag, när ett nytt bolag inrättas. Enligt Norges regering är staten skyldig att överlåta egendomen till ett nytt rättssubjekt. Norges regering hävdar att konkurrensen därför inte snedvridits av att Entra beviljats undantag från dokumentavgifterna.

Enligt Förstainstansrätten föreligger inte en sådan fördel som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget (vilken motsvarar artikel 61.1 i EES-avtalet) i alla situationer där en åtgärd införs för att befria ett statsägt företag från en strukturell nackdel i förhållande till privatägda konkurrenter (52). Artikel 61.1 i EES-avtalet syftar endast till att förbjuda fördelar för vissa företag och begreppet stöd omfattar bara de interventioner som minskar de kostnader som normalt belastar ett företags budget och som kan anses ge det mottagande företaget ekonomiska fördelar som det inte skulle ha erhållit enligt normala marknadsmässiga villkor. Övervakningsmyndigheten instämmer dock inte med Norges regering i att de norska argumenten leder till slutsatsen att en jämförelse med privata aktörer visar att Entra inte gynnades av undantaget från punktskatter.

De metoder privata ägare kan använda för att undgå punktskatt står även öppna för bolag som bildas vid statliga privatiseringar. De strukturella nackdelar som Norges regering hävdar att man mött var inte av rättsligt slag. Norsk lag hindrade inte att man bildade Entra och överlät egendom till bolaget utan att registrera detta i fastighetsregistret. Entra och Norges regering kunde vidare ha vidtagit samma försiktighetsåtgärder som privata investerare. Skälet till att metoderna inte användes på Statsbygg och Entra var helt enkelt att Norges regering ansåg att de politiska, förvaltningsmässiga och praktiska nackdelarna med metoderna var så allvarliga att Entra borde stå som ny ägare.

Övervakningsmyndigheten anser att sådana överväganden inte talar för att Entra inte beviljades en fördel genom undantag från punktskatten. Detta framgår redan av att alla metoder för att undgå punktskatter bygger på att överlåtelsen av äganderätten inte registreras (egendomen kvarstår). Om äganderätten (”grunnbokshjemmel”) inte överlåts behöver ingen punktskatt erläggas. Men det skydd som registreringen ger är inte tillgängligt för privata aktörer som inte överlåter egendomen, medan däremot Entra fick detta skydd. Deras metoder kan därför inte jämföras med det förfarande som används i det föreliggande fallet för att överlåta egendomen till Entra.

Även om det varit jämförbart kan övervakningsmyndigheten inte se varför det strukturproblem som norska staten hävdar föreligger skulle vara så i grunden annorlunda än det problem som privata aktörer ställs inför. Det kan stämma att om egendomen inte överlåts kan detta i praktiken medföra större nackdelar för ett statsägt bolag än för ett privatägt. Men övervakningsmyndigheten anser dock att frågor kring förhållandet mellan den tidigare och den nya ägaren till fastigheterna inte skall bedömas tillsammans med diskussionen kring registrering i fastighetsregistret. Registreringen påverkar normalt inte förhållandet mellan parterna i egenskap av två rättssubjekt utan endast förhållandet till tredje man. Registrering kan därför vara viktigt för förvärvaren, för att undvika ett starkare godtrosskydd för tredje man om fastigheten sålts flera gånger av den tidigare ägaren. Det är också viktigt för överlåtarens skydd mot gäldenärer, och kan även påverka köparens möjligheter att inteckna fastigheterna och få andra typer av lån. I alla dessa situationer är nackdelarna med att inte registrera överlåtelsen i fastighetsregistret i grunden desamma för privata och statsägda företag. I vissa avseenden är de beskrivna metoderna till och med mindre gynnande för privata bolag än för statsägda bolag, eftersom registrering av inskränkningar i äganderätten inte skyddar den nya ägaren från att få sina rättigheter utsläckta om konkursförfarande eller indrivningsåtgärder vidtas mot den överlåtande gäldenären.

Övervakningsmyndigheten vill slutligen betona att Norges regering inte har visat att privata aktörer med säkerhet skulle välja att inte överlåta äganderätten. Norge har bara hävdat att det är troligare att privata aktörer under liknande omständigheter skulle ha beslutat att inte registrera överlåtelsen i fastighetsregistret.

1.3.2   Argumentet avseende den ingående balansräkningen

Såsom redan nämnts har Norges regering hävdat (53) att undantaget från punktskatt inte kan bedömas oberoende av företagets ingående balansräkning. Myndigheterna hävdar att åtgärden i fråga inte påverkade bolagets kapitalstruktur, soliditet och sammanlagda värde. Om punktskatter skulle tas in i den ingående balansräkningen borde man ha en alternativ ingående balansräkning där värdet på egendomen skulle ha satts ned med motsvarande belopp som punktskatten.

Såsom visats i punkt 1.2 ovan skulle Entra, enligt den normala norska skattelagstiftningen måst erlägga punktskatt. Oavsett hur den ingående balansräkningen upprättades är det därför värdet på transaktionen mellan överlåtaren och förvärvaren som ligger till grund för punktskatten beräknas på. Oavsett hur förvärvaren (Entra) och överlåtaren (staten) ser på det avtalade priset, är det detta pris och ingenting annat som skattemyndigheterna skall tillämpa för att räkna ut hur mycket punktskatt som skall erläggas.

Övervakningsmyndigheten motsätter sig principiellt de norska myndigheternas inställning att skattelättnaden inte ger några sådana fördelar som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet om undantaget från punktskatterna påverkat upprättandet av Entras ingående balansräkning på ett sätt som påstås neutralisera fördelen med undantaget. Enligt norsk lag skulle Entra, om inte paragraf 3 i den bestridda lagen funnits, varit skyldigt att till skattemyndigheterna erlägga punktskatt på det överenskomna priset på den försäljning som registrerats, oavsett om transaktionspriset kanske var annorlunda. Skatten betalades aldrig och det är detta som bedöms i föreliggande ärende. Hur Entras ingående balansräkning påverkades av andra omständigheter, i synnerhet huruvida överlåtaren skulle ha varit beredd att värdera fastigheterna lägre om Entra betalat punktskatt, är faktorer som inte kan tas in i bedömningen av om företaget erhållit en fördel eller ej.

Det argument som Norges regering framför om att skatteundantaget bör ses mot bakgrund av ett i annat fall annorlunda pris på fastigheterna, bygger på resonemanget att det statliga stöd som skatteundantaget utgjorde gav Entra en nettoförlust i form av ett högre pris på de överlåtna fastigheterna. Att väga in mer eller mindre direkta eventuella ekonomiska konsekvenser av en stödåtgärd för den enskilda stödmottagaren står enligt övervakningsmyndigheten i strid med den hållning som brukar intas i statsstödsärenden. På samma sätt kan man normalt inte heller medge att de ekonomiska effekterna av det statliga stödet i avtalsförhållandena mellan stödmottagaren och andra rättssubjekt bör vägas in i bedömningen av huruvida, och i vilken omfattning, stödåtgärden är att betrakta som en sådan fördel som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Övervakningsmyndigheten framhåller på denna punkt att norska staten som ju dels uppbär skatt, dels överlät fastigheterna, borde betraktas som två skilda aktörer med avseende på systemet för statligt stöd.

Därför kan övervakningsmyndigheten inte instämma med Norges regering i att Entra inte fick någon sådan fördel som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet genom undantaget från punktskatt, samtidigt som företaget åtnjuter det skydd som registrering i fastighetsregistret ger.

I en skrivelse av den 4 juni 2003 uppger Nærings- og handelsdepartementet följande: ”Om dokument- och registreringsavgifter skulle ha tagits med i den ingående balansräkningen skulle den justerade alternativa ingående balansräkningen rent teoretiskt ha sett ut som i bilaga 2”. I bilaga 2 finns en alternativ ingående balansräkning där de sammanlagda tillgångarna och skulder/eget kapital är oförändrade, men där bland annat värdet på fastigheterna skrivits ned med samma belopp som erlagts i punktskatt. Departementet drar slutsatsen att Entra inte fått några ekonomiska fördelar genom undantaget från punktskatter.

Den hypotetiska ingående balansräkningen som Norges regering beskriver bygger på antagandet att förvärvaren (Entra) inte skulle sänka sin förväntade räntabilitet (9,5 %) och andelen eget kapital (40 %) om punktskatten hade behövt betalas. Detta innebär att den hypotetiska ingående balansräkningen utgår från premissen att det i vilket fall som helst är säljaren som skall betala hela punktskatten och att värdet på fastigheterna i en alternativ ingående balansräkning skulle skrivas ned med exakt samma belopp som betalats i punktskatt.

Övervakningsmyndigheten har ingen anledning att ifrågasätta giltigheten i kapitalvärdesmetoden som använts för att upprätta Entras ingående balansräkning. Men såsom framgår av Norges regerings egna försök att räkna fram ett rättvisande värde på fastigheterna (se punkt I.2.2 ovan och de stora avvikelserna mellan de olika värdena) skulle andra metoder kunnat användas. Andra premisser kunde också ha använts, och de olika metoderna och premisserna kunde mycket väl ha visat en situation där punktskatten inte skulle ha belastat säljaren med 100 %. I en normal marknadssituation med flera olika intressenter är det troligt att den extra belastningen av punktskatten på det avtalade försäljningspriset skulle ha delats mellan säljaren och köparen.

Övervakningsmyndigheten anser inte att man kan upphöja det till en allmän regel att marknadspriset på en fastighet alltid ökar med exakt det belopp köparen borde erlägga i indirekta skatter för att registrera byggnaden i lägen där sådan skatt antingen redan erlagts eller inte behöver erläggas tack vare en undantagslag. I en skrivelse av den 30 juni 2005 från Nærings- og handelsdepartementet medger också departementet att man inte kan dra en sådan svepande slutats och att regeringens argument om nettoeffekterna av att punktskatten inte erlagts bygger helt och hållet på den värderingsmetod regeringen valt att använda på Entra.

I det föreliggande ärendet valde Norge att inte ta ut någon punktskatt från Entra och preciserade att den efterföljande värderingen av fastigheterna var beroende av denna förutsättning. Därför argumenterar Norge i princip att om man hypotetiskt skulle ha beslutat att underställa Entra normala skyldigheter i fråga om punktskatt, skulle regeringen i alla fall valt kapitalvärdesmetoden och använt samma premisser för att beräkna försäljningspriset. Att godkänna ett sådant argument skulle innebära att göra räckvidden av artikel 61.1 i EES-avtalet avhängig av en Eftastats förmåga att övertyga övervakningsmyndigheten och Eftadomstolen om att den i en hypotetisk situation skulle ha vidtagit vissa tänkta åtgärder.

Övervakningsmyndigheten betonar slutligen att i de mycket få fall där EG-domstolen – i olika situationer – godtagit kompensationsargument har det alltid varit under förutsättning att en kompensation beslutats i förväg (och inte i efterhand) på ett tydligt fastställt, objektivt och insynsvänligt sätt (54). Ingenstans i förarbetena till den aktuella lagstiftningen sägs att en förutsättning för att bevilja den fördel det utgör att befrias från punktskatt var att låta fördelen uppvägas av en högre värdering av de relevanta fastigheterna än en privat aktör skulle ha betalt för fastigheterna vid offentlig försäljning. Den norska regeringens argument att Entra inte fick någon fördel jämfört med om punktskatt behövt erläggas, tycks tvärtom motsäga det uttryckliga målet med att befria Entra från punktskatten. Enligt den stortingsproposisjon som citeras i I.3.1 ovan anger regeringen att syftet med undantagsklausulen var att Entra inte skulle bära de ekonomiska konsekvenserna av punktskatten eftersom privata konkurrenter i stor utsträckning på annat sätt kunde undgå avgiften. Stortingsproposisjonen utgår med andra ord från förutsättningen att betalningen av punktskatten faktiskt skulle ha försatt Entra i en ekonomiskt mindre fördelaktig position än om undantag beviljades. Vidare hade Stortinget för avsikt att Entra inte skulle försättas i en sådan missgynnande position.

1.3.3   Slutsats om fördelar

Avslutningsvis kvarstår övervakningsmyndigheten vid sin slutsats att paragraf 3 i den bestridda lagen gav Entra en sådan fördel som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

1.4   Stödet snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna

I beslutet om att inleda ett förfarande ansåg övervakningsmyndigheten preliminärt att åtgärden hotade att snedvrida konkurrensen och påverkade handeln mellan EES-länderna i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. De norska myndigheterna hävdar däremot att åtgärden ”inte kommer att påverka handeln mellan de avtalsslutande länderna” och att övervakningsmyndigheten bör bedöma den relevanta marknaden. Norges regering anför vidare att ”utländska investerare inte varit verksamma på den norska fastighetsmarknaden” (55).

EG-domstolen har uttalat (56) att konkurrensen snedvrids i och med att det statliga stödet stärker ett företags ställning gentemot dess konkurrenter. Statligt stöd minskar kostnaderna och ger därmed mottagarna en konkurrensfördel över dem som själva måste bära sina kostnader. Därför anser övervakningsmyndigheten att det stöd som beviljats Entra i form av undantag från punktskatter snedvridit konkurrensen i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Norges regering har inte heller hävdat att konkurrensen inte snedvridits (enbart att handeln inte påverkats).

När det gäller påverkan på handeln bör det utredas om stödet kan stärka företagets ställning i förhållande till konkurrerande företag inom EES (57). Liksom Eftadomstolen behöver inte Eftas övervakningsmyndighet fastställa om stödet har en väsentlig påverkan på handeln mellan de avtalsslutande länderna, utan det räcker med att utreda om stödet kan ha haft en sådan effekt (58). Kriteriet om påverkan på handeln brukar därför få en bred tolkning på så sätt att stöd, i allmänhet, anses utgöra statligt stöd om det skulle kunna påverka handeln mellan EES-länderna (59).

I punkt 17B.3.2 i övervakningsmyndighetens riktlinjer för statligt stöd sägs: ”Enligt rättspraxis är, vad denna bestämmelse beträffar, villkoret om påverkan på handeln uppfyllt om det stödmottagande företaget bedriver en ekonomisk verksamhet som är föremål för handel mellan de avtalsslutande parterna”. Stöd kan dock påverka handeln inom EES-området även om det företag som erhåller stödet inte deltar i exporten (60). När en medlemsstat beviljar stöd till ett företag kan detta nämligen medföra att den inhemska produktionen bibehålls eller ökar, med den påföljden att möjligheterna till export mot den staten väsentligt minskar för de företag som är etablerade i övriga EES-länder (61).

I Entras årsredovisning för 2001 sägs att Entra ”driver utleie, forvaltning og drift samt kjøp og salg av fast eiendom i Norge”.

Entra är medlem i Foreningen Næringseiendom  (62) vars medlemmar helt eller delvis har samma typ av verksamhet som Entra. Föreningen hade 74 medlemmar i oktober 2005, däribland företag som ABB AS–Eiendom, Aberdeen Property Investors, Avantor AS, ICA Eiendom Norge AS, KLP Eiendom AS, Linstow ASA, Mustad Eiendom AS, NCC Property Development AS, Reitan Eiendom AS, Skanska Eiendomsutvikling AS, Smedvig Eiendom AS, Steen & Strøm ASA, Storebrand Eiendom AS, Umoe Sterkorder AS, Veidekke Eiendom AS, Vesta Forsikring AS-Eiendom och Vital Eiendomsforvaltning AS (63).

Det största norskägda fastighetsbolaget (eller koncernen) är Olav Thon Gruppen. Koncernen var verksam även år 2000 då Entra inrättades. Olav Thon Gruppen äger för närvarande 320 fastigheter i Norge och 18 i utlandet (huvudsakligen i Bryssel). Den första fastigheten i Bryssel köptes år 1988 (Thon Belgium SA). Koncernen har cirka 3 400 anställda. Förutom uthyrning av kontor har koncernen även verksamhet i hotell, restauranger och köpcentrum (64).

Ett av de ovannämnda bolagen, Linstow AS, äger och utvecklar fastigheter i Norge, Baltikum, Portugal och Sverige. Linstow AS köptes upp till 100 procent 1999 av Anders Wilhelmsen-koncernen och är inte längre börsnoterat på Oslobörsen. Anders Wilhelmsen-koncernen är en av ägarna till rederiet Royal Caribbean Cruise Line (RCCL). Linstow AS förvaltar bland annat den norska fastighetsportföljen (Nordea Portfolio) för Curzon Global Partners. Portföljen bestod i november 2005 av 31 fastigheter över hela Norge. Curzon Global Partners är ett investeringsbolag med säte i London och ägs av IXIS AEW Europe (IAE). IAE är en europeisk fastighetsförvaltare som i sin tur ägs av Groupe Caisse d'Epargne och Caisse des Dépôts i Frankrike. IAE förvaltar tillgångar för cirka 11 miljarder euro (65).

Ett av de andra bolagen, ICA Eiendom Norge AS, är ett dotterbolag till det svenska bolaget ICA Fastigheter AB som är ett helägt dotterbolag till ICA AB. ICA Fastigheter AB bygger, förvaltar och säljer fastigheter i Skandinavien och Baltikum. Portföljen är bokförd till ett värde på 5,7 miljarder svenska kronor och består huvudsakligen av lager och varuhuslokaler. Förutom ICA-lager och butiker erbjuder bolaget även fastigheter till externa kunder. ICA-koncernen (ICA AB) är en av nordens största detaljistföretag med strax över 2 600 egna och anslutna handelsställen i Skandinavien och Baltikum (66).

Samtidigt som Entra inrättades (år 2000) inrättades Aberdeen Property Investors Norway AS som dotterbolag till Aberdeen Property Investors. Aberdeen Property Investors ingår i Aberdeen Asset Management PLC, en oberoende fondförvaltningskoncern som är börsnoterad på Londonbörsen. Aberdeen Property Investors förvaltar i dagsläget 7,8 miljarder euro i fastighetsinvesteringar i norra Europa, varav 9 miljarder norska kronor (cirka 1,1 miljarder euro) i Norge. År 2001 förvärvade Aberdeen Property Investors Norway AS fastighetsbolaget Norske Liv Eiendom, som också är verksamt på den norska marknaden, och idag förvaltar bolaget fastigheter för bl.a. NSB, Nordea Liv och API Eiendomsfond. Aberdeen Property Investors har 200 anställda i Norge (67).

Av de ovannämnda företagen, som är verksamma på samma marknad som Entra (driver, utleie, forvaltning og drift samt kjøp og salg av fast eiendom i Norge), och som var verksamma år 2000 när Entra inrättades framgår att flera hade icke-norska ägare, många var verksamma både i och utanför Norge och många förvaltade fastighetsportföljer som ägdes av kunder i utlandet.

Beskrivningen i punkt I ovan visar att de tillgångar och den verksamhet som övertogs av Entra var konkurrensutsatta. Entra konkurrerar alltså med andra bolag som erbjuder fastigheter och lokaler. Detta gäller Entra i rollen som ägare, köpare, operatör och förvaltare av fastigheter. Entra har verksamhet i hela Norge på en marknad där också ekonomiska aktörer från andra EES-stater är verksamma. Därmed är även det fjärde villkoret uppfyllt, eftersom åtgärden påverkar eller kan påverka konkurrensen och handeln mellan de avtalsslutande länderna.

2.   Stödets förenlighet

På grundval av det ovan anförda förefaller de aktuella skattebefrielserna utgöra stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

De norska myndigheterna har hävdat att åtgärden i fråga inte utgör stöd och har inte lämnat några argument angående stödets förenlighet. Efter bedömningen av om statligt stöd föreligger bör dock en bedömning göras av om stödet är förenligt med EES-avtalet enligt artikel 61.2 och 61.3 i avtalet.

Undantagen enligt 61.2 kan inte tillämpas. Inrättandet av Entra innebär inte stöd av social karaktär till enskilda konsumenter eller stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser.

Enligt artikel 61.3 a anses ett stöd vara förenligt med EES-avtalet om det syftar till att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning. Eftersom åtgärden i fråga inte är begränsad till sådana regioner är denna bestämmelse inte tillämplig. Inte heller är undantaget i artikel 61.3 b tillämpligt. Övervakningsmyndigheten anser inte heller att stödet omfattas av undantaget i artikel 61.3 c, eftersom det inte kan anses underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner. Följaktligen omfattas stödet inte av något av undantagen i artikel 61.3 i EES-avtalet.

3.   Förfarandekrav och stödets natur

3.1   Obligatorisk anmälan

Artikel 1.3 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet lyder: ”Eftas övervakningsmyndighet skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder”. Stöd som lämnas utan förhandsanmälan eller stöd som anmäls för sent, dvs. efter att de ”har verkställts” anses vara otillåtet stöd.

Det undantag från punktskatter som beviljades när Entra inrättades anmäldes inte till övervakningsmyndigheten utan hade verkställts.

3.2   Återbetalning

Övervakningsmyndigheten uppmärksammar Norges regering på artikel 1 i avsnitt II i protokoll 3 till övervakningsavtalet. Undantaget från punktskatterna infördes efter det att EES-avtalet trätt i kraft. Alla stöd i det föreliggande ärendet skall därför anses utgöra nya stöd. Såsom nämnts ovan hade inga nya stöd anmälts. Stödet skall därför betraktas som sådant otillåtet stöd som avses i artikel 1 f i avsnitt II i protokoll 3 i övervakningsavtalet.

Enligt artikel 14 i avsnitt II i protokoll 3 till övervakningsavtalet brukar den Eftastat som beviljat otillåtet stöd som inte anses förenligt med EES-avtalet uppmanas av övervakningsmyndigheten att återkräva stödet från mottagaren.

Övervakningsmyndigheten anser att det inte föreligger några allmänna principer som hindrar återbetalning i föreliggande fall. Att avskaffa otillåtet stöd genom återbetalningen är en logisk följd av bedömningen att stödet är otillåtet. Återbetalning av otillåtet statligt stöd i syfte att återställa den situation som förelåg innan stödet gavs kan därför i princip inte anses oproportionerligt med EES-avtalets mål avseende statligt stöd. Genom denna återbetalning förlorar mottagaren de fördelar han åtnjöt på marknaden i förhållande till sina konkurrenter och den situation som förelåg före utbetalningen av stödet är återställd (68). Denna funktion av återbetalningen leder även till att övervakningsmyndigheten i allmänhet, om det inte föreligger särskilda omständigheter, inte kan avstå från sin befogenhet att göra en skönsmässig bedömning, vilken har erkänts av domstolens rättspraxis, när den begär att Eftastaten skall återkräva de belopp som beviljats som rättsstridigt stöd, eftersom den enbart återställer den tidigare situationen (69). Med hänsyn till att den kontroll av statligt stöd som utövas av övervakningsmyndigheten enligt protokoll 3 till övervakningsavtalet är av oeftergivlig karaktär, kan företag som åtnjuter ett stöd i princip inte ha berättigade förväntningar på att stödet är regelrätt annat än om det har beviljats med iakttagande av det förfarande som avses i det nämnda protokollet (70).

4.   Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående konstaterar övervakningsmyndigheten att den aktuella åtgärden, dvs. befrielse från dokument- och registreringsavgifter i samband med skapandet av bolaget Entra, utgör statligt stöd som inte är förenligt med EES-avtalets funktion. Därför avslutar övervakningsmyndigheten det förfarandet enligt artikel 1.2 i avsnitt I i protokoll 3 till övervakningsavtalet med ett negativt beslut och uppmanar Norges regering att återkräva det statliga stödet tillsammans med upplupen ränta från Entra.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

1.

Undantaget från dokument- och registreringsavgifter som beviljades vid inrättandet av Entra Eiendom AS (se artikel 3 i lagen av den 18 februari 2000, nr 11) utgör sådant statligt stöd som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Stödet har beviljats i strid med de formella krav som fastställs i artikel 1.3 i del 1 av protokoll 3 till övervakningsavtalet och kan inte beviljas undantag enligt artikel 61.2 eller 61.3 i EES-avtalet.

2.	Norges regering skall från Entra uppbära de efterskänkta dokumentavgifterna och registreringsavgifterna tillsammans med upplupen ränta enligt den relevanta referensräntan, som skall beräknas från den dag punktskatterna förföll till betalning fram till den dag de erläggs.

3.	Norges regering har underrättats i en skrivelse med en kopia av beslutet.

4.	Norges regering skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta övervakningsmyndigheten om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

5.	Europeiska kommissionen skall underrättas om detta beslut genom en kopia av beslutet i enlighet med punkt d i protokoll 27 till EES-avtalet.

6.	Detta beslut riktar sig till övriga Eftastater, gemenskapens medlemsstater och berörda parter. Beslutet skall offentliggöras på det giltiga språket i EES-delen av och EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning.

7.	Detta beslut är giltigt på engelska.

---

(1)  Nedan EES-avtalet.

(2)  Nedan övervakningsavtalet.

(3)  Procedurregler och materiella regler inom området för statligt stöd (riktlinjer för statligt stöd), antagna och utfärdade av Eftas övervakningsmyndighet den 19 januari 1994, EGT L 231, 3.9.1994. Riktlinjerna för statligt stöd finns på övervakningsmyndighetens webbplats: www.eftasurv.int

(4)  Beslut nr 132/04/KOL. Beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande offentliggjordes i EGT C 319, 23.12.2004, s. 17, och i EES-tillägg nr 64, samma datum, s. 46. Beslutet finns även på övervakningsmyndighetens hemsida: http://www.eftasurv.int/fieldsofwork/fieldstateaid/stateaidregistry/sadecinor04/132_04_entra.DOC

(5)  Stortingsproposisjon nr 84 (1998-99) Om ny strategi for Statsbygg og etablering av Statens utleiebygg AS. Bolagets ursprungliga firma var ”Statens utleiebygg AS”. Nedan används ”Entra” både för Entra Eiendom AS och för Statens utleiebygg AS.

(6)  Odeltingsproposisjon nr 83 (1998-99) Om lov om omdanning av deler av Statsbyggs eiendomsvirksomhet til aksjeselskap. Lag av den 18 februari 2000, nr 11.

(7)  Källa: http://www.statsbygg.no/english/

(8)  Ej auktoriserad översättning.

(9)  Stortingsproposisjon nr 1 Tillegg nr 10 (1999-2000) Om etablering av Statens utleiebygg AS.

(10)  ”Porteføljevurdering konkurransebyggene Statsbygg”. Skrivelse till Statsbygg av den 10 augusti 1999 med värderingen från Catella Eiendoms Consult.

(11)  Stortingsproposisjon nr 1 Tillegg nr 10 (1999-2000) Om etablering av Statens utleiebygg AS.

(12)  ”Statens utleiebygg AS – Fastsettelse av åpningsbalanse og endelige bevilgninger til egenkapital og lån”. Kongelig resolusjon 22.6.2000.

(13)  Utöver Entra eiendom AS består koncernen av Entra Service AS, Universitetsgaten 2 AS, Biskop Gunnerus gate 14 AS, Instituttveien 24 AS, Entra Kultur 1 AS, Langkaia 1 AS, Kr augustigate 23 AS, Nonnen utbygging AS och Krambugt 3 AS. Källa: årsredovisningen 2004. Se http://www.entraeiendom.no/files/Entra_Eiendom_Arsrapport_2004.pdf

(14)  Genomsnittlig växelkurs under 2004 var: 1 EUR = 8.3715 NOK.

(15)  Källa: Entras årsredovisning 2004.

(16)  Växelkursen den 30 juni 2000: 1 EUR = 8,1815 NOK.

(17)  EUT L 77, 24.3.2003, s. 21.

(18)  Källa: Statens Kartverk – Tinglysingen, Se: http://www.statkart.no/IPS/tinglysing/?module=Articles;action=ArticleFolder.publicOpenFolder;ID=2207

(19)  Se bl.a. lagen om dokumentavgifter 2000 – S12-DOK-2001 och rundskriv nr 12/2005 S, som det hänvisas till nedan. Se även http://www.toll.no/upload/dokumentavgift1_1.pdf

(20)  Texten lyder på norska: ”Det gis ikke fritak for dokumentavgift med mindre det er direkte hjemmel i loven eller stortingsvedtak”.

(21)  Se även lag nr 44 och nr 45 av den 13 juni 1997 lov om aksjeselskaper (aksjeloven) och lov om allmennaksjeselskaper (allmennaksjeloven).

(22)  Se även rundskriv G-37/90, s. 1, punkt 1.3. i lov om dokumentavgifter 2000 och punkt 1.3 i rundskriv nr 12/2005 S.

(23)  Eftas övervakningsmyndighet noterar kommentaren från norska regeringen i punkt 4.3 i skrivelsen av den 4 juni 2003 att man kan diskutera ”om registrering av en handling bör krävas för att överlåta äganderätt. Frågan håller på att utredas av Justisdepartementet”. Faktum kvarstår dock: i senare rundskrivelser från regeringen framhölls denna synpunkt fram till i juni 2005 och först efter detta datum ändrades praxis för registreringarna.

(24)  Detta gäller även om det bolag som avskiljts (B) övertar det ursprungliga bolagets namn (A) eftersom fastighetsägaren i realiteten är densamma, d.v.s. det ursprungliga bolaget (A). Detta betraktas som endast en namnändring. Se även yttrandet från norska Justisdepartementet som offentliggjordes i U87-4.

(25)  Se punkt 7h i skrivelsen.

(26)  Se t.ex. punkt 3.9 i rundskriv nr 12/2005 S.

(27)  ”Rundskriv G-6/05: Den tinglysingsmessige fremgangsmåten når fast eiendom blir overført i forbindelse med fusjon, fisjon og omdanning”. Dokumentet finns på norska justisdepartementets hemsida: http://odin.dep.no/jd/norsk/dok/regelverk/rundskriv/012081-250018/dok-bn.html

(28)  För vissa omorganisationer ges inga skäl för undantaget i förarbetena. I andra fall betraktas bestämmelsen som en avvikelse från de generella punktskattebestämmelserna. Det anges vidare att bestämmelsen motsvarar liknande bestämmelser för andra omvandlingar av statliga företag till aktiebolag. Slutligen sägs ofta att den berörda bestämmelsen motsvarar den hållning i fråga om fastighetsöverlåtelse som tillämpas vid fusion av statsägda aktiebolag och banker.

(29)  Se http://www.odin.dep.no/repub/00-01/stprp/80

(30)  Se http://www.odin.dep.no/repub/00-01/otprp/93

(31)  Se http://www.odin.dep.no/filarkiv/226433/STP0405001-T06-TS.pdf

(32)  Se http://www.odin.dep.no/repub/04-05/otprp/20

(33)  Se http://odin.dep.no/nhd/norsk/dok/regpubl/stmeld/024001-040006/dok-bn.html

(34)  Se http://www.odin.dep.no/filarkiv/208116/STP0304053-TS.pdf

(35)  Se http://odin.dep.no/filarkiv/207892/OTP0304063-TS.pdf

(36)  Lydelsen på norska är: ”Den foreslåtte omorganiseringen av Statkraft vil medføre at det påløper dokumentavgift til staten, jf Stortingets vedtak om dokumentavgift paragraf 1 første ledd. Utgiften vil være i størrelsesorden 1,5 milliarder kroner. Departementet legger til grunn at Statkraft betaler dokumentavgift i tråd med lovens normalordning. Utgifter til dokumentavgift vil redusere overskuddet til selskapet og dermed også utbyttegrunnlaget”.

(37)  Skrivelse av den 16 september 2004 från Nærings- og handelsdepartementet.

(38)  Se förenade mål 67/85, 68/85 och 70/85 Van der Kooy mot kommissionen, Rec. 1988, s. 219, mål C-290/83, kommissionen mot Frankrike, Rec. 1985, s. 439, mål C-482/99 Frankrike mot kommissionen, REG 2002, s. I-4397, mål C-379/98, Preussen Elektra AG mot Schleswag AG, REG 2001, s. I-2099.

(39)  Stortingsproposisjon nr 84 (1998-99) ”Om ny strategi for Statsbygg og etablering av Statens utleiebygg AS” av den 4 juni 1999.

(40)  Lov av 15.06.2001”Om omdanning av Jernbaneverkets kommersielle televirksomhet til aksjeselskap”.

(41)  Lov av 17.12.2004”Om omdanning av Kystverkets produksjonsvirksomhet til statsaksjeselskap”.

(42)  Texten lyder på norska: ”Departementet legger til grunn at Statkraft betaler dokumentavgift i tråd med lovens normalordning”.

(43)  Se punkt I.4 ovan.

(44)  Se i sammanhanget mål 173/73, Italien mot kommissionen, Rec. 1974, s. 709 (punkt 33) och mål C-75/97, Belgien mot kommissionen, REG 1999, s. I-3671.

(45)  Se bl.a. dom av den 21 juli 2005 i förenade mål E-5/04, E-6/04 och E-7/04 Fesil, Pil och Norge mot EFTA:s övervakningsmyndighet, (punkterna 82-85), mål 173/73, Italien mot kommissionen, Rec. 1974, s. 709 (punkt 33), mål C-143/99, Adria Wien Pipeline, REG 2001, s. I-8365 (punkt 42), ovan citerade mål C-157/01 Nederländerna mot kommissionen (punkt 42), samt ovan citerade mål C-308/01 GIL Insurance Ltd.

(46)  Jfr. t.ex. ovan citerade mål C-157/01, Nederländerna mot kommissionen, punkt 43.

(47)  Se punkt I.4 ovan.

(48)  Mål C 27/99 offentliggjort i EUT L 77, 24.3.2003, s. 21.

(49)  Se punkt 37 i domen.

(50)  Se punkterna 76-81 i domen.

(51)  Jfr. mål 173/73, Italien mot kommissionen, Rec. 1974, s. 709.

(52)  Jfr. dom av den 16 mars 2004 i mål T-157/01, Danske Busvognmænd mot kommissionen, punkt 57.

(53)  Skrivelser av den 4 juni 2003, 16 september 2004 och 30 juni 2005 från Nærings- og handelsdepartementet.

(54)  Se för liknande hantering på ett liknande område avseende statligt stöd mål C-280/00, Altmark Trans GmbH, REC 2003, s. I-7747 (punkterna 83-95). Se även punkterna 117-129 i generaladvokat Jacobs utlåtande i mål C-126/01 GEMO, REG 2003, s. I-13769.

(55)  Se skrivelse av den 16 september 2004 från Nærings- og handelsdepartementet.

(56)  Mål 730/79, Philip Morris Holland BV mot kommissionen, Rec. 1980, s. 2671, punkt 11.

(57)  Se bl.a. dom av den 20 november 2003 i mål C-126/01 Gemo, mål E-6/98, Norge mot EFTA:s övervakningsmyndighet, [1999], rapport från Eftadomstolen, s. 76, punkt 59 samt mål 730/79, Philip Morris mot kommissionen, Rec. 1980, s. 2671, punkt 11.

(58)  Dom av den 21 juli 2005 i förenade mål E-5/04, E-6/04 och E-7/04 Fesil, Pil och Norge mot EFTA:s övervakningsmyndighet, punkt 94.

(59)  Förenade mål T-298/97 till T-312/97 bl.a., Alzetta mot kommissionen, REG 2000, s. 2319, punkterna 76-78.

(60)  Mål T-55/99 CETM mot kommissionen, REG 2000, s. II-3207, punkt 86.

(61)  Mål C-303/88 Italien mot kommissionen, Rec. 1991, s. I-1433, punkt 27 samt förenade mål C-278/92 till C-280/92 Spanien mot kommissionen Rec. 1994, s. I-4103, punkt 40.

(62)  Foreningen Næringseiendom ingår i Byggenæringens Landsforening som i sin tur ingår i Naeringslivets hovedorganisasjon.

(63)  Källa: http://www.foreningen-naringseiendom.no/medlemsbedriftene

(64)  Källa: http://www.olavthon.no/

(65)  Källa: http://www.ne.no/linstow

(66)  Källa: http://www.ica.no/FrontServlet?s=eiendom&state=eiendom_dynamic&viewid=919&expand=1

(67)  Källa: http://www.aberdeenpropertyinvestors.no

(68)  Jfr. mål C-350/93 kommissionen mot Italien, REG 1995, s. I-699, punkt 22.

(69)  Jfr. mål C-75/97 Belgien mot kommissionen, REG 1999, s. I-3671, punkt 66 samt mål C-310/99 Italien mot kommissionen, REG 2002, s. I-2289, punkt 99.

(70)  Jfr. mål C-169/95 Spanien mot kommissionen, REG 1997, s. I-135, punkt 51.

---