16.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 188/28

(1)

Den 10 januari 2008 lämnade Österrike in en ansökan per e-post till kommissionen i enlighet med artikel 30.4 i direktiv 2004/17/EG. I ett e-brev av den 4 februari 2008 begärde kommissionen kompletterande upplysningar, som de österrikiska myndigheterna, efter en förlängning av den ursprungliga tidsfristen, överlämnade i ett e-brev av den 29 februari 2008.

(2)

Den begäran som Republiken Österrike har lämnat in avser produktion av el.

(3)

Ansökan åtföljs av ett brev från en oberoende nationell myndighet, E-Control (Energie-Control GmbH, regleringsmyndigheten för el- och naturgasmarknaderna i Österrike) där det endast konstateras att det inte finns några invändningar mot ett undantag från tillämpningen av lagen om offentlig upphandling för elproduktion.

(4)

Enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG ska kontrakt som syftar till att medge utförandet av en verksamhet som direktivet är tillämpligt på inte omfattas av direktivet, om den aktuella verksamheten i den medlemsstat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. Bedömningen av om en verksamhet är direkt konkurrensutsatt ska grunda sig på objektiva kriterier med beaktande av de speciella omständigheterna i den berörda sektorn. Tillträdet till marknaden betraktas som fritt om medlemsstaten har genomfört och tillämpar de relevanta bestämmelser i gemenskapsrätten genom vilka en viss sektor eller en del av en sådan konkurrensutsätts. Rättsakterna förtecknas i bilaga XI till direktiv 2004/17/EG, där det för elsektorns del hänvisas till Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (2). Direktiv 96/92/EG har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (3), där det krävs en ännu högre grad av marknadsöppnande.

(5)

Österrike har genomfört och tillämpar inte bara direktiv 96/92/EG utan även direktiv 2003/54/EG och har valt att införa full juridisk och funktionell åtskillnad för överförings- och distributionsnät, utom när det gäller de minsta företagen, som är befriade från kraven på funktionell åtskillnad. Därför bör i enlighet med artikel 30.3 första stycket tillträdet till marknaden anses vara fritt.

(6)

Den direkta konkurrensutsattheten bör bedömas på grundval av olika indikatorer, varav ingen i sig bör vara utslagsgivande. När det gäller de marknader som berörs av detta beslut utgör de viktigaste aktörernas marknadsandelar på en viss specifik marknad ett kriterium som bör beaktas. Ett annat kriterium är koncentrationsgraden på dessa marknader. Med tanke på de berörda marknadernas egenskaper bör ytterligare kriterier också beaktas, som balansmarknadens funktion, priskonkurrens och den utsträckning i vilken kunder byter leverantör.

(7)

Detta beslut påverkar inte tillämpningen av konkurrensreglerna.

(8)

Den ansökan som lämnats in av Österrike avser produktion av el i Österrike.

(9)

Österrike är indelat i tre balanseringsområden och det finns intern överbelastning inom ett av dessa (APG-balanseringsområdet där det kan uppstå överbelastning mellan Wien- och Grazområdena, som är sammanlänkade genom den s.k. ”Steirmarkleitung”). Frågan är därför om den geografiska marknaden inte är mindre än den nationella (4). Tillgänglig information visar dock att man i de flesta fallen kan hantera effekterna av denna interna överbelastning, t.ex. genom installation av fasändrare för att kontrollera överföringskapaciteten. I några fall kan det vara nödvändigt att använda extra kraftverk för att stabilisera näten. När denna interna överbelastning kräver att producenterna i norra Österrike begränsar produktionen, något som enligt de österrikiska myndigheterna är ytterst ovanligt, får de ersättning av nätoperatören. Dessutom finns det ingen överbelastning varken mellan detta balanseringsområde och de övriga två österrikiska balanseringsområdena eller mellan APG-balansområdet och Tyskland. När det gäller energiförsörjning och konkurrens är effekterna av den interna överbelastningen därför inte särskilt omfattande, enligt tillgänglig information. Avsaknaden av överbelastning i förbindelserna med Tyskland har väckt frågan om det möjligen finns en geografisk marknad som omfattar dessa båda länder. Kommissionen har dock kommit fram till att så inte är fallet (5). Därför bör Republiken Österrikes territorium betraktas som den relevanta marknaden vid bedömningen av huruvida villkoren i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG är uppfyllda, även om det inte kan anses vara isolerat från de angränsande länderna.

(10)

I meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: Rapport om framsteg i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden (6), nedan kallad rapporten från 2005, anges att på ”många nationella marknader kännetecknas dessutom branschen av hög koncentration, vilket hindrar utvecklingen av en väl fungerande konkurrens” (7). Därför anses det för produktion av el, att en ”indikator på konkurrensgraden på de nationella marknaderna är den totala marknadsandelen för de tre största producenterna” (8). För 2006 anges marknadsandelen för de tre största producenterna till 52,2 % i kommissionens arbetsdokument av den 15 april 2008, SEK(2008) 460 (9). Österrike har dock en betydande import och export av elektricitet. 2005 exporterade man drygt 17 500 GWh och exporterade drygt 20 000 GWh. Österrike är alltså nettoimportör och man importerade cirka en fjärdedel (10) av det totala behovet (11), särskilt el för grundbelastningen. Elimporten från utlandet innebär därför vissa begränsningar på prissättningen hos de ledande österrikiska producenterna. De investerare som satsar på elbranschen inom Österrike tar därför hänsyn till producenterna i grannländerna, däribland Tyskland. Detta pekar på att elproduktionen är föremål för ett visst mått av direkt konkurrens.

(11)

Trots att balansmarknaderna endast utgör en liten del av den totala producerade och/eller konsumerade mängden i en medlemsstat, bör sättet på vilket balansmarknaderna fungerar betraktas som ytterligare en indikator. Varje ”marknadsaktör som har svårt att anpassa sin produktionssammansättning till sina kunders särdrag löper en risk som är knuten till skillnaden mellan det pris till vilket den systemansvarige för överföringssystemet säljer balanskraft och det pris till vilket denne återköper överskottsproduktion. Dessa priser kan antingen direkt föreskrivas den systemansvarige av tillsynsmyndigheten, eller också används en marknadsbaserad mekanism där priset bestäms av erbjudanden från andra producenter om att begränsa eller öka sin produktion […]. Det blir särskilt besvärligt för små marknadsaktörer om det finns risk för stora skillnader mellan inköpspriset från den systemansvarige och försäljningspriset. Detta förekommer i ett antal medlemsstater och är troligen skadligt för konkurrensutvecklingen. En stor prisspridning kan tyda på otillräcklig konkurrens på balansmarknaden, som kanske domineras av endast en eller två producenter.” (12) Den österrikiska balansmarknaden och dess mest framträdande egenskaper, särskilt den marknadsbaserade prissättningen och den relativt begränsade prisspridningen (13) mellan den systemansvariges inköpspris och försäljningspriset, är av sådant slag att det faktum att elproduktionen är direkt utsatt för konkurrens borde betraktas som ytterligare en indikator.

(12)

Till följd av särdragen hos den berörda produkten (el) och knappheten på eller avsaknaden av lämpliga ersättningsprodukter och ersättningstjänster, får priskonkurrens och prisbildning större betydelse vid en bedömning av konkurrenssituationen på elmarknaderna. När det gäller industriella (slut)förbrukare, som är mest benägna att köpa sin elektricitet direkt från leverantörer som samtidigt är producenter, kan antalet kunder som byter leverantör vara en indikator på priskonkurrens och därmed, indirekt, ”en naturlig indikator på hur väl konkurrensen fungerar. Om få kunder byter leverantör fungerar marknaden förmodligen inte optimalt, även om man inte bör bortse från fördelarna med möjligheten att omförhandla med den tidigare leverantören” (14). Dessutom har ”en förekomst av reglerade slutanvändarpriser helt klart en avgörande betydelse för kundbeteendet […]. Även om det kan vara motiverat att behålla en reglering under en övergångsperiod kommer en sådan reglering i allt högre grad att orsaka snedvridningar när behovet av investeringar rycker närmare” (15).

(13)

Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna uppgår bytesfrekvensen till 41,5 % för stora och mycket stora industrikunder i Österrike (16). Dessutom har Österrike ingen reglering av slutanvändarpriset (17), vilket innebär att företagen själva sätter sina priser och att dessa priser inte måste godkännas av en myndighet innan de börjar gälla. Situationen i Österrike är därför tillfredsställande när det gäller leverantörsbyte hos stora och mycket stora (slut)förbrukare och reglering av slutförbrukarpriset, och bör ses som en indikator på direkt konkurrensutsättning.

(14)

Med tanke på de omständigheter som granskats i skälen 9–13 bör villkoren för direkt konkurrensutsatthet enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG anses vara uppfyllda när det gäller produktion av el i Österrike.

(15)

Eftersom villkoret om obegränsat tillträde till marknaden anses vara uppfyllt bör direktiv 2004/17/EG inte tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för produktion av el i Österrike och inte heller när upphandlande enheter organiserar projekttävlingar för utförandet av sådan verksamhet i Österrike.

(16)

Detta beslut grundas på de rättsliga och faktiska omständigheter i januari–februari 2008 som framgår av de uppgifter som lämnats av Republiken Österrike, rapporten från 2005, den tekniska bilagan till den, meddelandet från 2007, arbetsdokumentet från 2007 samt av slutrapporten. Beslutet kan komma att ändras om betydande förändringar av de rättsliga och faktiska omständigheterna skulle medföra att villkoren för tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG inte längre är uppfyllda.