30.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 312/44

(1)

I augusti 1999 införde rådet genom förordning (EG) nr 1796/1999 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av linor och kablar av stål med ursprung i bland annat Sydafrika.

(2)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen beslutade rådet i november 2005 genom förordning (EG) nr 1858/2005 (3) att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av den berörda produkten med ursprung i bland annat Sydafrika skulle bibehållas.

(3)

Kommissionen godtog genom beslut 1999/572/EG av den 13 augusti 1999 (4) ett prisåtagande från det sydafrikanska företaget Scaw Metals Group Haggie Steel Wire Rope (nedan kallat ”Haggie” eller ”företaget”).

(4)

Genom beslut 1999/572/EG godtog kommissionen även prisåtaganden från följande företag: Usha Martin Industries & Usha Beltron Ltd, Indien, Aceros Camesa SA de CV, Mexiko, och Joint Stock Company Silur, Ukraina. Kommissionen återkallade godtagandet av åtagandet från Joint Stock Company Silur, Ukraina, genom kommissionens förordning (EG) nr 1678/2003 (5). Antidumpningsåtgärderna mot linor och kablar av stål med ursprung i Mexiko upphörde att gälla den 12 augusti 2004 (6). Kommissionen återkallade godtagandet av åtagandet från Usha Martin Industries & Usha Beltron Ltd genom kommissionens beslut 2006/38/EG av den 22 december 2005.

(5)

Detta beslut innebar att import till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Sydafrika som tillverkas av företaget och som hör till den produkttyp som omfattas av åtagandet (nedan kallad ”den produkt som omfattas av åtagandet”) befriades från den slutgiltiga antidumpningstullen.

(6)

Det bör i detta sammanhang påpekas att vissa typer av linor och kablar av stål som Haggie för närvarande tillverkar inte omfattas av åtagandet. Dessa linor och kablar av stål omfattas således av antidumpningstullen när de övergår till fri omsättning i gemenskapen.

(7)

Enligt det åtagande som företaget gjort är det bland annat skyldigt att exportera den produkt som omfattas av åtagandet till gemenskapen till priser som överstiger vissa minimipriser i enlighet med åtagandet.

(8)

Företaget godtog genom åtagandet även att det endast kan beviljas den befrielse från antidumpningstull som medges enligt åtagandet under förutsättning att det uppvisar en ”åtagandefaktura” för de behöriga tullmyndigheterna i gemenskapen. Företaget förband sig vidare att inte utfärda åtagandefakturor för försäljningen av de typer av den berörda produkten som inte omfattas av åtagandet och därmed är föremål för antidumpningstullen. Företaget har även godtagit att de utfärdade åtagandefakturorna ska innehålla de uppgifter som angavs först i bilagan till förordning (EG) nr 1796/1999 och senare i bilagan till förordning (EG) nr 1858/2005.

(9)

Enligt åtagandet är företaget även skyldigt att regelbundet lämna detaljerade uppgifter till kommissionen i form av kvartalsrapporter om försäljningen av den berörda produkten till Europeiska gemenskapen. Dessa rapporter ska inkludera både de produkter som omfattas av åtagandet, och därmed är befriade från antidumpningstullen, och sådana typer av linor och kablar av stål som inte omfattas av åtagandet, och därmed är föremål för antidumpningstullen vid import till Europeiska gemenskapen.

(10)

Det är klart att ovannämnda försäljningsrapporter, när de lämnas in, ska vara fullständiga, uttömmande och till alla delar korrekta och att transaktionerna helt uppfyller villkoren i åtagandet.

(11)

I syfte att garantera att åtagandet fullgörs förband sig företaget vidare att tillåta kontroller på plats för att granska riktigheten i de uppgifter som lämnats i kvartalsrapporterna och att tillhandahålla alla uppgifter som kommissionen anser vara nödvändiga.

(12)

Det bör påpekas att företaget fick en varningsskrivelse från kommissionen redan den 28 oktober 2003 för överträdelse av åtagandet, eftersom företaget utfärdat åtagandefakturor för produkter som inte omfattas av åtagandet utan omfattas av antidumpningsåtgärderna. I varningsskrivelsen angavs att med tanke på de särskilda omständigheterna runt dessa överträdelser avsåg man inte att återkalla godtagandet av åtagandet, men det framhölls att framtida överträdelser av åtagandet, även smärre sådana, skulle göra det svårt för kommissionen att bibehålla godtagandet av åtagandet från företaget.

(13)

Med anledning av detta gjordes ett kontrollbesök i företagets lokaler i Sydafrika den 5 och 6 februari 2007. Kontrollbesöket omfattade perioden från och med den 1 januari 2004 till och med den 31 december 2006.

(14)

Vid kontrollbesöket konstaterades det att företaget vid två tillfällen hade utfärdat åtagandefakturor (åtagandefakturanummer 935515 och 935516) för produkter som omfattas av antidumpningsåtgärden, men inte omfattas av åtagandet. Dessa transaktioner befriades alltså i strid med bestämmelserna från antidumpningstullen vid import.

(15)

Vid kontrollbesöket konstaterades det att företaget vid ett tillfälle inte hade justerat försäljningspriset per enhet i enlighet med betalningsvillkoren. Underlåtenheten att göra denna justering av den finansiella kostnaden vid den faktiska tidpunkten för betalningen ledde till ett försäljningspris per enhet som understeg det tillämpliga minimipriset.

(16)

Vidare konstaterades det vid kontrollbesöket att företaget vid flera tillfällen hade utfärdat åtagandefakturor som inte överensstämde med kraven i bilagan till förordning (EG) nr 1858/2005, eftersom de inkluderade meningen ”For sale offshore, not to be sold within the European Union”.

(17)

En undersökning av de åtagandefakturor som utfärdats under den period som berördes av kontrollbesöket visade att en transaktion inte hade tagits med i den kvartalsförsäljningsrapport som lämnats till kommissionen. Vidare konstaterades det att företaget hade rapporterat transaktioner som inte var avsedda för övergång till fri omsättning i gemenskapen som om de var avsedda att övergå till fri omsättning i gemenskapen. Vid kontrollbesöket identifierades även flera transaktioner som rapporterats som transitförsäljning, medan varorna i verkligheten övergick till fri omsättning i gemenskapen. Dessutom upptäcktes skillnader mellan kvartalsförsäljningsrapporterna och de motsvarande fakturorna.

(18)

Att företaget utfärdade åtagandefakturor för berörda produkter som inte omfattades av åtagandet och att dessa transaktioner befriades från antidumpningstullen, vilket endast medges för de produkter som omfattas av åtagandet, utgör överträdelser av åtagandet.

(19)

Företaget fullgjorde inte sin skyldighet att iaktta minimipriset för all försäljning av den produkt som omfattas av åtagandet.

(20)

Att utfärda åtagandefakturor som inte överensstämmer med kraven i bilagan till förordning (EG) nr 1858/2005 för försäljning av produkter som omfattas av åtagandet kan vara förvirrande för tullmyndigheterna och göra det omöjligt för tullmyndigheterna att övervaka åtagandet, vilket gör det svårt att praktiskt tillämpa åtagandet.

(21)

De förhållanden som anges i skäl 17 har lett till slutsatsen att de kvartalsförsäljningsrapporter som företaget lämnat in inte varit fullständiga, uttömmande och till alla delar korrekta och att dessa rapporter därför inte varit tillräckligt tillförlitliga för att kunna användas för att övervaka åtagandet. Att inte uppfylla rapporteringskraven utgör också en överträdelse av åtagandet.

(22)

Företaget erkände i sin skriftliga inlaga att fel hade inträffat när åtagandefakturor utfärdats och åtaganderapporterna utarbetats till följd av bristfällig kunskap om de tekniska bestämmelserna i åtagandet, felaktig tolkning av texten och/eller underlåtenhet från företagets sida att se efter i texten. Företaget uppgav även i sin skriftliga inlaga och när det hördes den 26 april 2007 att förändringar på högre chefsnivå och omstrukturering av organisationen hade bidragit till den bristfälliga kunskapen om de komplicerade kraven i åtagandet.

(23)

Företaget medgav också att det hade fått kommissionens varningsskrivelse av den 28 oktober 2003. Företaget hävdade emellertid att det aldrig hade fått någon kontrollrapport med en beskrivning av vilka fel som faktiskt begåtts. Företaget menade att det faktum att det inte fick veta vilka fel som begåtts bidrog till att det inte ändrade sina rutiner i fråga om utarbetandet av åtaganderapporterna eller förbättrade förståelsen av dem.

(24)

Som svar på dessa argument måste det påpekas att företaget den 18 september 2003 fick en skrivelse av kommissionen där de fastställda överträdelserna beskrevs i detalj. I varningsskrivelsen av den 28 oktober 2003 upprepades inte beskrivningen av överträdelserna i detalj, utan det hänvisades till den tidigare skriftväxlingen mellan kommissionen och företaget.

(25)

Det bör även påpekas att företaget kan ha förväxlat något när det hänvisade till en kontrollrapport. Kommissionen utförde inget kontrollbesök innan varningsskrivelsen utfärdades den 28 oktober 2003, eftersom de överträdelser som ledde till varningsskrivelsen fastställdes på grundval av en skrivbordsundersökning av åtaganderapporterna. Kommissionen genomförde visserligen en kontroll i maj 2004, men eftersom kontrollen inte ledde till några ytterligare åtgärder behövde ingen skrivelse skickas till företaget.

(26)

Vidare meddelade företaget när det hördes att det efter kontrollbesöket hade sett över hela sitt system på grundval av de kommentarer som gjorts på plats för att genomföra de nödvändiga förändringarna för att uppfylla kraven i åtagandet.

(27)

Företagets argument till sitt försvar i fråga om bristfällig kunskap om åtagandet ändrar inte kommissionens uppfattning att företaget har underlåtit att uppfylla kraven i åtagandet. Det måste även påpekas att företaget redan tidigare hade fått en varningsskrivelse för överträdelse av åtagandet och ändå inte vidtog nödvändiga åtgärder för att förhindra nya överträdelser av åtagandet. Den bristfälliga kunskapen om kraven i åtagandet innebär en stor risk när det gäller hur tillräcklig och tillförlitlig övervakningen av åtagandet är.

(28)

I fråga om prisöverträdelsen erkände företaget att en prisöverträdelse hade inträffat vid ett tillfälle, eftersom det inte gjort de nödvändiga justeringarna av försäljningspriset till följd av sen betalning. Företaget hävdade dock att försäljningspriset vid alla övriga transaktioner helt och hållet överensstämde med minimipriset. Dessutom meddelade företaget att den sena betalningen inträffade till följd av oförutsedda omständigheter eftersom kunden vanligen betalar för varorna före leveransen.

(29)

Som svar på dessa argument bör det påpekas att företaget åtagit sig att se till att nettopriset för all försäljning som omfattas av åtagandet inte understiger det minimipris som anges i detta.

(30)

Vidare innehåller grundförordningen i fråga om proportionalitet inget direkt eller indirekt krav på att en överträdelse av ett åtagande måste avse en viss procentandel av försäljningen eller minimipriset.

(31)

Denna uppfattning bekräftas också av rättspraxis vid förstainstansrätten, som har slagit fast att varje överträdelse av ett åtagande är en tillräcklig grund för att återkalla godtagandet av åtagandet (7).

(32)

Därför ändrar företagets argument när det gäller proportionaliteten inte kommissionens uppfattning att åtagandet har överträtts och att godtagandet av åtagandet bör återkallas.

(33)

Företaget hävdade att det när det lämnade in sina regelbundna rapporter till kommissionen trodde att rapporterna var fullständiga, uttömmande och till alla delar korrekta.

(34)

Företaget menade att det aldrig försökt rapportera in felaktiga uppgifter eller undanhålla begärda uppgifter.

(35)

Företaget underströk i såväl sin skriftliga inlaga som när det hördes att det endast vunnit på överträdelserna av åtagandet i två fall och att felen inte gjordes avsiktligt i syfte att kringgå åtgärderna.

(36)

Med hänvisning till skälen ovan måste det påpekas att kommissionen inte anser att företaget med avsikt försökt vinna på att inte iaktta kraven i åtagandet eller förhindra övervakningen. Det faktum att felen inträffade flera gånger gör det emellertid svårt att praktiskt övervaka åtagandet.

(37)

Med hänsyn till ovanstående bör godtagandet av åtagandet återkallas och kommissionens beslut 1999/572/EG upphöra att gälla. I enlighet med detta bör den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1858/2005 tillämpas.