11.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/48

(1)

Genom en skrivelse av den 9 september 2002 anmälde Nederländerna stödet till kommissionen. Medlemsstaten har lämnat ytterligare upplysningar till kommissionen genom skrivelser av den 30 januari 2003, 16 maj 2003, 16 juli 2003 och 16 september 2003.

(2)

Genom en skrivelse av den 11 november 2003 underrättade kommissionen Nederländerna om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende detta stöd. Nederländerna svarade genom skrivelser av den 28 november 2003 och 12 december 2003.

(3)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(4)

Kommissionen har mottagit synpunkter från berörda parter. Den har översänt dessa synpunkter till Nederländerna som givits tillfälle att bemöta dem. Landets synpunkter mottogs i en skrivelse av den 23 mars 2004.

(5)

Anmälan gäller ett föreslaget stöd i form av bidrag på totalt 21,6 miljoner euro med avseende på sex fartygsbyggnadskontrakt till fyra nederländska varv: Bodewes Scheepswerven BV, Bodewes Scheepswerven Volharding Foxhol, Scheepswerf Visser och Scheepswerf de Merwede. Stödet erbjuds varven under förutsättning att kommissionen godkänner det.

(6)

Det anmälda stödet syftar till att kompensera för stöd som Spanien enligt uppgift har beviljat vissa enskilda spanska varv som konkurrerat om ovannämnda kontrakt. Enligt Nederländerna skulle det förmenta spanska stödet ha omfattat en 9–13 % prissänkning. De nederländska varven fick alla berörda order och fartygen är antingen under byggnad eller har redan levererats. Detaljuppgifter om det anmälda nederländska stödet återfinns i tabell 1 nedan:

TABELL 1

Anmält stöd, fartyg och varv som får del av stödet

(7)

Enligt Nederländerna får det föreslagna stödet beviljas inom ramen för ”Matchingfonds zwaar” (stödordningen om tung kompensation) i beslutet om exportkreditstöd som godkändes av kommissionen genom en skrivelse av den 24 juni 1992 (SG (92) D/8272 – statligt stöd N 134/92) (4). Exportkreditstödet ändrades vid upprepade tillfällen och den viktigaste ändringen godkändes av kommissionen genom en skrivelse av den 12 december 1997 under nummer SG (97) D/10395 (statligt stöd N 337/97) (5). I det beslutet godkändes stödordningen för perioden 1997–2002.

(8)

Förfarandet inleddes till följd av att tvivel förelåg på följande områden:

(9)

Synpunkter inkom från stödmottagarnas försvarare och från en tredje part som begärde konfidentiell behandling av hans identitet. Alla dessa parter hävdar att stödet bör godkännas, varvid de bl.a. betonar att de tillhandahållna bevisen på det förmenta spanska stödet var fullgoda och att Spaniens nekande till att stödet skulle ha varit tillgängligt inte var tillräckligt tydligt.

(10)

Vidare ansåg stödmottagarnas försvarare att ingenting i kommissionens beslut om godkännande av stödordningen eller i texten till stödordningen pekar på att kompensationen endast skulle vara tillåten om det rörde sig om en konkurrent från ett tredjeland (utanför EU). Vidare anför han att det planerade stödet grundar sig på en godkänd stödordning och därför utgör ett befintligt stöd, varför det inte skall bedömas utifrån förordningen om stöd till varvsindustrin.

(11)

Nederländerna hävdar att man handlat enligt stödordningen om tung kompensation som har godkänts av kommissionen och överensstämmer med berörda OECD-förfaranden. Nederländerna vidhåller att ordningen för exportkreditstöd inte utesluter kompensation för förment stöd som beviljats av annan EU-medlemsstat och att förfarandena med tillräcklig säkerhet har visat att det verkligen förekommit spanskt stöd. Därför anser Nederländerna att landet har rätt att tillämpa kompensation och att stödmottagarnas förväntningar på att erhålla stöd är berättigade.

(12)

Nederländerna menar också att det i detta sammanhang handlar om befintligt stöd, eftersom det grundar sig på en godkänd stödordning och att det faktum att de nederländska myndigheterna ändå beslöt sig för att anmäla dessa ärenden var följden av en skriftväxling mellan nederländska finansministeriet och kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensärenden. De nederländska myndigheterna anser att kommissionen i detta fall skulle ha lämnat en rekommendation om lämpliga åtgärder innan ett formellt undersökningsförfarande inleddes. Slutligen anser Nederländerna att kommissionens tvivel, som grundar sig på artikel 3.4 i förordning (EG) nr 1540/98 (om stöd till varvsindustrin), om rätten att bevilja stöd till varv i stället för exportkrediter till fartygsägare är ogrundat, eftersom den rättsliga grunden borde vara de rådsbeslut som grundar sig på OECD:s exportkreditregler.

(13)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd, av vilket slag det än är, som bekostas av en medlemsstat och som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Enligt gemenskapsdomstolarnas rättspraxis är kriteriet ”påverka handeln mellan medlemsstaterna” uppfyllt om det stödmottagande företaget utövar ekonomisk verksamhet som inbegriper handel mellan medlemsstater.

(14)

Kommissionen noterar att Nederländerna tänker godkänna stöd till fyra varv för fartygsbyggnation, vilket framgår av beskrivningen ovan. Kommissionen konstaterar också att stödmottagarna utövar ekonomisk verksamhet som inbegriper handel mellan medlemsstater. Det förmenta skälet till att stöden beviljats är förvisso (orättvis) konkurrens från varv i en annan medlemsstat. Kommissionen anser att det anmälda stödet omfattas av artikel 87.1 i EG-fördraget.

(15)

I enlighet med artikel 87.3 c i EG-fördraget kan det anses förenligt med den gemensamma marknaden att bevilja stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Med stöd i denna artikel godkändes den ursprungliga exportkreditordningen och godkändes den föreslagna ordningen 1997. Den generella begränsningen i ordningen var emellertid att ansökningar om stöd skulle avslås om de stred mot EEG-fördraget.

(16)

Dessutom förtydligade kommissionen sin tolkning av reglerna om statligt stöd till varvsindustrin i sina riktlinjer om statligt stöd till varvsindustrin som gäller fr.o.m. den 1 januari 2004 t.o.m. 31 december 2006. Tidigare reglerades statligt stöd till varvsindustrin genom förordningen om stöd till varvsindustrin.

(17)

EG-domstolen har tydligt fastslagit principen att en medlemsstat inte har rätt att agera på egen hand för att motverka effekterna av stöd som olagligt beviljats av en annan medlemsstat. Närmare bestämt har domstolen förklarat att det inte är möjligt att motivera stöd på grundval av det faktum att andra medlemsstater har beviljat olagligt stöd (7). Kommissionen vill påpeka att det anmälda stödet syftar till att kompensera för förment olagligt stöd från en annan EG-medlemsstat. Detta strider alltså mot de allmänna principerna i EG-fördraget. Det anmälda stödet är oförenligt med EG-fördraget och kan därför inte godkännas.

(18)

Eftersom Nederländerna hävdar att stödet är förenligt med stödordningen om tung kompensation och därför också skulle vara förenligt med EG-fördraget, undersöktes frågan av kommissionen. Enligt kommissionen föreligger två skäl till att det anmälda stödet inte kan godkännas på grundval av dessa regler.

(19)

För det första gällde kommissionens godkännande av stödordningen om tung kompensation bara till slutet av 2002. Eftersom kommissionen måste grunda sina beslut om statligt stöd på den lagstiftning som gäller när beslutet fattas, kan den inte godkänna stöd på grundval av en stödordning som inte längre är i kraft.

(20)

Även om stödordningen fortfarande hade varit i kraft, anser kommissionen för det andra att det på grundval av den berörda stödordningen inte var tillåtet att bevilja stöd för att kompensera förment stöd från en annan medlemsstat.

(21)

Vissa inslag i kommissionens beslut visar på att kompensation inom EU de facto inte var tillåten på grundval av dessa beslut:

(22)

De nederländska myndigheterna hävdade att kommissionen inte skulle ha inlett något formellt undersökningsförfarande i fråga om stöd som beviljats på grundval av en godkänd stödordning. Kommissionen skulle i stället ha lämnat en rekommendation om lämpliga åtgärder.

(23)

I detta sammanhang vill kommissionen påpeka att det var Nederländerna som anmälde stödordningen. Även om det fanns en stödordning vid det tillfälle då anmälan gjordes, vilket Nederländerna hänvisar till, var det Nederländernas anmälan som fick kommissionen att behandla ärendet som en specifik stödordning och inte som en individuell tillämpning av en ordning. Eftersom stödet inte omfattades av den ordning som godkänts av kommissionen måste det dessutom anmälas separat. Det är också kommissionens skyldighet att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget om den misstänker att stödet inte är förenligt med den gemensamma marknaden.

(24)

Dessutom anser inte kommissionen att alla kriterier i stödordningen om tung kompensation är uppfyllda; i synnerhet är bevisningen otillräcklig i fråga om förekomsten av olagligt spanskt stöd. I detta sammanhang bidrar inte synpunkterna från Nederländerna och de potentiella stödmottagarna till att minska det tvivel som kommer till uttryck i beslutet om att inleda förfarandet. Kommissionen anser att de spanska myndigheterna tydligt har förnekat att stödet någonsin skulle bli tillgängligt. I förfaranden som rör statligt stöd måste kommissionen i den slutliga analysen stödja sig på förklaringar från den medlemsstat som beviljar eller har beviljat det förmenta stödet.

(25)

Eftersom OECD-överenskommelsen för fartyg omfattar en kompensationsbegränsning, undersöker kommissionen i samband med inledningen av varje förfarande möjligheten att genast godkänna stödet på grundval av artikel 3.4 i förordningen om stöd till varvsindustrin som numera ersatts av punkt 3.3.4 i rambestämmelserna för statligt stöd till varvsindustrin, där det fastslås att ”stöd i form av statligt stödda kreditgarantier som beviljas nationella eller icke-nationella fartygsägare eller tredje man för nybyggnad eller ombyggnad av fartyg kan  (9) betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden om det uppfyller villkoren i OECD-överenskommelsen […] för statsstödda exportkrediter […] för fartyg […]”.

(26)

I detta sammanhang vill kommissionen för det första påpeka att den inte godtar kompensation för förment stöd från en annan medlemsstat; därför är denna bestämmelse inte tillämplig i detta fall. Kommissionen anser att bruket av ordet ”kan” gör att den inte behöver tillämpa denna bestämmelse om kompensation för förment stöd från en annan medlemsstat. För det andra vill kommissionen påminna om att den inte erhållit några nya uppgifter som skulle få den att tro att det förekom spanskt stöd (se skäl 24 ovan). För det tredje kan kommissionen, precis som den tillkännagav i sitt beslut om att inleda förfarandet, bekräfta att det i den bestämmelsen rör sig om krediter till fartygsägare (eller tredje part), medan det aktuella stödet gäller stöd till varvsindustrin. Slutligen är kommissionen inte överens med Nederländerna om att stödet endast får bedömas på grundval av rådsbeslut som bygger på OECD:s regler för exportkrediter. Statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget och som beviljas varvsindustrin skall bedömas utifrån kommissionens egna regler (riktlinjer för statligt stöd till varvsindustrin) för att tillämpa fördragets undantag för statligt stöd som inte är förenligt med reglerna.

(27)

Kommissionen anser vidare att det inte föreligger någon annan rättslig grund utifrån vilken det anmälda stödet kan godkännas. Inte heller har de nederländska myndigheterna åberopat någon annan bestämmelse om undantag från fördraget.

(28)

Som redan nämnts är kompensationsreglerna inte tilllämpliga och därför kan kommissionen inte godta eventuella förväntningar från stödmottagarna. I varje kunde fall stödmottagarna inte åberopa några rimliga förväntningar, eftersom det nederländska stödet beviljas på villkor att det godkändes av kommissionen.