—

fastställa att Europeiska centralbanken (ECB), företrädd av dess ordförande Christine Lagarde, har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar på följande grunder:

—

förplikta ECB, genom dess tillförordnade ordförande, att betala ersättning till Anna Nardi för ekonomisk skada bestående av faktisk skada och utebliven vinst, för ideell skada och ersättning för ”förlorade möjligheter”, beräknade enligt de kriterier som anges i de relevanta kapitlen och punkterna i förevarande ansökan, genom betalning av följande belopp 1) 1 538 808,12 euro för ekonomisk skada, 2) 500 000,00 euro för ideell skada, (3) och därmed totalt 2 038 808,12 euro.

—

i andra hand, förplikta ECB, genom dess tillförordnade ordförande, att betala de olika ersättningsbelopp för ovannämnda skador som tribunalen finner skäliga och fastställer under rättegången, efter att tribunalen inhämtat ett sakkunnigutlåtande i enlighet med artikel 70 i rättegångsreglerna för Europeiska unionens domstol,

—

att betala det tilläggsbelopp som tribunalen finner skäligt som ersättning för ”förlorade möjligheter”,

—

att betala dröjsmålsränta som ska beräknas från och med den 12 mars 2020, den dag då skadan inträffade, fram till att ersättning faktiskt erlagts,

—

förplikta svaranden att betala rättegångskostnaderna.

1.

Den första grunden avser ECB:s ansvar enligt artikel 340 tredje stycket FEUF och artikel 2043 i den italienska civillagen för den ekonomiska och ideella skada som förorsakats sökanden själv. I grunden anges beloppen för de skador som lidits.

2.

Den andra grunden rör omfattningen av den materiella, ideella och förlorade möjligheten som sökanden påstår sig ha lidit och förklarar de principer som tillämpats för att fastställa dessa.

3.

Den tredje grunden avser de principer som följer av unionsdomstolarnas praxis, särskilt dom av den 28 oktober 2021, Vialto Consulting/kommissionen, C 650/19 P, dom av den 9 februari 2022, QI m.fl./kommissionen och ECB, T 868/16, och dom av den 21 januari 2014, Klein/kommissionen, T-309/10.

Sökanden har beskrivit de villkor som ska vara uppfyllda för att en EU-institution ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar gentemot en EU-medborgare, och har gjort gällande att dessa villkor är uppfyllda om man jämför de unionsrättsliga bestämmelser som reglerar ECB, organen och deras funktioner. Sökanden har därvidlag även åberopat den sakkunniges slutsats i det sakkunnigutlåtande som avlagts under ed som bifogats ansökan. ECB:s överträdelser av EU:s primär- och sekundärrätt och ECB:s ordförandes kränkningar och maktmissbruk betonas. Sökanden har gjort gällande att ECB, genom sin ordförande, den 12 mars 2020 åsidosatte artikel 127 FEUF, kapitel 2 med rubriken ”Monetär politik”, artiklarna 3, 10, 11, 12, 13 och 38 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken samt artikel 17 punkterna 17.2 och 17.3 i den förordning som antogs genom ECB:s beslut av den 19 februari 2004 (1).

4.

Den fjärde grunden syftar till att kvantifiera, motivera och dokumentera den ekonomiska skada som sökanden lidit (faktisk skada och utebliven vinst).

5.

Den femte grunden syftar till att kvantifiera, motivera och dokumentera de skador som uppkommit för sökanden till följd av psykiskt lidande, samt skador för sökandens anseende och hennes personliga och yrkesmässiga identitet.

6.

Den sjätte grunden syftar till att beskriva och motivera skador i form av ”förlorade möjligheter” samt att styrka dessa skador genom presumtioner och sannolikhetsberäkningar. Det yrkas även att domstolen ska göra en skälighetsbedömning av dessa skador.

7.

Den sjunde grunden rör principer i Europeiska unionens rättspraxis avseende ideell skada som unionsinstitutionerna vållat unionsmedborgarna, särskilt i tribunalens dom av den 12 september 2007 i mål T-250/04, Combescot mot kommissionen.