EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62018CA0355

Förenade målen C-355/18 till C-357/18 och C-479/18: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 19 december 2019 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Salzburg, Bezirksgericht für Handelssachen Wien - Österrike) – Barbara Rust-Hackner (C-355/18), Christian Gmoser (C-356/18), Bettina Plackner (C-357/18) mot Nürnberger Versicherung Aktiengesellschaft Österreichet, KL mot UNIQA Österreich Versicherungen AG, LK mot DONAU Versicherung AG Vienna Insurance Group, MJ mot Allianz Elementar Lebensversicherungs-Aktiengesellschaft, och NI mot Allianz Elementar Lebensversicherungs-Aktiengesellschaft (C-479/18) (Begäran om förhandsavgörande – Frihet att tillhandahålla tjänster – Direkt livförsäkring – Direktiven 90/619/EEG, 92/96/EEG, 2002/83/EG och 2009/138/EG – Rätt att säga upp avtalet – Felaktig information om sättet för utövandet av uppsägningsrätten – Formkrav för uppsägningen – Verkningar på försäkringsföretagets skyldigheter – Frist – Uppsägningsrätten upphör – Möjlighet till uppsägning efter det att avtalet har hävts – Återbetalning av avtalets återköpsvärde – Återbetalning av inbetalda premier – Rätt till dröjsmålsränta – Preskription)

EUT C 68, 2.3.2020, p. 8–9 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

2.3.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 68/8


Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 19 december 2019 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Salzburg, Bezirksgericht für Handelssachen Wien - Österrike) – Barbara Rust-Hackner (C-355/18), Christian Gmoser (C-356/18), Bettina Plackner (C-357/18) mot Nürnberger Versicherung Aktiengesellschaft Österreichet, KL mot UNIQA Österreich Versicherungen AG, LK mot DONAU Versicherung AG Vienna Insurance Group, MJ mot Allianz Elementar Lebensversicherungs-Aktiengesellschaft, och NI mot Allianz Elementar Lebensversicherungs-Aktiengesellschaft (C-479/18)

(Förenade målen C-355/18 till C-357/18 och C-479/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Frihet att tillhandahålla tjänster - Direkt livförsäkring - Direktiven 90/619/EEG, 92/96/EEG, 2002/83/EG och 2009/138/EG - Rätt att säga upp avtalet - Felaktig information om sättet för utövandet av uppsägningsrätten - Formkrav för uppsägningen - Verkningar på försäkringsföretagets skyldigheter - Frist - Uppsägningsrätten upphör - Möjlighet till uppsägning efter det att avtalet har hävts - Återbetalning av avtalets återköpsvärde - Återbetalning av inbetalda premier - Rätt till dröjsmålsränta - Preskription)

(2020/C 68/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Salzburg, Bezirksgericht für Handelssachen Wien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Barbara Rust-Hackner (C-355/18), Christian Gmoser (C-356/18), Bettina Plackner (C-357/18), KL, LK, MJ, NI (C-479/18)

Motpart: Nürnberger Versicherung Aktiengesellschaft Österreich C-355/18–C-357/18, UNIQA Österreich Versicherungen AG, DONAU Versicherung AG Vienna Insurance Group, Allianz Elementar Lebensversicherungs-Aktiengesellschaft, Allianz Elementar Lebensversicherungs-Aktiengesellschaft (C-479/18)

Domslut

1)

Artikel 15.1 i rådets direktiv 90/619/EEG av den 8 november 1990 om samordning av lagar och andra författningar om direkt livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utnyttja friheten att tillhandahålla tjänster, och om ändring av direktiv 79/267/EEG, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992, jämförd med artikel 31 i rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet), artikel 35.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring, jämförd med artikel 36.1 i samma direktiv, och artikel 185.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), jämförd med artikel 186.1 i samma direktiv, ska tolkas så, att fristen för att utöva rätten att säga upp ett livförsäkringsavtal börjar löpa från och med den tidpunkt då försäkringstagaren informeras om att avtalet har ingåtts, även om den information som försäkringsföretaget lämnat till försäkringstagaren

inte preciserar att den nationella rätt som är tillämplig på avtalet inte föreskriver något formkrav för utövandet av uppsägningsrätten, eller

anger formkrav som i själva verket inte existerar i den nationella rätt som är tillämplig på avtalet eller i avtalsklausulerna i nämnda avtal, under förutsättning att en sådan angivelse inte berövar försäkringstagarna möjligheten att utöva sin uppsägningsrätt på i princip samma villkor som skulle ha gällt om informationen hade varit korrekt. Det ankommer på de nationella domstolarna att mot bakgrund av en helhetsbedömning och med beaktande av det nationella lagstiftningssammanhanget och omständigheterna i de nationella målen, bedöma huruvida felet i den information som lämnats försäkringstagaren berövar vederbörande denna möjlighet.

2)

Artikel 15.1 i direktiv 90/619, i dess lydelse enligt direktiv 92/96, jämförd med artikel 31 i direktiv 92/96, ska tolkas så, att fristen för att utöva uppsägningsrätten, för det fall att försäkringsföretaget inte har lämnat någon information till försäkringstagaren, avseende dennes uppsägningsrätt, eller för det fall att försäkringsföretaget har lämnat information som är felaktigt i så måtto att försäkringstagaren berövas möjligheten att utöva sin uppsägningsrätt på i princip samma villkor som skulle ha gällt om informationen hade varit korrekt, inte börjar löpa även om försäkringstagaren på annat sätt fått kännedom om att det föreligger en uppsägningsrätt.

3)

Artikel 15.1 i direktiv 90/619, i dess lydelse enligt direktiv 92/96, jämförd med artikel 31 i direktiv 92/96, och artikel 35.1 i direktiv 2002/83, jämförd med artikel 36.1 i samma direktiv, ska tolkas så, att försäkringstagaren, när avtalsförhållandet väl har upphört och alla de förpliktelser som följer av direktivet har uppfyllts – såsom bland annat försäkringsföretagets utbetalning av återköpsvärdet – fortfarande kan utöva sin rätt att säga upp avtalet, eftersom den lagstiftning som är tillämplig på avtalet inte reglerar rättsverkningarna av att information om uppsägningsrätten inte har lämnats eller av att denna information varit felaktig.

4)

Artikel 15.1 i direktiv 90/619, i dess lydelse enligt direktiv 92/96, artikel 35.1 i direktiv 2002/83 och artikel 185.1 i direktiv 2009/138 ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det enda som försäkringsföretaget är skyldigt att återbetala till en försäkringstagare som har utövat sin uppsägningsrätt, är återköpsvärdet.

5)

Artikel 15.1 i direktiv 90/619, i dess lydelse enligt direktiv 92/96, artikel 35.1 i direktiv 2002/83 och artikel 186.1 i direktiv 2009/138 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver en preskriptionsfrist på tre år för att utöva rätten till ränta, som är knuten till den återbetalning av felaktigt inbetalda belopp som begärts av en försäkringstagare som har utövat sin uppsägningsrätt, under förutsättning att fastställandet av en sådan frist inte äventyrar försäkringstagarens uppsägningsrätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen i mål C-479/18 att kontrollera.


(1)  EUT C 294, 20.8.2018 och EUT C 427, 26.11.2018


Top