21.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 125/56

Föredragande:

Jorge PEGADO LIZ

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) ställer sig bakom det generella innehållet i kommissionens förslag om en europeisk kodex för elektronisk kommunikation, dess lämplighet, kommissionens sätt att närma sig frågan och förfarandet som ledde till kodifieringen samt den övergripande omarbetningen av de fyra befintliga direktiven (ramdirektivet, auktorisationsdirektivet, tillträdesdirektivet och direktivet om samhällsomfattande tjänster), som innebär att de samlas i ett enda direktiv, vilket förenklat dess aktuella struktur. Syftet är att förstärka dess samstämmighet och tillgänglighet i överensstämmelse med målet om lagstiftningens ändamålsenlighet (Refit).

1.2

EESK betonar särskilt den grannlaga uppgiften att omarbeta de ifrågavarande direktiven och understryker att det juridiska arbetet (som utförts för första gången) är av högsta kvalitet. Samtidigt påpekar EESK att det behövs en noggrann revidering av de olika språkversionerna för att korrigera ett antal mindre fel när det gäller formuleringarna.

1.3

EESK godtar de stora målen i kommissionens förslag som syftar till bättre internetanslutningar för samtliga medborgare och företag i paketets samlade initiativ, vars mål är att samtliga företag ska stimuleras att göra investeringar i ny högkvalitativ infrastruktur inom hela EU, både på lokal nivå och över nationsgränserna.

1.4

EESK beklagar däremot att kommissionen valt att utelämna direktivet om integritet, som borde vara ett lysande exempel på EU:s positiva insatser till fördel för medborgarna. Detta innebär att förslaget förlorat en av sina viktigaste hörnstenar för att säkerställa nätanvändarnas mest relevanta intressen. Detta är alltså en svag punkt i förslaget.

1.5

EESK beklagar även att kommissionen har valt alternativet med ett direktiv som tillämpar flera system för harmonisering, vilket överlåter besluten om många viktiga sakfrågor till medlemsstaterna. Detta förhindrar inte fragmentering av marknaderna. I stället kunde kommissionen ha valt alternativet med en förordning som tillämpas direkt och föreskriver konsumentskydd på högre nivå, vilket bidrar till större integrering av den inre marknaden.

1.6

Det finns viktiga aspekter av förslaget som EESK stöder, däribland följande:

1.7

Däremot har EESK starka reservationer och berättigade tvivel beträffande följande aspekter:

2.1.1

Mot bakgrund av strategin för den digitala inre marknaden (1) riktas uppmärksamheten mot den senaste tidens snabba, djupa förändringar av marknadsstrukturen för elektronisk kommunikation, samt uppkomsten av nya typer av aktörer som tidigare varit okända och som konkurrerar med traditionella operatörer inom telekommunikationer, samtidigt som tjänsterna för innehåll online ökar i antal och popularitet. Därför krävs en revidering och aktualisering av regelverket för elektronisk kommunikation, vars ursprungsmodell dateras till 2009, och i synnerhet att regelverket utformas så att medborgare och företag får kontinuerlig tillgång till aktiviteter online och kan utöva dessa aktiviteter enligt rättvisa konkurrensvillkor. Säkerställandet av bättre internetanslutningar för alla medborgare och företag var det främsta målet för kommissionens förslag, som publicerades den 14 september 2016 (2).

2.1.2

Förslaget ingår i ett paket vars mål är att samtliga företag ska stimuleras att göra investeringar i ny högkvalitativ infrastruktur inom hela EU, både på lokal nivå och över nationsgränserna. Här ingår även ett förslag till förordning om byrån för Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec-byrån) och ett meddelande från kommissionen om ”Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad: Mot ett europeiskt gigabitsamhälle”. Dessutom presenterades en handlingsplan för etablering av 5G-tjänster i hela EU från 2018 och ett förslag till förordning för att främja internetanslutningar i lokalsamhällen och på offentliga platser – WIFI4EU.

2.1.3

Samtliga instrument tjänar de tre strategiska målen för anslutningar med siktet inställt på 2025:

2.1.4

Förslaget grundas på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom dess syfte är att fullborda den inre marknaden för elektronisk kommunikation och se till att den fungerar, genom att välja en övergripande omarbetning av de fyra befintliga direktiven (ramdirektivet, auktorisationsdirektivet, tillträdesdirektivet och direktivet om samhällsomfattande tjänster), som innebär att de samlas i ett enda direktiv, vilket skulle förenkla den aktuella strukturen. Syftet är att förstärka dess samstämmighet och tillgänglighet i överensstämmelse med målet om lagstiftningens ändamålsenlighet (Refit). Därmed kan en verklig europeisk kodex för elektronisk kommunikation upprättas.

2.1.5

I förslaget tillämpas olika former av harmonisering av lagstiftningen i enlighet med de teman som behandlas, alltifrån en fullständig, riktad eller selektiv harmonisering, t.ex. i fråga om regler som syftar till att försvara slutanvändarna, till en minsta harmonisering av de nationella regleringsmyndigheternas uppgifter på en högre nivå, eller till en maximal harmonisering av frågor som rör spektrumet.

2.1.6

Förslaget grundas på ett utökat offentligt samråd som omfattar berörda parter under en period om 12 veckor, inom ramen för Europaparlamentets och rådets externa, specialiserade rådgivning. Därutöver har ett flertal studier genomförts som i detalj granskats och kommenterats i konsekvensbedömningen, vid sidan av en expertpanel på hög nivå som upprättades inför studien Smart 2015/0005.

2.1.7

Sammanfattningsvis vill kommissionen med detta förslag uppnå följande mål:

2.1.8

Sammanfattningsvis syftar flera av förändringarna som föreslås till att etablera klara regler och underlätta för parterna att förstå vilka rättigheter och skyldigheter som gäller, samt till att undvika ett alltför stort antal föreskrifter och administrativt krångel. I synnerhet gäller det frågor som rör spektrumet, samhällsomfattande tjänster, tillträde, slutanvändare, numrering och politisk styrning.

2.1.9

I de föreslagna ändringarna ingår följande: förordningen som rör tillträde ska förenklas och orienteras geografiskt; så långt det är möjligt ska allmänna auktorisationer användas i stället för individuella spektrumlicenser; andrahandshandel med spektrum ska främjas; vissa skyldigheter i fråga om samhällsomfattande tjänster, t.ex. garanterad tillgång till offentliga telefonkiosker och fysiska telefonkataloger, ska upphävas; de samhällsomfattande tjänsternas omfattning ska begränsas; regelverkets tillämpningsområde ska klargöras och vissa skyldigheter som rör konsumentskydd ska upphävas, om dessa redan ingår i horisontell lagstiftning eller uppfylls av marknaden; regler och styrelseformer för numrering inom området maskin till maskin (M2M) ska klargöras och harmoniseras.

2.1.10

Kommissionen föreslår likaså att de nationella regleringsmyndigheterna och Berec får en starkare ställning, för att säkerställa en enhetlig och förutsebar tillämpning av reglerna på hela den inre digitala marknaden. Därmed begränsas fragmentering och de inkonsekventa tillämpningar som förekommer nu, samtidigt som målet är att främja effektiv styrning inom nya institutioner (3).

2.2.1

Kommissionen har inte begränsat sitt arbete till ”kodifiering” och innehållet i de föregående direktiven har integrerats i en harmonisk och samstämmig enhet utan att innehållet förändrats, vilket annars är brukligt i de flesta fall. I stället har kommissionen använt sig av sin tilldelade rätt enligt det interinstitutionella avtalet som undertecknades den 28 november 2001 (4) för att genomföra djupgående och substantiella förändringar i systemet (s.k. innehållsmässiga ändringar), samtidigt som de föregående akterna integreras horisontellt i en enda lagstiftningsakt.

2.2.2

Vid genomförandet av en sådan typ av förenkling av lagstiftning (som innebär kodifiering och substantiell förändring av rättssystemet i en lagstiftningsakt) gäller att ”gemenskapens normala lagstiftningsförfarande skall följas fullt ut” (punkt 5 i avtalet), genom att EESK överlämnar ett yttrande, samt att förslaget till omarbetning följer en rad kriterier och regler som är uttryckligen fastställda i punkt 6 och 7 i ovannämnda avtal.

3.1.1

Dels på grund av de givna begränsningarna för vad EESK:s yttranden kan omfatta, dels på grund av förslagets själva karaktär, anser EESK att kommittén inte bör uttala sig på nytt om sakfrågor som överförs utan ändringar från föregående lagstiftningsakter till föreliggande förslag, förutom när detta är absolut nödvändigt för att förstå de punkter som behandlas.

3.1.2

EESK har haft tillfälle att uttala sig i detalj om samtliga dessa sakfrågor i föregående yttranden och i fråga om dessa framhåller kommittén endast att den vidhåller sina ståndpunkter.

3.1.3

Kommittén kommer inte heller att uttala sig i detalj om aspekter i förslaget som rör Berecs struktur och funktionssätt, vilka kommer att analyseras i detalj i yttrandet som formuleras parallellt med detta.

3.2.1

Inledningsvis välkomnar EESK kommissionens initiativ som generellt motiveras av marknadsskäl, den tekniska utvecklingen och rättsskyddet för användarna av elektronisk kommunikation, vilket kräver en omarbetning av det rättsliga ramverket, som säkerställer att medborgarna kan dra nytta av kontinuerligt tillträde till verksamhet online, samt att företagen kan utveckla verksamhet under villkor som möjliggör rättvis konkurrens. Dessutom välkomnas kommissionens initiativ att använda recast-metoden (omarbetning), som är ett mycket adekvat instrument inom ramen för Refit, ett instrument som tyvärr sällan används av kommissionen.

3.2.2

EESK vill framföra gratulationer till kommissionen för dess formella korrigering av den svåra uppgiften som omarbetningen (recasting) innebär. Uppgiften har utförts i enlighet med samtliga formella regler. Kommittén beklagar endast att kommissionen inte tillämpar förfarandet med simultan publicering av en ”ren” och lättläst version, ett förslag som EESK lagt fram vid flera tillfällen.

3.2.3

EESK vill även ge sitt uttryckliga samtycke till det generella innehållet i de nya regler som introducerats i förslaget till ny lagstiftningsakt. EESK är enig med kommissionen i fråga om anpassningen av de rättsliga reglerna till andra av EU:s politikområden, oavsett om det gäller de specifika föreskrifterna inom sektorn eller principerna för konkurrensrätten och den horisontella lagstiftningen avseende konsumentskydd.

3.2.4

EESK bedömer dock att det valda alternativet – vilket inte är fullständigt motiverat – med ett direktiv som är så omfattande, så långtgående och där så många aspekter överlämnas till nationell lagstiftning, ur enkelhets- och rättssäkerhetssynpunkt skulle ha vunnit på om det föregicks av en ramförordning, som kan tillämpas direkt och på samma sätt i samtliga medlemsstater. Kommissionen har tidigare lagt fram ett sådant förslag, som omsattes i specifika direktiv för vissa av de sakfrågor som ingick, där diverse former av harmonisering tillämpades i enlighet med förhållandena på marknaden och sakfrågornas karaktär. Handläggningstiden (minst 18 månader), tiden för dess införlivande (minst två år) och tiden för dess genomförande innebär att det nya systemet inte kan träda i kraft före 2021/2022.

3.2.5

Å andra sidan har kommissionen valt att utelämna direktivet om integritet (ett förslag till förordning på detta område offentliggjordes den 10 januari 2017 [COM(2017) 10 final]), vars tema är ett av de mest centrala och viktigaste i paketet. Även om beslutet är förståeligt på grund av lagstiftningens tidsplan framstår detta som en svag punkt, vilket betyder att förslaget förlorat en av sina viktigaste hörnstenar för att säkerställa nätanvändarnas mest relevanta intressen. Anpassningen av de nuvarande föreskrifterna förläggs till en fjärran framtid och till ett odefinierat framtida instrument för integritet, vilket skapar ökade svårigheter vid införlivandet och genomförandet av åtgärdspaketet.

3.2.6

Det gäller även Europaparlamentets och rådets förordning om roaming i allmänna mobila kommunikationsnät i unionen, som har utelämnats (5), samt vissa aspekter av kommissionens meddelande ”Att främja delad användning av radiospektrumresurser på den inre marknaden”, som borde ha inkluderats i denna kodex (6).

3.2.7

Slutsatsen är alltså att förslaget inte motsvarar rådets uttryckliga önskan om ”en europeisk kod för rättigheter för användare av elektroniska kommunikationstjänster” vars syfte är att ”på EU-nivå skapa ett enkelt, användarvänligt verktyg som förenar alla rättigheter för användare av elektroniska kommunikationstjänster när det gäller IKT (informations- och kommunikationsteknik) och konsumentskydd” (7). Inte heller uppfylls den uttryckliga intentionen i den digitala agendan att senast 2011 ”utfärda en uppförandekod för EU-onlinerättigheter, som sammanfattar de befintliga digitala användarrättigheterna i EU på ett entydigt och lättillgängligt sätt” (8).

4.3.1

När det gäller syften vill EESK nämna samarbetet mellan nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter som en relevant aspekt, liksom samarbetet mellan medlemsstaterna och Berec i dess förlängning, trots att den ”modell” som EESK förordar går i motsatt riktning, vilket framkommer i EESK:s yttrande om Berecs nya stadgar.

4.3.2

Det är särskilt viktigt att betona omformuleringen av nationella regleringsmyndigheters och andra behöriga myndigheters skyldigheter, liksom av Berec, som stadgas i artikel 3.2.

4.3.3

Det är också viktigt att medlemsstaterna ska samarbeta via gruppen för radiospektrumpolitik, inrättad genom kommissionens beslut 2002/622/EG, med varandra och med kommissionen, samt med Europaparlamentet och rådet på deras begäran, för att understödja den strategiska planeringen och samordningen av strategierna för radiospektrumpolitiken i unionen.

4.4.1

Det är omöjligt att inom ramen för yttrandet genomföra en analys av samtliga ifrågavarande bestämmelser och därför har EESK valt att koncentrera sig på några som enligt kommittén har den största sociala betydelsen.

4.4.2.1

EESK gläder sig åt att reglerna som avser tillträde inte har ändrats på ett avgörande sätt och är överens med kommissionen om att underlätta förfaranden, främja universell konnektivitet och nät med mycket hög kapacitet för att nå målet för sektorns rättsliga ramverk, nämligen att, utöver att främja konkurrensen, upprätta en inre marknad och skydda konsumenterna.

4.4.2.2

EESK stöder de specifika ändringarna i regleringen av marknaden, som ställer krav på lagstiftarna att fastställa investeringsplaner och att tillåta offentliga myndigheter att söka efter företag som vill göra investeringar i områden med bristfällig täckning. Detta borde öka insynen i nätverkets etableringsplaner, förse investerarna med större förutsebarhet och ge lagstiftarna bättre möjligheter att beakta de geografiska förutsättningarna i sina marknadsanalyser.

4.4.2.3

EESK stöder kommissionens ändring av förfarandena vid marknadsanalys och kodifieringen av bästa aktuell praxis, som ser till att tillträdesskyldigheter endast tillämpas när detta krävs för att ta itu med brister i detaljhandeln, samt för att säkerställa resultat för slutanvändaren, samtidigt som konkurrensmässiga resultat uppnås. Kommittén finner det dock inte motiverat att utöka tidsgränsen för marknadsanalyser från tre år till fem år.

4.4.2.4

Avslutningsvis är kommittén enig om att konkurrens som baseras på infrastruktur utgör en av de mest effektiva formerna för att tillhandahålla nya eller bättre anslutningar till internet i områden där befolkningstätheten möjliggör mer än ett nätverk.

4.4.3.1

Trots att EU var det första området som utvecklade trådlös 4G-teknik uppkommer förseningar i etableringen, i jämförelse med andra regioner. Tilldelning och styrning av spektrum tillhör i princip medlemsstaternas ansvarsområde. Detta faktum har i allmänhet utpekats som orsak till fragmenteringen av marknaderna, vilket direkt påverkat det trådlösa nätets täckning och utnyttjande på ett negativt sätt i hela Europa. Om ingen ändring sker kan det utgöra ett hot mot införandet av 5G-tjänster i Europa och etableringen av nya innovativa tjänster.

4.4.3.2

Det är skälet till att förslaget helt följdriktigt innebär krav på ett antal gemensamma föreskrifter, t.ex. en minimilicensperiod för att garantera avkastning på investeringar, större utrymme för handel med spektrum, konsekvens och objektivitet i fråga om regleringsåtgärder (reservationspriser, flexibel auktionsutformning, maximipriser och spektrumblock, exceptionella spektrumreservationer). Dessutom krävs en utvärdering mellan parterna bland de nationella regleringsmyndigheterna för att säkerställa samstämmig praxis vid tilldelning under Berec. Dessutom bör operatörerna åta sig att använda det spektrum som tilldelats dem på ett effektivt sätt.

4.4.3.3

EESK samtycker till det nya sättet att närma sig frågan. Dels kommer processerna för tilldelning av spektrum inom elektronisk kommunikation att gå snabbare, med klara tidsgränser för när ett spektrum ska finnas tillgängligt på marknaden. Dels kommer investerarna i nästa generations teknik för trådlösa bredband att ges större förutsebarhet och enhetlighet i fråga om framtida modeller i fråga om licensiering och grundläggande villkor för tilldelning eller förnyelse av nationella rättigheter för spektrum.

4.4.3.4

Avslutningsvis välkomnar EESK förenklad delning av spektrumet i 5G-nätverk och främjat tillträde för slutanvändare till wifi-baserade anslutningar. Delad användning av spektrumet kan leda till ett mer intensivt och effektivt utnyttjande av de bristfälliga resurserna, genom allmän auktorisation eller genom rättigheter för individuell användning. Användarna av spektrum med radiofrekvenser inom systemet för allmän auktorisation kommer att få ett större rättsligt skydd mot skadliga störningar, under förutsättning att hindren mot etablering av wifi-anslutningspunkter undanröjs och slutanvändarens åtkomst till trådlös internetuppkoppling underlättas.

4.4.4.1

Det ”förnyade” systemet för samhällsomfattande tjänster och förändringarna som införts i fråga om tjänster och regler för skydd av slutanvändarna är aspekter som gett upphov till de största reservationerna inom EESK. De samhällsomfattande tjänsterna är i själva verket en av de aspekter som utsatts för mest kritik i tidigare yttranden från EESK.

4.4.4.2

Utvidgningen av den här tjänsten till andra tjänster, t.ex. mobila tjänster och internetåtkomst via bredband, har länge utgjort en prioritet. Under förevändningen om en påstådd modernisering av den samhällsomfattande tjänsten, leder förslaget i själva verket till att tjänsterna byts ut och att en rad skyldigheter upphävs från tillämpningsområdet, t.ex. offentliga telefonkiosker, fysiska telefonkataloger samt informationstjänster som omfattar kataloger, vilket gör att det förväntade resultatet blir överflödigt. EESK kan inte avgöra om sektorn är tillräckligt utvecklad för att säkerställa att tjänsterna tillhandahålls även i fortsättningen, om de samhällsomfattande tjänsterna inte längre är obligatoriska. Även om artikel 82 i praktiken ger medlemsstaterna tillåtelse att ”fortsätta att säkerställa tillgången till andra tjänster”, beror det inte enbart på ”om behovet av sådana tjänster motiveras mot bakgrund av de nationella förhållandena”. I stället kan detta leda till att tjänsterna kan komma att överges på kort sikt, på grund av administrativa avgifter.

4.4.4.3

EESK ifrågasätter definitionen av funktionellt bredband, eftersom den kan medföra att det endast upprättas en godtycklig lista över tillgängliga internettjänster i motsats till en neutral anslutning med minimikrav på kvalitet, vilket kan ge upphov till en diskriminerande praxis som leder till problem för slutanvändarna i framtiden.

4.4.4.4

Artikel 79 föreskriver visserligen att medlemsstaterna ska säkerställa ”att samtliga slutanvändare inom deras territorium har tillträde, till ett överkomligt pris med hänsyn till de speciella nationella förhållandena, till tillgängliga funktionella internetanslutnings- och röstkommunikationstjänster med den kvalitet som anges inom deras territorium, inbegripet den underliggande förbindelsen, åtminstone vid en fast anslutningspunkt”. Men om ”slutanvändare med låga inkomster eller särskilda sociala behov hindras från att få tillgång till sådana tjänster, får de [medlemsstaterna] kräva att företag som tillhandahåller sådana tjänster erbjuder de slutanvändarna olika taxealternativ eller taxepaket som skiljer sig från dem som erbjuds till normala kommersiella villkor”, genom tillämpning av ”gemensamma taxor, inklusive geografisk utjämning, för hela territoriet”.

I artikel 80.4 och 80.5 finns dock en hänvisning till ”social trygghet och hjälp” dvs. till nationell finansiering via skatter, samt till att ”stöd ges till slutanvändare med låga inkomster eller särskilda sociala behov i syfte att säkerställa att funktionell internetanslutningstjänst och röstkommunikationstjänst erbjuds till överkomligt pris åtminstone via en fast anslutningspunkt”, vilket innebär att de som tillhör tjänsteleverantörernas sfär inte längre har denna typ av skyldigheter.

4.4.4.5

Då nationella regleringsmyndigheter anser att ett företag drabbas av alltför höga avgifter kommer alltså hela systemet för finansiering av offentliga tjänster att begränsas till ”att införa ett system för att på öppet redovisade villkor via offentliga medel ersätta företaget för de fastställda nettokostnaderna”. Ånyo hänvisas till den nationella budgeten för att genom beskattning täcka kostnaderna för offentliga tjänster, i synnerhet i avsaknad av leverantörer av tjänster för allmänheten i icke-lönsamma områden. Detta upphäver möjligheten till ömsesidig kostnadstäckning, som tidigare var föreskriven i artikel 13 b i det återkallade direktivet, som löd på följande sätt: ”b) att fördela nettokostnaden för samhällsomfattande tjänster mellan leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster”.

4.4.5.1

De största svårigheterna har EESK emellertid med den nya rubriken som gäller slutanvändarnas rättigheter och de lösningar som tillämpas, mot bakgrund av den generella karaktären i dess yttranden i frågan. Det gäller för det första valet av maximal harmonisering av villkoren i artikel 94. EESK:s uppfattning har alltid varit man, i frågor som rör konsumenträtt, bör anta direktiv om minsta möjliga harmonisering eller förordningar som garanterar högsta möjliga nivå av konsumentskydd.

4.4.5.2

EESK accepterar inte avskaffandet av vissa lagstadgade skyldigheter eller inskränkningen av rättigheter eller garantier som funnits tidigare, under den omotiverade förevändningen att de inte behövs längre, eller att de ingår i den allmänna konsumenträtten. Det gäller t.ex. upphävandet av nationella regleringsmyndigheters rätt att direkt förelägga reglerade detaljhandelspriser till operatörer med betydande inflytande på marknaden eller vissa bestämmelser om avtal, öppenhet och insyn, nummerupplysningstjänster och driftskompatibilitet när det gäller analog televisionsutrustning (artiklarna 95–98 och 103–105).

4.4.5.3

Kommissionen anser i sitt förslag inte heller att vissa situationer som har bedömts vara oskälig praxis i avtalen med användarna behöver regleras bättre, t.ex. i fråga om maximal avtalstid eller uppsägning av avtal, förnyelse av avtal i samband med erbjudanden, bristen på sanktioner som säkerställer effektiv hantering vid byte av leverantör för slutanvändaren, samt upprätthållandet av slutanvändarens skyldighet att betala ersättning som motsvarar ”det tidsproportionella värdet av sådan subventionerad utrustning som är knuten till avtalet vid tidpunkten för uppsägningen och en tidsproportionell ersättning för eventuella andra kampanjfördelar som angetts som sådana vid den tidpunkt då avtalet ingicks”.

4.4.5.4

EESK välkomnar dock vissa nya bestämmelser, t.ex. att avtalen blivit mera lättlästa genom tillkomsten av ett avtal som sammanfattar informationen i en förenklad version, instrument för kontroll av konsumtion, verktyg för jämförelser av pris och kvalitet, samt förbud mot diskriminering som grundas på nationalitet eller på i vilket land man är bosatt.

4.5.1

Med avseende på regleringsmyndigheternas och andra behöriga myndigheters uppgifter är omarbetningen av artikel 5.1 särskilt relevant.

4.5.2

I synnerhet i fråga om den oberoende ställningen hos nationella regleringsmyndigheter och andra behöriga myndigheter som omfattas av bestämmelserna i artiklarna 7- 9, vilka omfattas av speciella garantier som beviljas vid urvalet, begränsningar i mandatens giltighetstid, ledningens självstyre, samt uppsägning av medlemmarna i respektive styrelseorgan.

4.6.1

Särskilt viktigt är att förslaget fokuserar på att man ska se till att det finns förfaranden utanför domstol som är insynsvänliga, icke-diskriminerande, snabba, rättvisa, enkla och förenade med låga kostnader för att lösa tvister mellan konsumenter och företag som tillhandahåller andra allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster än nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, när det gäller avtalsvillkor och/eller fullgörande av avtal i fråga om leverans av sådana nät och/eller tjänster.

4.6.2

Allra viktigast är möjligheten att medlemsstaterna får bevilja tillträde till sådana förfaranden för andra slutanvändare, i synnerhet mikroföretag och små företag.

4.6.3

I fråga om tvister över nationsgränserna presenteras emellertid en lösning i förslaget som försvagas av att det saknas mekanismer som inrättats på EU-nivå för denna typ av tvister. Förslaget ingår i ett komplicerat system av förfaranden med tvivelaktiga resultat, både avseende effektivitet och i fråga om hur man kan garantera en rättvis avvägning av olika intressen inom rimlig tid, som slutligen kan leda till en domstolsprocess.