25.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/20

1.

Förutsätter en medlemsstats åberopande av artikel 1.2 i direktivet om tillämpning av nationella bestämmelser för att förebygga bedrägeri eller missbruk att den berörda medlemsstaten har antagit en specifik nationell bestämmelse för att genomföra artikel 1.2 i direktivet eller att det i nationell rätt finns allmänna bestämmelser eller grundsatser om bedrägeri, missbruk och skatteundandragande som kan tolkas i överensstämmelse med artikel 1.2?

2.

Är en bestämmelse i ett mellan två medlemsstater ingått dubbelbeskattningsavtal som utarbetats i enlighet med OECD:s modellavtal, enligt vilken beskattningen av utdelning är beroende av om räntemottagaren anses som den som har rätt till utdelningen, en sådan avtalsmässig anti-missbruksbestämmelse som omfattas av artikel 1.2 i direktivet?

3.

Om domstolen besvarar fråga 2 jakande: är det då upp till nationella domstolar att fastställa innehållet av begreppet ”den som har rätt till” eller ska begreppet vid tillämpning av direktiv 90/435/EEF tolkas så att begreppet ska ges en unionsrättslig tolkning som kan prövas av domstolen?

4.

Om domstolen besvarar fråga 2 jakande och fråga 3 besvaras så att det inte är nationella domstolar som ska fastställa innehållet av begreppet ”den som har rätt till” ska begreppet då tolkas så, att ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat, som under sådana omständigheter som föreligger i det nationella målet mottar utdelning från ett dotterbolag i en annan medlemsstat är ”den som har rätt till” dessa utdelningar enligt en unionsrättslig tolkning av begreppet?

5.

Om det läggs till grund för prövningen i målet att det föreligger ”sådana nationella eller avtalsgrundade bestämmelser som behövs för förebyggande av bedrägeri eller annan oredlighet eller missbruk”, se artikel 1.2 i direktivet, att utdelningen har delats ut av ett bolag (A) hemmahörande i en medlemsstat till ett moderbolag (B) i en annan medlemsstat och därefter betalts vidare till detta bolags moderbolag (C) som är hemmahörande utanför EU/EES och som i sin tur har delat ut medlen till sitt moderbolag (D), även detta hemmahörande utanför EU/EES, att det inte föreligger något dubbelbeskattningsavtal mellan den förstnämnda staten och den stat där C är hemmahörande, att det har ingåtts ett dubbelbeskattningsavtal mellan den förstnämnda staten och den stat där D är hemmahörande och att den förstnämnda staten enligt denna stats lagstiftning inte kan rikta krav på källskatt av den utdelning som A delade ut till D, om D hade varit direkt ägare av A, föreligger det då missbruk av direktivet med följd att B inte skyddas av detta?

6.

Om ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat (moderbolaget) konkret inte anses befriat från skyldigheten att erlägga källskatt enligt artikel 1.2 i direktiv 90/435/EEG för en utdelning som mottagits från ett bolag som är hemmahörande i en annan medlemsstat (dotterbolag): utgör då artikel 49 FEUF jämförd med artikel 54 FEUF hinder för en lagstiftning, som innebär att sistnämnda medlemsstat beskattar det i den andra medlemsstaten hemmahörande moderbolaget för utdelningen när den berörda medlemsstaten anser att hemmahörande moderbolag under liknande omständigheter är skattebefriade från sådana utdelningar?

7.

Om ett bolag som är hemmahörande i en medlemsstat (moderbolaget) konkret inte anses befriat från skyldigheten att erlägga källskatt enligt artikel 1.2 i direktiv 90/345/EEG avseende en utdelning från ett bolag som är hemmahörande i en annan medlemsstat (dotterbolaget) och moderbolaget av sistnämnda medlemsstat betraktas som begränsat skattepliktig i denna medlemsstat för de berörda utdelningarna utgör då artikel 49 FEUF jämförd med artikel 54 FEUF hinder för en lagstiftning enligt vilken sistnämnda medlemsstat ålägger den som ska innehålla skatten (dotterbolaget) at betala dröjsmålsräntor vid försenad betalning av källskatt med en högre sats än den som medlemsstaten tar ut vid dröjsmål med att beakta bolagsskatt av ett bolag som är hemmahörande i medlemsstaten?

8.

Om domstolen besvarar fråga 2 jakande och fråga 3 besvaras så, att det inte är nationella domstolar som ska fastställa innehållet av begreppet ”den som har rätt till” och såvitt ett i en medlemsstat hemmahörande bolag (moderbolaget) därför inte anses befriat från att betala källskatt enligt direktiv 90/435/EEG avseende en utdelning som mottagits från ett i en annan medlemsstat hemmahörande bolag (dotterbolaget), är sistnämnda medlemsstat då skyldig enligt direktiv 90/435/EEG eller artikel 4.3 FEU att upplysa om vem medlemsstaten då anses vara ”den som har rätt till” utdelningen?

9.

Om ett i en medlemsstat hemmahörande bolag (moderbolaget) i det enskilda fallet inte anses befriat från att betala källskatt enligt direktiv 90/435/EEG avseende en utdelning som mottagits från ett i en annan medlemsstat hemmahörande bolag (dotterbolaget), utgör då artikel 49 FEUF jämförd med artikel 54 FEUF alternativt artikel 63 FEUF var för sig eller tillsammans hinder för en lagstiftning

Vid besvarandet av fråga 9 ombes domstolen att beakta svaren på frågorna 6 och 7.

10.

I ett fall där

utgör då artikel 63 FEUF hinder för en lagstiftning enligt vilken den medlemsstat i vilket dotterbolaget är beläget, beskattar utdelningen, när denna medlemsstat anser hemmahörande bolag som uppfyller kapitalkravet i direktiv 90/435/EEG, det vill säga under inkomståret 2011 äger minst 10 procent av aktiekapitalet i det utdelande bolaget, för att vara befriade från skatt på sådan utdelning?