11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/19

—

med beaktande av sina ståndpunkter av den 25 september 2003 om WTO:s femte ministerkonferens i Cancún (1), av den 12 maj 2005 om utvärderingen av Doha-rundan efter beslutet av WTO:s allmänna råd av den 1 augusti 2004 (2), av den 1 december 2005 om förberedelserna inför WTO:s sjätte ministerkonferens i Hongkong (3), av den 23 mars 2006 om utvecklingspåverkan av avtalen om ekonomiskt partnerskap (4), av den 4 april 2006 om bedömningen av Doharundan efter WTO:s ministerkonferens i Hongkong (5), av den 1 juni 2006 om handel och fattigdom: Utformning av en handelspolitik som maximerar handelns bidrag till fattigdomslindringen (6), av den 7 september 2006 om beslutet att tills vidare skjuta upp förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha (7), av den 23 maj 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap (8), av den 12 december 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap (9), av den 5 juni 2008 om förslaget till rådets förordning om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden den 1 januari 2009-31 december 2011 samt om ändring av förordningarna (EG) nr 552/97 och (EG) nr 1933/2006 och av kommissionens förordningar (EG) nr 964/2007 och (EG) nr 1100/2006 (10), samt av den 25 mars 2009 om interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan (11),

—

med beaktande av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan,

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1528/2007 av den 20 december 2007 om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts (12),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 oktober 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap (KOM(2007)0635),

—

med beaktande av det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt), särskilt dess artikel XXIV,

—

med beaktande av förklaringen från WTO:s fjärde ministerkonferens som antogs den 14 november 2001 i Doha,

—

med beaktande av förklaringen från WTO:s sjätte ministerkonferens som antogs den 18 december 2005 i Hongkong,

—

med beaktande av den rapport och de rekommendationer från WTO:s arbetsgrupp för handelsrelaterat bistånd ”Aid for Trade” som antogs av WTO:s allmänna råd den 10 oktober 2006,

—

med beaktande av FN:s Millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken världssamfundet gemensamt fastställde kriterier för fattigdomsutrotning, de s.k. millennieutvecklingsmålen,

—

med beaktande av Kigaliförklaringen som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen i Kigali (Rwanda) den 22 november 2007,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 december 2006 om situationen i Fiji (13) där parlamentet eftertryckligen fördömer maktövertagande av de militära styrkorna i Fiji,

—

med beaktande av de 103 rekommendationerna från FN:s råd för mänskliga rättigheter som utfärdades i rapporten från arbetsgruppen för allmän periodisk översyn den 23 mars 2010 samt av det officiella svaret från Fijis regering den 10 juni 2010 där man hävdar att de allmänna val som sedan länge begärts och som ofta skjutits upp nu är planerade att äga rum 2014 och att den denna tidpunkt inte är förhandlingsbar,

—

med beaktande av frågorna av den 16 december 2010 till kommissionen och rådet om ingåendet av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan (O-0212/2010 – B7-0807/2010),

—

med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Sedan den 1 januari 2008 är EU:s tidigare avtal om handel med AVS-staterna, som gav AVS-staterna förmånstillträde till EU:s marknader på icke ömsesidig grund, inte längre förenligt med WTO:s bestämmelser.

B.

Avtalen om ekonomiskt partnerskap (EPA) är WTO-förenliga avtal som syftar till att stödja regional integration och främja en successiv integrering av AVS-staterna ekonomier i världsekonomin, och därigenom främja en hållbar social och ekonomisk utveckling i dessa stater och bidra till de övergripande insatserna för att utrota fattigdomen i AVS-staterna.

C.

Avtal om ekonomiskt partnerskap bör användas för att bygga upp en långsiktig relation genom vilken handeln ska stödja utvecklingen.

D.

Sockerprotokollet enligt de olika Lomékonventionerna och Cotonouavtalet gav de små Stillahavsöarna, som har en begränsad diversifieringspotential i jordbrukssektorn, en förutsägbar inkomst.

E.

Interimsavtal om ekonomiskt partnerskap är avtal om varuhandel som syftar till att förhindra avbrott i AVS-handeln med EU.

F.

Den rådande finansiella och ekonomiska krisen innebär att handelspolitiken är viktigare än någonsin för utvecklingsländerna.

G.

Bland AVS-staterna i Stilla havet är det hittills bara Papua Nya Guinea och Fiji som har undertecknat ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap, vilket de gjorde i slutet av 2009. De övriga AVS-staterna i Stilla havet omfattas antingen av Allt utom vapen-initiativet, vilket ger dem tillgång till EU utan vare sig tullar eller kvoter, eller av EU:s allmänna preferenssystem.

H.

Den 20 december 2009 började man att provisoriskt tillämpa avtalet för Papua Nya Guinea. Avtalet för Fiji kommer att kunna börja tillämpas efter att landet har meddelat att man antingen vill tillämpa avtalet provisoriskt eller ratificerat avtalet.

I.

Förhandlingar om ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap pågår med alla 14 AVS-stater i Stilla havet.

J.

Interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap innehåller alla de viktigaste bestämmelserna som ett avtal om handel med varor ska innehålla.

K.

Effekterna av åtagandena i avtalet kan bli mycket omfattande för de berörda staterna och Stillahavsområdet.

L.

Interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap kommer att påverka omfattningen av och innehållet i kommande avtal mellan Papua Nya Guinea och Fiji samt andra handelspartner, liksom regionens ställning i förhandlingarna.

M.

Konkurrensen mellan EU och Stillahavsstaterna är begränsad, eftersom EU:s export till största delen består av varor som Stillahavsstaterna inte själva producerar, men som de behöver antingen för direkt konsumtion eller som insatsvaror i den inhemska industrin.

N.

Fiske och fiskerirelaterade verksamheter och branscher uppvisar en stor potential för framtida exportökningar, förutsatt att fisket bedrivs på ett miljömässigt hållbart sätt.

O.

Nya handelsregler måste utformas i syfte att stödja utvecklingen av inhemsk industri och förhindra resursutarmning och klimatförändring, och måste åtföljas av ett ökat stöd för handelsrelaterat bistånd.

P.

Syftet med Aid for Trade (handelsstöd) är att stödja utvecklingsländers förmåga att ta vara på nya handelsmöjligheter.

Q.

EU och AVS-staterna har förhandlat fram nya, flexiblare och bättre ursprungsregler, vilka kommer att innebära väsentliga fördelar om de tillämpas ordentligt, med full respekt för avtalets anda, och med lämplig hänsyn till AVS-staternas begränsade kapacitetsnivåer.

R.

Undantaget från ursprungsreglerna i interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap inbegriper hela produktionskedjan, från utvinning av råmaterial till bearbetning, saluföring och export.

S.

Den stora efterfrågan på tonfisk har gjort att dessa produkter fått vissa särdrag, bland annat snabba reaktioner på prisfluktuationer, vilket har lett till att de klassificerats som ”känsliga produkter” på den internationella marknaden, något som bör beaktas i alla handelsförhandlingar.

T.

Enligt uppgifter från Kommissionen för bevarande och förvaltning av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet (WCPFC), som är den internationella organisation som har i uppgift att övervaka resurshållbarheten i detta område, har tredjeländer, särskilt Kina, som investerar i industriella makroprojekt i Papua Nya Guinea sedan de nya ursprungsreglerna infördes, ökat sin fiskekapacitet enormt i området, och tenderar att fortsätta denna ökning, vilket i sin tur ökar risken för överutnyttjande av resurser.

1.

Europaparlamentet anser att handelsförbindelserna mellan detta område och EU bör främja och öka handeln, hållbar utveckling och regional integration, samtidigt som ekonomisk diversifiering främjas och minskad fattigdom eftersträvas. Interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap måste också bidra till att uppnå millennieutvecklingsmålen.

2.

Europaparlamentet betonar att det positiva slutförandet av förhandlingarna om interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap med Papua Nya Guinea och Fiji är ett tecken på Europeiska unionens starka intresse att fortsätta att upprätthålla nära och avancerade ekonomiska förbindelser med Stillahavsstaterna. Parlamentet hoppas att ett sådant avtal, som nu är begränsat till två stater, kan bana vägen för ett mer omfattande avtal där andra stater i Stillahavsområdet ingår.

3.

Europaparlamentet framhåller att interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap syftar till att hålla marknaden öppen för export från Papua Nya Guinea och Fiji och möjliggöra förhandlingar om ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap, om de berörda staterna så önskar.

4.

Europaparlamentet påpekar att Papua Nya Guinea och Fiji – som är de enda AVS-staterna i Stilla havet som har någon betydande export till EU – är de enda staterna hittills i Stillahavsområdet som har ingått avtalet, medan de övriga staterna i den regionala Stillahavsgrupperingen har valt att inte underteckna avtalet, eftersom de har liten varuhandel med EU.

5.

Europaparlamentet påminner om att interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap förvisso kan betraktas som ett första steg i processen, men att det i rättslig bemärkelse är ett fullständigt oberoende internationellt avtal som inte automatiskt måste leda fram till att ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap undertecknas eller till att alla som paraferat interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap också kommer att underteckna det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap.

6.

Europaparlamentet påminner EU-institutionerna och EU-regeringarna om att varken ingåendet eller förkastandet av ett ekonomiskt partnerskapsavtal får leda till en situation där en AVS-stat kan komma att hamna i en mindre gynnsam situation än under handelsbestämmelserna i Cotonouavtalet.

7.

Europaparlamentet betonar att parlamentets eventuella godkännande av ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap inte föregriper parlamentets inställning till ett godkännande av ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap, eftersom förfarandet för att sluta avtal hänför sig till två olika internationella avtal.

8.

Europaparlamentet påminner om att en verklig regional marknad är en förutsättning för att med framgång kunna genomföra interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap – vilket även gäller ett framtida fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap – och att regional integration och regionalt samarbete är nödvändigt för den sociala och ekonomiska utvecklingen i Stillahavsstaterna. Detta måste beaktas under genomförandet.

9.

Europaparlamentet framhåller att avsikten med de särskilda bestämmelserna om ursprungsregler för fiskeriprodukter är att utveckla kapaciteten för fiskhantering på land i AVS-staterna i Stillahavsområdet, för att på det sättet skapa lokala arbetstillfällen och inkomster.

10.

Europaparlamentet påpekar att interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap har lett till att industriprojekt utvecklats i Papua Nya Guinea, såsom PMIZ (Pacific Marine Industrial Zone) i Madang-golfen, som enligt planerna ska producera över 400 000 ton konserverad tonfisk inom två år.

11.

Europaparlamentet uttrycker likaså sin oro och upprördhet över åtgärder såsom den ändring av miljölagstiftningen som nyligen gjordes av myndigheterna i Papua Nya Guinea, och som i praktiken upphäver skyldigheten att lägga fram miljörapporter för denna typ av projekt och försvårar möjligheterna att överklaga beslut.

12.

Europaparlamentet betonar fiskeindustrins betydelse som den främsta källan till arbetstillfällen för kvinnor i Stillahavsområdet och anser att kommissionen bör tillhandahålla tekniskt, politiskt och ekonomiskt stöd för att förbättra kvinnornas möjligheter till sysselsättning i Stillahavsstaterna.

13.

Europaparlamentet tar med oro del av uppgifterna från WCPFC om ökningen av tredjeländernas fiskekapacitet i dessa fiskevatten i Stilla havet, vilket innebär risk för olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och överfiske, till nackdel för den hållbara utvecklingen inom fiskeindustrin.

14.

Europaparlamentet betonar att även om Papua Nya Guinea och Fiji har låg fiskekapacitet och därför ett begränsat utbud av helt framställda fiskeriprodukter och en begränsad kapacitet för hantering på land, så har det undantag från ursprungsreglerna för bearbetade fiskeprodukter som Papua New Guinea aktivt utnyttjar gjort detta land till ett veritabelt centrum för bearbetning av stora mängder tonfisk från olika källor (Filippinerna, Thailand, Kina, Förenta staterna, Australien m.fl.). Parlamentet uppmärksammar att undantaget från ursprungsreglerna skulle kunna få en destabiliserande effekt på EU:s fiskeberednings- och fiskekonservindustri.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt för parlamentet lägga fram en rapport om just dessa aspekter av Stillahavsstaternas fiskerisektor liksom om förvaltningen av fiskbestånd i Stilla havet inbegripet strategier för en hållbar utveckling. Kommissionen uppmanas också att omgående inleda det samråd som anges i artikel 6.6 d i protokoll II till interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap och att införa ett stopp för undantagsordningarna avseende ursprungsreglerna i händelse av att utvärderingsrapporten belägger en destabiliserande inverkan på EU:s fiskeberednings- och fiskekonservindustri.

16.

Europaparlamentet påpekar att en sådan rapport om genomförandet av de särskilda ursprungsreglerna måste utarbetas under 2011, dvs. tre år efter att Papua Nya Guinea informerades om att reglerna antagits genom förordning (EG) nr 1528/2007, och att rapporten bör ta upp de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser som undantaget från reglerna om global anskaffning får för befolkningen i Papua Nya Guinea, och särskilt i kustsamhällena. Parlamentet vill i det sammanhanget omgående informeras om riktlinjerna för utarbetandet av rapporten och huruvida samtliga intressenter och berörda parter, inbegripet det civila samhällets organisationer i Papua Nya Guinea, kommer att höras i inledningsskedet av arbetet med rapporten.

17.

Europaparlamentet uppmanar Fiji att anamma de rekommendationer som framförts av världssamfundet och att tillämpa god förvaltningspraxis, eftersom sådana åtgärder skulle kunna resultera i en utbetalning av det finansiella stödet för sockerindustrin i Fiji. Parlamentet tillstår att dessa medel är väl behövda för att stödja sockerindustrin, som är av central betydelse för sysselsättningen i Fiji.

18.

Europaparlamentet framhåller att varje regionalt avtal om ekonomiskt partnerskap bör göras avhängigt av att samtliga berörda politiska grupperingar i Fiji godkänner en färdplan för demokratiska val.

19.

Europaparlamentet rekommenderar en flexibel, asymmetrisk och pragmatisk hållning under de pågående förhandlingarna om ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap, och insisterar på att ett kapitel om utvecklingssamarbete måste ingå i det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap.

20.

Europaparlamentet påpekar att avtalet också kan påverka förbindelserna mellan Stillahavsområdet och dess närmaste och största handelspartner Australien och Nya Zeeland och att man måste se till att bestämmelserna i det nuvarande avtalet inte försvårar kommande handelsavtal med dessa stater.

21.

Europaparlamentet påminner om att avtalet om ekonomiskt partnerskap måste bidra till Stillahavsstaternas utvecklingsmål, politik och prioriteringar, inte bara till sin struktur och sitt innehåll utan även på det sätt och i den anda som det tillämpas.

22.

Europaparlamentet påminner om att EU:s Aid for Trade-strategi antogs i oktober 2007 med åtagandet att öka EU:s samlade handelsrelaterade bistånd till två miljarder euro per år senast 2010 (en miljard euro från gemenskapen och en miljard euro från medlemsstaterna). Parlamentet kräver att Stillahavsområdet får en tillräcklig och rättvis andel av dessa medel.

23.

Europaparlamentet kräver att det tidigt beslutas om och sörjs för en andel av resurserna för Aid for Trade. Parlamentet betonar att dessa medel bör innebära ytterligare resurser och inte enbart vara en förändrad modell för medel från Europeiska utvecklingsfonden (EUF), att medlen bör anpassas efter Papua Nya Guineas, Fijis och det större Stillahavsområdets prioriteringar och att utbetalningarna bör ske i tid, vara förutsebara och följa tidsplanerna för förverkligandet av nationella och regionala strategiska utvecklingsplaner.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, med tanke på rådets åtaganden i september 2007 om avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips) och tillgång till läkemedel, att inte förhandla om läkemedelsrelaterade Trips-plusbestämmelser som berör folkhälsan och tillgången till läkemedel i avtalet om ekonomiskt partnerskap, att avstå från att begära att skyldigheterna i konventionen om patentsamarbete och patenträttskonventionen ska följas eller godtas och att avstå från att infoga villkoren från direktiv 2004/48/EG (14) och att inte införa exempelvis skydd av icke-orginaldatabaser i avtalet om ekonomiskt partnerskap.

25.

Europaparlamentet uttrycker sitt fortsatta stöd för ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Stillahavsstaterna. Parlamentet håller med om att följande nyckelfrågor bör ingå i förhandlingarna:

26.

Europaparlamentet begär icke desto mindre att kommissionen fortsätter att verka för ett mer övergripande avtal och söka eventuella tillgängliga och genomförbara alternativ som i enlighet med WTO:s bestämmelser, med kreativt utnyttjande av all flexibilitet i dessa, inbegripet undantag, garanterar marknadstillträde för de stater som inte önskar ingå antingen interimsavtalet eller det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap, eller inte önskar ingå något av dem.

27.

Europaparlamentet anser att man i det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap bör inrätta en parlamentarikerkommitté som ska övervaka genomförandet av avtalet. Från Europaparlamentets sida bör kommitténs sammansättning överensstämma med sammansättningen i parlamentarikerkommittén Cariforum–EU.

28.

Europaparlamentet betonar att både interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap och det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap bör innehålla en översynsklausul enligt vilken en oberoende global konsekvensanalys föreskrivs, inbegripet av de ekonomiska, sociala och miljömässiga effekterna och kostnaderna och följderna av genomförandet, som bör genomföras inom 3–5 år efter undertecknandet av avtalet. Parlamentet betonar att översynsklausulen bör innehålla bestämmelsen att alla signatärer ska kunna åberopa översynsklausulen i interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap och därefter det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap på grundval av denna konsekvensanalys. Parlamentet begär att Europaparlamentet och Stillahavsstaternas parlament involveras i varje översyn av avtalet.

29.

På samma sätt stöder Europaparlamentet kommissionens åtagande om att se till att detta övergripande undantag från ursprungsreglerna verkligen ska vara ett undantag och inte bli riktgivande för framtida avtal om ekonomiskt partnerskap.

30.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och AVS-staternas regeringar och parlament, AVS-EU-rådet samt den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen.