Domstolens dom (andra avdelningen) av den 30 juni 2011 (begäran om förhandsavgörande från Bundessozialgericht Kassel, Tyskland) — Joao Filipe da Silva Martins mot Bank Betriebskrankenkasse — Pflegekasse

(Mål C-388/09) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Social trygghet - Förordning (EEG) nr 1408/71 - Artiklarna 15, 27 och 28 - Artiklarna 39 EG och 42 EG - Tidigare migrerande arbetstagare - Yrkesverksamhet som utövats i ursprungsmedlemsstaten och i en annan medlemsstat - Pensionering i ursprungsmedlemsstaten - Pension som utbetalas av båda medlemsstaterna - Särskilt socialt trygghetssystem som täcker risken för vård- och omsorgsbehov - Fråga huruvida ett sådant system finns i den andra, tidigare anställningsmedlemsstaten - Frivillig fortsatt anslutning till detta system - Bibehållande av rätten till vård- och omsorgsersättning efter återvändande till ursprungsmedlemsstaten)

2011/C 252/05

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundessozialgericht Kassel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Joao Filipe da Silva Martins

Motpart: Bank Betriebskrankenkasse — Pflegekasse

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundessozialgericht — Tolkning av gemenskapsrättens bestämmelser vad avser fri rörlighet och social trygghet för migrerande arbetstagare, särskilt artiklarna 39 EG och 42 EG samt artiklarna 27 och 28 i rådets förordning (EEG) 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare, eller deras familjemedlemmar som flyttar inom gemenskapen (EGT, L 149, s. 2) — Tidigare migrerande arbetstagare som erhåller pension i sin ursprungsstat och i den stat han tidigare arbetat i och som i den senare har rätt till en ersättning för vård- och omsorgsbehov (”Pflegegeld”) som inte finns i ursprungsstatens socialförsäkringssystem — Huruvida denna rätt kvarstår efter att personen återvänder till sin ursprungsstat

Domslut

Artiklarna 15 och 27 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1386/2001 av den 5 juni 2001, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en person i en sådan situation som är i fråga i det nationella målet — som uppbär ålderspension från såväl pensionsförsäkringskassan i ursprungsmedlemsstaten som pensionsförsäkringskassan i den medlemsstat där vederbörande har tillbringat den största delen av sitt yrkesliv och som har flyttat från sistnämnda medlemsstat till sin ursprungsmedlemsstat — på grund av frivillig fortsatt anslutning till ett självständigt vård- och omsorgsförsäkringssystem i den medlemsstat där vederbörande har tillbringat den största delen av sitt yrkesliv fortsatt har rätt till en kontantförmån som följer av denna anslutning, särskilt i ett sådant fall då det i bosättningsmedlemsstaten inte finns några förmåner som avser den särskilda risken för vård- och omsorgsbehov. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida det är fråga om ett sådant fall.

Om det däremot i bosättningsmedlemsstatens lagstiftning föreskrivs kontantförmåner avseende risken för vård- och omsorgsbehov, men dessa kontantförmåner till beloppet understiger de förmåner avseende denna risk som kan utgå i den andra medlemsstat som utbetalar pension, ska artikel 27 i förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess lydelse enligt förordning nr 1386/2001, tolkas så, att en sådan person har rätt att från den behöriga institutionen i sistnämnda medlemsstat uppbära en tilläggsförmån motsvarande skillnaden mellan de båda beloppen.

(1)  EUT C 312, 19.12.2009.