6.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 301/14

1.

Ska artikel 27.1 och 27.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG under de omständigheter som föreligger i målet vid den nationella domstolen tolkas så, att den är tillämplig när en medborgare i en medlemsstat förbjuds att lämna sin egen stats territorium, eftersom vederbörande har begått narkotikarelaterade brott i ett tredjeland, i den mån det samtidigt föreligger följande omständigheter:

2.

Följer det av de begränsningar och villkor som föreskrivs för utövandet av rätten till fri rörlighet samt av de [orig. s. 22] bestämmelser som antagits för att genomföra unionsrätten, däribland artikel 71.1, 71.2 och 71.5 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet jämförd med skälen 5 och 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), under de omständigheter som föreligger i målet vid den nationella domstolen, att en nationell lagbestämmelse ska anses tillåten enligt vilken det föreskrivs att en medlemsstat kan meddela den administrativa tvångsåtgärden ”neka tillåtelse att lämna landet” mot en av sina egna medborgare på grund av att vederbörande har begått ett narkotikarelaterat brott om denne har dömts av en domstol i ett tredjeland för denna gärning?

3.

Ska de begränsningar och villkor som föreskrivs för unionsmedborgares utövande av rätten till fri rörlighet samt de bestämmelser som har antagits för att genomföra unionsrätten, däribland artikel 71.1, 71.2 och 71.5 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet jämförd med skälen 5 och 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), under de omständigheter som föreligger i målet vid den nationella domstolen, tolkas så, att en fällande dom som meddelats av en domstol i ett tredjeland mot en medborgare från en medlemsstat på grund av en gärning som enligt denna medlemsstats lagstiftning utgör ett grovt, uppsåtligt narkotikarelaterat brott innebär att nämnda medborgares personliga beteende, med hänsyn till allmän- och individualprevention inklusive säkerställandet av en högre grad av skydd för andra personers hälsa på grundval av försiktighetsprincipen, ska anses utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse och detta under en i lag strikt definierad framtida tidsperiod, vilken inte har samband med det avtjänade straffets varaktighet, men som dock ligger inom ramen för den frist efter vilken straffet anses fullt avtjänat?