9.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 274/21

1.

Omfattas ett beslut som en medlemsstat fattat med stöd av artikel 3.2 i rådets förordning nr 343/2003 (1) (nedan kallad förordningen) om huruvida den ska pröva en asylansökan som den inte är skyldig att pröva enligt kriterierna i kapitel III i förordningen av EU-rätten såvitt avser tillämpningen av artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och/eller artikel 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan)?

2.

Är en medlemsstats skyldighet att iaktta av EU erkända grundläggande rättigheter (inklusive de rättigheter som anges i artiklarna 1, 4, 18, 19.2 och 47 i stadgan) uppfylld om staten i fråga sänder asylsökanden till den medlemsstat som artikel 3.1 i förordningen pekar ut som den ansvariga staten enligt kriterierna i kapitel III i förordningen (nedan kallad den ansvariga staten), oavsett hur situationen ser ut i den ansvariga staten?

3.

Utgör, mer specifikt, skyldigheten att iaktta av EU erkända grundläggande rättigheter hinder för en icke motbevisbar presumtion att den ansvariga staten kommer att iaktta i) klagandens grundläggande rättigheter enligt EU-rätten och/eller ii) de miniminormer som stadgas i direktiven 2003/9/EG (2) (mottagandedirektivet), 2004/83/EG (3) (kvalifikationsdirektivet) och/eller 2005/85/EG (4) (förfarandedirektivet) (nedan gemensamt kallade direktiven).

4.

Alternativt: Är en medlemsstat skyldig enligt EU-rätten, och i så fall under vilka omständigheter, att utöva sin befogenhet enligt artikel 3.2 i förordningen att pröva och ta ansvar för en ansökan, när en överföring till den ansvariga staten skulle betyda att klaganden riskerade att få sina grundläggande rättigheter kränkta, särskilt de rättigheter som anges i artiklarna 1, 4, 18, 19.2 och/eller 47 i stadgan, och/eller riskerade att miniminormerna enligt direktiven inte tillämpades på honom?

5.

Åtnjuter en person som förordningen är tillämplig på ett vidare skydd enligt EU-rätten, särskilt rättigheterna i artikel 1, 18 och 47 i stadgan, än enligt artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)?

6.

Är det förenligt med de rättigheter som anges i artikel 47 i stadgan att en domstol, när den avgör huruvida en person lagligen får överföras till en annan medlemsstat enligt förordningen, enligt en nationell bestämmelse är skyldig att behandla den medlemsstaten som en stat som inte kommer att sända personen i fråga till en annan stat i strid mot dennes rättigheter enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll om flyktingars rättsliga ställning?

7.

Ska svaren på frågorna 2–4 på något sätt modifieras med hänsyn till protokollet (nr 30) om Polens och Förenade kungarikets tillämpning av stadgan, då de ovanstående frågorna uppkommer beträffande Förenade kungarikets skyldigheter.